Fördjupning
 

Europaparlamentet för ett socialt och hälsosamt Europa

Sysselsättningspolitik - 18-03-2008 - 08:01
Dela
Europaparlamentet för ett socialt och sunt Europa

Europaparlamentet för ett socialt och sunt Europa

EU är mer än bara konkurrens, inre marknad och prisstabilitet. EU är också sociala rättigheter och hälsoskydd. Dessa två faktorer kan förbättras med hjälp av Lissabonstrategin som syftar till att skapa mer konkurrenskraft och bättre arbetstillfällen. Det är medlemsstaterna som ansvarar för socialpolitiken och hälso- och sjukvården, men Europaparlamentet har upprepade gånger efterlyst ett Europa där handel och vinst går hand i hand med social integration och socialt ansvar.

Detta är en bred och omfattande fråga. Läs vår fördjupade analys för att få veta mer om vissa av aspekterna av det sociala Europa. Vi tittar närmare på den europeiska sociala modellen, sjukförsäkringskortet och tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster inom EU, EU:s strävan mot ett rökfritt Europa och integrationen av funktionshindrade i arbetslivet samt deras rättigheter. Klicka nedan så får du veta mer.
 
 
Ref.: 20080307FCS23267

Vad är den europeiska sociala modellen?

Till sidans börjanNästa
 
EU-invånare framför en stor EU-flagga framför Europaparlamentet i Strasbourg©BELGA/MAXPPP/Brocard Pascal

EU:s recept: Lissabonstrategin

EU har ett svar på globaliseringen och det är den europeiska sociala modellen. EU är inte enbart intresserat av ekonomisk tillväxt utan grundar sig också på en rad gemensamma principer som bidrar till välfärd i EU: Social rättvisa, jämlikhet och solidaritet.  Det är de enskilda medlemsstaterna som ansvarar för socialpolitiken, men den europeiska sociala modellen är en referens för de nationella socialsystemen. Parlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor förespråkar ett mer ”socialt Europa”, med bättre social sammanhållning och fler  och bättre arbetstillfällen. I oktober 2007 efterlyste parlamentet ambitiösa mål för att minska fattigdomen då det godkände sitt senaste betänkande om socialt skydd och social integration.
 
EU:s recept: Lissabonstrategin
 
I mars 2000 lanserade EU:s ledare Lissabonstrategin som som ska göra EU till ”världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi” före 2010. En del av strategin är en starkare ekonomi som skapar fler jobb, men också en social- och miljöpolitik som garanterar hållbar utveckling och social integration.
 
Den europeiska sociala modellen måste därför moderniseras så att vi genom den kan investera i människor och skapa fler arbetstillfällen. Vi bör även prioritera jämlikhet, livslångt lärande, ett modernt socialskydd och bekämpa utanförskap. Enligt José Albino Silva Peneda (EPP-ED, Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, Portugal ), 2006 års föredragande för betänkandet om en europeisk social modell för framtiden, kan vi genom att ompröva modellen stärka den och göra den ekonomiskt och socialt mer hållbar på lång sikt.
 
Fram tills nu har man i Lissabonagendan fäst mindre uppmärksamhet vid socialpolitik än vid prisstabilitet, kostnadsminskningar och minskat budgetunderskott, enligt ett betänkande från 2005 av Ilda Figueiredo (Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, Portugal). Hon anser att globaliseringen ökar konkurrensen om marknaderna runt om i världen. Följden av den ökade avregleringen av tjänstemarknaderna kommer att bli ökad konkurrens, färre arbetstillfällen och fattigdom. Lösningen är, enligt henne, att satsa mer på sysselsättning samt en kombination av flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden (”flexicurity”). Hon kräver en reform av Lissabonstrategin som ett effektivt svar på globaliseringsprinciperna.
 
Trots att siktet är inställt på en förnyelse av den europeiska ekonomin och märkbara framsteg, ökar oron för att reformerna inte är tillräckligt snabba och att de ambitiösa målsättningarna för 2010 inte kommer att nås.
 
