ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

(Sammanträdet öppnades kl. 9.00.)

  Talmannen. – Den första punkten är ett betänkande av Chrysoula Paliadeli, för utskottet för kultur och utbildning, om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av Europeiska unionens insats för det europeiska kulturarvsmärket (KOM(2010)0076 – C7–0071/2010 – 2010/0044(COD)) (A7-0311/2010).

  Chrysoula Paliadeli, föredragande. – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Att främja en europeisk medvetenhet som respekterar och värnar om den kulturella mångfalden utgör en betydande utmaning för EU:s institutioner i deras insatser för att skapa en bred sammanhållning och solidaritet mellan medborgarna i EU:s medlemsstater.

Kunskaper om vår historia, kännedom om vårt mångkulturella kulturarv samt information till den unga generationen om de idéer och personer som stod i förgrunden vid byggandet av Europeiska unionen skulle kunna bidra till att överbrygga klyftan mellan EU och dess medborgare.

Kommissionen har på uppdrag av rådet åtagit sig att utarbeta ett förslag för att omvandla det mellanstatliga europeiska kulturarvsmärket till en EU-institution. Ett brett offentligt samråd och en konsekvensbedömning har visat att ett införlivande av denna institution i EU:s initiativ skulle bidra till att förbättra märkets profil och trovärdighet. Detta förutsätter att märket grundas på tydliga på förhand fastställda kriterier och att betoningen snarare läggs på de symboliska i stället för de estetiska egenskaperna hos ett monument eller en minnesplats. Detta skulle med andra ord signalera att EU:s historia är resultatet av ett rikt och ömsesidigt kompletterande gemensamt kulturarv, och att EU har sin grund i starka värderingar såsom frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna, kulturell mångfald, tolerans och solidaritet.

Vi började med en mycket ambitiös strategi för detta märke. Som ett vapen i vår utrikespolitiska arsenal, som sträckte sig längre än till EU:s gränser, skulle det även kunna beviljas till andra stater i Europa och – varför inte – även andra länder utanför vår kontinent. För närvarande skulle det vara mer realistiskt om det används som ett verktyg för att fördjupa sammanhållningen mellan unionens medlemsstater, och att det inledningsvis begränsas till att omfatta EU:s medlemsstater.

Som svar på kommissionens förslag ansåg vi att märket skulle kunna tilldelas högst 27 minnesplatser och att förfarandet skulle upprepas vartannat år. På så sätt skulle institutionens värde upprätthållas. Det skulle dessutom finnas tid att utse minnesplatser, och därefter övervaka dem efter det att märket tilldelats. Med hänsyn till märkets symbolvärde som en faktor som bidrar till Europas enande instämmer vi i att gränsöverskridande minnesplatser bör främjas. De bidrar dessutom till sammanhållningen, främjar upprättandet av nätverk och uppmuntrar till samarbete mellan medlemsstater eller regioner. Därför bör de ha en prioriterad plats i kvoten. Av praktiska skäl kommer en medlemsstat att agera som samordnare mellan EU:s expertgrupp och kommissionen.

Förändringen av märket ser vi inte som en administrativ förändrad version av den gamla gränsöverskridande institutionen, utan som en ny institution med tydligt definierade urvalskriterier och bindande skyldigheter för mottagarna för att de ska kunna behålla märket. Expertgruppen, nätverket, märkets symboliska egenskaper och övervakningen av dem som tilldelats märket tyder på ett annorlunda tillvägagångssätt som inte ska förväxlas med den tidigare gränsöverskridande institutionen. I syfte att skydda den gamla institutionen och främja den nya institutionens giltighet ansåg vi därför att övergångsbestämmelserna i artikel 18 i kommissionens förslag inte var nödvändiga. Vi har också sökt efter möjligheter att stärka rollen för den tolv medlemmar starka expertgruppen i kommissionens text genom att lägga till ytterligare en medlem som föreslagits av Regionkommittén. Vi försökte också se till att gruppen var mer delaktig i tilldelningen eller tillbakadragandet av märket.

I detta sammanhang, och i syfte att stärka parlamentets roll, insisterade vi på kommissionens skyldighet att offentliggöra en fullständig förteckning över det preliminära urvalet av minnesplatser före det slutgiltiga urvalet samt att underrätta parlamentet och rådet om detta. Det skulle ge parlamentet och rådet tid att reagera om några frågetecken uppstår.

För att avsluta denna kortfattade presentation vill jag tacka skuggföredragandena, kommissionens företrädare och rådet för deras kreativa bidrag till det betänkande som ni snart kommer att rösta om. Jag är säker på att vi kommer att samarbeta i samma anda under samrådets nästa skede.

  Androulla Vassiliou, ledamot av kommissionen. – (EL) Herr talman! Jag vill börja med att tacka parlamentet, särskilt föredraganden Chrysoula Paliadeli och skuggföredragandena, för deras massiva stöd till kommissionens förslag om det europeiska kulturarvsmärket. Som ni vet var detta förslag ett av de första som godkändes av den nya kommissionen efter det att den hade tillträtt, och det är en av våra prioriteringar inom kultursektorn under de kommande åren.

Vårt syfte med detta märke är att ge de europeiska medborgarna, särskilt de unga, nya möjligheter att lära känna sitt gemensamma men samtidigt mångskiftande kulturarv och historia samt EU:s utveckling. Jag är säker på att detta kommer att bidra till att föra de europeiska medborgarna närmare EU. Det europeiska kulturarvsmärket kommer också att bidra till att öka kulturturismen och medföra konkreta och ekonomiska fördelar.

Samarbetet mellan parlamentet och kommissionen kring detta märke har varit ytterst konstruktivt under de senaste månaderna, och det gläder mig att vårt tillvägagångssätt sammanfallit på ett antal grundläggande punkter. De flesta av de ändringsförslag som ni i dag godkände ligger helt och hållet i linje med våra ambitioner för det nya märket. Vi delar parlamentets uppfattning om att initiativets kvalitet och giltighet är av central betydelse. Vi uppskattar också de åtgärder ni vidtagit för att bestämmelserna och förfarandena ska vara så tydliga, enkla och flexibla som möjligt. Därigenom blir de enklare att förstå för allmänheten och lättare att tillämpa för medlemsstaterna och EU.

Ett fåtal av era ändringsförslag är emellertid mer politiskt känsliga. Jag åsyftar i huvudsak de strukna övergångsbestämmelserna. De minnesplatser som tilldelas det mellanstatliga märket och medlemsstaterna har mycket höga förväntningar på övergångsperioden, som kommer att ge dem möjlighet att snabbare delta i det nya systemet. Detta förutsätter givetvis att de uppfyllt de nya kvalitetskriterierna. Detta blir kanske en av de huvudfrågor som vi bör diskutera med rådet vid våra trepartssamtal under de kommande månaderna.

Jag är emellertid säker på att vi kommer att nå kompromisser som är godtagbara för alla parter, och som kommer att säkra en långsiktig framgång för det europeiska kulturmärket. Därför hoppas vi kunna fortsätta vårt utmärkta samarbete med parlamentet i denna fråga. Tack än en gång för ert förträffliga samarbete.

  Marie-Thérèse Sanchez-Schmid, för PPE-gruppen. – (FR) Herr talman! Jag vill naturligtvis gratulera föredraganden, och inte bara till hennes arbete, utan framför allt till hennes förmåga att lyssna.

Jag anser att detta betänkande, som kanske inte framstår som så viktigt i parlamentets allmänna sammanhang, sannolikt kommer att resultera i konkreta EU-åtgärder. Många bäckar små gör en stor å.

Om utskottet för kultur och utbildning röstade för att behålla namnet ”Europeiskt kulturarvsmärke” – som gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) särskilt hoppades på – så var det på grund av att initiativet inte begränsas till EU:s historiska period utan i stället inriktas på den stora europeiska idén, som är ett mycket äldre begrepp.

Märket är ett kraftfullt redskap som i första hand ska främja den europeiska identiteten genom kulturell mångfald. Det bör inte betraktas som blott och bart en enkel förändring av det mellanstatliga initiativet, utan snarare som ett verkligt redskap som bygger på erfarenhet och som kommer att tillföra ett verkligt mervärde. Det kommer både att stimulera medlemsstaterna eller de lokala myndigheterna att främja europeiska värderingar och bidra till att medborgarna får kännedom om dessa värderingar.

Märkets syfte är att stärka de europeiska medborgarnas känsla av delaktighet i EU och att åstadkomma en gemensam medvetenhet. Vid en tidpunkt då allmänhetens hängivenhet för den europeiska idén fortsätter att vara en viktig utmaning som vi måste bemöta är EU även i behov av symboler som kan utveckla och stärka denna hängivenhet. Tyvärr verkar det som om den europeiska identiteten är ett uppenbart faktum som ännu inte uppfunnits.

  Mary Honeyball, för S&D-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag instämmer fullständigt med alla övriga talare om att det här är ett utmärkt initiativ, och det gläder mig mycket att utskottet för kultur och utbildning och Chrysoula Paliadeli lägger fram detta.

Jag vill särskilt tacka vår föredragande, som har gjort ett utmärkt arbete med detta betänkande. Det är en mycket bra metod för att främja EU och vår gemensamma kultur och historia. Jag är övertygad om att märket kommer att bli en stor framgång, och vi bör se till att vidta olika åtgärder för att säkra denna framgång. De slutliga minnesplatserna kommer att väljas ut av en expertpanel med specialistkunskaper på detta område, och som jag nämnt tidigare kommer vi framför allt att söka efter gränsöverskridande minnesplatser för att främja den europeiska idén.

Det finns också särskilda kriterier som vi kräver att framgångsrika kandidater ska uppfylla: Vi vill öka EU:s betydelse för de valda minnesplatserna, och framgångsrika kandidater förväntas anordna kurser, särskilt för unga människor. Idéer kommer att utbytas om att inleda gemensamma projekt tillsammans med andra minnesplatser som har tilldelats märket. Konst- och kulturaktiviteter kommer att anordnas för att främja en dialog, och givetvis kommer dessutom största möjliga antal besökare ur allmänheten att ha tillträde till dessa minnesplatser.

Jag tror därför att minnesplatserna, när de väl kommit igång, kommer att vara till stor nytta för EU och utgöra en plats som människor kan besöka och finna nöje i. Minnesplatserna kommer också att främja den europeiska idén och vår verksamhet här i parlamentet och EU.

Jag rekommenderar därför detta betänkande. När systemet väl har kommit igång är jag säker på att det kommer att röna stor framgång, och jag är mycket stolt över att ha tagit del i initiativet.

  Oriol Junqueras Vies, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Det europeiska kulturarvsmärket är utan tvekan ett mycket viktigt projekt, av minst två anledningar: för det första innebär det en möjlighet för europeiska medborgare att närma sig sin gemensamma och mångskiftande historia och sitt kulturarv, och för det andra är det ett bra redskap för att främja kulturturismen och stärka ekonomin.

Jag vill därför tacka kommissionsledamot Androulla Vassiliou och föredraganden Chrysoula Paliadeli för deras initiativ och hårda arbete. Jag vill också ta tillfället i akt och säga att trots att detta ursprungligen var ett initiativ från medlemsstaterna bör vi nu ge det en tydlig EU-dimension.

Det innebär att det europeiska kulturarvsmärket inte ska bli summan av de platser som valts ut av medlemsstaterna, utan det bör snarare återspegla en gemensam europeisk vision. En europeisk vision kräver gemensamma kriterier och fullständig öppenhet i medlemsstaternas preliminära urvalsprocess. Det innebär också att vi måste respektera den regionala, kulturella och språkliga mångfalden.

Märkets framgång beror på oss.

  Emma McClarkin, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Främjandet och utbyggnaden av kulturminnesplatser i Europa är ett nödvändigt och välkommet projekt som förtjänar vår fulla uppmärksamhet. Vårt rika och mångskiftande kulturarv är något som de europeiska medborgarna bör vara stolta över, och det är definitivt en av de främsta orsakerna till att miljontals människor från hela världen besöker Europa varje år. Projektet kommer att ge historiska platser en möjlighet att beviljas ytterligare finansiering för att bevara och utveckla sina inrättningar. Det blir en välbehövlig resurs under dessa hårda ekonomiska tider, och när vi väcker medborgarnas förväntningar har vi också en skyldighet att hålla vårt ord.

Betänkandet var emellertid redan från början färgat av ett federalistiskt språk som var avsett att främja ett påhittat eller påtvingat europeiskt folk. Försöket att döpa om systemet till EU:s kulturmärke var politiskt grundat och skulle ha uteslutit tusentals potentiella platser vars historia och kulturarv är äldre än, och överskuggar förvisso också, flera nutida minnesplatser.

Vidare förkastades mina och andra personers försök att se till att märkets inriktning förblev på kulturarvet, och inte på den politiska integrationen. Detta kommer oundvikligen att leda till att flera betydelsefulla minnesplatser utesluts.

Finansieringen av detta program har också vållat allvarlig oro, särskilt mot bakgrund av de åtstramningsåtgärder som för närvarande drabbar kulturministerier över hela Europa. Jag hoppas att vi har kunnat tygla detta, genom att gå vidare. Den överdrivna ökningen av minnesplatser och den troliga dupliceringen av Unescos system kommer sannolikt också att skapa ytterligare problem.

Det centrala målet med detta märke borde ha varit att bevara och högtidlighålla vårt gemensamma och mångskiftande kulturarv, men tyvärr har vi inte säkrat ett skapande av mervärde. Detta bör vi ha i åtanke.

  Giancarlo Scottà, för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag gläds åt detta initiativ, som är avsett att förändra det europeiska kulturarvsmärket till en formell EU-åtgärd för att öka dess effektivitet, synlighet, anseende och trovärdighet.

Jag vill därför framhålla betydelsen av professionalism hos medlemmarna i den expertpanel som utnämns för att utvärdera minnesplatserna. Det är också viktigt med noggrannhet i förfarandena för tilldelning av märket och i översynen av hur platserna sköts allteftersom tiden går. Dessa faktorer är avgörande för att säkra märkets särdrag och kvalitet.

Märket bör emellertid vara helt och hållet inriktat på symboliska och pedagogiska värden, snarare än på minnesplatsens skönhetsvärde – vilket andra initiativ för främjande av kulturarvet tenderar att vara. På så sätt kan märket tydligt åtskiljas från dessa. Därför håller jag med om att gränsöverskridande minnesplatser bör beaktas särskilt på grund av deras symboliska betydelse.

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman! Ett märke av detta slag är meningsfullt, men endast på två villkor: för det första bör märket vara väl synligt för att se till att det uppmärksammas – när allt kommer omkring har vi redan ett överflöd av liknande symboler. Det andra villkoret är att de tillämpliga byråkratiska förfarandena inte får tillåtas bli ett självändamål, såsom är fallet med flera liknande initiativ och EU-institutioner. Det skulle verkligen vara en paradox för den europeiska kulturtraditionen om något som skulle kunna vara så fördelaktigt för oss – där vi tydligt fastställer en ståndpunkt som är helt annorlunda än Kinas hantering av den antika kulturen eller Förenta staternas historiskt begränsade innehav av kulturminnesplatser – i slutanalysen skulle betraktas som ett ytterst byråkratiskt och komplicerat sätt att åstadkomma en ren svågerpolitik.

Vi behöver klargöra en sak: kultur är källan till inspirerande idéer och visioner som ofta hyllas här, men som alltför sällan omsätts i praktiken. Denna särskilda möjlighet att skapa en identitet som också omfattas av subsidiaritetsprincipen kan bara existera genom kulturen, och därför behöver vi göra ännu mer på det här området. Jag tänker också på att särskilt främja författare och andra konstnärer, utan att dra in de självreproducerande byråkratiska organisationer och institutioner som vi tenderar att ha med i EU-sammanhang.

  Marco Scurria (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill välkomna kommissionsledamot Androulla Vassiliou och tacka henne för det kraftfulla stödet till detta initiativ. Jag vill också tacka Chrysoula Paliadeli och alla skuggföredragande för deras utmärkta arbete.

EU genomgår för närvarande ekonomiska och finansiella svårigheter. Vi håller förvisso på att diskutera hur vi kan ingripa för att hjälpa vissa av EU:s länder som är i knipa. Uppenbarligen är detta en viktig sak att göra, men EU bör inte glömma bort betydelsen av de värden som har gjort det möjligt för unionen att gå segrande ur de otaliga utmaningar som den varit tvungen att hantera i det förflutna.

EU:s välstånd finns i dess historia, kultur, konst, ledargestalter, landskap och symboliska platser samt bland dess intellektuella, filosofer och civilisation. Märket kan representera allt detta och framhålla de otaliga former av europeisk identitet som medlemsstaterna har bidragit till under årens lopp.

Vi måste nu genom förhandlingar med rådet försöka lösa vissa meningsskiljaktigheter när det gäller tolkningen av ett antal punkter. Jag tror att de omtvistade punkterna kommer att kunna lösas snabbt, och kanske också enkelt, med tanke på denna frågas betydelse. Jag är också övertygad om att så snart detta betänkande har antagits kommer vi alla att känna oss mer europeiska på grund av de värderingar och traditioner som vi delar. Jag anser att vi genom kommissionen samt det arbete som utförts i parlamentet och tillsammans med rådet verkligen gör en god insats för alla våra medborgare.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) från Hans-Peter Martin i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman! Jag är mycket tacksam gentemot Marco Scurria. Jag uppskattar verkligen det han sagt i denna fråga. Jag vill bara fråga honom hur han, som företrädare för den största gruppen här i parlamentet, bedömer risken för att vi blir uppbundna av alltför mycket byråkrati när det gäller förvaltningen och genomförandet av kulturarvsmärket? Har han några förslag på hur vi kan se till att detta hålls inom rimliga ramar, så att vi inte ställs inför ett överflöd av oupphörligt rådslående jurymän och missar vårt faktiska gemensamma mål, dvs. att åstadkomma ett mycket synbart märke som också erkänns som sådant i medierna?

  Marco Scurria (PPE). – (IT) Herr talman! Jag besvarar gärna Hans-Peter Martin, för vi vet att den byråkratiska frågan ibland är det som skiljer och separerar de europeiska medborgarna från deras institutioner. Sett ur denna synvinkel anser jag att den väg som utstakats i betänkandet är ganska tydlig. Vi kommer också att tala om detta med rådet.

När medlemsstaterna väl har beslutat vilka minnesplatser som skulle kunna tilldelas det europeiska kulturarvsmärket, och när vi väl har en panel av verkliga experter som kan samlas och utse minnesplatser inom en nödvändig men inte alltför lång tid – vi behöver fortfarande komma fram till vem som ska ha sista ordet, men det är en fråga som vi kommer att diskutera med både rådet och kommissionen – kan jag ur denna synvinkel inte se några överdrivet byråkratiska frågor. Det finns byråkratiska problem med flera andra åtgärder, men inte med detta märke. Här tror jag att man kommer att kunna följa en säker tidsram och åstadkomma tydliga resultat för alla europeiska medborgare.

  Maria Badia i Cutchet (S&D). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill också instämma i gratulationerna till Chrysoula Paliadeli för det utmärkta arbete som hon har åstadkommit.

Jag anser att vi nu, när betänkandet väl har antagits, kan konstatera att det kommer att utgöra en framgångsrik höjdpunkt för det nya åtagandet för en ”europeisering”, och jag anser att det är mycket viktigt att göra ett sådant åtagande i dessa tider.

Jag anser också att beslutet från medlemsstaterna, kommissionsledamoten och kommissionen att placera det europeiska kulturarvsmärket inom EU:s sfär kommer att bidra till att öka märkets synlighet, anseende och trovärdighet. Det kommer också att stärka de djupgående idealen om sammanhållning och solidaritet mellan EU:s medborgare.

Märket är ett viktigt steg mot en europeisk integration, eftersom det kommer att föra oss och alla medborgare närmare vår gemensamma historia.

När det finns så många röster att lyssna på, som ofta gör anspråk på en individuell historia – och ofta en nationell sådan – anser jag att ett initiativ såsom det vi i dag röstar om, där vi kan göra anspråk på en gemensam historia och skapa vår egen, har ett verkligt symboliskt och ytterst viktigt värde.

Jag anser att våra planer för detta europeiska kulturarvsmärke också kommer att hjälpa de yngre generationerna att förstå de idéer som fanns hos den europeiska unionens fäder. På så sätt kommer de att inse att denna europeiska union, denna europeiska integrationsprocess som vi genomgår, är en process vars fullbordande – likt alla andra processers – kommer an på dem som arbetar med den. Jag tror att EU i detta hänseende kommer att formas efter medborgarnas önskemål. Därför uppmanar jag alla att samarbeta. Jag hörde ju att Hans-Peter Martin just sade att vi bör undvika byråkrati. Givetvis bör vi göra det! Men vi behöver framför allt engagera oss för vår gemensamma historia, och göra den känd.

  Talmannen. – Hannu Takkula har begärt ordet för en fråga.

Hannu Takkula! Du kan nu ställa din fråga till Maria Badia i Cutchet.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Mitt huvudsyfte var att begära ordet för att yttra mig, för jag är samordnare för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, och jag vill på gruppens vägnar tacka Chrysoula Paliadeli för hennes utmärkta betänkande och säga ett par ord om vårt folks historia och om det europeiska kulturarvsmärket. Så i själva verket är min fråga …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Talmannen. – Herr Takkula! Ett ögonblick. Enligt förfarandet kommer jag strax att ge ordet till dig som extra talare, eftersom företrädaren från din grupp inte är här.

Jag kommer att ge dig ordet efter de kommande talarna, och du kommer att få två minuters talartid.

  Marek Henryk Migalski (ECR). – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! För en stund sedan, under tolkningen av Maria Badia i Cutchets tal använde sig tolken av termen ”europeisering”, förmodligen av misstag. Det finns inget sådant ord i det polska språket och jag har känslan av att det initiativ som vi för närvarande behandlar är en konstruktion av något som inte existerar, dvs. en ”europeisering” eller något slags artificiell skapelse som är en bricka i ett politiskt spel.

Jag anser att det vi nu håller på med är onödigt. Som en känd filosof en gång sade: ”Mångfald ska inte förutsättas om det inte är nödvändigt.” Jag har intrycket av att det europeiska kulturarvsmärket utgör en förutsättning om mångfald som inte är nödvändig. Jag ska inte ta upp den stora frågan om hur märket ska beviljas eller dras tillbaka. Jag ska inte heller ta upp det faktum att initiativet kommer att kosta de europeiska skattebetalarna 1 350 000 euro. Min fråga är mer grundläggande, och helt åtskild från dessa andra allvarliga spörsmål, nämligen varför vi gör detta? Behöver vi verkligen konstruera något som inte är ”europeiskt” utan snarare betecknar det slags ”europeisering” som jag tidigare nämnt?

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot! Den aktuella idén om kulturen är inte ny – vi har hört talas om den tidigare när vi behandlat andra betänkanden i parlamentet, och vi har hört talas om den här i dag. Denna idé kan närmast betraktas som instrumentell inom EU. Detta uttrycks på flera olika sätt, antingen i ett så kallat kulturdiplomatiskt sammanhang, där kulturen ses som ett verktyg för utrikespolitiken, eller på det område som för närvarande diskuteras när det gäller att skapa ett europeiskt kulturarvsmärke. Märket är avsett att med föredragandens ord ”stärka EU-medborgarnas tilltro till Europeiska unionen och dess ledare” samt ”användas som ett verktyg när klyftan mellan Europeiska unionen och dess medborgare ska överbryggas”.

Föredraganden inser klokt nog att det finns andra mer effektiva sätt att uppnå detta, och ytterligare en hel del skulle kunna sägas om dessa. Jag vill påpeka att inget märke kommer att vara tillräckligt för att utplåna de synbara effekter som EU:s genomförda politik och ekonomiska styre har haft på EU:s medborgare och folk: dvs. de planer på en verklig social terrorism som EU har satt i verket med de nationella regeringarnas tysta medgivande.

Vi bör också undersöka hur bland annat den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken har påverkat förstörelsen av viktiga kulturmärken och levande inslag i det europeiska folkets kulturarv och historiska arv. Låt oss överväga den framtida upplösningen av kustnära eller sekelgamla landsbygdssamhällen som kommer att ske inom loppet av en enda generation. Detta initiativ, som har en övervägande symbolisk betydelse, bygger på att utveckla villfarelsen om en gemensam europeisk identitet och kultur samt värden såsom frihet, demokrati, tolerans och solidaritet, via det särskilt känsliga området för kulturarvet och det historiska arvet. Det här ger anledning till allvarliga farhågor om att initiativet ska uppmuntra till den oroväckande historieomskrivning som vi nyligen bevittnat.

Lika lite som andra historiska företeelser skapas kulturen ur något slags homogent delad identitet. Snarare vittnar den om motsättningar, konflikter och kulturell dominans. Låt oss återigen ställa oss frågan om meningen med att utforma ett europeiskt kulturarvsmärke som endast tilldelas på grundval av den plats där det aktuella kulturarvsinslaget är beläget. Med tanke på att vi är medvetna om att det europeiska kulturarvet är lånat från flera olika kulturer och även skulle kunna hävdas tillkomma den muslimska världen, Medelhavsområdets kultur eller kulturen hos de folk som varit utsatta för europeisk kolonialism, är då detta Europeiska unionens kulturarv eller ett kulturarv i Europeiska unionen?

