Motverka irreguljär migration: bättre gränskontroll inom EU
Det stora antalet anländande migranter och säkerheten vid de yttre gränserna är en utmaning för EU. Läs om vad parlamentet gör för att hantera situationen.
För att motverka illegal migration har EU stärkt gränskontrollerna, förbättrat hanteringen av nyanlända och gjort återvändandet av irreguljära migranter effektivare. EU har också arbetat för att stärka den lagliga arbetskraftsinvandringen och hantera asylansökningar mer effektivt.
Läs mer om EU:s svar på flykting- och asylutmaningen.
Vad är irreguljär migration?
Irreguljär migration innebär att människor från länder utanför EU rör sig över EU:s gränser utan att uppfylla de rättsliga kraven för inresa, vistelse eller bosättning i ett eller flera EU-länder.
Antalet irreguljära gränsövergångar till Europa
Under 2015 ökade antalet irreguljära gränsövergångar till EU avsevärt. Enligt uppgifter från Frontex, EU:s gränsmyndighet, skedde över 1,8 miljoner irreguljära gränsövergångar, vilket är det högsta antalet som registrerats. Sedan dess har antalet irreguljära gränsövergångar minskat betydligt.
År 2023 reste cirka 355 300 människor in i EU irreguljärt, det högsta värdet som registrerats sedan 2016.
Mer fakta och siffror om asyl och migration i EU.
Förstärkning av EU:s yttre gränser och säkerhet
Avsaknaden av gränskontroller mellan Schengenländerna måste kombineras med stärkta kontroller vid unionens yttre gränser. Ledamöterna underströk situationens allvar i en resolution i april 2016.
Systematiska kontroller för alla vid EU:s och Schengens yttre gränser
Systematiska kontroller vid EU:s yttre gränser av alla som reser in i EU, inklusive EU-medborgare, infördes i april 2017. I oktober 2017 gav parlamentet sitt stöd till ett gemensamt elektroniskt system för att snabba på kontrollerna vid Schengenområdets yttre gränser och för att registrera alla resenärer som inte är EU-medborgare.
Tillstånd för resenärer från länder utanför EU som är undantagna från viseringskravet - ETIAS
Det europeiska systemet för reseuppgifter och resetillstånd (ETIAS) är ett elektroniskt program som innebär att resenärer från viseringsfria länder måste ha ett elektroniskt resetillstånd innan de reser till EU. Tillståndet kommer att vara giltigt i tre år eller tills passet löper ut och kommer att tillåta flera inresor till Schengenområdet för vistelser på upp till 90 dagar under en sexmånadersperiod.
Det ska lanseras i mitten av 2025.
Screening av migranter vid och inom EU:s yttre gränser (H3)
I april 2024, som en del av den nya asyl- och migrationspakten, godkände parlamentet en överenskommelse med EU-ländernas regeringar om att revidera reglerna om screening av individer vid EU:s yttre gränser. Reglerna gäller när personer, som inte uppfyller inresevillkoren i ett EU-land, grips när de passerar en gräns irreguljärt, räddas till sjöss eller som ansöker om internationellt skydd vid en yttre gränsövergång.
Om icke-EU-medborgare återfinns i EU utan vederbörligt tillstånd, efter att ha undandragit sig kontroller vid de yttre gränserna, måste de också genomgå screening.
Kontrollerna omfattar identifiering, fingeravtryck, säkerhetskontroller och en preliminär hälso- och sårbarhetsbedömning. Screeningproceduren kan ta upp till sju dagar.
I förhandlingar med EU:s regeringar säkrade parlamentsledamöterna en stark, oberoende övervakningsmekanism i varje EU-land för att skydda de grundläggande rättigheterna för personer som genomgår screening.
Snabbare asylbeslut vid EU:s yttre gränser (H3)
En annan del av pakten som också godkändes av parlamentet i april 2024 är ett nytt gränsförfarande som ska äga rum direkt efter screening för de som begär asyl vid de yttre gränserna, grips i samband med en irreguljär gränspassage, eller efter att ha räddats till sjöss. Syftet är att snabbt bedöma vid EU:s yttre gränser om asylansökningar är ogrundade eller otillåtna.