Det sociala Europa och det nya ändringsfördraget
 
Även om samtliga EU-länder har sin egen sociala och ekonomiska politik och sina egna system har alla 27 medlemsstater bekräftat att de står för samma nyckelvärderingar och mål som baserar sig på grundläggande rättigheter för alla. Enligt EU-fördragen måste medlemsstaterna bland annat arbeta för en hög nivå i fråga om socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, en höjning av levnadsstandarden samt bekämpa social utslagning.
 
Europeiska sociala stadgan, som utarbetades 1961 och sågs över 1996 och som ratificerats av 47 länder, ingår inte i ändringsfördraget, men har tjänat som inspirationskälla för stadgan om de grundläggande rättigheterna, som blir rättsligt bindande då ändringsfördraget träder i kraft.
 
Till sidans börjanNästa

Vård i andra EU-länder

Till sidans börjanNästaFöregående
 
Franskt sjukhus©BELGA/MAXPPP/Fernandes

Gränslös sjukvård

EU-medborgare kan resa fritt i Europa. Men vad händer om de blir sjuka eller om de råkar ut för en olycka utomlands? Vem står då för vårdkostnaderna? EU‑medborgare som arbetar i ett annat EU-land är försäkrade, men hur är det med alla andra? Parlamentet tar upp dessa frågor på EU-nivå, och uppmanar medlemsstaterna att behandla alla EU‑medborgare lika.
 
Många EU-länder ersätter inte vårdkostnader i en annan medlemsstat om de inte godkänts på förhand. I allmänhet vill patienter få vård i sitt hemland. Men vad gör de som behöver omedelbar hjälp utomlands, eller om väntelistan hemma är lång? Och hur är det med medborgare som bor i gränsområden? Detta är frågor som ännu måste tas upp till diskussion.
 
Det är i detta fall också värt att notera att hälso- och sjukvården i samtliga EU-länder har drabbats av svårigheter, eftersom den måste begränsa kostnaderna och samtidigt erbjuda tjänster av hög kvalitet till alla i samhället. EU-åtgärder är inte samma sak som harmonisering, men en effektiv lösning kan knappast nås enbart på national nivå.
 
Ordföranden för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, Miroslav Ouzký (EPP-ED, Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, Tjeckien) anser att det är medlemsstaterna som ska finansiera hälso- och sjukvården. Och den tyska socialisten Karin Jöns, föredragande för betänkandet om hälso- och sjukvård och äldreomsorg, tycker att vi måste ge samtliga EU-medborgare tillgång till hälso- och sjukvård som är av hög kvalitet och som medborgarna har råd med, oberoende av inkomst, social ställning, ålder eller hemort.
 
Nuläget – en fallstudie
 
EU:s sjukförsäkringskort infördes 2004 och innebär att du är försäkrad om du blir sjuk under semestern, om du studerar utomlands eller om din behandling godkänts av myndigheterna i ditt hemland. Så här fungerar kortet:
 
Brigitta är försäkrad i Sverige och har fått tillstånd att göra en operation i Tyskland. Sjukhuskostnaderna i Tyskland uppgår till 4 000 euro. En likadan behandling ersätts endast upp till 2 800 euro i Sverige, jämfört med 3 200 euro i Tyskland. Tack vare tillståndet får Brigitta 3 200 euro. Om ersättningen är högre i hemlandet får patienten den högre ersättningen.
 
Om du inte fått något tillstånd får du i princip själv stå för sjukhuskostnaderna i ett annat EU-land.
 
Europaparlamentet verkar för bättre vård
 
Parlamentet är mycket aktivt på detta område.
 
• Kommissionen kommer på begäran av parlamentet att i början av 2008 lägga fram ett förslag till hälso- och sjukvårdstjänster, som särskilt tar upp patientrörlighet mellan medlemsstater och patienters rättigheter.
• I juli 2007 godkände kammaren ett gemenskapsprogram för åtgärder på folkhälsoområdet för 2008–2013 som innehöll parlamentets mål för att minska ojämlikhet i hälsa och främja vård i andra länder samt rörlighet för patienter och hälso- och sjukvårdspersonal.
• I maj 2007 uteslöt parlamentet hälso- och sjukvårdstjänster ur tjänstedirektivet och uppmanade kommissionen att lägga fram ”en särskild text” som garanterade patienter omfattande tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster i hela EU och etableringsfrihet för läkare, forskare och sjuksköterskor.
• I mars 2007 antog parlamentet ett betänkade där det efterlyste större rättslig klarhet i gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Ledamöterna ställde sig positiva till kommissionens rådfrågning om hälso- och sjukvårdstjänster 2007 som syftade till att garantera tillgång till hälso- och sjukvård i hela Europa.
 
