Förnybar energi
Förnybara energikällor (vindkraft, solenergi, vattenkraft, havsenergi, geotermisk energi, biomassa och biodrivmedel) är alternativ till fossila bränslen. De bidrar till minskade växthusgasutsläpp, en diversifierad energiförsörjning och ett minskat beroende av osäkra och volatila marknader för fossila bränslen, särskilt olja och gas. EU-lagstiftningen om främjande av förnybara energikällor har utvecklats mycket de senaste 15 åren. EU:s ledare fastställde 2018 ett mål för förnybar energi för 2030 på 32 % av EU:s slutliga energianvändning. I linje med EU:s ambition att bli klimatneutralt senast 2050 enades medlagstiftarna i mars 2023 om att höja målet för förnybar energi för 2030 till 42,5 %, med målsättningen att uppnå 45 %. De uppdaterade politiska ramarna för förnybar energi och perioden efter 2030 diskuteras för närvarande.
Rättslig grund och mål
Artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Resultat
A. Direktivet om förnybar energi
1. Direktivet om förnybar energi (det första direktivet om förnybar energi): mot 2020
I det första direktivet om förnybar energi, som antogs genom medbeslutandeförfarandet den 23 april 2009 (direktiv 2009/28/EG, genom vilket direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG upphävdes), fastställdes att en bindande andel på 20 % av EU:s energianvändning måste senast 2020 komma från förnybara energikällor. I direktivet ålades samtliga medlemsstater att se till att 10 % av deras drivmedel skulle komma från förnybar energi och de olika mekanismer som medlemsstaterna skulle kunna tillämpa för att nå sina mål (såsom stödsystem, ursprungsgarantier, gemensamma projekt, samarbetsåtgärder mellan medlemsstater och med tredjeländer) beskrevs samt hållbarhetskriterier för biodrivmedel. Direktivet bekräftade att befintliga nationella mål för förnybar energi för varje land, med hänsyn till utgångspunkten och den allmänna potentialen för förnybar energi (från en andel på 10 % förnybar energi i Malta till 49 % i Sverige) skulle gälla fram till 2020. Alla EU-länder beskrev hur man planerade att uppnå sitt individuella mål i nationella handlingsplaner och fastställde också en allmän färdplan för sin politik för förnybar energi. De framsteg som gjordes för att uppfylla de nationella målen mättes vartannat år när EU-länderna offentliggjorde de nationella lägesrapporterna om förnybar energi.
I december 2018 trädde det reviderade direktivet om förnybar energi ((EU) 2018/2001) i kraft som en del av paketet om ren energi för alla i EU” med målet att EU ska fortsätta vara världsledande inom förnybar energi och uppfylla sina åtaganden om utsläppsminskningar enligt Parisavtalet. I direktivet, som var tvunget att bli nationell lagstiftning i EU-länderna senast i juni 2021, fastställdes ett nytt bindande mål för förnybar energi för EU på minst 32 % av den slutliga energianvändningen senast 2030, med en klausul om en eventuell uppjustering senast 2023 och ett ökat mål på 14 % för andelen förnybara drivmedel inom transportsektorn senast 2030. I enlighet med förordning (EU) 2018/1999 föreslår EU-länderna nationella energimål och upprättar 10-åriga integrerade nationella energi- och klimatplaner för perioden 2021–2030. De nationella energi- och klimatplanerna övervakas vartannat år genom lägesrapporter och bedöms av kommissionen som kan vidta åtgärder på EU-nivå för att se till att de överensstämmer med de övergripande EU-målen.
2. Direktivet om förnybar energi (det andra, tredje och fjärde direktivet om förnybar energi): mot 2030
Som en del av 55 %-paketet föreslog kommissionen i juli 2021 en ändring (andra direktivet om förnybar energi) av direktivet om förnybar energi för att anpassa målen för förnybar energi till de nya klimatambitionerna. Kommissionen föreslog en höjning av det bindande målet för förnybara energikällor i EU:s energimix till 40 % senast 2030 och stödde användningen av förnybara bränslen, såsom vätgas inom industri- och transportsektorn, med ytterligare mål.
