Talmannen. – Den första punkten är ett betänkande av Chrysoula Paliadeli, för utskottet för kultur och utbildning, om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av Europeiska unionens insats för det europeiska kulturarvsmärket (KOM(2010)0076 – C7–0071/2010 – 2010/0044(COD)) (A7-0311/2010).

  Chrysoula Paliadeli, föredragande. – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Att främja en europeisk medvetenhet som respekterar och värnar om den kulturella mångfalden utgör en betydande utmaning för EU:s institutioner i deras insatser för att skapa en bred sammanhållning och solidaritet mellan medborgarna i EU:s medlemsstater.

Kunskaper om vår historia, kännedom om vårt mångkulturella kulturarv samt information till den unga generationen om de idéer och personer som stod i förgrunden vid byggandet av Europeiska unionen skulle kunna bidra till att överbrygga klyftan mellan EU och dess medborgare.

Kommissionen har på uppdrag av rådet åtagit sig att utarbeta ett förslag för att omvandla det mellanstatliga europeiska kulturarvsmärket till en EU-institution. Ett brett offentligt samråd och en konsekvensbedömning har visat att ett införlivande av denna institution i EU:s initiativ skulle bidra till att förbättra märkets profil och trovärdighet. Detta förutsätter att märket grundas på tydliga på förhand fastställda kriterier och att betoningen snarare läggs på de symboliska i stället för de estetiska egenskaperna hos ett monument eller en minnesplats. Detta skulle med andra ord signalera att EU:s historia är resultatet av ett rikt och ömsesidigt kompletterande gemensamt kulturarv, och att EU har sin grund i starka värderingar såsom frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna, kulturell mångfald, tolerans och solidaritet.

Vi började med en mycket ambitiös strategi för detta märke. Som ett vapen i vår utrikespolitiska arsenal, som sträckte sig längre än till EU:s gränser, skulle det även kunna beviljas till andra stater i Europa och – varför inte – även andra länder utanför vår kontinent. För närvarande skulle det vara mer realistiskt om det används som ett verktyg för att fördjupa sammanhållningen mellan unionens medlemsstater, och att det inledningsvis begränsas till att omfatta EU:s medlemsstater.

Som svar på kommissionens förslag ansåg vi att märket skulle kunna tilldelas högst 27 minnesplatser och att förfarandet skulle upprepas vartannat år. På så sätt skulle institutionens värde upprätthållas. Det skulle dessutom finnas tid att utse minnesplatser, och därefter övervaka dem efter det att märket tilldelats. Med hänsyn till märkets symbolvärde som en faktor som bidrar till Europas enande instämmer vi i att gränsöverskridande minnesplatser bör främjas. De bidrar dessutom till sammanhållningen, främjar upprättandet av nätverk och uppmuntrar till samarbete mellan medlemsstater eller regioner. Därför bör de ha en prioriterad plats i kvoten. Av praktiska skäl kommer en medlemsstat att agera som samordnare mellan EU:s expertgrupp och kommissionen.

Förändringen av märket ser vi inte som en administrativ förändrad version av den gamla gränsöverskridande institutionen, utan som en ny institution med tydligt definierade urvalskriterier och bindande skyldigheter för mottagarna för att de ska kunna behålla märket. Expertgruppen, nätverket, märkets symboliska egenskaper och övervakningen av dem som tilldelats märket tyder på ett annorlunda tillvägagångssätt som inte ska förväxlas med den tidigare gränsöverskridande institutionen. I syfte att skydda den gamla institutionen och främja den nya institutionens giltighet ansåg vi därför att övergångsbestämmelserna i artikel 18 i kommissionens förslag inte var nödvändiga. Vi har också sökt efter möjligheter att stärka rollen för den tolv medlemmar starka expertgruppen i kommissionens text genom att lägga till ytterligare en medlem som föreslagits av Regionkommittén. Vi försökte också se till att gruppen var mer delaktig i tilldelningen eller tillbakadragandet av märket.

I detta sammanhang, och i syfte att stärka parlamentets roll, insisterade vi på kommissionens skyldighet att offentliggöra en fullständig förteckning över det preliminära urvalet av minnesplatser före det slutgiltiga urvalet samt att underrätta parlamentet och rådet om detta. Det skulle ge parlamentet och rådet tid att reagera om några frågetecken uppstår.

För att avsluta denna kortfattade presentation vill jag tacka skuggföredragandena, kommissionens företrädare och rådet för deras kreativa bidrag till det betänkande som ni snart kommer att rösta om. Jag är säker på att vi kommer att samarbeta i samma anda under samrådets nästa skede.

  Androulla Vassiliou, ledamot av kommissionen. – (EL) Herr talman! Jag vill börja med att tacka parlamentet, särskilt föredraganden Chrysoula Paliadeli och skuggföredragandena, för deras massiva stöd till kommissionens förslag om det europeiska kulturarvsmärket. Som ni vet var detta förslag ett av de första som godkändes av den nya kommissionen efter det att den hade tillträtt, och det är en av våra prioriteringar inom kultursektorn under de kommande åren.

Vårt syfte med detta märke är att ge de europeiska medborgarna, särskilt de unga, nya möjligheter att lära känna sitt gemensamma men samtidigt mångskiftande kulturarv och historia samt EU:s utveckling. Jag är säker på att detta kommer att bidra till att föra de europeiska medborgarna närmare EU. Det europeiska kulturarvsmärket kommer också att bidra till att öka kulturturismen och medföra konkreta och ekonomiska fördelar.

Samarbetet mellan parlamentet och kommissionen kring detta märke har varit ytterst konstruktivt under de senaste månaderna, och det gläder mig att vårt tillvägagångssätt sammanfallit på ett antal grundläggande punkter. De flesta av de ändringsförslag som ni i dag godkände ligger helt och hållet i linje med våra ambitioner för det nya märket. Vi delar parlamentets uppfattning om att initiativets kvalitet och giltighet är av central betydelse. Vi uppskattar också de åtgärder ni vidtagit för att bestämmelserna och förfarandena ska vara så tydliga, enkla och flexibla som möjligt. Därigenom blir de enklare att förstå för allmänheten och lättare att tillämpa för medlemsstaterna och EU.

Ett fåtal av era ändringsförslag är emellertid mer politiskt känsliga. Jag åsyftar i huvudsak de strukna övergångsbestämmelserna. De minnesplatser som tilldelas det mellanstatliga märket och medlemsstaterna har mycket höga förväntningar på övergångsperioden, som kommer att ge dem möjlighet att snabbare delta i det nya systemet. Detta förutsätter givetvis att de uppfyllt de nya kvalitetskriterierna. Detta blir kanske en av de huvudfrågor som vi bör diskutera med rådet vid våra trepartssamtal under de kommande månaderna.

