Betänkande - A5-0159/2002Betänkande
A5-0159/2002

BETÄNKANDE om kommissionens grönbok om främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar
(KOM(2001) 366 – C5-0161/2002 – 2002/2069(COS))

30 april 2002

Utskottet för sysselsättning och socialfrågor
Föredragande: Richard HowittRådgivande utskotts föredragande (*):Carlos Westendorp y Cabeza, utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi(*) Hughesförfarande

Förfarande : 2002/2069(COS)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A5-0159/2002
Ingivna texter :
A5-0159/2002
Debatter :
Omröstningar :
Antagna texter :

PROTOKOLLSIDA

Med en skrivelse av den 20 juli 2001 förelade kommissionen parlamentet sin grönbok om främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar (KOM(2001) 366 – 2002/2069(COS)).

Vid plenarsammanträdet den 11 april 2002 tillkännagav talmannen att denna grönbok hänvisats till utskottet för sysselsättning och socialfrågor, som utsetts till ansvarigt utskott, och till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor, utskottet för utveckling och samarbete och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, som utsetts till rådgivande utskott (C5‑0161/2002).

Vid plenarsammanträdet den 24 april 2002 tillkännagav talmannen att utskottet för sysselsättning och socialfrågor och utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi skulle medverka i utarbetandet av betänkandet i enlighet med Hughesförfarandet.

Vid utskottssammanträdet den 12 september 2001 hade utskottet för sysselsättning och socialfrågor utsett Richard Howitt till föredragande.

Vid utskottssammanträdena den 19 februari,18 mars, 17 april och 23 april 2002 behandlade utskottet kommissionens grönbok och förslaget till betänkande.

Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet förslaget till resolution med 36 röster för och 3 nedlagda röster.

Följande var närvarande vid omröstningen: Theodorus J.J. Bouwman (ordförande), Marie‑Hélène Gillig, Winfried Menrad och Marie-Thérèse Hermange (vice ordförande), Richard Howitt (föredragande), Jan Andersson, Elspeth Attwooll, Regina Bastos, Philip Bushill-Matthews, Alejandro Cercas, Luigi Cocilovo, Den Dover (suppleant för Roger Helmer), Harald Ettl, Jillian Evans, Carlo Fatuzzo, Ilda Figueiredo, Fiorella Ghilardotti (suppleant för Elisa Maria Damião), Anne-Karin Glase, Stephen Hughes, Anne Elisabet Jensen (suppleant för Daniel Ducarme), Karin Jöns, Dieter-Lebrecht Koch (suppleant för Enrico Ferri), Ioannis Koukiadis (suppleant för Anna Karamanou), Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Jean Lambert, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Mario Mantovani, Claude Moraes, Juan Andrés Naranjo Escobar (suppleant för Raffaele Lombardo), Bartho Pronk, Lennart Sacrédeus, Herman Schmid, Helle Thorning‑Schmidt, Ieke van den Burg, Anne E.M. Van Lancker, Johannes Voggenhuber (suppleant för Hélène Flautre), Barbara Weiler och Sabine Zissener (suppleant för Miet Smet).

Yttrandena från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor återges i detta betänkande. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och utskottet för utveckling och samarbete beslutade den 16 oktober, 6 november 2001 respektive 23 januari 2002 att inte avge något yttrande.

Betänkandet ingavs den 30 april 2002.

Fristen för att inge ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken betänkandet skall behandlas.

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

Europaparlamentets resolution om kommissionens grönbok om främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar (KOM(2001) 366 – C5‑0161/2002 – 2002/2069(COS))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens grönbok (KOM(2001) 366 – C5-0161/2002),

–   med beaktande av slutrapporten från högnivågruppen om ekonomiska och sociala konsekvenser av industriella förändringar 1998 och kommissionens meddelande till arbetsmarknadens parter om särskilda omstruktureringar från januari 2002,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet i Göteborg den 15 och 16 juni 2001, (SN200/1/01/REV1),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 1999[1] om EU-normer för europeiska företag som är verksamma i utvecklingsländer: mot en europeisk uppförandekod,

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2001[2] om öppenhet och demokrati inom internationell handel,

–   med beaktande av sin resolution av den 13 november 2001[3] om kommissionens meddelande Tjänster i allmänhetens intresse i Europa,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 maj 2001 om en hållbar utveckling i Europa för en bättre värld: en strategi för hållbar utveckling i Europeiska unionen (KOM(2001) 264),