I maj 2022 föreslog kommissionen, som en del av sin REPowerEU-plan efter Rysslands aggression mot Ukraina, en första ändring (det tredje direktivet om förnybar energi) för att påskynda omställningen till ren energi i linje med utfasningen av beroendet av ryska fossila bränslen. Kommissionen föreslog att man skulle installera värmepumpar, öka solcellskapaciteten och importera förnybar vätgas och biometan för att höja målet för förnybara energikällor för 2030 till 45 %.
Den 9 november 2022 föreslog kommissionen en ny ändring (det fjärde direktivet om förnybar energi) av en rådsförordning för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi. Enligt förslaget kommer anläggningar för förnybar energi att antas vara av överordnat allmänintresse, vilket skulle göra att det gick snabbare att få tillstånd för förnybara projekt och särskilda undantag från EU:s miljölagstiftning.
I mars 2023 enades parlamentet och rådet informellt om att höja målet för förnybara energikällor för 2030 till 42,5 % senast 2030 – medlemsstaterna skulle sträva efter att uppnå 45 % – och inkluderade för första gången industrin genom att fastställa bindande (42 % förnybar vätgas av den totala vätgasanvändningen senast 2030) och vägledande mål (en årlig ökning av användningen av förnybar energi med 1,6 %).
De framtida politiska ramarna för 2030 och för perioden efter 2030 diskuteras för närvarande.
B. Den europeiska gröna given
Den 11 december 2019 lade kommissionen fram sitt meddelande om den europeiska gröna given. Denna gröna pakt innehåller en detaljerad vision om att senast 2050 göra Europa till en klimatneutral kontinent genom att tillhandahålla ren och säker energi till rimligt pris.
1. REPowerEU-planen
Den 18 maj 2022, efter den ryska invasionen av Ukraina, ändrades energilagstiftningspaketet, inklusive det reviderade energieffektivitetsdirektivet, genom REPowerEU-planen för att fasa ut beroendet av ryska fossila bränslen. I det nya ändringsförslaget föreslog man att det bindande målet för andelen förnybar energi i EU:s energimix skulle höjas till 45 % senast 2030 och att alla delmål skulle anpassas till de nya REPowerEU-ambitionerna, bland annat följande:
- En skyldighet att successivt börja installera solpaneler på nya byggnader.
- Ett mål på 10 miljoner ton inhemsk produktion och import av förnybar vätgas senast 2030.
- En fördubbling av den nuvarande utbyggnadstakten för värmepumpar i enskilda byggnader.
- Ett mål för förnybara drivmedel av icke-biologiskt ursprung (75 % för industrin och 5 % för transporter).
- En ökning av produktionen av biometan till 35 miljarder kubikmeter fram till 2030.
2. Att genomföra den europeiska gröna given
Den 14 juli 2021 offentliggjorde kommissionen ett lagstiftningspaket om energi ”55 %-paketet (”Fit for 55”): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet,” I översynen av direktivet om förnybar energi föreslog kommissionen en höjning av det bindande målet för andelen förnybar energi i EU:s energimix till 40 % senast 2030 och att mål skulle införas på nationell nivå, såsom
- ett nytt riktmärke på 49 % förnybar energi i byggnader senast 2030,
- ett nytt riktmärke på en årlig ökning på 1,1 procentenheter för industrin när det gäller användning av förnybar energi,
- en bindande årlig ökning på 1,1 procentenheter för medlemsstaterna när det gäller användning av förnybar energi för uppvärmning och kylning,
- en indikativ årlig ökning på 2,1 procentenheter när det gäller användning av förnybar energi, spillvärme och spillkyla för fjärrvärme och fjärrkyla.
I ett försök att minska koldioxidutsläppen och diversifiera transportsektorn fastställs
- ett mål om en minskning med 13 % av växthusgasintensiteten i drivmedel fram till 2030, som omfattar alla transportsätt,
- en andel på 2,2 % avancerade biodrivmedel och biogas senast 2030, med ett delmål på 0,5 % senast 2025 (räknas en gång),
- ett mål på 2,6 % förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung och en 50-procentig andel förnybar energi i industrins vätgasanvändning, inklusive för icke-energianvändning, senast 2030.
