Tillbaka till Europarl-webbplatsen

Choisissez la langue de votre document :

BETÄNKANDE     
PDF 44kWP 57k
11 december 1997
PE 223.630/slutlig A4-0408/97
om sekter i Europeiska unionen
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor
Föredragande: Maria Berger
I en skrivelse av den 18 februari 1997 begärde utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor tillåtelse att lägga fram ett betänkande om sekter i Europeiska unionen.
 A. FÖRSLAG TILL RESOLUTION
 B. MOTIVERING

 I en skrivelse av den 18 februari 1997 begärde utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor tillåtelse att lägga fram ett betänkande om sekter i Europeiska unionen.

Vid plenarsammanträdet den 14 mars 1997 tillkännagav parlamentets ordförande att ordförandekonferensen hade gett utskottet tillåtelse att lägga fram ett betänkande om detta ämne.

Vid utskottssammanträdet den 22 april 1997 utsåg utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor Maria Berger till föredragande.

Vid utskottssammanträdet den 8 juli 1997, den 29 september 1997, den 28 oktober 1997, den 4 november 1997 och den 8 december 1997 behandlade utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor förslaget till betänkande.

Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet förslaget till lagstiftningsresolution med 15 röster för, 7 röster mot och 3 nedlagda röster.

Följande deltog i omröstningen: d'Ancona (ordförande), Reding och Wiebenga (vice ordförande), Berger (föredragande), Bontempi, Caccavale (suppleant för Schaffner), De Luca, Deprez, Ford, Goerens, Gomolka (suppleant för Posselt), Hallam (suppleant för Crawley i enlighet med artikel 138.2 i arbetsordningen), Lambrias (suppleant för Colombo Svevo), Lindeperg, Marinho, Mohamed Ali, Nassauer, Oostlander (suppleant för Cederschiöld), Pailler (suppleant för Vinci), Pirker, Pradier, Schmid, Schulz, Van Lancker (suppleant för Terrón i Cusí) och Zimmermann.

Betänkandet ingavs den 11 december 1997.

Fristen för ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken det skall behandlas.


 A. FÖRSLAG TILL RESOLUTION

Resolution om sekter i Europeiska unionen

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av den europeiska konventionen angående skydd av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna,

- med beaktande av FN:s deklaration av den 25 november 1981 om avskaffande av alla former av religiös intolerans,

- med beaktande av FN-konventionen om barns rättigheter,

- med beaktande av rekommendationen av den 5 februari 1992 från Europarådets parlamentariska församling om sekter och nya religiösa rörelser,

- med beaktande av undersökningsrapporten av den 20 december 1995 från den franska nationalförsamlingen om sekter i Frankrike,

- med beaktande av undersökningsrapporten av den 28 april 1997 från den belgiska deputeradekammaren om bekämpning av sekters illegala verksamhet och den fara de utgör för samhället och enskilda personer, i synnerhet minderåriga,

- med beaktande av interimsrapporten från det tyska parlamentets undersökningsutskott om så kallade sekter och kvasipsykologiska grupper,

- med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, i synnerhet avdelning VI, artikel F och artikel 129a osv.,

- med beaktande av sin resolution av den 22 maj 1984 om gemensamma åtgärder för Europeiska gemenskapens medlemsstater avseende ett antal lagöverträdelser från nya organisationers sida, vilka arbetar under skydd av religionsfriheten(1),

- med beaktande av sin resolution av den 8 juli 1992 om en europeisk stadga om barns rättigheter(2),

- med beaktande av sin resolution av den 29 februari 1996 om sekter i Europa(3),

- med beaktande av sin resolution av den 8 april 1997 om respekten för de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen(4),

- med beaktande av artikel 148 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor (A4-0000/97), och med beaktande av följande:

Det gemensamma sammanträdet den 21 november 1996 mellan utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor och företrädare för de nationella parlamenten bekräftade och aktualiserade den information som fanns tillgänglig för Europaparlamentet vid utarbetandet av resolutionerna av den 22 maj 1984 och den 29 februari 1996, samt föreslog vissa rekommenderade åtgärder.

De rekommendationer som riktades till rådet och kommissionen i dessa resolutioner har enligt uppgifter från rådet och kommissionen inte följts upp.

Begreppet "sekt" är inte juridiskt definierat och därför är det, i enlighet med resolutionen av den 29 februari 1996, inte heller värdeladdat i denna resolution; den rättsliga ramen varierar mycket i medlemsstaterna vad gäller statligt erkännande av religiösa grupper och sekter; bildande av sekter hör till de grundläggande rättigheterna såsom religions-, samvets-, åsikts-, förenings- och församlingsfrihet.