–   med beaktande av kommissionens rekommendation av den 30 maj 2001[4] om redovisning, värdering och lämnande av upplysningar när det gäller miljöaspekter i företags årsbokslut och förvaltningsberättelser (anmäld med dokumentbeteckning C(2001) 1495),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 27 mars 2001[5] Rådgivande rapport om förberedelserna av en hållbarhetsstrategi inom Europeiska unionen (SEK(2001) 517),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 november 2000[6] om kommissionens meddelande om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2000[7] om kommissionens meddelande om en ny socialpolitisk dagordning,

–   med beaktande av rådets direktiv 84/450/EEG[8] om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juni 2001[9] om sysselsättningspolitik och socialpolitik – en ram för investeringar i kvalitet (KOM(2001) 313),

–   med beaktande av sin resolution av den 31 maj 2001[10] om kommissionens meddelande Att tillgodose våra behov på ett ansvarsfullt sätt – att integrera miljöfrågor i den ekonomiska politiken (KOM(2000) 576),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2002[11] om kommissionens Grönbok om integrerad produktpolicy (KOM(2001) 68),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001[12] om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2001[13] om att främja grundläggande arbetsnormer och förbättra den sociala styrningen i samband med globaliseringen (KOM(2001) 416),

–   med beaktande av Brysselkonventionen från 1968 och konsoliderad i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000[14] om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område,

–   med beaktande av de två främsta internationella överenskommelserna om uppföranderegler för företag: ILO:s trepartsförklaring om multinationella företag och socialpolitik och OECD:s riktlinjer för multinationella företag, och med beaktande av uppföranderegler som godkänts av internationella organisationer som FAO, WHO, Världsbanken samt insatser under ledning av UNCTAD (FN:s konferens för handel och utveckling) med inriktning på företag som är verksamma i utvecklingsländer,

–   med beaktande av ILO:s deklaration av den 18 juni 1998 om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, och dess avtal om grundläggande arbetsnormer: avskaffande av tvångsarbete (konventionerna 29 och 105), föreningsfrihet och rätt till kollektivavtalsförhandlingar (konventionerna 87 och 98), avskaffande av barnarbete (konventionerna 138 och 182) och mot diskriminering på arbetsplatsen (konventionerna 100 och 111),

–   med beaktande av Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och i synnerhet den artikel där varje individ och varje samhällsorgan uppmanas att göra en insats för att garantera att de mänskliga rättigheterna respekteras, internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (1966), internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1966), konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979), Förenta nationernas förslag till förklaring om ursprungsbefolkningar (1994) och Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (1989),

–   med beaktande av OECD:s konvention mot mutbrott (1997),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 april 2001[15] om konfliktförebyggande åtgärder (KOM(2001) 211), Förenta staternas och Förenade kungarikets frivilliga principer för säkerhet och mänskliga rättigheter och utvecklingen av internationella certifieringssystem, liksom dem som används för diamanter, i syfte att förena handel med konfliktförebyggande åtgärder,

–   med beaktande av beslutet av arbetsmarknadens parter i Europa att bidra till genomförandet av åtgärder som syftar till att undanröja alla former av utnyttjande av barnarbete och till att främja barns rättigheter i hela världen,

–   med beaktande av EU:s övergripande politik för arbetskvalitet, bland annat jämställdhet mellan könen, mångfald och lika möjligheter, livslångt lärande och karriärutveckling, arbetstagarrepresentation, hälsa och säkerhet,

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 7 mars 2002 om integrering av miljöaspekter i rådets (allmänna frågor) politik för yttre förbindelser (SEK(2002) 271),

–   med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5-0159/2002), och av följande skäl:

A.   Alla människor i världen har rätt till att arbeta i en miljö där de grundläggande mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut, i enlighet med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet.

B.   Det finns goda förutsättningar i den internationella lagstiftningen för att utöka företagens skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna.

C.   Det finns en allt starkare enighet i företag och investeringskretsar att deras uppdrag inte bara är att göra vinst och att nyckeln till framgång ligger i att kombinera lönsamhet med hållbarhet och ansvarsskyldighet. Stora företag och investerare har åtagit sig ett större ansvar och engagerar sig i initiativ som Global Compact för att utveckla detta.

D.   Europeiska företag måste ständigt sträva efter att uppnå jämvikt mellan könen, särskilt på högre tjänster och toppositioner, internt inom företagens verksamhet inte bara i Europa, utan även i tredjeländer där företagen har dotterbolag.