De framtida politiska ramarna för 2030 och för perioden efter 2030 diskuteras fortfarande.
3. Ren energi för alla i Europa
Den 30 november 2016 offentliggjorde kommissionen paketet om ren energi för alla i EU, som en del av den bredare strategin för energiunionen. I december 2018 trädde det reviderade direktivet om förnybar energi (direktiv (EU) 2018/2001) i kraft, som främjade användningen av förnybar energi genom att
- använda mer förnybar energi i elsektorn,
- integrera förnybar energi i värme- och kylsektorn (en indikativ årlig ökning på 1,3 % förnybar energi inom uppvärmning och kylning har införts),
- fasa ut fossila bränslen och diversifiera transportsektorn genom att införa
- en andel på 14 % förnybar energi i transportsektorns totala energiförbrukning senast 2030;
- en andel på 3,5 % avancerade biodrivmedel och biogas senast 2030, med ett delmål på 1 % senast 2025 (räknas dubbelt);
- ett tak på 7 % för andelen första generationens biodrivmedel för väg- och järnvägstransporter och planer för att fasa ut användningen av palmolja och andra livsmedelsbaserade biobränslen som ökar koldioxidutsläppen senast 2030 genom ett certifieringssystem;
- stärka EU:s hållbarhetskriterier för bioenergi,
- säkerställa att EU:s bindande mål uppfylls i tid och på ett kostnadseffektivt sätt.
4. Finansieringsmekanismen för förnybar energi
Som en del av paketet om ren energi för alla i EU inrättades genom förordning (EU) 2020/1294 en EU-finansieringsmekanism på grundval av artikel 33 i styrningsförordningen (EU) 2018/1999, som trädde i kraft i september 2020. Huvudsyftet med denna mekanism är att hjälpa länderna att uppnå sina individuella och gemensamma mål för förnybar energi. Finansieringsmekanismen kopplar samman de länder som bidrar till finansieringen av projekt (bidragande länder) med de länder som går med på att nya projekt byggs på deras territorier (värdländer). Kommissionen fastställer genomföranderamen och medlen för mekanismens finansiering, vilket innebär att medlemsstater, EU-fonder eller bidrag från den privata sektorn får finansiera åtgärder inom ramen för mekanismen. Den energi som genereras genom denna finansieringsmekanism kommer att räknas med i alla deltagande länders mål för förnybar energi och bidra till att uppnå koldioxidneutralitet senast 2050. De nya REPowerEU-målen krävde ytterligare investeringar på 210 miljarder euro mellan 2022 och 2027.
C. Framtida åtgärder
1. Transeuropeiska energinät
De transeuropeiska energinäten (TEN-E) är en strategi med fokus på att koppla samman EU-ländernas energiinfrastruktur.
Den reviderade TEN-E-förordningen om fastställande av nya EU-regler för gränsöverskridande energiinfrastruktur, trädde i kraft den 23 juni 2022. I linje med de uppgraderade målen för 2030 och klimatneutralitetsmålet för 2050, fastställer den nya förordningen elva prioriterade korridorer och tre prioriterade tematiska områden, definierar de nya projekten av gemensamt intresse för EU:s medlemsstater, inför projekt av ömsesidigt intresse mellan EU och tredjeländer, lyfter fram den roll som projekt för havsbaserad vindkraft spelar och utesluter EU-finansiering för framtida naturgasprojekt. Den främjar integreringen av förnybara energikällor och ny ren energiteknik i energisystemet, fortsätter att koppla samman regioner som för närvarande är isolerade från de europeiska energimarknaderna, stärker befintliga gränsöverskridande sammanlänkningar, främjar samarbete med partnerländer och föreslår sätt att förenkla och påskynda tillståndsförfarandena.
