Vad betyder koldioxidneutralitet och hur kan det uppnås till år 2050?
I den Europeiska klimatlagen åtar sig EU att vara koldioxidneutralt till år 2050. Vad innebär det i praktiken?
Klimatförändringarna drabbar redan hela jordklotet, med alltfler extrema väderförhållanden, såsom torka, värmeböljor, kraftig nederbörd, översvämningar och jordskred som följd, även i Europa. Andra effekter av det snabbt förändrade klimatet är ökade havsnivåer, försurning av våra vatten och förlorad biologisk mångfald.
För att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader Celsius - en tröskel som FN:s klimatpanel (IPCC) anser är säker - är det nödvändigt att uppnå koldioxidneutralitet senast vid århundradets mitt. Målet fastslås också i Parisavtalet som undertecknades av 195 länder, däribland EU.
Enligt artikel 4 i avtalet ska parterna till avtalet sträva efter ”att nå kulmen för de globala utsläppen av växthusgaser så snart som möjligt” och att ”genomföra snabba minskningar i enlighet med den bästa tillgängliga vetenskapen”.
I december 2019 presenterade EU-kommissionen den Europeiska gröna given, dess viktigaste plan för att göra Europa klimatneutralt till år 2050. Målet ska nås genom den Europeiska klimatlagen som gör det till bindande lagstiftning.
Vad är koldioxidneutralitet?
Koldioxidneutralitet innebär att det finns balans mellan utsläppen av koldioxid och absorbering av koldioxid från atmosfären till koldioxidsänkor. För att uppnå nettoutsläpp som är noll måste de globala utsläppen av växthusgaser vägas upp av att motsvarande mängd kol binds upp.
Koldioxidsänkor är varje system som absorberar mer koldioxid än det släpper ut. De största naturliga sänkorna är jorden, skogarna och haven. Enligt beräkningar tar naturliga sänkor bort mellan 9,5 och 11 gigaton koldioxid varje år. Globalt uppgick koldioxidutsläppen till 37.8 gigaton 2021.
Läs mer om hur EU vill nyttja EU:s skogar som kolsänkor.
Än så länge finns inga artificiella koldioxidsänkor som kan ta bort koldioxid från atmosfären i den utsträckning som behövs för att bekämpa den globala uppvärmningen.
Koldioxiden som förvaras i naturliga sänkor t.ex. i skogar släpps ut i atmosfären genom skogsbränder, förändrad markanvändning eller skogsavverkning. Därför är det nödvändigt att minska utsläppen av koldioxid för att nå klimatneutralitet.
Klimatkompensation
Ett annat sätt att minska utsläppen och sträva efter koldioxidneutralitet är att kompensera utsläpp inom en sektor genom att minska dem någon annanstans. Det kan göras genom investeringar i förnybar energi, energieffektivitet eller andra rena teknologier, som har små koldioxidutsläpp. EU:s system för handel med utsläppsrätter är ett exempel på klimatkompenserande system.
Ett annat exempel på system för att minska utsläppen är gränsjusteringsmekanismen för koldioxid, vilket skulle tillämpa en koldioxidavgift på importerade varor från mindre klimatambitiösa länder. Detta skulle hjälpa till att förhindra koldioxidläckage genom att avskräcka att produktion flyttas till länder med mildare krav för utsläpp av växthusgaser. Kommissionen ska lägga förslag om koldioxidavgiften under 2021.
EU-mål
Europeiska unionen har åtagit sig en ambitiös klimatpolitik. I enlighet med Gröna given ska EU till år 2050 ta bort lika mycket koldioxidutsläpp som unionen producerar och därmed bli den första klimatneutrala kontinenten.
Målet blev juridiskt bindande när Europaparlamentet och rådet godkände klimatlagen år 2021. EU:s delmål om att minska utsläppen till år 2030 uppdaterades också från 40 procent till åtminstone 55 procent.
EU håller just nu på att revidera gammal lagstiftning och fastställa nya bestämmelser som ska hjälpa till att uppnå 55 procents minskade utsläpp till år 2030. Lagstiftningspaketet som också brukar benämnas ”55 %-paketet” inbegriper bland annat regler om utsläppshandel, nationella utsläppsminskningsmål, bortförsel av koldioxid vid markanvändning och transportutsläpp.