Jag är emellertid säker på att vi kommer att nå kompromisser som är godtagbara för alla parter, och som kommer att säkra en långsiktig framgång för det europeiska kulturmärket. Därför hoppas vi kunna fortsätta vårt utmärkta samarbete med parlamentet i denna fråga. Tack än en gång för ert förträffliga samarbete.

  Marie-Thérèse Sanchez-Schmid, för PPE-gruppen. – (FR) Herr talman! Jag vill naturligtvis gratulera föredraganden, och inte bara till hennes arbete, utan framför allt till hennes förmåga att lyssna.

Jag anser att detta betänkande, som kanske inte framstår som så viktigt i parlamentets allmänna sammanhang, sannolikt kommer att resultera i konkreta EU-åtgärder. Många bäckar små gör en stor å.

Om utskottet för kultur och utbildning röstade för att behålla namnet ”Europeiskt kulturarvsmärke” – som gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) särskilt hoppades på – så var det på grund av att initiativet inte begränsas till EU:s historiska period utan i stället inriktas på den stora europeiska idén, som är ett mycket äldre begrepp.

Märket är ett kraftfullt redskap som i första hand ska främja den europeiska identiteten genom kulturell mångfald. Det bör inte betraktas som blott och bart en enkel förändring av det mellanstatliga initiativet, utan snarare som ett verkligt redskap som bygger på erfarenhet och som kommer att tillföra ett verkligt mervärde. Det kommer både att stimulera medlemsstaterna eller de lokala myndigheterna att främja europeiska värderingar och bidra till att medborgarna får kännedom om dessa värderingar.

Märkets syfte är att stärka de europeiska medborgarnas känsla av delaktighet i EU och att åstadkomma en gemensam medvetenhet. Vid en tidpunkt då allmänhetens hängivenhet för den europeiska idén fortsätter att vara en viktig utmaning som vi måste bemöta är EU även i behov av symboler som kan utveckla och stärka denna hängivenhet. Tyvärr verkar det som om den europeiska identiteten är ett uppenbart faktum som ännu inte uppfunnits.

  Mary Honeyball, för S&D-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag instämmer fullständigt med alla övriga talare om att det här är ett utmärkt initiativ, och det gläder mig mycket att utskottet för kultur och utbildning och Chrysoula Paliadeli lägger fram detta.

Jag vill särskilt tacka vår föredragande, som har gjort ett utmärkt arbete med detta betänkande. Det är en mycket bra metod för att främja EU och vår gemensamma kultur och historia. Jag är övertygad om att märket kommer att bli en stor framgång, och vi bör se till att vidta olika åtgärder för att säkra denna framgång. De slutliga minnesplatserna kommer att väljas ut av en expertpanel med specialistkunskaper på detta område, och som jag nämnt tidigare kommer vi framför allt att söka efter gränsöverskridande minnesplatser för att främja den europeiska idén.

Det finns också särskilda kriterier som vi kräver att framgångsrika kandidater ska uppfylla: Vi vill öka EU:s betydelse för de valda minnesplatserna, och framgångsrika kandidater förväntas anordna kurser, särskilt för unga människor. Idéer kommer att utbytas om att inleda gemensamma projekt tillsammans med andra minnesplatser som har tilldelats märket. Konst- och kulturaktiviteter kommer att anordnas för att främja en dialog, och givetvis kommer dessutom största möjliga antal besökare ur allmänheten att ha tillträde till dessa minnesplatser.

Jag tror därför att minnesplatserna, när de väl kommit igång, kommer att vara till stor nytta för EU och utgöra en plats som människor kan besöka och finna nöje i. Minnesplatserna kommer också att främja den europeiska idén och vår verksamhet här i parlamentet och EU.

Jag rekommenderar därför detta betänkande. När systemet väl har kommit igång är jag säker på att det kommer att röna stor framgång, och jag är mycket stolt över att ha tagit del i initiativet.

  Oriol Junqueras Vies, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Det europeiska kulturarvsmärket är utan tvekan ett mycket viktigt projekt, av minst två anledningar: för det första innebär det en möjlighet för europeiska medborgare att närma sig sin gemensamma och mångskiftande historia och sitt kulturarv, och för det andra är det ett bra redskap för att främja kulturturismen och stärka ekonomin.

Jag vill därför tacka kommissionsledamot Androulla Vassiliou och föredraganden Chrysoula Paliadeli för deras initiativ och hårda arbete. Jag vill också ta tillfället i akt och säga att trots att detta ursprungligen var ett initiativ från medlemsstaterna bör vi nu ge det en tydlig EU-dimension.

Det innebär att det europeiska kulturarvsmärket inte ska bli summan av de platser som valts ut av medlemsstaterna, utan det bör snarare återspegla en gemensam europeisk vision. En europeisk vision kräver gemensamma kriterier och fullständig öppenhet i medlemsstaternas preliminära urvalsprocess. Det innebär också att vi måste respektera den regionala, kulturella och språkliga mångfalden.

Märkets framgång beror på oss.

  Emma McClarkin, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Främjandet och utbyggnaden av kulturminnesplatser i Europa är ett nödvändigt och välkommet projekt som förtjänar vår fulla uppmärksamhet. Vårt rika och mångskiftande kulturarv är något som de europeiska medborgarna bör vara stolta över, och det är definitivt en av de främsta orsakerna till att miljontals människor från hela världen besöker Europa varje år. Projektet kommer att ge historiska platser en möjlighet att beviljas ytterligare finansiering för att bevara och utveckla sina inrättningar. Det blir en välbehövlig resurs under dessa hårda ekonomiska tider, och när vi väcker medborgarnas förväntningar har vi också en skyldighet att hålla vårt ord.

Betänkandet var emellertid redan från början färgat av ett federalistiskt språk som var avsett att främja ett påhittat eller påtvingat europeiskt folk. Försöket att döpa om systemet till EU:s kulturmärke var politiskt grundat och skulle ha uteslutit tusentals potentiella platser vars historia och kulturarv är äldre än, och överskuggar förvisso också, flera nutida minnesplatser.

Vidare förkastades mina och andra personers försök att se till att märkets inriktning förblev på kulturarvet, och inte på den politiska integrationen. Detta kommer oundvikligen att leda till att flera betydelsefulla minnesplatser utesluts.

Finansieringen av detta program har också vållat allvarlig oro, särskilt mot bakgrund av de åtstramningsåtgärder som för närvarande drabbar kulturministerier över hela Europa. Jag hoppas att vi har kunnat tygla detta, genom att gå vidare. Den överdrivna ökningen av minnesplatser och den troliga dupliceringen av Unescos system kommer sannolikt också att skapa ytterligare problem.

Det centrala målet med detta märke borde ha varit att bevara och högtidlighålla vårt gemensamma och mångskiftande kulturarv, men tyvärr har vi inte säkrat ett skapande av mervärde. Detta bör vi ha i åtanke.