Förfarandet är obligatoriskt om sökanden utgör en fara för den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen, om hen har vilselett myndigheterna eller om sökanden kommer från ett land varifrån färre än 20 procent av asylansökningarna vanligtvis godkänns.
Förfarandet ska vara avslutat inom 12 veckor, inklusive överklaganden. Vid avslag ska sökanden avvisas inom 12 veckor. Medan asylsökande genomgår gränsförfarandet kommer de inte att få komma in i EU.
Under förhandlingarna pressade parlamentsledamöterna på för att:
- säkerställa kostnadsfri juridisk rådgivning till sökande
- se till att minderåriga utan medföljande vuxen inte blir föremål för gränsförfaranden, såvida de inte utgör en säkerhetsrisk
- se till att barnfamiljer ska erbjudas lämpliga mottagningsförhållanden.
EU-kommissionen kommer att fastställa det maximala antalet asylansökningar som varje EU-land måste behandla vid sina gränser.
Sända asylsökande tillbaka till säkra tredjeländer
Enligt asylförfarandeförordningen får nationella myndigheter besluta att en asylansökan inte ska tas upp till prövning om den sökande kommer från ett säkert tredjeland. Det innebär ett land som behandlar asylsökande i enlighet med accepterade internationella standarder.
De asylsökande ska ha en genuin anknytning till det landet som skulle tillåta dem att åka dit.
Medan EU-länderna inledningsvis kommer att ha egna listor över säkra länder planerar reglerna så småningom att man går över till en EU-lista över säkra tredjeländer och säkra ursprungsländer.
Förhindra destabiliseringsförsök genom irreguljär migration
EU har de senaste åren sett försök från regeringar och icke-statliga aktörer att på konstgjord väg skapa migrationsvågor mot EU-länder för att destabilisera dem. Detta lägger inte bara en extra börda på EU-länderna i deras ansträngningar att skydda de yttre gränserna, utan det skapar också humanitära kriser genom att irreguljära migranter fastnar mellan gränserna.
EU har antagit en rad åtgärder för att ta itu med instrumentalisering av migranter, bland annat gränskontrollåtgärder, ny lagstiftning, sanktioner och diplomatiska och humanitära åtgärder. En åtgärd är antagandet av kris- och force majeure-förordningen, som är en annan del av migrationspakten och syftar till att ge EU-länderna mer flexibilitet när de tillämpar asyl- och gränsförfaranden i krissituationer.
Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån
I december 2015 presenterade EU-kommissionen ett förslag om inrättaden av en europeisk gräns- och kustbevakning i syfte att stärka kontrollen och säkerheten vid EU:s yttre gränser och för att stödja de nationella gränsvakternas arbete. Den nya myndigheten lanserades i oktober 2016 och förenade Frontex arbete och de nationella myndigheter som ansvarar för gränskontrollerna. Det finns planer på att ge byrån en permanent styrka på 10 000 gränsvakter till 2027. Byrån har också ett större mandat när det gäller att genomföra avvisningar, och samarbetar närmare med länder utanför EU.
Efter anklagelser om att byrån inte följer sina egna regler inrättade parlamentet i januari 2021 Frontex granskningsarbetsgrupp för att övervaka dess arbete, inklusive efterlevnaden av grundläggande mänskliga rättigheter.
I december 2023 uppmanade parlamentsledamöterna Frontex att göra mer för att utföra sökning och räddning till sjöss, men också att minska sin verksamhet i EU-länder som bryter mot EU:s principer och värderingar.
Fonden för integrerad gränsförvaltning
I en resolution som kammaren antog i juli 2021 den nya Fonden för integrerad gränsförvaltning och enades om att avsätta 6,24 miljarder euro till den. Den nya fonden ska hjälpa till att förbättra medlemsländernas förmåga för extern gränskontroll, samtidigt som grundläggande rättigheter respekteras. Den ska också bidra till en gemensam harmoniserad visumpolitik, och införa skyddsåtgärder för särskilt utsatta personer som anländer till Europa, främst ensamkommande barn.