E.   Intressenterna i ett företag definieras som samtliga aktörer som påverkar företaget eller påverkas av företaget. Arbetstagarna är de främsta intressenterna i företagets verksamhet.

F.   I affärskretsar är det allmänt vedertaget att företagen har medborgaransvar och måste uppträda ansvarsfullt gentemot alla intressenter.

G.   Företagen kan spela en viktig roll i att främja en hållbar utveckling och i synnerhet bekämpa social utslagning och diskriminering, minska miljökonsekvenserna och ta fram tjänster och produkter som motsvarar allas krav i fråga om utformning.

H.   Endast en tredjedel av de frivilliga uppförandekoderna för företagens sociala ansvar i världen hänvisar till ILO:s internationella sociala normer, enligt en ILO-studie från 1998.

I.   De många olika frivilliga uppförandekoderna och märkningarna med mycket varierande standard och kontrollmekanismer gör det svårt att jämföra de faktiska resultaten. Många av dessa uppförandekoder har antagits ensidigt av ledningen för de berörda företagen.

J.   Enigheten växer om att utgångspunkten bör vara frivillighet, dock utan att utesluta möjligheten till reglering om så krävs.

K.   Spridning och användning av information om företagens sociala, miljömässiga och ekonomiska påverkan, i en form som är övertygande, tillgänglig och tydlig och som i möjligaste mån underlättar jämförelser mellan företagens verksamhet, är den mest effektiva grunden för att främja företagens sociala ansvar i Europeiska unionen.

L.   Det finns ett växande behov av att komplettera statistiska och kvantitativa metoder på området med utveckling av en mer dynamisk dialog. Företag som för en dynamisk dialog med sina intressenter kan lättare och bättre konstatera och lösa problem som rör företagens sociala ansvar.

M.   En europeisk ram för företagens sociala ansvar bör bygga på erfarenheten från EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS), i synnerhet målet om ständig förbättring och oberoende revision och granskning, men samtidigt bör man vara medveten om att det inte kan finnas någon standardlösning för alla när det gäller företagens sociala ansvar.

1.   Parlamentet välkomnar grönboken om företagens sociala ansvar, den tillhörande samrådsprocessen och andra initiativ från kommissionen för att utveckla debatten om företagens sociala ansvar och främja företagens sociala ansvarstagande.

2.   Parlamentet välkomnar den stora respons som kommissionens samråd har fått, liksom frivilliga initiativ för att främja företagens sociala ansvarstagande från företag och företagarorganisationer, sammanslutningar av frivilligorganisationer och fackföreningar. Parlamentet betonar emellertid att dessa initiativ, som ofta kompletterar varandra, regleras genom nationell och internationell lagstiftning.

3.   Parlamentet framhåller att företagen fullt ut skall tillämpa de rättsliga reglerna för lika möjligheter för kvinnor och män i enlighet med internationella, europeiska och nationella bestämmelser. Företagen uppmanas att på eget initiativ vidta åtgärder för att uppnå jämställdhet (exempelvis aktiva åtgärder), ta till vara på kvinnors resurser och se till att deras underleverantörer och övriga leverantörer respekterar kvinnors rättigheter och tillämpar principen om lika möjligheter för kvinnor och män.

4.   Parlamentet anser att företagens sociala och miljömässiga rutiner bör granskas på ett likartat sätt som konkurrensmetoderna.

5.   Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det konkreta genomförandet av dess strategi inte innebär ett avsteg från strävandena efter tydlighet i gemenskapens åtgärder. De administrativa åtaganden som denna strategi medför för företagen måste utformas med hänsyn till medlemsstaternas strävan efter att åstadkomma administrativa förenklingar.

6.   Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en omfattande och exaktare definition av företagens sociala ansvar, inte som ett marginellt koncept utan som ett huvudsakligt mål för en framtidsinriktad politik och en ledstjärna för europeisk social och ekonomisk politik som den utvecklats under vårmötena från och med Lissabon. Parlamentet betonar dock att själva konceptet företagens sociala ansvar inte påverkar eller ersätter andra initiativ inom ramen för den europeiska sociala agendan. Främjandet av företagens sociala ansvar bör istället bidra till att främja en positivare attityd inom affärsvärlden till social lagstiftning och sociala bestämmelser, och till bättre efterlevnad av reglerna på detta område.

