Tanja Fajon: “Om vi tappar Schengen kommer vi att förlora det Europeiska projektet”

Tillfälliga inre gränskontroller inom Schengen har varit i bruk i mer än fyra år. Ledamöter röstade för tydligare villkor om att denna tillämpning skall vara en sista utväg.

Bild från intervjun med betänkandets författare Tania Fajon.
Intervju med betänkandets författare Tania Fajon.

Sex länder i Schengenområdet – Österrike, Danmark, Frankrike, Tyskland, Norge och Sverige – har haft inre gränskontroller i bruk på grund av exceptionella omständigheter sedan 2015, trots att den nuvarande gränsen ligger på två år.

Kammaren röstade den 4 april 2019 för att bekräfta sin position som ämnar att möjliggöra att tillfälligt återinförda gränskontroller blir endast blir en sista utväg. Ledamöter vill att de nuvarande reglerna revideras för att minska den inledande tidsperioden för gränskontroller från sex till två månader, och att begränsa all förlängning till max ett år snarare än den nuvarande gränsen på två år.

Europaparlamentarikerna och rådet inledde förhandlingarna, men ingen överenskommelse kunde nås. Efter valet till Europaparlamentet i maj 2019 behövde parlamentet bekräfta sin position, vilket skedde 24 september 2019 när utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor röstade för att på nytt återuppta förhandlingarna.

Lära dig mer om förslaget i intervjun med betänkandets författare, socialdemokratiska grupparlamentarikern Tanja Fajon (Slovenien).

Ett tillfälligt upphävande av Schengenreglerna har funnits på plats i en del länder sedan mer än tre år tillbaka, fastän gränsen är på två år. Varför tilläts detta?

– Sex länder i Schengenområdet har förlängt sina inre gränskontroller över tre år. De hänvisar till olika lagliga grunder att förlänga dem eftersom det finns, vad jag skulle beskriva som vissa gråzoner i den nuvarande lagstiftningen.

Det finns helt klart en dubbelhet i de nuvarande reglerna. Vilka ser du som de huvudsakliga områdena där kodexen om Schengengränserna borde tillämpas och varför?

– Det vi säger i vår rapport är att vi behöver ha väldigt tydliga villkor för under vilka länder kan införa tillfälliga gränskontroller. Vi behöver striktare skyddsåtgärder för att försäkra oss om att det verkligen är sista utvägen.

Vilka omständigheter skulle motivera inre gränskontroller?

– Extraordinära situationer, såsom stora sportevenemang eller stora migrationsflöden, som vi hade för några år sedan. I dagsläget finns det inga förutsebara allvarliga hot som motiverar inre gränskontroller, i motsats till vad en del medlemsstaters regeringar hävdar.

De sex Schengenländerna Österrike, Tyskland, Danmark, Sverige, Norge och Frankrike tillämpar inre gränskontroller och har sagt att de kommer att utöka dem, är det motiverat?

– Dessa förlängningar är inte motiverade och det finns inga belägg som styrker att de skulle vara det. Under de senaste åren har nationella regeringar tänjt på nuvarande regler, med utökning av kontroller i politiska syften snarare än efter behov.

Vilka är de stora skiljelinjerna mellan rådet och Europeiska kommissionen?

– Rådet har inte visat någon flexibilitet i förhandlingarna och var inte beredda att kompromissa. Trots överenskommelsen så är de största skillnaderna vilka skyddsåtgärderna och villkoren är för dessa förlängningar. Jag tror att vissa Schengenländer inte önskar att reformera reglerna eftersom nuvarande situation gynnar dem. Detta är mycket farligt.

– Om vi tappar Schengen kommer vi att förlora det Europeiska projektet. Dagens situation skadar våra ekonomier och gör våra liv besvärligare.

Intervjun publicerades först i november 2018 och uppdaterades i september 2019.

Föreslagna ändringar i kodexen om Schengengränserna:

  • den inledande perioden med gränskontroller av förutsägbara evenemang skulle begränsas till två månader jämfört med dagens sex månader
  • gränskontroller ska inte kunna förlängas mer än ett år, vilket halverar nuvarande maxgräns (två år)

Relaterade artiklar