Fiori (PPE-DE). – (IT) Herr talman, herr kommissionär! Det är min övertygelse att för varje person som verkligen tror på människan, så måste den ovillkorliga, moraliska garanti som varje människa har rätt att kräva, garanteras i sin helhet från och med första ögonblicket av människans existens.

Vi måste därför klart och tydligt säga definitivt "nej" till experiment som medför att man förstör mänskliga embryon: embryot är redan en mänsklig varelse med en egen identitet, och varje ingrepp som inte är till förmån för samma embryo utgör en kränkning av rätten till liv. Detta parlament måste understryka det som redan sagts flera gånger under de gångna åren, även så sent som i maj i år. Det är omoraliskt att utnyttja mänskliga embryon i forskningssyfte, just till de syften som USA:s president, Bill Clinton har lovat att finansiera med offentliga medel och som har godkänts av Tony Blairs brittiska regering.

Dessvärre verkar det som om kommersiella intressen trycker på i riktning mot forskning som, på diverse genvägar, når bortom alla tankar på att skydda det mänskliga liv som vi betraktar som liv från och med befruktningsögonblicket. Människokroppen är inte något man äger, det är något som existerar, en levande person, och därför kan den aldrig reduceras till en maskin som består av olika delar och till kugghjul, vävnader och funktioner.

Det man vill förverkliga är närmast en rovdrift på livet, motsatsen till den etik som innebär kärlek till människan, till hennes kropp, även i stadiet före födelsen, innan hon kommer till världen, till människans värld, med den kropp som vederbörande är. Det är visserligen sant att de som tar ett mänskligt embryo och tömmer det, tar bort den inre cellmassan och livet, anstränger sig att framhålla att därinne finns det ingen, för om det hade funnits någon, så skulle denna någon vara värd vår kärlek eller, i en värld utan kärlek, så skulle denna någon åtminstone ha rätt till respekt för sin mänskliga värdighet, för annars skulle världen enbart bestå av våld, brutalitet och cynism.

Kära kolleger! Att motsätta sig destruktiv forskning på embryon betyder inte att man följer en religiös princip, utan också en medmänsklig princip: det absoluta förbudet mot att göra sig till herre över någon annan, en princip som fortfarande borde vara djupt rotad i vårt samhälle. Vi kan inte tillåta att någon människa får en så stor makt över någon annan.

Men detta innebär inte att vi är emot forskning, tvärtom. Det finns alternativa forskningsmetoder: till exempel den forskning som bedrivs på stamceller som finns hos vuxna och celler som hämtas från navelsträngen omedelbart efter födseln, till exempel. Framför allt så existerar det redan en forskning på celler från vuxna, en forskning som verkar lovande. Många forskare är engagerade i alternativ till kloning och de står just i begrepp att bilda viktiga nationella forskningsgrupper med inriktning på just detta specifika område.

Slutligen föreslår vi en tillfällig kommitté som diskuterar dessa frågor. Vi vill se en fördjupning av de nya frågor som väcks av livsvetenskaperna, under förutsättning att det är klart att de ståndpunkter som intas av parlamentet inte får ifrågasättas. Det är med utgångspunkt från de ståndpunkterna som kommissionen borde hjälpa oss att komma fram till välgrundade riktlinjer.

  Goebbels (PSE). – (FR) Herr talman! I artikel 1 i förslaget till stadgan om de grundläggande rättigheterna står följande, jag citerar: "människans värdighet skall respekteras och skyddas". Enligt artikel 3 skall följande principer respekteras inom medicin och biologi, jag citerar igen: "förbud mot rashygieniska metoder, i synnerhet sådana som syftar till urval av människor; förbud mot att låta människokroppen och dess delar utgöra en källa till ekonomisk vinning; förbud mot reproduktiv kloning av människor".

Sådana högtidliga förklaringar är inte nödvändigtvis tillräckliga. Vetenskapens framsteg är förbluffande och den vetenskapliga forskningen framskrider ibland i en hastighet som är svår att förstå för vanliga dödliga, även för den politiska makten. Framstegstakten inom teknovetenskapen, dvs. förbundet mellan vetenskap och teknik, väcker etiska frågor som bär på en rad konsekvenser. Detta gäller framför allt det nya herraväldet över levande mekanismer. Den brittiska regeringens förslag – att föreslå parlamentet i Westminster en lag som syftar till att godkänna viss vetenskaplig forskning om terapeutisk kloning, även forskning om mänskliga embryon – har därför väckt alla slags positiva och negativa reaktioner och kommentarer.

Vissa politiska grupper här i parlamentet föreslår en omröstning om en så kallad aktuell och brådskande resolution. Men socialisterna är av den uppfattningen att den här typen av frågor är av en så stor betydelse för medicinens, biologins och det mänskliga samhällets framtid, att de förtjänar ett mer djupgående arbete från parlamentets sida än en resolution som sammanställs i all hast. Vi är inte vid OK Coral. Det handlar inte om att vara den första som drar blankt.

Förmiddagens diskussioner om centrumet för övervakning av förändringarna inom näringslivet visar att parlamentet har förmågan att rösta om allt och dess motsats inom loppet av några få minuter. Socialisterna beklagar den här typen av omröstningar, som påminner mer om rysk roulette än om ett seriöst parlamentariskt arbete. Vi vill ha en klar debatt om ett mycket viktigt ämne, om de möjligheter som gentekniken erbjuder och om de gränser som inte bör överskridas på detta område.

