- Betänkande: Klaß (A6-0443/2008)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Fru talman! Jag välkomnar kompromissen som kommer att tvinga regeringarna i EU-länderna att skapa en tidsplan och upprätta handlingsplaner för att begränsa riskerna med användningen av bekämpningsmedel. Begränsningarna av flygbesprutning kommer säkert att välkomnas av EU-medborgarna liksom också buffertzonerna för att skydda dricksvattnet och vattenorganismerna. Jag röstade för direktivet eftersom det stämmer överens med mina åsikter om hälsoskydd.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag röstade för denna kompromiss, eftersom det är rimligt att vi använder bekämpningsmedel på ett hållbart sätt. Jag anser att det verkliga problemet är att det finns så många olika regler i medlemsstaterna: vissa länder tillämpar utbildning och fortbildning av användare på ett mycket strikt sätt och använder följaktligen bekämpningsmedel på ett bra sätt, men det gäller inte alla länder. Jag anser att denna lagstiftning kommer att göra det skäligt att vi har högre standarder över hela Europeiska unionen. Detta är bra för de som använder sprejer och för dem som kommer i kontakt med dem.

Jag anser att vi talar om ett mycket rimligt paket här, så det var med glädje som jag gav mitt stöd till det, och jag gratulerar föredraganden.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag stöder också denna omröstning. Det råder ingen tvekan om att vi behöver ett regelverk för bekämpningsmedel. Detta går inte att ifrågasätta. I Klaßbetänkandet utvidgas en rad kontroller, och användningen av växtskyddsmedel begränsas till livsviktiga användningsområden.

Samtidigt som det förekom en mycket besvärlig debatt om fara gentemot risk när det gäller Breyerbetänkandet har jag intressant nog alltid upplevt att denna fråga är mer lämpad för den faktiska användningen till skillnad från saluförande – med andra ord, detta betänkande. En lång rad gemensamma produkter kan vara riskfyllda om hanteringen och användarinstruktionerna ignoreras. Saluföring i sig är inte en risk för konsumenten, miljön eller användaren av dessa produkter. Bekämpningsmedel är bara riskfyllda om användaren inte vet vad han eller hon gör, om tillämpningsutrustningen är bristfällig, om den marina miljön ignoreras eller om produkterna förvaras felaktigt och inte är en del av en integrerad växtskyddsplan. Begreppet kvantitativ användningsminskning kräver noggrann hantering, eftersom det skulle kunna resultera i mindre frekvent sprejning med högre koncentration av bekämpningsmedel.

När allt kommer omkring måste dessa ämnen användas i så små mängder som möjligt, som alla jordbrukare vet.

- Betänkande: Breyer (A6-0444/2008)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Fru talman! Jag skulle åter vilja referera till gårdagens debatt i kammaren. Jag stödde den nya förordningen eftersom den enligt min åsikt erbjuder ett verktyg för att finna nya alternativ för att skydda växter. Jag anser att det ömsesidiga erkännandet av godkända bekämpningsmedel allt efter geografiska zoner var ett positivt resultat för vårt parlament. Utarbetandet av en lista över förbjudna ämnen är också ett steg framåt – ämnena omfattar karcinogener, genotoxiska ämnen och också ämnen med neurotoxiska och immunotoxiska effekter – och baseras på vetenskapliga kunskaper. Som kommissionsledamoten sa i går verkar det som om det passar in på en relativt liten procentandel av de ämnen som fortfarande används i dag. Jag skulle vilja påpeka att vi måste tillämpa dessa krav strängt också på produkter som vi importerar. Fru kommissionsledamot, jag ville också uttala mig om andra betänkanden, men jag fick inte ordet. Dessa betänkanden har redan använts i förklaringssyfte eller har redan debatterats här, så jag antar att de kommer att antas i sin skriftliga form.

  Diana Wallis (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag måste göra en bekännelse. Ända sedan jag var barn har jag hatat en grönsak: ärtor. Men jag har oturen att företräda Storbritannien största odlingsområde för ärtor, något som har gett mig ett enormt problem med Breyerbetänkandet. Jag instämmer med de mål som anges i detta betänkande. Jag instämmer i målen i lagstiftningen för att främja hälsan i vår miljö, hälsan hos oss som individer, men det finns verkligen ett potentiellt hot mot en enorm jordbruksindustri i min region.

Efter mycket självrannsakan har jag lagt ned min röst, men jag vill klargöra att jag anser att vårt lagstiftningsförfarande i detta avseende var bristfälligt. Vi hade till slut så mycket information – motsägande uppgifter och annan information – att jag, och jag tror många med mig, skulle ha välkomnat möjligheten till en tredje behandling, eller förlikning, för att se till att vi skyddade alla intressen.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Fru talman! Även jag tyckte att detta var ett synnerligen svårt beslut. Jag ansåg att detta betänkande på det hela taget var mycket välbalanserat och konstruktivt, och det var säkert utformat för att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa, djurens hälsa och miljön.

Men jag är något oroad över en situation där vi fattar beslut om att godkänna ett särskilt ämne på grundval av huruvida detta ämne utgör en risk eller inte, utan att ta hänsyn till möjlig exponering. Jag anser att vi behöver konsekvensbedömningar på vetenskaplig grund.

När jag diskuterar EU med medborgare är ett av mina bekymmer att de ständigt tar upp en specifik fråga med mig, och det är att EU:s lagstiftning inte alltid är proportionell. Samtidigt som jag anser att betänkandet är flexibelt anser jag att vi behöver lite mer, men ytterst behöver vi ytterligare vetenskapliga belägg för att stödja fallet. Ja, vi har försiktighetsprincipen, och vi måste uppmärksamma denna, men besluten måste också vara evidensbaserade, och jag skulle ha velat ha lite starkare bevis i denna fråga.

  Neena Gill (PSE). – (EN) Fru talman! Det är nödvändigt med en effektiv och ändamålsenlig användning av bekämpningsmedel. Samtidigt som miljöskydd och säkerhet för folkhälsa går hand i hand anser jag att vi måste balansera behovet av konsumenter och producenter. Samtidigt som jag välkomnar målen i Breyerbetänkandet att minska byråkratin kan jag inte stödja detta.

Jag har mött ett antal experter och jordbrukare samt företrädare för National Farmer’s Union [Lantbrukarnas Riksförbund i Storbritannien] (NFU) i min valkrets West Midlands, som alla framför omfattande invändningar mot de effekter som detta betänkande kommer få på skörden. Jag delar deras oro. Min största farhåga är att kommissionen inte har genomfört en ordentlig konsekvensbedömning, och det finns ingen tydlig indikation på vad detta betänkande kommer att innebära för jordbruk.

I en tid då livsmedelspriserna stiger över hela världen anser jag inte att detta är rätt tidpunkt för oss att reflexmässigt införa åtgärder som kan inverka negativt på livsmedelproduktionen. Av denna anledning lade min delegation fram ett ändringsförslag om en noggrann konsekvensbedömning som borde ha gjorts för länge sedan.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Fru talman! I likhet med andra kolleger skulle jag vilja säga att detta var ett mycket svårt ärende. Medan Diana Wallis oroade sig över ärtor, förstår ni nog att potatis med säkerhet stod på Irlands meny och dagordningen. I stort sett anser jag dock att det som vi röstade om är ett mycket bättre förslag och paket än det ursprungliga som lades fram – och jag gratulerar dem som arbetade med det.

Jag vill säga några ord om detta – och jag kommer att sluta med huvudpunkten. Jag anser att vi nu befinner oss i en position där jordbrukarna måste bedriva lobbyverksamhet i den jordbrukskemikaliska branschen för framställning av säkra alternativ, så att de kan fortsätta producera livsmedel, och jag anser att man bör lägga lika mycket energi på lobbyverksamhet som man hittills gjort.

När det gäller livsmedelsimport måste kommissionen ta itu med EU:s jordbrukares och producenters genuina oro över att det kommer att bli förbjudet att använda vissa ämnen, samtidigt som tredjeländer får fortsätta sin användning. Vi behöver en förklaring till detta för att få jordbrukarna med oss.

  Ashley Mote (NI). – (EN) Fru talman! Jag röstade mot detta, eftersom förslaget helt enkelt i själva verket har stulits av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och kommissionsledamöterna. I går skröt föredragandena om standardisering, och ändå påstås detta vara en mångfaldens union. Om det finns ett område där bedömning, godtycke och mångfald behövs är det kanske just här.

Detta handlade i grunden om jordbruk, men den danska kommissionsledamoten för jordbruk syntes inte till någonstans, och detta är en skam. Skälet till detta är naturligtvis en intressekonflikt, eftersom danskarna inte lyckas behandla sitt dricksvatten efter att det kommer upp ur marken.

Jordbrukare i min del av världen känner sig fullkomligt bedragna och ärligt talat förolämpade av att det görs vissa antaganden här om att de inte vet vad de håller på med, och de måste få veta. I grund och botten har ni lagt till ytterligare en grupp till de grupper i Storbritannien som ärligt talat avskyr Europeiska unionens inblandning.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Det har ställts överdrivna krav, och alla sidor uttrycker farhågor om detta betänkande. Det har varit svårt att skilja fantasi från verklighet och besluta sig för hur man ska rösta.

Även om jag tillstår bekymren inom bärindustrin, potatisindustrin och hos spannmålsjordbrukare på Irland som har talat med mig om detta, stöder jag kompromissen. Jag anser att de förbättringar som har gjorts var värda vårt stöd, även om jag fortfarande är lite orolig. Jag stöder omröstningen eftersom det värsta resultatet, enligt min mening, skulle vara att överlämna detta betänkande till förlikning. Det femåriga undantaget, som är förnybart om det krävs för grundläggande växtskyddsprojekt, är ett viktigt skyddsnät och uppmuntrar också den jordbrukskemiska branschen till att forska och framställa alternativ.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! När man betraktar det europeiska projektet anser jag att det i grund och botten är en dialektik. Vi talar om demokrati, och ändå bortser vi från den demokratiska vilja som uttrycktes i folkomröstningarna i Frankrike, Nederländerna och på Irland. Vi talar om livsmedelsäkerhet, och ändå röstar vi om ett betänkande som potentiellt kan underminera livsmedelsproduktionen inom Europeiska unionen. Vi talar om att hjälpa medborgare och jordbrukare i fattigare länder, och ändå kommer det nu till följd av denna omröstning en uppmaning att förbjuda import från jordbrukare som har använt bekämpningsmedel som nu är förbjudna inom EU.

Jag har helt enkelt en vädjan till mina kolleger i parlamentet och kommissionen: låt oss tänka på de ofrivilliga konsekvenserna för vår lagstiftning i framtiden. Jag instämmer i det som Diana Wallis sa om lagstiftningsförfarandet och att det borde ha genomförts en tredje behandling. Jag håller med om att den har hastats igenom, och jag tror att vi alla instämmer i att det har gjorts en otillräcklig konsekvensbedömning på vetenskaplig grund. Låt oss se till att detta inte upprepas.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag försökte underminera kompromissen genom att rösta mot dessa delar av betänkandet. Jag ska förklara varför genom att läsa ur ett brev som jag fick från James Mowbray, en jordbrukare nära Skegness i min region.

Han skrev följande: ”Jag har personligen intresserat mig för användningen av växtskyddsprodukter i över 40 år. Jag har alltid använt produkter som är skonsamma gentemot människor och vilda djur. Jag har inte utsatt vare sig min hälsa eller miljöns välbefinnande för någon uppenbar risk. Jag tycker därför att det är oroande att det möjliga tillbakadragandet av många produkter, inbegripet triazoler med fungicid verkan, grundar sig på mindre vetenskapliga argument och inte kommer att göra mitt företag särskilt livskraftigt, samtidigt som tillgängligheten till inhemskt producerade livsmedel minskar.”

Jag mottog dessa kommentarer från honom och bokstavligen hundratals andra, från företaget Empire World Trade, som ligger i Spalding i Lincolnshire, John Manby i Parker Farms i Leicester, John Clark, som bor i Nottinghamshire, Jonathan Reading och hundratals därtill. Det var därför som jag röstade för att underminera kompromissen.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Nu när denna omröstning är över och argumenten har lagts fram skulle jag vilja återkomma till något som man hastade igenom under debatten här och i utskottet. Detta var jordbrukarnas märkbara misstro och mångas förmodan att jordbrukare är någon slags fiender mot hälsan och miljön. Min erfarenhet säger mig det motsatta. Jordbrukare på Irland är och har varit de förvaltare som i tusentals år har skyddat och bevarat miljön, samt hållit den levande, ren och produktiv. På liknande sätt har jordbrukare också lagt grunden till vår hälsa. De producerar den nyttiga mat som ligger till grund för vår goda hälsa. Jag skulle vilja uppmana er att förnya ert förtroende för våra jordbrukare, som gör sitt bästa för att ge oss näring under mycket svåra förhållanden, såsom besvärliga väderförhållanden, skadedjur och, naturligtvis, EU-politik.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: Costa (A6-0468/2008)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Vi har precis röstat om ett avtal för säkerhet inom luftfart. Även om flyget är ett av de säkraste transportmedlen kan man aldrig vidta för säkra åtgärder.

Till denna debatt hör diskussionen om säkerhet. Sedan de fasansfulla attackerna mot tvillingtornen har oräkneliga säkerhetsåtgärder vidtagits. Precis som när det gäller säkerhetsfrågan kan man aldrig vara för säker. Det är egentligen när vi känner oss alltför trygga som terrorn åter slår till.

Man måste naturligtvis hitta balansen mellan medborgerliga rättigheter och säkerhetsåtgärder, men i slutändan handlar det om ett val som man måste prioritera. Det har till exempel förekommit en hel del konkret motstånd mot utbytet av passagerarlistor på grundval av dataskydd. Men nog kommer sådana säkerhetsåtgärder att skapa förutsättningar för en ingående analys som inte är möjlig vid gränserna.

