Förnybar energi
Förnybara energikällor (vindkraft, solenergi, vattenkraft, havsenergi, geotermisk energi, biomassa och biodrivmedel) är alternativ till fossila bränslen. De bidrar till minskade växthusgasutsläpp, en diversifierad energiförsörjning och ett minskat beroende av osäkra och volatila marknader för fossila bränslen, särskilt olja och gas. EU-lagstiftningen om främjande av förnybara energikällor har utvecklats mycket de senaste 15 åren. EU:s ledare fastställde 2009 ett mål enligt vilket 20 % av EU:s energiförbrukning senast 2020 skulle komma från förnybara källor. 2018 enades man om ett mål enligt vilket 32 % av EU:s energiförbrukning senast 2030 skulle komma från förnybara källor. EU:s nya klimatambitioner innebar att man i juli 2021 föreslog att medlagstiftarna skulle revidera målet till 40 % senast 2030. Efter den ryska invasionen av Ukraina och den efterföljande energikrisen enades EU om att snabbt minska sitt beroende av ryska fossila bränslen före 2030 genom att påskynda omställningen till ren energi. De uppdaterade politiska ramarna för förnybar energi och perioden efter 2030 diskuteras för närvarande.
Rättslig grund och mål
Artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Resultat
A. Direktivet om förnybar energi
1. Direktivet om förnybar energi (det första direktivet om förnybar energi): mot 2020
I det första direktivet om förnybar energi, som antogs genom medbeslutandeförfarandet den 23 april 2009 (direktiv 2009/28/EG, genom vilket direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG upphävdes), fastställdes att en bindande andel på 20 % av EU:s energiförbrukning måste komma från förnybara energikällor senast 2020. Dessutom var samtliga medlemsstater skyldiga att se till att 10 % av deras drivmedel skulle komma från förnybar energi. I direktivet beskrevs också de olika mekanismer som medlemsstaterna skulle kunna tillämpa för att nå sina mål (såsom stödsystem, ursprungsgarantier, gemensamma projekt, samarbetsåtgärder mellan medlemsstater och med tredjeländer) samt hållbarhetskriterier för biodrivmedel.
Direktivet bekräftade att befintliga nationella mål för förnybar energi för varje land, med hänsyn till utgångspunkten och den allmänna potentialen för förnybar energi (från en andel på 10 % förnybar energi i Malta till 49 % i Sverige) skulle gälla fram till 2020. Alla EU-länder beskrev hur man planerade att uppnå sitt individuella mål i nationella handlingsplaner och fastställde också en allmän färdplan för sin politik för förnybar energi. De framsteg som gjordes för att uppfylla de nationella målen mättes vartannat år när EU-länderna offentliggjorde de nationella lägesrapporterna om förnybar energi.
2. Direktivet om förnybar energi (det andra, tredje och fjärde direktivet om förnybar energi): mot 2030
Som en del av genomförandet av paketet om den europeiska gröna given föreslog kommissionen i juli 2021 en ändring (andra direktivet om förnybar energi) av direktivet om förnybar energi för att anpassa målen för förnybar energi till de nya klimatambitionerna. Kommissionen föreslog en höjning av det bindande målet för förnybara energikällor i EU:s energimix till 40 % senast 2030 och stödde användningen av förnybara bränslen, såsom vätgas inom industri- och transportsektorn, med ytterligare mål.
I maj 2022 föreslog kommissionen, som en del av sin REPowerEU-plan efter Rysslands angrepp mot Ukraina, en ny ändring (det tredje direktivet om förnybar energi) för att påskynda omställningen till ren energi i linje med utfasningen av beroendet av ryska fossila bränslen. Kommissionen föreslog att man skulle installera värmepumpar, öka solcellskapaciteten och importera förnybar vätgas och biometan för att höja målet för förnybara energikällor för 2030 till 45 %.
Den 9 november 2022 föreslog kommissionen en ny ändring (det fjärde direktivet om förnybar energi) av en rådsförordning som fastställer en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi. Enligt förslaget kommer anläggningar för förnybar energi att antas vara av överordnat allmänintresse, vilket skulle möjliggöra snabbare nya förfaranden för att utfärda tillstånd och skulle möjliggöra särskilda undantag från EU:s miljölagstiftning.