Alla dessa frågor sammantaget rör flera av parlamentets ständiga utskott. Det handlar faktiskt om ett klart övergripande problem, som förtjänar att behandlas av en särskild tillfällig undersökningskommitté. Kommitténs uppdrag skulle vara att bjuda in experter och organisera "hearings" med företrädare för olika uppfattningar, för att i lugn och ro förbereda en opartisk debatt som inte avgörs på förhand av trångsynta förutfattade meningar.

Jag skall avsluta genom att be er herr talman, genom att be oss alla att göra ett seriöst arbete. Vi är beredda att dra tillbaka vår resolution om de andra grupperna också gör det, och att försöka göra något värdefullt tillsammans.

  Wallis (ELDR). – (EN)Jag uppskattar kommissionärens uttalande och framför allt för att det var väl avvägt och genomtänkt.

Den resolution av ELDR som har lagts fram har samma inriktning. Vi vill inte få en snabb, dåligt övervägd reaktion på de händelser som har ägt rum i mitt land och på det tillkännagivande som den brittiska regeringen gjort. Dessa är allvarliga frågor och speglar våra medborgares djupa oro, men vi bör uppskatta hela innehållet i det brittiska tillkännagivandet och tillstå subsidiaritetsprincipen som kommissionären hänvisade till.

Det är endast ett förslag inte ett beslut och det baseras på en mycket grundlig och övervägd rapport från förste stadsläkarens expertgrupp om kloning. Frågan har behandlats under två år – alltför länge säger vissa kritiker, när det vägs mot möjlighet till fortsatt liv för personer med cancer, Parkinson eller organproblem som skulle kunna bli hjälpta genom denna forskning. Expertgruppen föreslår bara en förlängning av gällande bestämmelser i Förenade kungariket om de ändamål som ofullgångna foster får användas till inom forskningen.

Jag understryker att detta är en förlängning av gällande bestämmelser och kontroller på detta mycket känsliga område. Vi måste ta hänsyn till att det finns djup och genuin oro hos allmänheten på båda sidor av denna diskussion och det är vad vi försöker göra i vår resolution. Den brittiska regeringen har insett detta i sitt förslag då det kommer att bli ett ärende för fri omröstning, eventuellt senare i år. Jag tror, även om det inte är mitt partis regering, att den brittiska regeringen har gett ett avvägt och genomtänkt svar. Jag ber detta parlamentet att vara avvägd och ordentligt tänka över denna viktiga fråga när den skall behandlas.

  Lannoye (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Ännu en gång får vi ta itu med en debatt om grundläggande etiska frågor till följd av utvecklingen av biotekniken tillämpad på människan. Två uppfattningar står mot varandra: en sida vägrar se människan, särskilt embryon, som ett redskap, och oroar sig över vilka avarter som kan uppstå för samhället om en viss typ av teknik banaliseras, t.ex. kloning. Den andra sidan anser att människor som drabbats av svåra och hittills obotliga sjukdomar har rätt att åtnjuta den medicinska forskningens möjligheter, och att denna rätt står över alla andra hänsyn, vilka de än är.

Den brittiska regeringen tycks ha valt den andra attityden genom att uttala sig för terapeutisk kloning. Jag vill insistera på att det skedde utan något föregående internationellt samråd. Grundhypotesen för detta beslut är att terapeutisk kloning, dvs. kloning av odifferentierade embryonala celler som står till förfogande för forskning och produktion, är en lovande väg. Även om beslutet är välgrundat förses mänskliga embryon med en status som cellförråd för medicinskt bruk, och medför i första hand en framställning av embryon för forskningsändamål, och utan tvekan så småningom för produktionsändamål.

Enligt min mening är två synpunkter viktiga i det här skedet. Först och främst vill jag erinra om Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och biomedicin som antogs i Oviedo i april 1997. Utan tvekan är det en brist att den är oklar på flera punkter, men artikel 18 är däremot mycket tydlig: "Det är förbjudet att framställa mänskliga embryon för forskningsändamål". Fram tills nyligen har det i Europa funnits ett samförstånd på den punkten. Detta samförstånd har nu brutits genom den brittiska regeringens ställningstagande.

Den andra synpunkten: Enligt många specialister är andra vägar möjliga för att uppfylla de legitima förväntningarna hos dem som lider av allvarliga sjukdomar av genetiskt ursprung, kommissionären med ansvar för forskning, Busquin, påpekade det för en stund sedan. Framför allt de vägar som inte fordrar embryoproduktion genom kloning, utan metoder som inbegriper vuxna celler. Man kan undra varför man mot bakgrund av denna hypotes skyndar framåt på ett etiskt och socialt diskutabelt sätt?

Sammanfattningsvis, kära kolleger, anser jag att de hittills förvärvade kunskaperna om genterapi kan vara lovande för mänskligheten, men de bär också på risker och extrema tendenser. Vi har därför behov av en strikt regelram och tydliga juridiska riktmärken. Att upprätthålla ett förbud mot kloning av människor – inte upprätta, utan att upprätthålla det – är avgörande i det sammanhanget. Det är parlamentets ansvar att bekräfta detta, men inte på ett brådstörtat sätt, utan helt enkelt genom att vara konsekvent i förhållande till tidigare ställningstaganden.

