Från önskan till lag: Slutsatser från EU:s toppmöten och hur de (inte alltid) blir lag 

 
 

Dela den här sidan: 

Hur enkelt är det att göra mellanstatliga överenskommelser till lagstiftning? Vår ögonblicksbild över dagens EU:s lagstiftningsprocess, visar hur lagstiftning utvecklas från den ursprungliga begäran från medlemsländernas ledare under toppmötena tills att lagtexten godkänns av regeringarna själva och av Europaparlamentet. Hur fort processen går, beror lika mycket på politisk miljö som på ämne. Men det är definitivt ingen enkel uppgift att översätta löftena vid toppmötena till praktiska åtgärder.

”Att ge unionen de impulser som behövs för dess utveckling”: Europeiska rådet, eller EU:s ”toppmöten” som de ofta betecknas, sammanför medlemsländernas stats- och regeringschefer för att diskutera de frågor som påverkar unionen och för att ge vägledning om vad man bör göra. Från den ekonomiska krisen, till relationerna med andra stormakter, och nästan vad som helst annat, Europeiska rådet fastställer agendan för EU, vilken regeringarna sedan måste implementera enligt gemensamma regler.


Kommissionen föreslår

Europeiska kommissionen föreslår reglerna som sedan debatteras, ändras och slutligen antingen godkänns eller avvisas av ”medlagstiftarna”, det vill säga regeringarna i de olika konstellationerna i rådet, samt, givetvis, Europaparlamentet.


Men, mellan ”impulser” och lagstiftning kan mycket hända. Om regeringarna inte kan enas med varandra om aspekter av förslaget, kan det läggas på is i rådet i månader och år.


Rullande checklista

För att hålla ett öga på allt detta, föreslår nu Europaparlamentets utredningstjänst en rullande checklista över lagstiftningsåtaganden, och var de befinner sig i beslutsprocessen. Åtagandena skulle färgkodas i grönt, gult och rött för i tur ordning ”slutförd”, ”vissa framsteg” och ”inga framsteg”.  


Om man bryter ner uppgifterna politikområde för politikområde, finns de senaste åren en tydlig övergripande prioritering för beslutsfattarna. Ekonomiska, finansiella och sociala frågor kopplade till den ekonomiska krisen har den helt klart högsta graden av ”slutförd” lagstiftning, medan miljön och utrikespolitiken hamnar långt efter.


Olika skäl till varför inte framsteg sker

Skälen till varför det inte sker några framsteg eller bara ”vissa framsteg” i frågor kan variera stort. Ibland, som när det gäller utrikespolitik, kan det bero på faktorer som ligger långt bortom EU:s och medlemsländernas kontroll. Men alltför ofta beror förseningarna på meningsskiljaktigheter mellan medlemsländerna.


Ett enkelt diagram kan inte ge svar på alla frågor, men kan fungera som en användbar ögonblicksbild för att förstå var man är överens och var det fortfarande behövs mycket arbete innan ”impulsen” kan bli lag.

Kolla in vårt diagram, och läs sedan den fullständiga rapporten från utredningstjänsten.