  Giancarlo Scottà, för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag gläds åt detta initiativ, som är avsett att förändra det europeiska kulturarvsmärket till en formell EU-åtgärd för att öka dess effektivitet, synlighet, anseende och trovärdighet.

Jag vill därför framhålla betydelsen av professionalism hos medlemmarna i den expertpanel som utnämns för att utvärdera minnesplatserna. Det är också viktigt med noggrannhet i förfarandena för tilldelning av märket och i översynen av hur platserna sköts allteftersom tiden går. Dessa faktorer är avgörande för att säkra märkets särdrag och kvalitet.

Märket bör emellertid vara helt och hållet inriktat på symboliska och pedagogiska värden, snarare än på minnesplatsens skönhetsvärde – vilket andra initiativ för främjande av kulturarvet tenderar att vara. På så sätt kan märket tydligt åtskiljas från dessa. Därför håller jag med om att gränsöverskridande minnesplatser bör beaktas särskilt på grund av deras symboliska betydelse.

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman! Ett märke av detta slag är meningsfullt, men endast på två villkor: för det första bör märket vara väl synligt för att se till att det uppmärksammas – när allt kommer omkring har vi redan ett överflöd av liknande symboler. Det andra villkoret är att de tillämpliga byråkratiska förfarandena inte får tillåtas bli ett självändamål, såsom är fallet med flera liknande initiativ och EU-institutioner. Det skulle verkligen vara en paradox för den europeiska kulturtraditionen om något som skulle kunna vara så fördelaktigt för oss – där vi tydligt fastställer en ståndpunkt som är helt annorlunda än Kinas hantering av den antika kulturen eller Förenta staternas historiskt begränsade innehav av kulturminnesplatser – i slutanalysen skulle betraktas som ett ytterst byråkratiskt och komplicerat sätt att åstadkomma en ren svågerpolitik.

Vi behöver klargöra en sak: kultur är källan till inspirerande idéer och visioner som ofta hyllas här, men som alltför sällan omsätts i praktiken. Denna särskilda möjlighet att skapa en identitet som också omfattas av subsidiaritetsprincipen kan bara existera genom kulturen, och därför behöver vi göra ännu mer på det här området. Jag tänker också på att särskilt främja författare och andra konstnärer, utan att dra in de självreproducerande byråkratiska organisationer och institutioner som vi tenderar att ha med i EU-sammanhang.

  Marco Scurria (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill välkomna kommissionsledamot Androulla Vassiliou och tacka henne för det kraftfulla stödet till detta initiativ. Jag vill också tacka Chrysoula Paliadeli och alla skuggföredragande för deras utmärkta arbete.

EU genomgår för närvarande ekonomiska och finansiella svårigheter. Vi håller förvisso på att diskutera hur vi kan ingripa för att hjälpa vissa av EU:s länder som är i knipa. Uppenbarligen är detta en viktig sak att göra, men EU bör inte glömma bort betydelsen av de värden som har gjort det möjligt för unionen att gå segrande ur de otaliga utmaningar som den varit tvungen att hantera i det förflutna.

EU:s välstånd finns i dess historia, kultur, konst, ledargestalter, landskap och symboliska platser samt bland dess intellektuella, filosofer och civilisation. Märket kan representera allt detta och framhålla de otaliga former av europeisk identitet som medlemsstaterna har bidragit till under årens lopp.

Vi måste nu genom förhandlingar med rådet försöka lösa vissa meningsskiljaktigheter när det gäller tolkningen av ett antal punkter. Jag tror att de omtvistade punkterna kommer att kunna lösas snabbt, och kanske också enkelt, med tanke på denna frågas betydelse. Jag är också övertygad om att så snart detta betänkande har antagits kommer vi alla att känna oss mer europeiska på grund av de värderingar och traditioner som vi delar. Jag anser att vi genom kommissionen samt det arbete som utförts i parlamentet och tillsammans med rådet verkligen gör en god insats för alla våra medborgare.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) från Hans-Peter Martin i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman! Jag är mycket tacksam gentemot Marco Scurria. Jag uppskattar verkligen det han sagt i denna fråga. Jag vill bara fråga honom hur han, som företrädare för den största gruppen här i parlamentet, bedömer risken för att vi blir uppbundna av alltför mycket byråkrati när det gäller förvaltningen och genomförandet av kulturarvsmärket? Har han några förslag på hur vi kan se till att detta hålls inom rimliga ramar, så att vi inte ställs inför ett överflöd av oupphörligt rådslående jurymän och missar vårt faktiska gemensamma mål, dvs. att åstadkomma ett mycket synbart märke som också erkänns som sådant i medierna?

  Marco Scurria (PPE). – (IT) Herr talman! Jag besvarar gärna Hans-Peter Martin, för vi vet att den byråkratiska frågan ibland är det som skiljer och separerar de europeiska medborgarna från deras institutioner. Sett ur denna synvinkel anser jag att den väg som utstakats i betänkandet är ganska tydlig. Vi kommer också att tala om detta med rådet.

När medlemsstaterna väl har beslutat vilka minnesplatser som skulle kunna tilldelas det europeiska kulturarvsmärket, och när vi väl har en panel av verkliga experter som kan samlas och utse minnesplatser inom en nödvändig men inte alltför lång tid – vi behöver fortfarande komma fram till vem som ska ha sista ordet, men det är en fråga som vi kommer att diskutera med både rådet och kommissionen – kan jag ur denna synvinkel inte se några överdrivet byråkratiska frågor. Det finns byråkratiska problem med flera andra åtgärder, men inte med detta märke. Här tror jag att man kommer att kunna följa en säker tidsram och åstadkomma tydliga resultat för alla europeiska medborgare.

  Maria Badia i Cutchet (S&D). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill också instämma i gratulationerna till Chrysoula Paliadeli för det utmärkta arbete som hon har åstadkommit.

Jag anser att vi nu, när betänkandet väl har antagits, kan konstatera att det kommer att utgöra en framgångsrik höjdpunkt för det nya åtagandet för en ”europeisering”, och jag anser att det är mycket viktigt att göra ett sådant åtagande i dessa tider.

Jag anser också att beslutet från medlemsstaterna, kommissionsledamoten och kommissionen att placera det europeiska kulturarvsmärket inom EU:s sfär kommer att bidra till att öka märkets synlighet, anseende och trovärdighet. Det kommer också att stärka de djupgående idealen om sammanhållning och solidaritet mellan EU:s medborgare.

Märket är ett viktigt steg mot en europeisk integration, eftersom det kommer att föra oss och alla medborgare närmare vår gemensamma historia.

När det finns så många röster att lyssna på, som ofta gör anspråk på en individuell historia – och ofta en nationell sådan – anser jag att ett initiativ såsom det vi i dag röstar om, där vi kan göra anspråk på en gemensam historia och skapa vår egen, har ett verkligt symboliskt och ytterst viktigt värde.