2. Översyn av energiskattedirektivet
I juli 2021 offentliggjorde kommissionen ett förslag om översynen av energiskattedirektivet (direktiv 2003/96), med förslag om att anpassa beskattningen av energiprodukter till EU:s energi- och klimatpolitik, främja ren teknik och avskaffa föråldrade undantag och nedsatta skattesatser som för närvarande uppmuntrar till användning av fossila bränslen.
D. Resursfrågor
1. Solenergi
Genom REPowerEU-planen infördes en strategi för att fördubbla solcellskapaciteten till 320 GW senast 2025 och installera 600 GW senast 2030. Planen innehöll också en rättslig skyldighet att successivt börja installera solpaneler i nya offentliga byggnader, kommersiella byggnader och bostadshus och en strategi för att fördubbla användningen av värmepumpar i fjärrvärmesystem och kommunala värmesystem. Enligt planen ska medlemsstaterna också identifiera och anta planer för särskilda fokusområden för förnybar energi, med kortare och förenklade tillståndsförfaranden.
2. Biomassa och biobränsle
Direktivet om förnybar energi (direktiv (EU) 2018/2001), som för närvarande är i kraft, innehåller ett mål på 3,5 % senast 2030 och ett delmål på 1 % senast 2025 för avancerade biodrivmedel och biogas i transportsektorn. Det befintliga målet på 7 % för första generationens biobränslen bibehålls för transport på väg och järnväg, men en skyldighet på EU-nivå för bränsleleverantörer att erbjuda en viss andel (6,8 %) utsläppssnåla och förnybara bränslen införs, och räckvidden för EU:s hållbarhetskriterier för bioenergi utvidgas till att omfatta biomassa och biogas för uppvärmning, kylning och elproduktion. I juli 2021 offentliggjorde kommissionen ett förslag till direktiv om förnybar energi med ett mål på 2,2 % avancerade biodrivmedel och biogas senast 2030 och ett delmål på 0,5 % senast 2025, vilka måste anpassas till de nya REPowerEU-målen. I mars 2023 enades parlamentet och rådet informellt om att stärka regelverket för användning av förnybar energi inom transportsektorn (minskning av växthusgasintensiteten med 14,5 % eller andelen förnybar energi med 29 % i den slutliga energianvändningen), inbegripet ett kombinerat delmål på 5,5 % för avancerade biodrivmedel och förnybara drivmedel av icke-biologiskt ursprung, inbegripet en miniminivå på 1 % för förnybara drivmedel av icke-biologiskt ursprung.
3. Vätgas
I juli 2020 antog kommissionen En europeisk strategi för integrering av energisystem och EU:s nya vätgasstrategi för att undersöka hur produktion och användning av förnybar vätgas kan bidra till att minska koldioxidutsläppen i EU:s ekonomi. Med vätgasstrategin infördes tre mål: att installera elektrolysanläggningar för förnybar vätgas med minst 6 GW kapacitet i EU fram till 2024 och producera upp till en miljon ton förnybar vätgas, att installera elektrolysanläggningar för förnybar vätgas med minst 40 GW kapacitet i EU fram till 2030 och producera upp till 10 miljoner ton förnybar vätgas, att genomföra en storskalig utbyggnad av förnybar vätgas från och med 2030. I maj 2022 fastställde kommissionen i sin REPowerEU-plan ett mål om att producera 10 miljoner ton inhemsk förnybar vätgas och importera 10 miljoner ton förnybar vätgas senast 2030. I mars 2023 enades parlamentet och rådet informellt om att fastställa ett bindande mål på 42 % förnybar vätgas i industrins totala vätgasanvändning senast 2030.