Vi lever i en ny era. Oskyldiga civila blir avsiktliga måltavlor, och medborgare i vissa länder är utvalda. I en sådan miljö kan vi verkligen inte förvänta oss att dessa länder ska avstå från att göra allt de kan för att skydda medborgarnas intressen.

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom luftfartsindustrin i Rumänien också kommer att ha direkt nytta av det. Förhandlingslösningen återspeglar i stort sett strukturen på ett konventionellt avtal om luftfartssäkerhet. Det är baserat på ömsesidigt förtroende för varandras system och på jämförelse mellan regleringsskillnader. Detta innebär förpliktelser om och metoder för samarbete mellan export- och importmyndigheter. Men medlen för att nå detta mål, nämligen samarbete och ömsidigt godkännande av varandras certifieringsbeslut på områdena för luftvärdighet och underhåll, är fastställda i bilagor till avtalet, till skillnad från konventionella avtal där dessa åtgärder vanligtvis fastställs i separata icke bindande avtal på civil luftfartsmyndighetsnivå. Bilagorna återspeglar i grova drag innehållet i gemenskapens genomförandebestämmelser om luftvärdighet (kommissionens förordning nr 1702/2003) och underhåll (kommissionens förordning nr 2042/2003) som ska ändras av parterna baserat på ett beslut av den bilaterala tillsynsstyrelsen.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Ursprunget till luftfartsavtalen mellan Europeiska gemenskapen och Förenta staterna (USA) ligger i och baseras på avregleringen av luftfarten.

Dessa avtal som är upprättade på EU-nivå (eller snarare av Europeiska gemenskapen – det enda organ som finns juridiskt – och dess gemensamma marknad, som man avser att helt avreglera) är avsedda att råda över alla bilaterala avtal som upprättas mellan olika medlemsstater och Förenta staterna.

Som i andra resolutioner som tidigare antagits av parlamentet vill vi framhäva att vi uppenbarligen är de första som är intresserade av att garantera en ”hög nivå på civil luftfartssäkerhet” och åtgärder för ”att minimera den ekonomiska kostnaden för luftfartsindustrin och bolagen för överflödig tillsynskontroll”. Vi måste emellertid garantera två viktiga aspekter: 1) målet och den förmodade grundvalen för dessa processer får inte vara att skapa och underlätta villkor för att öka avregleringen av luftfarten genom en harmonisering av normerna; 2) dessa processer får inte främja harmonisering genom en sänkning av säkerhetsnormerna och reglerna, särskilt inte i de fall där säkerhet, minimering av kostnaderna och avreglering blandas ihop, och där det är vinst och koncentration som gäller.

Vi anser att luftfarten måste försvaras som en allmännyttig tjänst som tillhandahålls av statliga bolag i alla länder som garanterar kvalitet och säkerhet i de tjänster som erbjuds medborgarna.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag instämmer i princip med Paolo Costas betänkande om civil luftfart.

Det är viktigt att EU och Förenta staterna är överens om en gemensam linje med hjälp av detta avtal. Det är emellertid absolut nödvändigt att vi i detta utomeuropeiska partnerskap är riktiga partner, inte bara på papperet. Vi är tvungna att finna kriterier som båda parter måste hålla sig till.

I händelse av kränkning från antingen EU:s eller Förenta staternas sida kommer ett upphävande av avtalet att vara nödvändigt.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för betänkandet om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater om regleringssamarbete på området civil luftfartssäkerhet (A6-0468/2008). Jag håller med om föredragandens förslag om att ingå avtalet.

Jag tror att avtalets mål, nämligen förenklade handelsprocedurer för varor och tjänster som täcks av avtalet, största möjliga begränsning av dubbelarbete vid beskattning, tester och kontroller till att endast omfatta betydelsefulla regleringsskillnader och användning av båda parters certifieringssystem för att kontrollera överensstämmelse med den andra partens krav är legitima mål.

Jag hoppas att ömsesidigt förtroende för den andra partens system kommer att gynna genomförandet av detta avtal.

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Som parlamentets föredragande för lagstiftningsbetänkandet om utvidgning av befogenheterna för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) välkomnar jag förhandlingslösningen med Förenta staterna om att förenkla ömsesidigt godkännande av säkerhetscertifikat för civil luftfart.

Detta avtal innebär ett viktigt steg i att utsträcka det transatlantiska samarbetet, som är ett prioriterat mål för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater. Härigenom upprättas goda villkor för att öka handeln med varor och tjänster i luftfartssektorn mellan EU och Förenta staterna, vilket utan tvivel gynnar Europa. Avtalet erbjuder ökade garantier beträffande säkerheten och gör produkter, komponenter och flygplan mer förenliga med de ökade kraven på att skydda miljön. Under dessa omständigheter kan vi hoppas att principerna om ett gemensamt europeiskt luftrum i framtiden kommer att utsträckas till att tillämpas på transatlantiskt samarbete och att samarbetet kommer att breddas på forskningsområdet och också till genomförandet av ny teknik på detta område, baserat på samarbete mellan Sesar och NextGen.

Jag anser att detta avtal på lång sikt kommer att förenkla den för båda sidor fördelaktiga utvidgningen av ramavtalet om samarbete mellan EASA och FAA, som flygbolagen, luftfartsindustrin och, mer påtagligt, passagerarna kommer att ha direkt fördel av.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Den externa transportpolitikens framtid kräver goda förbindelser mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater. En av huvudpunkterna med detta samarbetsavtal om reglering på området civil luftfartssäkerhet är därmed ömsesidig tilltro till respektive system och en jämförelse av regleringsmässiga skillnader. Syftet med detta avtal är att underlätta handeln med varor och tjänster inom luftfartssektorn, genom att i möjligaste mån begränsa dubbelarbete vid bedömning, provning och kontroll till frågor där de båda parternas bestämmelser skiljer sig mycket. Därför anser vi att en ram håller på att skapas som kommer att fungera smidigt i det dagliga arbetet och där tekniska frågor som uppstår i samband med dess tillämpning kommer att lösas genom ett system av kontinuerligt samarbete och samråd. Detta avtal är ännu ett grundläggande steg i den europeiska transportpolitikens yttre dimension, varför jag har röstat för detta betänkande.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill berätta att jag röstade för Paolo Costas betänkande om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater om regleringssamarbete på området civil luftfartssäkerhet, som framlades i förslaget till rådets beslut.

Jag håller med föredraganden att parlamentet måste stödja ingåendet av avtalet eftersom detta helt klart skulle effektivisera handeln med varor och tjänster mellan parterna på området luftvärdighet och underhåll genom att undvika det överflödiga dubbelarbetet vid bedömning och kontroll av överensstämmelse med säkerhetskraven, som det hittills varit nödvändigt att upprepa även om de är mycket lika varandra. Jag anser dock att avtalet bör tillämpas provisoriskt till en början så att vi ska kunna identifiera eventuella praktiska svårigheter eller problem med genomförandet och avlägsna dem innan vi går vidare med det slutliga godkännandet.

- Betänkande: Wallis (A6-0511/2008)

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag har röstat för detta betänkande för bättre rättslig reglering av företag inom EU.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag har röstat för detta betänkande om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater eftersom dessa rättshandlingar leder till grundläggande förändringar i de kommersiella bolagens rättsliga status. EU behöver också vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa en enhetlig, harmoniserad men effektiv reglering.

Jag stöder det dessutom för att jag är advokat och kommer att fortsätta stödja varje försök som görs i Europaparlamentet för att på europeisk nivå harmonisera och kodifiera skattemässiga, ekonomiska, civila och straffrättsliga bestämmelser.

- Betänkande: Botopoulos (A6-0508/2008)

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag har röstat för detta betänkande eftersom förstainstansrättens rättegångsregler inte föreskriver vilket rättegångsspråk som ska användas vid överklaganden (av personaldomstolens beslut). Det finns nämligen inte någon motsvarighet till artikel 110 i domstolens rättegångsregler.

- Betänkande: Belder (A6-0489/2008)

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Fru talman! Efter den senaste beväpnade konflikten i Balkan har de europeiska staterna gjort vitt skilda uttalanden om detta. Men genom att aktivt engagera sig i den rådande situationen har EU bekräftat att Balkan är en viktig region för oss och en viktig del av Europa. Vi är därför tvungna att stötta dessa länder i deras försök att uppnå stabilitet och fullständig demokrati. Jag stöder Belders betänkande därför att det understryker att staterna på Balkan behöver hjälp, samtidigt som de måste behandlas som enskilda, fristående parter.

Dessutom är det bra att betänkandet understryker att en gemensam energipolitik måste utvecklas. Det krävs en omedelbar diversifiering av källorna, vilket skulle främja inte bara EU utan Europa i sin helhet.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) I Bastiaan Belders betänkande beaktar man den aktuella situationen i Europeiska unionens handelrelaterade och ekonomiska förbindelser med denna alltmer stabila region, där många länder kandiderar till ett medlemskap i EU. EU:s roll som en stor partner på området när det gäller att upprätthålla handelsrelaterade och ekonomiska förbindelser, samtidigt som det driver fram en stabil, varaktig fred i området, är mycket viktig.

EU:s styrka som ekonomisk partner, men också som en förebild för ett starkt civilsamhälle, en kraftfull regering och dynamiska institutioner, bör användas för att driva regionens utveckling framåt. En trefaldig och differentierad strategi, där man tar hänsyn till de relativa skillnaderna mellan länder i regionen samt associeringsavtal och ytterligare stöd, är ett tydligt sätt att ta itu med frågor om underutveckling och stödja intensivt regionalt och internationellt ekonomiskt samarbete.

För att stärka en varaktig fred och verka för de ideal som vi alla är engagerade i stöder jag Bastiaan Belders betänkande.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Jag vet att Belderbetänkandet enbart behandlar de ekonomiska och handelsmässiga förbindelserna med västra Balkan och det påtagliga behovet av hjälp från EU för deras återuppbyggnad, på de ekonomiska, rättsliga, politiska och sociala områdena.

Jag förvånas dock över att betänkandet, trots klargörandet att stödet såväl som anslutningsprocesserna måste differentieras och anpassas till varje land, inte riktigt tar hänsyn till varje lands speciella situation. Serbien, till exempel, nämns inte ens.

Viktigast av allt, det här parlamentet, som alltid är snabbt med att fördöma brott mot mänskliga rättigheter runtom i världen eller att begära klausuler om mänskliga rättigheter i internationella samarbetsavtal, har lyckats med konststycket att rösta för ett betänkande om Balkan utan att ens nämna den dramatiska och oacceptabla situationen för den serbiska befolkningen i Kosovo, som har blivit utstött i sina fäders historiska land. Samtidigt gratulerar parlamentet sig självt för de hundratals miljoner euro som utbetalats till myndigheter som provocerar, organiserar och tolererar denna situation.

  Vural Öger (PSE), skriftlig. − (DE) Konsolideringen av de ekonomiska förbindelserna med västra Balkan är ytterst viktig både för EU och för västra Balkan. Därför välkomnar jag det faktum att Europaparlamentet intensivt arbetar för detta och att vi godkände Belderbetänkandet idag. Med tanke på att västra Balkanländernas framtid ligger inom EU är deras ekonomiska och politiska närmande till EU mycket viktigt. För att långsiktigt kunna länka dessa länder till EU måste utvecklingen av deras marknadsekonomier och regionala samarbete stödjas.

Därför är konstruktiva och positiva signaler från Europaparlamentet också viktiga. Det ligger i EU:s intresse att kämpa för skapandet av politisk stabilitet, rättslig säkerhet, och därmed goda ramvillkor i dessa länder för utländska investeringar. I Belderbetänkandet understryks att de ekonomiska förbindelsernas nivå är beroende av utvecklingen i varje enskilt land. EU borde dessutom sträva efter en diversifiering av de nationella ekonomierna i västra Balkanländerna. Betänkandet återspeglar alla dessa viktiga aspekter. Jag är övertygad om att en positiv utveckling i de ekonomiska förbindelserna mellan EU och västra Balkan skulle gagna alla länder på den europeiska kontinenten, och jag ser fram emot genomförandet av våra förslag med förväntan.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för betänkandet av Bastiaan Belder om handel och ekonomiska förbindelser med västra Balkan.

Jag håller med kommissionsledamoten att EU har en viktig roll att spela i den ekonomiska och politiska återhämtningsprocessen för länderna i västra Balkanregionen, med sikte på deras medlemskap i EU, först i fråga om att stabilisera den politiska situationen och sedan vad gäller ekonomiska och handelsrelaterade frågor.

Jag vill ändå betona behovet för EU att göra en djupgående analys av situationen med avseende på respekten för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna i varje land. Jag syftar i synnerhet på Kroatien och det stora antalet utvandrade italienare som fortfarande diskrimineras i landet, trots Kroatiens officiella ansökan om inträde i EU. Jag anser att denna aspekt strider mot situationen i Serbien, ett land som enbart har fått status som kandidatland och mot vilket EU borde vara öppnare än vad det har varit hittills.

  Flaviu Călin Rus (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande om handel och ekonomiska förbindelser med västra Balkan (A6-0489/2008) eftersom förslaget till Europaparlamentets resolution också innehåller ett yttrande från utskottet för utrikesfrågor och ett från utskottet för regional utveckling där jag är ledamot.

Ekonomisk tillväxt och utveckling i västra Balkanregionen kommer att skapa förutsättningar för konstruktiva partnerskap med EU:s östliga medlemsstater, som slutligen också innefattar Rumänien.

