Intervju: Delvaux om varför EU-lagstiftning om robotar behövs

Europaparlamentet debatterar idag och röstar på torsdag om ett betänkande som efterlyser ett juridiskt ramverk för robotar. Från drönare till medicinsk utrustning, det finns redan 1,7 miljoner robotar i världen, men deras användning regleras inte ordentligt. Betänkandet föreslår bland annat att robotar ska få en rättslig status, genom att kategorisera dem som ”elektroniska personer”, så att de ska kunna hållas ”ansvariga för handlingar och försummelse”.

Här kan du följa debatten och så småningom omröstningen live.

I januari 2017 träffade vi föredragande för betänkandet Mady Delvaux (S&D, Luxemburg). Hon förklarade varför Europaparlamentet undersöker frågan, och underströk att robotar inte helt kommer att ersätta människor på arbetsmarknaden utan att det kommer att finnas „samarbete mellan de båda”.

Vilken sorts robotar pratar vi om här? Kan du ge oss några exempel?
− Vi pratar inte om vapen. Vi identifierar robotar som fysiska maskiner, utrustade med sensorer, och sammankopplade så att de kan samla in data. Nästa generations robotar kommer att vara mer och mer självlärande. De mest prestigefyllda är självkörande bilar. Sedan har vi drönare, industrirobotar, servicerobotar, underhållningsrobotar – leksaker, robotar inom jordbruket, och för att bekämpa bränder.

I ditt betänkande behandlar du frågan om robotar borde ha en rättslig status, en sorts elektronisk personlighet. Vad skulle det innebära i praktiken?
− När självlärande robotar kommer, blir olika lösningar nödvändiga, och vi ber kommissionen att undersöka alternativen. Ett skulle kunna vara att ge en begränsad ”e-personlighet” till robotar åtminstone avseende kompensation. Det är liknande vad vi nu har för företag, men det gäller inte imorgon. Vad vi behöver nu är att skapa ett juridiskt ramverk för robotar som för närvarande finns på marknaden eller som kommer att finnas tillgängliga inom 10-15 år.

Så under tiden, vem ansvarar om det uppstår skador? Ägaren, tillverkaren, formgivaren, eller programmeraren?  
− Vi har två alternativ. Enligt principen om strikt ansvar så ska det vara tillverkaren som är ansvarig, eftersom denne är bäst placerad att begränsa skadan, som sedan kan vända sig till sina leverantörer. Det andra alternativet är en riskbedömningsapproach enligt vilken tester måste genomföras i förväg och kompensationsbördan måste fördelas mellan alla intressenter. Vi föreslår också att det ska finnas en obligatorisk försäkring, i alla fall för stora robotar.

Ni nämner också att vissa sårbara människor kan bli känslomässigt fästa vid sina vårdgivande robotar. Hur kan vi förhindra att detta utnyttjas?
− Vi måste alltid saga till människor att en robot inte är en människa, och aldrig kommer att vara det. Den kan visa empati, men den kan aldrig känna empati. Vi vill inte ha robotar som dem de har i Japan, som ser ut som människor. Vi föreslår en stadga som ställer krav på att de inte får göra människor känslomässigt beroende. Du kan vara beroende fysiskt, men du får aldrig tänka att robotar älskar dig eller delar din sorg.

Vad är det som brådskar? Varför trycker parlamentet på i frågan?
– För en gångs skull skulle vi kunna fastställa europeiska principer och ett gemensamt rättsligt ramverk, före varje medlemsland har hunnit införa sina egna och olika lagar. Standardisering är också i marknadens intresse, då Europa är bra på robotteknik. Men om vi vill fortsätta vara ledande, måste vi ha gemensamma europeiska industriregler. När det gäller ansvar, måste konsumenter veta att de kommer att vara försäkrade om det uppstår skador. Den stora frågan är säkerhet och dataskydd. Robotar kan inte fungera utan utbyte av data, så det är också en fråga om vem som kommer att ha tillgång till datan.

Människor som oroar sig för att förlora sina jobb har fått höra att robotar i själva verket kommer att skapa nya jobb. Men, de kan skapa jobb för högutbildade människor, och ersätta lågutbildade, som är en stor grupp. Hur kan detta lösas?
−Jag tror att detta är den största utmaningen för vårt samhälle, och för vårt utbildningssystem. Vi vet inte vad som kommer att hända. Jag tror att det alltid kommer att finnas lågkvalificerade jobb. Robotar kommer inte att ersätta människor, det kommer att finnas samarbete. Vi har bett kommissionen att granska utvecklingen, vilken sorts uppgifter kommer robotarna att ta över. Det är positivt när det gäller tunga jobb. Om du måste bära tunga varor, eller om jobbet är farligt. Vi måste övervaka vad som händer, och vara förberedda för varje scenario.

− Det finns också en kontroversiell aspekt av betänkandet – om vi måste förändra våra socialförsäkringssystem och tänka på en universell inkomst, eftersom det finns många arbetslösa som vi måste försäkra att de kan ha ett skapligt liv. Detta är också en uppmaning till medlemsländer att beakta det, eftersom denna kompetens inte finns på EU-nivå.

Artikeln publicerades första gången den 12 januari 2017.

Mer information

• (öppna på en ny sida) Följ debatten och omröstningen i kammaren live
• (öppna på en ny sida) Mady Delvaux (S&D, Luxemburg)
• (öppna på en ny sida) Följ ärendet från förslag till beslut (en)