7.   Parlamentet betonar vikten av sociala partnerskap mellan arbetsgivare och arbetstagare och arbetstagarföreträdare såväl på företagets olika nivåer som inom ramen för en bredare lokal, regional, branschvis, nationell, europeisk och global social dialog.

Uppförandekoder och social rapportering

8.   Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag i det berörda direktivet (fjärde bolagsrättsdirektivet), om att inbegripa sociala och miljörelaterade rapporter tillsammans med ekonomiska redovisningskrav.

9.   Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta förslag aktivt uppmuntra företagen att i samarbete med företrädare för arbetstagarna lägga fram årliga jämställdhetsplaner med uppgifter om antalet män respektive kvinnor på olika nivåer i företagets organisation och eventuella åtgärder för att förbättra situationen i samverkan med företrädare för arbetstagarna samt könsspecifik information om löner, befordringar, fortbildningsmöjligheter och förslag på hur arbetet kan organiseras bättre för att göra det möjligt att förena yrkes- och familjeliv.

10.   Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att inleda diskussioner kring detta förslag för att efterlevnad av detta blir ett krav för börsnotering, till att börja med genom samarbete med medlemsstaternas börsinspektioner.

11.   Parlamentet anser att de sociala och miljörelaterade årsrapporterna skall genomgå en oberoende granskning och omfatta företagets alla nivåer, dess leverantörskedja och eventuella affärspartner. Förslagen om mekanismer för övervakning och granskning från Social Accountability International, kampanjen Rena kläder, Fairwear Foundation och Ethical Training Initiative bör övervägas.

12.   Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sina egna befogenheter och medlemsstaternas befogenheter, undersöka hur den information om företagens sociala och miljömässiga ansvarstagande som redan finns tillgänglig hos tillsynsmyndigheterna bättre kan kollationeras och publiceras.

13.   Parlamentet uppmanar alla privata och kollektiva pensionsfonder inom EU att uppge etiska kriterier för sina investeringsstrategier.

14.   Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om social märkning, som åtminstone bör bygga på kriterier såsom respekt för de mänskliga och de fackliga rättigheterna, arbetsmiljö, utbildning och personalutveckling, likabehandling samt social och etisk hänsyn till medarbetare och medborgare i det omgivande samhället. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att överväga om det är motiverat att införa en gemensam social märkning och miljömärkning.

15.   Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att på europeisk, nationell och lokal nivå införa etiska regler om respekt för kvinnors rättigheter, i synnerhet när det gäller 1) lika lön för likvärdigt arbete, 2) arbetskvalitet för kvinnor, 3) kampen mot diskriminering vid anställning, 4) nyskapande och effektiva åtgärder för att familjeliv och yrkesliv skall kunna förenas, 5) förbättring av kvinnors karriärutsikter, 6) kvinnors deltagande i grundläggande yrkesutbildning och kontinuerlig fortbildning, så att de kan anpassa sig till tekniska och ekonomiska förändringar och få det lättare att komma tillbaka på arbetsmarknaden, 7) hälso- och säkerhetsfrågor samt 8) åtgärder för att bekämpa våld, mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

Ett flerintressentsforum i EU för företagens sociala ansvar

16.   Parlamentet efterlyser ett förslag om att skapa ett flerintressentsforum i EU för företagens sociala ansvar, med företrädare för näringslivet, fackliga organisationer, frivilligorganisationer och offentliga myndigheter, inbegripet företrädare för utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att fungera som kontaktpunkt och sammankallande, och stödjer förslaget om att Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor i Dublin skall upprätta ett sekretariat.

17.   Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att EU:s forum för företagens sociala ansvar skall erbjuda möjligheten att frivilligt registrera uppförandekoder och liknande initiativ, och granska dem i förhållande till gällande internationella normer, såsom OECD:s riktlinjer för multinationella företag och ILO:s viktigaste arbetsnormer.

18.   Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att det i deras förslag fastställs att företagens sociala och miljörelaterade bedömningsrapporter omfattas av EU:s forum för företagens sociala ansvar och att företag uppmuntras till initiativ baserade på internationella normer.

19.   Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kandidatländerna att inrätta nationella kontaktpunkter inom ramen för OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

20.   Parlamentet konstaterar att en dialog på eget ansvar mellan arbetsmarknadens parter är och förblir en central EU-fråga. EU:s forum kan fungera som medlare mellan företag och enskilda personer eller sammanslutningar, när det kan fastställas att man brutit mot vissa regler eller att det finns brister i årsrapporterna.