  Thomas-Mauro (UEN). – (FR) Herr talman! För 200 år sedan föreslog doktorn och upplysningsfilosofen Cabanis att man skulle våga sig på att se över och korrigera naturens verk; för vore det inte skamligt att totalt försumma den mänskliga rasen efter att så vetgirigt ha ägnat oss åt metoder för att göra många djurarter vackrare och bättre. Som om det vore viktigare att ha ståtliga och starka oxar än livskraftiga och friska människor, och väldoftande fiskar snarare än kloka och goda medborgare.

I dag är Cabanis dröm på väg att bli verklighet. Och i dag har drömmen ett namn: rashygien. Denna dröm är en mardröm, en mardröm med flera ansikten, den ena mer monstruös än den andra. Det kan handla om fosterdiagnostik – som används för att ta bort embryon med Downs syndrom i syfte att bespara sig mödan att utrota själva sjudomen – eller om mångfaldigande av övertaliga embryon som får trängas i frysskåpen, eller slutligen om kloning av människor.

Men dessa embryon är faktiskt mänskliga varelser vilkas liv är heliga. De är människor. Vi är skyldiga att respektera deras värdighet. Vad tjänar storslagna förklaringar om de mänskliga rättigheterna till om vi kränker människans värdighet, och det i hemlighet i våra laboratorier. Kloning av människor skulle utan tvivel markera uppkomsten av en ny form av slaveri, där provrören tar kedjornas plats och laboratorierna slavskeppens.

Självklart kommer våra fromma själar att anklaga oss för att förvägra den vetenskapliga forskningen medel för att framskrida, och värre ändå, för att bota sjuka. Jag accepterar inte den formen av intellektuell terrorism. Dessutom är det frågan om inte alla dessa människor bara tar forskningen som en förevändning för att trollkarlens lärlingar skall få experimentera fritt. Eftersom jag är gift med en läkare är jag mycket angelägen om forskningens utveckling.

I det avseendet vore det utan tvekan mera lämpligt att uppmana forskarna att fördjupa sin forskning om möjligheten att ta fram differentierade stamceller för terapeutiska ändamål, framför allt från vuxna organ. Gentemot dem som drömmer om att lägga vantarna på livets mysterium är det vår rätt att försvara varje människas värdighet genom att otvetydigt förbjuda kloning av människor.

  Bonino (TDI). – Herr talman, kära kolleger! Det verkar som om Fiori i sitt inlägg har klarlagt hela frågan: han har bekräftat att det handlar om att religiösa principer – hans egna – är detsamma som medmänsklighet.

Själv anser jag i stället att det som institutionerna måste hävda är en sekulariserad princip, dvs. de måste hävda att det som för vissa kan verka moraliskt oacceptabelt inte av den anledningen måste anses vara juridiskt ogenomförbart. Det handlar med andra ord om att åter bekräfta skillnaden mellan den rättsliga normen och de religiösa principerna. Om vi inte kan följa den principen, är jag rädd att vi kan komma att hamna var som helst.

Herr talman, kära kolleger! Om vi återgår till den aktuella frågan, så inser vi att inför det nya – även inför det nya som verkar lovande när det gäller att bota sjukdomar för miljoner och åter miljoner personer – blir reaktionen den normala, den traditionella, den man alltid ser, den reaktion som kräver förbud och korståg, den som ropar "barbarerna kommer!" utan att ens fråga sig om förbuden fungerar, eller skulle kunna fungera, eller om vi skulle kunna göra så att de respekteras, eller övervaka dem.

Det är samma attityd som man sedan länge uppvisar inför normala sociala fenomen, när det gäller till exempel abort, invandring eller till och med droger. Man förbjuder och sedan tvår man sina händer.

Jag tror i stället att politikens ansvar – svårare kanske, mer komplicerat – är att styra vissa fenomen, att sätta upp gränser, att undvika vilda västern . Detta är institutionernas uppdrag, oberoende av det religiösa samvetet hos var och en av oss, för den som nu har ett sådant. Just därför anser vi, de radikala på lista Bonino, att vi kan stödja kompromissen från den liberala gruppen, om än med vissa svårigheter. Vi vill försöka minska gapet mellan vetenskap och politik, mellan kultur och politik, vi vill försöka styra det nya utifrån ett sekulariserat synsätt, med en pragmatism baserad på experiment, genom gradvisa tillnärmningar, utan att genast och som alltid kasta oss ut i förbudskampanjer, som vi redan vet inte fungerar.

Det som sker nu är helt enkelt att vi återskapar, precis som när det gällde den olagliga aborten, en sjukvårdsturism som består av miljontals människor som kommer att resa för att i hemlighet söka bot någon annanstans. Detta är något mycket allvarligt och jag är mycket orolig för detta, så tänk på följande: förbudsvägen, vare sig när det gäller vetenskap eller sociala fenomen, har aldrig fungerat.

Det är vår skyldighet, anser jag, att bestämma, eller att försöka ta risken att bestämma, gränser för dessa gradvisa tillnärmningar, utan att vi försöker införa våra egna etiska principer – för dem som har sådana – som principer för ett medmänskligt beteende. En verkligt human hållning från institutionernas sida är att agera sekulariserat, genom experiment och debatt.

