Förnybar energi
Förnybara energikällor som vindkraft, solenergi och vattenkraft, havsenergi och geotermisk energi, biomassa och biodrivmedel erbjuder renare alternativ till fossila bränslen. De minskar föroreningar, breddar våra energialternativ och minskar vårt beroende av volatila priser på fossila bränslen. Lagstiftarna höjde 2023 EU:s mål för andelen förnybar energi av energianvändningen (brutto) från 32 % till minst 42,5 % senast 2030, samtidigt som man siktar på 45 %. 2023 stod förnybar energi för 24,5 % av EU:s slutliga energianvändning.
Rättslig grund och mål
Artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Resultat
A. Den europeiska gröna given
Den 26 februari 2025 åtog sig EU, i linje med given för en ren industri, att påskynda utbyggnaden av förnybar energi, fasa ut fossila bränslen i industrin och se till att det finns tillräcklig tillverkningskapacitet för ren teknik. Den nya industriella given bygger på den europeiska gröna given som tar sig an energi-, klimat- och miljöutmaningar genom att åta sig att uppnå klimatneutralitet senast 2050 i enlighet med Parisavtalet.
B. Direktivet om förnybar energi
I direktivet om förnybar energi fastställs EU:s mål för förnybara energikällor för 2030. Målet är att öka andelen förnybar energi i EU:s totala energianvändning till minst 42,5 % senast 2030, samtidigt som man strävar efter att uppnå 45 %. Direktivet anpassar EU:s mål för förnybar energi till dess nya klimatambition, påskyndar energiomställningen i linje med beslutet att fasa ut beroendet av ryska fossila bränslen och gör att förfaranden för att bevilja tillstånd för nya projekt för förnybar energi går snabbare. I direktivet fastställs en tidsgräns på 12 månader för att godkänna nya anläggningar i de områden som prioriteras för förnybar energi, och en tidsgräns på 24 månader för andra områden.
I direktivet fastställs följande sektors- och delmål för EU-länderna:
- I industrisektorn införs ett bindande mål på 42 % för förnybar vätgas av den totala vätgasanvändningen senast 2030 och 60 % senast 2035, med ett vägledande mål på en årlig genomsnittlig ökning på 1,6 procentenheter för användningen av förnybar energi.
- I byggsektorn införs ett vägledande mål på 49 % för andelen förnybar energi senast 2030, där målen för värme- och kylsektorn ska öka med 0,8 procentenheter årligen fram till 2025 och med 1,1 procentenheter från 2026 till 2030, med utgångspunkt från andelen 2020.
- I transportsektorn införs antingen ett mål på 29 % för andelen förnybar energi senast 2030 eller en minskning med 14,5 % av växthusgasutsläppen, genom ökad användning av avancerade biodrivmedel och förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung, såsom vätgas (se avsnitt D.2).
- För fjärrvärme och fjärrkyla införs ett vägledande mål på en årlig genomsnittlig ökning med 2.2 procentenheter i andelen energi från förnybara energikällor samt från spillvärme och spillkyla.
- För forskning och innovation införs ett vägledande mål på 5 % av nyligen installerad kapacitet för förnybar energi från innovativ teknik senast 2030.
I direktivet fastställdes och bekräftades obligatoriska nationella mål som skulle vara förenliga med EU:s övergripande mål. EU-länderna skulle också utarbeta vägledande utvecklingsbanor för att uppnå sina mål, lämna in nationella handlingsplaner för förnybar energi och offentliggöra nationella lägesrapporter om förnybar energi vartannat år. I direktivet beskrivs också de olika mekanismer som EU-länderna skulle kunna tillämpa för att främja investeringar i förnybara energikällor, däribland stödsystem, ursprungsgarantier, gemensamma projekt, samarbete med länder utanför EU samt hållbarhetskriterier för biodrivmedel.
I enlighet med förordningen om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder föreslår EU-länderna nationella energimål och upprättar 10-åriga nationella energi- och klimatplaner som omfattar perioden 2021–2030. De nationella energi- och klimatplanerna följs upp vartannat år genom lägesrapporter och bedöms av kommissionen som har befogenhet att vidta åtgärder på EU-nivå för att se till att de är förenliga med de övergripande EU-målen.