Samtidigt kommer en sammankoppling av västra Balkanländernas ekonomiska politik och handelspolitik med Europeiska unionens politik att stödja de stabiliserings- och associeringsavtal som finns mellan EU och dessa länder.

Jag röstade för detta betänkande därför att ekonomisk stabilitet också kan leda till politisk stabilitet i detta område, som har varit mycket oroligt genom åren.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) EU borde använda alla tillgängliga medel för att motivera länderna på västra Balkan och övertala dem att genomföra viktiga reformer. Ett utökat regionalt ekonomiskt samarbete verkar vara av stor betydelse i detta sammanhang, vilket också gäller ländernas möjlighet till EU-medlemskap. Omfattande och stabila ekonomiska kontakter mellan speciella länder skulle leda till specifik ekonomisk integration, vilket definitivt skulle bidra till att minska hotet för konflikter i framtiden. Det kan också förhindras med hjälp av en realistisk utsikt till medlemskap. Länderna på Balkan har redan gjort stora framsteg i sitt närmande till EU, men möjligheten till anslutning kommer utan tvivel att uppmuntra länderna att fortsatta sina försök att integreras med gemenskapen.

Jag vill dock betona att det, förutom ekonomiska stödinstrument, även är viktigt med initiativ som avser att integrera Balkansamhället i EU. Därför är det mycket viktigt att ändringar införs, så stora som möjligt och som skulle underlätta folkets förflyttning och att ett brett stöd erbjuds till de unga människorna i regionen. Endast om folket i Balkanländerna känner att de har samma rättigheter som övriga europeiska medborgare kan vi säga att vi har lyckats.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Jag håller fullständigt med vad Bastiaan Belder sa och hans rekommendationer om hur handel och ekonomiska förbindelser med västra Balkan kan förbättras. EU har en nyckelroll i regionens återuppbyggnad. Stabiliserings- och associeringsavtalen, handelsförmånerna och det tekniska och ekonomiska stödet är de tre pelare med vilkas hjälp EU vill stabilisera regionen. Det är sant att utvecklingsnivån och graden av införande av EU:s regelsystem inte är desamma i alla länder i regionen, och därför måste man, i stället för en enda strategi, finna specifika lösningar, skräddarsydda för varje behov. Albanien är inte Montenegro, och Bosnien och Hercegovina är inte Kosovo.

Framsteg i anslutningsförhandlingarna (eller inledningen av sådana för de potentiella kandidatländerna) med länderna på västra Balkan måste, uppenbarligen, vara beroende av ett fullständigt uppfyllande av Köpenhamnskriterierna och en ovillkorlig respekt för demokratiska principer och de mänskliga rättigheterna. Låt det dock stå klart att alla dessa länder har en framtid inom EU och att deras medlemskap kommer att säkerställa att de hemska konflikter som har kännetecknat regionen i århundraden numera är en del av det förflutna.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) EU har spelat en mycket viktig roll i processen för den politiska och ekonomiska återuppbyggnaden i de länder som ingick i f.d. Jugoslavien. Men gemenskapen har också tagit på sig ett enormt ansvar gentemot hela västra Balkan. I anknytning till detta måste EU nu ta itu med den svåra uppgiften att återuppbygga hela regionen.

EU har blivit den främsta handelspartnern för alla länder på västra Balkan. De tre viktigaste pelarna i detta samarbete är stabiliseringsavtalen, handelsförmånerna och det tekniska och ekonomiska stödet. Stabiliseringsprocessen borde framför allt vara riktad mot att öka levnadsstandarden och garantera en varaktig ekonomisk utveckling i Balkanländerna. I sitt handlande måste EU dock hålla i minnet att några av länderna är medlemmar i EU och att de andra har fått status som potentiella kandidatländer.

Det är svårt att inte hålla med föredraganden om att en grundläggande förutsättning för utvecklingen av de länder vi diskuterar är deras anslutning till Världshandelsorganisationen (Kroatien, Albanien och f.d. Jugoslavien är redan anslutna). För att en fullständig integration i världshandelssystemet ska kunna ske måste Bosnien och Hercegovina, Serbien och Montenegro också ansluta sig till WTO.

Även om man värdesätter de framsteg som redan åstadkommits vad gäller modernisering i regionen, borde en fullständig integration av västra Balkan med EU:s ekonomiska system eftersträvas.

- Betänkande: McGuinness (A6-0505/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − I betänkandet om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning diskuteras viktiga frågeställningar som konsekvenserna av ökade livsmedelspriser i fattiga och rika länder samt betydelsen av att säkra tillgången till livsmedel för alla människor.

Vi svenska socialdemokrater beslutade oss för att rösta nej till betänkandet eftersom det innehåller problematiska skrivningar om jordbrukspolitiken. Vi vill bland annat att jordbrukspolitiken som andel av EU:s budget minskar, att tvärvillkoren bibehålls och utvecklas samt att systemet marknadsanpassas. Betänkandet ligger inte i linje med dessa synpunkter, och därför röstar vi också nej.

  Liam Aylward (UEN), skriftlig. − (EN) Att säkerställa livsmedelsförsörjningen är en av våra största utmaningar. Denna utmaning kommer att växa i takt med att världens befolkning ökar. Den aktuella befolkningstillväxten ligger på över 70 miljoner per år. Detta innebär att man årligen måste tillhandahålla livsmedel till ytterligare 70 miljoner människor. Hur ska vi hantera detta när mer än 850 miljoner människor i världen redan är undernärda?

Samtidigt som den tryggade livsmedelsförsörjningen är en av våra största utmaningar är EU en av de största framgångshistorierna i samtiden, som har skapat fred, stabilitet och välstånd i regionen. EU är den största givaren av offentligt utvecklingsbistånd, ett föredöme för internationellt samarbete som kan se till att denna erfarenhet används på rätt sätt globalt.

EU har inte råd att följa politiska riktlinjer med en snäv räckvidd. Precis som internationella omständigheter är sammanflätade blir handlingsområden alltmer överlappande. Detta betänkande är en bekräftelse på detta och ett erkännande att EU:s höga standarder för och välstånd skapat av jordbrukserfarenhet kan ha ett större värde när det gäller att ta itu med global livsmedelsförsörjning, inbegripet att tillhandahålla gödningsmedel och stora skördar, samt utbildning och praktiskt stöd för jordbrukare och livsmedelsproducenter.

  Niels Busk och Anne E. Jensen (ALDE), skriftlig. − (DA) Anne E. Jensen och Niels Busk har röstat för Mairead McGuinness initiativbetänkande om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning, eftersom största delen av betänkandet är utmärkt och vi enbart har möjlighet att rösta för eller emot. Dock kan vi inte stödja punkterna 63 och 64, som väcker tvivel om den fria handeln med jordbruksprodukter. Vi är ivriga försvarare av frihandeln och anser att det är helt rätt att arbeta för att skapa ett tillstånd där handeln med jordbruksprodukter är baserat på marknadsekonomiska principer.

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Poul Nyrup Rasmussen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (PSE), skriftlig. − (DA) De danska ledamöterna av socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har röstat emot initiativbetänkandet om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning eftersom man i betänkandet motsätter sig liberaliseringen av jordbrukspolitiken och kritiserar EU:s regler om restriktioner på bekämpningsmedel. Vi anser att en balanserad tillgång till den globala livsmedelsförsörjningen är nödvändig, men att denna inte kommer att gynnas vare sig genom att upprätthålla eller att öka EU:s jordbruksstöd.

  Konstantinos Droutsas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Det globala livsmedelsproblemet ökar i stället för att minska och påverkar alla gräsrötter, inte enbart i de minst utvecklade länderna utan också i de mer utvecklade.

Den främsta orsaken till detta är att det grundläggande kriteriet för produktion av jordbrukprodukter och livsmedel är vinsten och inte de globala livsmedelsbehoven.

Varuhandeln med livsmedel på internationella börser har lett till en spiral av ökade kostnader och därmed en spiral av vinster för de multinationella företagen i livsmedelsbranschen, en märkbar minskning av landsbygdens produktion och de globala livsmedelsreserverna och en ökning av antalet undernärda människor.

För att råda bot på denna ohållbara situation, som dömer en miljard människor till undernäring och svält, är betänkandet begränsat till önskelistor som upphäver sig själva genom att man insisterar på att stå fast vid samma politik: stöd för den gemensamma jordbrukspolitiken och dess översyn och ”hälsokontroll”, ett slutförande av förhandlingarna i WHO, en frikoppling av stöden från produktionen och en fortsatt produktion av biobränslen, med miljön som förevändning och användningen av mark som hade kunnat användas till att producera livsmedel.

I betänkandet berörs knappt principerna om självbestämmande och trygghet i livsmedelsfrågor och rätten till självförsörjning på livsmedel.

Ledamöterna från Greklands kommunistiska parti röstade emot betänkandet därför att det, trots sina iakttagelser och ”önskningar”, ger uttryck för stöd åt den antigräsrots- och pro-monopolpolitik som dömer alltfler människor till undernäring och svält.

  Lena Ek (ALDE), skriftlig. − Det är viktigt att vi motverkar och lindrar svält. På så vis välkomnar jag innehållet i Mairead McGuinness initiativbetänkande om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning.

Ändå valde jag att lägga ner min röst. Det beror på att betänkandet bitvis var starkt protektionistiskt. Det gynnar inte vår ambition om ett öppet, grönt, tryggt och företagsamt EU att subventionera och reglera vårt inhemska jordbruk. En friare världsmarknad för jordbruksvaror gör det lättare för människor i fattiga länder att utveckla sina lantbruk. Det ser vi nu inte minst i stora delar av Afrika.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi instämmer med flera aspekter som framhålls i betänkandet, i synnerhet följande:

- Det faktum att ändringen av politiken har lett till färre potentiella marknadsmöjligheter för EU:s producenter och till ökat utnyttjande av livsmedel som importeras från länder utanför EU och produceras enligt mycket annorlunda produktionsstandarder, vilket har försatt EU:s jordbruksprodukter i underläge.

- Oron över att de dramatiska prishöjningarna för jordbruksproduktion kan komma att leda till underutnyttjande och eventuellt minskad produktion, vilket kommer att förvärra livsmedelskrisen i Europa och i världen.

- Behovet av strategiska instrument avsedda att motverka sådana dramatiska och skadliga prisfluktuationer.

- Oron över den ökade marknadskoncentrationen inom detaljhandelssektorn för livsmedel, som har lett till monopolsituationer, och behovet av alternativa lösningar i förhandlingarna med detaljhandlarna, till förmån för de mindre producenterna.

Det finns dock andra aspekter som vi inte kan instämma med:

- Den ökade marknadsorienteringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och undervärderingen av självbestämmandet i livsmedelsfrågor, där vikten endast läggs på livsmedelstryggheten och man glömmer bort att detta är svårt utan självbestämmande i livsmedelsfrågor.

Därför avstår vi från att rösta.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) I Mairead McGuinness’ betänkande tar man itu med ett ämne som är strategiskt enligt min uppfattning: livsmedelstrygghet och vikten av ett starkt och konkurrenskraftligt europeiskt jordbruk i en globaliserad värld.

Efter den senaste krisen när det gäller livsmedelspriserna bör livsmedelstrygghet prioriteras av EU. Trots att en ny kris till följd av livsmedelbrist inte kan förutses inom den närmaste tiden är det dock sannolikt att en sådan kommer att uppstå i framtiden, om vi tänker på klimatförändringens negativa effekter på jordbruksproduktionen och den ständigt ökande efterfrågan.

Med tanke på att utvecklingsländerna antagligen inte kommer att kunna producera tillräckliga mängder livsmedel för att försörja sin ökande befolkning, kommer de industrialiserade länderna att fortsätta ha den viktiga uppgiften att producera och exportera livsmedel.

Den gemensamma jordbrukspolitiken måste därför återigen prioriteras av EU och fungera som en grund till den europeiska politiken för livsmedelstrygghet, då den, i en tid med finansiell och ekonomisk kris, är viktigare än någonsin.

  Jeanine Hennis-Plasschaert, Jules Maaten, Toine Manders och Jan Mulder (ALDE), skriftlig. − (NL) Delegationen från det nederländska Folkpartiet för frihet och demokrati (VVD) har röstat för Mairead McGuinness’ betänkande om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning trots att den ogillar en del av innehållet i betänkandet. VVD-delegationen hade önskat att det i betänkandet tydligt förordades att handelshindren i den utvecklade världen ömsesidigt ska avvecklas. Dessutom hade den önskat att man i betänkandet förordat ett särskilt, snabbare förfarande för godkännande av s.k. cisgena produkter. Dessa omfattas fortfarande av samma förfarande som vanliga biotekniska produkter, trots att de bygger på genetiskt material från samma arter.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) I McGuinnessbetänkandet tas frågor av oerhörd global betydelse upp. På två år har livsmedelpriserna i världen stigit med över 80 procent, och spannmålslagren har minskat till kritiskt låga nivåer. Påtryckningar på globala livsmedelslager kommer också från relativt nya källor, såsom utvecklingen mot en ökad användning av biobränslen. Jag välkomnar det allmänna förtroendet i detta betänkande och röstade följaktligen för det.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. − (FI) Fru talman! Jag röstade för antagandet av Mairead McGuinness’ betänkande, men jag vill särskilt poängtera följande frågor.

För det första har vi sedan 1970-talet haft en akut livsmedelskris i världen. Krisen började i själva verket före den nuvarande globala ekonomiska krisen, vid en tidpunkt då världspriserna på majs och vete sköt i höjden på mycket kort tid. Livsmedelskrisen må ha bytt namn till ekonomisk kris, men den förstnämnda har inte försvunnit. Det är hemskt att tänka sig att redan före de problem som orsakas av livsmedelskrisen fanns det omkring en miljard kroniskt hungriga och undernärda människor i världen.