Herr talman, jag vill avsluta med att säga att kommissionens förslag i allmänhet, med ett fåtal undantag, förbättras genom föredragandens ändringsförslag, men i detta fall är betänkandets specifika mål långt underlägsna de missuppfattningar som det bygger på.

  Corneliu Vadim Tudor (NI). – (RO) Herr talman! I dag, den 16 december, firar vi att det är 240 år sedan Ludwig van Beethoven föddes, som var den som komponerade det enade Europas hymn.

Med anledning av detta utmärkta betänkande från utskottet för kultur och utbildning vill jag i egenskap av rumänsk historiker och författare, för detta europeiska kulturarvsmärke, föreslå en exceptionell minnesplats som är unik i världen, nämligen helige Andreas grotta, som ligger i närheten av den plats där Donau flyter ut i Svarta havet. Såsom bekräftas av Origen, en av den kristna kyrkans fäder, som fick höra talas om detta från sin fader, som i sin tur fick höra talas om detta från Andreas lärjungar, kom den första man som kallades för Jesus Kristus hit till denna lilla grotta i provinsen Mindre Scythia och spred evangeliets ljus. Detta är nästan helt säkert den första kristna kyrkan i Europa.

Under de första månaderna av 2011 kommer jag att vidta de åtgärder som krävs för att få samfundets stöd för ett stort projekt. Jag avser att resa en imponerande staty av vår frälsare Jesus Kristus i den rumänska delen av Transsylvanien, närmare bestämt i Braşovregionen. Den kommer att bli 40 meter hög, och därigenom högre än liknande statyer i Brasilien, Portugal och Polen. Det kommer också att finnas en kyrka belägen vid dess fot, där bröllop, dop och religiösa gudstjänster kommer att hållas för att uppmärksamma de stora kristna högtiderna. Bara i ljuset av det kristna korset kan vi klara oss genom och gå segrande ur den kommande mörka tiden.

  Hella Ranner (PPE). – (DE) Herr talman! Det gläder mig att detta initiativ, som redan har genomförts i vissa medlemsstater, nu har tagits upp på EU-nivå. Det var rätt och riktigt att en tvåårig omloppstid valdes för tilldelningen av märket. Jag vill också rikta mitt tack till föredraganden för denna fråga. Jag måste emellertid erkänna att jag har en mindre reservation, nämligen att vi måste kunna dra en skarp gräns mellan Unescos program för världskulturarvet och detta märkes europeiska motsvarighet. Annars kommer våra medborgare att ha svårt att förstå varför detta särskilda märke har en specifik europeisk dimension.

Jag har undersökt vilka minnesplatser som hittills har nominerats av medlemsstaterna och kommit fram till att de, naturligt nog, i första hand är byggnadsverk som skapats av människor. Vår idé i utskottet för kultur och utbildning var att inte bara erkänna byggnader, även om byggnader är ett viktigt inslag, utan också – och än viktigare – värdefulla föremål och andra minnesplatser, eller till och med erfarenheter, som är knutna till EU:s utveckling.

Detta leder mig till den sista punkten i mina kommentarer. Det kommer att bli särskilt viktigt att utse lämpliga experter till de nämnder som har införlivat dessa mål och som kan hjälpa till att genomföra och utveckla dem. Därför finns det ingen anledning att oroa sig för den byråkrati som möjligen skulle kunna skapas.

  Silvia Costa (S&D). – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Under en epok då Europa genomgår en identitetskris och lider brist på framtidsutsikter anser jag att inrättandet av det europeiska kulturarvsmärket är särskilt betydelsefullt. Det innebär att minnesplatser erkänns ha ett högt symboliskt och fostrande värde för EU:s historia, kultur och skapande – både materiellt och immateriellt sett.

Jag vill rikta mitt uppriktiga tack till föredraganden Chrysoula Paliadeli, som på ett effektivt sätt tog med de förslag och tillägg som föreslagits av flera av oss i utskottet för kultur och utbildning. Därigenom har hon i synnerhet främjat förfaranden som är säkrare och i större utsträckning uppfyller Lissabonfördraget när det gäller uppdelningen av uppgifter mellan medlemsstaterna, kommissionen, rådet och parlamentet. Som några av ledamöterna nämnt har vi också strävat efter att undvika varje form av överlappning mellan märket och andra initiativ från Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco) eller Europarådets historiska och kulturella resvägar.

Medlemsstaterna kommer förvisso inte att presentera fler än två aktivt förvaltade minnesplatser vartannat år, och dessa på grundval av väldefinierade kriterier. Detta är en viktig punkt: medlemsstaterna måste visa att de tror på dessa platser, och att de följaktligen hanterar dem på ett pedagogiskt sätt och gör folket delaktiga. Under mellantiden kommer kommissionen att ansvara för det preliminära urvalet efter att ha lyssnat till en expertpanel. Kommissionen kommer emellertid också att ha en övervakande roll, och ska vart sjätte år utvärdera hur pass effektivt minnesplatserna förvaltas. Kommissionen har också rätt att dra tillbaka märket. Parlamentets roll kommer att stärkas genom att det, förutom att utse fyra av de 16 medlemmarna i den europeiska panelen, även kommer att ha en aktiv roll i samband med förteckningen över preliminära minnesplatser.

Jag stöder också lösningen på det komplicerade problemet med de märken som på mellanstatlig nivå redan har tilldelats flera medlemsstater, som i alla händelser, även om de inte lämpar sig för det nya systemet och de nya kriterierna, kommer att behålla sina tidigare märken och således inte misskrediteras.

Jag uppskattar att gränsöverskridande minnesplatser kommer att prioriteras, vilket kommer att bli en mycket intressant utmaning för Europa. Jag stöder också den roll som har tilldelats Regionkommittén som en del av en subsidiaritetsstrategi samt betoningen på behovet av att göra medlemsstaterna delaktiga under urvalsfasen, däribland kommuner och regioner, för att undvika att de bara delvis medverkar. Jag anser emellertid att ytterligare insatser från medlemsstaterna skulle vara till nytta. Det skulle vara betydelsefullt om medlemsstaterna kunde inleda tävlingar riktade till unga människor i skolor och på universitet som en inledning på processen för att utse minnesplatser. Detta skulle också bli ett sätt att återupprätta en gemensam europeisk historia och händelseutveckling, och innebära att även de unga bidrar till en känsla av samhörighet och europeiskt medborgarskap.

  Hannu Takkula, för ALDE-gruppen. – (FI) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka för möjligheten att yttra mig på min grupps vägnar, dvs. gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, om detta viktiga betänkande om det europeiska kulturarvsmärket.

Under debatten i dag har jag ett par gånger påmints om något som en viss lärare en gång sade till mig, nämligen att allt som kan missförstås kommer att missförstås. Med detta menar jag att vissa försöker betrakta detta utmärkta projekt – vars syfte är att stärka EU:s profil och visa att EU:s styrka ligger i dess mångfald, dvs. att unionen står enad i mångfalden – som ett hot mot begreppet nationsstaten, eller som ett hot mot den europeiska identiteten eller något annat. Det handlar inte om det.

Jag anser att detta är ett utmärkt initiativ, och jag menar att vi behöver veta mer om Europa. Vi behöver veta mer om varandra, för på så sätt kan vi bygga ett bättre EU i framtiden.

EU är en mosaik av nationer, där gemensamma idéer om demokrati, människans värdighet och yttrandefrihet har utvecklats. Dessa är centrala värden som vi vill främja.

När vi talar om det europeiska kulturarvet ska det också sägas att vi har ett mycket rikt sådant. Jag anser att denna obetydliga investering på 1,3 miljoner euro för hela programmet kommer att gynna de minnesplatser som tilldelas det europeiska kulturarvsmärket flera gånger om, även ekonomiskt sett. Den ekonomiska nyttan är emellertid inte viktigast i detta avseende, utan det är framför allt den psykologiska behållningen av en förstärkt europeisk känsla och en bättre förståelse för hur denna europeiska mosaik uppkommit, samt vad den grundar sig på. När vi känner till vår bakgrund och historia kommer vi också att kunna bygga en hållbar framtid.

Herr talman, jag vill återigen tacka föredraganden Chrysoula Paliadeli för hennes betänkande, som enligt min uppfattning är både utmärkt och nödvändigt. Det är dessutom väl värt att gå vidare med projektet för det europeiska kulturarvsmärket på grundval av detta betänkande.

  Raffaele Baldassarre (PPE). – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Att skapa en europeisk identitet och öka medborgarnas intresse för EU och dess ursprung är två utmaningar som de europeiska institutionerna är tvungna att bemöta för att uppnå en bred sammanhållning och solidaritet.

Dessa utmaningar är dessutom centrala för Lissabonfördragets mål. I artikel 3 i fördraget fastställs i själva verket EU:s skyldighet att skydda utvecklingen av den europeiska kulturen. Om den europeiska drömmen för närvarande genomgår en svår period beror detta inte bara på den återvändsgränd som EU:s politiska projekt hamnat i, eller den pågående finanskrisen, utan också på de svårigheter som drabbat den union som grundats på en ännu oklar identitet.

I denna situation är det viktigare än någonsin att minska klyftan mellan EU och dess medborgare, och att EU:s mångnationella men dock gemensamma kulturarv förlänas unionens medborgare och framför allt de framtida generationerna. Detta är meningen med, och betydelsen av, ett europeiskt kulturarvsmärke, dvs. att föra samman Europa i dess mångfald samt att främja en gemensam kultur och en samverkan mellan de berörda platserna inom unionens territorium.

För att förverkliga detta mål kommer det nya märket att vara inriktat på ett symboliskt och fostrande värde snarare än på en minnesplats estetiska attraktion. Samarbete mellan minnesplatser kommer att främjas och gemensamma projekt stödjas. Jag vill därför berömma det utmärkta arbete som utförts av Chrysoula Paliadeli och utskottet för kultur och utbildning, särskilt när det gäller förfarandet för att välja ut minnesplatser och stärka parlamentets roll under urvalsprocessen.

Jag är säker på att medlemsstaternas beslut att införa märket inom ramen för EU kommer att bidra till att öka dess synlighet och anseende samt förverkliga målen om sammanhållning och solidaritet bland EU:s medborgare.

  Cătălin Sorin Ivan (S&D). – (RO) Herr talman! Jag vill också börja med att tacka föredraganden för det utmärkta betänkande hon åstadkommit och för de förhandlingar hon fört med kommissionen och rådet. Även om hon inte lyckats etablera Europeiska unionens kulturarvsmärkning så är det europeiska kulturarvsmärket fortfarande förträffligt, liksom projektet i sig. Jag är övertygad om att om det går samma väg som projektet Europeisk kulturhuvudstad, så kommer det att bli en succé. Det är ett utmärkt initiativ, särskilt eftersom det ger upphov till gränsöverskridande projekt.

Flera stater samarbetar för att dela med sig av de värderingar och traditioner som de har haft gemensamt i hundratals år. Jag kommer från en stad vid EU:s östra gräns, kanske den största kulturstaden vid den östra gränsen, bara en mil från själva gränsen. Jag har också varit i Santiago de Compostela, som ligger nästan vid EU:s västra gräns – två kulturcentrum med väldigt många saker gemensamt, men också med väldigt många skillnader. Den ena platsen är centrum för ortodoxernas pilgrimsfärder, medan den andra är centrum för katolska pilgrimsfärder. Vi ser våra gemensamma värden tydligast när vi går utanför EU:s gränser, när vi reser på andra kontinenter. Då får vi en mycket tydlig bild av de värderingar som vi har delat i hundratals år och av det faktum att vi har en gemensam kultur och vissa egenskaper som skiljer oss från andra folk. Europeiska unionen, eller snarare det europeiska kulturarvsmärket, får därför sin fulla betydelse när vi går utanför Europeiska unionens gränser.

Jag gratulerar föredraganden ännu en gång till betänkandet och jag är övertygad om att det blir ett lyckat projekt.

  Csaba Sógor (PPE). – (HU) Herr talman! Det gläder mig att detta är det andra förslaget under detta sammanträde som syftar till att överbrygga klyftan mellan Europeiska unionen och dess medborgare. Genom att ombildas från ett mellanstatligt program mellan flera europeiska länder till en officiell EU-åtgärd kommer det europeiska kulturarvsmärket att stärka känslan av att tillhöra EU och det kommer att stärka erkännandet av skillnader och interkulturell dialog. Det kommer att göra medborgarna, särskilt de yngre, medvetna om sin viktiga roll i Europas historia och den europeiska symboliken. Det kan höja medvetenheten om vårt gemensamma kulturarv.

De platser som tilldelas kulturarvsmärket kommer att bli mer tillgängliga, särskilt för ungdomar, och de föremål som bär vår gemensamma historia kommer att användas på ett lämpligare sätt. Det som personligen gläder mig allra mest är de organisatoriska aspekterna av åtgärden, nämligen att urval och övervakningsförfaranden kommer att genomföras enligt gemensamma, entydiga och tydliga kriterier, och att det professionella erfarenhetsutbytet kommer att öka. Som vald ledamot som företräder en nationell minoritet konstaterar jag med tillfredsställelse att i till exempel Rumänien kommer platser som nominerats av objektiva internationella experter också ha en chans att bli utvalda, utöver de fyra objekt som redan har kulturarvsmärkts. Det rör sig om platser som Telekibiblioteket i Târgu-Mures, som är känt som en av den ungerska kulturens bastioner, eller den svarta kyrkan i Braşov, ett klassiskt exempel på den framstående sachsisk-gotiska arkitekturen.

  Olga Sehnalová (S&D). – (CS) Herr talman! Det europeiska kulturarvsmärket är utan tvekan ett bra initiativ, och en god fortsättning på det mellanstatliga projekt som nu pågått sedan 2006. Syftet med initiativet är att bidra till att skapa en gemensam europeisk identitet och öka intresset för Europeiska unionen och dess värden.

Begreppet ”kulturarv” är mycket brett, vilket är bra. Jag är glad över att ändringsförslaget om att innefatta det industriella kulturarvet i den kategorin antogs i betänkandet. Industrin är en av de viktiga komponenterna i Europas gemensamma historia – när allt kommer omkring var 1800-talets Europa den industriella revolutionens vagga, och EU:s uppkomst är kopplad till grundandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Det är dock också kopplat till vår gemensamma historia av folkrörelser för medborgerliga och sociala rättigheter.

Ett av de områden som förväntas dra nytta av det europeiska kulturarvsmärket är turismen. Jag är övertygad om att detta också är en chans att utnyttja den gemensamma europeiska historiens monument för att utveckla turismen i de regioner som inte är traditionella turistmål. Jag anser att denna typ av monument är orättvist förbisedda, och allt som krävs är att upptäcka och utnyttja deras potential. Jag välkomnar och stöder därför betänkandet i hög grad och vill passa på att tacka föredraganden Chrysoula Paliadeli.

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE). – (PL) Herr talman! Under perioden före Lissabonfördragets antagande stod vi inför en situation där medborgarna i EU började bli påtagligt mindre intresserade av unionens angelägenheter och verksamhet. Lissabonfördraget antogs inte enbart för att det behövdes bättre fungerande institutioner, utan också för att göra medborgarna mer delaktiga i EU:s verksamhet, genom exempelvis medborgarinitiativ. Det europeiska kulturarvsmärket är ytterligare ett steg mot att bygga en europeisk identitet och stärka banden mellan medborgarna och EU.

Under de senaste fyra åren har medlemsstaterna utsett 64 platser med särskild betydelse för Europa. Genom att upptäcka vår gemensamma historia och sprida kunskap om Europeiska unionens roll och dess kulturella mångfald som bygger på gemensamma demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter, kan vi stärka känslan hos unionens invånare av att tillhöra en stor europeisk familj inom ramen för den europeiska unionen.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Herr talman! Jag välkomnar dessa förslag och anser att de kommer att nära och utveckla turismen, något som är välbehövligt i dessa dagar.

(EN) Trots all kritik mot EU tror jag att de flesta medborgarna ändå värdesätter Europa och särskilt en europeisk märkning. Det har jag sett exempelvis i samband med Europeiska sporthuvudstaden. Limerick, som ligger i min egen valkrets, fick nyligen den titeln och det var mycket uppskattat. Detsamma gäller de europeiska kulturhuvudstäderna och det kommer säkert även att gälla för europeiska kulturarv.

Det finns några bra saker här som förtjänar särskilt beröm. Den ena är att platsen måste underhållas. Man kan alltså inte få märket för eviga tider, utan måste faktiskt göra sig förtjänt av det. Den andra är det som Hans-Peter Martin tog upp, och som besvarades bra av Marco Scurria, nämligen att kulturarvsmärkningen inte kommer att kvävas av byråkrati. Vi kan vara mycket nöjda med detta. Det har stor potential.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). – (LT) Herr talman! Det pågår ofta diskussioner bland medborgarna om Europeiska unionens framtid. Grunderna för en stark union och en framgångsrik framtid byggs på förtroende och ömsesidig anpassning, precis som i en familj. Det europeiska kulturarvsmärket är ett sätt för människor att få veta mer om andra, att hitta och känna igen de saker, de personer och de rörelser som symboliserar Europas uppbyggnad. Identifieringen av ett gemensamt kulturarv är en möjlighet att stärka ett gemensamt och enat Europa. I alla nationer och länder har vi olika och varierande historiska erfarenheter, ofta smärtsamma, men det är dessa skillnader som tillsammans skapar vår familj och formar vår europeiska identitet. Jag vill särskilt betona den uppdelning av Europa som varade i många år, då länderna hade olika möjligheter och i vissa fall inga möjligheter att utveckla demokrati. Jag talar om Östeuropa och Sovjetunionens ockupation. Men också där har det alltid funnits en strävan mot idén om ett enat Europa, och vi måste uppskatta …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Piotr Borys (PPE). – (PL) Herr talman! Ingen kan anklaga oss för inkonsekvens. I och med Lissabonfördraget inrättade vi unionsmedborgarskapet för EU:s invånare och i går fick vi möjlighet att rösta om medborgarinitiativet. I dag antar vi en symbol, nämligen det europeiska kulturarvsmärket. Det kommer utan tvekan att stärka EU:s identitet och medborgarskap, med andra ord, alla de värden som är så viktiga för oss. Denna märkning kommer säkerligen att bli ett enastående komplement till både Unescos världsarvslista och Europarådets kulturvägar, liksom de europeiska kulturhuvudstäderna. Alla som reser vet hur värdefulla och viktiga sådana system är.

Att främja den europeiska kulturen hos Europas hjärta, dess medborgare, är en grundläggande aspekt. En stor del av Europa är fortfarande oupptäckt i detta avseende, men främjandet av den europeiska kulturen utanför EU spelar också en viktig roll. Det viktigaste är att denna märkning marknadsförs framgångsrikt av kommissionen och medlemsstaterna.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Herr talman! Nu är det min tur att gratulera vår föredragande Chrysoula Paliadeli till hennes utmärkta betänkande och alla hennes insatser så här långt. Det nya europeiska kulturarvsmärket belyser vår kultur, belyser den europeiska andan och gläder alla oss som ofta besöker platser i Europa och tänker att det är synd att vi inte framhäver Europas mervärde, alla dessa historiska monument som vi verkligen behöver göra reklam för.

Som vi alla vet brottas Europa just nu inte bara med den ekonomiska krisen, vilket är naturligt – EU efter Lissabon vill lyfta fram sin kulturella sammanhållning, sin rika historia och den mosaik som definierar oss. Detta måste självklart ske med Europaparlamentets aktiva deltagande och jag hoppas att förhandlingarna med rådet om artikel 18 kommer att slå väl ut.

  Iosif Matula (PPE). – (RO) Herr talman! Jag välkomnar att det mellanstatliga initiativet Europeiska kulturarvsmärket omvandlas till ett formellt EU-initiativ, eftersom det ursprungliga projektet inte har fått den höga profil och prestige som det förtjänar. Det nya projektet ger oss möjlighet att öppna en dörr också till länder som berikar kontinentens kultur utan att vara en del av Europeiska unionen.

En viktig aspekt är omprövningen av platser som redan har utsetts i det mellanstatliga projektet och att man garanterar rättvisa när det gäller stater med olika antal ursprungligen utvalda platser. Det är dessutom viktigt att man i de fall platserna inte kan omprövas direkt har möjlighet att ansöka om märket på nytt och på så sätt få fler chanser.

Att tilldela det europeiska kulturarvsmärket på obestämd tid, utan regelbunden omprövning, skulle innebära en effektivare användning av den begränsade projektbudgeten. Det europeiska kulturarvsmärket kommer att öka allmänhetens medvetenhet om mångfalden i vårt gemensamma kulturarv och främja kulturturismen.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Herr talman! Att skapa en europeisk identitet och öka intresset för EU är stora utmaningar. De kan skapa sammanhållning och solidaritet i stor skala. Det europeiska kulturarvsmärket skulle uppnå sitt syfte på ett effektivare sätt om det förvaltades som ett EU-initiativ. Det måste grundas på samma kriterier och ha ett mycket tydligt definierat övervakningssystem. En av vinsterna kommer att vara att kulturturismen främjas. Precis som Unescos världsarvslista kommer kulturarvsmärkningen att öka antalet turister och ge de lokala ekonomierna ett uppsving.

Jag välkomnar kommissionens avsikt att använda det europeiska kulturarvsmärket tillsammans med andra instrument för att stärka banden mellan EU och dess medborgare. Jag vill avsluta med att framhålla vikten av att främja den interkulturella dialogen.

  Androulla Vassiliou, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Det verkar som om majoriteten av de ledamöter som har yttrat sig betonar hur viktigt detta europeiska initiativ är och att det har ett äkta mervärde. De har framhållit initiativets betydelse för att främja Europa, den gemensamma europeiska historien och kulturarvet, dess pedagogiska värde och dess betydelse för att skapa och stimulera en kulturell dialog.

Jag är mycket glad och tacksam för detta erkännande. Jag vill klargöra att de experter som kommer att utses för att fatta beslut i detta viktiga initiativ absolut kommer att ha bästa möjliga referenser för att se till att de väljer inte bara de bästa och mest värdefulla platserna, utan även idéerna. Kulturarvet handlar ju inte bara om platser utan också om immateriella värden. I Portugal finns till exempel det dekret som var det första dekretet i Europa som avskaffade dödsstraffet. Det var med på listan över kulturarv, så vi ser att arvet också kan vara immateriellt.

Jag vill också klargöra att vårt syfte är just att införa ett förenklat förfarande – kvalitet, men förenkling är viktigt. Därför har vi inte godtagit rådets förslag att initiativet efter behandling i expertgruppen skulle gå vidare till kommittéförfarandet, eftersom detta skulle skapa byråkrati och slösa värdefull tid i beslutsprocessen.

Avslutningsvis vill jag säga att i dessa tider av ekonomisk kris som skapar politiska, sociala och ekonomiska klyftor mellan de europeiska folken behöver vi just initiativ som detta för att sammanföra Europas folk. Det kommer att skapa en känsla av identitet och vi måste framhålla vikten av vårt gemensamma kulturarv, vars rikedom faktiskt ligger i dess mångfald. Ett gemensamt men mångsidigt kulturarv är det som förenar oss.

Jag vill än en gång tacka för ert stöd, och rikta ett särskilt tack till Chrysoula Paliadeli och skuggföredragandena för ett utmärkt samarbete. Jag ser fram emot det slutliga antagandet av detta viktiga initiativ inom den närmaste framtiden.

  Chrysoula Paliadeli, föredragande. – (EL) Herr talman! Först och främst vill jag instämma i de åsikter som framkommit här, både om en konsekvensanalys av det europeiska kulturarvsmärket och om dess kulturella mervärde. Kulturarvsmärket i sig kan inte ensamt överbrygga klyftan mellan medborgarna och Europeiska unionen. Men tillsammans med andra initiativ kan det bidra till att hantera problemet. Naturligtvis kan jag inte förneka det faktum att allmänheten i kristider som den senaste krisen vi har upplevt, med våldsamma angrepp på euron och EU, inte i första hand vänder sig till kulturen för att lösa sina grundläggande vardagsproblem. Men kunskap om historia och respekt för det mångkulturella kan tjäna som ett sammanhållningsinstrument och som ett incitament till tillväxt för lokala samhällen, genom att de uppmuntras att samarbeta på lokal, regional, nationell och gränsöverskridande nivå, vilket anges i kommissionens förslag som godkänts av oss. Ur detta perspektiv är idén om ett kulturarvsmärke för Europeiska unionen, som är utformat för att öka allmänhetens medvetenhet om Europas gemensamma kulturarv och samtidigt stödja kulturturismen, ett positivt steg i denna riktning – och jag vill passa på att tacka Cătălin Sorin Ivan som påminde oss om det ursprungliga förslaget. Värden som demokrati och frihet, som är fast förankrade i Europas kulturella förflutna, är i dag lika viktiga som öppenhet och solidaritet, särskilt om vi vill överbrygga klyftan mellan EU-institutionerna och medborgarna i unionens medlemsstater och klyftan mellan medlemsstaternas medborgare. Naturligtvis kommer vi att behöva ta itu med byråkratifrågor, men jag kan försäkra er om att det kommer att ställas mycket tydliga villkor angående den europeiska expertgruppens öppenhet och sammansättning. Det råder ingen tvekan om att institutionen kommer att fungera med absolut öppenhet.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Att omvandla den europeiska kulturarvsmärkningen till en officiell EU-åtgärd kommer att ge ett särskilt mervärde till de åtgärder som genomförs av medlemsstaterna, samtidigt som det på ett väsentligt sätt bidrar till att skapa en gemensam europeisk identitet. Jag välkomnar initiativet och det betänkande som har lagts fram. Jag vill också nämna att det europeiska kulturarvsmärket med stor framgång skulle kunna utökas, vilket skulle gynna den traditionella landsbygdsturismen som är en blomstrande sektor i många europeiska länder. Jag tänker också föreslå detta för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling vid presentationen av yttrandet om den roll som landsbygdsturismen spelar för unionens mål att göra EU till världens främsta turistmål.