  Wurtz (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Jag vill be om ursäkt för att jag inte var här för en stund sedan, men jag hade meddelat sammanträdet om detta tillfälliga förhinder.

Herr talman! Min grupp ogillar den brittiska regeringens beslut om kloning av mänskliga celler. I våra ögon tar den vare sig hänsyn till gemenskapslagstiftningen på det här området eller det yttrande som Europeiska unionens etikkommitté är i färd med att utarbeta i fråga om konsekvenserna av forskningen om kloning. Vi är för ett förbud mot all forskning om kloning av människor, och vi vänder oss mot alla former av kommersiellt utnyttjande av biotekniska uppfinningar som avser kloning.

Godtar vi dessa principiella ståndpunkter är denna debatt bara en början i fråga om den attityd vi bör inta gentemot den biotekniska forskningen. Genom att anta ett förhållningssätt skall vi kunna uppskatta de etiska konsekvenserna av denna forskning, men utan att fördenskull riskera att bromsa de arbeten som kan förbättra människors hälsa.

Den här typen av civilisationsfrågor är ytterst känsliga, och därför ville min grupp inte att vi i all hast skulle förhandla fram resolutioner. Däremot uttalade vi oss redan från början för en tillfällig undersökningskommitté om kloning och bioteknisk forskning, för att vi skall kunna hålla de utfrågningar som krävs för att inta en ståndpunkt med full sakkännedom, när det blir dags för det.

Därför har min grupp inte undertecknat någon av de kompromissresolutioner som vi har behandlat i dag. I det här skedet uttalar vi oss alla enligt vårt eget samvete, utifrån de principer jag nyss har tagit upp.

  Blokland (EDD). – (NL) Herr talman! I januari 1998 höll vi en debatt om Europarådets protokoll, i vilket ett förbud mot kloning av människor hade tagits med. Jag uttryckte då min oro för att länder som Förenade kungariket och Nederländerna, vilka då vägrade att underteckna protokollet, kanske inte var så villiga att göra förbudet så absolut.

Det var bara två år sedan. Nu vill den brittiska regeringen tillåta terapeutisk kloning av embryon för forskningsändamål. Jag kan inte helt undgå att få intrycket att man går en bit längre varje gång. Först gick det inte alls, nu får kloning genomföras på terapeutisk grund men inte för reproduceringsändamål. Som om det förklarar och rättfärdigar allt. Vad är då den stora skillnaden mellan terapeutisk kloning av mänskliga embryon och kloning för reproduktionsändamål? Och vad skall vi göra om det inom kort utövas påtryckningar för att tillämpa forskningsresultaten farmaceutiskt? Eller börja med kloning för reproduktionsändamål?

Jag ser varje nytt mänskligt liv som en gåva från Gud. Varje form av mänskligt liv skall behandlas med respekt. Det är också det enda sättet att skydda den mänskliga värdigheten på. Därför bjuder det mig emot att ett människoembryo behandlas som en förbrukningsartikel, rättfärdigad med det så kallade argumentet att det rör sig om forskning. Främst eftersom det även finns andra möjligheter att klona stamceller. Varför fattas då ändå det här beslutet, trots alla invändningar över hela världen?

Jag uppmanar den brittiska regeringen att snarast ompröva sitt beslut och ber det brittiska parlamentet att inte ge sitt stöd till det förslaget.

  Paisley (NI). – (EN) Herr talman! En stolt man vill leka Gud. Han vägrar att inse att han endast är ett levande väsen. Han vill vara skaparen. Den fråga vi har framför oss i dag är en strid mellan skapande och människans upptäckter. Det finns så högmodiga vetenskapsmän i dag att de redan tar patent på sina upptäckter, som om de har snubblat på sin egen skapelse. Dr William Hesseltine, chef för Gene Sciences Inc. har redan patenterat 100 mänskliga gener och hans företag har lämnat in ansökningar för 8 000 patent. De påstår att kloning handlar om främjande av hälsa. Jag påstår i dag att kloning av människor handlar om rikedom för vissa vetenskapsmän och deras företag. Några vetenskapsmän har tagit vansinnet från Hitlers fascism från slagfältet och är beredda att godkänna det i laboratoriet. Parlamentet måste förkasta detta och som ledamot av det brittiska parlamentet kommer jag att rösta emot det i mitt eget parlament.

  Liese (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! Vi som PPE-grupp är upprörda över den brittiska regeringens planer på att klona mänskliga embryon. Hittills har alla ansvariga i Europeiska unionen varit eniga om att kloning av mänskliga väsen inte i något fall får accepteras.

Rådet, inklusive den brittiska regeringen, har i det femte ramprogrammet för forskning enhälligt godkänt en formulering där kloningen, även den så kallade terapeutiska kloningen, utesluts. I direktivet om patentering av biotekniska uppfinningar har parlamentet och rådet godkänt en text som föreskriver ett omfattande uteslutande av kloning av mänskliga väsen, eftersom denna teknik strider mot goda seder och allmän ordning.