Den konservative britten John Bowis, föredragande för betänkandet om patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården i EU, understryker att hälso- och sjukvården i Europa blir allt mer  gränsöverskridande. Det är därför helt naturligt att EU håller på att fundera över hur man ska främja och lagstifta om patientrörlighet och patientsäkerhet, och främja gränsöverskridande samarbete.  Han påpekar att hälso- och sjukvården rankas på många olika sätt, och att han föredrar att fastställa och sprida information om exempel som illustrerar bästa praxis inom hälso- och sjukvårdens olika områden och eventuellt lyfta fram förebilder.
 
Till sidans börjanNästaFöregående

Ett rökfritt Europa före 2009?

Till sidans börjanNästaFöregående
 
Cigarett©BELGA/EPA/Michael Crabtree

Tobaken dödar 650 000 människor varje år i EU

Tobaken dödar 650 000 människor varje år i EU. Av dessa dör 80 000 av passiv rökning. Undersökningar visar att en baranställd i veckan dör på detta sätt. Utvecklingen går mot rökfrihet i Europa. Många länder har infört nationella rökförbud, men fler framsteg måste ännu göras. I oktober gav parlamentet sitt fulla stöd till ett betänkande av den tyske kristdemokraten Karl-Heinz Florenz, där man efterlyste långtgående åtgärder för att begränsa rökning på offentliga platser.
 
”I mitt land dör 350 människor varje dag av tobaksrök. Om ett flygplan med 350 människor kraschade varje dag skulle vi vara chockerade. Därför måste vi kämpa mot denna farliga förorening som innehåller tusentals kemikalier, inklusive 250 cancerframkallande och giftiga ämnen”, sade Florenz.
 
Samtliga EU-länder har något slags bestämmelser om rökning, men bestämmelsernas omfattning och karaktär varierar från land till land.
 
Generella förbud mot rökning inomhus i alla offentliga lokaler och på alla slutna arbetsplatser, inklusive barer och restauranger, infördes i Irland i mars 2004 och Storbritannien under sommaren 2007.
Rökförbud med undantag infördes i Italien i januari 2005, Malta i april 2005, Sverige i juni 2005, Litauen i januari 2007 och i Frankrike mellan februari 2007 och januari 2008.
• Rökning är förbjudet i alla offentliga lokaler och på alla slutna arbetsplatser i Belgien, Cypern, Estland, Finland, Nederländerna, Slovenien och Spanien.
 
Luigi Cocilovo, en italiensk ledamot från ALDE-gruppen sade:  ”Jag anser att förbud i Europa ska ge människor som vill röka möjligheten att göra det. Jag tror inte att förbud hjälper rökare att sluta. Endast om man själv vill sluta röka kan man göra det”.
 
EP efterlyser fler åtgärder mot tobak och snus
När det gäller tobak vill parlamentet
• införa ett generellt rökförbud på alla slutna arbetsplatser, inbegripet arbetsplatser där mat och dryck serveras, och i alla slutna byggnader och transportmedel i EU,
• införa ett EU-omfattande förbud mot försäljning av tobaksvaror till ungdomar under 18 år, och göra cigarettautomater otillgängliga för ungdomar och införa ett förbud mot distansförsäljning av tobaksprodukter till unga,
• vidta åtgärder som gör det lättare för rökare att sluta röka.
 
Europaparlamentet har också uppmanat kommissionen att omedelbart undersöka vilka hälsorisker som är förknippade med snus och vilken inverkan snuset har på cigarettkonsumtionen. Snus är för närvarande förbjudet i hela EU utom i Sverige. Vissa hävdar dock att det svenska exemplet visar att snus kan hjälpa människor att vänja sig av vid cigaretter och minska antalet dödsfall i lungcancer.
 