  Emil Stoyanov (PPE), skriftlig. – (BG) Jag vill gratulera Chrysoula Paliadeli till hennes arbete med betänkandet. Upprättandet och tilldelningen av det europeiska kulturarvsmärket är ett initiativ som förtjänar särskild uppmärksamhet. De utvalda platsernas europeiska dimension och betydelse kommer att bidra till att främja en europeisk identitet och en känsla av EU-medborgarskap. Vår kontinents historia är en viktig faktor som kan bidra till integrationen av Europeiska unionens folk. Våra yngre generationer måste känna till vårt gemensamma europeiska arv eftersom det är viktigt att det inte finns olika versioner av historien eller försök till populistiska tolkningar. Detta är vår gemensamma europeiska historia och den speglar hela vår kulturella och språkliga mångfald. Urvalsförfarandet måste vara sådant att endast platser av lämplig kvalitet väljs. Jag anser att medlemsstaterna bör lämna in sina förslag i nära samarbete med lokala och regionala myndigheter. Det kommer att bidra till att popularisera platserna på nationell nivå och överbrygga klyftan mellan EU-institutionerna och medborgarna. Som ledamot av Europaparlamentet, det enda demokratiskt valda organ som representerar medborgarna, anser jag att parlamentet måste spela en större roll i detta initiativ.

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. – (HU) Jag instämmer fullständigt i betänkandets konstaterande att det finns en enorm klyfta mellan EU och medborgarna i EU-medlemsstaterna, eftersom över hälften av dem har en inte alltför positiv inställning till EU. Genom att göra det europeiska kulturarvsmärket till Europeiska unionens kulturarvsmärke, och därtill hörande ändringar, lanserar vi ännu en storslagen, kostsam och helt onödig reklam- och propagandakampanj för EU. Alldeles oavsett sådana små detaljer som att ett monument över den slovakiska nationalisten och separatisten Stefanik anses vara en utmärkt del av EU:s kulturarv, så kommer detta nya initiativ även att misslyckas med att föra medborgarna närmare EU. Dessutom är det märkligt att det europeiska kulturarvsmärket, om det nu faktiskt inte är tänkt att dubblera Unescos befintliga världsarvslista, ska utsträckas till tredjeländer. Vilka länder har man då tänkt sig?

  Talmannen. – Nästa punkt är en rekommendation från utskottet för kultur och utbildning om utkastet till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om fastställande av villkoren för Schweiziska edsförbundets deltagande i programmet Aktiv ungdom och i handlingsprogrammet för livslångt lärande (2007–2013) (12818/2010 – C7-0277/2010 – 2010/0231 (NLE)) (föredragande Doris Pack) (A7-0334/2010).

  Doris Pack, föredragande. – (DE) Herr talman! Det gläder mig att vi har möjlighet att leda den här debatten i dag, eftersom vi båda alltid har samarbetat med Schweiz i Europeiska rådet och vi är därför överens om hur viktigt det är att Schweiz deltar i dessa program. Redan innan programmen förnyades 2006 var vi här i parlamentet naturligtvis medvetna om att vi inte existerar isolerat, utan att vi borde försöka få med alla andra ombord. Även om Schweiz inte är en del av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, var man ändå intresserad av att delta i samarbetet på området för fortbildning och utbildning. Precis som alla andra var jag mycket nöjd med denna utveckling. Jag deltog i den delegation som 2004 besökte det schweiziska parlamentets utbildningsutskott. Vi diskuterade de relevanta frågorna i detalj, exempelvis rörlighet och samarbete mellan skolor och universitet. Redan då stod det klart för mig att det aktuella förslaget skulle komma så småningom, och jag välkomnar det nu.

Vid utarbetandet av dessa program tänkte vi inte bara på våra egna intressen, utan även våra grannländers, exempelvis länderna på västra Balkan och naturligtvis Schweiz, som ligger i mitten. Det är därför vi i dag har gjort en del goda framsteg. Apropå den förra debatten kan jag berätta att Schweiz också har för avsikt att ansöka om få delta i kulturprogrammet. Landet är också intresserat av att delta i initiativet för kulturarvsmärkning, vilket bara är möjligt om man deltar i programmet.

Vad är det då vi behöver göra i dag? Vi kan antingen säga ja eller nej. Ingen av oss skulle drömma om att säga nej, eftersom vi alltid har förespråkat att Schweiz ska vara med ombord. Jag bör tillägga att med ”vara med ombord”, menar jag att Schweiz också kommer att betala sin andel. Enligt artikel 218 är vårt enda val att säga ja eller nej, och naturligtvis kommer vi att säga tydligt ja till detta.

Vilka är de viktigaste punkterna i avtalet med Schweiz? Villkoren, reglerna och förfarandena för de projekt och initiativ som har schweiziska deltagare kommer naturligtvis att vara desamma som för deltagare från medlemsstaterna och de projekt som de föreslår. Schweiz måste inrätta en nationell myndighet, precis som vi har gjort i våra respektive länder, som ska samordna genomförandet av programmen på nationell nivå och som årligen ska bidra finansiellt till varje program. För 2011 kommer det bidraget att uppgå till 1,7 miljoner euro för programmet Aktiv ungdom och 14,2 miljoner euro för programmet för livslångt lärande. När det gäller ekonomisk kontroll och revision kommer vi att kräva att Schweiz följer EU:s bestämmelser, inklusive kontroller som genomförs av EU:s organ och schweiziska myndigheter. Avtalet gäller fram till dess att en av parterna drar sig ur. Jag tror dock inte att man går in i ett sådant här program med avsikten att någonsin dra sig ur. Det är i den yngre generationens intresse, i Schweiz intresse och är naturligtvis av intresse för de länder som omger Schweiz och som vill delta i skolutbyten med Schweiz som en del av Comenius-Regio-programmet, eller i enskilda partnerskap mellan skolor, liksom i Erasmusprogrammet.

Naturligtvis kommer företrädare för de schweiziska myndigheterna ges möjlighet att närvara vid programkommitténs sammanträden när det gäller punkter som berör Schweiz. Låt mig säga en sak här – vi är angelägna om att Schweiz ska ta steget. Landet har uttryckt intresse för detta under en lång tid. Det är vår förhoppning att den europeiska medvetenheten i Schweiz kommer att stärkas när den yngre generationen får möjlighet att interagera med andra unga européer. Kanske kommer detta att leda till ett annat resultat i framtida folkomröstningar. Vi hoppas på den yngre generationen och på dessa två fantastiska program. Jag är övertygad om att kulturprogrammet kommer att läggas till inom tre år.

  Androulla Vassiliou, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt krävs parlamentets medgivande innan detta avtal mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet kan träda i kraft.

Jag vill tacka utskottet för kultur och utbildning, och i synnerhet dess ordförande Doris Pack, för deras konstruktiva inställning till avtalet.

Eftersom Schweiz inte ville ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har hittills ingen överenskommelse funnits om direkt eller indirekt samarbete på utbildningsområdet mellan EU och Schweiz.

Schweiz har dock länge visat intresse för våra utbildnings- och ungdomsprogram. Landet har även utvecklat ett nationellt stödsystem för att främja partnerskap med de organisationer i EU-medlemsstaterna som är aktiva i dessa program. Schweiz har dessutom deltagit i Bolognaprocessen och i inrättandet av ett gemensamt europeiskt område för högre utbildning.

Landet har också noga följt EU:s utbildningspolitiska debatt, om än utifrån. Det blir det första landet att delta i våra program som varken är en EU-medlemsstat eller en medlemsstat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller ett nuvarande eller potentiellt EU-kandidatland.

Kommissionen välkomnar Schweiz deltagande i de två programmen. Avtalet innebär att schweiziska utbildnings- och ungdomsorganisationer, liksom enskilda studenter, lärare och ungdomar kan delta i EU:s program Aktiv ungdom och Livslångt lärande på exakt samma villkor som EU-medborgare. Projekt och initiativ som läggs fram av deltagare från Schweiz ska omfattas av samma villkor, bestämmelser och förfaranden som gäller för projekt från medlemsstaterna.

Schweiz har inrättat en nationell myndighet som ska samordna genomförandet av programmen på nationell nivå. Landet ska årligen bidra finansiellt till varje program och kommer att delta i programkommitténs sammanträden i egenskap av observatörer när det gäller de punkter som berör Schweiz.

Tack, ärade ledamöter, för ett gott arbete i detta ärende.

  Marco Scurria, för PPE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Utöver kommissionen vill jag också verkligen tacka ordföranden för utskottet för kultur och utbildning, Doris Pack, för det arbete och engagemang som hon har lagt ned på detta ärende.

Dagens debatt är viktig eftersom det är instrument som Aktiv ungdom som bidrar till spridning av idéer, närhet och vänskap mellan länderna i Europeiska unionen, men också, och framför allt, bland de länder som inte är en del av unionen, som Schweiz och andra grannländer.

Den stora fördelen med våra fleråriga program är att de genom åtgärder som Aktiv ungdom, Erasmus, Erasmus Mundus, Livslångt lärande, Media, Media Mundus och många andra gör det möjligt att bygga relationer mellan länder inom och utanför Europeiska unionen.

Genom dessa program har vi gett liv åt Europeiska unionen och gjort det möjligt för många medborgare – främst ungdomar – att träffas, utbyta erfarenheter och lära känna varandra och sig själva. Vi har gett lärare och arbetstagare i allmänhet möjlighet att förbättra sitt yrkeskunnande och vi har gett regissörer, producenter och föreningar i olika länder möjligheter att göra ett bättre arbete.

Dessa program är alltså viktiga och därför blev vi lite oroliga när vi såg att de inte fanns med i kommissionens arbetsprogram för nästa år. I dag godkänner vi således ett viktigt steg, ett steg som får EU att växa, som stärker medborgarskapet på vår kontinent, och som – med tanke på vad vi talade om nyss när det gäller det europeiska kulturarvsmärket – bidrar till att skapa vår europeiska identitet.

  Joanna Senyszyn, för S&D-gruppen. – (PL) Herr talman! Som företrädare för gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet stöder jag föredragandens förslag om att godkänna Schweiziska edsförbundets deltagande i programmet Aktiv ungdom och i handlingsprogrammet för livslångt lärande. Avtalet har förhandlats fram på lämpligt sätt och skyddar EU:s intressen, och de rättsliga grunderna för EU-program inom områden som rör utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor ger utrymme för Schweiz deltagande. De principer som styr detta deltagande har beskrivits i detalj, vilket garanterar att programmen kommer att genomföras på ett lämpligt och rättvist sätt. Schweiz är angeläget om att samarbeta med EU i fråga om utbildning, yrkesutbildning och ungdom, och detta avtal bör därför vara en självklarhet.

Vi är mycket glada över att EU:s utbildningsprogram är så attraktiva och effektiva att andra länder ansluter sig till dem. Kommissionens senaste undersökning visar att programmet Aktiv ungdom ökar ungdomars språkkunskaper och deras chanser på arbetsmarknaden. Möjligheterna till vuxenutbildning utnyttjas fortfarande inte fullt ut, men det finns en enorm potential inom detta område.

  Hannu Takkula, för ALDE-gruppen. – (FI) Herr talman! Låt mig redan nu tacka utskottets utmärkta ordförande Doris Pack, som har utarbetat detta betänkande. Att lägga detta förslag i händerna på Doris Pack var att lägga det i goda händer. Som vår kommissionsledamot mycket väl känner till har Doris Pack lång yrkeserfarenhet och hög kompetens inom just områdena livslångt lärande och ungdomsprogram. Det har varit en glädje att se hur arbetet fortskridit under förberedelserna i denna fråga. Det är utmärkt att även schweiziska ungdomar nu ska kunna ta del av de framgångshistorier som vi har skapat här i EU.

Även de som är kritiska mot EU, och som till och med är emot unionen, är ändå enhälligt överens om att Europeiska unionen verkligen har framgångar, som i programmen som rör livslångt lärande, ungdomar och kultur. Detta är en av de bästa aspekterna av EU, och vi bör göra allt vi kan för att synliggöra den.

Det är tack vare EU och dessa program som vi har kunnat uppmuntra unga européer att utbilda sig och öka sitt personliga kapital. Samtidigt har de också ökat nationernas kapital.

I detta sammanhang är det mycket viktigt att Schweiz inte på något sätt undantas från samarbetet, även om landet inte är medlem i EU eller EES. I stället bör de schweiziska ungdomarna ges möjlighet att delta i programmen och vi bör gå vidare på ömsesidiga grunder. Jag är övertygad om att det kommer att generera ett mervärde i alla avseenden.

Slutligen vill jag tacka föredraganden. Jag hoppas att programmet kommer att bli en framgångssaga också för schweizarna, som det har varit för oss medborgare i EU:s medlemsstater.

  Marek Henryk Migalski, för ECR-gruppen. – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Detta betänkande antogs enhälligt i utskottet för kultur och utbildning, där alla höll med om att det var en bra idé. Det är verkligen en bra idé som borde vara helt okontroversiell, eftersom den är ett exempel på de värden som vi diskuterar. I själva verket kan detta mycket väl vara ett av de betänkanden som parlamentet kan ge sitt enhälliga stöd, även om Schweiz situation är unik, som kommissionsledamoten påpekade. Det är ett mycket intressant land, och mycket speciellt i politiskt hänseende, och det har mycket intressanta former av samarbete med Europa utan att vara part i många av de europeiska avtalen. Just därför är det värt att bygga upp förbindelser med Schweiz genom okontroversiella och allmänt accepterade program av detta slag.

  Jaroslav Paška, för EFD-gruppen. – (SK) Herr talman! Trots att Schweiz ännu inte har bestämt sig för att bli en medlemsstat i Europeiska unionen har landet länge visat ett seriöst intresse för ett brett samarbete med EU på området för utbildning och yrkesutbildning för ungdomar. Sedan programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande etablerades 2006 har en rättslig grund inrättats för samarbete mellan Schweiz och EU på detta område.

Kommissionen har, i enlighet med rekommendationerna från Europeiska rådet och efter samtal med schweiziska motparter, utarbetat ett avtal som gör det möjligt för oss att utveckla ett effektivt samarbete med våra schweiziska vänner på områdena för utbildning och yrkesutbildning för ungdomar samt livslångt lärande. Avtalet är korrekt och välavvägt och ger uttryck för båda parternas intresse av att utöka samarbetet och stödja utbyte av kunskap och expertis för att förbättra kvaliteten i utbildningsprocessen.

Enligt min uppfattning är detta avtal mellan EU och Schweiz därför ett steg i rätt riktning.

  Justas Vincas Paleckis (S&D). – (LT) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden Doris Pack, och jag instämmer fullständigt i hennes rekommendationer om Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande. Schweiz är inte bara ett vackert och välordnat land, utan är också av stort intresse för Europeiska unionen på grund av dess direkta demokrati i kantonförbundet. Å andra sidan måste EU också vara intressant för Schweiz, eftersom landet är helt omgivet av EU:s medlemsstater. Äntligen stämmer Schweiz in sin livspuls till Europeiska unionens. När programmet väl har antagits är jag övertygad om att det kommer att kunna göras ännu bättre. Schweiz kommer ännu närmare EU, EU får en bättre förståelse för Schweiz och, som kollegan Doris Pack nämnde, så kan vi börja hoppas på bättre resultat i folkomröstningar.

  Liam Aylward (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar insatserna för ett ökat samarbete mellan Schweiz och EU inom områdena utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor. Programmet Aktiv ungdom är ett mycket viktigt program för unga EU-medborgare. Det är ett program som behöver uppmärksammas mer och dess syften och mål måste förverkligas, särskilt när det gäller Europeiska volontärtjänstens verksamhet under programmet Aktiv ungdom.

Med tanke på att nästa år är Europaåret för frivilligarbete är det särskilt viktigt att stärka den europeiska volontärtjänsten, som stöder ungdomars deltagande i volontärverksamhet och syftar till att utveckla solidaritet och främja ett aktivt medborgarskap bland ungdomar.

På Irland erbjuder frivilligarbetet på gräsrotsnivå i idrottsorganisationer möjlighet till idrottande och ledarskapsträning för tusentals ungdomar. Dessa organisationer uppmuntrar till ett aktivt medborgarskap bland ungdomar, och främjar samtidigt hälsa, friskvård och en aktiv livsstil. Programmet och dess frivilligåtgärder bör förstärkas och starka band bör knytas med Schweiz i detta sammanhang.

Det finns många möjligheter under programmet Aktiv ungdom, och alla åtgärder för att stärka dess strävan och uppmuntra och stödja unga människor i EU bör stödjas och uppmuntras starkt.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D). – (LT) Herr talman! Jag vill tacka dig, Doris Pack, för ditt arbete och säga att jag verkligen stöder din rekommendation att Europaparlamentet bör godkänna rådets beslut om Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom och i handlingsprogrammet för livslångt lärande, eftersom kommissionens överenskommelse med de schweiziska myndigheterna uppfyller alla krav, bestämmelser och villkor. Dessutom kommer den schweiziska nationella myndigheten att samarbeta om genomförandet av programmen på nationell nivå och årligen att bidra ekonomiskt till varje program. Detta bilaterala avtal är mycket viktigt för både Schweiz och Europeiska unionen, eftersom de schweiziska ungdomarna kommer att kunna dra nytta av olika möjligheter tack vare programmet Aktiv ungdom och vice versa. EU:s unga medborgare kommer att kunna delta i alla projekt tillsammans med de schweiziska ungdomarna. Det gläder mig därför att Schweiz, även om landet inte ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och inte är en EU-medlemsstat, ändå samarbetar nära med EU inom områdena utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Ända sedan jag kom till Europaparlamentet har jag frågat mig varför Schweiz och Norge inte har anslutit sig till Europeiska unionen, och jag undrar om det kan bero på att de har det bästa från två världar. De har fördelarna av att vara i EU, men inga förpliktelser. Även här i dag är jag lite tveksam. Androulla Vassiliou nämnde att de kommer att få betala. Naturligtvis kommer de att få betala, men normalt betalar icke-medlemmar mer än medlemmarna i klubbar.

Jag böjer mig dock för Doris Packs överlägsna visdom och erfarenhet när hon säger att detta kan vara vägen framåt. Det kan bidra till att skapa ett bredare medvetande om EU bland medborgarna i Schweiz, och de kanske en dag vill bli medlemmar i EU. Om det sker, vilket jag hoppas, ska kommissionsledamot Androulla Vassiliou och Doris Pack ha all ära för sitt upplysta sätt att se på saken. Det här är den goda viljans årstid, och jag är beredd att gå med på förslaget.

  Alajos Mészáros (PPE). – (HU) Herr talman, fru kommissionsledamot! Dagens europeiska ungdomar tillhör en generation som har fått förmånen att växa upp på en fredlig kontinent nästan helt utan gränser, som kännetecknas av rörlighet och flerspråkighet och som erbjuder ett brett utbud av kulturella och ekonomiska möjligheter. För att se till att alltfler ungdomar engagerar sig i ett aktivt medborgarskap måste vi skapa stabila stödsystem inom ungdomspolitiken. Det stämmer att Schweiz inte är medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, men landet har ett nära samarbete med EU, och då inte bara inom utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor. Sedan 2008 har Schweiz deltagit i och finansierat flera projekt som syftar till att minska ekonomiska och sociala skillnader inom ett utvidgat Europa. Schweiz har uttryckt solidaritet med och engagemang för utvidgningen av Europeiska unionen och strävar efter att etablera starka ekonomiska och politiska förbindelser med de nya medlemsstaterna. Jag håller med om de viktigaste punkterna i avtalet om Schweiz deltagande i programmen, vilket skulle göra landet till en likvärdig partner …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Silvia Costa (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Om detta program kan förverkligas i dag är det tack vare Doris Packs beslutsamhet och kommissionsledamot Androulla Vassilious starka vilja.

Som italiensk-schweizisk medborgare är jag glad över att Schweiz är det första landet utanför Europeiska unionen som får delta i EU:s utbildningsprogram för ungdomar, både inom högre utbildning och inom vidareutbildning och yrkesutbildning. Vi måste komma ihåg att även om Schweiz inte är en del av EU så har landet bidragit i väsentlig omfattning till att bygga upp de värden och friheter som är den europeiska kontinentens gemensamma arv.

Att Schweiz begär att deras ungdomar ska få omfattas av rörligheten i våra EU-program visar hur framgångsrika program som Aktiv ungdom är och det är därför av stor betydelse att Schweiz inte bara vill delta i ett större ekonomiskt område utan även i ett större område för utbildning. Det kommer att bli mycket intressant för ungdomarna i EU och Schweiz att lära känna varandra bättre, och jag är övertygad om att detta kommer att lägga en grund som även kan påverka EU:s framtid.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Förståeligt nog vill nu Schweiz, som bidrar ekonomiskt till Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande, också delta i dessa program. Men i lärandets anda skulle det också vara bra om EU kunde lära sig ett och annat av Schweiz när det gäller direkt demokrati. När den schweiziska befolkningen motsätter sig uppförandet av minareter, så accepteras detta beslut. Likaså det senaste initiativet om utvisning av utländska brottslingar. De schweiziska myndigheterna vet att när folket säger nej så menar det nej, och de fortsätter inte bara att hålla omröstningar tills de får det resultat de vill ha, vilket har hänt här i EU, exempelvis på Irland.

Faktum är att det irländska folkets ursprungliga nej till det konstitutionella EU-fördraget på den tiden kan ha gjort det lättare för en del schweizare att rösta för Schengen- och Dublinavtalen. De kanske tycker att det är lättare att bilda en allians med en lös federation av stater än med ett centralstyrt EU. Detta är något som inte kan döljas av de röster som nu hörs i Schweiz som kräver anslutning till EU. Inte allt i Europeiska unionen är rosenrött. Centraliseringstendenserna är på frammarsch och utvecklingen går obevekligt i riktning mot en transferunion.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Piotr Borys (PPE). – (PL) Herr talman! Jag vill varmt tacka Doris Pack och kommissionsledamoten för detta initiativ. Jag anser att det är viktigt för Schweiz, en enklav som på alla sidor omges av EU:s medlemsstater, att vara öppet för programmen. Ungdomarna kanske inte alltid är medvetna om att de, så länge landet inte ingår i EU inte kan dra nytta av de överstatliga EU-programmen, som erbjuder ett utmärkt sätt att integrera ungdomar och utbyta bästa metoder, och som verkligen garanterar ett sant europeiskt samarbete och livslångt lärande.

Jag vill också tacka för att vi i dag kommer att kunna överföra en modell för EU-program till ett land som inte är medlem i Europeiska unionen. I samma anda av acceptans och välkomnande vill jag också uppmana Doris Pack och kommissionsledamoten att kanske utöka liknande system till att omfatta andra länder som är intresserade. Jag tänker här främst på det östliga partnerskapet och även på Balkanländerna, eller med andra ord, de länder som ännu inte formellt är medlemsstater i unionen.

  Hella Ranner (PPE). – (DE) Herr talman! Liksom alla andra här känner jag att detta är ett sätt att föra Schweiz närmare Europeiska unionen och kanske så småningom, förhoppningsvis snart, locka landet att bli fullvärdig medlem i EU, något som verkligen skulle välkomnas. Vi bör sporras av den där lilla vita fläcken i mitten av Europakartan.

Enligt våra beräkningar kommer programmet Aktiv ungdom att kunna nå omkring en miljon personer. Det viktigaste målet just nu är att få ungdomsorganisationer att delta. Detta är en signal till nästa generation att deras aktiva deltagande är mycket välkommet. Jag vill också tacka Doris Pack för hennes insatser.

Vi måste sträcka oss ut från unionen till andra länder, i detta fall Schweiz, eftersom det är det enda sättet att nå framgång. Att bara vänta på att schweizarna ska ansöka om EU-medlemskap räcker förmodligen inte i tider som dessa. Dessutom får vi inte glömma att det ekonomiska stödet till utskottet för kultur och utbildning ger oss särskild anledning att hoppas att Schweiz också kommer att vilja delta i andra program snart.