Jag anser att våra planer för detta europeiska kulturarvsmärke också kommer att hjälpa de yngre generationerna att förstå de idéer som fanns hos den europeiska unionens fäder. På så sätt kommer de att inse att denna europeiska union, denna europeiska integrationsprocess som vi genomgår, är en process vars fullbordande – likt alla andra processers – kommer an på dem som arbetar med den. Jag tror att EU i detta hänseende kommer att formas efter medborgarnas önskemål. Därför uppmanar jag alla att samarbeta. Jag hörde ju att Hans-Peter Martin just sade att vi bör undvika byråkrati. Givetvis bör vi göra det! Men vi behöver framför allt engagera oss för vår gemensamma historia, och göra den känd.

  Talmannen. – Hannu Takkula har begärt ordet för en fråga.

Hannu Takkula! Du kan nu ställa din fråga till Maria Badia i Cutchet.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Mitt huvudsyfte var att begära ordet för att yttra mig, för jag är samordnare för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, och jag vill på gruppens vägnar tacka Chrysoula Paliadeli för hennes utmärkta betänkande och säga ett par ord om vårt folks historia och om det europeiska kulturarvsmärket. Så i själva verket är min fråga …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Talmannen. – Herr Takkula! Ett ögonblick. Enligt förfarandet kommer jag strax att ge ordet till dig som extra talare, eftersom företrädaren från din grupp inte är här.

Jag kommer att ge dig ordet efter de kommande talarna, och du kommer att få två minuters talartid.

  Marek Henryk Migalski (ECR). – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! För en stund sedan, under tolkningen av Maria Badia i Cutchets tal använde sig tolken av termen ”europeisering”, förmodligen av misstag. Det finns inget sådant ord i det polska språket och jag har känslan av att det initiativ som vi för närvarande behandlar är en konstruktion av något som inte existerar, dvs. en ”europeisering” eller något slags artificiell skapelse som är en bricka i ett politiskt spel.

Jag anser att det vi nu håller på med är onödigt. Som en känd filosof en gång sade: ”Mångfald ska inte förutsättas om det inte är nödvändigt.” Jag har intrycket av att det europeiska kulturarvsmärket utgör en förutsättning om mångfald som inte är nödvändig. Jag ska inte ta upp den stora frågan om hur märket ska beviljas eller dras tillbaka. Jag ska inte heller ta upp det faktum att initiativet kommer att kosta de europeiska skattebetalarna 1 350 000 euro. Min fråga är mer grundläggande, och helt åtskild från dessa andra allvarliga spörsmål, nämligen varför vi gör detta? Behöver vi verkligen konstruera något som inte är ”europeiskt” utan snarare betecknar det slags ”europeisering” som jag tidigare nämnt?

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot! Den aktuella idén om kulturen är inte ny – vi har hört talas om den tidigare när vi behandlat andra betänkanden i parlamentet, och vi har hört talas om den här i dag. Denna idé kan närmast betraktas som instrumentell inom EU. Detta uttrycks på flera olika sätt, antingen i ett så kallat kulturdiplomatiskt sammanhang, där kulturen ses som ett verktyg för utrikespolitiken, eller på det område som för närvarande diskuteras när det gäller att skapa ett europeiskt kulturarvsmärke. Märket är avsett att med föredragandens ord ”stärka EU-medborgarnas tilltro till Europeiska unionen och dess ledare” samt ”användas som ett verktyg när klyftan mellan Europeiska unionen och dess medborgare ska överbryggas”.

Föredraganden inser klokt nog att det finns andra mer effektiva sätt att uppnå detta, och ytterligare en hel del skulle kunna sägas om dessa. Jag vill påpeka att inget märke kommer att vara tillräckligt för att utplåna de synbara effekter som EU:s genomförda politik och ekonomiska styre har haft på EU:s medborgare och folk: dvs. de planer på en verklig social terrorism som EU har satt i verket med de nationella regeringarnas tysta medgivande.

Vi bör också undersöka hur bland annat den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken har påverkat förstörelsen av viktiga kulturmärken och levande inslag i det europeiska folkets kulturarv och historiska arv. Låt oss överväga den framtida upplösningen av kustnära eller sekelgamla landsbygdssamhällen som kommer att ske inom loppet av en enda generation. Detta initiativ, som har en övervägande symbolisk betydelse, bygger på att utveckla villfarelsen om en gemensam europeisk identitet och kultur samt värden såsom frihet, demokrati, tolerans och solidaritet, via det särskilt känsliga området för kulturarvet och det historiska arvet. Det här ger anledning till allvarliga farhågor om att initiativet ska uppmuntra till den oroväckande historieomskrivning som vi nyligen bevittnat.

Lika lite som andra historiska företeelser skapas kulturen ur något slags homogent delad identitet. Snarare vittnar den om motsättningar, konflikter och kulturell dominans. Låt oss återigen ställa oss frågan om meningen med att utforma ett europeiskt kulturarvsmärke som endast tilldelas på grundval av den plats där det aktuella kulturarvsinslaget är beläget. Med tanke på att vi är medvetna om att det europeiska kulturarvet är lånat från flera olika kulturer och även skulle kunna hävdas tillkomma den muslimska världen, Medelhavsområdets kultur eller kulturen hos de folk som varit utsatta för europeisk kolonialism, är då detta Europeiska unionens kulturarv eller ett kulturarv i Europeiska unionen?

Herr talman, jag vill avsluta med att säga att kommissionens förslag i allmänhet, med ett fåtal undantag, förbättras genom föredragandens ändringsförslag, men i detta fall är betänkandets specifika mål långt underlägsna de missuppfattningar som det bygger på.

  Corneliu Vadim Tudor (NI). – (RO) Herr talman! I dag, den 16 december, firar vi att det är 240 år sedan Ludwig van Beethoven föddes, som var den som komponerade det enade Europas hymn.

Med anledning av detta utmärkta betänkande från utskottet för kultur och utbildning vill jag i egenskap av rumänsk historiker och författare, för detta europeiska kulturarvsmärke, föreslå en exceptionell minnesplats som är unik i världen, nämligen helige Andreas grotta, som ligger i närheten av den plats där Donau flyter ut i Svarta havet. Såsom bekräftas av Origen, en av den kristna kyrkans fäder, som fick höra talas om detta från sin fader, som i sin tur fick höra talas om detta från Andreas lärjungar, kom den första man som kallades för Jesus Kristus hit till denna lilla grotta i provinsen Mindre Scythia och spred evangeliets ljus. Detta är nästan helt säkert den första kristna kyrkan i Europa.

