Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf)

Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) är ett av de viktigaste instrumenten för sammanhållningspolitiken. Dess syfte är att minska skillnaderna i utveckling mellan de europeiska regionerna och att förbättra levnadsstandarden i de minst gynnade regionerna. Särskild uppmärksamhet riktas till regioner som lider av allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska svårigheter, såsom de mycket glesbefolkade norra regionerna samt ö-, gräns- och bergsregioner.

Rättslig grund

Artiklarna 174–178 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Mål

Enligt artikel 176 i EUF-fördraget är syftet med Eruf att bidra till att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna i unionen. Detta görs genom stöd till

  • utveckling och strukturanpassning av regioner som släpar efter i utvecklingen och
  • omställning av industriregioner på tillbakagång.

Eruf har två huvudsakliga mål, nämligen:

  • Investeringar i tillväxt och sysselsättning, som syftar till att stärka arbetsmarknaden och regionala ekonomier.
  • Europeisk territoriell sammanhållning, som syftar till att förstärka gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete inom EU.

Resurser som avsätts för det första målet har fördelats på tre olika regionkategorier:

  • mer utvecklade regioner, vars BNP per capita överstiger 90 % av genomsnittet i EU,
  • övergångsregioner, vars BNP per capita är mellan 75 % och 90 % av genomsnittet i EU, och
  • mindre utvecklade regioner, vars BNP per capita understiger 75 % av genomsnittet i EU.

Eruf stöder också en hållbar utveckling i städer. Under perioden 2014–2020 måste minst 5 % av Eruf-stödet till respektive medlemsstat öronmärkas för integrerade åtgärder för en hållbar utveckling i städer för att bemöta de ekonomiska, miljömässiga, klimatrelaterade, demografiska och sociala utmaningar som finns där.

Uppgifter om tilldelningen och den framtida användningen av Eruf-medel fastställs i partnerskapsavtal. Dessa är strategiska dokument som har tagits fram av respektive medlemsstat i samarbete med regionala partner och arbetsmarknadens parter.

Tematisk koncentration

Erufs utgifter fokuserar på de prioriteringar som fastställs i denna strategi. För perioden 2014–2020 var de viktigaste prioriteringarna

  1. forskning och innovation,
  2. informations- och kommunikationsteknik,
  3. små och medelstora företag,
  4. främjande av en koldioxidsnål ekonomi.

Koncentrationen på de olika prioriteringarna kommer att variera utifrån vilken regionkategori som ska stödjas. Mer utvecklade regioner måste avsätta minst 80 % av sina Eruf-medel till minst två av dessa prioriteringar och minst 20 % till främjande av en koldioxidsnål ekonomi, övergångsregioner måste avsätta minst 60 % av sina Eruf-medel till minst två av dessa prioriteringar och minst 15 % till främjande av en koldioxidsnål ekonomi, mindre utvecklade regioner måste avsätta minst 50 % av sina Eruf-medel till minst två av dessa prioriteringar och minst 12 % till främjande av en koldioxidsnål ekonomi,

Budgetregler och finansiella bestämmelser

Under budgetperioden 2014–2020 avsatte EU mer än 350 miljarder euro till sammanhållningspolitiken. Detta motsvarade 32,5 % av EU:s totala budget för perioden. Cirka 199 miljarder euro avsattes för Eruf. Detta inkluderade 9,4 miljarder euro för Europeiskt territoriellt samarbete och 1,5 miljarder euro för särskilda anslag till de yttersta randområdena och glesbefolkade regioner.

Samfinansieringsnivån för projekt som finansieras av Eruf anpassas till utvecklingen i de berörda regionerna. I de minst utvecklade regionerna (och yttersta randområdena) kan Eruf finansiera upp till 85 % av kostnaden för ett projekt. I övergångsregionerna kan det vara upp till 60 % av kostnaden för ett projekt, och i mer utvecklade regioner upp till 50 %.

Europeiskt regionala utvecklingsfonden under perioden 2021–2027

År 2021 inledde EU en ny flerårig programperiod. Reglerna för Eruf för perioden 2021–2027 fastställs i

  • en förordning om Eruf och Sammanhållningsfonden
  • en förordning om särskilda bestämmelser inom målet europeiskt territoriellt samarbete (Interreg).

I dessa förordningar upprätthålls Erufs två nuvarande mål: ”Investering för sysselsättning och tillväxt” och ”Europeiskt territoriellt samarbete”.

Förslagen bibehåller också den tematiska koncentrationen för de två huvudprioriteringarna, dels stöd till innovation, digital ekonomi och små och medelstora företag genom en strategi för smart specialisering, dels en grönare, koldioxidsnålare cirkulär ekonomi (PO2). Genom den nya sammanhållningspolitiken infördes också en förteckning över verksamheter som inte ska stödjas av Eruf. Den innehåller bland annat avveckling eller uppförande av kärnkraftverk, flygplatsinfrastruktur (utom i de yttersta randområdena) och viss avfallshantering (t.ex. deponi).

För programperioden 2021–2027 har cirka 200,36 miljarder euro tilldelats Eruf (däribland 8 miljarder för europeiskt territoriellt samarbete och 1,93 miljarder euro i särskilda anslag till de yttersta randområdena). De mindre utvecklade regionerna kommer att dra nytta av samfinansiering på upp till 85 % av kostnaden för ett projekt. Medfinansieringsgraderna för övergångsregioner och mer utvecklade regioner kommer att vara 60 % respektive 40 %.

Efter 2020 kommer stödet till städerna att stärkas. Minst 8 % av Eruf-medlen (på nationell nivå) kommer att öronmärkas för en hållbar stadsutveckling och inrättande av det europeiska stadsinitiativet.

Europaparlamentets roll

Europaparlamentet är jämställt med rådet då nya bestämmelser om de europeiska struktur- och investeringsfonderna tas fram. Förordningen om Eruf och Sammanhållningsfonden för perioden 2021–2027 antogs genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet, för vilket Europaparlamentet har full rätt att föreslå ändringar. Under förhandlingarna om EU:s sammanhållningspolitik för perioden 2021–2027 lyckades parlamentet öka samfinansieringsnivån för projekten och förbättra flexibiliteten vid tillämpningen av reglerna. Dessutom har man ökat det stöd som Eruf ger till städer och integrerad stadspolitik.

 

Marek Kołodziejski