Varje rekommendation om åtgärder bör alltså endast gälla de problematiska aspekter och de risker som eventuellt hänger samman med vissa sekters verksamhet då de drabbar en medborgares fysiska och psykiska integritet eller dennes sociala och ekonomiska ställning och vid sådana problem och risker bör åtgärder vidtas inom varje slags organisation, religiös eller inte.

Av de orsaker som nämns i punkterna C och D och på grund av att grupper uppstår och försvinner snabbt bör Europaparlamentet inte utarbeta någon förteckning över sekter.

De rekommendationer till medlemsstaterna som ingår i de ovan nämnda resolutionerna har i kombination med nationell utveckling i vissa medlemsstater lett till ökad informations-, upplysnings- och rådgivningsverksamhet; i tre medlemsstater har utförliga undersökningar utförts på parlamentarisk nivå eller kommer att utföras; om dessa föreligger det rapporter och en interimsrapport.

De statliga myndigheterna kan först betrakta sekters beteende som problematiskt då det utgör ett hot mot den offentliga ordningen och/eller de klassiska medborgerliga rättigheterna; företrädarna för de nationella parlamenten i de flesta medlemsstater har betecknat sekters beteende och verksamhet såsom oviktig eller oproblematisk i sin medlemsstat.

Endast för en medlemsstat föreligger det en representativ enkät om medlemskap eller nära förbindelser till sekter; denna enkät tyder på mycket låga siffror, och man kan anta att de inte är markant högre i någon annan medlemsstat.

I alla medlemsstater tillskrivs respekten för den grundläggande rätten till religions-, samvets- och trosfrihet, yttrandefrihet samt förenings- och församlingsfrihet en central betydelse; lösning av konflikter som gäller andra grundläggande rättigheter åligger den lagstiftande myndigheten och domstolarna.

I många medlemsstater kan man iaktta en oroväckande tendens till att försvåra eller förbjuda offentlig anställning av sektmedlemmar.

I de flesta medlemsstater uppfattas de nuvarande rättsmedlen vara tillräckliga och under det gemensamma sammanträdet avslogs enhälligt en särskild lagstiftning mot sekter; under detta sammanträde hänvisade man dock även till det, att de nuvarande rättsmedlen inte utnyttjas tillräckligt för att bekämpa kriminell verksamhet eller överträdelser av social- och skattelagstiftningen.

Sekternas attraktionskraft kan även ses som ett symptom på en djup social, moralisk och samhällelig kris och en längtan efter en mening med livet och en livsåskådning, vilken somliga inte längre kan tillfredsställa i det nuvarande vetenskapligt och tekniskt inriktade samhället som kännetecknas av individualism och de traditionella sociala nätverkens förfall eller i de traditionella kyrkorna.

Det moderna arbetslivets krav leder till att erbjudandena om övervinnande av individuella prestationsoch personlighetsbrister tilltar.

De faror som många sekter eventuellt kan ge upphov till gäller främst enskilda personer, bland annat ungdomar, och kan i synnerhet påverka deras psykiska och fysiska integritet samt sociala och ekonomiska ställning; för närvarande och mot bakgrund av den information som föreligger behöver man inte hysa några farhågor om att de demokratiska institutioner som bygger på principen om rättsstaten och som har förankrats i alla medlemsstater skulle vara direkt hotade.

Man kan inte nonchalera att tragiska händelser med sekter direkt inblandade har ägt rum i flera länder, bland annat i Frankrike, Schweiz, Kanada och Japan, och där män och kvinnor med sina barn har begått självmord kollektivt.

Skyddet för individen, även hans förmåga som konsument, bör således prioriteras genom information, upplysning och rådgivning.

Objektiv information om problematisk verksamhet inom enskilda sekter är nödvändig, i synnerhet också i skolorna, men statliga organ eller organ som mottar statligt stöd bör i samband med denna informations-, upplysnings- och rådgivningsverksamhet dock avstå från att ta ställning till innehållet i enlighet med sin nationella författningsrättsliga status och göra det möjligt för den enskilde personen att välja fritt och informerat samt möjligen hjälpa honom att gå ur en sekt om han så önskar.

Innehållsmässiga debatter och kritisk diskussion om de läror, åskådningar och metoder som sekter representerar utgör - så länge de inte är lagstridiga - en socialpolitisk utmaning, som i synnerhet bör antas av de erkända kyrkorna och religiösa samfunden, de politiska partierna samt familje-, ungdomsoch konsumentorganisationer; om det även är fråga om konsekvenser för vissa ekonomiska sektorer och företag skall arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna likaledes behandla detta ämne.

