Europeiskt territoriellt samarbete

Europeiskt territoriellt samarbete är målet inom sammanhållningspolitiken, som strävar efter att lösa problem över gränserna och gemensamt utveckla olika geografiska områdens potential. Samarbetsinsatser stöds av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) genom följande tre huvudkomponenter: gränsöverskridande samarbete, transnationellt samarbete och interregionalt samarbete.

Rättslig grund

Artikel 178 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF) och förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013.

Allmänna bestämmelser

Europeiskt territoriellt samarbete har varit en del av sammanhållningspolitiken sedan 1990. För programperioden 2014–2020 antogs för första gången i den europeiska sammanhållningspolitikens historia en särskild förordning som omfattar åtgärder inom ramen för europeiskt territoriellt samarbete som stöds av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf). Denna praxis har fortsatt under perioden 2021–2027.

Europeiskt territoriellt samarbete är målet inom sammanhållningspolitiken, som utformats för att lösa problem som överskrider nationella gränser och som kräver en gemensam lösning, och för att gemensamt utveckla olika geografiska områdens potential.

Perioden 2021–2027 markerar den fortsatta utvecklingen av det interregionala samarbetet (Interreg), med förstärkt samarbete med partnerländer genom Interreginstrumentet för stöd inför anslutningen (IPA) och Interreg NEXT, och integreringen av en särskild del för samarbete mellan EU:s yttersta randområden och deras grannländer.

Europeiskt territoriellt samarbete under perioden 2021–2027

År 2021 inledde EU en ny flerårig programperiod. Reglerna för europeiskt territoriellt samarbete under perioden 2021–2027 fastställdes i en förordning om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interregförordningen). De främsta målen för att främja territoriellt samarbete under denna period är att förbättra den gemensamma styrningen och säkerställa säkerheten och tryggheten i Europa. Under perioden 2021–2027 består europeiskt territoriellt samarbete av fyra komponenter (programområden):

  • Gränsöverskridande samarbete (Interreg A) stöder samarbete mellan Nuts (gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter) III-regioner från minst två olika medlemsstater som ligger direkt vid gränserna eller i deras omedelbara närhet. Syftet är att ta itu med gemensamma utmaningar som identifierats gemensamt i gränsregionerna och att utnyttja den outnyttjade tillväxtpotentialen i gränsområdena, samtidigt som samarbetsprocessen stärks i syfte att uppnå en harmonisk utveckling i hela unionen.
  • Transnationellt samarbete (Interreg B) möjliggör samarbete över större transnationella territorier eller kring havsområden och involverar nationella, regionala och lokala programpartner i medlemsstaterna, men i vissa program även i länder utanför EU (t.ex. Island och Liechtenstein), partnerländer i utvidgnings- och grannskapspolitiken samt utomeuropeiska länder och territorier (ULT), i syfte att uppnå en högre grad av territoriell integration. Transnationellt samarbete som genomförs av de yttersta randområdena ingår i ett separat programområde. Interreg B stöder ett brett spektrum av projektinvesteringar som rör innovation och den gröna och den digitala omställningen.
  • Interregionalt samarbete (Interreg C) fungerar på alleuropeisk nivå och omfattar alla EU:s medlemsstater och partnerländer. Det bygger upp nätverk för att utveckla god praxis och underlätta utbyte och överföring av erfarenheter från framgångsrika regioner. Det är ett verktyg för att stärka sammanhållningen och övervinna nuvarande och framtida utmaningar.
  • Syftet med samarbetet i de yttersta randområdena (Interreg D) är att göra det möjligt för de yttersta randområdena att samarbeta med sina grannländer och territorier på ett så effektivt och enkelt sätt som möjligt. Interregförordningen ger därför möjlighet att förvalta både externa medel och Eruf enligt samma regler. Följaktligen kan ansökningsomgångar inom del D inledas för kombinerad finansiering genom Eruf och instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, som är EU:s viktigaste instrument för internationella partnerskap för hållbar utveckling, klimatförändringar, demokrati, samhällsstyrning, mänskliga rättigheter, fred och säkerhet i EU:s grannländer.

Genom förordningen inrättas också ett samarbete utanför EU som främjar hållbar utveckling och goda grannförbindelser mellan EU:s medlemsstater och utvidgnings- och grannskapsländerna samt mellan EU:s yttersta randområden och deras grannländer. EU:s program för externt samarbete omfattar EU och dess grannländer och bidrar till målen för tre av EU:s politikområden: sammanhållningspolitik, utvidgningspolitik och grannskapspolitik. Förordningen omfattar också samarbete med västra Balkan och Turkiet via instrumentet för stöd inför anslutningen, fastställer förberedelser för ett framtida medlemskap i unionen och stöder anslutningsprocessen. Efter Rysslands invasion av Ukraina och i linje med EU:s restriktiva åtgärder har kommissionen avbrutit samarbetet med Ryssland och Vitryssland inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentets program för gränsöverskridande samarbete och deras deltagande i Interreg-NEXT-programmen 2021–2027.

Under programperioden 2021–2027 anslås omkring 8 miljarder euro (i 2018 års priser, dvs. värdet för valutan 2018) till Europeiskt territoriellt samarbete. Dessa resurser anslås enligt följande:

  1. 72,2 % (dvs. totalt 5 812 790 000 euro) för gränsöverskridande lands- och havssamarbete.
  2. 18,2 % (dvs. totalt 1 466 000 000 euro) för transnationellt samarbete.
  3. 6,1 % (dvs. totalt 490 000 000 euro) för interregionalt samarbete.
  4. 3,5 % (dvs. totalt 281 210 000 euro) för de yttersta randområdenas samarbete.

Europaparlamentets roll

Eftersom Interregförordningen omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet har Europaparlamentet kunnat vara med och bestämma om dess innehåll på samma villkor som rådet. I förhandlingarna om sammanhållningspolitiken för perioden 2021–2027 förespråkade Europaparlamentet en större budget för programmen för europeiskt territoriellt samarbete och enklare regler och förfaranden. Europaparlamentet främjade aktivt starkare stöd till små projekt och projekt för kontakter mellan människor samt ett ökat fokus på klimatfrågor och sociala frågor. Europaparlamentet ägnade också särskild uppmärksamhet åt de yttersta randområdenas särskilda utmaningar.

År 2018 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om en europeisk gränsöverskridande mekanism för att ta itu med rättsliga och administrativa hinder i gränsöverskridande sammanhang. Kommissionen föreslog en frivillig mekanism för EU:s angränsande landgränser för att underlätta gemensamma projekt genom att vid behov tillåta tillämpning av lagar från angränsande medlemsstater. Förslaget har för närvarande lagts på is på rådsnivå på grund av medlemsstaternas farhågor om dess frivilliga karaktär, administrativa börda, erkännande av befintliga mekanismer och konstitutionella rättsliga konsekvenser. I sin resolution av den 14 september 2023 uppmanade parlamentet kommissionen att se över förslaget för att uppnå balans mellan de två medlagstiftarna. Med tanke på den senaste tidens utveckling när det gäller arbetskraftens rörlighet inom EU och behovet av att ta itu med demografiska, sociala, ekonomiska och miljömässiga utmaningar anser parlamentet att unionen bör intensifiera insatserna för att ta itu med gränsöverskridande hinder. I resolutionen efterlyses en rationaliserad samordningsram, inbegripet gränsöverskridande samordningspunkter, för att effektivt undanröja rättsliga och administrativa hinder, dubbelarbete och onödiga administrativa bördor.

För mer information om detta ämne, se webbplatsen för utskottet för regional utveckling.

 

Kelly Schwarz