Fonden ska arbeta nära den nya Fonden för inre säkerhet, med fokus på att tackla terrorism, organiserad brottslighet och cyberbrottslighet. Fonden godkändes också den av parlamentet i juli 2021 med en budget på 1,9 miljarder euro.
Inre gränskontroller
EU-länderna har återinfört gränskontroller inom Schengenområdet under de senaste åren, och dessa kontroller gäller ofta under långa perioder. För att bevara den fria rörligheten och samtidigt ta itu med verkliga säkerhetshot lade kommissionen 2021 fram ett förslag om att uppdatera Schengenreglerna och stärka Schengenområdets motståndskraft mot allvarliga hot.
Som ett alternativ till inre gränskontroller främjar de nya reglerna polissamarbete i gränsregioner för att komma till rätta med obehöriga förflyttningar inom Schengenområdet. Icke-EU-medborgare med irreguljär status anländer ofta från ett annat EU-land, så om de två länderna håller gemensamma patruller kan de irreguljära migranterna föras tillbaka till det första EU-landet. Under förhandlingarna drev parlamentsledamöterna på för ytterligare skyddsåtgärder när det gäller minderåriga.
Ledamöterna insisterade på tydliga kriterier för att införa inre gränskontroller som svar på allvarliga hot. Ett berättigat skäl, såsom ett identifierat och omedelbart hot om terrorism, krävs innan inre gränskontroller kan införas, och sådana kontroller bör ha en tidsgräns på upp till två år. Om hotet består kan gränskontrollerna förlängas med ett år till.
De nya reglerna fastställer också förfaranden som är tillgängliga för Schengenländerna i situationer där migranter används som påtryckningsmedel av annan makt, inklusive begränsning av antal gränsövergångsställen.
Effektivare återsändande av irreguljära migranter
Europeisk resedokument för återvändande av migranter med irreguljär status
I september 2016 godkände parlamentet ett kommissionsförslag om ett standardiserat EU-resedokument som ska snabba på återsändandet av icke-EU-medborgare som uppehåller sig illegalt inom EU utan giltiga pass eller identitetshandlingar. Förordningen tillämpades i april 2017.
Schengens informationssystem (SIS)
Schengens informationssystem förstärktes i november 2018 i syfte att hjälpa medlemsländer att skicka tillbaka icke-EU-medborgare som befinner sig irreguljärt i landet till sitt hemland. SIS omfattar nu
- Varningar om EU-länders beslut om återvändande.
- Tillgång till SIS-uppgifter för nationella myndigheter med ansvar för beslut om återvändande.
-
Skyddsåtgärder för att skydda migranternas grundläggande rättigheter.
EU:s återvändningsdirektiv
EU:s återvändandedirektiv är den huvudsakliga lagstiftningen som anger de förfaranden och kriterier som EU-länder måste tillämpa när de återsänder tredjelandsmedborgare som vistas olagligt.
Huvuddragen i återvändandedirektivet inkluderar en allmän regel om att tillåta personen att lämna EU frivilligt, en minimiuppsättning grundläggande rättigheter för migranter, begränsningar av tvångsåtgärder och kvarhållande, samt ett inreseförbud i hela EU efter att personen lämnat.
I ett betänkande som ledamöterna godkände i december 2020 efterlyste ledamöterna bättre genomförande av EU:s återvändandedirektiv, och uppmanade medlemsländerna att respektera grundläggande rättigheter och proceduriella skyddsklausuler vid tillämpningen av EU-lagstiftning om återvändande, liksom att prioritera frivilligt återvändande.
Se mer fakta och siffror om återvändande av irreguljära migranter.