  Androulla Vassiliou, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag tackar alla för det varma mottagandet av initiativet. Jag hade förmånen att få underteckna detta dokument mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet som min första åtgärd som kommissionsledamot med ansvar för utbildning, kultur och ungdom. Jag välkomnar utvecklingen, och jag skulle önska att Schweiz också kunde ansluta sig kulturprogrammet, vilket just nu är omöjligt av interna konstitutionella skäl.

Som många talare har framhållit välkomnar vi skapandet av närmare kontakter mellan schweiziska ungdomar och ungdomar i EU:s medlemsstater. Vi ser det som ett sätt att bereda vägen för ett ökat stöd till det europeiska projektet i Schweiz, som vi hoppas i framtiden kommer att ändra sig och välja att ansluta sig till oss i Europeiska unionen.

Jag konstaterar också att ledamöterna uppmuntrar andra tredjeländer att ansluta sig till programmet, något som vi naturligtvis ska främja. Tack så mycket för ert stöd.

  Doris Pack, föredragande. – (DE) Herr talman! Jag är mycket glad över att se att några av mina kolleger bland EU-skeptikerna har röstat för förslaget, och att de håller med om hur underbart det är att Schweiz går med i det här programmet och att det europeiska utbildningssamarbetet utökas. Det kommer kanske att öppna upp vyerna även för ledamöterna själva, men framför allt för den yngre generationen i Schweiz. Det gläder oss.

Andreas Mölzer är inte längre här, men jag noterar att han inte nämnde det faktum att Schweiz inte höll någon folkomröstning om detta samarbete. Det är verkligen anmärkningsvärt att Schweiz beslutade att inte vidta den åtgärden, särskilt inom det här området. När allt kommer omkring kan man vara säker på att den yngre generationen har väntat länge på möjligheten till ett sådant samarbete. Andreas Mölzer missade uppenbarligen att ingen folkomröstning ägde rum i denna fråga. Folket behöver inte höras om varenda fråga. Bra saker, som till exempel anslutning till Europeiska unionen, kommer att vara en självklarhet. Jag hoppas att den yngre generationen kommer att dra fördel av det fruktbara samarbetet i dessa utbildnings- och ungdomsprogram och att de kommer att bli äkta européer som, i något skede, kommer att säga: ”Nu är det dags för oss också att ansluta oss till Europeiska unionen, och delta i alla andra politikområden tillsammans med övriga Europa. Vi är en enda kontinent, och vi borde kunna enas om dessa frågor.” Jag är säker på att utbildningsprogrammen kommer att spela en viktig roll för att förstärka den europeiska medvetenheten bland folket i hela Schweiz.

  Talmannen. – Tack, Doris Pack. Jag vill gratulera inte bara till detta betänkande utan också till ditt hårda arbete och din entusiasm och för att du reser till Madrid i helgen för att främja LUX-priset. Jag kommer inte att kunna vara med den 17:e, även om jag mycket gärna hade velat vara där. Den 18:e och 19:e kommer jag att kunna delta i mötena. Tack. Sanningen är att parlamentet behöver människor som Doris Pack för att uppnå den effektivitet som behövs.

(Applåder)

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Det är uppmuntrande att Schweiz vill delta i EU:s utbildnings- och ungdomsprogram, särskilt som landet än så länge varken är medlem i EU eller i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Engagemanget i EU-program är också viktigt ur den aspekten att vi hittills inte har haft något direkt kultur- och utbildningsavtal. Schweiz deltagande i Bolognaprocessen och i skapandet av det gemensamma europeiska området för högre utbildning garanterar dock att vi tillsammans kan forma förutsättningarna för att uppnå målen i Europa 2020-strategin, och samtidigt etablera starka band mellan medlemsstater och tredjeländer. Möten mellan ungdomar, erfarenhetsutbyte mellan lärare och forskare och ökade möjligheter till livslångt lärande kommer att hjälpa oss att skapa en gemensam europeisk identitet. Jag vill dock betona att vi också måste överväga att ta med EU:s övriga grannländer i våra program, eftersom utbildning och kultur inte bör stanna vid våra gränser. Detta ger oss möjlighet att bygga upp den europeiska kontinenten och uppmuntra unga människor att bli aktivt involverade i att forma vår gemensamma framtid.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. – (IT) Att Schweiz, ett land som har valt att inte vara en del av Europeiska unionen, ska delta i programmet Aktiv ungdom och i handlingsprogrammet för livslångt lärande kan inte direkt uteslutas, men det bör noga utvärderas. Jag stöder därför villkoren i avtalet mellan kommissionen och den schweiziska regeringen och röstar för Doris Packs betänkande. Det är rätt att låta Schweiz ta del av programmens förmåner, men det är också rätt att skydda EU:s finansiella och övriga intressen.

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE), skriftlig. – (PL) Syftet med programmet för livslångt lärande, som ingår i sjunde ramprogrammet, är att utveckla olika former av lärande genom hela yrkeslivet genom att stödja samarbete mellan utbildningssystemen i de länder som deltar i programmet. Programmets målgrupp är inte bara elever på skolor och gymnasier utan även vuxna, tack vare Grundtvig-programmet, och utbildningspersonal, som kan delta i studiebesök. Budgeten för detta program uppgår 2011 till nästan 1,028 miljarder euro och den ökar varje år, vilket är ett säkert tecken på att det verkligen finns behov av utveckling och samarbete på detta område.

I dessa tider, när ungdomsarbetslösheten är så hög på grund av brist på utbildning som är anpassad till arbetsmarknadens behov och brist på lämplig yrkesutbildning för akademiker, måste vi koncentrera oss på att fullt ut ta till vara de möjligheter som handlingsprogrammet för livslångt lärande kan ge och försöka hitta en lösning på den svåra situationen. Jag välkomnar initiativet att låta Schweiz delta i samarbetet på detta område. Jag hoppas att det ömsesidiga erfarenhetsutbytet kommer att bidra till att öka sysselsättningen och rörligheten på arbetsmarknaden.

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Paolo De Castro, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om värphöns (O-0178/2010 – B7-0657/2010).

  Paolo De Castro, frågeställare. – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! I dag har vi en viktig möjlighet att diskutera den strategiska frågan om djurskyddet inom jordbruket. Bestämmelserna i rådets direktiv 1999/74/EG om miniminormer för skydd av höns träder i kraft den 1 januari 2012, vilket är liktydigt med ett förbud mot konventionella burar vid uppfödning för äggproduktion. Denna djurhållning kommer att förbjudas till förmån för uppfödningssystem som garanterar ett bättre djurskydd.

Jag har fortfarande i färskt minne Europeiska rådets (jordbruk) möte den 19 juli 1999. Det var en viktig dag, då jag som representant för mitt land (jag var Italiens jordbruksminister på den tiden) bidrog till godkännandet av detta viktiga direktiv genom att rösta för det.

Nu, ett år efter det att den nya lagstiftningen oåterkalleligen har trätt i kraft, visar uppgifter på att EU:s producenter arbetar med att anpassa sina produktionssystem, men inte utan att stöta på svårigheter. Vad vi behöver är ett konkret åtagande från kommissionen om att skydda djurens välbefinnande, om att skydda producenter som har anpassat sina uppfödningssystem till rådets direktiv 1999/74/EG och, samtidigt, om att på ett effektivt sätt garantera att den nya lagstiftningen går igenom utan att det uppstår illojal konkurrens på marknaden.

Därför ansåg mina kolleger och jag att det var lämpligt att föra upp denna viktiga fråga på dagordningen för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, som jag har äran att vara ordförande för. De senaste månadernas hårda arbete med alla parlamentets grupper har resulterat i den muntliga frågan av den 28 oktober 2010, som innehåller tre viktiga frågor till kommissionen:

För det första uppmanar vi kommissionen att rapportera om genomförandet av den nya lagstiftningen i medlemsstaterna.

För det andra undrar vi vilka åtgärder som ska vidtas i medlemsstaterna för att se till att villkoren i direktivet följs, och för att vid behov kompromissa med de företag som visar en verklig vilja att anpassa sig.

Slutligen efterfrågar vi åtgärder och garantier för att undvika kriser på äggmarknaden under de kommande åren och för att förhindra illojal konkurrens från tredjeländer som inte är skyldiga att följa EU-direktivet inom EU:s inre marknad.

Dessa är de frågor som vi vill ha konkreta och definitiva svar på från kommissionen. Avslutningsvis vill vi be kommissionsledamoten ge oss garantier för en mer transparent marknad, i linje med begreppet ömsesidiga regler, för att underlätta möjligheten till större internationell samstämmighet när det gäller de djurskyddsnormer som tillämpas av Europeiska unionen.

Hanteringen av denna fråga, som vi har diskuterat ett antal gånger i utskottet sedan mandatperiodens början, är viktig för att förhindra att EU:s ansträngningar inom djurskyddet – våra ansträngningar – ska bli förgäves på grund av en marknad som är oförmögen att erkänna de samhällsvärderingar som påverkar livsmedelsproduktionen. Vi måste begränsa de snedvridande effekterna av möjligheterna att producenter som inte omfattas av EU:s regler kan skaffa sig konkurrensfördelar genom att utnyttja de mindre strikta regelverk som gäller för dem.

Att anta förslaget till resolutionen om djurskydd för värphöns, som vi kommer att rösta om nu på förmiddagen, skulle kunna vara ett första och viktigt steg i denna riktning.

  Androulla Vassiliou, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Först och främst bad kommissionsledamot John Dalli mig att framföra hans ursäkt för att han inte kan vara här personligen, men som tidigare kommissionsledamot med ansvar för djurskydd och hälsa är jag glad över att kunna besvara denna fråga.

På kommissionens vägnar vill jag betona att det förbud mot konventionella burar som infördes 1999 är en viktig förbättring av djurskyddet i EU. Dessutom har det gett upphov till en intensiv debatt världen över. Jag vill också framhålla att det är medlemsstaterna som i första hand ansvarar för att genomföra EU-lagstiftningen om skydd för värphöns.

Kommissionen gör sitt yttersta för att övervaka efterlevnaden i medlemsstaterna, bl.a. genom inspektioner som utförs av kommissionens experter och genom de uppgifter som årligen lämnas av medlemsstaterna i enlighet med ett särskilt kommissionsbeslut om djurskyddsinspektioner på gårdar.

Förra månaden, i november 2010, lämnade 24 medlemsstater officiella uppgifter om produktionsanläggningar för värphöns till kommissionen. Hittills har bara 18 medlemsstater lämnat fullständiga uppgifter. Uppgifterna visar att 66 procent av produktionsanläggningarna i dessa 18 medlemsstater var anläggningar med frigående höns utomhus, 29 procent med frigående höns inomhus, 3,5 procent med konventionella burar och 1 procent med inredda burar.

Kommissionen är emellertid medveten om att det fortfarande finns stora luckor i uppgifterna och att tre medlemsstater inte svarat över huvud taget, medan sex medlemsstater bara lämnat vissa uppgifter. Bilden är alltså långt ifrån fullständig. Kommissionen tar varje tillfälle att be medlemsstaterna att komplettera de uppgifter som saknas, bl.a. i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa och vid mötena med cheferna för veterinärmyndigheterna.

Kommissionen har dessutom i en formell skrivelse till medlemsstaterna bett om deras nationella handlingsplaner för genomförande av förbudet, för att bättre kunna analysera situationen i hela EU.

I det här läget koncentrerar kommissionen sina insatser på att se till att medlemsstaterna vidtar de åtgärder som krävs för att genomföra förbudet mot konventionella burar inom den tidsfrist som anges i lagstiftningen. Medlemsstaterna ansvarar för att se till att ägg som inte producerats i enlighet med direktivet om skydd av värphöns inte får säljas enligt EU-lagstiftningen.

Nästa år efter mötet med intressenterna kommer en bättre bild av läget att kunna ges. Mötet med intressenterna kommer att äga rum i januari 2011.

I dag är importen av ägg med skal mycket begränsad på grund av den korta hållbarheten för produkten och EU:s livsmedelssäkerhetskrav. Enligt EU-lagstiftningen ska förpackningar med ägg som importeras från tredjeländer där det inte finns tillräckliga garantier för produktionsnormernas likvärdighet vara försedda med en angivelse av att uppfödningsmetoden inte uppfyller EU-standarden. Med hjälp av den märkningen kan importerade ägg som inte producerats i enlighet med EU:s djurskyddskrav tydligt urskiljas.

Kommissionen kommer som sagt att titta närmare på situationen tillsammans med alla berörda intressenter vid ett möte i Bryssel den 19 januari 2011. Då kommer alternativen för att säkra ett smidigt genomförande av direktivet att diskuteras.

  Esther de Lange, för PPE-gruppen. – (NL) Herr talman! Vi närmar oss i halsbrytande fart en situation där miljontals ägg inte kommer att uppfylla EU-reglerna. Som sagts tidigare i dag förväntas faktiskt 30 procent av alla ägg som produceras 2012 bryta mot det förbud mot användning av burar som vi enades om 1999.

Fru kommissionsledamot! Det här handlar bara om enkel matematik. Det kostar uppfödaren mellan 8 och 13 procent mer att producera den här sortens djurvänliga ägg från höns som inte är instängda i burar. Å andra sidan kommer den genomsnittlige konsumenten, oavsett vad vi tycker om det, ändå att välja billiga ägg och är bara beredd att betala 3–4 procent mer för de djurvänliga äggen. Den konkurrensnackdel som den situationen leder till framstår som mycket tydlig.

Den centrala frågan är: Vad tänker ni i kommissionen göra för att se till att uppfödare som följer reglerna och har investerat i alternativ inte bestraffas till förmån för sina kolleger som ligger efter? Var snäll och avfärda oss inte med samma gamla prat om att medlemsstaterna ansvarar för genomförande och kontroller. Det är ni som är fördragens väktare, och det är därför vi vänder oss till er. Jag tycker också att det är mycket olyckligt att vi fortfarande diskuterar uppgifter och räknar med att få en bättre bild nästa år, för då är det för sent!

Vad ska vi då göra? Trycket måste öka! I vår resolution kräver vi givetvis bl.a. att burförbudet ska upprätthållas, att inspektionerna ska bli fler, att nationella handlingsplaner äntligen ska upprättas och att ett exportförbud ska införas för ägg som inte producerats enligt reglerna.

Nu är det du som måste agera! Om du inte gör något är jag rädd för att det inte bara är ärliga kycklinguppfödare som kommer att bli lidande, utan också din trovärdighet och trovärdigheten för hela EU:s regelverk på djurskyddsområdet. Och det är en situation som jag tror att vi alla vill undvika.

  Luis Manuel Capoulas Santos, för S&D-gruppen. – (PT) Herr talman! I likhet med ordföranden för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, Paolo De Castro, fick jag för tolv år sedan, som jordbruksminister, tillfälle att medverka till beslutet om att anta den lagstiftning som vi diskuterar här i dag. Det var en mycket lång och besvärlig debatt eftersom vi ställdes inför två motstridiga värden: att införa djurskyddsvillkor och att trygga sektorns konkurrenskraft. Lösningen gick ut på att ta parti för djurskyddet och ge sektorn en tillräckligt lång anpassningsperiod.

Även om det fortfarande är ett år kvar innan de nya bestämmelserna träder i kraft ger de tillgängliga uppgifterna om gårdar som ännu inte anpassat sig anledning till oro, som kommissionsledamoten också bekräftade. Företag som investerat och gjort en stor ansträngning för att kunna rätta sig efter lagstiftningen får inte straffas eller utsättas för orättvis konkurrens.

Jag är tacksam för den information som kommissionsledamoten gav oss, men vi skulle vilja veta mer i detalj hur långt varje medlemsstat faktiskt har kommit. Vi skulle också vilja veta vilka specifika förfaranden kommissionen tänker tillämpa för att se till att företagen generellt kan följa lagstiftningen den 1 januari 2012, vid sidan av dem som kommissionsledamoten redan nämnt, och om det faktiskt finns bestämmelser om påföljder med ett minimum av enhetlighet mellan de olika medlemsstaterna. Det är avsikten med den resolution vi diskuterar i dag, som säkert kommer att få ett brett stöd i parlamentet. Min grupp kommer dock att rösta mot att skäl F och punkterna 8, 9 och 14 stryks helt eller delvis – de innehåller formuleringar och syften som vi knappast tror är förenliga med EU-rätten och som kommer att minska resolutionens trovärdighet om de får vara kvar.

  George Lyon, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för informationen i början av debatten.

Oavsett om man har hela bilden eller inte kvarstår faktum: från och med den 1 januari nästa år kommer sannolikt 80 miljoner ägg i EU att produceras i olagliga burar. Så kommer det att bli. Vi har en värpcykel på tolv månader. Det är uteslutet att siffrorna kommer att ändras dramatiskt till dess.

Jag vill veta vad jag ska säga till sådana som John Campbell på Glenrath Farms och alla de producenter i Storbritannien som i genomsnitt har lagt ut 2 miljoner brittiska pund vardera på att rätta sig efter lagstiftningen och nu får en extrakostnad som är 8–10 procent högre än med konventionella burar. Vad ska jag säga till konsumenterna där hemma, som fått löfte om att det från och med den 1 januari 2012 inte skulle finnas några ägg som producerats i gamla konventionella burar kvar på marknaden?

Jag vet vad jag vill att parlamentet och kommissionen ska säga. Jag vill kunna åka hem och tala om för dem att vi tänker vidta tuffa åtgärder för att se till att lagstiftningen efterlevs. Inga undantag och inga förlängningar. Producenterna har faktiskt haft tio år på sig att anpassa sig. Jag vill att medlemsstater som följer reglerna ska kunna skydda sina konsumenter och producenter genom att kunna förbjuda import av olagligt producerade ägg från producenter och länder som inte följer reglerna. Jag anser också att kommissionen så fort man har informationen bör upprätta en lista där man pekar ut dem som inte har rättat sig efter reglerna. Det är ingen ursäkt att säga att vi inte visste att det skulle komma. Tio år är lång tid för att kunna förbereda sig och investera, oavsett konjunkturen.

Fru kommissionsledamot! När du avslutar den här debatten hoppas jag att du ger oss ett beslutsamt uttalande om att du har förståelse för producenternas och konsumenternas bekymmer och ett löfte om tuffa åtgärder som skyddar båda grupperna.

  Martin Häusling, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Dina svar har inte övertygat mig. De uppgifter som kommissionen gav utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling var också allt annat än övertygande. Som George Lyon redan har sagt är det här ett problem som så småningom kommer att drabba oss. Från och med 2012 kommer 30 procent av äggen på marknaden att vara olagliga, men vi har ingen aning om hur vi ska hantera dem. Vi ska uppenbarligen lita på att medlemsstaterna fullgör sina rapporteringsskyldigheter – får jag fråga varför vi inte inleder överträdelseförfaranden eller åtminstone hotar med sådana åtgärder, för att göra det fullständigt klart att EU-rätten faktiskt måste tillämpas i alla medlemsstater och på alla uppfödare? Vi har byggt upp en mycket hög trovärdighet i fråga om djurskydd, och det är något vi också måste försvara. Medborgarna förväntar sig med rätta att dessa normer ska tillämpas. Allmänheten är mycket känslig för djurskyddsfrågor. Jordbrukarna får faktiskt finansiering och offentligt stöd därför att vi har strängare regler i fråga om miljö- och djurskydd. Det är inte orimligt att förvänta sig något i gengäld från alla medlemsstater. Därför vill jag fråga: Vad tänker kommissionen göra nu? Vi har redan ställt krav på utskottsnivå. Vi måste omedelbart lägga fram en åtgärdskatalog. Vi kan inte godta att det kanske blir nya diskussioner om förlängda tidsfrister. Vi kan inte straffa dem som har vidtagit åtgärder genom att låta andra tillämpa ännu längre nationella tidsfrister för övergången. Det kommer att leda till att uppfödarna förlorar tilliten till EU:s institutioner.

Du tog upp frågan om märkning. Vad kommer exempelvis att hända med produkter som innehåller flytande ägg i stället för färska ägg? Hur kan vi märka sådana produkter? Åtminstone de här punkterna måste regleras omedelbart.

Det har redan sagts flera gånger att tio år är lång tid. Alla i EU måste ha vetat att de här tidsfristerna måste följas. Det kan inte finnas någon ursäkt för medlemsstater, däribland nya medlemsstater, som säger: ”Tyvärr, vi hann inte. Det räckte faktiskt inte med tio år.”

EU ligger i täten när det gäller djurskydd. Vi kan utnyttja detta till stöd för våra argument världen över. Vi kan utnyttja det i diskussioner med konsumenter, och det är därför vi måste genomföra det här på ett konsekvent sätt så att inte parlamentet och kommissionen förlorar trovärdighet när det gäller genomförandet av EU-standarder. Vi uppmanar därför kommissionen att snarast vidta åtgärder, i stället för att förlora ännu mer tid och riskera en situation där ingen kommer att vara nöjd från och med den 1 januari 2012.

  James Nicholson, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Först och främst vill jag också säga att jag inte övertygats helt av det som kommissionsledamoten sagt i dag. Vid två tillfällen har tjänstemän från kommissionen kommit till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, och deras uppträdande och det de sade till oss var inte bara oacceptabelt, det var uruselt och skamligt.

Nu har jag lyssnat till vad kommissionsledamoten sagt, och det var med mycket stort intresse jag lyssnade på en del av det, men allt vi har fått veta är att de ska träffa intressenterna i januari.

Så, fru kommissionsledamot, vad ska du säga till intressenterna i januari? Vad ska resultatet bli? Vi vill veta, för du måste inse att de sista hönsen i dag redan befinner sig i de konventionella burar som omfattas av tidsfristen. De är redan där. Värpcykeln för höns i traditionella burar är normalt 13–14 månader.

I ditt anförande gjorde du en kommentar som du kanske vill återkomma till eller utveckla: du sade att ägg från länder utanför EU som inte uppfyller motsvarande normer skulle ha en annan märkning. Vad menar du med det? Kan du ställa upp på att ägg inom EU som produceras olagligt efter den 1 januari 2012 antingen kommer att ha samma stämpel, inte kommer att få exporteras utanför det land där de produceras eller inte kommer att få släppas ut på marknaden?

Vi har ett förfärligt problem här, för som George Lyon sade finns det 83 miljoner ägg som den 1 januari 2012 blir olagliga – det vet vi med säkerhet. Det är också en oerhört svår belägenhet för oss i Europa, där folk vill ha ägg. Så vad ska vi göra här?

Jag tror verkligen att vi behöver veta vart vi är på väg. Kan du försäkra oss om att du kommer tillbaka hit till kammaren i mars med ett ordentligt förslag till vad ni tänker göra – vilka åtgärder ni tänker vidta – för att faktiskt kontrollera situationen? Som andra har sagt har många producenter redan lagt ut miljontals pund på att rätta sig efter normerna. Vi kan inte nu kräva att de ska utsätta sig för ännu mer besvär därför att andra inte är beredda att göra samma sak.

  John Stuart Agnew, för EFD-gruppen. – (EN) Herr talman! Kommissionen har skapat en enorm kris i äggindustrin. Oavsett vad vi tycker om det kommer 100 miljoner fåglar fortfarande att sitta i bur på dagen D – eller borde jag säga dagen Ä? Det finns varken pengar eller logistik för att förhindra det.

En talare som sitter bekvämt i sin fåtölj och kräver ett obarmhärtigt genomförande av reglerna om ett års tid kanske känner sig oerhört nöjd, men detta kan allvarligt äventyra den brittiska äggsektorns välmående på sikt.

Låt oss titta på de praktiska konsekvenserna. Hur ska man få bort och göra sig av med 100 miljoner höns på 24 timmar? Eller krossa och göra sig av med 83 miljoner ägg per dag på ett säkert sätt? Och om vi antar att något av det här lyckas på något sätt, varifrån ska konsumenterna få sina 83 miljoner ägg om dagen? Från Ukraina, Indien, Argentina eller Brasilien, där alla ägg lagts i burar. Har något av de länderna rykte om sig att ha höga djurskyddsnormer?

När den här handeln väl startar kommer konkurrensfördelen att göra att den expanderar mycket snabbt. Den kommer att bli mycket svår att stoppa. Den kommer att fullständigt underminera de insatser som görs av de brittiska äggproducenterna. Vi kommer i själva verket att exportera en stor del av vår industri som just gjort stora investeringar för att fortsätta att följa EU-reglerna.

Jag anser att ett handelsförbud inom EU är dömt att misslyckas. Att övervaka öppna gränser kommer inte bara att vara omöjligt – det kan också ifrågasättas av WTO. Så den minst dåliga lösningen – och då menar jag ”minst dåliga” – är att tillåta tillfälliga undantag för producenter som inte följer reglerna, med villkor.