Till stöd för sitt informations-, upplysnings- och rådgivningsarbete behöver statliga och privata organ ett internationellt nätverk.

Denna uppgift kan inte åläggas Europol, eftersom den inte faller under dess allmänna behörighet; enligt det nuvarande och eventuellt det utvidgade behörighetsområde som fastställs i konventionen, i synnerhet artikel 2.2, spelar Europol däremot en central roll vid bekämpning av kriminell verksamhet.

Eftersom denna fråga utgör ett problem i mycket varierande utsträckning i medlemsstaterna och eftersom det för ögonblicket saknas kvantitativa och kvalitativa grundlag för en gemensam europeisk politik, tycks det för närvarande inte finnas tillräckliga grunder för att inrätta ett särskilt EU-organ för sektproblem.

Vad gäller de kommersiella tjänster som även sekter erbjuder på den sk. kvasipsykologiska marknaden bör konsumenterna dock skyddas mot missbruk och eftersom det kan finnas luckor i konsumentskyddsrätten även på europeisk nivå bör dessa undersökas mer ingående och möjligen måste de nuvarande bestämmelserna kompletteras.

Skapandet av ett nätverk för medlemsstaternas verksamhet beträffande alla de problem som inte faller under konsumentskyddet, skulle eventuellt kunna ske inom ramen för samarbetet i enlighet med avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.

Det, att sekternas verksamhet förmodligen ökar, och de risker som är förknippade med detta ger upphov till fortsatt oro. Därför förefaller det önskvärt och berättigat att samla in kvantitativa uppgifter för hela Europa och utforska detta fenomen närmare.

Även de central- och östeuropeiska länderna konfronteras idag i allt högre grad med sektproblemen; dessa åtgärder bör utvidgas till att även omfatta CÖE-länderna, vilka inom ramen för Phare och Tacis bör få hjälp att åtgärda problemen med respekt för de grundläggande rättigheterna.

Parlamentet hänvisar till att samarbetet mellan medlemsstaterna är viktigt och uppmanar på nytt rådet och kommissionen att följa de rekommendationer som Europaparlamentet riktade till dem i sina resolutioner av den 22 maj 1984 och den 29 februari 1996, eftersom det gemensamma sammanträdet om sekter i Europa mellan utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor och företrädarna för de nationella parlamenten bekräftade och aktualiserade den information som förelåg vid utarbetandet av dessa resolutioner samt bekräftar på nytt att religions- och samvetsfriheten samt åsikts-, förenings- och församlingsfriheten utgör oeftergivliga grundläggande rättigheter i en demokratisk rättsstat,

uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att endast ingripa när det gäller problematiska aspekter och enskild sektverksamhet som beträffar medborgarnas fysiska och psykiska integritet eller sociala och ekonomiska ställning; åtgärder skall dock också vidtas då man fastställer ett sådant beteende inom andra religiösa eller icke-religiösa organisationer; i samband med sådana åtgärder skall medborgarnas grundläggande rättigheter skyddas till fullo,

uppmanar medlemsstaterna att inom sina behörighetsområden utarbeta och upprätthålla fasta kriterier och minimikrav avseende politiken för stöd och subventioner för att säkerställa att dessa subventioner tillämpas korrekt och i lagenligt syfte och noggrant uppfyller alla de villkor som lagligen fastställts,

uppmanar medlemsstaterna att se till att sanktioner mot sekter endast knyts till enskilda olagliga handlingar,

uppmanar alla medlemsstater, i vilka det ofta inges besvär om viss oönskad eller problematisk sektverksamhet, att genom neutrala organ ombesörja informations-, upplysnings- och rådgivningsverksamhet i synnerhet för ungdomar och familjer, som utan att ta ställning till innehållet gör det lättare för den enskilde personen att besluta fritt och informerat och erbjuder möjligheter till hjälp för de sektmedlemmar som önskar gå ur en sekt och deras familjer,

uppmanar medlemsstaterna att effektivt utnyttja de existerande rättsliga bestämmelserna och rättsmedlen och undersöka om bestämmelserna i synnerhet vad gäller förenings- och sammanslutningsrätten, skatte- och socialrätten samt straffrätten är tillräckliga för att skydda medborgarna mot lagstridiga handlingar och i synnerhet säkerställa att minderåriga, vilkas föräldrar är sektmedlemmar, inte undantas de gällande bestämmelserna om skydd av ungdomar, tex. försörjningsoch skolplikten; bekräftar dock sin synpunkt att särskilda bestämmelser mot sekter i sig är olämpliga,