Förhindra irreguljär migration genom att hantera grundorsakerna till migrationsströmmarna
Konflikt, förföljelse, etnisk rening, extrem fattigdom och naturkatastrofer kan alla vara orsaker till migration. I juli 2015 uppmanade ledamöterna EU att anta en långsiktig strategi som ska hjälpa till att tackla orsakerna.
För att ta itu med de grundläggande orsakerna till migrationsströmmarna röstade ledamöterna den 6 juli 2017 ja till ett EU-system som syftar till att mobilisera 44 miljarder euro i privata investeringar i Afrika. Systemet har varit operativt sedan september 2017.
Den nya asylbyrån och asyl-, migrations- och integrationsfonden
EU:s asylbyrå, som tidigare hette EASO, ansvarar för att stödja EU-länderna i deras genomförande av det gemensamma europeiska asylsystemet, med avsikt att göra systemet mer effektivt och hållbart.
Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF) är ett finansiellt instrument som stöder EU:s insatser för att hantera migration.
I en resolution som kammaren antog i juli 2021 godkände ledamöterna budgeten för den förnyade asyl-, migrations- och integrationsfonden för åren 2021-2027, som ska öka till 9,88 miljarder euro.
Avtalet mellan EU och Turkiet
Avtalet mellan EU och Turkiet undertecknades i mars 2016 som ett svar på det ökade antalet irreguljära migranter och flyktingar som kom till EU via Turkiet efter inbördeskriget i Syrien. De båda parterna enades om att förbättra mottagningsvillkoren för flyktingar i Turkiet och att öppna upp säkra och lagliga vägar för syriska flyktingar att ta sig till Europa.
Enligt avtalet gick Turkiet med på att ta tillbaka alla irreguljära migranter och flyktingar som anlände till Grekland från Turkiet efter den 20 mars 2016. I gengäld gick EU med på att ge ekonomiskt stöd till Turkiet för att stödja mottagandet av flyktingar i Turkiet, samt att påskynda Turkiets anslutningsprocess till EU och erbjuda viseringsfrihet för turkiska medborgare som reser till EU.
I ett betänkande som ledamöterna godkände den 19 maj 2021 underströk ledamöterna Turkiets viktiga roll som värd för västan 4 miljoner flyktingar, och uppmärksammade att utmaningarna för att tackla krisen ökat på grund av covid-19-pandemin. De fördömde emellertid användningen av migrationstryck för politisk vinning efter rapporter om att myndigheter uppmuntrar migranter, flyktingar och asylsökande genom vilseledande information att försöka ta sig landvägen till Europa via Grekland.
Mer om migration och EU
Intern gränskontroll
EU-länderna har återinfört gränskontroller inom Schengenområdet under de senaste åren, och dessa kontroller pågår ofta under långa perioder. För att bevara den fria rörligheten och samtidigt ta itu med verkliga säkerhetshot lade kommissionen fram ett förslag 2021.
I oktober 2023 enades parlamentet om sin ståndpunkt och röstade för att inleda förhandlingar med rådet.
Som ett alternativ till inre gränskontroller främjar de nya reglerna polissamarbete i gränsregioner för att komma till rätta med obehöriga förflyttningar inom Schengenområdet. , Gringade icke-EU-medborgare med irreguljär status anländer ofta från ett annat EU-land, så om de två länderna håller gemensamma patruller kan de irreguljära migranterna föras tillbaka till det första EU-landet.
Ledamöterna vill utesluta flera kategorier, inklusive minderåriga utan medföljande vuxen, från sådana återvändande. Ledamöterna föreslår också tydliga kriterier för att införa inre gränskontroller som svar på allvarliga hot. Ett berättigat skäl, såsom ett identifierat och omedelbart hot om terrorism, krävs innan inre gränskontroller kan införas, och t.ex. kontroller skulle ha en tidsgräns på upp till arton månader. Om hotet består kan fler gränskontroller tillåtas genom ett rådsbeslut.
Förslaget ger också möjlighet att återinföra gränskontroller i flera länder under en period på upp till två år när kommissionen får meddelanden om ett särskilt allvarligt hot som drabbar många länder samtidigt.
