Andrej Sacharov

Den ryske fysikern Andrej Dmitrijevitj Sacharov (1921-1989) tilldelades Nobels fredspris 1975, men är framförallt känd som mannen bakom den sovjetiska vätebomben.

Sacharov oroades av vilka följder hans arbete skulle få för mänskligheten och försökte öka medvetenheten om farorna med kapprustningen. Hans ansträngningar fick viss framgång i och med undertecknandet av provstoppsavtalet 1963.

I Sovjetunionen betraktades Andrej Sacharov som en dissident med samhällsomstörtande idéer. På 1970-talet grundade han en kommitté för mänskliga rättigheter och till försvar av politiska fångar. Trots allt starkare påtryckningar från statsledningen engagerade sig Sacharov inte bara för att oliktänkande i hemlandet skulle friges, utan blev också en av regimens modigaste kritiker och en symbol för kampen för de grundläggande fri- och rättigheterna. Hans arbete belönades med Nobels fredspris 1975.

De sovjetiska myndigheterna tvångsförvisade Andrej Sacharov till Gorkij för att begränsa hans kontakter med utlänningar. Där fick han veta att Europaparlamentet tänkte instifta ett pris för tankefrihet i hans namn. Från exilen meddelade han 1987 Europaparlamentet att han tillät att priset uppkallades efter honom och att han var djupt rörd. Han betraktade med rätta priset som en uppmuntran åt alla dem som, liksom han själv, engagerat sig i kampen för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras.

Priset som bär hans namn når över nationsgränserna, även till länder med förtryckarregimer, för att belöna människorättsaktivister och dissidenter runt om i världen.