De framtida politiska ramarna för 2030 och för perioden efter 2030 diskuteras för närvarande.
I december 2018 trädde det reviderade direktivet om förnybar energi (direktiv (EU) 2018/2001) i kraft. Det ingår i paketet Ren energi för alla i Europa, och har som mål att EU ska fortsätta vara världsledande inom förnybar energi, och mer generellt att EU ska få hjälp att uppfylla sina åtaganden om utsläppsminskningar enligt Parisavtalet. Detta reviderade direktiv har varit i kraft sedan december 2018 och var tvunget att bli nationell lagstiftning i EU-länderna senast i juni 2021, med verkan från och med den 1 juli 2021 och därefter. I direktivet fastställs ett nytt bindande mål för förnybar energi för EU för 2030 på minst 32 % av den slutliga energianvändningen, med en klausul om en eventuell uppjustering senast 2023 och ett ökat mål på 14 % för andelen förnybara drivmedel inom transportsektorn senast 2030.
Om de nationella målen inte har reviderats bör det vara de nationella målen för förnybar energi för 2020 som gäller för medlemsstaternas minimibidrag för 2030. EU-länderna kommer att föreslå sina nationella energimål och upprätta tioåriga nationella energi- och klimatplaner under Horisont 2030, följt av lägesrapporter vartannat år. Planerna ska bedömas av kommissionen, som kan vidta åtgärder på EU-nivå för att säkerställa att de är förenliga med de övergripande EU-målen.
B. Den europeiska gröna given
Den 11 december 2019 lade kommissionen fram sitt meddelande om den europeiska gröna given. Denna gröna pakt innehåller en detaljerad vision om att senast 2050 göra Europa till en klimatneutral kontinent genom att tillhandahålla ren och säker energi till rimligt pris.
1. REPowerEU-planen
Den 18 maj 2022, efter den ryska invasionen av Ukraina, ändrades energilagstiftningspaketet, inklusive det reviderade energieffektivitetsdirektivet, genom REPowerEU-planen för att fasa ut beroendet av ryska fossila bränslen. I det nya ändringsförslaget föreslog man att det bindande målet för andelen förnybar energi i EU:s energimix skulle höjas till 45 % senast 2030 och att alla delmål skulle anpassas till de nya REPowerEU-ambitionerna, bland annat följande:
- En skyldighet att successivt börja installera solpaneler på nya byggnader.
- Ett mål på 10 miljoner ton inhemsk produktion och import av förnybar vätgas senast 2030.
- En fördubbling av den nuvarande utbyggnadstakten för värmepumpar i enskilda byggnader.
- Ett mål för förnybara drivmedel av icke-biologiskt ursprung (75 % för industrin och 5 % för transporter).
- En ökning av produktionen av biometan till 35 miljarder kubikmeter fram till 2030.
2. Att genomföra den europeiska gröna given
Den 14 juli 2021 offentliggjorde kommissionen ett nytt lagstiftningspaket om energi ”55 %-paketet (”Fit for 55”): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet,” I översynen av direktivet om förnybar energi föreslog kommissionen en höjning av det bindande målet för andelen förnybar energi i EU:s energimix till 40 % senast 2030 och att mål skulle införas på nationell nivå, såsom
- ett nytt riktmärke på 49 % förnybar energi i byggnader senast 2030,
- ett nytt riktmärke på en årlig ökning på 1,1 procentenheter för industrin när det gäller användning av förnybar energi,
- en bindande årlig ökning på 1,1 procentenheter för medlemsstaterna när det gäller användning av förnybar energi för uppvärmning och kylning,
- en indikativ årlig ökning på 2,1 procentenheter när det gäller användning av förnybar energi, spillvärme och spillkyla för fjärrvärme och fjärrkyla.