Det finns vissa nakenbilder jag tycker om att titta på, men jag tycker inte om bilden av lass med nakna, ostämplade ägg som lämnar utländska buranläggningar på väg till Storbritannien 2012. Ostämplade ägg är en gåva till oärliga handlare. Det har vi lärt oss den hårda vägen i Storbritannien.

Vår brittiska lösning är att stämpla äggen mekaniskt på värpanläggningen med de koder som motsvarar produktionsmetoden. Så här går det till på min egen anläggning just nu, och utrustningen är pålitlig. Kommissionen säger att det är alldeles för svårt för dem att organisera stämpling av en särskild kod på ägg som inte uppfyller reglerna, trots att det helt uppenbart är nödvändigt. Ja, det är givetvis samma kommission som tvingar brittiska fåruppfödare att i onödan identifiera får individuellt med opålitlig elektronisk utrustning. Vilken påfallande inkonsekvens.

Den ”minst dåliga” lösningen – jag använder det uttrycket igen – är att EU kräver att medlemsstater som inte rättar sig efter reglerna utnyttjar sina regionala fonder till stämplingsmaskiner och till att betala för ett inspektionsorgan med personal från medlemsstater som följer reglerna. Inspektionsorganet kan också besöka förpackningsanläggningar och bygga upp en databas över de bearbetningsföretag som använder burägg i sina produkter.

De flesta brittiska detaljhandlare är angelägna om att undvika handel med burägg efter tidsfristens utgång, men det kan de bara lyckas med om äggen identifieras på lämpligt sätt.

  Mike Nattrass (NI). – (EN) Herr talman! Det här handlar inte bara om höns i olämpliga burar, utan om EU:s förmåga att övervaka den inre marknaden.

Medlemsstaterna fick tio år på sig att rätta sig efter reglerna till den 1 januari 2012 – annars skulle produkten bli olaglig. Tyskarna, skandinaverna, nederländarna, britterna och andra har fogat sig, men vissa stora producenter har helt enkelt vägrat. Det medför oerhörda kapitalkostnader, och för att följa reglerna måste man låna pengar. Bestämmelserna har gjort att ett dussin ägg blivit omkring 15 pence dyrare. De skurkar som inte följer reglerna kanske får längre tid på sig och skulle tydligt belönas eftersom de skulle få en prisfördel.

Ägg från olagliga burar kommer att vara billigare än ägg från producenter som rättat sig efter EU-reglerna. En producent lånade 10 miljoner brittiska pund för att följa direktivets bestämmelser. Han gjorde det rätta.

Kommer kommissionen att backa och göra så att hans ägg inte blir konkurrenskraftiga? Om tidsfristen förlängs är moralen i den här historien att det lönar sig att strunta i ett EU-direktiv.

ORDFÖRANDESKAP: ROUČEK
Vice talman

  Esther Herranz García (PPE). – (ES) Herr talman! I januari 2012 kan 400 spanska äggproducenter komma att försvinna – omkring 30 procent av det totala antalet producenter i mitt land – vilket skulle betyda att produktionen minskade med 300 000 ton ägg.

I EU kan produktionen komma att minska med 80 miljoner ägg, vilket motsvarar 2 miljoner ton, och om vi inte agerar mycket smart är det enda vi skulle åstadkomma att de skulle ersättas av import från tredjeländer vars djurskyddsnormer är mycket lägre än EU:s.

Direktivet från 1999, som kräver större utrymme i burar för värphöns, innebär att vi måste agera smart och positivt, för annars kommer vi bara att försvaga den europeiska produktionen och ge nya handelsmöjligheter till tredjeländer där utrymmet per fågel är mycket mindre än vad vi har i dag i EU.

Detta direktiv kräver en stor insats från europeiska producenter – bara i Spanien står det klart att kostnaden uppgår till omkring 600 miljoner euro. Man får inte heller glömma att det får ekonomiska konsekvenser även för äggproduktindustrin och för livsmedelsindustrin i allmänhet.

Jag ber därför om ert stöd för det ändringsförslag som lagts fram av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) avseende punkt 2, där vi efterlyser en lösning åtminstone för ansvarsfulla gårdar och företag som håller på att bygga om sina anläggningar och kommer att vara färdiga med det till januari 2012. Vi måste stödja dem i ombyggnaden av deras anläggningar och ge dem tid att bli färdiga, så att vi förhindrar att gårdar drabbas av ohjälpliga skador och att det över en natt uppstår brist på EU-marknaden med prishöjningar för konsumenterna som följd.

Vi måste rätta oss efter direktivet, ge ägg- och äggproduktindustrin en chans och även respektera rätten till djurskydd och konsumenternas rätt till ett rimligt pris.

  Ulrike Rodust (S&D). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! I det här läget vill jag återigen påpeka att det redan har fattats ett beslut om att förbjuda burhönshållning. Medlemsstaterna och äggproducenterna har haft gott om tid på sig att genomföra direktivet om avskaffande av konventionell burhållning. Tiden är inte ute riktigt ännu – det är fortfarande tolv månader kvar innan detta bruk förbjuds helt.

Jag anser att vi måste se till att burhönshållning förbjuds helt och hållet den 1 januari 2012. Det måste vara möjligt att hota de medlemsstater som inte lyckats genomföra direktivet till dess med rättsliga åtgärder, t.ex. ekonomiska påföljder.

Vi måste också se till att ägg som producerats med metoder som inte är förenliga med EU:s lagstiftning inte säljs på EU:s inre marknad.

  Britta Reimers (ALDE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi har vetat i tolv år att burhönshållning skulle förbjudas i EU från och med den 1 januari 2012. Hur kan det komma sig att tolv år inte varit tillräckligt för vissa medlemsstater när det gäller att genomföra förbudet i god tid och förbereda fjäderfäindustrin? Det här är bara ett av många exempel på hur dåligt genomförande leder till frustration. Äggproducenter i medlemsstater som genomfört förändringarna i god tid upplever redan konkurrensavvikelser som strider mot EU:s principer.

Jag uppmanar kommissionen att ställa krav på att lagstiftningen i fråga upprätthålls i alla medlemsstater och att göra allt den kan för att se till att den genomförs. Ägg får inte längre produceras i burar efter januari 2012 och de ägg som då blir olagliga får inte längre tillåtas att komma ut i butikerna, så att deras negativa inverkan på konkurrensen upphör. De uppfödare som ändrat sina metoder för att rätta sig efter EU:s krav får inte drabbas av ekonomiska nackdelar medan de som struntar i övergången skördar de ekonomiska vinsterna.

Det är omöjligt att förklara för människor i Europa varför EU:s lagstiftning inte tillämpas på samma sätt i alla medlemsstater och varför vissa medlemsstater alltid tycks släpa efter. Den senaste tidens kriser visar vad det kan leda till. Vi behöver ett EU som agerar samlat i stället för ett där varje medlemsstat kan göra som den vill utan hänsyn till de övriga.

  Vicky Ford (ECR). – (EN) Herr talman! Som många mammor vill jag ha hyggliga djurskyddsnormer, men jag vill också kunna köpa ägg till överkomliga priser. Jag är inte någon fjäderfäexpert, och min dotters fyra försök att ha kycklingar som husdjur har misslyckats på grund av den lokala räven.

Därför lyssnar jag hellre till yrkesfolket – som den uppfödare med 30 000 lyckliga EU-anpassade höns som jag besökte i min valkrets förra månaden. I Storbritannien fick grisuppfödarna – till hög kostnad – lära sig av misstaget att ensidigt införa högre djurskyddsnormer. De brittiska äggproducenterna satte sin tilltro till kommissionen och har investerat hundratals miljoner pund för att förbereda sig för lagstiftningen.

Allmänhetens förtroende för EU ligger på rekordlåg nivå. Ni måste skydda dem som i god tro har rättat sig efter den här lagstiftningen. Det är inte läge för något vågspel med äggproducenterna.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka kommissionen för svaret, även om det är ofullständigt. Ordföranden för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling ställde mycket specifika frågor, och de har inte besvarats till fullo.

Framför allt ifrågasätter jag siffrorna, och du kanske skulle kunna förtydliga dem? Sade du att 66 procent av produktionen nu kommer från frigående höns utomhus? Det är inte samma uppgifter som jag har. Jag vågar säga att de uppgifter du har alltså är selektiva, och något ingående möte med intressenterna är inte nödvändigt för jag menar att det rör sig om mycket sockrade siffror. De ger inte alls en sann bild av äggproduktionen i EU.

Låt mig också säga att om det vore lätt att rätta sig efter den här lagstiftningen och om våra konsumenter verkligen, verkligen ville ha djurskyddsvänliga inhägnadssystem skulle de betala priset för dem – det här menar jag verkligen. De vill ha dem, men de uppskattar inte värdet av dem och de vill inte betala priset för dem. Under min tid här i Europaparlamentet sedan 2004 har jag inte fått en enda fråga från en konsument där man ber mig om att denna lagstiftning ska genomföras.

Kom ihåg det, gott folk. Så ser det faktiskt ut. Men trots det är det viktigt att denna lagstiftning som godkänts av parlamentet genomförs till fullo och att de som investerat enorma belopp för att följa den skyddas av EU. Jag tror att kommissionen vet att den kommer att få ett juridiskt problem att brottas med.

Jag skulle vilja ta upp situationen på marknaden. Vi kommer att få stora mängder ägg att ta hand om – 83 miljoner som är olagliga den 1 januari 2012! Moraliskt och etiskt sett kan vi inte dumpa äggen. Det vore förfärligt, och dessutom skulle marknaden bli lidande och konsumentpriserna stiga. Det skulle leda till protester och uppror.

Kommissionen måste tala om för oss vad som ska hända den dagen, för de här äggen kommer oundvikligen att finnas på marknaden och det kommer att uppstå något slags svart marknad för ägg. Vi måste alltså få klarhet i det här.

De som befinner sig i övergångsfasen måste också få veta att det inte blir någon återgång till vad som gällt tidigare, för de budskap de får är förvirrande.

Av alla de frågor vi debatterat den här veckan är det här en som är av avgörande betydelse för våra konsumenter, men också för våra producenter. Vi behöver svar från kommissionen.

  Iratxe García Pérez (S&D). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Som ni kommer att se övervakar vi lagstiftningens efterlevnad här i parlamentet, och det gäller även lagstiftning som inte trätt i kraft. Om vi gjorde likadant på andra områden där tidsfristerna ännu inte löpt ut skulle våra plenarsammanträden få lov att pågå i två veckor.

I dag diskuterar vi en sektor som inte får stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken och som lider av de högre foderpriserna. Det är inte lätt för sektorn att hantera merkostnader, men det måste den göra för att rätta sig efter de höga produktionsnormer som vi fastställer i EU.

Allt tycks tyda på att producenter i många medlemsstater den 1 januari 2012 inte kommer att kunna rätta sig efter den fastställda tidsfristen till 100 procent. Man räknar med att det kommer att fattas 30 procent för att täcka behoven på EU-marknaden.

Följden blir att färska ägg kommer att produceras här i EU, och de kommer definitivt att bli dyrare för konsumenterna. Ägg för bearbetning kommer vi att köpa på annat håll, och inga EU-producerade ägg kommer längre att gå till den marknaden. Jag hoppas att vi vid det laget kommer att ha lyckats bättre med att kräva ömsesidighet i våra förbindelser med tredjeländer.

Till sist: lagstiftningen kommer att vara obligatorisk från och med 2012. Till dess kan kommissionen se till att annan gällande lagstiftning efterlevs, t.ex. den om elektronisk identifiering av får och getter, som ger ett mervärde i form av spårbarhet och goda veterinärmedicinska förhållanden och även har direkt inverkan på djurskyddet.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Herr talman! Budskapet i den resolution vi debatterar är tydligt – det ska inte finnas några undantag eller inskränkningar. Kommissionen ska ta fram instrument för genomförandet och för att bestraffa produktion som inte anpassats till kraven. Konstaterandet i ingressen till resolutionen att vissa producenter kommer att ha haft tolv år på sig att anpassa sig, medan andra haft åtta eller bara fem år på sig, får tyvärr inte heller några följder. Jag skulle vilja tillägga att de producenter som fått kortast tid på sig att anpassa sig har stött anpassningsinsatserna hos sina motparter i de gamla medlemsstaterna genom att köpa deras icke-anpassade burar, utan att vara medvetna om de svårigheter de orsakade för sig själva. Experter har funnit belägg för att efterfrågan på konsumtionsägg i EU kommer att överstiga utbudet när direktivet om värphöns genomförts, vilket i praktiken kommer att leda till import från tredjeländer av ägg som producerats i burar som definitivt inte är anpassade. Jag uppmanar därför kommissionen att undersöka om det är möjligt att behålla förbudet mot användning av konventionella burar från och med den 1 januari 2012, samtidigt som man hittar lösningar och utformar tydligt definierade kriterier för producenter som inte blir färdiga med moderniseringen till den 1 januari 2012, i enlighet med två ändringsförslag som stöds av min grupp.

Enligt författarna är det främsta argumentet för att anta den här resolutionen, vid sidan av djurskydd och konkurrenskraft, att övergångsperioden för att göra anpassningarna var väl känd och framgick av direktivet, och att tidsfristen inte kan ändras. Jag hoppas att de ledamöter som godtar detta resonemang och röstar för resolutionen kommer att vara lika beslutsamma och eniga när det handlar om att rösta för att det inte ska bli någon ytterligare övergångsperiod efter 2013 för differentieringen av direktstödet i EU, eftersom fördraget innehåller bestämmelser om en tidsfrist till 2013 för denna övergångsperiod. Det är vad som står i fördraget, och jag tycker inte att vi ska ändra det.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) Herr talman! Det har framgått av debatten så här långt att det finns en allvarlig intressekonflikt mellan dem som har slutfört övergången till det nya systemet och dem som ännu inte gjort det. Men det finns också en allvarlig konflikt mellan de gamla och de nya medlemsstaterna. Jag håller helt med Jarosław Kalinowski om att de gamla medlemsstaterna haft mycket längre tid på sig för övergången och faktiskt överlät sina gamla, föråldrade konstruktioner till de nya medlemsstaterna innan de anslöt sig till EU. Trots det är det uppenbart att reglerna måste följas, och det är också uppenbart att EU ännu en gång försätter sina egna producenter i en ogynnsam konkurrenssituation genom att fastställa strängare regler för dem än de som tillämpas på externa leverantörer vid import. Man kräver inte bara att reglerna ska följas utan underlåter dessutom ofta att kontrollera dem på ett effektivt sätt. Därför menar jag att kommissionen är på väg att fatta ytterligare ett beslut som kommer att innebära att EU-producenterna missgynnas i förhållande till externa marknader.

  Georgios Papastamkos (PPE). – (EL) Herr talman! Jag håller helt med om att vi måste värna om rättvisa konkurrensvillkor inom unionen, till förmån för producenter som har rättat sig efter de skärpta krav som införs genom direktivet. Samtidigt måste vi dock stödja producenter som förbinder sig att följa reglerna men som inte har råd med den höga kostnaden för att anpassa sig inom den fastställda tidsfristen. Enligt bestämmelserna blir det från och med den 1 januari 2012 olagligt att inom unionen sälja och handla med produkter som inte producerats i enlighet med lagstiftningen.

Samtidigt kommer dock produkter som framställts med tillämpning av lägre djurskyddsnormer även i fortsättningen att importeras från tredjeländer. Medan många gårdar i unionen riskerar att tvingas att upphöra med verksamheten på grund av de skärpta djurskyddsnormerna kommer alltså produkter att importeras från tredjeländer som inte ens uppfyller de krav som gäller i unionen i dag. Ja, vi måste skydda djurens välbefinnande, vi måste se till att djur behandlas anständigt, men vi måste också skydda EU:s sociala och produktiva struktur.

  Spyros Danellis (S&D) . – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Trots att alla europeiska producenter ska följa EU-lagstiftningen och göra de nödvändiga anpassningarna i tid kommer uppskattningsvis 30 procent av äggproducenterna inte att ha gjort det den 1 januari 2012. Detta visar tyvärr att kommissionen har misslyckats med att övertyga producenterna om att det gynnar dem, och en politik som inte har de direkt berörda parternas stöd blir sällan framgångsrik, oavsett vilka övervakningsåtgärder som införs. Vi anser att ett integrerat synsätt, där kostnaden för investeringen kopplas till fördelen för både producenten och konsumenten jämfört med att använda inredda burar, i högre grad skulle övertyga producenterna om att vidta åtgärden. Med ett sådant synsätt skulle man givetvis bevara europeiska produkters särprägel, som grundas på kvalitet, säkerhet och djurskyddsnormer, och skydda dem mot illojal konkurrens på orättvisa villkor från tredjeländer, vilket är precis vad vi är rädda för.

  Giovanni La Via (PPE). – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Djurskyddsfrågan har varit uppe här i parlamentet många gånger, och jag anser att parlamentet, tillsammans med kommissionen och rådet, har fattat ett genomtänkt och välavvägt beslut. Jag tror inte att vi kan backa i den här frågan.

Vi är därför skyldiga att undersöka de bästa sätten att tillämpa denna åtgärd, och i det här fallet måste vi sträva efter en ansvarsfull hållning och genomföra den på ett ansvarsfullt sätt med hänsyn till alla de aktörer som håller på att anpassa sin produktionsprocess. Det står klart att vi inte kommer att kunna skjuta upp datumet och ge mer tid för övergången till ett ansvarsfullt djurskyddssystem. Det åligger oss att tänka på alla dem som inlett övergångsprocessen och genomför den under en period som präglas av kris och investeringssvårigheter.

Därför vill jag betona frågan om övergångsfasen, som gäller alla uppfödare som inlett anpassningsprocessen för att ta hänsyn till djurens välbefinnande men ännu inte slutfört den. I sådana svåra kristider anser jag därför att även dessa producenter bör ägnas särskild uppmärksamhet.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE). – (RO) Herr talman! Jag anser inte heller att det är rättvist att generellt tala om att medlemsstaterna skulle ha haft tio år på sig. Rumänien och Bulgarien, exempelvis, anslöt sig till EU för bara tre år sedan, men regler är regler och måste iakttas av alla.

Jag vill dock uppmana mina kolleger att rösta för ändringsförslag 2, som lagts fram av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater). Det finns ett stort antal producenter som redan börjat göra investeringar för att modernisera sina inhysningssystem eller som står i begrepp att påbörja sådana investeringar. Men de investeringarna kan inte göras över en natt, och det vore orättvist att bestraffa producenterna i fråga. Jag vill än en gång understryka att det bara gäller de producenter som börjat förändra sina inhysningssystem, och ändringsförslaget gäller efterlevnad av vissa tydligt definierade villkor.

  Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Herr talman! Brittiska producenter har investerat stora belopp – och därmed höjt sina produktionskostnader – för att förbereda sig inför direktivets genomförande, för de vet att Storbritannien kommer att genomföra denna lagstiftning. Varför skulle de utsättas för illojal konkurrens från länder som inte genomför lagstiftningen eller eventuellt beviljas undantag eller uppskov med genomförandet?

Åtgärden har utformats med minsta möjliga kontroll av genomförandet – det lämnas åt de högst varierande standarderna i 27 medlemsstater. Språket vittnar knappast om något enhetligt strikt genomförande. Ord som ”proportionella” och ”avskräckande” har använts.

Jag är inte alls positiv till att EU antar lagar på medlemsstaternas vägnar. Men om sådana lagar antas är det inte acceptabelt att vissa länder tvingas rätta sig efter dem medan andra beviljas undantag. Kommer kommissionen att se till att länder som inte följer reglerna hindras att exportera ägg till länder som gör det, eller åtminstone att ägg från anläggningar som inte följer reglerna inte får exporteras? Våra producenter kräver skydd mot illojal konkurrens.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE). – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot! När det gäller det ämne som debatteras här i dag vill jag till att börja med upprepa att jag anser, för det första, att direktiv faktiskt ska följas och att det gäller direktiv 1999/74/EG i lika hög grad, och, för det andra, att omsorg om djurskyddet är en prestigefråga som EU bör hålla fast vid. Trots detta är det viktigt att betona att anpassningen till direktivet är mycket betungande för företagen i sektorn: 30 procent per höna i Portugal. Något särskilt stöd från landsbygdsutvecklingsprogrammet kan inte heller fås för detta ändamål.

Som en följd av kapitalbristen i denna sektor, begränsade bankkrediter och krisen generellt sett är det nödvändigt och angeläget att tillstå att många företags anpassning har försenats. Det är därför viktigt att ge de företag som redan inlett den anpassning som krävs – och bara de företagen – mer tid.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Ingen av oss vill kasta tvivel över behovet av att genomföra ett direktiv som daterar sig till 1999, eftersom det är denna institutions trovärdighet som står på spel, och ingen av oss vill kasta tvivel över behovet av att skydda djurs hälsa och välbefinnande.

Men direktiv måste också baseras på sunt förnuft, så i dag vill jag här i kammaren göra några iakttagelser med det sunda förnuftet som utgångspunkt. Vad som hänt sedan 1999 är för det första att vi har haft en djup ekonomisk kris som fått företagen, industrin och konsumtionen att gå på knäna, och många företag har därför inte kunnat göra anpassningarna. Ska vi inte ta hänsyn till det?

För det andra skulle en strikt tillämpning av direktivet från och med den 1 januari 2012 innebära att många företag försvann från marknaden och bana väg för import av ägg som producerats med hjälp av metoder som innebär ett mycket sämre djurskydd än de metoder som krävs och tillämpas i EU, eller också skulle europeiska produktionsanläggningar flyttas till länder utanför EU.

Om det är det vi vill i kristider – att främja minskad sysselsättning och ökad import av ägg som producerats utanför EU enligt andra kriterier än dem vi ålägger våra egna producenter – då menar jag att vi begår en orättvisa.

Vi har lagt ned en hel del arbete på tanken om en lång övergångsperiod, och det är något som jag stöder. Jag vill be dig, fru kommissionsledamot, att också garantera det.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! Som många kolleger runtom i kammaren har sagt är det helt rätt att skydda producenter som rättat sig efter den här lagstiftningen och lagt ned stora belopp, och det är också kommissionens skyldighet i det här läget.

Men jag menar att det finns en sak kommissionen måste inse. Jag har talat med många av mina egna uppfödare som tycker att det är svårt att hitta pengar att investera under besvärliga finansiella och ekonomiska omständigheter. Jag är intresserad av det som sagts om märkning eller stämpling av ägg. Jag har en färsk skrivelse från kommissionen där det faktiskt står att en ytterligare märkning skulle vara till liten nytta, om någon alls, eftersom kommissionen inte tror att konsumenterna skulle se någon skillnad.

Jag vill därför be kommissionen att tala om för oss om man har ändrat sig i den här frågan eller om man helt enkelt inte vet. Jag vill än en gång be kommissionen att tala om ifall den har för avsikt att införa ett handelsförbud inom EU. Jag har företag i min valkrets som är beroende av att kunna importera ägg från andra EU-länder. Tänker man helt enkelt tvinga de företagen att förlita sig på import från tredjeländer? Där kommer äggen definitivt att ha producerats med tillämpning av mycket mindre strikta djurskyddssystem.

  Czesław Adam Siekierski (PPE). – (PL) Herr talman! Att uppfödarna måste anpassa sig till direktivet från 1999 är inget som kan diskuteras. Vi förstår de uppfödare som redan investerat pengar i att modernisera burarna. Vi talar inte om att ge vissa uppfödare mer tid än andra, som en av de föregående talarna sade, utan om att ge alla samma tid på sig att uppfylla kraven och se till att normerna följs.

Begreppen ”olaglig produktion” och ”omsorg om konsumenterna” låter väldigt trevliga, men jag skulle vilja veta varför vi inte visar samma beslutsamhet när det gäller att skydda konsumenterna mot konsumtion av importerade ägg som producerats under förhållanden som inte uppfyller de krav som införts i EU. Jag försöker alltid förstå situationen för olika grupper av uppfödare i de enskilda länderna, och jag stöder lösningar som är till hjälp för dem, eftersom jag vet att de som grupp befinner sig i en oerhört besvärlig inkomstsituation. Det är synd att andra här i kammaren inte delar denna syn.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman! Det måste stå klart för oss alla att våra djurs hälsa, och i förlängningen folkhälsan, måste vara det viktigaste för oss. I den vetenskapliga kommittén för bedömning av vetenskapliga och tekniska alternativ (Stoa), där vi gör bedömningar av tekniska alternativ, har vi också projektet ”Better Life”, som handlar om hur förutsättningarna kan förbättras i framtiden när det gäller näring och foder. Därför vill jag, särskilt i samband med åttonde ramprogrammet för forskning, be kommissionsledamoten att arbeta för att se till att forskningsprogrammen som rör livsmedel och foder stärks, så att forskningen om livsmedelssäkerhet och djurs och människors hälsa förbättras på det här området och så att vi i framtiden kan utarbeta lämpliga dokument för EU-medborgarna här.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Herr talman! Tack för ert överseende. Jag ville ta upp ytterligare två saker i mitt inlägg. Frågan om ägg med skal är tydlig och klar. Men det finns en enorm marknad för bearbetade ägg för konfektsektorn, och vi måste få veta vilka slags märkningskrav som kommer att gälla för den produkten.