”Om resten av Europa skulle använda snus i stället för tobak skulle vi varje år ha 250 000 färre fall av lungcancer. Vi måste undersöka om snus skulle kunna bidra till att minska antalet tobaksrelaterade sjukdomar i Europa,” sade Christofer Fjellner, en svensk ledamot av PPE‑DE‑gruppen. ”Mindre rökning är en bit på vägen mot ett rökfritt Europa !”
 
Vill européerna sluta röka ?
 
I en Eurobarometerundersökning från maj 2007 om européernas inställning till tobak kunde man konstatera att rökningen minskat avsevärt sedan den föregående undersökningen från 2002, även om 32 procent av européerna forfarande röker. De flesta rökarna finns i Grekland, 42 procent. I Lettland, Ungern och Bulgarien röker 36 procent av människorna. Sverige har det minsta antalet rökare, 18 procent.
 
Cirka 88 procent av européerna stöder rökförbud på kontor, arbetsplatser inomhus och offentliga utrymmen inomhus, såsom flygplatser, butiker och tunnelbanan. Allt fler människor stöder också rökförbud i barer och restauranger.
 
I januari 2007 inledde kommissionen ett brett offentligt samråd om hur man bäst kunde främja rökfrihet i EU genom sin grönbok ”Mot ett rökfritt Europa: policyalternativ på EU-nivå”. Hälsokommissionär Markos Kyprianou är glad över att allmänheten så kraftigt stödjer rökfria arbetsplatser och rökfria offentliga platser i Europa. Detta ger mer tyngd åt strävan att göra de europeiska offentliga platserna och arbetsplatserna rökfria före 2009.”
 
Rökning dödar också på annat sätt
 
Cigaretter dödar inte enbart i form av ohälsa. Uppgifter från 14 medlemsstater visar att mer än 2 000 människor dör varje år i bränder som orsakats av cigaretter. Senare i år kommer kommissionen att lägga fram förslag om att cigaretter ska vara självsläckande i samtliga 27 EU‑länder.
 
Till sidans börjanNästaFöregående

Företagens sociala ansvar: engagera näringslivet bättre

Till sidans börjanNästaFöregående
 
En väska full med euro och ett träd i brand

EP-betänkande uppmanar företagen att ta socialt ansvar

Näringslivet borde frivilligt integrera miljömässiga och sociala hänsyn i sin verksamhet, säger ett betänkande som antogs av ledamöterna under plenumsessionen i mars 2007. Ledamöterna tror att den ansvarsfulla konkurrensen bidrar till målen i Lissabonstrategin för tillväxt och arbete. Företagens sociala ansvar är inte bara ett nytt modeord: det kan hjälpa till att skapa en win-win situation för arbetare, företag, konsumenter och medborgare.

Företagens sociala ansvar, eller CSR för Corporate Social Responsibility, innebär att näringslivet tar mer direkt ansvar för att ta itu med dess sociala och miljömässiga inflytande och blir mer trovärdiga inte bara till de anställda och deras fackförbund, men också till en bredare krets av intressenter - investerare, konsumenter, lokala samhällen, miljömässiga och andra grupper.
 
CSR är ett svar till Hållbar utveckling, det är en europeisk social modell och bidrar med sociala utmaningar i den globala ekonomin. CSR kan betraktas som ett svar på några skandaler under de senaste två decennierna, i synnerhet i USA. Det är också ett direkt svar från näringslivet om att engagera direkt i kommande utmaningar som klimatförändringarna, socialt uteslutande och världsfattigdom som har blivit en ökande oro i den ekonomiska globaliseringen. 
 
Howitt-betänkandet
 
Den 13 mars antog Europaparlamentet ett initiativbetänkande av Richard Howitt från Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet som svar på kommissionens kommunikation om CSR 2006. Howitt betonade i plenum "begränsningen med att frivilligt rapportera om CSR" och uppmanade till att omvandla fina ord till konkreta åtgärder genom att föra kampanj om CSR i globala institutioner och genom att genomföra det bättre i Europa.
 