I ett försök att minska koldioxidutsläppen och diversifiera transportsektorn fastställs
- ett mål om en minskning med 13 % av växthusgasintensiteten i drivmedel fram till 2030, som omfattar alla transportsätt,
- en andel på 2,2 % avancerade biodrivmedel och biogas senast 2030, med ett delmål på 0,5 % senast 2025 (räknas en gång),
- ett mål på 2,6 % förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung och en 50-procentig andel förnybar energi i industrins vätgasanvändning, inklusive för icke-energianvändning, senast 2030.
De framtida politiska ramarna för 2030 och för perioden efter 2030 diskuteras fortfarande.
3. Ren energi för alla i Europa
Den 30 november 2016 offentliggjorde kommissionen sitt förra lagstiftningspaket Ren energi för alla i EU, som en del av den bredare strategin för energiunionen. I december 2018 trädde det reviderade direktivet om förnybar energi (direktiv (EU) 2018/2001) i kraft, som främjade användningen av förnybar energi genom att
- använda mer förnybar energi i elsektorn,
- integrera förnybar energi i värme- och kylsektorn (en indikativ årlig ökning på 1,3 % förnybar energi inom uppvärmning och kylning har införts),
- fasa ut fossila bränslen och diversifiera transportsektorn genom att införa
- en andel på 14 % förnybar energi i transportsektorns totala energiförbrukning senast 2030;
- en andel på 3,5 % avancerade biodrivmedel och biogas senast 2030, med ett delmål på 1 % senast 2025 (räknas dubbelt);
- ett tak på 7 % för andelen första generationens biodrivmedel för väg- och järnvägstransporter och planer för att fasa ut användningen av palmolja och andra livsmedelsbaserade biobränslen som ökar koldioxidutsläppen senast 2030 genom ett certifieringssystem;
- stärka EU:s hållbarhetskriterier för bioenergi,
- säkerställa att EU:s bindande mål uppfylls i tid och på ett kostnadseffektivt sätt.
4. Finansieringsmekanismen för förnybar energi
Kommissionen har inrättat en EU-finansieringsmekanism (förordning (EU) 2020/1294) som baseras på artikel 33 i styrningsförordningen (EU) 2018/1999) i paketet Ren energi för alla i EU. Den har varit i kraft sedan september 2020 och kommissionen håller fortfarande på att genomföra den. De nya REPowerEU-målen kräver ytterligare investeringar på 210 miljarder euro fram till 2027.
Huvudsyftet med denna mekanism är att hjälpa länderna att uppnå sina individuella och gemensamma mål för förnybar energi. Finansieringsmekanismen kopplar samman de länder som bidrar till finansieringen av projekt (bidragande länder) med de länder som går med på att nya projekt byggs på deras territorier (värdländer). Kommissionen fastställer genomföranderamen och medlen för mekanismens finansiering, vilket innebär att medlemsstater, EU-fonder eller bidrag från den privata sektorn får finansiera åtgärder inom ramen för mekanismen.
Den energi som genereras genom denna finansieringsmekanism kommer att räknas med i alla deltagande länders mål för förnybar energi och bidra till den europeiska gröna givens ambition att uppnå koldioxidneutralitet senast 2050.
C. Framtida åtgärder
1. Transeuropeiska energinät
I december 2020 antog kommissionen ett förslag till översyn av dessa regler i ett försök att koppla samman regioner som för närvarande är isolerade från de europeiska energimarknaderna. Syftet med översynen är att främja en kraftig ökning av förnybar energi i det europeiska energisystemet, i linje med det övergripande målet i den europeiska gröna given att uppnå klimatneutralitet senast 2050.
I juli 2020 antog Europaparlamentet en resolution om en översyn av riktlinjerna för det transeuropeiska energinätet (TEN-E), för att uppdatera och anpassa dem till EU:s klimatpolitik. Det ursprungliga beslutet, beslut nr 1254/96/EG, har ändrats flera gånger, och i förordning (EU) nr 347/2013 fastställs de nuvarande riktlinjerna för den transeuropeiska energiinfrastrukturen.
