Dela den här sidan: 

  • Återhämtningsfonden måste införlivas i EU:s långtidsbudget, men inte utgöra ett argument för att minska storleken på budgeten
  • Kommissionen bör avstå från att använda ”ekonomiska tricks” eller tvivelaktiga beräkningar
  • Pengar bör fördelas huvudsakligen via bidrag

I en resolution om revideringen av EU:s långtidsbudget och ekonomiska återhämtningsplaner efter 2020 kräver kammaren ett robust paket, som fokuserar på medborgarnas behov.

Resolutionen antogs med 505 ja-röster, 119 nej-röster och 69 nedlagda röster.

Europaparlamentet betonar i texten att återhämtningsstrategin måste sätta EU-medborgarna i centrum, och att ledamöterna kommer att försvara medborgarnas intressen. Återhämtningen måste ha en stark social dimension, ta sig an den ekonomiska och sociala ojämlikheten i EU och fokusera på dem som drabbats hårdast av coronaviruspandemin.

Kammaren insisterar på att den nya återhämtnings- och omställningsfonden måste vara i storleksordningen två biljoner euro, finansieras genom en emittering av ”återhämtningsobligationer” med lång löptid och betalas ut genom lån och huvudsakligen genom bidrag, direktstöd för investeringar och eget kapital. Ledamöterna varnar kommissionen för att genom användning av ”ekonomiska tricks och tvivelaktiga multiplikatorer” marknadsföra ambitiösa siffror. Detta är särskilt viktigt i tider då EU:s trovärdighet står på spel.

Återhämtningen: investeringar måste ske utöver de existerande budgetprogrammen

Återhämtningsplanen måste tillhandahållas utöver EU:s nästa långtidsbudget (Multiannual Financial Framework), och inte ha en negativ inverkan på storleken på befintliga och kommande program, anser ledamöterna. De insisterar dessutom på att den nästa fleråriga budgetramen måste utökas och understryker att Europaparlamentet kommer att använda sitt veto om institutionens krav inte hörsammas.

Återhämtningspengarna bör gå till program inom EU:s budget med fullständig parlamentarisk kontroll och parlamentariskt deltagande och omfattas av lämpliga revisions- och rapporteringskrav. Parlamentet måste också involveras i utformningen, antagandet och genomförandet av återhämtningsfonden. Ledamöterna varnar därför kommissionen för alla försök att utforma en europeisk återhämtningsstrategi som ligger utanför ”gemenskapsmetoden” och utnyttjar mellanstatliga instrument.

Planerna måste fokusera på prioriteringar som den gröna given och den digitala agendan

Det massiva återhämtningspaket, som kammaren krävde redan i den senaste resolutionen i april, måste gälla tillräckligt länge för att kunna hantera de förväntade djupgående och långvariga effekterna av den rådande krisen. Det måste ”omvandla våra ekonomier” genom att stödja små- och medelstora företag och skapa fler arbetstillfällen och ökad kompetens för att mildra krisens inverkan på arbetstagare, konsumenter och familjer. Ledamöterna vill att investeringarna ska prioriteras i enlighet med den gröna given och den digitala agendan och insisterar på att ett nytt fristående europeiskt hälsoprogram bör inrättas.

En reform av EU:s intäktskällor avgörande

Europaparlamentet upprepar också sin uppmaning om att införa nya ”egna medel” (EU-intäktskällor), för att förhindra en ytterligare ökning av EU-ländernas direkta bidrag som kan garantera en ändamålsenlig långtidsbudget och den nya återhämtnings- och omställningsfonden. Eftersom taket för EU:s intäkter anges i bruttonationalinkomst (BNI), som förväntas sjunka avsevärt på grund av covid-19-krisen, efterlyser kammaren en omedelbar och permanent ökning av taket för egna medel.

Bakgrund

EU-kommissionen har meddelat att den snart kommer att presentera ett reviderat förslag om EU:s nästa långtidsbudget (MFF) för åren 2021-2027, följt av ett nytt återhämtningsinstrument för att hantera den ekonomiska tillbakagången till följd av covid-19-krisen.

Eftersom EU:s nuvarande långtidsbudget löper ut den 31 december 2020 behöver EU en ny budgetram för de kommande sju åren. EU-kommissionen presenterade det ursprungliga förslaget till ny långtidsbudget i maj 2018. Europaparlamentet antog sin ståndpunkt i november 2018 och bekräftade den på nytt i oktober 2019. EU-ländernas regeringar i rådet har ännu inte kunnat enas om en gemensam ståndpunkt.