1. Finansieringsmekanismen för förnybar energi
I förordningen om unionens finansieringsmekanism för förnybar energi fastställs en EU-finansieringsmekanism för att hjälpa länderna att uppnå sina individuella och gemensamma mål för förnybar energi. Mekanismen kopplar samman de länder som bidrar till finansieringen av projekt (bidragande länder) med de länder som går med på att nya projekt byggs på deras territorier (värdländer). Kommissionen anger sin genomföranderam och sina finansieringsmetoder, vilket innebär att EU-länder, medel eller bidrag från den privata sektorn får finansiera åtgärder inom ramen för mekanismen. Den energi som genereras genom denna mekanism räknas med i alla deltagande länders mål för förnybar energi.
2. Transeuropeiska energinät
De transeuropeiska energinäten är en strategi inriktad på att koppla samman EU-ländernas energiinfrastruktur och anpassa den till målet att senast 2050 uppnå klimatneutralitet. Genom TEN-E-förordningen fastställdes EU-regler för gränsöverskridande energiinfrastruktur. Förordningen anger elva prioriterade korridorer och tre prioriterade tematiska områden, definierar de nya projekten av gemensamt intresse för EU-länderna, lanserar projekt av ömsesidigt intresse mellan EU och länder utanför EU, lyfter fram den roll som projekt för havsbaserad vindkraft spelar och utesluter framtida naturgasprojekt från EU-finansiering. Den främjar vidare en integrering av förnybara energikällor och ny ren energiteknik i energisystemet, kopplar samman regioner som för närvarande är isolerade från de europeiska energimarknaderna, stärker befintliga gränsöverskridande sammanlänkningar, främjar samarbete med partnerländer och föreslår sätt att förenkla och påskynda tillståndsförfarandena.
C. Framtida åtgärder
Översyn av energiskattedirektivet
I juli 2021, som en del av 55 % -paketet, offentliggjorde kommissionen ett förslag till omstrukturering av unionsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet som en del av översynen av energiskattedirektivet. Förslagets syfte var att anpassa beskattningen av energiprodukter till EU:s energi- och klimatpolitik, främja ren teknik och avskaffa föråldrade undantag och nedsatta skattesatser som stimulerade en användning av fossila bränslen.
I februari 2025 uppmanades rådet, som en del av given för ren industri, i handlingsplanen för överkomliga energipriser, att slutföra översynen av energiskattedirektivet och lyfte fram alternativ såsom att sänka nationella skatter på el, tillämpa reducerade mervärdesskattesatser och avskaffa avgifter som finansierar insatser som inte har med energi att göra.
D. Resursfrågor
1. Solenergi
Som en del av REPowerEU-planen har EU:s strategi för solenergi som mål att fördubbla solcellskapaciteten till 320 GW senast 2025 och installera 600 GW senast 2030. Planen innehöll en rättslig skyldighet att successivt börja installera solpaneler i nya offentliga byggnader, kommersiella byggnader och bostadshus och en strategi för att fördubbla användningen av värmepumpar i fjärrvärmesystem och kommunala värmesystem. Enligt planen ska EU-länderna identifiera och anta planer för särskilda fokusområden för förnybar energi, med kortare och förenklade tillståndsförfaranden. I direktivet om förnybar energi fastställs snabba tillståndsförfaranden för installation av solenergiutrustning.
2. Biomassa, biobränslen och vätgas
Direktivet om förnybar energi innehåller ett mål på 1 % senast 2025 och 5,5 % senast 2030 för avancerade biodrivmedel, biogas och förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung (dvs. vätgas) inom transportsektorn, varav minst 1 procentenhet från vätgas.
Genom strategin för integrering avenergisystemet och strategin för användning av vätgas infördes i juli 2020 målet att uppnå minst 6 GW elektrolyskapacitet för förnybar vätgas och producera upp till 1 miljon ton förnybar vätgas i EU senast 2024. Strategierna hade också som mål att uppnå 40 GW och 10 miljoner ton fram till 2030.