2. Översyn av energiskattedirektivet
I juli 2021 offentliggjorde kommissionen ett förslag om översynen av energiskattedirektivet (direktiv 2003/96), med förslag om att anpassa beskattningen av energiprodukter till EU:s energi- och klimatpolitik, främja ren teknik och avskaffa föråldrade undantag och nedsatta skattesatser som för närvarande uppmuntrar till användning av fossila bränslen.
D. Resursfrågor
1. Solenergi
Genom REPowerEU-planen infördes en strategi för att fördubbla solcellskapaciteten till 320 GW senast 2025 och installera 600 GW senast 2030. Planen innehöll också en rättslig skyldighet att successivt börja installera solpaneler i nya offentliga byggnader, kommersiella byggnader och bostadshus och en strategi för att fördubbla användningen av värmepumpar i fjärrvärmesystem och kommunala värmesystem. Enligt planen ska medlemsstaterna också identifiera och anta planer för särskilda fokusområden för förnybar energi, med kortare och förenklade tillståndsförfaranden.
2. Biomassa och biobränsle
Direktivet om förnybar energi (direktiv (EU) 2018/2001), som för närvarande är i kraft, innehåller ett mål på 3,5 % senast 2030 och ett delmål på 1 % senast 2025 för avancerade biodrivmedel och biogas i transportsektorn. Det befintliga målet på 7 % för första generationens biobränslen bibehålls för transport på väg och järnväg, men en skyldighet på EU-nivå för bränsleleverantörer att erbjuda en viss andel (6,8 %) utsläppssnåla och förnybara bränslen införs, och räckvidden för EU:s hållbarhetskriterier för bioenergi utvidgas till att omfatta biomassa och biogas för uppvärmning, kylning och elproduktion. I juli 2021 offentliggjorde kommissionen ett förslag till direktiv om förnybar energi med ett mål på 2,2 % avancerade biodrivmedel och biogas senast 2030 och ett delmål på 0,5 % senast 2025, vilka måste anpassas till de nya REPowerEU-målen.
3. Vätgas
I juli 2020 antog kommissionen En europeisk strategi för integrering av energisystem och EU:s nya vätgasstrategi för att undersöka hur produktion och användning av förnybar vätgas kan bidra till att minska koldioxidutsläppen i EU:s ekonomi. Med vätgasstrategin införs tre mål: att installera elektrolysanläggningar för förnybar vätgas med minst 6 GW kapacitet i EU fram till 2024 och producera upp till en miljon ton förnybar vätgas, att installera elektrolysanläggningar för förnybar vätgas med minst 40 GW kapacitet i EU fram till 2030 och producera upp till 10 miljoner ton förnybar vätgas, att genomföra en storskalig utbyggnad av förnybar vätgas från och med 2030. I maj 2022 fastställde kommissionen i sin REPowerEU-plan ett mål om att producera 10 miljoner ton inhemsk förnybar vätgas och importera 10 miljoner ton förnybar vätgas senast 2030.
4. Havsbaserad vindkraft
Den 19 november 2020 offentliggjorde kommissionen en särskild EU-strategi för förnybar energi till havs som hette En EU-strategi för att utnyttja potentialen i havsbaserad förnybar energi för en klimatneutral framtid, där man bedömer det potentiella bidraget från havsbaserad förnybar energi och går längre än en snäv definition av energiproduktionsfaktorerna. Denna strategi syftar till att öka EU:s produktion av el från havsbaserad förnybar energi från 12 GW 2020 till över 60 GW senast 2030 och 300 GW senast 2050. Dessutom planeras en översyn av lagstiftningen om det transeuropeiska energinätet för att den ska bli mer tillämplig på gränsöverskridande havsbaserad infrastruktur.
5. Havsenergi
I januari 2014 offentliggjorde kommissionen meddelandet Blå energi:Åtgärder som behövs för att utnyttja potentialen hos havsenergin i Europas hav med resultat till 2020 och därefter. I meddelandet fastställs en handlingsplan för att stödja utvecklingen av havsenergi, inbegripet energi från vågor, tidvattenkraft, omvandling av termisk havsenergi och saltkraft. I En EU-strategi för att utnyttja potentialen i havsbaserad förnybar energi för en klimatneutral framtid betonades också att industrin för marina förnybara energikällor skulle behöva utökas 5 gånger senast 2030 och 25 gånger senast 2050.