Ärade herr kommissionär! I vissa offentliggöranden i pressen under de senaste dagarna och även i ert tal fanns det några oklarheter beträffande det femte ramprogrammet för forskning och framför allt beträffande patentdirektivet. Där väcktes intrycket att bara den reproduktiva kloningen skulle vara utesluten. Detta är fel! Jag har varit med om att arbeta ut båda texterna noggrant, och båda direktiven utesluter både terapeutisk och reproduktiv kloning.

Titta noga på dokumenten, herr kommissionär, och klargör detta, annars får ni problem med Europaparlamentet. Och jag tror inte att ni vill ha det. Nu säger regeringen i en medlemsstat upp detta allmänna samförstånd mellan staterna i Europeiska unionen och institutionerna .

Vi som parlament måste stå emot detta brott mot ett tabu. Men det är också viktigt att vi inte bara uttrycker vår åsikt, utan att detta också får följder. Därför har vi som PPE-grupp begärt att man i stadgan om de grundläggande rättigheterna tar med ett strängt förbud mot kloning av människor i alla stadier av deras utveckling.

Slutligen uppmanar jag kommissionen att strikt genomföra kravet ur det femte ramprogrammet för forskning att inte stödja några som helst former för kloning av människor. Det betyder också att undvika korssubventionerna inom forskningsinstitutionerna i Storbritannien. Den säkraste vägen att uppnå detta är att se till att de institutioner som klonar människor överhuvud taget inte längre stöds av Europeiska unionen.

(Applåder)

  Gebhardt (PSE). – (DE) Herr talman! Man bör lyssna till kommissionären! Ärade herr talman, ärade herr kommissionär, kära kolleger! Det råder överhuvud taget inget tvivel om att bio- och gentekniken i dag spelar en betydande roll. Den kommer inom forskningen och med alla sina tillämpningar att fortsätta att öka i betydelse. Det är inte heller någon som tvivlar på det. Men är hanteringen av detta svåra område, som är fullt av förhoppningar och oro, höjt över allt tvivel? Jag fruktar att det inte är så.

Det bästa beviset för detta nej ger vi i dagens debatt. Vi reagerar med en parlamentariskt snabb reaktion på ett agerande i ett medlemsland i Europeiska unionen som rör lagen, och som för några dagar sedan försatte allmänheten i upprorsstämning. Och hur ser denna reaktion ut? En enda blick på föreliggande resolutionsförslag visar att det för Europaparlamentet i all hast inte återstår mycket mer än att upprepa sin redan flera gånger uttryckta inställning till kritiska områden inom forskningen och användningen av bio- och genteknik. Det är visserligen riktigt, men det är inte tillräckligt!

Vi måste göra bio- och gentekniken, men framför allt bioetiken, till en central fråga för Europaparlamentet. Jag är inte ensam om detta krav. Min grupp står bakom mig. Medborgarna begär på detta område ett mer förutseende engagemang av oss. Vi får inte längre stappla fram i bakhasorna på det som sker. Vi får inte längre flåsande kommentera den utveckling som redan skett. Europaparlamentet måste visa vägar så att bio- och gentekniken utvecklar sig till en välsignelse för mänskligheten och inte vänder sig mot den på grund av att etiska gränser överskrids.

Därför bör vi med stor majoritet besluta om den föreslagna kommittén, som erbjuder ett fundament för en förutseende lagstiftning. Vi måste vara medvetna om att medicinens och teknikens förmodligen största revolution är förbunden med biotekniken. Denna revolution får inte åtföljas av en sorglös lagstiftning. Vi måste inhämta råd från de bästa experterna och sörja för en sammanhållen lagstiftning i Europeiska unionens stater. I synnerhet frågorna om etik och skydd av den mänskliga värdigheten är så viktiga att vi inte får utlämna dem till en splittrad, eventuellt rent av motsägelsefull nationell lagstiftning.

Vi måste snarast ta itu med alla etiska frågor inom medicinen, tekniken och vetenskapen. Därför måste den kommitté som krävs i Europaparlamentet uppta sitt arbete så snabbt som möjligt. Vår omröstning kommer att ge startsignalen till detta.

  Plooij-Van Gorsel (ELDR). – (NL) Herr talman, kolleger! Biotekniken är just nu den en av de mest lovande teknikerna som skulle kunna innebära ett genombrott i den medicinska världen. Att sätta stopp för kloningstekniken i Europa får därför endast till följd att den forskningen fortsätter någon annanstans, till exempel i Förenta staternas eller i värsta fall i länder med mindre etiska normer än i Europeiska unionen. Experter, forskningsverksamhet och arbetstillfällen försvinner därmed till utlandet. Dessutom kommer produkterna ändå ut på marknaden i Europeiska unionen.

Vad handlar det nu egentligen om, kolleger? Vilka är vi att frånta människor deras rätt till botemedel? Är det inte lite väl enkelt att förbjuda en lovande potentiell teknik på grund av etiska skäl? Har inte varje människa rätt till hälsa och välmåga. Vem vågar sätta upp ett etiskt förbud mot detta? Jag kan tala om att jag och den liberala gruppen verkligen stöder den här resolutionen.