Betänkandets rekommendationer
 
Howitts betänkande rekommenderar bland annat att uppmana till spridning av god praktik som kommer från frivilliga CSR-initiativ samt att upprätta en lista på kriterium som företag ska respektera för att anses vara ansvarsfulla. Att föra in CSR-principer i kommissionens politik och program. Att föreslå tvingande miljömässiga och sociala rapporter av näringslivet, samt att föra in små och medelstora företag i CSR.
 
Vad har EU gjort tidigare?
 
EUs svar till CSR-debatten härrör från kommissionens uppmaning till näringslivet att hjälpa till med att bekämpa social utstängning i mitten av 1990-talet. Kommissionens vitpapper från 1993 om tillväxt och sysselsättning fungerade som en väckarklocka till näringslivet.
 
Europaparlamentets resolution från 1999 uppmanade till bindande uppförandekoder för att reglera företagens miljömässiga, yrkesmässiga och mänskliga rättigheter attityder över världen.
 
2001 lanserade kommissionen ett grönpapper som satte CSR på agendan för EU-institutionerna samt för att sätta upp ett Europeiskt flerpartsforum för företagens sociala ansvar, vilket möjliggjorde en genuin debatt om att företagen bör anta sociala och miljömässiga hänsyn tillsammans med sina ekonomiska intressen.
 
Europaparlamentet svarade med ett flertal resolutioner de kommande åren, om arbetsstandard och att förbättra den sociala styrningen, om exploaterande av barnarbete i utvecklingsländer samt i en EU handlingsplan om företagsmässig styrning.
 
Europaparlamentet arrangerade i oktober 2006 en offentlig utfrågning med titeln Företagens sociala ansvar - finns det ett europeiskt förhållningssätt? Kommissionen och Europaparlamentet beslutade att ge ny kraft till CSR och i mars 2006 uppmanade kommissionen företagen att skapa en "pole of excellence" för Europa och att skapa en Europeisk allians för CSR.
 
Till sidans börjanNästaFöregående

Integrering av funktionshindrade i arbetslivet

Till sidans börjanNästaFöregående
 
Praktikanten Annika Flaake och EP-ledamoten Helmut Kuhne

Praktikanten Annika Flaake och EP-ledamoten Helmut Kuhne

10 procent av Europas befolkning, ungefär 50 miljoner, är funktionshindrade. Fortfarande krävs ansträngningar för att främja deras integration, särskilt i arbetslivet. 2007 startar Europaparlamentet ett särskilt praktikprogram för funktionshindrade. Programmets huvudsyfte är att erbjuda ett antal funktionshindrade personer en meningsfull arbetserfarenhet som praktikant vid Europaparlamentet och ge dem möjlighet att bekanta sig med Europaparlamentets verksamhet.

Annika Flaake från Tyskland har precis avslutat en femmånaders praktiktjänst på Europaparlamentets bibliotek. Annika är synskadad, men tack vare Braille-tangentbord (blindskrift) var arbetsuppgifter som exempelvis informationssökning och statistiksammanställning inga problem. "Det innebär att jag kan utföra samma jobb som en seende", säger hon. Annika berättar att hon ibland går vilse i Europaparlamentet och att det vore lättare att hitta om hissarna hade blindskrift.
 
Annika, som går en internationell sekreterareutbildning, fick veta om möjligheten att praktisera på Europaparlamentet genom Europaparlamentsledamoten Helmut Kuhne (tysk medlem av Socialdemokratiska gruppen) från hennes region som hjälpte till att söka platsen. 
  
Mer information om Europaparlamentets praktikprogram via länken nedan.
 
Europaparlamentet mot diskriminering
 
Över åren har EU och Europaparlamentet uppmärksammat och främjat funktionshindrade personers rättigheter. Europaparlamentet har bidragit till lika rättigheter för personer med funktionshinder, kampen mot diskrimination, främjande av social integration och bättre utbildningsmöjligheter genom initiativbetänkanden, betänkanden och resolutioner. 
 