Livsmedelsförsörjning – tillgång till tillräcklig, säker och näringsrik mat – måste nu bli en politiskt prioriterad angelägenhet både här och på annat håll. Vi kan inte acceptera en situation där vi i Europa skär ned jordbruket drastiskt och av de mest egendomliga skäl samtidigt som världssvälten ökar och maten blir allt dyrare. I Finland som i andra medlemsstater måste människor ha rätt att ägna sig åt lönsamt jordbruk både i dag och i framtiden.

Livsmedelsindustrin har stor betydelse för sysselsättningen genom att ge arbete åt över fyra miljoner människor i Europa. Hela livsmedelskedjan i Finland beräknas sysselsätta ungefär 300 000 personer, dvs. drygt 13 procent av lönearbetarna. Dessa människors arbete måste självklart skyddas i dessa tider av livsmedelskris och ekonomisk kris.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Det är intressant att notera att jordbruksutskottet i betänkandet inte har velat ta med en kärnfråga som utskottet för utveckling föreslagit. Den lyder: ”Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i nära samverkan med AVS-länderna prioritera frågan om hur dessa länder påverkas av EU:s exportstöd till jordbruksprodukter samt åta sig att konkret och varaktigt infria sina utfästelser på detta område genom att undvika dumping.”

Däremot hävdas det i betänkandet att EU åtgärdat de delar av EU:s jordbrukspolitik som kan snedvrida handeln och få negativa konsekvenser för jordbrukarna i utvecklingsländerna. Det klagas i betänkandet över att icke-EU-länder producerar enligt mycket annorlunda produktionsstandarder, vilket ska ha skapat orättvisa konkurrensförhållanden för EU:s jordbruksprodukter.

Dessa två påståenden i betänkandet är minst sagt kontroversiella och inte något som alla politiska krafter inom EU håller med om. Om så vore fallet, skulle väl även utvecklingsutskottets förslag kunna skrivas in i betänkandets text?

I betänkandet uttalar man sig också mot sänkningar av stödutbetalningar inom jordbruket och motsätter sig en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vidare föreslås en informationspolitik gentemot medborgarna om den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket jag ser som en politisk propagandaverksamhet för ett system som är mycket kontroversiellt, inte minst i mitt land.

Jag har därför röstat nej till detta betänkande.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Den ovanligt stora prisuppgången på livsmedel nyligen föranledde en diskussion om jordbrukspolitik, livsmedelsförsörjning och utveckling. Tyvärr tas internationell handel sällan upp i diskussionerna, vilket gör att man söker efter lösningar där man bortser från den positiva potential som ökad världskonsumtion kan ha.

Även om stigande livsmedelspriser inledningsvis utgör ett svälthot för länder och befolkningar utan resurser och kräver ökat humanitärt bistånd, stimuleras fortsättningsvis en global ökning av kapaciteten att producera livsmedel och en ökad global handel. Detta är en möjlighet för världens jordbruksbefolkning som måste utnyttjas till fullo.

När det gäller Europa och den gemensamma jordbrukspolitiken bör vår anpassning till den nya världssituationen – med eventuellt långsammare tillväxt än väntat – inte ske till priset av vare sig protektionism och nya handelshinder eller snedvridning av marknaden. Lönsamheten på medellång och lång sikt för det europeiska jordbruket och landsbygdsutvecklingen bör vara de kriterier som används i den gemensamma jordbrukspolitiken och i reformen av politiken.

  Zuzana Roithová (PPE-DE), skriftlig. – (CS) Betänkandet ser mer ut som ett försvar för den gemensamma jordbrukspolitiken än som en heltäckande översikt över livsmedelsförsörjningen i en svältande värld. Trots detta har jag stött betänkandet eftersom det riktar uppmärksamheten på vikten av att ge jordbrukarna i utvecklingsländerna tillgång till kredit så att de kan modernisera jordbruksproduktionen och öka produktionen av och kvaliteten på sina livsmedel. Jag beklagar att det inte ägnas någon större uppmärksamhet i betänkandet åt riskerna för att mark köps upp i världens fattigaste länder för odling och export av billigast tänkbara livsmedel åt resten av världen, på bekostnad av ekonomisk utveckling och de behov som lokalbefolkningarna har i dessa länder som lider av kronisk livsmedelsbrist.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Mairead McGuinness’ betänkande om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning.

Jag delar de farhågor som framförts av min kollega och framhåller att det är mer angeläget än någonsin att vidta åtgärder för att garantera alla medborgare tillgång till sund och näringsrik mat, oavsett om de är medborgare i Europeiska unionen eller någon annanstans i världen. Jag vill framhålla att våra insatser måste ses i ett medellångt till långt perspektiv och inte bara fokuseras på kort sikt.

Det räcker inte att öronmärka betydande medel till fattiga länder och till utvecklingsländer om detta inte understöds av ett allvarligt menat åtagande av de industrialiserade länderna att avstå från spekulation i priserna på baslivsmedel, som vi har sett nyligen, och införa internationella avtal som beaktar de mycket varierande förhållandena i de länder som tillhör Världshandelsorganisationen. I annat fall kommer sannolikheten att vara låg för att förhandlingarna, som redan har brutit samman, ska bli framgångsrika i framtiden.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Frågan om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning är viktig. Vi måste se till att vi spelar vår roll inom EU och ansvara för att världens hunger blir mättad. Det är en skam att det finns människor i denna värld som svälter ihjäl på grund av vår bristfälliga politiska samordning.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Syftet med den gemensamma jordbrukspolitiken är inte bara att öka jordbruksproduktiviteten och sörja för en rationell utveckling av jordbruksproduktionen genom optimal användning av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften, utan också att se till att landsbygdsbefolkningen har en rimlig levnadsstandard och att konsumenterna garanteras en livsmedelsförsörjning till rimliga priser.

Tillgång till tillräcklig försörjning med säkra och näringsrika livsmedel är för närvarande en högprioriterad politisk fråga på EU-nivå och global nivå.

Det är oroande att livsmedelspriserna är högre än under tidigare år och att världens livsmedelslager har sjunkit till en kritiskt låg nivå. Det finns risk för att finanskrisen i värden leder till att utvecklingsländerna inte infriar sina skyldigheter när det gäller bistånd till utvecklingsländerna.

Det krävs åtgärder på medellång och lång sikt för att skydda världens livsmedelsproduktion och stödja de människor som är värst drabbade i fråga om grundläggande näringsbehov.

Den viktigaste frågan nu är att utveckla en jordbruks- och livsmedelspolitik som tillgodoser behoven för en allt större världsbefolkning, som enligt beräkningar kommer att ha vuxit med 40 procent fram till 2050 samtidigt som världens efterfrågan på livsmedel väntas bli fördubblad under samma period.

Utvecklingen av politik som ger jordbrukarna en anständig inkomst från de livsmedel de producerar är en viktig politisk fråga. Den är av grundläggande vikt när det gäller att skydda livsmedelsproduktionen. Om marknaden inte klarar att garantera detta bör det ske genom lämplig politik.

  Glenis Willmott (PSE), skriftlig. − (EN) Labourdelegationen kommer att rösta för den gemensamma jordbrukspolitiken och betänkandet om global livsmedelsförsörjning, trots vårt kraftfulla motstånd mot den antagna ståndpunkten i GJP-frågan.

Vi instämmer inte i den framträdande funktion som man ger GJP när det gäller att säkerställa livsmedelsförsörjningen, inte heller kritiken mot reformen av GJP, som har växlat från kvantitets- till kvalitetsproduktion, som innebär att vår livsmedelsförsörjning har underminerats. Vi anser att vi måste modernisera vår jordbrukspolitik och inte återgå till den produktionsbaserade politik som uppmuntrade till överproduktion och snedvridning av marknader, som urholkade andra länders förmåga att framställa och handla med jordbruksprodukter.

Vi anser dock att man i betänkandet tar upp många viktiga punkter om frågan om global livsmedelsförsörjning. Som exempel kan nämnas erkännandet av vikten av livsmedelsförsörjning som en central politisk prioritering för EU som driver fram mer samarbete på en global nivå, uppmanar till mer investeringar i utvecklingsländer i syfte att bygga upp deras produktionskapacitet samt påskyndar en central placering av jordbruket på EU:s utvecklingsagenda. Alla dessa punkter är lika viktiga och kräver att vi ser längre än det snäva fokus som de har som använder denna fråga för att rättfärdiga en mer interventionistisk och protektionisk gemensam jordbrukspolitik och att vi stöder betänkandet.

- Betänkande: Grabowska (A6-0475/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater röstade för betänkandet av Grabowska om utsikterna för utveckling av medborgardialogen enligt Lissabonfördraget. Att stärka dialogen med det civila samhället är viktigt för att skapa ett EU som lyssnar till och representerar medborgarnas åsikter. Vi delar också kraven i betänkandet på att arbetet i rådet måste bli öppnare för att civilsamhället ska kunna delta i dialogen på ett meningsfullt sätt.

Vi vill dock markera att vi tycker att det är felaktigt att kyrkor och religiösa samfund ges en särställning bland organisationerna i civilsamhället. Kyrkor och religiösa samfund ska delta i dialogen med unionens institutioner på samma sätt som övriga organisationer.

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Fru talman! Alla initiativ i syfte att föra medborgarna närmare de institutioner som verkar på deras vägnar bör stödjas. Man bör dock vara uppmärksam så att inte det föreslagna initiativet av egen kraft omvandlas till ytterligare en institution. Jag stödde betänkandet eftersom alla steg som tas för att föra medborgarna närmare de myndigheter som fattar beslut åt dem är ett steg mot en bättre och mer öppen demokrati. Jag vill dock framhålla att precis som i alla dialoger bör alla parters åsikter beaktas i dialogen om Lissabonfördraget.

  Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Detta betänkande innehåller hänvisningar till Lissabonfördraget, som för övrigt inte har trätt i kraft. Det är därför mycket fräckt, för att inte säga arrogant, att hänvisa till Lissabonfördraget som om det redan vore verklighet.

Om ni har glömt: Lissabonfördraget förgjordes av det irländska folkets demokratiska vilja. De hejdade projektet, eftersom de ville ha ett annat slags Europa. Genom att rösta som de gjorde talade också Irlands befolkning för medborgarna i alla andra medlemsstater, däribland min egen, som förnekades en folkomröstning av sina regeringar.

Irland har skrämts till att hålla en andra omröstning, men det irländska folket kommer troligen inte att se med blida ögon på denna föraktfulla behandling.

I framtiden bör vi undvika att dra vanrykte över oss själva genom att diskutera hypotetiska scenarion, som Lissabonfördraget. Det visar bara EU:s arroganta nonchalerande av demokratisk opinion.

Jag röstade mot detta betänkande.

  Koenraad Dillen (NI) , skriftlig. − (NL) Jag kanske lever på en annan planet, men den nederländska och franska befolkningen lär ha förkastat den europeiska konstitutionen i en demokratisk folkomröstning 2005. Konstitutionen är död och begraven, åtminstone om vi kallar oss själva för demokrater. Det fördömda Lissabonfördraget, som helt enkelt är en uppfräschad version av konstitutionen, har lidit samma öde och förkastades faktiskt i en demokratisk folkomröstning av den irländska befolkningen.

EU vägrar dock att acceptera folkets mening och vill trycka ned konstitutionen i halsen på européerna bakvägen genom att låtsas som allting är rosenskimrande och talar cyniskt om den så kallade dialogen med medborgarna inom ramen för Lissabonfördraget.

Detta ska föreställa en ”dialog med medborgarna”, ”ökat samråd och dialog”, varigenom föredraganden i sin cynism ännu en gång citerar artikel 10 i fördraget om Europeiska unionen: ”[v]arje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv. Besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.” Det kanske är sant, men EU fäster ingen uppmärksamhet vid folkets röst.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) I detta betänkande av Genowefa Grabowska föreskrivs fler deltagarmekanismer och medel för medborgardialog inom EU. Man tar upp klyftan mellan medlemmarna i unionen och deras förbindelse med de institutioner som arbetar för dem. Man erkänner behovet att öka medborgardialogen för att bevara ett äkta engagemang för målen inom ramen för Europaprojektet.

Förkastandet av Lissabonfördraget på Irland nyligen berodde delvis på skillnader mellan unionens uppfattning och dess verklighet. Att ta upp den generaliserade informationsbristen är lösningen för att få till stånd ett äkta demokratiskt partnerskap. Det centrala i detta förslag är att man understryker att dialog är något ömsesidigt, att de åsikter som uttrycks måste beaktas och respekteras.

I detta betänkande framhåller Genowefa Grabowska både öppenhet och representativitet som grundläggande delar av en aktiv medborgardialog och en äkta deltagande demokrati. Ett mer öppet och tillgängligt råd, ett ökat och mer integrerat interinstitutionellt samarbete, bättre utnyttjande av nya medier som en strategi för att närma sig medborgarna och tillhandahålla stöd till institutionerna i civilsamhället kommer att bidra till att sammanföra EU. Av dessa skäl stöder jag Genowefa Grabowskas betänkande.

  Bairbre de Brún och Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi stöder alla ansträngningar att ge medborgare, grupper och civilsamhället inflytande på politiska beslutsprocesser, däribland EU.

Men vi anser inte att Lissabonfördraget ger några verkliga fördelar på detta område. Dessutom menar vi att om det föreslagna medborgarinitiativet ska bli meningsfullt borde kommissionen ha en rättsligt bindande skyldighet att utarbeta en vitbok där den besvarar förslaget, eller förklarar vad man stöder sig på i fördraget för att inte vidta åtgärder.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande är ännu ett där man går emot Europaparlamentets majoritet i sina ansträngningar att till varje pris försöka ”sälja in” det föreslagna Lissabonfördraget, en uppgift som inte har visat sig lätt av döma av resultaten från de tidigare folkomröstningarna. Dessa upprepade ansträngningar har åtminstone en fördel: de visar tydligt hur svårt och till och med smärtsamt det är för fördragets förespråkare att hitta argument för att lansera det.