Under de första månaderna av 2011 kommer jag att vidta de åtgärder som krävs för att få samfundets stöd för ett stort projekt. Jag avser att resa en imponerande staty av vår frälsare Jesus Kristus i den rumänska delen av Transsylvanien, närmare bestämt i Braşovregionen. Den kommer att bli 40 meter hög, och därigenom högre än liknande statyer i Brasilien, Portugal och Polen. Det kommer också att finnas en kyrka belägen vid dess fot, där bröllop, dop och religiösa gudstjänster kommer att hållas för att uppmärksamma de stora kristna högtiderna. Bara i ljuset av det kristna korset kan vi klara oss genom och gå segrande ur den kommande mörka tiden.

  Hella Ranner (PPE). – (DE) Herr talman! Det gläder mig att detta initiativ, som redan har genomförts i vissa medlemsstater, nu har tagits upp på EU-nivå. Det var rätt och riktigt att en tvåårig omloppstid valdes för tilldelningen av märket. Jag vill också rikta mitt tack till föredraganden för denna fråga. Jag måste emellertid erkänna att jag har en mindre reservation, nämligen att vi måste kunna dra en skarp gräns mellan Unescos program för världskulturarvet och detta märkes europeiska motsvarighet. Annars kommer våra medborgare att ha svårt att förstå varför detta särskilda märke har en specifik europeisk dimension.

Jag har undersökt vilka minnesplatser som hittills har nominerats av medlemsstaterna och kommit fram till att de, naturligt nog, i första hand är byggnadsverk som skapats av människor. Vår idé i utskottet för kultur och utbildning var att inte bara erkänna byggnader, även om byggnader är ett viktigt inslag, utan också – och än viktigare – värdefulla föremål och andra minnesplatser, eller till och med erfarenheter, som är knutna till EU:s utveckling.

Detta leder mig till den sista punkten i mina kommentarer. Det kommer att bli särskilt viktigt att utse lämpliga experter till de nämnder som har införlivat dessa mål och som kan hjälpa till att genomföra och utveckla dem. Därför finns det ingen anledning att oroa sig för den byråkrati som möjligen skulle kunna skapas.

  Silvia Costa (S&D). – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Under en epok då Europa genomgår en identitetskris och lider brist på framtidsutsikter anser jag att inrättandet av det europeiska kulturarvsmärket är särskilt betydelsefullt. Det innebär att minnesplatser erkänns ha ett högt symboliskt och fostrande värde för EU:s historia, kultur och skapande – både materiellt och immateriellt sett.

Jag vill rikta mitt uppriktiga tack till föredraganden Chrysoula Paliadeli, som på ett effektivt sätt tog med de förslag och tillägg som föreslagits av flera av oss i utskottet för kultur och utbildning. Därigenom har hon i synnerhet främjat förfaranden som är säkrare och i större utsträckning uppfyller Lissabonfördraget när det gäller uppdelningen av uppgifter mellan medlemsstaterna, kommissionen, rådet och parlamentet. Som några av ledamöterna nämnt har vi också strävat efter att undvika varje form av överlappning mellan märket och andra initiativ från Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco) eller Europarådets historiska och kulturella resvägar.

Medlemsstaterna kommer förvisso inte att presentera fler än två aktivt förvaltade minnesplatser vartannat år, och dessa på grundval av väldefinierade kriterier. Detta är en viktig punkt: medlemsstaterna måste visa att de tror på dessa platser, och att de följaktligen hanterar dem på ett pedagogiskt sätt och gör folket delaktiga. Under mellantiden kommer kommissionen att ansvara för det preliminära urvalet efter att ha lyssnat till en expertpanel. Kommissionen kommer emellertid också att ha en övervakande roll, och ska vart sjätte år utvärdera hur pass effektivt minnesplatserna förvaltas. Kommissionen har också rätt att dra tillbaka märket. Parlamentets roll kommer att stärkas genom att det, förutom att utse fyra av de 16 medlemmarna i den europeiska panelen, även kommer att ha en aktiv roll i samband med förteckningen över preliminära minnesplatser.

Jag stöder också lösningen på det komplicerade problemet med de märken som på mellanstatlig nivå redan har tilldelats flera medlemsstater, som i alla händelser, även om de inte lämpar sig för det nya systemet och de nya kriterierna, kommer att behålla sina tidigare märken och således inte misskrediteras.

Jag uppskattar att gränsöverskridande minnesplatser kommer att prioriteras, vilket kommer att bli en mycket intressant utmaning för Europa. Jag stöder också den roll som har tilldelats Regionkommittén som en del av en subsidiaritetsstrategi samt betoningen på behovet av att göra medlemsstaterna delaktiga under urvalsfasen, däribland kommuner och regioner, för att undvika att de bara delvis medverkar. Jag anser emellertid att ytterligare insatser från medlemsstaterna skulle vara till nytta. Det skulle vara betydelsefullt om medlemsstaterna kunde inleda tävlingar riktade till unga människor i skolor och på universitet som en inledning på processen för att utse minnesplatser. Detta skulle också bli ett sätt att återupprätta en gemensam europeisk historia och händelseutveckling, och innebära att även de unga bidrar till en känsla av samhörighet och europeiskt medborgarskap.

  Hannu Takkula, för ALDE-gruppen. – (FI) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka för möjligheten att yttra mig på min grupps vägnar, dvs. gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, om detta viktiga betänkande om det europeiska kulturarvsmärket.

Under debatten i dag har jag ett par gånger påmints om något som en viss lärare en gång sade till mig, nämligen att allt som kan missförstås kommer att missförstås. Med detta menar jag att vissa försöker betrakta detta utmärkta projekt – vars syfte är att stärka EU:s profil och visa att EU:s styrka ligger i dess mångfald, dvs. att unionen står enad i mångfalden – som ett hot mot begreppet nationsstaten, eller som ett hot mot den europeiska identiteten eller något annat. Det handlar inte om det.

Jag anser att detta är ett utmärkt initiativ, och jag menar att vi behöver veta mer om Europa. Vi behöver veta mer om varandra, för på så sätt kan vi bygga ett bättre EU i framtiden.

EU är en mosaik av nationer, där gemensamma idéer om demokrati, människans värdighet och yttrandefrihet har utvecklats. Dessa är centrala värden som vi vill främja.

När vi talar om det europeiska kulturarvet ska det också sägas att vi har ett mycket rikt sådant. Jag anser att denna obetydliga investering på 1,3 miljoner euro för hela programmet kommer att gynna de minnesplatser som tilldelas det europeiska kulturarvsmärket flera gånger om, även ekonomiskt sett. Den ekonomiska nyttan är emellertid inte viktigast i detta avseende, utan det är framför allt den psykologiska behållningen av en förstärkt europeisk känsla och en bättre förståelse för hur denna europeiska mosaik uppkommit, samt vad den grundar sig på. När vi känner till vår bakgrund och historia kommer vi också att kunna bygga en hållbar framtid.

Herr talman, jag vill återigen tacka föredraganden Chrysoula Paliadeli för hennes betänkande, som enligt min uppfattning är både utmärkt och nödvändigt. Det är dessutom väl värt att gå vidare med projektet för det europeiska kulturarvsmärket på grundval av detta betänkande.