  Breyer (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Vi har den förskräckliga situationen att terapeutisk kloning, som vi alltid har kritiserat, blir tillåten i en medlemsstat i EU. Medborgarna i Europeiska unionen förväntar sig en ståndpunkt från Europaparlamentet i ärendet. Jag anser att det inte är försvarbart om man döljer detta genom att säga att vi ger er bara ett lugnande piller, vi inrättar en klubb för en oändlig debatt, en icke ansvarig kommitté. Detta beslut som kommer att antas under de närmaste månaderna – ja rent av under de närmaste veckorna – måste vi i dag ta ställning till, och då naturligtvis också till de frågor som kommer att dyka upp i framtiden. Men låt oss inte skyla över detta genom att underlåta att ta ställning eller försöka gömma det i en kommitté och på så vis lugna befolkningen.

Jag tror att det är mycket viktigt det som nu sker. Den som accepterar terapeutisk kloning, han öppnar Pandoras ask; därigenom kommer också mardrömmen om klonade människor närmare, måttbeställda människor. Att godtyckligt skilja mellan reproduktiv och icke reproduktiv kloning är ett semantiskt trick. Lika problematisk är beteckningen terapeutisk kloning, ty någon terapi kan det inte vara tal om. Kloning, även terapeutisk kloning, öppnar dörren till att människan betraktas som enbart biologiskt material

Det är oförsvarligt, att uppsåtligt – jag betonar uppsåtligt – skapa liv för att använda det som forskningsmaterial. Detta motsäger de mänskliga rättigheterna. Det är också en klyvning av den mänskliga värdigheten om vi målinriktat tillverkar embryon som reservdelslager. Därför måste parlamentet utnyttja sina handlingsmöjligheter.

Herr forskningskommissionär, jag förväntar mig i dag också från er ett entydigt uttalande om hur ni avser att agera, om en medlemsstat inte hörsammar parlamentets och rådets beslut. Vi behöver en klar signal, och jag tror att det vore ett politiskt fattigdomsbevis om vi av trohet mot Blair skulle kasta samtliga etiska betänkligheter över bord.

  Grossetête (PPE-DE). – (FR) Herr talman, herr kommissionär! Det säger sig självt att den kloning av människor som endast syftar till att reproducera en varelse som liknar en annan – enbart för att denna varelse skall bli bättre – skall vara helt förbjudet. Det har alltid varit parlamentets ståndpunkt, och jag tror att det är bra att åter hävda den. Men i dag handlar det om kloning för terapeutiska ändamål, och det medför många konsekvenser.

Konsekvenserna är dels medicinska. Man måste absolut skilja på terapeutisk kloning och reproduktiv kloning. Cellterapi innebär i dag ett oändligt hopp för många patienter som lider av genetiska eller degenerativa sjukdomar, som Alzheimer, Parkinson och cancer.

Konsekvenserna är dels etiska och filosofiska. Vilken status har ett embryo? För att besvara den frågan kan man gå tillbaka till de många debatter vi har haft om abort och provrörsbefruktning. Vilken status har de övertaliga embryon som är ett resultat av provrörsbefruktningar, och som är ämnade att förstöras? Skulle de inte åter kunna ge liv?

Konsekvenserna är slutligen ekonomiska och sociala. Detta är en samhällsdebatt. Vilken uppfattning har amerikanerna och japanerna i den här frågan? Europa måste inta en position i ett internationellt perspektiv och ta hänsyn till de forskningsmöjligheter som terapeutisk kloning innebär.

Det krävs en grundläggande debatt. Ni har begärt en sådan, och det är vi med på. Kanske vore det lämpligt att i första hand slå fast vad som är förbjudet att göra och sedan strikt reglera de metoder som accepteras. Skyddsanordningar är ett måste, eftersom frågor av det här slaget hanteras på olika sätt från ett land till ett annat, alltefter kultur.

Europeiska unionens handlande på det här området bör därför endast vägledas av allmänna grundprinciper. Och sådana principer existerar. Det handlar om respekten för människan, livet och friheten, men också för framsteg i alla människors tjänst.

(Applåder)

  Muscardini (UEN). – (IT) Herr talman! Kloning och patentsökning är och skall vara olagligt i samband med allt som rör människan. Det finns ingen skillnad mellan kloning av medicinska skäl och i fortplantningssyfte; målet får inte helga medlen när det som står på spel är den mänskliga värdigheten, som alltid skall respekteras i första hand.

Att använda mänskliga embryon för att tillverka organ kan därför inte rättfärdigas på något sätt. Genom att utnyttja embryon annullerar man faktiskt en människa som kunde ha varit, vilket på ett uppenbart sätt strider mot det värde vi ger det uppgivna målet att rädda andra människor. Frågan skulle verkligen vara annorlunda om användningen avsåg enbart stamceller och inte embryon.

Att försöka ändra själva grunden för de regler som styr livets ursprung tycker jag verkar etiskt fel. Vi måste stoppa upp och fundera över de tänkbara konsekvenserna av en upplösning av det naturliga systemet. Försiktighetsprincipen borde gälla och tillämpas även på kloning för medicinska syften. Det är ingen tillfällighet att det femte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling 1998-2002 utesluter finansiering av projekt som innebär kloning av embryon i reproduktionssyfte och att det inte föreskriver någon finansiering av forskning som gäller medicinsk kloning.

Med respekt för de olika uppfattningar som finns i frågan anser vi det vara nödvändigt att definiera etiska normer baserade på respekten för den mänskliga värdigheten inom biotekniken.