Det finns ingen propaganda – och detta är ämnet för betänkandet – som kan göra åtskillnad mellan det antidemokratiska i EU-ledarnas försök att tvinga fram ännu en folkomröstning på Irland för att tvinga på irländarna det föreslagna fördraget. Vi delar inte den begränsade uppfattningen hos dem som anser att det är tillräckligt att utveckla en ”medborgardialog” eller ”medborgarinitiativ” för att kunna åsidosätta ett förslag som i sin helhet förhindrar medborgarna i respektive medlemsstat att bestämma sin kollektiva framtid och som insisterar på åtgärder som leder till otrygga anställningar, ökat antal arbetstimmar, som underlättar att göra folk överflödiga och privatisera offentliga tjänster.

Ingen propaganda i världen kan dölja det nyliberala, federalistiska och militaristiska innehållet i det föreslagna fördraget. Därför har vi röstat mot.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) I Genowefa Grabrowskas betänkande rekommenderas en permanent dialog mellan alla EU-institutioner och företrädare för det civila samhället för att fastställa politiken och utarbeta lagstiftning på EU-nivå, med andra ord en formell och obligatorisk organisation av deltagandedemokrati på unionsnivå.

Problemet är att deltagandedemokrati bara är en kuliss för dem som vill omkullkasta verklig demokrati: den gör det möjligt att begränsa dialogen till de mest aktiva organisationerna, vilka sällan är de mest representativa, och förefaller pröva medborgarnas åsikter i förväg för att lättare kunna vägra att rådfråga dem ordentligt i ett senare skede.

Om EU i Bryssel vill höra medborgarna bör man beakta det franska och nederländska nejet till den europeiska konstitutionen och överge Lissabonfördraget, som är en ren kopia av konstitutionen. Om opinionsundersökningarna ska beaktas, så som föredraganden vill, bör förhandlingarna om Turkiets medborgarskap upphöra, eftersom en majoritet av EU:s medborgare är emot. Om det är rätt att respektera principen att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt, låt då EU upphöra med att styra vårt dagliga liv. Då skulle EU ha en viss trovärdighet när det talar om demokrati.

  Anna Hedh (PSE), skriftlig. − Jag röstade för betänkandet av Grabowska om utsikterna för utveckling av medborgardialogen enligt Lissabonfördraget. Jag tycker att det är viktigt att stärka dialogen med det civila samhället för att skapa ett EU som lyssnar till och representerar medborgarnas åsikter. Jag delar också kraven i betänkandet på att arbetet i rådet måste bli öppnare för att civilsamhället ska kunna delta i dialogen på ett meningsfullt sätt. Jag anser dock att man inte hade behövt blanda in Lissabonfördraget, eftersom det inte är aktuellt längre efter irländarnas nej i folkomröstningen.

Dessutom är det felaktigt att kyrkor och religiösa samfund ges en särställning bland organisationerna i civilsamhället. Kyrkor och religiösa samfund ska delta i dialogen med unionens institutioner på samma sätt som övriga organisationer.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag instämmer med betänkandet om utsikterna att utveckla en medborgardialog om Lissabonfördraget.

Jag anser att medborgardialog är mycket viktigt så att medborgarna i EU kan få inblick i sina valda företrädares samliga verksamhetsområden.

Jag vill betona att dialogen mellan EU och unionsmedborgarna måste vara dubbelriktad, eftersom det inte räcker med att informera våra hemländer om konsekvenserna av förslagen. Vi måste också lyssna till individerna och ta deras åsikter på allvar.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Lissabonfördraget är inte antaget. Det har avvisats av Irlands väljare vid en folkomröstning och måste därför anses ha fallit. Redan tidigare föll i princip samma fördragsförslag vid folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna.

Europaparlamentets federalistiska majoritet vill emellertid inte lyssna utan insisterar på en än mer överstatligt styrd union, trots att medborgarna har visat sin skepsis i flera folkomröstningar och skulle visa det i än fler länder bara de fick chansen.

Detta handlingssätt av Europaparlamentets federalistiska majoritet visar vilken sorts medborgardialog man vill ha. Man vill bara lyssna på dem från det civila samhället som passar in i den federalistiska mallen.

Betänkandet som föreligger, utanför lagstiftningsförfarandet, imponerar inte. I det skriver man i punkt 9 att samtliga EU-institutioner bör föra aktuella register över alla relevanta icke-statliga organisationer. Det innebär en onödig utökning av byråkratiskt arbete som inte leder någon vart. Det skrivs också i betänkandets punkt 11 om att främja ett ”aktivt europeiskt tänkesätt” bland unionsmedborgarna. Vad är definitionen för detta tänkesätt?

Sämst är dock uppmaningen i punkt 22 att man ska ge de europeiska föreningarna och organisationerna från det civila samhället en gemensam rättslig grund på EU-nivå. Återigen föreslås en byggsten för EU-staten.

Jag har därför röstat nej till detta betänkande.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det kan låta tilltalande att tala om en offentlig debatt om Lissabonfördraget på samtliga språk. Trots alla vilseledande manövrar har folket mycket väl förstått att ett förslag som till 95 procent bevarar den förkastade EU-konstitutionen inte är något Kolumbi ägg trots att EU-etablissemanget försöker få det att verka så.

Med tanke på att vi vill bedriva denna dialog på alla språk är det också intressant att konstatera att vi inte ens klarar av att se till att ordförandeskapet för rådet har en integrerad webbplats på de vanligaste språken i unionen, det vill säga engelska, franska och tyska. Vi måste också förstå hur utomordentligt löjeväckande det är för våra medborgare att lovorda konstitutionens nya medborgerliga initiativ som ett steg mot mer demokrati när folkomröstningar upprepas tills de av EU önskade resultaten uppnås. Eftersom detta initiativ inte är något annat än ännu en renodlad kampanj för EU-konstitutionen, som det redan har satsats tillräckligt med pengar på, röstade jag mot Genowefa Grabowskas betänkande.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom det civila samhället spelar en viktig roll i den europeiska integrationen genom att förmedla EU-medborgarnas åsikter och intressen till EU:s institutioner.

Om Europeiska unionen ska kunna uppnå sina mål behövs en bredare offentlig diskussion, en effektiv medborgardialog och att en politisk medvetenhet utvecklas, varav samtliga är aspekter som erkänns i betänkandet.

I betänkandet framhålls också vikten av att det civila samhällets erfarenheter görs tillgängliga för institutionerna och betydelsen av funktioner för att informera och öka medvetenheten i den medborgerliga dialogen.

Jag hoppas att EU:s nuvarande initiativ, som främjar att det civila samhället får ökat inflytande i den europeiska integrationen, också kommer att fortsätta i framtiden. Jag hänvisar här till initiativ som Europe by Satellite, Medborgarnas Agora och andra medborgarforum om olika ämnen.

Jag hoppas att betänkandet kommer att stimulera Europeiska unionens råd till att underlätta och förenkla tillgången till dess handlingar, eftersom det är grundvillkoret för inledandet av en verklig dialog med det civila samhället.

  Zuzana Roithová (PPE-DE), skriftlig. – (CS) Mina damer och herrar! Jag välkomnar att man i betänkandet uppmärksammar behovet av en social dialog vid en tidpunkt då de europeiska länderna genomgår en demokratikris. Människor förstår inte eller är inte intresserade av frågor som inte har något samband med deras vardagliga bekymmer. Det låga deltagandet i Europavalet är en logisk följd av att Europas medborgare inte vet vilket positivt bidrag den europeiska lagstiftningen kan ge dem, och de tror inte att deras röst har något inflytande. Få vet om att Lissabonfördraget förstärker deltagandedemokratin. Jag instämmer med Genowefa Grabowska i att medlemsstaterna bör ge mer grundläggande stöd till icke-statliga organisationer. Det är dock nödvändigt att se till att dessa är representativa och öppna. Jag har stött betänkandet också därför att det innehåller en begäran till kommissionen att offentliggöra förteckningar över de icke-statliga organisationer som har begärt att få dess förslag under det förberedande lagstiftningsarbetet. Detta kommer säkerligen att göra hela processen mindre anonym och bidra till att de icke-statliga organisationerna blir mer representativa. Jag anser också att kampanjen inför valet till Europaparlamentet är ett utmärkt tillfälle för ansvariga parlamentsledamöter att förklara vilka beslut som vi fattar i Strasbourg, hur det civila samhället medverkar i vårt arbete och hur det kommer att kunna delta efter det att Lissabonfördraget har antagits.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Lissabonfördraget gör medborgarnas deltagande obligatoriskt. Det är bindande för all EU:s politik och alla dess verksamhetsområden.

Framgången för dialogen är beroende av representativitet och således av ett starkt engagemang från de viktigaste enheterna. Nationella, regionala och lokala myndigheter bör använda sig av dialog som metod så att medborgarna får del av en deltagandedemokrati som fungerar i praktiken.

Det bör medges att Europeiska unionen har mycket ogjort när det gäller kommunikation och särskilt inom området dialog med medborgarna.

EU:s medborgare måste vara säkra på att inga beslut kommer att fattas på EU-nivå utan deras deltagande, och genom att rösta i val har de ett verkligt inflytande över i vilken form besluten fattas.

Jag stöder helt föredragandens uppmaning att främja initiativ inom området dialog med medborgarna.

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Det är för tidigt att tala om det som kommer att ske när väl Lissabonfördraget träder i kraft. Fördraget förblir i en gråzon och är fortfarande föremål för det irländska folkets tänkbara ”nej”-röst en andra gång i en ytterligare folkomröstning senare i år.

Samtidigt som situationen förblir densamma bör vi inte agera som om Lissabonfördraget redan har trätt i kraft. Därigenom riskerar vi att anklagas för arrogans och förakt för den demokratiska processen, som fortfarande måste avslutas på ett eller annat sätt.

Dessutom är jag inte för att EU-medel används för att främja Lissabonfördraget genom medborgardialog eller med andra medel. Vi har fria medier och livskraftiga demokratier i medlemsstaterna och är fullständigt kapabla att föra denna debatt på våra egna villkor, utan att kommissionen försöker att påverka saker och ting. I mitt eget land, Storbritannien, tenderar till och med kommissionens försök att verka för fortsatt europeisk integrering att bli kontraproduktivt.

Jag, tillsammans med andra brittiska konservativa ledamöter, vill att Europeiska unionen ska slå in på en annan kurs genom att göra mindre och göra det bättre.

Jag röstade därför mot detta betänkande.

  Frank Vanhecke (NI), skriftlig. − (NL) Genowefa Grabowskas betänkande är ännu ett exempel på parlamentets skandalösa sätt att hantera de principer som det påstår sig tjäna. ”Medborgardialog om Lissabonfördraget”: vilket skämt! Lissabonfördraget, som är den f.d. europeiska konstitutionen i förklädnad, förvisades till papperskorgen i folkomröstningar i Nederländerna och i Frankrike och därefter också på Irland. Övriga länder vågar inte ens ordna en folkomröstning.

Om detta är den dialog med medborgaren som EU eftersträvar bör det börja med att respektera demokratin. Om resultatet av en folkomröstning inte faller den eurokratiska nomenklaturen på läppen betyder det inte nödvändigtvis att den röstande allmänheten är dum i huvudet. Det är faktiskt tvärtom! För min del röstade jag eftertryckligen mot detta betänkande ännu en gång. Nec spe, nec metu, eller utan vare sig hopp eller fruktan.

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. – (FR) EU:s myndigheter måste vara öppna för dialog och samarbete med medborgarna och med organisationerna i det civila samhället. Alla kan bidra till det gemensamma bästa.

Vissa intresse- och lobbygrupper som inte företräder det gemensamma ska dock inte tillåtas infiltrera lagstiftningsprocessen under täckmanteln av en dialog med det civila samhället. Tillträdet till dialogen måste vara rättvist.

Enligt min mening måste dialogen ske särskilt med organisationer som talar för de fattigaste enskilda individerna och familjerna. Kampen mot den yttersta fattigdomen och mot sociala ojämlikheter kommer inte att nå en varaktig framgång utan en parlamentsdialog med de familjer och individer som erfar den yttersta fattigdomen i sina dagliga liv. Dialogen är svår men nödvändig. De europeiska, regionala och lokala myndigheterna kan inte välja den enkla vägen om vi ska bygga ett samhälle med delaktighet och ett EU för alla. När det gäller de bästa metoderna bör vi erkänna det arbete som utförts inom Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och den internationella rörelsen ATD Fourth World, som sedan 1989 har arrangerat europeiska sessioner av Fourth World People’s Universities, som möjliggör en strukturerad dialog mellan myndighetsföreträdare och de människor som direkt erfar yttersta fattigdom.

- Betänkande: Weiler (A6-0514/2008)

  Gerard Batten (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag lade ned min röst i denna omröstning, även om jag och UK Independence Party till fullo stöder jämställdhet mellan män och kvinnor. Storbritannien har redan en jämställdhetslagstiftning som kan ändras eller förbättras när så krävs av vårt eget demokratiskt valda och ansvariga parlament. EU är antidemokratiskt och odemokratiskt, och det är inte en legitim väktare av någons rättigheter.