Europaparlamentets roll
Parlamentet har konsekvent förespråkat användningen av förnybara energikällor och betonat vikten av att fastställa bindande mål för 2020[1] och nu senast för 2030.
I februari 2014 antog parlamentet en resolution i vilken kommissionens förslag till 2030 års klimat- och energiram kritiseras för att vara kortsiktigt och sakna ambition. Parlamentet efterlyste en bindande andel på 30 % förnybar energi av energiförbrukningen på EU-nivå, som skulle genomföras med hjälp av nationella bindande mål för de enskilda staterna, och förnyade mål för drivmedel efter 2020.
I juni 2016 antog parlamentet en resolution om lägesrapporten om förnybar energi, i vilken kommissionen uppmanades att lägga fram ett ambitiösare klimat- och energipaket för 2030, som skulle höja EU:s mål för förnybar energi till minst 30 %, något som skulle förverkligas med hjälp av individuella nationella mål. Man var tvungen att ta de mål som redan överenskommits för 2020 som minimiutgångspunkt vid översynen av direktivet om förnybar energi.
2018 års översyn av direktivet om förnybar energi innebar att parlamentet i januari 2018 ställde sig bakom ett bindande mål för unionen på minst 35 % förnybar energi år 2030 och rätten till egenförbrukning stärktes. Efter förhandlingar med rådet sänktes EU:s bindande mål till minst 32 %.
I januari 2020 antog parlamentet en resolution om den europeiska gröna given, där man utfärdade en rad rekommendationer, bland annat att tillhandahålla ren och säker energi till rimligt pris. I denna anda begärde parlamentet en översyn av direktivet om förnybar energi och att bindande nationella mål för varje medlemsstat skulle fastställas, och rekommenderade att principen om energieffektivitet först skulle införas i alla sektorer och i all politik.
I maj 2021 antog parlamentet två resolutioner om en europeisk strategi för integrering av energisystem och om EU:s vätgasstrategi som stöder den förespråkade minskningen av koldioxidutsläpp och användningen av förnybar energi i produktionen av el och vätgas. Parlamentet uppmanade också kommissionen att tilldela förnybar vätgas en ursprungsgaranti och att inrikta diskussionen på översynen av direktivet om förnybar energi och översynen av riktlinjerna för statligt stöd för att främja utvecklingen av förnybar energi.
I februari 2022 antog parlamentet en resolution om en europeisk strategi för förnybar energi till havs. I resolutionen konstaterade man att den installerade kapaciteten för havsbaserad vindkraft bör vara 70–79 GW för att säkerställa en kostnadsmässigt konkurrenskraftig övergång till en 55 %-minskning av växthusgasutsläppen fram till 2030 och uppmanade medlemsstaterna och den offentliga och privata sektorn att gå längre än minskningsmålet på 55 % till 2030.
I sin ståndpunkt vid första behandlingen av den 14 september 2022 om översynen av direktivet om förnybar energi stödde parlamentet kommissionens förslag att öka andelen förnybar energi i EU:s slutliga energiförbrukning till 45 % senast 2030. Betänkandet ändrade kommissionens förslag genom att skärpa vissa delmål för exempelvis transport- och byggnadssektorn samt sektorn för fjärrvärme och fjärrkyla. Transportsektorn skulle behöva minska sina utsläpp av växthusgaser med 16 % genom att använda en större andel avancerade biodrivmedel och fler förnybara bränslen från icke-biologiska källor, såsom vätgas. Industrin bör öka användningen av förnybar energi med 1,9 procentenheter per år och fjärrvärmenäten med 2,3 procentenheter. Varje medlemsstat måste utveckla två gränsöverskridande projekt för att bygga ut grön el, och medlemsstater med en årlig elförbrukning på mer än 100 TWh måste utveckla ett tredje projekt senast 2030. Parlamentet antog också ändringar som krävde att andelen primärt trä som räknas som förnybar energi skulle fasas ut.
Matteo Ciucci