uppmanar kommissionen att inom ramen för sin behörighet på konsumentskyddsområdet undersöka om konsumenterna skall skyddas när det gäller kommersiella tjänster på den sk. kvasipsykologiska marknaden, vilka även erbjuds av sekter, och om det finns luckor i den europeiska konsumentskyddsrätten och hur dessa i så fall omgående skulle kunna slutas,

uppmanar rådet och medlemsstaterna att undersöka hur man inom ramen för avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen skulle kunna stödja verksamhet vid sådana informations- upplysnings- och rådgivningsorgan i medlemsstaterna, som erfordrar internationellt samarbete och som faller under det behörighetsområde som nämns i avdelning VI, i synnerhet utbyte av information om beteckningar, förgreningar och metoder samt återfinnande av försvunna personer,

uppmanar kommissionen och Eurostat att genomföra en insamling av kvantitativa uppgifter om sekter i hela Europa, medräknat CÖE-länderna, och anmoda de medlemsstater som inte förfogar över statistiska uppgifter att ta fram sådana,

uppmanar de frivilligorganisationer som specialiserat sig på att försvara de mänskliga rättigheterna att starta och stödja informations- och rådgivningsverksamhet för att möjliggöra för alla att helt fritt besluta om de skall gå med i en sekt eller en ny religiös rörelse och alltid fritt lämna den när de så önskar,

uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för Phare och Tacis göra det möjligt att ge stöd till CÖE-länderna för att dessa skall kunna hantera sekter med respekt för de grundläggande rättigheterna och inrätta informations-, upplysnings- och rådgivningsinstitutioner,

anser dessutom att det för närvarande inte är nödvändigt och motiverat att inleda en sameuropeisk politik mot sekter eller inrätta ett särskilt europeiskt organ,

uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt Europarådet.

(1)EGT nr C 172, 2.7.1984, s. 41.
(2)EGT nr C 241, 21.9.1992, s. 67.
(3)EGT nr C 78, 18.3.1996, s. 31.
(4)EGT nr C 132, 28.4.1997, s. 31.


 B. MOTIVERING

Inledning

I sin resolution av den 29 februari 1996(1) om sekter i Europa uppdrog Europaparlamentet åt utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor att föreslå för de behöriga utskotten vid de nationella parlamenten att de skulle ägna sitt nästa gemensamma sammanträde åt ämnet sekter och förelägga parlamentet slutsatserna från detta sammanträde i form av ett betänkande. Med föreliggande betänkande följs denna uppmaning.

Plenumsammanträdet uppdrog i synnerhet åt utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor att behandla följande frågor vid det gemensamma sammanträdet:

- utbyte av information om sekternas organisation, arbetsmetoder och uppförande i de enskilda medlemsstaterna,

- åskådliggörande av de bästa metoderna för att begränsa oönskad verksamhet från dessa sekters sida samt strategier för att informera befolkningen.

En utförlig redogörelse för bidragen från det gemensamma sammanträdet mellan Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor och företrädarna för de nationella parlamentens behöriga utskott, som ägde rum den 21 november 1996 i Bryssel, finns som bilaga till detta betänkande i form av ett arbetsdokument. Ett annat arbetsdokument som utarbetats av utskottets sekretariat innehåller ytterligare information.

Resultaten kan sammanfattas enligt följande:

Definition av begreppet sekt

Såsom det redan har framgått av tidigare debatter i Europaparlamentet ger användningen av begreppet "sekt" upphov till osäkerhet och oenighet, inte minst eftersom begreppet i många medlemsstater och på några av unionens officiella språk på förhand har en negativ laddning och uppfattas som diskriminerande på grund av bristen på differentiering. I Europaparlamentets resolution av den 22 maj 1984(2) talas det om nya organisationer som arbetar under skydd av religionsfriheten. Under den gemensamma diskussionen lade man fram förslag om alternativ eller kompletterande användning av begreppet "nya religiösa rörelser", vilket en deltagare dock också uppfattade som diskriminerande. Det tyska parlamentet har sitt undersökningsutskott om "så kallade sekter och kvasipsykologiska grupper". I undersökningsrapporten av den 28 april 1997 från den belgiska deputeradekammaren gör man skillnad mellan "sekter stricto sensu", skadliga sektorganisationer och kriminella organisationer som arbetar under sektens täckmantel. I undersökningsrapporten av den 20 december 1995 från den franska nationalförsamlingen används begreppet "sekt" i enlighet med den franska underrättelsetjänstens praxis för varje organisation, på vilken minst ett av tio sk. farlighetskriterier stämmer in. Lika lite som begreppet "sekt" är entydigt definierat i normalt språkbruk finns det juridiska begreppsdefinitioner i de nationella rättssystemen. Mot bakgrund av Europaparlamentets resolution av den 29 februari 1996 talas det nedan helt enkelt om sekter, eftersom detta begrepp inte används diskriminerande i resolutionen och inte heller uppfattas som diskriminerande i detta betänkande. Inte heller dras några slutsatser som enbart avleds från begreppet "sekt".