  Sylwester Chruszcz (UEN), skriftlig. – (PL) Jag stöder Barbara Weilers betänkande och de åtgärder som syftar till att genomföra direktivet om företags otillbörliga metoder mot konsumenter på den inre marknaden. Idén om att upprätta en svart lista över otillbörliga affärsmetoder inte bara mellan företag och konsumenter utan även företagen emellan är lovvärd. Jag stöder också mekanismerna för övervakning och genomförande av lagbestämmelserna om skydd för konsumenterna mot otillbörliga metoder, och jag stöder initiativet att öppna en allmänt tillgänglig databas över nationella metoder som antagits för att införliva direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Det är ett värdefullt initiativ för polska och europeiska konsumenter.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Vi avstod från att rösta om Weilerbetänkandet om skydd för konsumenter och företag mot otillbörliga metoder och vilseledande reklam eftersom vi har viktiga invändningar mot det.

Den första är att EU-lagstiftningen om dessa frågor läggs fram i form av ett direktiv. Med andra ord har medlemsstaterna relativ frihet i de resurser de utnyttjar för att uppnå de mål som de har förelagts. Föredraganden önskar enhetlighet, men när det gäller innehållet och formen för den nationella lagstiftningen förblir detta ett önskemål med mindre än att EU på ett otillbörligt sätt lägger sig i medlemsstaternas rättsväsende och förvaltning, utan någon direkt fördel för konsumenterna.

Den andra är att det mervärde som EU medför på dessa områden är att bidra till att lösa gränsöverskridande tvister. Den frågan har inte lösts ordentligt, vare sig i de nu gällande lagarna eller i dem som efterlyses.

Huvudinvändningen är att denna lagstiftning inte är ett självändamål utan är till för att skydda konsumenter och företag.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Direktivet om otillbörliga affärsmetoder och direktivet om vilseledande och jämförande reklam har oerhört stor betydelse när det gäller att ge konsumenterna mer trygghet och företagen mer rättssäkerhet på den inre marknaden. Detta är särskilt betydelsefullt i samband med gränsöverskridande transaktioner, vilka blir allt vanligare på den europeiska marknaden. Nationella konsumentskyddsmyndigheter har fortfarande svårt att vidta lämpliga åtgärder i det berörda landet vid sådana transaktioner.

För att uppnå direktivens mål är det viktigt att de införlivas, genomförs och upprätthålls ordentligt. Dessvärre har en rad medlemsstater ännu inte uppfyllt denna skyldighet, vilket inte befordrar uppbyggandet av lämpliga relationer mellan företag och konsumenter.

Under 2007 använde Europeiska kommissionen för första gången ”EU-tillslag” som medel att kontrollera och genomdriva införlivandet av lagstiftningen om konsumentskydd när det gäller flygbolagens webbplatser. Oegentligheter konstaterades för så mycket som 43,6 procent av de granskade webbplatserna, vilket endast bekräftar att det behövs ökad tillsyn av efterlevnaden av befintliga bestämmelser.

Jag välkomnar kommissionens initiativ att inrätta offentligt tillgängliga databaser över de nationella åtgärder som antas för att införliva direktiven.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) EU har gjort stora framsteg när det gäller att förbättra konsumenternas rättigheter. Det är en besvikelse att vissa medlemsstater inte ännu har införlivat direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Parlamentet har i dag sänt ut ett tydligt budskap om att dessa medlemsstater bör rätta till detta fel.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Vi antog ett EU-direktiv om skydd av konsumenterna mot otillbörliga affärsmetoder och vilseledande reklam redan 2005. Vi vägrar dock fortfarande att skydda konsumenterna mot Internetuppvaktning, oönskade reklamsamtal och AB Bluff & Båg. Blufföretag gömmer sig bakom officiella postlådeadresser, bulvaner och namnbyten.

Om man lyckas att fånga något av dessa företag döms de till löjeväckande låga böter, som inte har någon som helst avskräckande verkan. Böterna måste ökas drastiskt, särskilt vid upprepade överträdelser. Det är viktigt för de konsumenter som har skinnats att kunna kräva ersättning, i annat fall hängs de bara ut för att torka. De planerade ändringarna kommer att förbättra läget för konsumenterna, och därför röstade jag för.

  Zuzana Roithová (PPE-DE), skriftlig. – (CS) Jag välkomnar diskussionen om betänkandet om införlivande, genomförande och efterlevnad av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam. De båda direktiven utgör ryggraden i EU:s konsumentskydd och måste tillämpas på ett konsekvent sätt i medlemsstaterna, särskilt i frågan om inköp på Internet. Den inre marknaden får inte fragmenteras, och företagen och konsumenterna måste omfattas av samma regler och skydd oberoende av i vilken medlemsstat de köper eller säljer. Jag måste påpeka att en del medlemsstater, bland annat Tjeckien, har varit sena med att införliva direktiven i sin nationella lagstiftning. Det viktigaste nu är huruvida de nationella tillsynsmyndigheterna faktiskt kommer att tvinga otillbörliga företag att följa dessa bestämmelser. Realisationerna efter jul är ett utmärkt tillfälle att kontrollera detta. Det krävs också att EU:s institutioner stöder ett ökat samarbete mellan de nationella råden för radio- och tv-sändning som ska övervaka att direktivet efterlevs i massmedierna. Det är i vårt intresse att tillsynen sker på ett likformigt sätt i hela EU.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Barbara Weilers betänkande om införlivande, genomförande och efterlevnad av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam.

Jag är helt övertygad om att om direktivet genomförs ordentligt kommer allmänheten att bli medveten om sina rättigheter. Utökningen av konsumenträttigheterna genom direktivet om otillbörliga affärsmetoder måste understödjas av de åtgärder som krävs för utövandet av dessa rättigheter.

Jag instämmer med föredraganden när hon säger att ett ordentligt införlivande, genomförande och efterlevnad av direktiven om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter och om vilseledande och jämförande reklam är av avgörande betydelse om vi ska kunna uppnå de mål som föreskrivs i direktiven, särskilt med hänsyn till de olika tillämpnings- och genomförandemetoder som används i medlemsstaterna, komplexiteten i vissa av de rättsbegrepp som ingår i direktiven samt mängden och den uttömmande beskaffenheten av de nationella normerna för reglering av otillbörliga affärsmetoder och vilseledande reklam samt den stora variationen i tillämpningen av direktivet. Slutligen är jag glad över mina kollegers initiativ vars syfte är lagreglering av ett område som är av oerhört stor betydelse för gemenskapen.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Jag stöder definitivt Barbara Weilers betänkande om införlivande, genomförande och efterlevnad av direktivet om oskäliga affärsmetoder på den inre marknaden och direktivet om vilseledande och jämförande reklam.

Frågan om vilseledande och jämförande reklam i transaktioner mellan företag reglerades genom införandet av ett enda, konsoliderat direktiv. Frågan om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter har reglerats genom direktiv 2005/29/EG.

Direktiven utarbetades för att ge konsumenterna större trygghet (skyddet av dem ökades i och med upprättandet av en svart lista över affärsmetoder som är förbjudna och tack vare bättre harmonisering av skyddet av konsumenterna mot otillbörliga metoder), vilket också ger företagen större rättssäkerhet.

En högre skyddsgrad skulle ha kunnat uppnås om bestämmelserna i direktivet åtföljdes av rättsliga åtgärder för ett effektivt genomdrivande. Medlemsstaterna måste därför se över sina rättsliga system och öka klarheten i införlivandet.

De ändringar som införts måste understödjas av klara förfaranden för genomförandet och effektiva prövningsmöjligheter för förluster som uppkommer i samband med otillbörliga affärsmetoder, som de mekanismer för övervakning av konsumentskyddet i samband med flygbolagens webbplatser som användes för första gången 2007. På medlemsstatsnivå bör informationskampanjer och kampanjer för att förbättra konsumenternas kunskaper om konsumenträttigheter och deras utnyttjande övervägas.

- Betänkande: Guerreiro (A6-0485/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater röstade nej till betänkandet om fiskeförvaltningens ekosystemansats. Vi anser att betänkandet inte klargör att fiskepolitiken måste utformas med miljö- och hållbarhetskriterier som utgångspunkt. Betänkandet fokuserar därtill i allt för stor utsträckning på att hålla tillbaka nödvändiga reformer av fiskepolitiken och skydda den storskaliga fiskeindustrins intressen.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Mycket kort sammanfattat är syftet med detta initiativbetänkande från Europaparlamentet att integrera gemenskapens krav på bevarandet av havsmiljön med den gemensamma fiskeripolitiken, vilken som ett av sina operativa mål har att gradvis införa ett ekosystembaserat tänkande i förvaltningen av fiskeområdena.

De huvudpunkter som jag vill uppmärksamma i betänkandet är att man anser att det nuvarande systemet med totalt tillåtna fångstmängder och kvoter inte tjänar syftena i den reformerade gemensamma fiskeripolitiken eftersom de visat sig vara otillräckliga både för gemenskapens fiskerisektor och för bevarandet av bestånden.

Alternativa förvaltningssystem bör snabbt införas, och därför anser jag att EU borde vara mer alert när det gäller att diskutera alternativa strategier, eftersom en del av dem, exempelvis förvaltning baserat på fiskeriförvaltning, utgör hörnstenar i länder som Förenta staterna, Nya Zeeland, Norge och Island, som alla har en stark tradition och stor potential inom fiskerisektorn.

En omformulerad återhämtningsplan för kummel och hummer är en annan grundläggande fråga som bör övervägas.

Jag röstade för betänkandet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Även om jag inte instämmer i allt som står i den antagna resolutionen innehåller den en rad viktiga mål och principer som borde råda i fiskeripolitiken.

Det kommer att vara särskilt viktigt att bekräfta och försvara dessa mål och principer (så som Portugisiska kommunistpartiet (PCP) konsekvent har gjort), varav många inte respekteras i den gemensamma fiskeripolitiken (även om flera ingår i den), när Europeiska kommissionen i april lägger fram en grönbok om den framtida gemensamma fiskeripolitiken, och aviserar en tänkbar reform av politiken senast 2012.

Med hänsyn till de mål och avsikter som har ställts upp av Europeiska kommissionen och andra EU-institutioner om den framtida fiskeripolitiken bör denna sektor i Portugal – som är i djup kris, vars orsaker ligger i de betungande politiska åtgärder som under årtionden har vidtagits på nationell nivå och gemenskapsnivå – göra sig beredd på och mobilisera mot nya och ännu mer betungande åtgärder. Om dessa antas och tillämpas skulle det vara förödande för en stor del av denna strategiska sektor, med negativa konsekvenser för Portugal.

En sådan politik är inte avgjord på förhand.

Det finns andra politiska åtgärder för fiskeribranschen i Portugal.

Det är politiska åtgärder som PCP har föreslagit och försvarat både på nationell nivå och i Europaparlamentet.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Pedro Guerreiros betänkande. I betänkandet konstaterar man korrekt att EU:s fiskeripolitik bör främja moderniseringen och den hållbara utvecklingen av fiskeindustrin, skydda dess socioekonomiska livskraftighet och fiskeresursernas hållbarhet samt garantera fiskförsörjning till allmänheten, självförsörjning av livsmedel och livsmedelssäkerhet, bevarandet av arbetstillfällen och förbättrade levnadsvillkor för fiskare. Detta är motsatsen till det som den gemensamma fiskeripolitiken har uppnått under de senaste tre årtiondena, och jag stöder därför återförvisning av fiskeriförvaltningen.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Pedro Guerreiros betänkande om den gemensamma fiskeripolitiken och den ekosystembaserade strategin i fiskeriförvaltningen. Det är oerhört viktigt att inte förväxla havspolitik med fiskeripolitik: jag håller helt med föredraganden om den saken.

En fiskeripolitik måste bygga på principen att det finns ett ömsesidigt beroende mellan gemenskapens fiske och hållbarheten hos de ekosystem som det ingår i, särskilt med kännedom om det småskaliga och hantverksmässiga fiskets beskaffenhet och betydelse.

Jag vill också instämma med min kollega när han säger att fiskeriförvaltningens första och främsta uppgift, som ju är en näring som exploaterar en självförnyande resurs, består i att (direkt eller indirekt) kontrollera de totala fiskeansträngningarna så att de begränsas till maximal hållbar fångst. Om vi antar det förhållningssättet tar vi ytterligare ett steg mot att uppnå de mål som EU ställt upp.

- Betänkande: Klaß (A6-0443/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Även i detta fall har den slutliga kompromissen lett till att flera av de invändningar vi hade mot det ursprungliga förslaget har beaktats, särskilt i fråga om indikatorer för minskningen samt mål, åtgärder och tidtabeller för att minska riskerna och farorna med bekämpningsmedel och beroendet av dem. Enligt vår mening är det förnuftigare att inte kvantifiera dessa mål från början för att inte skapa ännu fler hinder för småskaligt jordbruk.

Vi välkomnar också att det undantag från den obligatoriska kontrollen av utrustning och tillbehör som fanns i kommissionens ursprungliga förslag behålls och att den obligatoriska inspektionen av allting, inbegripet utrustning och tillbehör som används i småskaliga familjejordbruk, har bortfallit.

Vi anser att denna differentiering – praktisk och principiell – mellan familjejordbruk och intensiv jordbruksindustri bör göras i alla beslut. Vi får aldrig glömma att det inte var familjejordbruken och den icke-intensiva produktionsmetoden som orsakade livsmedelskatastroferna på grund av bland annat BSE, dioxiner och nitrofuraner.

Därför har vi röstat för kompromissen.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag håller med föredraganden och gratulerar henne till det slutliga betänkandet.

Det kommer att vara oerhört viktigt att direktivet träder i kraft på grund av de ökande påtryckningarna om en snar ändring av politiken för att minska riskerna med bekämpningsmedel, som inom EU har kännetecknats av en viss brist på information och inspektioner av metoder och produkter. För att skydda människors hälsa och miljön är det viktigt att bidra till en ändrad inställning till bekämpningsmedel i jordbruket.