2022 fastställdes i REPowerEU-planen målet att producera och importera 10 miljoner ton inhemsk förnybar vätgas senast 2030.
2023 fastställdes i direktivet om förnybar energi det vägledande målet på 42 % förnybar vätgas av den totala vätgasanvändningen senast 2030 och 60 % senast 2035 för industrin.
3. Havsbaserad vindkraft
Den 19 november 2020 offentliggjorde kommissionen en EU-strategi för havsbaserad förnybar energi. Strategin syftar till att öka EU:s produktion av el från havsbaserad förnybar energi från 12 GW 2020 till över 60 GW senast 2030 och 300 GW senast 2050.
I TEN-E-förordningen, som trädde i kraft i juni 2022, introducerades icke-bindande regionala avtal för utbyggnad av havsbaserad förnybar energi. I januari 2023 enades EU-länderna om ökade icke-bindande mål för produktion av havsbaserad förnybar energi, med mål på 111 GW och 317 GW senast 2030 respektive 2050.
4. Havsenergi
I januari 2014 offentliggjorde kommissionen sin handlingsplan för blå energi för att stödja utvecklingen av havsenergi. Detta inbegriper vågenergi, tidvattenenergi, omvandling av värmeenergi och saltenergi. I strategin för havsbaserad förnybar energi betonades också behovet av en betydande ökning av industrin för havsbaserad förnybar energi. Kommissionen föreslog att denna industri senast 2030 skulle vara fem gånger så stor och senast 2050 skulle vara 25 gånger så stor.
5. Geotermisk energi
Som en förnybar energikälla med stor potential att uppnå EU:s energimål har intresset för geotermisk energi ökat under de senaste åren. 2023 fördes geotermisk energi upp på förteckningen över förnybara energikällor. I sin resolution om geotermisk energi och dess potential som en förnybar källa till uppvärmning/kylning från 2024 uppmanade parlamentet kommissionen att lägga fram en EU-strategi för geotermisk energi för att uppnå målet att minst tredubbla den andel av energiefterfrågan som täcks av solvärme och geotermisk energi fram till 2030, i enlighet med EU:s strategi för solenergi.
Europaparlamentets roll
Parlamentet har konsekvent förespråkat en användning av förnybara energikällor och betonat vikten av att fastställa bindande mål för 2020 och nu senast för 2030.
I januari 2018, med tanke på 2018 års översyn av direktivet om förnybar energi, ställde sig parlamentet bakom ett bindande mål för EU på minst 35 % förnybar energi senast 2030 och rätten till egenförbrukning stärktes. Efter förhandlingar med rådet sänktes dock EU:s bindande mål till minst 32 %.
I januari 2020 antog parlamentet en resolution om den europeiska gröna given där man begärde en översyn av direktivet om förnybar energi och fastställande av bindande nationella mål.
I maj 2021 antog parlamentet en resolution om en europeisk strategi för integrering av energisystem och en resolution om en europeisk vätgasstrategi som förespråkar en minskning av koldioxidutsläpp och en användning av förnybar energi i produktionen av el och vätgas.
I februari 2022 antog parlamentet en resolution om en europeisk strategi för havsbaserad förnybar energi, och konstaterade att en kostnadsmässigt konkurrenskraftig omställning till en 55-procentig minskning av växthusgasutsläppen fram till 2030 skulle kräva en installerad kapacitet för havsbaserad vindkraft på 70–79 GW, och ville att EU skulle gå ännu längre än det målet.
I september 2022 stödde parlamentet kommissionens mål att höja målet för förnybar energi till 45 % senast 2030.
I oktober 2023 höjde parlamentet och rådet målet för förnybar energi för 2030 till 42,5 %, med målsättningen att uppnå 45 %, vilket nästan innebär en fördubbling av den befintliga andelen förnybar energi i EU.
Mer information om detta ämne finns på webbplatsen för utskottet för industrifrågor, forskning och energi (ITRE) eller på Europaparlamentets hemsida om förnybar energi.
Kristin BECKER / Matteo Ciucci