Vi uppmanar den europeiska gruppen för etik inom forskning och ny teknik att tänka på de risker som är förknippade med att överträda vissa trösklar, där allt kan verka tillåtet om man bara låter bli att respektera den mänskliga värdigheten. Det är önskvärt att européerna, vilket ordförande Prodi hävdar, förenas kring gemensamma värderingar.

Därför bör kommissionen verka för en öppen debatt i syfte att hitta en rimlig balans mellan etiska regler, baserade på en vägran att utnyttja den mänskliga kroppen i kommersiella syften, och skyldigheten att uppfylla medicinska behov.

Vi uppmanar rådet att ta initiativet till en internationell konvention om användning av levande material för att undvika att mänskliga embryon kommersialiseras och används för onaturliga syften. Det är viktigt, herr talman, kära kolleger, att vi inte ger liv åt en helt ny människoart, något som för övrigt verkar ske även på grund av natur- och miljökatastrofer.

  Linkohr (PSE). – (DE) Herr talman! Det är synd att ingen av de brittiska kollegerna, som stöder regeringens hållning, har begärt ordet. Det hade varit intressant att även höra deras argument, ty jag kan nog föreställa mig att de också har haft funderingar. I Storbritannien har ju alltsedan 1990 embryoforskning varit tillåten fram till den 14:e dagen. Jag tror att det är logiskt, om nu nästa steg följer på detta.

Varför uppträder Storbritannien annorlunda än kontinenten? Det är ju en intressant fråga. Skillnaden finns uppenbarligen, oberoende av regeringarna. Man hade tidigare en konservativ regering och nu har man en labour-regering, och ingenting har förändrats. Varför är den allmänna opinionen annorlunda i Storbritannien än på andra sidan kanalen? Det vore till exempel en fråga som absolut lämpade sig för en diskussion i denna runda, ty vi har privilegiet att ha folkföreträdare här från hela Europeiska unionen. Det var mitt första påpekande.

Det andra påpekandet är att jag uppskattade det som Bonino sade. Det ligger mycket nära min uppfattning. Jag skulle också förespråka att vi i våra principer låter oss ledas av principen om att skilja mellan kyrka och stat. Staten är inte religiös. Staten skall respektera religionen. Även jag respekterar att någon är katolsk, evangelisk, judisk eller vad det nu kan vara. Men jag kräver också att min åsikt respekteras. Det kan man bara göra om man skiljer mellan stat och kyrka. Detta anspråk på ofelbarhet har redan skadat Europa vansinnigt mycket. Vi bör försöka komma bort från detta. Ingen har ett privilegium på etik. Även de som har en annan åsikt är etiska.

Vi har för övrigt om och om igen upplevt hur förbud mjukas upp i praktiken. Alla kan ge något exempel på det. Därför är jag fast övertygad om – vad vi än här beslutar – att kunskapen i ett samhälle som står öppet för världen kommer att söka sig sin egen väg i den forskning som bedrivs med olika vinkling. Vi blir i slutändan tvungna att på ett ansvarsfullt sätt hantera denna kunskap på så sätt att vi försöker att avgränsa det. Man kan kräva ett förbud mot all forskning, Francis Wurtz. Men det är utomordentligt naivt att tro att detta förbud kommer att respekteras. Till slut slipper vi inte ifrån att sätta gränser.

I detta fall känner jag samma sak som många andra. Allt sätter sig på tvären också hos mig vid tanken på att man slarvar omkring, forskar etc. med embryon. Det finns absolut gränser. Men den praktiska erfarenheten visar mig att man i slutändan kanske inte kan göra mer än att helt enkelt avgränsa detta. Vi har inget behov av att handla just nu. Vi har tid. Vi bör mycket noga överväga hur vi skall förhålla oss i denna fråga. Vi har utskott för detta, och många gånger är det också nyttigt att läsa en god bok.

  Ahern (Verts/ALE). – (EN) En viktig europeisk värdering som vi alla, vare sig lekman eller religiös, är att varje experiment med människor endast skall utföras för deras odelade och direkta nytta. Vi frångår den principen på egen risk och här har vi uppenbarligen frångått den. Vi kan inte experimentera med människor i något stadium av deras utveckling och vi kan förvisso inte massproducera embryon till experiment. Nästa steg kommer att bli kommersiellt utnyttjande, vilket vårt eget direktiv om biopatent tillåter.

De brittiska myndigheterna hävdar att trots etiska tvivel är kloning av mänskliga embryon nödvändig, eftersom det är det enda sättet att hjälpa patienter som lider av olika sjukdomar. Många vetenskapsmän ifrågasätter detta och rekommenderar mer forskning med vuxna stamceller för att uppnå samma resultat med att bota sjukdomar. Kan vi inte samlas och hitta ett sätt att hantera stamcellsforskning utan att experimentera direkt med människor? Jag hoppas att denna kammare håller med om att detta är en värdering som Europa byggdes på.

  Purvis (PPE-DE). – (EN) Detta är ett känsloladdat ämne, inte minst på grund av titeln "Kloning av människor". Stamcellsforskning skulle vara en mindre pretentiös titel men mitt syfte är att be om lugna funderingar och överväganden om fakta och konsekvenserna för oss den mänskliga rasen, för vår hälsa och välfärd, för framtiden för vetenskapen och hälsoindustrin i Europa och inte minst för vår andliga välfärd.