  Raffaele Baldassarre (PPE). – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Att skapa en europeisk identitet och öka medborgarnas intresse för EU och dess ursprung är två utmaningar som de europeiska institutionerna är tvungna att bemöta för att uppnå en bred sammanhållning och solidaritet.

Dessa utmaningar är dessutom centrala för Lissabonfördragets mål. I artikel 3 i fördraget fastställs i själva verket EU:s skyldighet att skydda utvecklingen av den europeiska kulturen. Om den europeiska drömmen för närvarande genomgår en svår period beror detta inte bara på den återvändsgränd som EU:s politiska projekt hamnat i, eller den pågående finanskrisen, utan också på de svårigheter som drabbat den union som grundats på en ännu oklar identitet.

I denna situation är det viktigare än någonsin att minska klyftan mellan EU och dess medborgare, och att EU:s mångnationella men dock gemensamma kulturarv förlänas unionens medborgare och framför allt de framtida generationerna. Detta är meningen med, och betydelsen av, ett europeiskt kulturarvsmärke, dvs. att föra samman Europa i dess mångfald samt att främja en gemensam kultur och en samverkan mellan de berörda platserna inom unionens territorium.

För att förverkliga detta mål kommer det nya märket att vara inriktat på ett symboliskt och fostrande värde snarare än på en minnesplats estetiska attraktion. Samarbete mellan minnesplatser kommer att främjas och gemensamma projekt stödjas. Jag vill därför berömma det utmärkta arbete som utförts av Chrysoula Paliadeli och utskottet för kultur och utbildning, särskilt när det gäller förfarandet för att välja ut minnesplatser och stärka parlamentets roll under urvalsprocessen.

Jag är säker på att medlemsstaternas beslut att införa märket inom ramen för EU kommer att bidra till att öka dess synlighet och anseende samt förverkliga målen om sammanhållning och solidaritet bland EU:s medborgare.

  Cătălin Sorin Ivan (S&D). – (RO) Herr talman! Jag vill också börja med att tacka föredraganden för det utmärkta betänkande hon åstadkommit och för de förhandlingar hon fört med kommissionen och rådet. Även om hon inte lyckats etablera Europeiska unionens kulturarvsmärkning så är det europeiska kulturarvsmärket fortfarande förträffligt, liksom projektet i sig. Jag är övertygad om att om det går samma väg som projektet Europeisk kulturhuvudstad, så kommer det att bli en succé. Det är ett utmärkt initiativ, särskilt eftersom det ger upphov till gränsöverskridande projekt.

Flera stater samarbetar för att dela med sig av de värderingar och traditioner som de har haft gemensamt i hundratals år. Jag kommer från en stad vid EU:s östra gräns, kanske den största kulturstaden vid den östra gränsen, bara en mil från själva gränsen. Jag har också varit i Santiago de Compostela, som ligger nästan vid EU:s västra gräns – två kulturcentrum med väldigt många saker gemensamt, men också med väldigt många skillnader. Den ena platsen är centrum för ortodoxernas pilgrimsfärder, medan den andra är centrum för katolska pilgrimsfärder. Vi ser våra gemensamma värden tydligast när vi går utanför EU:s gränser, när vi reser på andra kontinenter. Då får vi en mycket tydlig bild av de värderingar som vi har delat i hundratals år och av det faktum att vi har en gemensam kultur och vissa egenskaper som skiljer oss från andra folk. Europeiska unionen, eller snarare det europeiska kulturarvsmärket, får därför sin fulla betydelse när vi går utanför Europeiska unionens gränser.

Jag gratulerar föredraganden ännu en gång till betänkandet och jag är övertygad om att det blir ett lyckat projekt.

  Csaba Sógor (PPE). – (HU) Herr talman! Det gläder mig att detta är det andra förslaget under detta sammanträde som syftar till att överbrygga klyftan mellan Europeiska unionen och dess medborgare. Genom att ombildas från ett mellanstatligt program mellan flera europeiska länder till en officiell EU-åtgärd kommer det europeiska kulturarvsmärket att stärka känslan av att tillhöra EU och det kommer att stärka erkännandet av skillnader och interkulturell dialog. Det kommer att göra medborgarna, särskilt de yngre, medvetna om sin viktiga roll i Europas historia och den europeiska symboliken. Det kan höja medvetenheten om vårt gemensamma kulturarv.

De platser som tilldelas kulturarvsmärket kommer att bli mer tillgängliga, särskilt för ungdomar, och de föremål som bär vår gemensamma historia kommer att användas på ett lämpligare sätt. Det som personligen gläder mig allra mest är de organisatoriska aspekterna av åtgärden, nämligen att urval och övervakningsförfaranden kommer att genomföras enligt gemensamma, entydiga och tydliga kriterier, och att det professionella erfarenhetsutbytet kommer att öka. Som vald ledamot som företräder en nationell minoritet konstaterar jag med tillfredsställelse att i till exempel Rumänien kommer platser som nominerats av objektiva internationella experter också ha en chans att bli utvalda, utöver de fyra objekt som redan har kulturarvsmärkts. Det rör sig om platser som Telekibiblioteket i Târgu-Mures, som är känt som en av den ungerska kulturens bastioner, eller den svarta kyrkan i Braşov, ett klassiskt exempel på den framstående sachsisk-gotiska arkitekturen.

  Olga Sehnalová (S&D). – (CS) Herr talman! Det europeiska kulturarvsmärket är utan tvekan ett bra initiativ, och en god fortsättning på det mellanstatliga projekt som nu pågått sedan 2006. Syftet med initiativet är att bidra till att skapa en gemensam europeisk identitet och öka intresset för Europeiska unionen och dess värden.

Begreppet ”kulturarv” är mycket brett, vilket är bra. Jag är glad över att ändringsförslaget om att innefatta det industriella kulturarvet i den kategorin antogs i betänkandet. Industrin är en av de viktiga komponenterna i Europas gemensamma historia – när allt kommer omkring var 1800-talets Europa den industriella revolutionens vagga, och EU:s uppkomst är kopplad till grundandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Det är dock också kopplat till vår gemensamma historia av folkrörelser för medborgerliga och sociala rättigheter.

Ett av de områden som förväntas dra nytta av det europeiska kulturarvsmärket är turismen. Jag är övertygad om att detta också är en chans att utnyttja den gemensamma europeiska historiens monument för att utveckla turismen i de regioner som inte är traditionella turistmål. Jag anser att denna typ av monument är orättvist förbisedda, och allt som krävs är att upptäcka och utnyttja deras potential. Jag välkomnar och stöder därför betänkandet i hög grad och vill passa på att tacka föredraganden Chrysoula Paliadeli.