Författningsrättslig status

I enlighet med sina författningsrättsliga traditioner tillskriver alla medlemsstater religions-, samvets- och trosfriheten samt yttrande-, förenings- och församlingsfriheten stor betydelse. Religionsfriheten, som är en grundläggande rättighet, kan antingen överhuvudtaget inte begränsas genom normal lagstiftning (t.ex. i Sverige), eller så kan den enbart begränsas under restriktiva villkor. Däremot undantar inga medlemsstater religiösa samfund, kyrkor och sekter eller deras medlemmar från tillämpningen av de allmänna lagarna; inte heller låter de religionsfriheten gå före andra grundläggande rättigheter (t.ex. skyddet av den personliga friheten och fysiska integriteten) eller andra författningsrättsliga värden. I enskilda fall åligger det domstolarna att avgöra vilka grupper som skäligen kan åberopa religionsfriheten och hur konflikter som gäller de grundläggande rättigheterna skall lösas.

Organisationsformer

Några medlemsstater beviljar religiösa samfund som uppfyller vissa kriterier en rättslig särställning, som är förknippad med olika särskilda rättigheter (t.ex. intern autonomi, skattelättnader, rätt att uppbära skatt, religionsundervisning i allmänna skolor, rätt till egna skolor med eller utan offentligt stöd, rätt att föra offentliga register etc.), jfr arbetsdokumentet från GD IV. De grupper som inte beviljas denna särställning eller vars nationella rättsväsen inte erkänner den, har i regel organiserats som föreningar, varvid de oftast strävar efter status som ideell förening eller liknande, om detta fastställts i den nationella lagstiftningen. Inom denna allmänna rättsliga ram kan organisationerna fritt avgöra sin interna organisation. I facklitteraturen och t.ex. även i rapporten från den franska nationalförsamlingen nämns en strikt hierarkisk struktur som ett typiskt karaktärsdrag för sekter. Större grupperingar såsom scientologerna eller Moonrörelsen bildar ett flergrenat nät av delorganisationer med särskilda uppgifter.

Vad gäller sekternas typ, antal och förekomstgrad lämnade de nationella företrädarna följande uppgifter, som med beaktande av att de inte har verifierats (t.ex. sekternas egna uppgifter) och av att begreppen definieras på olika sätt i medlemsstaterna endast kan betraktas som riktgivande för sekternas omfattning:

Grekland: inga konkreta uppgifter, inga nämnvärda problem med sekter, som enda relativt utbredda sekt nämns Jehovas vittnen.

Sverige: inga konkreta uppgifter.

Portugal: inga konkreta uppgifter, inga nämnvärda problem, nyligen har en brasiliansk sekt fått viss uppmärksamhet.

Österrike: 50 000 personer hör till sekter, 200 000 till rörelser som i vidaste hänseende kan räknas till denna typ.

Nederländerna: inga konkreta uppgifter; i en rapport från 1984 kom man fram till slutsatsen att det inte förekommer några omfattande problem.

Italien: det finns 400 "nya religiösa rörelser" som omfattar 600 000 personer; som största grupp nämns Jehovas vittnen.

Förenade kungariket: inga konkreta uppgifter, problemet betecknas inte som gravt; man överväger att utföra en undersökning om frimurarnas inflytande på politik och rättsväsen.

Spanien: det finns 40-50 sekter; medlemmarnas antal kan inte fastställas. En nyare publikation(3) nämner däremot en siffra på 300-600 sekter med 150 000-300 000 medlemmar. Enligt en rapport från ett kongressutskott anser man att 700 000 ungdomar har förbindelser med sekter.