Så låt oss reda ut några fakta. Fakta: Kloning av människor är förbjudet i Förenade kungariket. Det finns ingen avsikt att ändra detta och industrin i landet har inte för avsikt att genomföra kloning av människor nu eller i framtiden. Forskningens användning av stamceller från embryon är ett kortsiktigt svar på ett vetenskapligt behov att upptäcka metoder för att omprogrammera vuxna stamceller.

Fakta: Stamcellsforskning är hårt reglerad inom ramen för ett bindande parlamentsbeslut av den högt respekterade och noggranna "Human Fertilization and Embryology Authority". Det skulle kanske vare en bra idé om andra medlemsstater hade något motsvarande.

Fakta: Det har nyligen skett intressanta framgångar inom forskningen om vuxna stamceller, men det finns fortfarande betydande nackdelar i jämförelse med de unika egenskaperna hos stamceller hos embryon. Målsättningen för forskningen om stamceller hos embryon är att hitta metoder för att använda vuxna stamceller som inte har dessa nackdelar.

Så vi kommer ner till grundproblemet. Är ett foster upp till 14 dagar gammalt en levande varelse med fulla rättigheter för en levande människa eller för ett foster? Rätt eller fel har den brittiska och amerikanska lagstiftningen gett tillstånd till denna typ av forskning under tio år och många goda resultat har uppnåtts. Efter överläggningar och samråd i hela världen under många månader rekommenderas i Donaldson-rapporten att denna forskning skall förlängas för terapeutiska ändamål.

Valet är ert kollegor. Ni måste lyssna på ert samvete och följa er tro men även ta hänsyn till er grannes välfärd. At bry sig om sin granne är också en kristens uppgift. Han kanske har Alzheimer eller Parkinson eller diabetes.

  Hermange (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Det här är en allvarlig och svår fråga som provocerats fram av det brittiska beslutet. Man måste också säga att nationernas lagstiftningar på området skiljer sig betydligt åt, vilket banar väg för okontrollerade metoder. Men som Françoise Grossetête nyss påpekade kan vi fråga oss – beaktat alla dessa olika förhållningssätt – vilket värde vissa länder verkligen tillmäter principen om respekten för mänskligt liv redan på fosterstadiet. Detta är en respekt som åsyftas i artikel 18 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, då den förbjuder framställning av embryon för mänskliga syften.

De många olika bestämmelserna visar hur komplex debatten är och att den väcker ett antal frågor som går in i varandra. Vad betyder respekten för livet? Vad betyder ett befruktat ägg i förhållande till ett embryo? Får man tillåta forskning om embryon för terapeutiska ändamål? Varifrån härstammar stamcellerna? Får man klona embryon? Härrör stamcellerna inte bara från vuxna vävnader, utan även från fostervävnader? Får man tillåta framställning av embryon för något annat syfte än livet självt? Med tanke på de svåra sjukdomar som i dag inte går att bota – har man då rätt att förhindra en fortsatt forskning som anses hoppfull?

Det här är frågor fyllda av implikationer, eftersom de handlar om livets mening. Och det är skälet till att vi måste ha en dialog, framför allt en dialog inom EU-institutionerna. Jag beklagar, herr kommissionär, att ordförande Prodi prioriterade sitt möte med pressen i måndags innan han informerade Europaparlamentet. Jag konstaterar att hans uttalanden i frågan var mycket försiktiga och mycket återhållna.

För det andra anser jag att parlamentet borde tillsätta en parlamentarisk tillfällig kommitté inför en sådan debatt. Kommittén skulle i första hand mycket snabbt ta initiativ till att fråga ut experter av samtliga tillhörigheter i Europa och på andra sidan Atlanten. Men debatten måste också äga rum offentligt, med allmänheten. Därför föreslår jag att det inrättas europeiska sessioner om bioetik, och att det äntligen inrättas en institution som skall reglera metoderna på området, när vi samtidigt skapar ett antal övervakningscentrum i onödan. Mitt förslag är att det inrättas en europeisk byrå för reproduktiv medicin och bioteknik.

  Busquin, kommissionen. – (FR) Herr talman! Jag tillåter mig att svara eftersom Liese ställde en precis fråga under debatten. Frågan gällde det femte ramprogrammet. På den punkten står det mycket klart, och det vet säkert Liese, att det femte ramprogrammet uttryckligen utesluter forskning om kloning för reproduktiva och terapeutiska ändamål. Det anges klart och tydligt, eftersom beslutet är ett resultat av medbeslutandeförfarandet.

Följaktligen är detta för närvarande helt klart uteslutet inom ramprogrammet. Jag ville bara klargöra denna punkt, eftersom ni ställde den frågan, herr Liese.

När det däremot gäller debatten, som jag inledningsvis sade, är det kommissionens önskan att delta i en debatt med parlamentet om de här frågorna. Vi har fått se att dessa frågor är mycket sammansatta och mycket intressanta.

  Talmannen. – Jag har mottagit åtta resolutionsförslag enligt regel 37.2.⁽¹⁾

Jag förklarar debatten avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

ORDFÖRANDESKAP: PUERTA
vice talman