Jag menar att det är här de största bekymren finns, för alltfler ägg går till bearbetningssektorn, och jag är rädd för att vi kommer att exportera våra burar från EU och sedan importera produkter baserade på flytande och torkade ägg från just de systemen i tredjeländer.

Jag ser att du nickar instämmande. Det här är ett mycket påtagligt problem för EU.

Min andra farhåga gäller parallella produktionssystem och att det kommer att uppstå ett enormt problem på marknaden om inredda burar kommer in i produktionen medan de nuvarande systemen ännu är kvar. Det skulle kunna orsaka stora svårigheter för producenterna och, i slutändan, för konsumenterna. Så det krävs en enorm balansövning av kommissionen för att det här ska bli rätt.

  Androulla Vassiliou, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Det råder uppenbarligen inget samförstånd i den här frågan. Jag har hört ledamöter plädera för att inga undantag ska tillåtas, och å andra sidan har jag hört ledamöter förespråka en förlängning. Det beror på vilket land de kommer från och hur långt man kommit i varje enskild medlemsstat.

Låt mig förtydliga kommissionens ståndpunkt. Jag vill upprepa att konventionella burar från januari 2012 måste ersättas med inredda burar eller alternativa system. Ägg från konventionella burar kommer därför inte att kunna säljas lagligt efter januari 2012. Det är vår ståndpunkt.

Kommissionen gör sitt yttersta och koncentrerar alla sina insatser på att hjälpa medlemsstaterna att rätta sig efter detta direktiv. Vad gör vi då? För det första uppmuntrar vi medlemsstaterna att utveckla och färdigställa nationella planer, tillsammans med industrin och de viktigaste intressenterna, och vi får in nationella planer som också innefattar påföljder för de industrier, eller de uppfödare, som inte rättar sig efter direktivet.

För det andra utbyter vi information med medlemsstater om god övervakningspraxis för att kunna rapportera om läget när det gäller genomförandet. Vi anordnar besök av experter från kommissionen för att se till att direktivet genomförs, och vi anordnar lämpliga möten med intressenter. Den 19 januari 2011 kommer vi som sagt att ha ett stort intressentmöte där företrädare för medlemsstaterna kommer att diskutera det aktuella läget, och vi får då se hur vi bäst kan stödja medlemsstater som inte rättat sig efter direktivet, så att de kan göra det till fullo vid utgången av 2011.

Det är vår ståndpunkt. Om ägg som inte producerats lagligt fortfarande finns kvar efter januari 2012 får de inte säljas, och om det visar sig att reglerna inte följs kan kommissionen givetvis vidta alla åtgärder som står till dess förfogande enligt det gällande regelverket och inleda överträdelseförfaranden för att säkra ett korrekt genomförande av EU-lagstiftningen. Man tittar också på alternativ till överträdelseförfaranden för att förhindra olaglig handel med ägg som producerats i konventionella burar efter januari 2012.

Ledamöterna hade många andra synpunkter och jag ska se till att framföra alla era farhågor till kommissionsledamot John Dalli, som alldeles säkert kommer att ta hänsyn till era kommentarer.

  Esther de Lange (PPE). – (EN) Herr talman! Jag vet att det är rätt oortodoxt att ta till orda efter det att kommissionsledamoten har talat. Jag är mycket nöjd med det som kommissionsledamoten sade. Men slutsatsen att vi i parlamentet är splittrade i den här frågan är inte befogad. Jag vill vördsamt be kommissionsledamoten att titta på resultatet av den slutliga omröstningen innan hon uttalar sig om huruvida parlamentet är splittrat i frågan eller inte.

  Talmannen. – Jag har mottagit fyra resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort.

  James Nicholson (ECR). – (EN) Herr talman! Först och främst håller jag med om vad Esther de Lange just sade. Får jag också be kommissionsledamoten om att hon, om hon inte kan tala i dag, kanske skulle kunna ge oss ett skriftligt uttalande, för jag tror inte för ett ögonblick att parlamentet är splittrat.

Skulle hon kunna utveckla det hon sade om att ägg från länder utanför EU som inte uppfyller standarder motsvarande EU:s inte ska tillåtas komma in och ska ha en särskild märkning? Vad föreslår hon för märkning för de ägg i EU som inte får ha en laglig märkning efter den 1 januari 2012?

  Talmannen. – Jag är ledsen, James Nicholson, men det var inte någon ordningsfråga. Debatten är avslutad, som sagt. Du hade möjlighet att ta upp de frågor du hade innan vi avslutade debatten.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill bara tacka parlamentets avdelningar för att vi avslutat på ett exemplariskt sätt i dag, femton minuter före omröstningen, så att vi undviker kaos under plenarsammanträdet. Detta välordnade förfarande ger allmänheten de rätta signalerna. Jag vill framföra ett särskilt tack till parlamentets avdelningar.

  Talmannen. – Om det ändå alltid kunde vara så. Tack så mycket.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.40 och återupptogs kl. 12.00.)

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Paolo Bartolozzi (PPE), skriftlig. – (IT) I rådets direktiv 1999/74/EG fastställs miniminormer för skyddet av värphöns inom olika inhysningssystem med det kompletterande syftet att skydda mot illojal konkurrens mellan producenter i de olika medlemsstaterna. Även om jag stöder principerna i det direktivet saknar det inte betydelse att många europeiska producenter i dagens läge – där man inlett processen med att bygga om anläggningarna – har stött på verkliga svårigheter med att slutföra ombyggnaden och riskerar att inte bli färdiga till den 1 januari 2012, som är sista datum för att rätta sig efter direktivet.

Om vi också tänker på de stora svårigheter många producenter möter när det gäller att få finansiering för ombyggnadsprocesserna och de allvarliga ekonomiska problem de fortfarande måste hantera i dag – som får allvarliga konsekvenser för företagens stabilitet och sysselsättningsnivåerna – är jag övertygad om att något måste göras. Medlemsstaterna bör ingripa och främja åtgärder som kan hjälpa de europeiska producenterna inom fjäderfäsektorn, som i sin strävan efter att anpassa sig till den nya EU-lagstiftningen har inlett processen med att bygga om sina anläggningar men med största sannolikhet inte lyckas slutföra den före 2012 års början.

ORDFÖRANDESKAP: ANGELILLI
Vice talman

  Talmannen. – De skriftliga förklaringarna 0071/2010, 0062/2010 och 0061/2010 har undertecknats av en majoritet av parlamentets ledamöter och kommer därför, i enlighet med artikel 123.3 och 123.4 i arbetsordningen, att vidarebefordras till mottagarna och offentliggöras bland de antagna texterna från denna sammanträdesperiod, tillsammans med namnen på de ledamöter som undertecknat förklaringarna.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Fru talman! Jag vill för de ledamöter som tillsammans med mig står bakom denna förklaring – Ivo Belet, Hannu Takkula, Mary Honeyball och Joanna Senyszyn – tacka alla ledamöter som undertecknat den. Det var talande att nästan 50 procent av dem som undertecknade var kvinnor, så jag vill tacka dem så mycket för deras samarbete och också ge ett särskilt erkännande åt Joanna Senyszyn. Hon har gjort ett gediget arbete och kanske också vill säga några ord.

Så jag vill tacka er allihop och önska er en jul full av skoj och idrott.

  Talmannen. – Nästa punkt är skriftlig förklaring 0061/2010.

  Karima Delli (Verts/ALE). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Det är med viss rörelse och för mina ledamotskolleger Britta Thomsen, Liz Lynne, Ilda Figueiredo och Jacek Protasiewicz som jag vill framföra mitt uppriktiga tack för ert stöd för skriftlig förklaring 0061/2010 om en EU-strategi mot hemlöshet.

Samtidigt som kommissionen i dag presenterar sitt flaggskeppsinitiativ, den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning, sänder denna förklaring ett tydligt budskap från parlamentet till kommissionen och medlemsstaterna.

Det är dags att sluta prata och börja handla. Specifika förslag kan nu genomföras. Låt oss se till att vi inte har några uteliggare kvar 2015.

Jag önskar er alla en trevlig ledighet och hoppas att vi får en bra början på nästa år.

(Applåder)

  Talmannen. – Jean-Paul Besset har begärt ordet. Varsågod.

  Jean-Paul Besset (Verts/ALE). – (FR) Fru talman! Jag vill för mina tre kolleger Sirpa Pietikäinen, Daciana Octavia Sârbu och Chris Davies uppriktigt tacka de 410 ledamöter av Europaparlamentet som undertecknat skriftlig förklaring 0071/2010 om stöd till skärpning av EU:s förbud mot avlägsnande av hajfenor, som vi lade fram.

Denna ömtåliga art utsätts, i likhet med många andra arter, för en veritabel massaker till havs till följd av bruket att avlägsna fenorna och kasta kropparna överbord efter stympningen.

Tack för att så många av er undertecknat denna skriftliga förklaring. Det sänder en tydlig signal till kommissionen om att det krävs en skärpning av reglerna för att skydda denna art.

(Applåder)

  Talmannen. – Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)

– Efter omröstningen om ändringsförslag 12:

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Fru talman! Vad vissa kolleger försöker föreslå – eftersom det är torsdag och det här är den sista omröstningen – är att det räcker om ni bara säger ”godkänt” eller ”förkastat”. Det är inte nödvändigt att säga ”452 röster, 53 mot, 22 för” och så vidare.

– Före omröstningen om punkt 54:

  Richard Howitt (S&D). – (EN) Fru talman! Det är en objektiv fråga. Vi vill bara att orden ”i Kroatien” ska strykas. Jag tror inte att det är kontroversiellt för de andra grupperna.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Före omröstningen om ändringsförslag 25:

  Hannes Swoboda (S&D). – (DE) Fru talman! Eftersom det ännu inte står på vår omröstningslista ville jag bara påpeka att fri omröstning gäller för den andra delen av detta förslag och nästa. Tack.

– Före omröstningen om ändringsförslag 7:

  Barbara Lochbihler (Verts/ALE). – (EN) Fru talman! Det finns två tillägg till texten. Efter ”förteckning över de personer som har gjort sig skyldiga till” ska ”grova” infogas. Därefter ska meningen ändras så att den lyder: ”människorättskränkningar i Iran genom exempelvis tortyr, censur, våldtäkt och utomrättsliga avrättningar”.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

  Laima Liucija Andrikienė, föredragande. – (EN) Fru talman! Vi har ett muntligt ändringsförslag till ändringsförslag 7. Texten ska lyda som följer: ”Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en förteckning över de personer som har gjort sig skyldiga till grova människorättskränkningar i Iran genom exempelvis tortyr, censur, våldtäkt och utomrättsliga avrättningar, i synnerhet efter valet 2009, och att överväga att ålägga dessa personer påföljder i form av frysning av tillgångar och reseförbud.”

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Före omröstningen om punkt 140:

  Laima Liucija Andrikienė, föredragande. – (EN) Fru talman! Eftersom det har förekommit en viss positiv utveckling i Ryssland skulle vi vilja ändra den mening som inleds med ”Det är beklagligt att samtliga Strategi-31-demonstrationer hittills förvägrats tillstånd av myndigheterna”. Vi föreslår att ”hittills” ersätts med ”förutom den allra sista, som hölls den 31 oktober 2010”.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Före omröstningen om punkt 30:

  Nicole Kiil-Nielsen (Verts/ALE). – (FR) Fru talman! Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen skulle vilja att andra ordet i sista meningen i punkt 30 ändrades så att det står ”noterar” i stället för ”välkomnar”.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Före omröstningen om punkt 66:

  Pino Arlacchi, föredragande. – (EN) Fru talman! Efter samtal med andra politiska grupper föreslår jag att texten i punkt 66 ersätts med följande: ”Europaparlamentet noterar den pakistanska underrättelsetjänstens inblandning i upproret, som syftar till att säkerställa att även Pakistans intressen tillmötesgås i en eventuell fredsöverenskommelse.”

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Före omröstningen om punkt 71:

  Pino Arlacchi, föredragande. – (EN) Jag föreslår att hela texten i tredje delen av punkt 71 ersätts med följande: ”och att säkerställa att spaningsrobotar, specialstyrkor och lokala milisförband mot talibanledarna används i enlighet med general Petraeus order om nolltolerans vad gäller oskyldiga civila människors död”.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Före omröstningen:

  Antolín Sánchez Presedo (S&D). – (ES) Fru talman! Som medförfattare till ändringsförslag 9 vill jag göra ett tekniskt förtydligande. Där det står ”ESM” bör det stå ”ESM/EMF”.

Jul- och nyårshälsningar till alla.

– Före omröstningen om ändringsförslag 12:

  Stephen Hughes (S&D). – (EN) Fru talman! Jag vill lägga fram ett ändringsförslag för grupperna S&D, PPE, liberalerna och de gröna. ”Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att ge nödvändiga politiska signaler för att kommissionen ska kunna undersöka ett framtida system för EU-obligationer, och därvid klargöra på vilka villkor ett sådant system skulle vara av fördel för alla deltagande medlemsstater och för euroområdet som helhet.”

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

Muntliga förklaringar

- Betänkande: Paliadeli (A7-0311/2010)

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Fru talman! Jag vill bara säga att jag röstar för detta utmärkta betänkande. Chrysoula Paliadeli har gjort ett fantastiskt arbete med lanseringen av det europeiska kulturarvet och dess märke.

Jag ser det här som ett utmärkt exempel på hur vi i slutändan kan uppnå ett särskilt mervärde i EU till en låg kostnad. Jag menar att de minnesplatser som kommer att få det europeiska kulturarvsmärket definitivt kommer att dra nytta av det. Det kommer att visa sig i antalet turister som besöker platserna och det kommer att bidra till att göra Europa mer känt.

Det är mycket viktigt att vi minns att Europa är förenat i sin mångfald, och det är viktigt att vi ser till att människorna i Europas olika länder kan upptäcka den europeiska identitetens mosaik på bredare basis.

Det var vad jag ville säga. Det är lite svårt att koncentrera sig när folk här lämnar kammaren, men jag hoppas att de lyssnat på vad jag hade att säga.

  Antonello Antinoro (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Det europeiska kulturarvsmärket är av grundläggande betydelse för den kontinent där merparten av platserna på Unescos världsarvslista finns, och det sätter äntligen strålkastarljuset på de naturliga och arkeologiska platser, platser i städer och kulturarvsplatser som spelat en viktig roll i EU:s historia, kultur och integration.

Godkännandet av märket är ett viktigt steg för EU:s sammanhållningsprocess och har dessutom pedagogisk betydelse och kan bidra till kulturell dialog. Man kan också se det här beslutet som ett gott tecken för kommande generationer. De kommer i allt högre grad att ha en gemensam vision om det europeiska arvet, som kan föra dem samman historiskt och kulturellt.

Jag vill tacka föredraganden för hennes insatser och framföra mina hjärtliga gratulationer till de förhandlingar som förts med kommissionen och lett till ett framgångsrikt resultat för detta initiativ, som är så viktigt för bevarandet av den europeiska kulturen i framtiden.

- Rekommendation: Pack (A7-0334/2010)

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Fru talman! Jag vill säga att handlingsprogrammet för livslångt lärande är en av EU:s framgångssagor, och Doris Pack ska ha tack för sitt utmärkta arbete. Jag röstade för det här betänkandet, och det gladde mig särskilt att även de som starkt motsätter sig europeisk integration kan inse att projekt som programmet för livslångt lärande behövs.

Det är mycket viktigt att programmet kan utvidgas, och nu ska Schweiz delta. Det här kommer inte heller att kosta oss skattebetalare i EU någonting, eftersom Schweiz självt betalar för sin medverkan. Det är väsentligt att bästa praxis och de bästa programmen i EU utvidgas på det här sättet. Handlingsprogrammet för livslångt lärande och programmet Aktiv ungdom är bra exempel. I det här sammanhanget vill jag också välkomna Schweiz till EU:s ungdoms- och kulturprogram.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Fru talman! Jag vill ställa en fråga till parlamentet. Varför går det så bra för Schweiz? Man skulle kunna tro att ett land där finanssektorn har så stor betydelse skulle ha drabbats ovanligt hårt under bankkrisen nyligen, men Schweiz BNP per invånare 2009 var 214 procent av EU:s. Det schweiziska folket är dubbelt så rikt som medlemsstaternas medborgare.

Delvis speglar detta naturligtvis den överenskommelse som Schweiz ingått med Bryssel. De ingår i den fria marknaden, de omfattas av den fria rörligheten för varor och tjänster och så vidare, men de står utanför den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken, de kontrollerar sina egna gränser, de löser sina egna människorättsfrågor, de betalar bara ett symboliskt bidrag till budgeten och de är fria att ingå avtal med tredjeländer om handelsfrågor.

Vilket fantastiskt föredöme för Storbritannien! Om sju miljoner schweizare som förlitar sig på bilaterala frihandelsavtal kan ge sitt folk kontinentens högsta levnadsstandard, vad skulle då inte vi kunna göra, en nation med 60 miljoner invånare, en sjöfartsnation vars koloniserings- och företagssträvanden har nått ut till alla världsdelar?

Och vi bör inte bara låta det gälla våra förbindelser med Bryssel! När vi fått tillbaka makten bör vi kopiera schweizarnas system med lokalintresse och direktdemokrati och flytta makten till lägsta möjliga nivå.

- Betänkande: Szájer (A7-0355/2010)

  Cristiana Muscardini (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag avstod från att rösta i dagens omröstning om detta betänkande om kommittéförfarandet, eftersom man återigen försöker se till att antidumpningsförfaranden inte kan tillämpas eller att de kopplas till godtyckliga politiska val, trots att vi vet att de förblir ett av de få fungerande skyddsinstrumenten mot illojal konkurrens.

Även om József Szájer nått en kompromiss med rådet måste det verkligen betonas att det här förslaget inte kunnat bidra till att handelspolitiken anpassas till kommittéförfarandena. Det skadar de europeiska företagen i en tid av allvarlig kris och ger upphov till ny arbetslöshet och en ny våg av utlokaliseringar.

Utan lämpliga regler mot varumärkesförfalskning är det meningslöst att tala om åtgärder för att få i gång EU:s ekonomi.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Fru talman! Jag ska uttrycka mig så enkelt jag kan. Irlands och EU:s skattebetalare sugs ut för att stödja det europeiska banksystemet och den gemensamma valutan. I går röstade underhuset i mitt land igenom ett bilateralt lånepaket till Irland, som jag tror stöddes av ärliga och generösa parlamentsledamöter som menade att de hjälpte ett vänskapligt sinnat land.

Men man hjälper inte en skuldsatt vän genom att pressa på honom eller henne fler lån till förödande ränta. Irland har ruinerats av den gemensamma valutan. Mellan 1998 och 2007 hade man en realränta på -1 procent. Varje irländsk ekonom kunde se kraschen närma sig, men det fanns inget de kunde göra eftersom det inte längre fanns några irländska räntor. Det fanns inga räntor att höja. Nu när kraschen kommer förvärras den av att man inte kan devalvera. En nation döms nu att under kanske en generation uppleva deflation, skuldsättning och utvandring för att vi ska kunna hålla vårt projekt vid liv.

I stället för att hjälpa till med att rädda euron på Irland borde vi hjälpa Irland att rädda sig från euron och återinföra sin egen valuta, kanske med en tillfällig koppling till det brittiska pundet, så att man kan betala av sina lån och på nytt bli en oberoende och välmående stat.

- Betänkande: Andrikienė (A7-0339/2010)

  Cristian Dan Preda (PPE). – (RO) Fru talman! Jag vill till att börja med gratulera Laima Liucija Andrikienė till hennes arbete med detta betänkande. Jag vill också säga att jag röstade för ändringsförslag 25 i dess helhet, eftersom jag anser att klimatet av straffrihet i Ryssland är oerhört farligt.

EU:s avsikt är att på den internationella scenen försvara samma principer som även är vägledande för unionen internt, dvs. demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Det står under alla omständigheter fullständigt klart att många människorättsaktivister mördats de senaste åren, vilket väcker frågor om utvecklingen mot verklig demokrati i Ryssland.

Det budskap vi ville förmedla till de ryska myndigheterna genom ändringsförslag 25 är att det är oerhört angeläget att utreda Sergej Magnitskijs död. Gensvaret från myndigheterna i Moskva på detta initiativ visar faktiskt att ryssarna lyssnar på Europaparlamentets budskap. Det är ytterligare ett skäl för oss att högljutt fördöma att ingen utredning gjorts i det här fallet. Vi uppmanar rådet att övervaka ärendet noga och att vidta nödvändiga åtgärder om inga framsteg sker.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Fru talman! EU står upp för de svagaste medlemmarna av samhället och de som drabbas av diskriminering, och hjälper de fattigaste och de behövande. Vi delar ut Sacharovpriset till pristagare världen över. EU misslyckas däremot ofta med att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras på det egna territoriet. Jag vill uppmärksamma er på det ständiga problemet med diskriminering av minoriteter, däribland den polska minoriteten i Litauen, en EU-medlemsstat som undertecknat internationella avtal och fördrag om skydd för mänskliga rättigheter och minoriteter. Det litauiska parlamentet skulle i dag fatta beslut om huruvida möjligheterna att få undervisning i ett minoritetsspråk skulle begränsas. Beslutet sköts upp till ett senare tillfälle den närmaste framtiden.

Jag uppmanar återigen Europaparlamentets ledamöter, parlamentets talman och kommissionen att se till att efterlevnaden av principerna om demokrati och respekt för minoriteters rättigheter verkligen garanteras i EU:s medlemsstater. Begränsningar för hur många timmars modersmålsundervisning som tillåts i skolorna och åtgärder som syftar till att stänga polska skolor i Litauen är ingenting annat än diskriminering av en nationell minoritet.

  Tunne Kelam (PPE). – (EN) Fru talman! Jag stödde också ändringsförslag 25, särskilt den andra delen där Europaparlamentet föreslår att man ska överväga att ”införa inreseförbud till EU för de ryska tjänstemän som varit involverade i fallet och uppmanar EU:s brottsbekämpande organ att samarbeta för att frysa dessa ryska tjänstemäns bankmedel och andra tillgångar i alla EU:s medlemsstater”.

Jag menar att det här är en helt och hållet avgörande fråga för både Ryssland och EU, och jag uppmanar starkt kommissionen och rådet att följa Europaparlamentets råd. Europaparlamentet har nyligen fått ökade befogenheter. Nu är det dags att sluta med uttalandena och agera i stället, så att de som bär ansvaret för människorättskränkningar orsakas verkliga besvär och problem.

Jag anser att samarbetet mellan Ryssland och EU kan innebära verkliga möjligheter bara om en öppen lösning kan hittas i fallen med Sergej Magnitskij och Michail Chodorkovskij och de ansvariga får sina straff.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Fru talman! Jag röstade för Laima Liucija Andrikienės betänkande. Jag anser att det är mycket viktigt att vi talar om människorättsfrågor och ser till att de står i förgrunden. Det är centralt för EU.

Vi måste också se till att vi lever som vi lär. Det kanske kan vara problematiskt. Vi har förstås en lång rad resolutioner, men utmaningen är hur vi ska leva upp till dem.

Allt börjar med hur det ser ut i praktiken. Jag skulle kanske ha bett om ordet för att ta upp en ordningsfråga gällande Pino Arlacchis betänkande. Det var minst 50 personer i den delen av kammaren som stod upp. Mina kolleger och jag räknade dem. Vi fick veta att de var färre än 40, så ingenting hände. Om vi behandlar vissa personer på det här sättet här i kammaren, människor vars åsikter kanske strider mot våra egna eller mot majoritetens, har vi inte fog för att kritisera länder där det råder ett demokratiskt underskott.

Vi i EU måste vara mycket noga med att se till att allt arbete vi gör här sker i enlighet med lagen, EU-reglerna och alla rättsliga bestämmelser om mänskliga rättigheter. Jag anser därför att det finns utrymme för förbättring här, så att vi blir trovärdiga när vi förklarar dessa saker för Ryssland och övriga världen. Vi måste själva se till att vi inte diskriminerar någon minoritet. Alla som arbetar inom EU måste ha möjlighet att åtnjuta fullständiga mänskliga rättigheter.

- Betänkande: Arlacchi (A7-0333/2010)

  Peter van Dalen (ECR). – (NL) Fru talman! I den här debatten går Europaparlamentet återigen i en alltför välbekant riktning. Amerikanska Natotrupper ställer till det i Afghanistan och sedan måste EU träda in som en räddande ängel och ta initiativet i frågan.