Tyskland: inga konkreta siffror; sekterna blir dock allt fler. Enligt den representativa enkät(4) som det tyska parlamentets undersökningsutskott låtit utföra finns det uppskattningsvis 820 000 personer som hör till en ny religiös eller andlig rörelse eller har nära förbindelser med en sådan. Eftersom uppgifterna om namn på de grupper som de intervjuade personerna hör till eller har nära förbindelser med var så få, kunde man inte fastställa antalet medlemmar för de enskilda grupperna. En klassificering av grupperna mot bakgrund av deras egna uppgifter avslogs av undersökningsutskottet. Förutom personer med tidigare eller nuvarande medlemskap eller nära förbindelser med en sekt uppgav 1,7 % att de åtminstone en gång i livet hade deltagit i nya religiösa eller andliga rörelsers verksamhet eller använt deras program, t.ex. meditation, andlig träning, personliga rådgivningskurser etc. Detta innebär uppskattningsvis 1 172 000 personer av den totala befolkningen. Sociostrukturella karakteristika för dem som oftast använder dessa tjänster är: högre utbildning, tjänsteman eller löntagare, personer som tjänar mer än medelinkomsttagare samt personer med inkomster under 3 000 DEM, ensamstående och ensamförsörjare, åldersgrupp: medelålder, storstadsinvånare.

Danmark: förutom de elva erkända religiösa samfunden finns det 36 trossamfund som har rätt att hålla gudstjänster; att antalet sekter skulle ha ökat betydligt under senaste tid kunde inte fastställas.

Belgien: det finns 150 sekter som "måste övervakas"; om antalet medlemmar och om förändringar i detta kan ingenting konstateras.

Frankrike: ingen företrädare för det nationella parlamentet deltog; av en resumé av rapporten från den franska nationalförsamlingen av den 20 december 1995 som bifogats till sammanträdesrapporten framgår följande siffror: i enlighet med de farlighetskriterier som valts (se ovan) undersökte underrättelsetjänsten 172 sekter. Denna siffra gäller "moderorganisationerna"; om man beaktar "dotterorganisationerna" torde det finnas 800 stycken. Medlemmarnas antal ligger kring 160 000, sympatisörernas kring 100 000.

Finland, Luxemburg och Irland: inga företrädare deltog i det gemensamma sammanträdet.

Sekternas arbetsmetoder och uppförande

De uppgifter som lades fram av företrädarna för de nationella parlamenten under det gemensamma sammanträdet och uppgifterna i rapporterna från de tre nationella parlamenten bekräftade i princip den grundläggande information som Europaparlamentet hade till sitt förfogande i samband med utarbetandet av sina resolutioner 1984 och 1996. Följande punkter betecknades bland annat som problematiska:

- medlemmarna utnyttjas finansiellt genom alltför höga priser på kurser, undervisningsmaterial, diagnosoch terapihjälp; de utsätts för bidragspress,

- medlemmar värvas på ett aggressivt sätt,

- personer som är beroende försummas psykiskt och fysiskt,

- arbets- och socialrättsliga bestämmelser för medarbetare respekteras ej,

- anställningsförhållanden är obetalda eller underbetalda,

- personer bryter med sin familj, sin sociala miljö och arbetsmiljö,

- sektmedlemmarna avvisar konventionella medicinska behandlingar och blodtransfusioner för sig själva och sina minderåriga,

- sk. kvasipsykologiska metoder och metoder för psykisk manipulation tillämpas,

- även barn och ungdomar installeras under kasernliknande förhållanden i egna daghem och skolor,

- sekterna drivs främst av finansiella eller politiska intressen, med religion, krishjälp, utvecklingshjälp osv. som täckmantel,

- statliga strukturer undermineras,

- företag undermineras och utsätts för påverkan,

- personer som gått ur sekten och personer som kritiserar den förföljs.

Här bör man påpeka att dessa gängse anklagelser skall bedömas på olika sätt. Medan t.ex. problemet med blodtransfusioner är uppenbart hos Jehovas vittnen och medlemsstaterna även har utvecklat metoder för att åtgärda detta problem, bör t.ex. anklagelsen om manipulerande kvasipsykologiska metoder eller underminering av statliga strukturer betraktas mycket försiktigare. Interimsrapporten från det tyska parlamentet förhåller sig snarare skeptiskt till de sk. kvasipsykologiska metodernas relevans.

"Det är mycket viktigare att erkänna nätverket av psykiskt och materiellt beroende, självuppgivelse och extern kontroll samt hot om sanktioner. Dessa samband måste fastställas inom ramen för sin interaktionella växelverkan"(5).