4. Havsbaserad vindkraft
Den 19 november 2020 offentliggjorde kommissionen en särskild EU-strategi för förnybar energi till havs som hette En EU-strategi för att utnyttja potentialen i havsbaserad förnybar energi för en klimatneutral framtid, där man bedömer det potentiella bidraget från havsbaserad förnybar energi och går längre än en snäv definition av energiproduktionsfaktorerna. Denna strategi syftar till att öka EU:s produktion av el från havsbaserad förnybar energi från 12 GW 2020 till över 60 GW senast 2030 och 300 GW senast 2050. I TEN-E-förordningen, som trädde i kraft i juni 2022, fastställs konkreta åtgärder för att uppnå ambitionerna i strategin för havsbaserad energi. De senaste REPowerEU-ändringarna av direktivet om förnybar energi kortar ned och förenklar tillståndsförfarandena.
5. Havsenergi
I januari 2014 offentliggjorde kommissionen meddelandet Blå energi:Åtgärder som behövs för att utnyttja potentialen hos havsenergin i Europas hav med resultat till 2020 och därefter. I meddelandet fastställs en handlingsplan för att stödja utvecklingen av havsenergi, inbegripet energi från vågor, tidvattenkraft, omvandling av termisk havsenergi och saltkraft. I En EU-strategi för att utnyttja potentialen i havsbaserad förnybar energi för en klimatneutral framtid betonades också att industrin för marina förnybara energikällor skulle behöva utökas fem gånger senast 2030 och 25 gånger senast 2050.
Europaparlamentets roll
Parlamentet har konsekvent förespråkat användningen av förnybara energikällor och betonat vikten av att fastställa bindande mål för 2020 och nu senast för 2030.
I februari 2014 antog parlamentet en resolution där man efterlyste en bindande andel på 30 % förnybar energi av energianvändningen på EU-nivå, som skulle genomföras med hjälp av nationella bindande mål för de enskilda staterna, och förnyade mål för drivmedel efter 2020.
I juni 2016 antog parlamentet en resolution där man upprepade kravet på en höjning av EU:s mål för förnybar energi till minst 30 % senast 2030, som ska genomföras med hjälp av enskilda nationella mål, och att betrakta målen för 2020 som lägsta referensnivå vid översynen av direktivet om förnybar energi.
2018 års översyn av direktivet om förnybar energi innebar att parlamentet i januari 2018 ställde sig bakom ett bindande mål för unionen på minst 35 % förnybar energi år 2030 och rätten till egenförbrukning stärktes. Efter förhandlingar med rådet sänktes EU:s bindande mål till minst 32 %.
I januari 2020 antog parlamentet en resolution om den europeiska gröna given där man begärde en översyn av direktivet om förnybar energi och fastställande av bindande nationella mål för varje medlemsstat, och rekommenderade en tillämpning av principen om energieffektivitet först i alla sektorer och i all politik.
I maj 2021 antog parlamentet en resolution om en europeisk strategi för integrering av energisystem och en resolution om EU:s vätgasstrategi som förespråkade en minskning av koldioxidutsläppen och en användning av förnybar energi i produktionen av el och vätgas, och uppmanade kommissionen att tilldela förnybar vätgas en ursprungsgaranti och att främja en utveckling av förnybar energi.
I februari 2022 antog parlamentet en resolution om en europeisk strategi för förnybar energi till havs. I resolutionen konstaterade man att den installerade kapaciteten för havsbaserad vindkraft bör vara 70–79 GW för att säkerställa en kostnadsmässigt konkurrenskraftig övergång till en 55 %-minskning av växthusgasutsläppen fram till 2030 och uppmanade medlemsstaterna och den offentliga och privata sektorn att gå längre än minskningsmålet på 55 % till 2030.
I september 2022, i sin ståndpunkt vid första behandlingen om översynen av direktivet om förnybar energi stödde parlamentet kommissionens förslag att öka andelen förnybar energi i EU:s slutliga energianvändning till 45 % senast 2030.
I mars 2023 förhandlade parlamentet fram en preliminär överenskommelse med rådet om att höja EU:s bindande mål för förnybar energi för 2030 till minst 42,5 %, med målsättningen att uppnå 45 %, vilket nästan innebär en fördubbling av den befintliga andelen förnybar energi i EU.
Mer information om detta ämne finns på webbplatsen för utskottet för industrifrågor, forskning och energi (ITRE).
Matteo Ciucci