EU:s vapenexport: Så används våra vapen

Vissa länder som är involverade i konflikter som hotar Europas säkerhet får sina vapen från EU:s medlemsländer. Parlamentet uppmanar EU-länderna att förbättra sina regler om vapenexport.

Europaparlamentet jobbar hårt för en bättre kontroll över EU:s vapenexporter. Parlamentsledamot Bodil Valero förklarar varför.

Mellan 2012 och 2016 uppgick globala transaktioner av större konventionella vapen till den högsta volym under någon femårsperiod sedan kalla krigets slut. Ledamöterna oroas att denna globala kapprustning stimulerar militära lösningar i konflikter snarare än diplomatiska.

”Handlar om EU-medborgares liv”
Européer har ett antal sådana konflikter i sin direkta närhet, och därför är en hårdare kontroll över varthän EU-länder exporterar vapen inte bara en fråga om principer.
− Vi talar inte bara om fred eller om hur Europa framstår, vi talar om våra medborgares liv, sade den svenska föredragande Bodil Valero (Gröna/EFA) i en debatt i kammaren den 12 september. Hon är ansvarig för att ha formulerat parlamentets rekommendationer.

Från lätta vapen, ammunition, radarutrustning till radiosystem och ubåtar – EU:s försvarsindustri producerar och säljer allt. Dessvärre finns det väl kända fall där EU-vapen sålts till auktoritära regimer, för att sedan ha använts i inbördeskrig, och därefter hamnat i händerna på terroristgrupper.   

Världens näst största exportör
EU är världens näst största exportör av (större konventionella) vapen. Men samtidigt har EU-länderna fastställt de enda rättsligt bindande regionala reglerna för export av konventionella vapen.  

− Kriterierna är ganska bra redan nu men problemet är att länderna inte följer dem, förklarar Bodil Valero orsaken till varför parlamentet nu godkänt en resolution som kräver en uppgradering av EU:s vapenexportkontroll och möjligheten att straffa medlemsländer som inte fyller minimikraven.

Men inte alla ledamöter håller med om behovet av att lägga till kriterier till rådets gemensamma ståndpunkt, eller om skapandet av ett nytt tillsynsorgan såsom föreslagits i parlamentets resolution. – Pakistan, Nordkorea och Kina är var vi borde rikta vår uppmärksamhet. Inget av dessa länder har undertecknat FN:s avtal om vapenhandel, medan samtliga EU-länder har, påminde Geoffrey van Orden (ECR, Storbritannien) under plenardebatten.

Avhängig av export utanför EU

5 EU-länder (Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Spanien och Italien) tillhör de 10 största vapenexportörerna. Sverige kommer på 12e plats. Sammantaget var EU28 år 2015 världens näst största vapenleverantör, med 26 procent av de globala exporterna av stora konventionella vapen.  

Det innebär att EU-länderna placerade sig bakom USA:s 33 procent, men framför Ryssland med 23 procent. Anmärkningsvärt är att bara 15 procent av EU-ländernas vapenexport är för den inre marknaden. Det illustrerar hur mycket EU:s försvarsindustris intäkter är avhängigt av exporter utanför EU. Mellanöstern var med bred marginal den viktigaste destinationen för EU:s vapenexport år 2015.
−Hur kan det komma sig att 40 procent av våra exporter går till Mellanöstern, som är en krutdurk, frågade sig Valero i kammardebatten om resolutionen.

Kräver vapenembargo mot Saudiarabien

I resolutionen kräver parlamentet att EU:s utrikesrepresentant Mogherini inför å EU:s räkning ett vapenembargo mot Saudiarabien.

− Det finns en tydlig koppling mellan försäljningen av vapen till Saudiarabien, det faktum att Saudiarabien finansierar moskéer i Europa och också radikaliserar människor i dessa moskéer. Men det är inte bara en fråga om Saudiarabien och finansiering av radikala moskéer i Europa, det är också en fråga om det faktum att Saudiarabien tillhandahåller vapen till Al Qaida, Nusrafronten och till Daesh. De får tillgång till vapnen och de är terrorgrupper. Att vapen hamnar i terroristers händer kan vi aldrig acceptera, sade föredragande Valero när hon talade i kammaren den 12 september..

8 kriterier som EU-länder måste tillämpa när de beslutar om vapenexportlicens

  • Respekt för internationella förpliktelser och åtaganden, särskilt sanktioner
  • Respekten för de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt i mottagarlandet
  • Bedömning av den interna situationen i mottagarlandet
  • Bedömning av risker för regional fred, säkerhet och stabilitet
  • Bedömning av den nationella säkerheten för medlemsstaterna, samt för vänligt sinnade och allierade länder
  • Bedömning av köparlandets uppträdande gentemot det internationella samfundet, i synnerhet i fråga om dess attityd till terrorism, och dess respekt för internationell rätt
  • Bedömning om det föreligger risk för att den militära tekniken eller krigsmaterielen kommer att avledas till annan oönskad användare eller annat oönskat ändamål
  • Bedömning av vapenexportens förenlighet med hållbar utveckling i mottagarlandet