Anklagelsen om underminering av statliga organ, som förekommer ofta - och som i synnerhet riktas mot scientologerna - kan faktiskt inte heller beläggas i nyare publikationer(6). De strategier som anförs verkar ytterst dilettantiska och ofarliga i förhållande till en etablerad demokrati som bygger på principen om rättsstaten.

Som klart kriminella handlingar i samband med enskilda sekter nämns följande gång på gång: sexuellt utnyttjande av barn, handel med narkotika och människor, olagligt utövande av medicinska yrken, tvätt av pengar, skatteflykt, anstiftan av självmord.

Metoder för att begränsa oönskad verksamhet

Strategier för att informera befolkningen

De förslag som lades fram under det gemensamma sammanträdet avspeglar de olika utgångspunkterna i de enskilda medlemsstaterna. I tre medlemsstater (Frankrike, Tyskland och Belgien) uppfattas problemet på grund av vissa händelser och den offentliga debatten som så viktigt, att utförliga parlamentariska undersökningar och debatter har ägt rum och kommer att äga rum. I detta sammanhang hänvisar de föreliggande rapporterna, liksom företrädarna för de nationella parlamenten under det gemensamma sammanträdet, till den centrala betydelsen för ökad information till befolkningen generellt och i synnerhet till ungdomar och berörda myndigheter (ungdomsnämnd, lärare, domare, åklagare, finansiella myndigheter, förenings- och industrimyndigheter etc.). Om statliga organ själva tar över detta informationsarbete eller privata organ får statligt stöd, kan den nationella författningsrätten eller den nationella författningsrättsliga traditionen kräva att staten förhåller sig neutralt till bedömningen av det religiösa innehållet och inte tar parti i konkurrensen mellan religioner och frälsningsläror(7). Enligt de föreliggande rapporterna finns det statliga informationskampanjer i Tyskland, Frankrike och Österrike. I Sverige och i Belgien har de nationella parlamenten lagt fram förslag med motsvarande mål.

För att man bättre och objektivare skall kunna uppfylla informationsbehovet krävde nästan alla företrädare för de nationella parlamenten, de ledamöter från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor som var närvarande samt de experter som de nationella parlamenten hade hört, att information skall insamlas i högre grad och att informationsutbytet skall förbättras på internationell nivå. Såsom det redan framgår av de siffror som de enskilda medlemsstaterna har till sitt förfogande, saknas det i de flesta fall t.o.m. grundläggande kvantitativa och vetenskapligt tillförlitliga uppgifter t.ex. om de verksamma sekternas antal samt om antalet medlemmar och medlemsstrukturerna. Ett internationaliserat informationsutbyte krävdes i synnerhet med beaktande av gruppernas interna organisation (t.ex. vilka särskilda organisationer som hör till olika grupper), benämningarna som ofta varierar från land till land, internationella grenar och typiska arbetsmetoder och tillvägagångssätt. Som en utgångspunkt för detta informationsutbyte på europeisk nivå och som ett gränssnitt för det globala samarbetet lades följande förslag fram under det gemensamma sammanträdet:

- inrättande av en databas för hela Europa, där aktörerna inte specificeras,

- inrättande av en databas under Europol,

- inrättande av en samordnande instans för hela Europa,

- inrättande av ett europeiskt övervakningscentrum,

- utvidgning av de nationella informationsorganen och förbättring av deras nätverk på europeisk nivå.

Många företrädare avslog uttryckligen inrättandet av nya europeiska institutioner. Andra betonade att Europol endast bör vara delaktigt när det gäller klart kriminella handlingar, som faller under Europols nuvarande behörighet eller eventuellt den utvidgade behörigheten i enlighet med artikel 2.2 i konventionen.

Liksom bristen på tillförlitliga kvantitativa uppgifter i den politiska och samhälleliga diskussionen leder till överoch underskattning av problemet med sekter, leder bristen på kvalitativ forskning till felaktiga uppskattningar. Interimsrapporten från det tyska parlamentet går närmare in på dessa kunskaps- och forskningsluckor och anser att de i synnerhet förekommer inom områdena för pedagogisk och psykologisk forskning om barn och ungdomar i sekter samt i undersökningar om hur psykologiska och socialpsykologiska metoder fungerar när det gäller att påverka uppförandet.

Rådgivning

Flera gånger har man hänvisat till det, att det vore önskvärt att förutom information och upplysningar erbjuda personer som vill gå ur sekter och deras anhöriga konkret rådgivning och hjälp. Detta betraktas dock huvudsakligen som en nationell uppgift.