Vilken är då den sedvanliga reaktionen från många här i kammaren? Jo, om EU bara gjorde lite mer skulle allt ordna sig igen! Det här resonemanget blir ett snäpp värre om man läser punkt 63 i betänkandet, där det rekommenderas att Iran ska bidra till att få till stånd en lösning på problemen i Afghanistan. Jag var tvungen att läsa det här tre gånger för att förvissa mig om att jag inte inbillat mig, men det står verkligen där: ”rekommenderar deltagande från Iran”! Jag har sällan sett ett så märkligt förslag som det här. Det är detsamma som att använda Belsebub för djävulsutdrivning. Jag har därför med eftertryck röstat mot det här betänkandet.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Fru talman! Jag hade äran att besöka Afghanistan tidigare i år tillsammans med de brittiska styrkorna. Jag träffade inte bara våra egna värnpliktiga utan även soldater från Estland och Danmark som delar deras läger. Jag vill till att börja med säga att jag inte nog kan ge uttryck för min tacksamhet gentemot de män och kvinnor från flera av våra medlemsstater, och från våra allierade, som lägger sin kraft på att försöka åstadkomma fred i detta vackra men olyckliga land.

Jag skulle bara vilja säga en sak om det här betänkandet. Som västallians tycks vi göra ett misstag som hänger samman med vår strategi för att utrota vallmo. Ledamöter här som kommer från landsbygdsvalkretsar vet säkert att det inte finns någon på jorden som är mer konservativ än småbonden, men genom vår strategi att förstöra vallmoskördar i Afghanistan har vi gjort en befolkning som tidigare varit mycket angelägen om ordning och egendom till rövare och banditer. Det beror på vår strategi att förstöra en gröda som det finns en marknad för – över hela världen råder det brist på opiater och morfin.

Om vi bara kunde återupprätta rätten till egendom skulle vi börja ge Afghanistan grunden för ett välmående civilt samhälle med en oberoende domarkår och, så småningom, ett representativt styre.

Resolutionsförslag B7-0733/2010

  Joe Higgins (GUE/NGL). – (EN) Fru talman! Jag röstade mot resolutionen om att upprätta en permanent krismekanism för euroområdet, för på Irland och i Grekland ser vi att sådana mekanismer i själva verket syftar till att rädda ett krisdrabbat finanssystem som domineras av spekulanter och diverse vinstsökande hajar, på arbetarnas, pensionärernas och de fattigas bekostnad.

I dag kommer Europeiska rådet i Bryssel sannolikt att besluta att ändra Lissabonfördraget för att ge sig självt större befogenheter att införa strikta villkor för allt finansiellt stöd till medlemsstaterna, vilket innebär att doktrinen att samhället måste betala för krisen institutionaliseras. Jag varnar den irländska regeringen för att tro att den kan lura på det irländska folket denna ändring av Lissabonfördraget utan folkomröstning. Den irländska regeringen har redan förvandlat vårt land till en lydstat under Internationella valutafonden (IMF), som helt uppenbart agerar på spekulanternas och finansmarknadernas vägnar. Vi kräver folkomröstning om alla ändringar av Lissabonfördraget, så att det irländska folket får möjlighet att motsätta sig att förvandlas till finansmarknadernas heltidsträlar.

Skriftliga förklaringar

- Betänkande: Paliadeli (A7-0311/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för kommissionens förslag om att utvidga det ursprungliga europeiska kulturarvsmärket från en mellanstatlig insats till en formell EU-insats som ett bidrag till en starkare europeisk identitet. Jag röstade så därför att jag anser att det föreslagna syftet med märket inte bara bör vara att främja EU:s interna sammanhållning utan också att visa på europeisk enighet och europeiska värden utanför unionens gränser. Märket bör utvärderas och tas i bruk sedan konkreta resultat uppvisats inom EU.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för den här resolutionen om kommissionens förslag om att använda det europeiska kulturarvsmärket, vid sidan av andra effektiva metoder, som ett verktyg för att överbrygga klyftan mellan Europeiska unionen och dess medborgare, som ett sätt att betona att Europas historia är resultatet av det mångfacetterade om än rika och kompletterande gemensamma kulturarvet. Jag håller med om att medlemsstaternas beslut att placera det europeiska kulturarvsmärket inom EU:s ramar inte bara kommer att bidra till att göra det mer synligt, prestigefullt och trovärdigt utan också kommer att bidra till att de länge eftersökta målen om sammanhållning och solidaritet bland EU:s medborgare uppnås. Jag stöder föredragandens ståndpunkt om att de gränsöverskridande minnesplatserna, med tanke på märkets symbolvärde som ett verktyg för europeisk integration, bör prioriteras eftersom de främjar gemenskapen. De främjar nätverksbildningar och uppmuntrar samarbete och samverkan mellan stater och regioner. Jag anser att tanken på Europeiska unionens kulturarvsmärke som ett märke som syftar till att öka EU-medborgarnas känsla av ett gemensamt kulturarv (genom kunskap om historien och deltagande i insatser som främjar den interkulturella dialogen) och att ge en vision av EU-bygget som en ständigt pågående process är en tanke i rätt riktning.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) År 2007 gick flera EU-medlemsstater samman för att skapa ett europeiskt kulturarvsmärke. Initiativet skulle stärka européernas stöd för en gemensam europeisk identitet och främja känslan av att tillhöra ett gemensamt kulturområde genom att ett antal särskilda minnesplatser över hela kontinenten valdes ut. År 2008 presenterade Europeiska unionens råd sina slutsatser för kommissionen och uppmanade kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag som skulle göra det möjligt för oss att omvandla det mellanstatliga initiativet till ett verkligt EU-märke, på samma sätt som med det europeiska kulturhuvudstadsinitiativet. Till följd av rådets förslag inledde kommissionen sedan en konsekvensanalys och ett offentligt samråd. Efter samrådet utfärdade kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av Europeiska unionens insats för det europeiska kulturarvsmärket. Det är den texten jag stödde.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom Europas historia är resultatet av det mångfacetterade om än rika och kompletterande gemensamma kulturarvet. Detta visar återigen att EU har sina rötter i starka värderingar såsom frihet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, kulturell mångfald, tolerans och solidaritet. Med tanke på den allmänt erkända betydelse som europeisk kultur har haft i världen stöder Europaparlamentet tanken att märket skulle kunna utsträckas bortom Europas gränser och användas på ett målmedvetet sätt för att tjäna en utåtriktad politik. För att det politiska målet ska kunna uppnås bör det nya europeiska kulturarvsmärket vara inriktat på symbol- och/eller utbildningsvärdet hos minnesplatser. Vidare bör man framhålla vikten av ett nära samarbete mellan de minnesplatser som tilldelats märket så att de kan utbyta erfarenheter av god praxis och inleda samarbetsprojekt. Jag vill betona att medlemsstaternas beslut att placera det europeiska kulturarvsmärket inom EU:s ramar inte bara kommer att bidra till att göra det mer synligt, prestigefullt och trovärdigt, utan det kommer också att bidra till att de länge eftersökta målen om sammanhållning och solidaritet bland EU:s medborgare uppnås.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) En av de saker som Europa är mycket rikt på är kulturell mångfald, vilket helt och hållet återspeglas i den mångfald som präglar dess kulturella, konstnärliga, arkitektoniska och språkliga arv. Det är denna mångfald, tillsammans med en rik historia och stor respekt för kulturarvet och dess bevarande, som gör Europa unikt. Men trots att vi delar ett mycket rikt och förhållandevis litet område är sanningen den att vi i många fall inte står varandra särskilt nära eller är speciellt intresserade av varandra. Jag tror därför att detta initiativ skulle kunna leda till närmare förbindelser mellan EU-medborgarna och öka kunskapen om det europeiska kulturarvet och om de gemensamma värderingar som vi alla delar och som gör EU till en verkligt mångfacetterad union.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Generellt sett har föredragandens ändringsförslag förbättrat kommissionens första utkast. Men det finns också en del negativa aspekter. När det gäller främjandet av mångspråkighet berör fördragandens ändringsförslag inte själva kärnfrågan och bidrar därför inte till att åtgärda den allvarliga bristen i det ursprungliga förslaget. Ett konkret och effektivt främjande av mångspråkighet kan inte åstadkommas ”genom att använda flera av EU:s språk” utan i stället genom att använda EU:s olika språk. Viktigare än betänkandets specifika målsättningar är dock de missuppfattningar som ligger till grund för den här idén. Det europeiska kulturarvsmärket (eller EU:s kulturarvsmärke) har sin grund i en utveckling av vanföreställningen att det finns en enda europeisk identitet och en enda europeisk kultur baserad på värderingar som frihet, demokrati osv.

Det finns inget enda ”europeiskt kulturarv”. Europas hela kulturhistoria, liksom hela dess historia i övrigt, bygger inte bara på mångfald och beundransvärd kreativ och framåtsträvande energi, utan även på våldsamma, fientliga konflikter, på intolerans och på olika aspekter av kulturellt herravälde i olika sammanhang. Kulturarvsfrågan är synnerligen känslig på grund av det nära sambandet med historien, och det ger anledning till allvarliga farhågor för att detta ska bidra till de oroväckande tendenser att skriva om historien som vi bevittnat på senare tid.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Medborgarnas uppfattning om EU och dess institutioner är en oerhört betydelsefull fråga. Tyvärr visar undersökningsresultat att känslan av europeisk identitet och enighet blir alltmer sällsynt bland den europeiska allmänheten, och det ser likadant ut när det gäller förtroendet för EU-institutionerna. Att främja kunskap om vår gemensamma historia och våra gemensamma kulturella rötter kan framför allt bidra till att föra EU närmare sina medborgare, och även till att bygga upp en känsla av sammanhållning och solidaritet mellan medborgarna. Det nya europeiska kulturarvsmärket kan vara värdefullt i just det avseendet. Om förfarandena förenklas och kriterierna för tilldelning av märket standardiseras blir det mer prestigefyllt samtidigt som bilden av EU förbättras och medborgarnas förtroende för institutioner som Europaparlamentet ökar.

  Jacek Olgierd Kurski (ECR), skriftlig. – (PL) Jag röstade i dag för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av Europeiska unionens insats för det europeiska kulturarvsmärket. Jag anser att det här är ett intressant och värdefullt initiativ som kommer att hjälpa till att främja Europas kultur och landvinningar och bidra till turismens och enskilda regioners utveckling. Det är välkommet att vi i parlamentet har betonat att det europeiska kulturarvsmärket kommer att fungera som ett komplement till andra kulturarvsinitiativ, t.ex. Unescos världsarvslista och Europarådets kulturvägar, utan att kopiera dessa initiativ.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar kommissionens förslag om att det europeiska kulturarvsmärket, vid sidan av andra effektiva metoder, ska användas som ett verktyg för att överbrygga klyftan mellan Europeiska unionen och dess medborgare, som ett sätt att betona att Europas historia är resultatet av det mångfacetterade om än rika och kompletterande gemensamma kulturarvet samt som ett bevis på uppskattningen av att EU har sina rötter i starka värderingar såsom frihet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, kulturell mångfald, tolerans och solidaritet. Medlemsstaternas beslut att placera det europeiska kulturarvsmärket inom EU:s ramar kommer inte bara att bidra till att göra det mer synligt, prestigefullt och trovärdigt, utan det kommer också att bidra till att de länge eftersökta målen om sammanhållning och solidaritet bland EU:s medborgare uppnås.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Vi gläder oss åt kommissionens förslag om att det europeiska kulturarvsmärket, tillsammans med andra initiativ, ska användas som ett verktyg för att överbrygga klyftan mellan Europeiska unionen och dess medborgare, som ett sätt att betona att Europas historia är resultatet av det mångfacetterade om än rika och kompletterande gemensamma kulturarvet. Det utgör ett bevis på uppskattningen av att EU har sina rötter i starka värderingar såsom frihet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, kulturell mångfald, tolerans och solidaritet.

Medlemsstaternas beslut att placera det europeiska kulturarvsmärket inom EU:s ramar kommer inte bara att bidra till att göra det mer synligt, prestigefullt och trovärdigt, utan det kommer också att bidra till att de länge eftersökta målen om sammanhållning och solidaritet bland EU:s medborgare äntligen kan uppnås i stor skala. Därmed skapas en gemensam europeisk identitet, och medborgarnas intresse för unionen och dess ursprung ökar – två grundläggande utmaningar för EU-institutionerna.

Det nya märket måste emellertid vara inriktat på symbol- och utbildningsvärdet snarare än på skönheten i en minnesplats, och man måste framhålla vikten av ett nära samarbete mellan de minnesplatser som tilldelats märket för att dessa ska kunna utbyta erfarenheter av god praxis och inleda samarbetsprojekt som gäller forskning och utveckling.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Det europeiska kulturarvsmärket är tillsammans med andra initiativ ytterligare ett sätt att föra EU närmare sina medborgare och stärka deras känsla av att tillhöra Europa. Det kommer också att göra det möjligt att främja deras förståelse för Europas gemensamma historia och kulturarv. Märket kommer att bidra till att främja mångspråkighet och dialog mellan kulturer och upprättandet av nätverk som syftar till att stödja det europeiska kulturarvet. Det kommer att bidra till ekonomisk attraktionskraft, särskilt genom kulturturism. Genom att stödja märket kommer vi att förbättra den mångkulturella dialogen.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Enligt min mening kan det europeiska kulturarvsmärkets effektivitet ifrågasättas just därför att medlemsstaterna själva kan välja att delta eller inte delta i programmet. Dessutom – och här håller jag med föredraganden – innebär de föreslagna urvalskriterierna och det stora antalet minnesplatser som kan få märket att kvaliteten och prestigen skulle kunna gå förlorad. Ett nära samarbete med befintliga initiativ på kulturarvsområdet, t.ex. Unescos världsarvslista, kan vara en effektivare metod. Jag röstade inte för betänkandet eftersom det inte går tillräckligt detaljerat in på behovet av att införa ett kulturarvsmärke baserat på de angivna målen.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Beslutet att placera det europeiska kulturarvsmärket inom EU:s ramar kommer att bidra till att öka medborgarnas känsla av att tillhöra EU och främja ideal som sammanhållning, solidaritet och integration. Jag röstade för betänkandet om det europeiska kulturarvsmärket eftersom EU har satt upp som mål att skapa en gemensam identitet, föra EU närmare medborgarna genom medvetenhet om detta rika och mångskiftande historiska och kulturella arv som alla identifierar sig med och genom vilket ungdomar kan lära sig och ta reda på saker om sin egen identitet, och dela det med andra unga européer. En formalisering av märket kommer också att bidra till att föra fram de platser som haft historisk betydelse för Europas bildande.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Det är med entusiasm jag välkomnar förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett europeiskt kulturarvsmärke. Målet att skapa en gemensam europeisk identitet och främja EU:s intressen är avgörande för fred och social sammanhållning.

Den föreslagna åtgärden att främja det europeiska kulturarvet med hjälp av en gränsöverskridande webbplats tilltalar unga européer och kan uppmuntra dem att ta reda på mer om kontinentens historia, att sätta sig in i det mångnationella och gemensamma kulturarvet och att ta reda på mer om de personer och idéer som ledde till att EU bildades.

Åtgärden har högt symbol- och utbildningsvärde och innebär att Europas historia och kultur framställs som en helhet. Jag stöder de avsikter som kommer till uttryck i betänkandet när det gäller att se till att Europaparlamentet och rådet faktiskt deltar i urvalet av minnesplatserna och det innehåll som presenteras, så att det kan garanteras att initiativet är mycket öppet och demokratiskt.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag gratulerar Chrysoula Paliadeli till hennes utmärkta arbete. Europaparlamentet har i dag gett grönt ljus för det europeiska kulturarvsmärket, ett register över historiska minnesplatser vars betydelse överskrider nationella gränser. EU har omkring 500 miljoner invånare, som till större delen känner att de i första hand är medborgare i sina hemländer, inte EU-medborgare. Avsaknaden av en stark europeisk identitet kan ses som ett hinder mot europeisk integration, men den är inte alls förvånande. Den europeiska kontinenten är ett stort lappverk av språk och seder, och olikheterna mellan de länder den består av är ofta mer uppenbara än de gemensamma inslagen.

Tack vare detta initiativ kommer känslan av att tillhöra Europa att kunna stärkas och större sammanhållning åstadkommas mellan medborgare i olika länder. Därför är det viktigt att uppmärksamma de platser som ärar och symboliserar europeisk integration, och de som ärar EU:s idéer och värden. De platser som tilldelas den europeiska logotypen bör dessutom, precis som platserna på Unescos världsarvslista, dra till sig fler turister, med gynnsamma effekter för den lokala ekonomin.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Utformningen av en gemensam europeisk identitet och det ökande intresset för Europeiska unionen och dess tillblivelse är utmaningar som EU:s institutioner måste ta sig an om de ska lyckas i sina försök att skapa en bred sammanhållning och solidaritet. Det finns förvisso andra, mer radikala sätt att stärka EU-medborgarnas tilltro till Europeiska unionen och dess ledare (den senaste finanskrisen har visat att mycket fortfarande återstår att göra på de högre administrativa nivåerna). Men kunskapen om vår kontinents historia, kännedomen om dess mångnationella men ändå gemensamma kulturarv samt undervisningen av den yngre generationen i de idéer och personer som ledde fram till bildandet av Europeiska unionen kan faktiskt bidra till att överbrygga klyftan mellan EU och dess medborgare.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Som ledamot av utskottet för kultur och utbildning röstade jag för parlamentets resolution om ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av Europeiska unionens insats för det europeiska kulturarvsmärket. Tanken att inrätta ett EU-märke är viktig när det gäller att öka medborgarnas kännedom om EU:s historia och kulturarv, och att bygga upp en europeisk identitet och förbindelser mellan länder.

Genom att välja ut minnesplatser i de enskilda medlemsstater som ansökt om att beviljas det europeiska kulturarvsmärket kommer vi att göra människor mer medvetna om att Europas historia påverkar oss alla, oavsett var vi bor, vårt språk och vår kultur. När det europeiska kulturarvsmärket omvandlas till ett EU-initiativ kommer det att bli mer trovärdigt, synligt och prestigefyllt. Detta kan i sin tur ge ekonomiska och sociala vinster, bl.a. genom att de minnesplatser som tilldelas märket blir mer attraktiva för turister. Urvalet av minnesplatser som ska tilldelas märket kommer också att bidra till att öka den yngre generationens intresse för, och kunskap om, europeiska idéer och personer, och därmed kommer Europas medborgare att närma sig varandra.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Initiativet med det europeiska kulturarvsmärket syftar till att föra fram de städer, personer och verksamheter som har bidragit till den europeiska integrationsprocessen. Avsikten är att göra medborgarna mer medvetna om de grundläggande värden, som demokrati, solidaritet, kulturell mångfald och tolerans, som vår union är baserad på. Förteckningen över minnesplatser som tilldelats det europeiska kulturarvsmärket kommer att fungera som ett slags karta över vår kontinents traditioner och kultur, och en karta över platser som spelat en nyckelroll i formandet av den europeiska identiteten. Europas gemensamma men ändå mångfacetterade kulturarv kan stärka medborgarnas känsla för denna identitet, och även den europeiska sammanhållningen. Det här initiativet kommer att skapa en plattform för samarbete mellan Europas länder och regioner. Det kan dessutom få positiv effekt för turismsektorn, genom att bidra till att göra regioner mer attraktiva och samtidigt förbättra deras ekonomiska situation. Jag håller med om att detta program bör bli ett officiellt initiativ i EU:s regi, eftersom det då blir mer allmänt erkänt, trovärdigt och prestigefyllt. Den ökade synligheten för programmet kommer att göra det möjligt för ett större antal medborgare att identifiera sig med märkena, som symboliserar och är minnesmärken över europeisk integration.

Programmet bör fungera parallellt med och som ett komplement till Unescos internationella program och de europeiska kulturhuvudstäderna, eftersom det europeiska kulturarvsmärket avser utbildnings- och symbolvärde och i mindre utsträckning estetiska och arkitektoniska egenskaper. Vi bör försöka hitta sätt att stärka medborgarnas känsla av att tillhöra Europa.

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. – (HU) Jag anser att europeiska värden, som gammal ungersk runskrift, är oerhört betydelsefulla, och det är absolut nödvändigt att de ges erkännande och uppskattning genom priser. I det här fallet måste vi dock bevara traditionen att ge detta märke till värden som faktiskt ligger inom EU. Det är oacceptabelt att utsträcka det till tredjeländer, eftersom det skulle innebära att vi bara kopierar Unescos världsarvslista. Å andra sidan hoppas jag att märket kan hjälpa oss att återgå till traditionella europeiska värden, och tilldelning av märket kommer verkligen att vara ett uttryck för erkännande. Jag avstod från att rösta på grund av ovanstående motsägelser i betänkandet.

- Rekommendation: Pack (A7-0334/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för rekommendationen om villkoren för Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom och i handlingsprogrammet för livslångt lärande eftersom jag ser det som en positiv faktor i EU:s ungdomsstrategi. Det är nämligen ett steg i samarbetsprocessen med det landet kring EU:s sektorspolitik. Eftersom Schweiz i mänskligt, ekonomiskt och socialt hänseende är villigt att delta i detta projekt för ungdomar kan EU bara vinna på att låta ungdomar i tredjeländer som Schweiz omfattas av processen för att öka medvetenheten om EU:s integrationsprocess bland de yngre generationerna.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för den här rekommendationen eftersom jag är övertygad om att EU:s samarbete med Schweiz i fråga om utbildning, vetenskap och ungdomsfrågor i EU kommer att ge ömsesidiga fördelar när det gäller att förbättra och effektivt genomföra politiken på de områdena. Schweiz deltagande i programmen Aktiv ungdom och livslångt lärande 2007–2013 kommer att ge nya impulser till programmen och skapa möjligheter till deltagarutbyten och erfarenhetsutbyte, samtidigt som EU:s finansiella och övriga intressen skyddas.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Programmet Aktiv ungdom är avsett att utveckla och stödja samarbete på ungdomsområdet i EU. Syftet är att uppmuntra ungdomar att delta i samhällslivet, särskilt de som har sämre möjligheter eller funktionshinder, och att främja initiativförmåga, företagaranda och kreativitet. Handlingsprogrammet för utbildning och livslångt lärande bidrar i sin tur till att utveckla unionen som ett avancerat kunskapsbaserat samhälle i enlighet med Lissabonstrategins målsättningar. Programmet stöder och kompletterar medlemsstaternas insatser och syftar till att uppmuntra utbyten, samarbete och rörlighet mellan utbildningssystemen i unionen, så att de blir ett globalt riktmärke för kvalitet. Schweiz, som inte är medlem i EU, deltar inte i dessa insatser i dag. Jag menar att det bör vara tvärtom och att vi måste låta våra schweiziska grannar omfattas av denna politik inom ramen för en öppen union. Jag röstade därför för denna lagstiftningsresolution som går ut på att inkludera Schweiz i dessa viktiga insatser.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna rekommendation som utarbetats av Europaparlamentet eftersom jag stöder utkastet till rådets beslut om Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande. Trots att Schweiz valt att inte ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har man ett nära samarbete med EU i utbildnings- och ungdomsfrågor. Detta avtal är lämpligt eftersom Schweiz förbundit sig att följa de villkor och bestämmelser som fastställts av kommissionen. Dessutom kommer samma villkor, bestämmelser och förfaranden som gäller projekt från medlemsstaterna att tillämpas på projekt och initiativ som läggs fram av schweiziska deltagare. Schweiz kommer att följa EU:s bestämmelser om ekonomisk kontroll och revision. I enlighet med det bilaterala avtalet kommer Schweiz att inrätta en nationell myndighet som ska samordna genomförandet av programmen på nationell nivå och årligen bidra finansiellt till varje program (1,7 miljoner euro till programmet Aktiv ungdom och 14,2 miljoner euro till handlingsprogrammet för livslångt lärande 2011).

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Samarbete med Schweiz i utbildningsfrågor är ett viktigt steg i förbindelserna mellan EU och Schweiz. De två programmen stöder livslångt lärande och inkludering av ungdomar i den europeiska integrationen, genom tolerans och solidaritet mellan unga européer. Avtalet mellan kommissionen och Schweiz är lämpligt, eftersom schweiziska deltagare i programmen ansöker på samma villkor som alla andra unga européer och Schweiz har förbundit sig att anpassa sig till EU-reglerna och se till att de följs, och även att bidra till båda programmen ekonomiskt.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (EN) Som ordförande för Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Schweiz välkomnar jag antagandet av det här betänkandet. Kommissionen, Europaparlamentet och EU:s medlemsstater har enats om att inrätta programmet Aktiv ungdom, varigenom regelverket för stöd till icke-formellt lärande omsätts i praktiken. Syftet med detta förslag är att införa bestämmelser om Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande. Schweiz är det enda europeiska land som deltar i dessa program utan att vara medlem av EES, kandidatland eller potentiellt kandidatland. Trots att Schweiz har valt att inte ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har landet visat ett ihållande intresse för ett närmare samarbete med EU inom områdena undervisning, utbildning och ungdomar.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Vi är alla väl medvetna om att ett bra utbildningssystem som garanterar att ungdomar får bästa möjliga utbildning är enormt betydelsefullt för alla länder. En hög nivå på kvalifikationer, kunskap och utbildning har direkt inverkan på kultur och arbetsmarknad och därmed medborgarnas levnadsstandard. Varje land vill vara stolt över sina unga, och varje ung människa vill ha möjlighet att få lära känna nya kulturer och språk och att skaffa sig yrkeserfarenhet utomlands. EU kan vara stolt över sitt välutvecklade studentutbytessystem och sina öppna arbetsmarknader, som innebär att alla unga européer har oerhört många möjligheter till intellektuell och yrkesmässig utveckling. Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom visar att samarbete med EU, främst på utbildningsområdet, är av stor betydelse för landet. Vi får inte hindra unga schweiziska medborgare från att ta del av de privilegier och möjligheter som en EU-utbildning medför.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Intresset för utbildning, forskning och, framför allt, den resurs EU har i sina ungdomar, ökar ständigt. Genom att erbjuda nya utbildningsmöjligheter vill vi ge våra medborgare fler chanser. Utbildnings-, kultur-, forsknings- och ungdomsprogram är nyckelinslag i den här strategin. Syftet med programmet Aktiv ungdom är att ge européerna en känsla av aktivt europeiskt medborgarskap, solidaritet och tolerans, från ungdomsåren till vuxen ålder.