EU utsåg 2003 till "Europeiska handikappåret". Dess huvudsakliga syfte var att driva på det politiska programmet för fullständig integration av funktionshindrade. Bland annat genom att öka medvetenheten, ordna evenemang och möten och utarbeta rapporter allt för att främja större förståelse för funktionshinder. Europaparlamentet organiserade exempelvis ett parlament för personer med funktionshinder den 10-11 november 2003. Deltagarna antog ett manifest inför valen till Europaparlamentet 2004 (se länk).
 
Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor antog i somras ett förslag till betänkande om funktionshindrade personers situation i den utvidgade Europeiska unionen: den europeiska handlingsplanen 2006–2007. Lis Lynne (brittisk medlem av Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, ALDE) som har utarbetat betänkandet betonar: "Det är absolut nödvändigt att funktionshindrade personer integreras i alla EU-politikområden och att existerande EU-bestämmelser på området, exempelvis anställningsdirektivet från 2000 som inrättar en rättslig ram för att lika behandling i arbetslivet genomförs effektivt i medlemsländerna."  
 
Till sidans börjanNästaFöregående

Europeiskt sjukförsäkringskort

Till sidans börjanFöregående
 
Deborah Carella, med sitt nya europeiska sjukförsäkringskort 
Photo: © European Parliament / P. Naj-Oleari

Enklare tillgång till vård i annat EU-land

Semester! Väskan är packad, grannen vattnar dina blommor och tar hand om katten. Biljetterna är klara. Men har du tänkt på att ta med ditt europeiska sjukförsäkringskort?

Europeisk gränsöverskridande sjukförsäkring
 
Fri rörlig mellan EU:s medlemsländer är en av unionens främsta framgångar. EU-medborgare har rätt att resa till ett annat medlemsland utan hinder. För att bidra till den fria rörligheten garanteras europeiska medborgares sjukförsäkringsrättigheter. EU har antagit regler om ett europeiskt sjukförsäkringskort (EU-kortet) som ersätter de olika pappersblanketter som tidigare användes (exempelvis den välkända E 111).
 
Förordningen om införandet av EU-kortet kunde trädda i kraft efter Europaparlamentets godkännande i december 2003. För att införa kortet krävdes ändringar av tidigare bestämmelser inom systemen för social trygghet. I syfte att inte försinka de nödvändiga förenklingarna antog Europaparlamentet endast ett fåtal ändringar till kommissionens text. Det viktigaste var kravet att medlemsstaterna ska kontrollera att de försäkrade informeras på lämpligt sätt om sina rättigheter och skyldigheter. Detta gjorde det möjligt att snabbt införa EU-kortet. Sedan 1 januari 2006 kan kortet beställas och är giltigt i alla EU-länder och även i Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz.
 
Praktisk information om EU-kortet
 
Med EU-kortet är det enklare att få tillgång till sjukvård i ett annat EU-land. Vården ges enligt reglerna i landet du besöker och kostnaderna ersätts enligt landets gällande regler för patientavgifter.
 
EU-kortet täcker endast sjukvård som blir medicinskt nödvändig under vistelse i ett annat EU-land. Det gäller inte för planerad vård, det vill säga om du reser till en annan medlemsstat för medicinsk behandling. EU-kortet kan endast användas om du söker vård som ges inom ramen för landets allmänna sjukvårdssystem.
 
Om du är försäkrad eller omfattas av ett medlemslands sociala trygghetssystem har du rätt till ett EU-kort. Varje medlemsstat ansvarar för att tillverka och distribuera kortet på sitt territorium. Du beställer kortet genom att kontakta ditt lands sjukförsäkringsinstitution (Försäkringskassan i Sverige).
 
Glöm inte att pappersblanketten E 111 sedan den 1 januari 2006 inte längre är giltig. Så, ta med dig EU-kortet, eller ett tillfälligt intyg, på utlandsresan. Men undvik helst att få användning för det.
 
Trevlig semester!  
 
Tillverkning och distribution av det europeiska sjukförsäkringskortet utförs endast av myndigheter i EU:s medlemsstater. Artikelns innehåll är bara en guide i syfte att hjälpa läsaren att finna mer information.
 
Till sidans börjanFöregående