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE). – (PL) Herr talman! Under perioden före Lissabonfördragets antagande stod vi inför en situation där medborgarna i EU började bli påtagligt mindre intresserade av unionens angelägenheter och verksamhet. Lissabonfördraget antogs inte enbart för att det behövdes bättre fungerande institutioner, utan också för att göra medborgarna mer delaktiga i EU:s verksamhet, genom exempelvis medborgarinitiativ. Det europeiska kulturarvsmärket är ytterligare ett steg mot att bygga en europeisk identitet och stärka banden mellan medborgarna och EU.

Under de senaste fyra åren har medlemsstaterna utsett 64 platser med särskild betydelse för Europa. Genom att upptäcka vår gemensamma historia och sprida kunskap om Europeiska unionens roll och dess kulturella mångfald som bygger på gemensamma demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter, kan vi stärka känslan hos unionens invånare av att tillhöra en stor europeisk familj inom ramen för den europeiska unionen.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Herr talman! Jag välkomnar dessa förslag och anser att de kommer att nära och utveckla turismen, något som är välbehövligt i dessa dagar.

(EN) Trots all kritik mot EU tror jag att de flesta medborgarna ändå värdesätter Europa och särskilt en europeisk märkning. Det har jag sett exempelvis i samband med Europeiska sporthuvudstaden. Limerick, som ligger i min egen valkrets, fick nyligen den titeln och det var mycket uppskattat. Detsamma gäller de europeiska kulturhuvudstäderna och det kommer säkert även att gälla för europeiska kulturarv.

Det finns några bra saker här som förtjänar särskilt beröm. Den ena är att platsen måste underhållas. Man kan alltså inte få märket för eviga tider, utan måste faktiskt göra sig förtjänt av det. Den andra är det som Hans-Peter Martin tog upp, och som besvarades bra av Marco Scurria, nämligen att kulturarvsmärkningen inte kommer att kvävas av byråkrati. Vi kan vara mycket nöjda med detta. Det har stor potential.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). – (LT) Herr talman! Det pågår ofta diskussioner bland medborgarna om Europeiska unionens framtid. Grunderna för en stark union och en framgångsrik framtid byggs på förtroende och ömsesidig anpassning, precis som i en familj. Det europeiska kulturarvsmärket är ett sätt för människor att få veta mer om andra, att hitta och känna igen de saker, de personer och de rörelser som symboliserar Europas uppbyggnad. Identifieringen av ett gemensamt kulturarv är en möjlighet att stärka ett gemensamt och enat Europa. I alla nationer och länder har vi olika och varierande historiska erfarenheter, ofta smärtsamma, men det är dessa skillnader som tillsammans skapar vår familj och formar vår europeiska identitet. Jag vill särskilt betona den uppdelning av Europa som varade i många år, då länderna hade olika möjligheter och i vissa fall inga möjligheter att utveckla demokrati. Jag talar om Östeuropa och Sovjetunionens ockupation. Men också där har det alltid funnits en strävan mot idén om ett enat Europa, och vi måste uppskatta …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Piotr Borys (PPE). – (PL) Herr talman! Ingen kan anklaga oss för inkonsekvens. I och med Lissabonfördraget inrättade vi unionsmedborgarskapet för EU:s invånare och i går fick vi möjlighet att rösta om medborgarinitiativet. I dag antar vi en symbol, nämligen det europeiska kulturarvsmärket. Det kommer utan tvekan att stärka EU:s identitet och medborgarskap, med andra ord, alla de värden som är så viktiga för oss. Denna märkning kommer säkerligen att bli ett enastående komplement till både Unescos världsarvslista och Europarådets kulturvägar, liksom de europeiska kulturhuvudstäderna. Alla som reser vet hur värdefulla och viktiga sådana system är.

Att främja den europeiska kulturen hos Europas hjärta, dess medborgare, är en grundläggande aspekt. En stor del av Europa är fortfarande oupptäckt i detta avseende, men främjandet av den europeiska kulturen utanför EU spelar också en viktig roll. Det viktigaste är att denna märkning marknadsförs framgångsrikt av kommissionen och medlemsstaterna.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Herr talman! Nu är det min tur att gratulera vår föredragande Chrysoula Paliadeli till hennes utmärkta betänkande och alla hennes insatser så här långt. Det nya europeiska kulturarvsmärket belyser vår kultur, belyser den europeiska andan och gläder alla oss som ofta besöker platser i Europa och tänker att det är synd att vi inte framhäver Europas mervärde, alla dessa historiska monument som vi verkligen behöver göra reklam för.

Som vi alla vet brottas Europa just nu inte bara med den ekonomiska krisen, vilket är naturligt – EU efter Lissabon vill lyfta fram sin kulturella sammanhållning, sin rika historia och den mosaik som definierar oss. Detta måste självklart ske med Europaparlamentets aktiva deltagande och jag hoppas att förhandlingarna med rådet om artikel 18 kommer att slå väl ut.

  Iosif Matula (PPE). – (RO) Herr talman! Jag välkomnar att det mellanstatliga initiativet Europeiska kulturarvsmärket omvandlas till ett formellt EU-initiativ, eftersom det ursprungliga projektet inte har fått den höga profil och prestige som det förtjänar. Det nya projektet ger oss möjlighet att öppna en dörr också till länder som berikar kontinentens kultur utan att vara en del av Europeiska unionen.

En viktig aspekt är omprövningen av platser som redan har utsetts i det mellanstatliga projektet och att man garanterar rättvisa när det gäller stater med olika antal ursprungligen utvalda platser. Det är dessutom viktigt att man i de fall platserna inte kan omprövas direkt har möjlighet att ansöka om märket på nytt och på så sätt få fler chanser.

Att tilldela det europeiska kulturarvsmärket på obestämd tid, utan regelbunden omprövning, skulle innebära en effektivare användning av den begränsade projektbudgeten. Det europeiska kulturarvsmärket kommer att öka allmänhetens medvetenhet om mångfalden i vårt gemensamma kulturarv och främja kulturturismen.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Herr talman! Att skapa en europeisk identitet och öka intresset för EU är stora utmaningar. De kan skapa sammanhållning och solidaritet i stor skala. Det europeiska kulturarvsmärket skulle uppnå sitt syfte på ett effektivare sätt om det förvaltades som ett EU-initiativ. Det måste grundas på samma kriterier och ha ett mycket tydligt definierat övervakningssystem. En av vinsterna kommer att vara att kulturturismen främjas. Precis som Unescos världsarvslista kommer kulturarvsmärkningen att öka antalet turister och ge de lokala ekonomierna ett uppsving.

Jag välkomnar kommissionens avsikt att använda det europeiska kulturarvsmärket tillsammans med andra instrument för att stärka banden mellan EU och dess medborgare. Jag vill avsluta med att framhålla vikten av att främja den interkulturella dialogen.