Detta dokument är betydelsefullt eftersom det innehåller föreskrifter om att de som använder bekämpningsmedel ska informeras och utbildas och att utrustningen ska inspekteras. Det innebär också förbud mot flygbesprutning (som tillåts i absolut nödvändiga fall och när det inte finns några alternativ). En annan positiv aspekt är att alla medlemsstater kan fastställa skydds- och riskområden.

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag avstod från att rösta om bekämpningsmedelspaketet i protest mot den antidemokratiska metoden att lägga fram kompromisser för Europaparlamentet som förhandlats fram i informella trepartssamtal mellan rådet, kommissionen och företrädare för Europaparlamentet och som bygger enbart på kompromisser som uppnåtts i ett enda parlamentsutskott. Genom att avvara den demokratiska diskussionen under en första behandling tar man inte bara bort varje parlamentsledamots rätt att komma med ändringsförslag, utan detta leder också till en EU-lagstiftning vid vars tillkomst man har satt sig över all demokratisk insyn.

Dessutom är den lagstiftning som slutligen antas på många sätt överdriven, byråkratisk och motverkar sitt syfte.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Fru talman! Jag anser att de antagna betänkandena om bekämpningsmedel och växtskyddsprodukter är det bästa vi kunnat uppnå, och de är också realistiska och givande, vilket är anledningen till att jag gav dem mitt stöd.

Även om somliga ledamöter i sista ögonblicket i plenum lade fram ändringsförslag som de ansåg skulle ha gjort att lagstiftningen grundades på starkare vetenskapliga bevis, och samtidigt tillåta undantag för enskilda medlemsstater, stod det klart för majoriteten att det skulle vara dumdristigt att börja strunta i resultatet från förhandlingar mellan parlamentet och rådet även om ändringsförslagen var giltiga.

Det var betänkandet om utsläppande av växtskyddsprodukter på marknaden som särskilt väckte känslor. Skilda nationella intressen och tillvägagångssätt och avsaknaden av samförstånd i rådet avspeglades i stämningen i parlamentet. Diskussionen var het även inom vår grupp. Trots detta visar reaktionerna från intressenter inom sektorn att lagstiftningen är konsekvent och kommer att göra det möjligt att genomföra EU-omfattande mål som fastställs för dem i fråga om att förbättra och skydda både miljön och folkhälsan.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Konsekvensundersökningar som genomförts av tekniska institut och center i Frankrike visar att förslaget till reviderat EU-direktiv om bekämpningsmedel kan leda till att många produkter som för närvarande finns på marknaden försvinner.

Det är viktigt att detta förslag ger jordbrukarna i unionen möjligheter att skydda sina odlingar. I annat fall kommer växtodlingen att avta markant, och det skulle också bli en märkbar inverkan på animalieproduktionen.

Hela jordbrukssektorer skulle kunna slås ut i Frankrike och i Europa, och jordbrukets själva uppgift, som är att förse våra medborgare med hälsosamma och varierade jordbruksprodukter, skulle hotas.

Utan att ifrågasätta behovet av att skydda konsumenter och brukare får inte de nya bestämmelserna hota innovationen eller mångfalden av kemiska produkter. De måste därför omedelbart inbegripa alternativa lösningar.

Detta är den enda lösningen för att undvika att en stor del av jordbruksproduktionen flyttas ut och att arbetstillfällen och välstånd följer med.

Inför dessa avgörande utmaningar för jordbrukarna, som producenter av grönsaker, frukt och spannmål, måste vi förbli vaksamma inför de aktuella reformerna och de åtgärder som vidtas för att tillämpa dem på nationell nivå.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för de båda kompromisserna som uppnåtts i svåra trepartsförhandlingar mellan parlamentet, rådet och kommissionen.

Bekämpningsmedel är oundvikliga i modernt jordbruk. De garanterar optimalt bruk av jordbruksmarken i Europa och säkerställer därigenom en hög standard på livsmedelsproduktionen.

Jag är självklart nöjd med att min resolution, som antogs i november, har beaktats så att särskild omsorg måste tillämpas vid godkännande av bekämpningsmedel som är giftiga för bin för att garantera att man inte godkänner bekämpningsmedel som har visat sig skadliga för bin.

Målet är effektivitet, vilket innebär så mycket som behövs och så lite som möjligt. En linjär nedskärning av antalet produkter vore vansinne. Jordbrukarna behöver tillräckligt med produkter av olika slag, om inte annat så för att förhindra att resistens byggs upp.

Jag har förstås fortfarande farhågor om de verkliga effekterna av regleringen av jordbruk, vin- och trädgårdsnäringen när det gäller tillförseln av bekämpningsmedel och priserna på dessa, och vi svävar fortfarande i okunnighet om effekterna på de berörda industrisektorerna. En uppföljande utvärdering är oundgänglig.

Jag är nöjd med att Luxemburg nu tillhör samma zon som Belgien och Tyskland så att jordbrukare och vinodlare kan använda samma produkter på båda sidor om gränsen. Problemet med Frankrike måste lösas genom en förstående inställning.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för det betänkande som Christa Klaß lagt fram om ramdirektivet för hållbar användning av bekämpningsmedel. Jag är helt för antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv.

Syftet med direktivet är att minska effekterna av bekämpningsmedel på människors hälsa och miljön: en kvantitativ minskning av användningen av bekämpningsmedel bör därför vara ett av de praktiska syften som ska uppnås genom att uppställa mål och genomföra nationella handlingsplaner. Kontrollerna måste också vara mycket mer restriktiva för att skydda folkhälsan fullt ut. Jag anser också att de etiketter som sätts på sådana produkter måste vara tydliga och begripliga för alla så att konsekvenserna av användningen av varje beståndsdel är kända.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Jag nämnde i går under debatten att jag anser att den föreliggande kompromissen är hedervärd och att gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen i Europaparlamentet kommer att stödja den. Jag vill dock framhålla att vi har gjort en del eftergifter för att nå en överenskommelse med jordbrukslobbyn och bekämpningsmedelsindustrin. Jag beklagar fortfarande av vi släppte 50 procent av målet.

Följaktligen lämnas allt åt de enskilda medlemsstaternas ambitioner. Det är fullt möjligt för medlemsstaterna att inte vara ambitiösa, vilket kan leda till allt för mycket förbehåll. Dessutom har det resultat som uppnåtts när det gäller upprättandet av buffertzoner till angränsande vattendrag dämpats. Även detta överlåts nu åt medlemsstaterna. Ett europeiskt minimiavstånd skulle ha varit att föredra från miljö- och folkhälsosynpunkt. Det som dock är positivt är att offentliga områden som besöks av sårbara grupper (parker, sport- och friluftsområden, skolor och liknande) skyddas bättre. Detta område har redan rönt uppmärksamhet i Flandern och kommer nu att uppmärksammas av alla regeringar i Europa.

- Betänkande: Breyer (A6-0444/2008)

  Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Det står EU skrivet över hela denna lagstiftning – ett klassiskt fall av att använda en slägga för att knäcka en nöt. Dess effekter på jordbrukare och trädgårdsföretag i nordöstra England, den region som jag företräder, kommer att bli omfattande.

Företag kommer utan tvivel att mista arbetstillfällen eller till och med helt att upphöra med sin handel. Våra hårt pressade jordbrukare kommer utan tvivel att ställas inför ännu mer byråkratiskt huvudbry. Jordbrukets avkastning kommer utan tvivel att minska. Det faktum att vi också debatterar global livsmedelsförsörjning denna vecka är därför mycket ironiskt. Bekämpningsmedel är avgörande för att odla livsmedel, och de är redan föremål för strikta säkerhetsregler.

Ingen bestrider vikten av att skydda miljön, men denna lagstiftning är obalanserad. Den är alltför normativ och saknar flexibilitet. Kommissionen har misslyckats med att genomföra en tillräckligt heltäckande och uppdaterad konsekvensbedömning.

Av dessa skäl har jag röstat mot detta förslag.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi har idag röstat för Breyers betänkande om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. Regelverket – som syftar till att förbättra såväl livsmedelssäkerheten som miljöpåverkan av växtskyddsmedel – är bra och viktigt.

Sedan parlamentets första behandling har analyser visat att regelverket riskerar att bli väldigt långtgående och oflexibelt, och kan omöjliggöra odling av vanliga grödor (t.ex. morötter och lök) i kommersiell skala i Sverige. Situationen förbättras inte av att konsekvensanalyserna av reglerna skiljer sig åt i väsentliga slutsatser, t.ex. mellan Kemikalieinspektionen och dess brittiska motsvarighet Pesticides Safety Directorate. Vi beklagar att det i denna parlamentets andra behandling inte har funnits någon möjlighet att rösta för klargöranden kring detta, men samtidigt konstaterar vi att den antagna texten innehåller förbättringar jämfört med parlamentets första behandling.

Vi hade gärna sett att den överenskommelse som nåtts mellan Europaparlamentet och rådet hade tagit hänsyn till och klargjort regelverket så att det tydligare verkat för att förbjuda farlig användning, men även fortsättningsvis tillåtit sådant nödvändigt, ansvarsfullt och säkert växtskydd som nu riskerar att förbjudas.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Den kompromiss som slutligen uppnåtts i Europaparlamentet utgör en reträtt från de maximalistiska förslag som lagts fram om att eliminera aktiva ämnen, och särskilt från de negativa konsekvenser som dessa förslag skulle ha fått i fråga om insekticider och pesticider. Detta gäller särskilt mycket i länder som Portugal, som är allvarligt drabbat av vissa skadeinsekter på frukt- och grönsaksodlingar, potatis och oliver samt vissa sjukdomar såsom tallvedsnematoder och kastanjekräfta och där dessa skadedjur och sjukdomar inte minst på grund av avsaknad av effektiva växtskyddskampanjer orsakar allvarlig skada, särskilt i familjejordbruk.

Även om vi har många tvivel om vissa aspekter av kompromissen, så som problemen med icke-kemiska metoder för kontroll eller förebyggande och om skadedjursbekämpning och odling, anser vi det riktigt att tillämpa principen om ömsesidigt erkännande av tillstånd för växtskyddsprodukter och inrättandet av zoner som omfattar regioner med likartade jord- och klimatförhållanden.

Vi insisterar dock på att det behövs undersökningar för att ge oss den sanna bilden av konsekvenserna av dessa åtgärder på produktivitet och följaktligen på jordbrukarnas inkomster så att kostnaden kan delas av hela samhället, eftersom vi talar om krav som gäller miljö och livsmedelssäkerhet.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade mot ändringsförslagen till Breyerbetänkandet. Det har spritts en del onödig panik i Storbritannien om att detta betänkande innebär ”slutet för konventionellt jordbruk i den form som vi känner till”. Detta är inte den ståndpunkt som jordbrukare i andra medlemsstaterna har intagit.

Trots detta är de verkliga effekterna oklara, och det hänger samman med avsaknaden av en konsekvensbedömning av förslaget i dess nuvarande form. Jag stöder därför idén om ett undantag efter 2015 när gällande tillstånd går ut, i händelse av att en medlemsstat är mycket orolig för tillgängligheten till ett bekämpningsmedel som får allvarliga effekter på skörden.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Detta dokument kommer att bidra till att harmonisera lagstiftningen om bekämpningsmedel.

Jag stöder det betänkande som antagits, särskilt eftersom tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande av tillstånd för växtskyddsprodukter gör att den existerande konkurrensmässiga obalansen mellan olika medlemsstater (med marknader av olika storlek) försvinner och kommer framför allt att minska farhågorna om miljön och livsmedelssäkerheten. Inrättandet av tre zoner som inbegriper regioner med likartade jord- och klimatförhållanden är mycket positivt. Det skulle ha varit riskabelt att klumpa ihop fullständigt olika förhållanden.

Frågan om ämnen med hormonstörande egenskaper har enligt min mening en gedigen grund: den föreslagna texten bygger på vetenskapliga ställningstaganden. Problemet med hormonstörande ämnen är att till skillnad från cancerframkallande eller mutagena ämnen har de inga toxiska parametrar utan ger en mängd effekter som sträcker sig från smärre hormonstörningar till genetiska missbildningar och/eller cancer.

Det är viktigt att reglera ämnen som har bevisad negativ inverkan på människors hälsa.

Förordningen har trefaldig rättslig grund (jordbruk, inre marknaden och folkhälsa), vilket enligt min mening är mycket positivt.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Under senare år har unionen ständigt höjt gränsvärdena, och en minskning var därför sedan länge påkallad. Att bekämpningsmedel som är starkt skadliga för hälsan till sist kan förbjudas är ett framsteg, även om det fortfarande finns alltför lite forskning här. Den ackumulerade användningen av bekämpningsmedel som kan användas för att kringgå de angivna gränsvärdena ger fortfarande anledning till oro. Vi vet fortfarande alldeles för lite om de tänkbara interaktionerna, och det har länge funnits behov av rättsliga klargöranden.

I vilken utsträckning som dokumentation och spårbarhet verkligen är effektiva är en öppen fråga. Köttskandalerna under senare år har tydligt visat hur lätta märkningsbedrägerier är. Sist men inte minst kvarstår problemet att även om vi inför bekämpningsmedelsspecifikationer för våra producenter och jordbrukare importerar vi produkter från länder med mindre bestämda krav. Den kinesiska leksaksincidenten borde vara en läxa för oss. De planerade bestämmelserna är ett steg i rätt riktning, och det är därför som jag röstade för dem, men det behövs betydligt mer.