Rättsmedel

Generellt ansåg man att de nationella rättssystemen erbjuder tillräckligt skydd mot sekters lagstridiga handlingar. En särskild lagstiftning mot sekter avvisas. På grund av sekters särskilda sammanhållning är tillämpningen och genomförandet av allmänna bestämmelser dock ofta förknippade med problem, vilka endast kan lösas genom bättre samarbete och information till alla berörda myndigheter och en exaktare tillämpning av de nuvarande bestämmelserna. Såsom det framgår i synnerhet av tysk rättspraxis och rapporten från den franska nationalförsamlingen bör man först och främst välja en sådan organisationsform som motsvarar det faktiska ändamålet, kräva exakta uppgifter om organisationens mål och medel samt fortsatt kontrollera dessa. I straffoch civilrättsliga mål erkänns ofta endast individens skuld och ansvar; sambandet med verksamhet som organiseras av sekter undersöks ofta inte. Under det gemensamma sammanträdet var det endast företrädaren för det belgiska parlamentet som föreslog en diskussion om en utvidgning av de gällande straffrättsliga bestämmelserna i Belgien.

Medan den nuvarande konsumentskyddsrätten i många fall även torde vara tillämplig på förbindelserna mellan sekter och deras kunder, förekommer den största bestämmelseluckan vad gäller den sk. kvasipsykologiska marknaden dock också på detta område. Det är inte primärt nödvändigt att sluta denna lucka på grund av sekterna inom denna marknad - det finns andra tillhandahållare av tjänster som dominerar - men det kunde dock också möjliggöra bättre skydd för konsumenterna mot viss verksamhet i samband med sekter som upplevs som problematisk. Enligt preliminära rön från det tyska parlamentets undersökningskommission vad gäller den växande "kvasipsykologiska marknaden" finns det för närvarande ca 1 000 initiativ, metoder och förfaranden. Det esoteriska området har enligt uppskattningarna en årlig omsättning på 18 miljarder DEM. Upplagorna för 40 större esoteriska tidskrifter ligger kring 2,9 miljoner. Antalet personer som tillhandahåller tjänster inom det esoteriska området - mellan 10 000 och 20 000 - är högt i jämförelse med antalet praktiserande neurologer, psykiatriker, erkända psykoterapeuter och psykologiska terapeuter(8). Efterfrågan på personlig rådgivning och krishjälp är stor (se ovan). För personer som söker hjälp har utbudet av terapeutiska och terapiliknande förfaranden och metoder blivit oöverskådligt och omöjligt att kontrollera. Konsumentens krav på respekt för professionella normer och skydd mot missbrukande eller manipulativa metoder och oskäliga avtalsvillkor säkerställs inte.

Rådets och kommissionens reaktioner

I sina resolutioner av den 22 maj 1984 och 29 februari 1996 uppmanade Europaparlamentet rådet och kommissionen att vidta olika åtgärder. Av svaren på det frågeformulär som sändes ut med anledning av detta betänkande framgår det att varken rådet eller kommissionen har tagit fasta på dessa rekommendationer.

Rådet och kommissionen ombads skriftligen meddela vilka konkreta åtgärder de vidtagit för att uppfylla Europaparlamentets krav. I sitt svar tog kommissionen endast ställning till en av de punkter som nämndes utan att nämna några konkreta åtgärder. I sitt svar hänvisade rådet endast till rådets ordförandes yttrande under en diskussion i Europaparlamentet den 28 februari 1996, där han aviserade olika aktiviteter. Uppenbarligen har inga ytterligare åtgärder vidtagits efter detta.

Sekter i CÖE-länderna

Såväl under det gemensamma sammanträdet som i facklitteraturen hänvisas det till att man kan se en klar ökning av antalet sekter i CÖE-länderna och att de statliga myndigheterna står inför en alltför omfattande uppgift i samband med dessa problem, som är nya för dem. Närmare uppgifter om dessa länder fanns dock inte tillgängliga.

(1)EGT nr C 78, 18.3.1996, s. 31.
(2)EGT nr c 172, 12.7.1984, s. 41.
(3)Temas para el Debate, 32, 1997.
(4)Interimsrapport från undersökningskommissionen "Sogenannte Sekten und Psychogruppen", Deutscher Bundestag, Drucksache 13/8170, juli 1997, s. 33 ff.
(5)Interimsrapporten, s. 31.
(6)Caberta/Träger, Scientology greift an (1997).
(7)Jfr de utförliga rekommendationerna i interimsrapporten från det tyska parlamentets undersökningsutskott, s. 17.
(8)Interimsrapporten, s. 37.

Senaste uppdatering: 5 maj 1999Rättsligt meddelande