  Androulla Vassiliou, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Det verkar som om majoriteten av de ledamöter som har yttrat sig betonar hur viktigt detta europeiska initiativ är och att det har ett äkta mervärde. De har framhållit initiativets betydelse för att främja Europa, den gemensamma europeiska historien och kulturarvet, dess pedagogiska värde och dess betydelse för att skapa och stimulera en kulturell dialog.

Jag är mycket glad och tacksam för detta erkännande. Jag vill klargöra att de experter som kommer att utses för att fatta beslut i detta viktiga initiativ absolut kommer att ha bästa möjliga referenser för att se till att de väljer inte bara de bästa och mest värdefulla platserna, utan även idéerna. Kulturarvet handlar ju inte bara om platser utan också om immateriella värden. I Portugal finns till exempel det dekret som var det första dekretet i Europa som avskaffade dödsstraffet. Det var med på listan över kulturarv, så vi ser att arvet också kan vara immateriellt.

Jag vill också klargöra att vårt syfte är just att införa ett förenklat förfarande – kvalitet, men förenkling är viktigt. Därför har vi inte godtagit rådets förslag att initiativet efter behandling i expertgruppen skulle gå vidare till kommittéförfarandet, eftersom detta skulle skapa byråkrati och slösa värdefull tid i beslutsprocessen.

Avslutningsvis vill jag säga att i dessa tider av ekonomisk kris som skapar politiska, sociala och ekonomiska klyftor mellan de europeiska folken behöver vi just initiativ som detta för att sammanföra Europas folk. Det kommer att skapa en känsla av identitet och vi måste framhålla vikten av vårt gemensamma kulturarv, vars rikedom faktiskt ligger i dess mångfald. Ett gemensamt men mångsidigt kulturarv är det som förenar oss.

Jag vill än en gång tacka för ert stöd, och rikta ett särskilt tack till Chrysoula Paliadeli och skuggföredragandena för ett utmärkt samarbete. Jag ser fram emot det slutliga antagandet av detta viktiga initiativ inom den närmaste framtiden.

  Chrysoula Paliadeli, föredragande. – (EL) Herr talman! Först och främst vill jag instämma i de åsikter som framkommit här, både om en konsekvensanalys av det europeiska kulturarvsmärket och om dess kulturella mervärde. Kulturarvsmärket i sig kan inte ensamt överbrygga klyftan mellan medborgarna och Europeiska unionen. Men tillsammans med andra initiativ kan det bidra till att hantera problemet. Naturligtvis kan jag inte förneka det faktum att allmänheten i kristider som den senaste krisen vi har upplevt, med våldsamma angrepp på euron och EU, inte i första hand vänder sig till kulturen för att lösa sina grundläggande vardagsproblem. Men kunskap om historia och respekt för det mångkulturella kan tjäna som ett sammanhållningsinstrument och som ett incitament till tillväxt för lokala samhällen, genom att de uppmuntras att samarbeta på lokal, regional, nationell och gränsöverskridande nivå, vilket anges i kommissionens förslag som godkänts av oss. Ur detta perspektiv är idén om ett kulturarvsmärke för Europeiska unionen, som är utformat för att öka allmänhetens medvetenhet om Europas gemensamma kulturarv och samtidigt stödja kulturturismen, ett positivt steg i denna riktning – och jag vill passa på att tacka Cătălin Sorin Ivan som påminde oss om det ursprungliga förslaget. Värden som demokrati och frihet, som är fast förankrade i Europas kulturella förflutna, är i dag lika viktiga som öppenhet och solidaritet, särskilt om vi vill överbrygga klyftan mellan EU-institutionerna och medborgarna i unionens medlemsstater och klyftan mellan medlemsstaternas medborgare. Naturligtvis kommer vi att behöva ta itu med byråkratifrågor, men jag kan försäkra er om att det kommer att ställas mycket tydliga villkor angående den europeiska expertgruppens öppenhet och sammansättning. Det råder ingen tvekan om att institutionen kommer att fungera med absolut öppenhet.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Att omvandla den europeiska kulturarvsmärkningen till en officiell EU-åtgärd kommer att ge ett särskilt mervärde till de åtgärder som genomförs av medlemsstaterna, samtidigt som det på ett väsentligt sätt bidrar till att skapa en gemensam europeisk identitet. Jag välkomnar initiativet och det betänkande som har lagts fram. Jag vill också nämna att det europeiska kulturarvsmärket med stor framgång skulle kunna utökas, vilket skulle gynna den traditionella landsbygdsturismen som är en blomstrande sektor i många europeiska länder. Jag tänker också föreslå detta för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling vid presentationen av yttrandet om den roll som landsbygdsturismen spelar för unionens mål att göra EU till världens främsta turistmål.

  Emil Stoyanov (PPE), skriftlig. – (BG) Jag vill gratulera Chrysoula Paliadeli till hennes arbete med betänkandet. Upprättandet och tilldelningen av det europeiska kulturarvsmärket är ett initiativ som förtjänar särskild uppmärksamhet. De utvalda platsernas europeiska dimension och betydelse kommer att bidra till att främja en europeisk identitet och en känsla av EU-medborgarskap. Vår kontinents historia är en viktig faktor som kan bidra till integrationen av Europeiska unionens folk. Våra yngre generationer måste känna till vårt gemensamma europeiska arv eftersom det är viktigt att det inte finns olika versioner av historien eller försök till populistiska tolkningar. Detta är vår gemensamma europeiska historia och den speglar hela vår kulturella och språkliga mångfald. Urvalsförfarandet måste vara sådant att endast platser av lämplig kvalitet väljs. Jag anser att medlemsstaterna bör lämna in sina förslag i nära samarbete med lokala och regionala myndigheter. Det kommer att bidra till att popularisera platserna på nationell nivå och överbrygga klyftan mellan EU-institutionerna och medborgarna. Som ledamot av Europaparlamentet, det enda demokratiskt valda organ som representerar medborgarna, anser jag att parlamentet måste spela en större roll i detta initiativ.

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. – (HU) Jag instämmer fullständigt i betänkandets konstaterande att det finns en enorm klyfta mellan EU och medborgarna i EU-medlemsstaterna, eftersom över hälften av dem har en inte alltför positiv inställning till EU. Genom att göra det europeiska kulturarvsmärket till Europeiska unionens kulturarvsmärke, och därtill hörande ändringar, lanserar vi ännu en storslagen, kostsam och helt onödig reklam- och propagandakampanj för EU. Alldeles oavsett sådana små detaljer som att ett monument över den slovakiska nationalisten och separatisten Stefanik anses vara en utmärkt del av EU:s kulturarv, så kommer detta nya initiativ även att misslyckas med att föra medborgarna närmare EU. Dessutom är det märkligt att det europeiska kulturarvsmärket, om det nu faktiskt inte är tänkt att dubblera Unescos befintliga världsarvslista, ska utsträckas till tredjeländer. Vilka länder har man då tänkt sig?