  Bill Newton Dunn (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag röstad emot slutsatserna och rekommendationerna från trepartsmötet mellan rådet och parlamentet av följande skäl:

- Denna lagstiftning har antagits alltför fort, eftersom både parlamentet och rådet avslutar sina mandatperioder nu i sommar, något som inte är ett tillräckligt skäl för att lagstifta i hast.

- Det har inte genomförts någon konsekvensundersökning av förslaget.

- Rekommendationerna bygger inte på etablerad forskning, utan snarare på känslomässiga farhågor för orsakerna till honungsbinas försvinnande över hela världen och oro för människors hälsa.

- De jordbrukare som jag företräder i Lincolnshire och East Midlands bad mig enhälligt att motsätta mig förslagen, och eftersom det är praktiska människor som odlar våra livsmedel bör deras åsikter respekteras.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för betänkandet som lagts fram av Hiltrud Breyer om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. Jag instämmer med syftena och målen, som är att garantera en hög nivå av skydd för människors hälsa och för miljön.

EU har alltid fäst stor vikt vid frågor som gäller miljön, och denna förordning är en ännu en strategi för att uppnå det målet. Jag är också övertygad om att det är rätt att föreskriva att djurexperiment ska begränsas till ett minimum och utföras enbart om det är absolut nödvändigt och att alternativa metoder ska främjas så att djuren besparas onödigt lidande.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag har beslutat att rösta mot detta betänkande av två skäl.

För det första måste vi ge jordbrukarna de redskap som de behöver för att utföra sitt arbete, och detta förslag kommer att begränsa deras förmåga i hög grad, särskilt för de jordbrukare som arbetar i fuktigare och våtare klimat och måste använda bekämpningsmedel för att skydda grödor och sitt livsuppehälle. Jag känner inte till någon jordbrukare som vill använda bekämpningsmedel, men det är en grundläggande del av att säkerställa livsmedel för vår befolkning till ett rimligt pris.

För det andra har ingen konsekvensbedömning genomförts om denna lagstiftning, något som jag anser är skandalöst på grund av de allvarliga effekter som det skulle kunna få på jordbrukssektorn.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Jag nämnde i går under debatten att jag anser att den föreliggande kompromissen är hedervärd och att gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen i Europaparlamentet kommer att stödja den. Jag vill dock framhålla att vi har gjort en del eftergifter för att nå en överenskommelse med jordbrukslobbyn och bekämpningsmedelsindustrin. Hur man än ser på saken är det som uppnåtts i fråga om nedskärningskriterier ett urvattnat resultat jämfört med Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen.

Uttryckliga undantagsalternativ har tillkommit för tolv ämnen. Vi har också våra reservationer i fråga om det zonbaserade tillvägagångssättet. Idén om att ha tre zoner över ett vidsträckt område förefaller oss problematiskt eftersom miljöförhållanden inom dessa zoner kan variera enormt. Det som är positivt är dock att den rättsliga grunden är jordbruk, den inre marknaden och folkhälsa, med oron för folkhälsan som främsta prioritet i de berörda skälen och i artikel 1. Dessutom är nedskärningskriterierna för ämnen som har oacceptabla effekter på bin ett välkommet tillskott. Kravet på att snabbare ersätta farliga produkter med säkra alternativ uppfylldes också. Samtidigt som resultatet kunde ha blivit bättre röstade vi om en acceptabel kompromiss.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Det var en besvikelse att den gemensamma ståndpunkten ändrades. Jag skulle föredra den gemensamma ståndpunkten, eftersom den skulle skapa en bättre balans mellan folkhälsa och livsmedelsproduktion.

  Glenis Willmott (PSE), skriftlig. − (EN) Den fortsatta bristen på en grundlig konsekvensbedömning innebär att Europaparlamentets labourgrupp inte är i stånd att stödja det kompromisspaket som framförhandlats av rådet och Europaparlamentets föredragande, då det inte tydligt anges hur detta kommer att påverka livsmedelsproduktionen.

Labours parlamentsledamöter vill verkligen ha bättre och tryggare bekämpningsmedel, men vi har också ett ansvar inför både producenter och konsumenter att övervaka på vilket sätt de aktuella förslagen eventuellt påverkar jordbruksproduktion och livsmedelspriser.

Samtidigt som avtalet säkerligen inte skulle få de katastrofala effekter som har förutspåtts i vissa kretsar är den aktuella osäkerheten tillräckligt stor för att Europaparlamentets labourgrupp inte ska kunna stödja kompromisspaketet.

- Betänkanden: Klaß (A6-0443/2008), Breyer (A6-0444/2008)

  Liam Aylward, Brian Crowley, Seán Ó Neachtain och Eoin Ryan (UEN), skriftlig. − (EN) I dag har vi lagt ned våra röster om denna lagstiftning om växtskydd.

Det är en mycket svår omröstning. Vi har varit engagerade i alla delar av de intensiva förhandlingarna om detta kontroversiella paket ända fram till nu.

Betoningen i denna lagstiftning ligger tydligt på hälsa och förbindelserna mellan kemiska ämnen och cancer. Jordbrukare är mest utsatta på grund av direktkontakt. Samtidigt som man genom detta paket försöker begränsa tillgången på cancerframkallande ämnen kan medlemsstater ge tillstånd till ämnen på marknaden där det föreligger ett allvarligt hot mot växtskyddet. I förslaget försöker man att skydda bin och minska byråkratin för att tillåta ämnen. Med ett stegvist tillbakadragande fram till 2016 skulle vi uppmana industrin att framställa biologiskt sunda och effektiva produkter.

Vi kan inte rösta för denna lagstiftning. Trots upprepade uppmaningar att ta fram en mer aktuell konsekvensbedömning kom det ingen sådan från kommissionen. Vi kan inte lagstifta om abstrakta företeelser! Produkter kommer att förbjudas på grundval av risk i motsats till vetenskaplig risk, som skulle vara grundad på användning och exponering. Dessutom har inte definitionen av ”endokrinstörande ämne” fastställts på vetenskaplig nivå, och vi har lagt fram ändringsförslag i väntan på ett yttrande från kommissionens experter om detta.

  Michel Teychenné (PSE), skriftlig. – (FR) Med denna text som begränsar produktionen och försäljningen av bekämpningsmedel och den åtföljande texten där regelverket för användningen av dem fastställs har EU slutligen uppnått exemplariska normer för bekämpningsmedel. Hiltrud Breyers betänkande är på rätt kurs. Samtidigt som produkter med låg risk tillåts på marknaden förbjuds 22 ämnen som bedöms vara mycket skadliga.

Om vi ska kunna hoppas på att till sist få ett rationellt jordbruk i hela världen måste vi välkomna detta framsteg av Europeiska unionen. Europeiskt jordbruk, där rikligt med växtskyddsmedel används, kommer inte att försvagas. Med dessa texter kommer dock EU att ha den strängaste lagstiftningen i kampen mot giftiga bekämpningsmedel.

- Betänkande: Klinz (A6-0497/2008)

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Lagstiftningssystemet för alleuropeiska investeringsfonder, företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (Ucits), har genomgått en omfattande översyn. Dessa består av kollektiva investeringssystem, som efter att de beviljats tillstånd i en medlemsstat kan använda sig av detta ”pass” i hela unionen utan att ytterligare granskning krävs. I dessa tider av allmän finansiell osäkerhet måste regelverket för finansiella affärer tillämpas rättvist och konsekvent för att skapa förtroende i sektorn.

I Wolf Klinz’ betänkande föreslår man ett införande av ”pass” för förvaltningsbolag som är sysselsatta med Ucits stiftare av fonder. Detta förslag skapar förutsättningar för gränsöverskridande förvaltning av fonder utan det nuvarande kravet på att fullständigt fungerande förvaltningsbolag inrättas. Det är nödvändigt att det finns tillräckligt många fondförvaltare för att övervaka förvaltningsbolagspassen ordentligt.

Wolf Klinz har lagt fram ett kompromissdokument som jag kan stödja.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Fondföretag är en harmoniserad investeringsfondsprodukt där investeringarna sker enligt fastställda placeringsbestämmelser. Ramdirektivet om företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper, som Klinzbetänkandet gäller, ger kostnadsinsyn – och något som är särskilt viktigt i en tid av ekonomisk och finansiell kris – ett omfattande investerarskydd. Genom direktivet infördes grundläggande krav när det gäller organisation, förvaltning och tillsyn av investeringsfonder.

Det är sant att i jämförelse med den amerikanska marknaden är europeiska investeringsfonder små, vilket har den konsekvensen att kostnaderna blir höga för investerare. Det finns därför ett behov av att se över fondföretagspaketet, anpassa det till investerarbehoven och säkra konkurrenskraften för EU:s fondbransch.

De ändringar som föreslås av föredraganden är främst införandet av nya bestämmelser om fondfusioner (så att de behandlas som inhemska fusioner och skatteneutraliteten bevaras), införandet av ett dokument som ger viktig investerarinformation (som ersätter förenklade prospekt) och förenkling av det befintliga anmälningsförfarandet genom användning av direkt informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna.

- Betänkande: Gottardi (A6-0507/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi ställer oss bakom betänkandet eftersom vi anser att det är mycket viktigt med hållbara offentliga finanser. Vi vänder oss dock emot skrivningen i punkt 8 om att det måste införas en progressiv och skarp minskning av skattetrycket för medel- och låginkomsttagare samt pensionärer med skatteavdrag, reviderade skattesatser och kompensation för högre marginalskatt på grund av inflation. Vi anser att detta är frågor som inte ska behandlas på EU-nivå utan något som medlemsstaterna själva ska besluta om.

  Konstantinos Droutsas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I betänkandet om de offentliga finanserna i EMU anammas de arbetstagarfientliga beslut som fattats av rådet och kommissionen och som är utformade för att stärka monopolets konkurrenskraft för att skydda kapitalets vinster och flytta bördan av den djupa kapitalistkrisen till arbetstagarnas axlar.

Det förstärker det antigräsrotsregelverk som EU utformat med stabilitetspakten och Lissabonstrategin för medlemsstaterna, särskilt de som är med i EMU, för att utöva finanspolitik.

Europaparlamentet, precis som kommissionen, försöker att tygla centrifugaltrenderna och logiken ”var och en för sig själv” genom att efterlysa ännu större engagemang för att slutföra den inre marknaden, harmonisera skatter och förstärka konkurrenskraften och marknadsreglerna.

Kritiken mot att de stora summor som gjorts tillgängliga för att hantera krisen inte når de små och medelstora företagen, än mindre arbetstagarna, är vilseledande. De föråldrade och misslyckade modellerna för statsintervention för att täcka marknadens tillkortakommanden är önsketänkande och ett försök att vilseleda arbetstagarna genom att söka socialt samförstånd för ett ruttet system.

Den enda lösningen för arbetstagarna är att kämpa för gräsrotsmakt och en gräsrotsekonomi som omkullkastar kapitalistbarbariet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det är faktiskt ganska intressant att man i betänkandet erkänner att det av analysen av läget i de offentliga finanserna 2007 och under första delen av 2008 ”tydligt framgår att det har skett ett trendbrott och att det föreligger en överhängande risk för att ekonomin och tillväxten avstannar, tillsammans med en fortsatt lägre inflationsnivå och ökande inkomstskillnader”.

För att råda bot på krisen beskrivs sedan samma recept som har lett till det rådande läget, i stället för att ta tillfället i akt och föreslå ändringar av den nyliberala och monetaristiska politik som har bidragit till den rådande allvarliga sociala situationen med tilltagande ojämlikhet, farliga och dåligt betalda arbete samt fattigdom.

I betänkandet framhålls således prisstabilitet och stabilitets- och tillväxtpakten, må vara med en viss flexibilitet, och Lissabonstrategin som ju som vi vet har använts som förevändning att sträva efter privatisering och befria staten från ansvaret för sociala funktioner. I denna strategi ingår även idén om en minimalstat och större effektivitet inom den privata sektorn i syfte att framtvinga acceptans för så kallad löneåterhållsamhet, vilket faktiskt leder till att lönerna förlorar i köpkraft.

Därför har vi röstat mot.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Så vitt jag kan förstå av Donata Gottardis betänkande om de offentliga finanserna har inga lärdomar dragits av världskrisen.

Det som Donata Gottardi klassificerar som ”marknadsmisslyckande” och ”bristande övervakning” är i själva verket ett misslyckande för ett system som i åratal har tvingats på oss: nämligen ett system med avreglering, en extrem filosofi om en världsomfattande fri marknad, absurd finansialisering av ekonomin, där marknaden styr och förmodas vara självreglerande. De vaga kosmetiska retuscheringar som beslutats av G20 eller i Bryssel ändrar inte den grundläggande situationen. Vi måste ifrågasätta de ekonomiska dogmer som vi fortfarande utsätts för. Krisen har visat att fullständig fri rörelse för varor, tjänster, kapital och människor inte leder till välstånd utan till katastrof. Det har också visat att nationen–staten är den lämpliga och effektiva nivån för beslut, handling och reaktion, även om Nicolas Sarkozy ansåg att han var tvungen att åtföljas överallt av José Manuel Barroso för att få folk att tro att EU är till nytta i denna situation.

I detta sammanhang är föredragandens goda råd om förvaltningen av de offentliga finanserna och hennes uppmaning till efterlevnad av stabilitets- och tillväxtpaketen tyvärr till föga nytta.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi välkomnar vissa av de positiva elementen i detta betänkande, och särskilt erkännandet av behovet att fördela skattebördan mer rättvist, vikten av offentliga utgifter och ett sunt ekonomiskt styrelsesätt. Jag lade emellertid ned min röst på grund av betänkandets anslutning till den bristfälliga Lissabonstrategin, betoning på konkurrenskraft, stöd för flexicurity och det underförstådda hotet mot pensionssystem samt offentlig hälso- och sjukhusvård under sken av ”strukturell reform”.