Faktablad om Europeiska unionen
Europaparlamentet
Fyll i detta fält

Europeiskt territoriellt samarbete

Europeiskt territoriellt samarbete är ett av målen inom sammanhållningspolitiken, och syftar till att lösa problem över gränserna och gemensamt utveckla olika geografiska områdens potential. Samarbetsinsatser stöds av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) genom följande tre huvudkomponenter: gränsöverskridande samarbete, transnationellt samarbete och interregionalt samarbete.

Rättslig grund

Artikel 178 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF) och förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013.

Allmänna bestämmelser

Europeiskt territoriellt samarbete har varit en del av sammanhållningspolitiken sedan 1990. För programperioden 2014–2020 antogs för första gången i den europeiska sammanhållningspolitikens historia en särskild förordning som omfattar åtgärder inom ramen för europeiskt territoriellt samarbete som stöds av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf). Denna praxis har fortsatt under perioden 2021–2027.

Europeiskt territoriellt samarbete är ett mål inom sammanhållningspolitiken och har utformats för att lösa problem som överskrider nationella gränser och som kräver en gemensam lösning, och för att gemensamt utveckla olika geografiska områdens potential.

Perioden 2021–2027 markerar den fortsatta utvecklingen av interregionalt samarbete (Interreg). Samarbetet med partnerländerna förstärks genom Interreginstrumentet för stöd inför anslutningen (IPA), Interreg NEXT-programmet och genom integrering av en särskild del för samarbete mellan EU:s yttersta randområden och deras grannländer.

Europeiskt territoriellt samarbete under perioden 2021–2027

År 2021 inledde EU en ny flerårig programperiod. Reglerna för europeiskt territoriellt samarbete under perioden 2021–2027 fastställdes i en förordning om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interregförordningen). De främsta målen för att främja territoriellt samarbete under denna period är att förbättra den gemensamma styrningen och säkerställa säkerheten och tryggheten i Europa. Under perioden 2021–2027 består europeiskt territoriellt samarbete av fyra komponenter (programområden):

  • Gränsöverskridande samarbete (Interreg A) stöder samarbete mellan gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts 3), som täcker regioner från minst två olika medlemsstater som ligger direkt vid gränserna eller i deras omedelbara närhet. Syftet är att ta itu med gemensamma utmaningar som identifierats gemensamt i gränsregionerna och att använda den outnyttjade tillväxtpotentialen i gränsområdena, samtidigt som samarbetsprocessen också stärks i syfte att uppnå en harmonisk utveckling i unionen.
  • Transnationellt samarbete (Interreg B) möjliggör samarbete över större transnationella territorier eller kring havsområden och involverar nationella, regionala och lokala programpartner i medlemsstaterna. Vissa program omfattar dock länder utanför EU, såsom Island och Liechtenstein, partnerländer i utvidgningen och grannskapet samt utomeuropeiska länder och territorier (ULT) i syfte att uppnå en högre grad av territoriell integration. Transnationellt samarbete som genomförs av de yttersta randområdena ingår i ett separat programområde. Interreg B stöder ett brett spektrum av projektinvesteringar som rör innovation och den gröna och den digitala omställningen.
  • Interregionalt samarbete (Interreg C) fungerar på alleuropeisk nivå och omfattar alla EU:s medlemsstater och partnerländer. Det bygger upp nätverk för att utveckla god praxis och underlätta utbyte och överföring av framgångsrika regioners erfarenheter. Det är ett verktyg för att stärka sammanhållningen och övervinna nuvarande och framtida utmaningar.
  • Syftet med samarbetet i de yttersta randområdena (Interreg D) är att göra det möjligt för de yttersta randområdena att samarbeta med sina grannländer och territorier på ett så effektivt och enkelt sätt som möjligt. Interregförordningen ger därför möjlighet att förvalta både externa medel och Eruf enligt samma regler. Följaktligen kan ansökningsomgångar inom del D inledas för kombinerad finansiering genom Eruf och instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, som är EU:s viktigaste verktyg för internationella partnerskap för hållbar utveckling, klimatförändringar, demokrati, samhällsstyrning, mänskliga rättigheter, fred och säkerhet i EU:s grannländer.