Programmet främjar rörlighet både inom EU och utanför dess gränser och uppmuntrar alla ungdomars deltagande, oavsett utbildningsmässig, social och kulturell bakgrund. Som ledamot av delegationen för förbindelserna med Schweiz och Norge röstade jag för det här betänkandet eftersom jag anser att det avtal som ingåtts mellan kommissionen och de schweiziska myndigheterna är mycket lämpligt och ligger i vårt gemensamma intresse. Det kommer att ge oss möjlighet att hjälpa så många ungdomar som möjligt att skaffa sig nya färdigheter och erbjuda dem utbildningsmöjligheter med en europeisk dimension.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Trots att Schweiz har valt att inte ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har landet visat ihållande intresse för ett närmare samarbete med EU inom områdena undervisning, utbildning och ungdomar. I början tillät inte den rättsliga grunden för EU:s undervisnings-, utbildnings-, och ungdomsprogram Schweiz att delta, men detta ändrades 2006 då parlamentet och rådet antog besluten om inrättande av programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande (2007–2013). I februari 2008 fick kommissionen rådets godkännande att inleda förhandlingar om Schweiz deltagande i programmen. En överenskommelse träffades i augusti 2009 och rådet har redan antagit ett beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av ett avtal från och med 2011. Jag stödde detta förslag.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. – (IT) Det kan inte på förhand uteslutas att Schweiz – ett land som valt att inte ingå i Europeiska unionen – får delta i programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande, men det bör övervägas noga. Jag stöder därför villkoren i det avtal som ingåtts mellan kommissionen och den schweiziska regeringen och röstade alltså för Doris Packs betänkande. Det är rätt att låta Schweiz ta del av programmets fördelar, men det är också rätt att skydda alla EU:s finansiella och övriga intressen.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Trots att Schweiz har valt att inte ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har landet visat ihållande intresse för ett närmare samarbete med EU inom områdena undervisning, utbildning och ungdomar. Ingåendet av detta avtal om Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande är en mycket positiv följd av detta. Utbildning och livslångt lärande är ju i själva verket avgörande för en konkurrenskraftig kunskapsbaserad ekonomi.

Detta gäller alla utbildningsnivåer, alla skeden i livet och alla olika inlärningsformer. Vi måste utveckla och stärka utbyten, samarbete och rörlighet. Dessutom är det viktigt att uppmuntra ungdomar att delta i samhällslivet, särskilt de som har sämre möjligheter eller funktionshinder, och att främja initiativförmåga, företagaranda och kreativitet för att utveckla en känsla av aktivt EU-medborgarskap, bygga upp solidaritet och främja tolerans.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Schweiz, som bidrar med en del av det finansiella stödet till programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande, vill nu förståeligt nog delta i dessa program. Och när det handlar om lärande vore det också en positiv utveckling om EU följde Schweiz exempel när det gäller direktdemokrati. När den schweiziska befolkningen säger att det inte ska byggas minareter så godtas det beslutet. Samma sak gäller initiativet om utvisning av utländska brottslingar nyligen. De schweiziska myndigheterna vet att när folket säger nej så menar de nej, så de fortsätter inte bara att hålla folkomröstningar tills de får det resultat de vill ha, för att sedan uttrycka förvåning över att valdeltagandet minskat. Det schweiziska exemplet ger anledning att reflektera över folks farhågor. Jag kan inte till fullo stödja de bestämmelser som beskrivs i det här betänkandet, och jag har därför röstat mot det.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för rekommendationen om utkastet till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om fastställande av villkoren för Schweiziska edsförbundets deltagande i programmet Aktiv ungdom och i handlingsprogrammet för livslångt lärande (2007–2013), eftersom jag anser att det avtal som kommissionen förhandlat fram med de schweiziska myndigheterna är någorlunda positivt, utvidgar programmens förmåner till att även omfatta Schweiz och skyddar EU:s intressen, inte minst dess finansiella intressen.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) I dag röstade vi i plenum om utkastet till lagstiftningsresolution om Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom och i handlingsprogrammet för livslångt lärande. Trots att Schweiz har valt att inte ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har landet visat ett ihållande intresse för ett närmare samarbete med EU inom områdena undervisning, utbildning och ungdomar. Genom denna rekommendation har vi ingått ett avtal mellan EU och Schweiz, varigenom Schweiz får möjlighet att delta i programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Trots att Schweiz har valt att inte ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har landet visat ett ihållande intresse för ett närmare samarbete med EU inom områdena undervisning, utbildning och ungdomar. I början tillät inte den rättsliga grunden för EU:s undervisnings-, utbildnings-, och ungdomsprogram Schweiz att delta, men detta ändrades 2006 då parlamentet och rådet antog besluten om inrättande av programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande (2007–2013). I februari 2008 fick kommissionen rådets godkännande att inleda förhandlingar om Schweiz deltagande i programmen. En överenskommelse träffades i augusti 2009 och rådet har redan antagit ett beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av ett avtal från och med 2011. Enligt EUF-fördragets artikel 218.6 måste rådet söka Europaparlamentets godkännande innan avtalet kan träda i kraft. Parlamentets och rådets beslut som antogs 2006 och ligger till grund för programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande innehöll i princip redan villkoren för Schweiz deltagande. Det avtal som kommissionen har förhandlat fram med de schweiziska myndigheterna är tillräckligt då det utvidgar programmens förmåner till att även omfatta Schweiz, samtidigt som det skyddar EU:s finansiella och övriga intressen. Därför rekommenderar föredraganden att parlamentet godkänner rådets utkast till beslut.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Schweiz brottas med problemet med ojämlikt tillträde till högre utbildning, trots att man har utmärkta utbildningsprogram. Låt oss hoppas att samarbetet med EU kommer att innebära att unga schweizare, särskilt de som tillhör invandrarbefolkningen, får bättre möjlighet att få tillträde till utbildning. Medlemsstaternas erfarenheter av program som underlättar utbildningsutbyten för ungdomar visar tydligt att de inte bara främjar en bra utbildning utan även har positiv effekt på den europeiska integrationen eftersom de ger kunskaper om enskilda länders språk, kulturer och traditioner. Samtidigt utgör handlingsprogrammet för livslångt lärande en utmärkt möjlighet att rikta uppmärksamhet mot kvinnornas roll i Schweiz. Landet var det sista i Europa som gav kvinnor rösträtt i federala val, på 1970-talet, och kvinnor har länge varit en samhällsgrupp som har svårigheter inte bara att delta till fullo i det civila samhället utan också att få tillträde till utbildning och yrkesmässigt självförverkligande.

I dag ställs medelålders kvinnor som vill komma in på arbetsmarknaden ofta inför problemet med brist på kvalifikationer eller erfarenhet, eftersom de höga kostnaderna för barnomsorg fått många av dem att stanna hemma för att ta hand om familjen.

- Betänkande: Andrikienė (A7-0339/2010)

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) De två betänkandena om mänskliga rättigheter i EU och världen är en utmaning för de arbetare som, i takt med att den kapitalistiska krisen utvecklas, kvävs av den barbariska attacken mot deras rättigheter och liv av EU, kapitalet och de borgerliga regeringar som försöker få dem att betala för krisen och bevara monopolens vinster. Det krävs en hel del fräckhet hos kapitalets politiska företrädare för att utropa EU till de mänskliga rättigheternas väktare när man är på väg att anta den nya, ännu mer reaktionära doktrinen Nato 2020 och går i främsta ledet när det gäller att exploatera människor och naturtillgångar och stödja marionettstater och reaktionära regimer. Samtidigt slaktas i alla EU:s medlemsstater arbetstagares och sociala rättigheter som förvärvats i hårda och blodiga strider, gräsrötternas och arbetarnas kamp kuvas hänsynslöst, invandrardrevet och rasismen tilltar, grundläggande gräsrotsfriheter och demokratiska rättigheter begränsas och kommunistpartier och kommunistiska symboler förbjuds i ett antal länder. De vanliga hänvisningarna till påstådda människorättskränkningar på Kuba och i andra länder som gör motstånd mot de imperialistiska planerna är inget annat än hot, tvång och press för att bryta ned folkets vilja så att de ger upp rätten att fritt bestämma sitt eget öde.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Plenarsammanträdet i december ägnas traditionellt delvis åt mänskliga rättigheter. En av de ritualer som präglar sammanträdet är, vid sidan av utdelningen av Sacharovpriset, antagandet av resolutionen om parlamentets årsrapport om de mänskliga rättigheterna i världen och EU:s politik på området. Ett av unionens internationella åtaganden är ju att främja demokrati och mänskliga rättigheter världen över. I årets rapport konstateras att allvarliga kränkningar fortgår på detta område och att situationen förvärrats av den ekonomiska krisen, klimatförändringarna, ny teknik och kampen mot terrorism. Det rekommenderas att Lissabonfördragets mål genomförs, särskilt genom den nya Europeiska utrikestjänsten. Föredraganden Laima Liucija Andrikienė påpekar att främjandet av demokratin och de mänskliga rättigheterna måste prioriteras i en enhetlig utrikespolitik för EU.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området, eftersom den innehåller en genomgång, en granskning och i vissa fall en analys av EU:s arbete i fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och framtida utmaningar. När det gäller våld mot kvinnor uttrycker Europaparlamentet djup oro över den könsbaserade diskriminering och det våld inom familjen som är djupt rotat i flera länder och påpekar att kvinnor i landsbygdsområden är en särskilt sårbar grupp. Jag stöder därför parlamentets krav att kvinnors rättigheter uttryckligen ska tas upp i alla människorättsdialoger, särskilt kampen mot och utrotandet av alla former av diskriminering och våld mot kvinnor och flickor, alla former av skadliga traditionella sedvänjor, exempelvis kvinnlig könsstympning och barn- eller tvångsgiftermål, alla former av människohandel, våld inom familjen, mord på kvinnor, utnyttjande på arbetsplatsen samt ekonomiskt utnyttjande. Eftersom miljontals barn fortfarande blir utsatta för våldtäkt, våld i hemmet och fysiska, känslomässiga och sexuella övergrepp håller jag med om att EU så snart som möjligt måste vidta ytterligare åtgärder mot barnarbete och effektivare tillämpa de instrument som står till dess förfogande.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) EU:s roll som människorättsförsvarare är en grundläggande utmärkande egenskap som institutionerna inte får avsäga sig utan som måste kvarstå som en prioritering i det diplomatiska arbetet. Bilaga I till detta betänkande är det bästa beviset för det, eftersom den innehåller en förteckning över alla situationer där det förekommit människorättskränkningar som vi i EU har kritiserat eller inte dragit oss för att fördöma – från Afghanistan till Somalia; från Ryssland till Iran. Vi blundar inte eller sticker huvudet i sanden ens när strategiska partnerskap står på spel, för individuella intressen får inte gå före försvaret av frihet och mänskliga rättigheter.

Enligt min mening måste EU:s ståndpunkt även fortsatt vara interventionistisk och modig och främja kampen för mänskliga rättigheter och demokrati.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande är en del av en återkommande övning i dubbelmoral som majoriteten ägnar sig åt, en majoritet som domineras av högern och socialdemokraterna och som gör anspråk på rollen som ”ambassadör” för försvaret av de mänskliga rättigheterna. Denna övning visar sitt rätta ansikte undan för undan, i takt med att den går igenom alla dess uppenbara motsägelser och inte minst genom att man utnyttjar påståenden om att man försvarar mänskliga rättigheter för att främja ingripanden i länder där de egna intressena står på spel och för att urskulda och stödja sina allierade, i synnerhet Förenta staterna.

Ett exempel på detta är de så kallade CIA-överflygningarna, att många EU-länders regeringar är delaktiga i att man kidnappar, torterar och olagligt transporterar fångar till Guantánamobasen, att Natostyrkorna fortsätter att ockupera Afghanistan och att civilbefolkningen gång på gång utsätts för massakrer, allt under förevändningen att man bekämpar terrorism. Andra exempel är att man upprätthåller Israels apartheidpolitik mot Palestinas folk och stöder Marockos fortsatta ockupation av Västsahara och USA:s olagliga blockad mot Kuba, vilken har fördömts av FN:s generalförsamling vid inte mindre än 18 tillfällen. Denna typ av politik, och även den majoritet som förespråkar den, fyller en med avsmak och stunden är snart inne då folk kommer att kunna ta avstånd från den.

  Louis Grech (S&D), skriftlig. – (EN) Syftet med direktivet om förebyggande och bekämpande av människohandel är att skapa ett mer fientligt klimat för människohandlare genom att bestraffa brottslingarna och garantera bättre förebyggande och skydd av offren. Det är oacceptabelt att människohandel fortfarande är ett faktum i Europa, ett faktum som påverkar hundratusentals människor, särskilt i utsatta grupper som minoriteter, kvinnor och barn. Syftet med människohandeln är sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, modernt slaveri med mera. Jag fördömer starkt allt utnyttjande av människohandelns offer och därmed är jag för att man stärker skyddet för dem och inför strängare påföljder för människohandlarna. Det är särskilt viktigt att man förbättrar samarbetet mellan EU-länderna och stärker samordningen mellan olika institutioner och organisationer på europeisk, nationell och regional nivå så att direktivet kan genomföras på ett framgångsrikt sätt. EU bör utnyttja sina internationella förbindelser för att se till att EU:s motparter åtar sig att bekämpa människohandel och garantera att offrens rättigheter respekteras i hela världen. Dessutom bör EU inbegripa det internationella människorättssystemets policynormer, standarder och principer för att bekämpa och förebygga människohandel i sina politiska dialoger med tredjeländer.

  Sandra Kalniete (PPE) , skriftlig. – (LV) Jag röstar för denna resolution och förslaget om att kategoriskt kräva att de ryska myndigheterna ställer dem som är skyldiga till mordet på den ryske advokaten Sergej Magnitskij inför rätta och jag uppmanar parlamentet att överväga möjligheten att neka de ryska tjänstemän som är inblandade i fallet inresa till EU samt frysa deras bankkonton och andra tillgångar i samtliga medlemsstater. Ett sådant krav skulle ge ett starkt budskap till de ryska myndigheterna om att EU:s medborgare anser att de allvarliga bristerna i det ryska rättssystemet, myndigheternas selektiva tillämpning av lagen i eget intresse och att de som är skyldiga till attackerna på människorättsförsvarare, oberoende journalister och advokater och ibland till och med till deras död, fortfarande alltför ofta förblir ostraffade är oacceptabelt. Detta budskap skulle bekräfta EU:s stöd till människorättsförsvarare i Ryssland, som arbetar under särskilt svåra omständigheter.

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. – (PL) Respekt för de mänskliga rättigheterna är ett av EU:s grundläggande värden och en fråga som gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet ägnar särskild uppmärksamhet, med tanke på att ämnet förekommer på dagordningen för praktiskt taget varje möte som vår grupp håller. Det är viktigt att hela parlamentet också uppmärksammar denna fråga. Vi ser tecken på att situationen förbättras i hela världen, även om det går långsamt. Det finns fortfarande länder vars regeringar ständigt begår människorättskränkningar, men det finns också länder där förändringar är på gång. Föredragandens muntliga ändringsförslag speglade sådana positiva tendenser i Ryssland. Situationen på Kuba ger dock fortfarande anledning till oro, vilket utdelningen av 2010 års Sacharovpris visade. Jag röstade för detta betänkande med övertygelse.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Årsrapporten om mänskliga rättigheter är oundvikligen tillbakablickande men jag välkomnar den ändå. Denna rapport gäller perioden mellan juli 2008 och december 2009, vilket var just innan Lissabonfördraget trädde i kraft. Jag uppskattar verkligen Catherine Ashtons engagemang i människorättsfrågor och hennes löfte under debatten om att de mänskliga rättigheterna ska införlivas i Europeiska utrikestjänstens arbete. Jag hoppas att detta kommer att innebära att vi under nästa års debatt om rapporten om mänskliga rättigheter kan tala om en mer sammanhängande och konsekvent ansats från EU:s sida på människorättsområdet.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Syftet med denna årsrapport är att understryka Europaparlamentets starka beslutsamhet och långsiktiga ansträngningar för att försvara de mänskliga rättigheterna och demokratin i världen genom att utforma en alltmer integrerad och effektiv europeisk politik som kan garantera bättre sammanhang och konsekvens på samtliga politikområden, oavsett om det sker genom bilaterala förbindelser med tredjeländer eller genom stöd till internationella och lokala organisationer inom ramen för det civila samhället. Vi insisterar särskilt på vikten av att göra en grundlig utvärdering av den europeiska grannskapspolitikens människorättsaspekter och att främst se över de befintliga instrumentens sammanhang och konsekvens, instrument som exempelvis handlingsplaner, lägesrapporter, människorättsdialoger och beslutsprocessen för att uppgradera förbindelserna med tredjeländer.

Vi skulle vilja att man på ett bättre sätt synliggör EU:s framtida anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna så att detta ses som ett tillfälle att visa EU:s åtagande för att försvara de mänskliga rättigheterna både inom och utanför EU. Vi uppmanar därför alla medlemsstater att stödja denna anslutning och att engagera sina medborgare i frågan.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. – (IT) Årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området utgör ett mycket betydelsefullt redskap för att stärka Europeiska utrikestjänstens roll i politiken för mänskliga rättigheter. Dessa frågor har alltid varit kännetecknande för EU i världen.

Jag håller med Laima Liucija Andrikienė när jag understryker att religions- och trosfrihet, bland alla mänskliga rättigheter, är en nödvändig och grundläggande rättighet som måste respekteras och att villkoren med anknytning till respekten för mänskliga rättigheter i bilaterala avtal med tredjeländer måste skärpas och bli mer effektiva. Därför är det rätt att uppmana den höga representanten att införliva religions- och trosfrihet i EU:s politik för mänskliga rättigheter och att göra en grundlig utvärdering av situationen för religions- och trosfrihet i EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter. Jag röstar för detta betänkande.

  Kyriakos Mavronikolas (S&D), skriftlig. – (EL) EU måste göra allt som står i dess makt för att se till att de principer och friheter som ligger till grund för de mänskliga rättigheterna tillämpas, så att EU kan ha en ledande roll på detta område. Det är nödvändigt att inrätta en särskild avdelning för mänskliga rättigheter och ännu viktigare att man övervakar de områden där unionen är representerad. EU måste också kontrollera och noga övervaka brott mot mänskliga rättigheter i medlemsstaterna.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag gav inte mitt stöd till betänkandet eftersom man varken beklagar eller kritiserar EU:s dubbelmoral när det gäller att respektera och främja mänskliga rättigheter, såväl i medlemsstaterna som i de tredjeländer som EU har särskilda politiska och handelsmässiga förbindelser med. Man tar inte heller upp att EU:s regeringar har utformat och genomfört en politik som på ett radikalt sätt strider mot de mänskliga rättigheterna på områden som exempelvis invandring, med massutvisningar och frihetsberövanden på grund av ras- eller säkerhetsrelaterade skäl, och tillåtit allvarliga människorättsbrott, som till exempel att olagligt frihetsberöva människor och transportera dem till hemliga fängelser där de utsätts för tortyr.

EU har självt antagit direktiv som strider mot de mänskliga rättigheterna, till exempel direktivet om återvändande, och inlett eller utvecklat särskilda handelsmässiga eller politiska förbindelser med regeringar i länder som Marocko, Colombia eller Israel, där man systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter. Trots att jag uppskattar att man för första gången har tagit med människorättssituationen i Västsaharas icke-självstyrande territorier kan jag inte stödja betänkandet eftersom man underlåter att ta upp ovanstående frågor och till följd av den negativa inverkan som EU:s frihandelsavtal har på de mänskliga rättigheterna, för att inte tala om den orättfärdiga och överdrivna kritik man riktar mot länder som Kuba och Venezuela.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Betänkandet om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 är mycket detaljerat och tar upp ett stort antal olika frågor. Tyvärr får jag en känsla av att det gjorts desperata försök att packa in alla möjliga frågor här utan att följa en tydlig strategi. Att främja demokratin i världen måste vara en viktig fråga för EU. Men för det krävs en tydlig och konsekvent strategi för att lösa problemen, av vilka några är extremt svåra. Eftersom det inte finns några tecken på en sådan strategi lade jag ner min röst.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. – (LT) Även om det har gått över 60 år sedan den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna undertecknades finns det fortfarande många platser i världen där den inte är annat än en bit papper. Tyvärr finns det många sådana platser även i Europa, en kontinent där skyddet av de mänskliga rättigheterna som en av demokratins grundprinciper föddes. EU, som helt klart är världsledande när det gäller de mänskliga rättigheterna, gör betydande insatser för att se till att åtminstone minimistandarder i fråga om skyddet av de mänskliga rättigheterna garanteras på andra platser i världen. Därför vill jag gratulera min kollega Laima Liucija Andrikienė till att ha utarbetat ett heltäckande betänkande och för att ha riktat uppmärksamheten på den komplicerade situationen världen över. Jag hoppas att detta betänkande ska bidra till att förbättra situationen, och att sådana betänkanden ska bli kortare i framtiden.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för årets betänkande om mänskliga rättigheter eftersom det omfattar både länder som ligger geografiskt nära och långt bort från EU. I betänkandet uppmanar Europaparlamentet Kina, det land som utför störst antal avrättningar, att offentliggöra siffrorna över sina avrättningar för att därmed medge en öppen analys och diskussion i frågan. Det borde uppmuntra landet att påskynda avskaffandet av detta barbariska straff. Å andra sidan är det en skam att dödsstraffet fortfarande tillämpas i Förenta staterna. I betänkandet redovisas oron över barn som är indragna i eller som på annat sätt drabbas av väpnade konflikter eller som till och med tvingas att aktivt delta i dem. I mina ändringsförslag till betänkandet, som antogs av Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor, uppmanade jag kommissionen och rådet att se till att EU:s riktlinjer om barn och väpnade konflikter är obligatoriska i förbindelserna med tredjeländer. Jag vill också uppmana EU:s och FN:s institutioner att omedelbart vidta åtgärder för att avväpna, återanpassa och integrera barn som har deltagit aktivt i krig.

Jag uppmanar de nordkoreanska myndigheterna att ta konkreta och tydliga steg i riktning mot en förbättring av de mänskliga rättigheterna. Jag uppmanar Pyongyang att låta internationella experter kontrollera alla typer av interneringsanläggningar och att släppa in FN:s särskilda rapportörer i landet. Jag uppmanar också de nordkoreanska myndigheterna att lyfta restriktionerna för de internationella tjänstemännens möjligheter att övervaka hur hjälpen fördelas och att se till att den internationella hjälpen verkligen når dem som behöver den.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området innehåller en heltäckande redovisning av brotten mot de mänskliga rättigheterna i världen. Europaparlamentets fasta beslutsamhet och långvariga ansträngningar att försvara de mänskliga rättigheterna och demokratin i världen genom att tillämpa en fast och effektiv politik till försvar för de mänskliga rättigheterna i EU bör framhållas i sammanhanget.

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande öppnas en ny historisk möjlighet att hantera de luckor som fortfarande finns i EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokrati. Jag vill därför förena mig med föredraganden och uppmana Europeiska utrikestjänsten att fullt ut uppfylla Lissabonfördragets syfte och anda och att tillse att respekten för och främjandet av de mänskliga rättigheterna står i centrum insatserna inom olika delar av EU:s utrikespolitik.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) I går tilldelade Europaparlamentet den kubanske medborgaren Guillermo Fariñas Sacharovpriset för yttrandefrihet i hans frånvaro. Guillermo Fariñas stol var tom, eftersom den kubanska regeringen inte skulle tillåta honom att återvända hem. Detta är ett chockerande och symboliskt exempel som kan fungera som en brutal påminnelse om att läget vad gäller mänskliga rättigheter inte förbättras i världen. Dödsstraffet som tillämpas i vårt närområde, i Vitryssland, avrättning genom hängning och stening i Iran, kvinnlig könsstympning i Somalia, massvåldtäkter i Demokratiska republiken Kongo, journalister som mördas i Ryssland, 215 miljoner barn som arbetar, godtyckliga arresteringar, orättvisa rättegångar, censur och många andra barbariska händelser kräver ett fast och kompromisslöst agerande från EU:s sida.