Genom förordningen inrättas också ett samarbete utanför EU som främjar hållbar utveckling och goda grannförbindelser mellan EU:s medlemsstater och utvidgnings- och grannskapsländerna samt mellan EU:s yttersta randområden och deras grannländer. EU:s program för externt samarbete omfattar EU och dess grannländer och bidrar till målen för tre av EU:s politikområden: sammanhållningspolitiken, utvidgningspolitiken (utvidgning av EU till att omfatta nya medlemmar) och grannskapspolitiken. Förordningen omfattar också samarbete med västra Balkan och Turkiet via instrumentet för stöd inför anslutningen, fastställer förberedelser för ett framtida medlemskap i unionen och stöder anslutningsprocessen. Efter Rysslands invasion av Ukraina och i linje med EU:s restriktiva åtgärder har kommissionen avbrutit samarbetet med Ryssland och Vitryssland inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentets program för gränsöverskridande samarbete och deras deltagande i Interreg-NEXT-programmen 2021–2027.

Under programperioden 2021–2027 anslås omkring 8 miljarder euro (i 2018 års priser, dvs. värdet för valutan 2018) till europeiskt territoriellt samarbete. Dessa resurser anslås enligt följande:

  1. 72,2 % (dvs. totalt 5 812 790 000 euro) för gränsöverskridande lands- och havssamarbete.
  2. 18,2 % (dvs. totalt 1 466 000 000 euro) för transnationellt samarbete.
  3. 6,1 % (dvs. totalt 490 000 000 euro) för interregionalt samarbete.
  4. 3,5 % (dvs. totalt 281 210 000 euro) för de yttersta randområdenas samarbete.

Europaparlamentets roll

Eftersom Interregförordningen omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet har parlamentet kunnat bestämma om dess innehåll på samma villkor som rådet. I förhandlingarna om sammanhållningspolitiken för perioden 2021–2027 förespråkade parlamentet en större budget för programmen för europeiskt territoriellt samarbete och enklare regler och förfaranden. Parlamentet främjade aktivt starkare stöd till små projekt och projekt som främjar kontakter mellan människor samt ett ökat fokus på klimatfrågor och sociala frågor. Parlamentet ägnade också särskild uppmärksamhet åt de yttersta randområdenas särskilda utmaningar.

År 2018 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om en europeisk gränsöverskridande mekanism för att ta itu med rättsliga och administrativa hinder i gränsöverskridande sammanhang. Kommissionen föreslog en frivillig mekanism för EU:s angränsande landgränser för att underlätta gemensamma projekt genom att vid behov tillåta tillämpning av lagar från angränsande medlemsstater. Parlamentet antog kommissionens förslag, men det gjorde inte rådet. På grund av medlemsstaternas farhågor om förslagets frivilliga karaktär, den administrativa bördan, erkännandet av de befintliga mekanismerna och de konstitutionella konsekvenserna beslutade rådet slutligen att avbryta sitt arbete med förslaget.

Under de kommande två åren gjorde utskottet för regional utveckling koncentrerade ansträngningar för att antingen få rådet till förhandlingsbordet eller motivera kommissionen att ändra förslaget. Slutligen antog parlamentet i september 2023 en resolution med en begäran om att kommissionen skulle lägga fram ett ändrat förslag för att hitta en balans mellan de två medlagstiftarna. Med tanke på den senaste tidens utveckling när det gäller arbetskraftens rörlighet inom EU och behovet av att ta itu med demografiska, sociala, ekonomiska och miljömässiga utmaningar anser parlamentet att unionen bör intensifiera insatserna för att ta itu med gränsöverskridande hinder. I resolutionen efterlyses en rationaliserad samordningsram för att effektivt undanröja rättsliga och administrativa hinder, dubbelarbete och onödiga administrativa bördor.

Till följd av parlamentets resolution offentliggjorde kommissionen ett ändrat förslag i december 2023. Det tar hänsyn till de två medlagstiftarnas farhågor och rekommendationer, samtidigt som man behåller sitt ursprungliga fokus på att undanröja hinder som påverkar unionens gränssamhällen. Kompromisser har nåtts efter interinstitutionella förhandlingar. Kompromisserna återspeglar parlamentets huvudprioriteringar och inför den nya titeln på förordningen, Gränsregionsinstrumentet för utveckling och tillväxt i EU (BRIDGEforEU). I maj 2025 antog parlamentet förordning (EU) 2025/925 vid andra behandlingen, vilket ledde till ett framgångsrikt slutförande av den långa lagstiftningsprocessen.

Genom den slutliga förordningen inrättas en ram för att underlätta identifiering och lösning av rättsliga och administrativa hinder som hindrar gränsöverskridande offentliga tjänster, infrastruktur och samarbete i land- och sjögränsregioner. Det är frivilligt för medlemsstaterna att delta, och de som väljer att göra det kan inrätta gränsöverskridande samordningspunkter eller utse en behörig myndighet, med ett enda register på EU-nivå som förs av kommissionen.

För mer information om detta ämne, se webbplatsen för utskottet för regional utveckling.

 

Kelly Schwarz / Rubin Johann HAGELS