21.   Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att information offentliggörs om metoder för och krav på årsrapporterna, grundläggande krav på uppförandekoder och provexemplar av årsrapporter och uppförandekoder, även genom en webbplats för EU:s forum för företagens sociala ansvar.

En förbättring av intressenternas roll

22.   Vid nästa översyn av direktivet om europeiska företagsråd anser parlamentet att det bör föras in ett avsnitt i direktivets tilläggsbestämmelser där det krävs att företag eller koncerner lämnar information om hur deras verksamhet påverkar samhället och miljön. Arbetsmarknadens parter uppmanas att i den branschvisa dialogen överväga att förhandla om nya avtal för detta liknande dem som träffats inom livsmedelsbranschen, handeln och textilbranschen.

23.   Parlamentet anser att den europeiska sociala dialogen på branschnivå är ett viktigt instrument för en gemensam hantering av problemen med företagens sociala ansvarstagande.

24.   Parlamentet uppmanar deltagarna i EU:s forum för företagens sociala ansvar att utarbeta riktlinjer för en bredare dialog med intressenterna, på grundval av företagens, frivilligorganisationernas, fackföreningarnas, forskarnas och särskilt de statliga myndigheternas erfarenheter, och rekommenderar att befintliga riktlinjer t.ex. AA1000 antas.

25.   Parlamentet uppmanar kommissionen att främja flerintressentsinitiativ och pilotprojekt på området företagens sociala ansvar för att se till att dialogen ger resultat i praktiken. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang vikten av att arbetstagarna är delaktiga i sådana initiativ och projekt.

26.   Parlamentet rekommenderar att det i förslaget om årlig social och miljörelaterad rapportering krävs att företagen utser en styrelserepresentant som skall ansvara för företagets sociala ansvarstagande och utreder eventuella ändringar av regler för företagsledning på EU-nivå, i syfte att främja en dialog mellan intressenterna och för att stärka minoritetsaktieägarnas rättigheter.

27.   Parlamentet uppmanar den högnivågrupp av bolagsrättsexperter som kommissionsledamoten Bolkestein tillsatte i september 2001 att i sina slutrapport särskilt undersöka frågan om en större intressentrepresentation i reglerna för företagsledning, och kommissionen att ta upp denna fråga i sitt svar på rapporten.

28.   Parlamentet kräver åtgärder för att små och medelstora företag skall kunna få tillgång till instrument som är anpassade till deras speciella situation och som verkligen också är tillgängliga för dem i praktiken.

Integrering av frågor som rör företagens sociala ansvar i EU:s politik

29.   Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att de grundläggande principerna för företagens sociala ansvarstagande integreras fullt ut i alla gemenskapens ansvarsområden, särskilt inom bolagsrätten, den inre marknaden, konkurrenspolitiken, lagstiftningen om finansmarknaderna, handelspolitiken, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och strategierna för utvecklingssamarbete.

30.   Parlamentet uppmanar på nytt Europeiska kommissionen att vara ett föredöme i all egen verksamhet när det gäller de bästa metoderna för företagens sociala ansvar.

31.   Parlamentet välkomnar den nederländska regeringens beslut om att koppla beviljandet av exportkrediter till hur företagen följer OECD:s riktlinjer för multinationella företag, och uppmanar kommissionen att inrätta incitament för frivilliga standarder med hjälp av statligt ekonomiskt stöd.

32.   Parlamentet uppmanar rådet att ta hänsyn till parlamentets ståndpunkt beträffande principen om företagens sociala ansvar i direktivet om offentlig upphandling.

33.   Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta hänsyn till intressentstrategin och andra delar av företagens sociala ansvar i den fortsatta diskussionen om företagsledning och företagens ansvarsskyldighet samt om bolagsrätt och finansmarknadsfrågor, till exempel det nya förslaget till direktiv om företagsuppköp.

34.   Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja och hjälpa grupper som granskar företag och andra initiativ i det civila samhället för att övervaka företagens agerande.

35.   Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Europaparlamentet stärka rapportkraven för företagens politiska verksamhet på EU-nivå genom ett offentligt system där företagens påtryckargrupper registreras samt att se till att alla dess politiska kommittéer avseende företagssektorn görs fullt ansvariga.

36.   Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utveckla gemenskapens program för bistånd till tredjeländer, i enlighet med gällande internationella arbets- och miljönormer, och att utarbeta nya projekt för att underlätta för ländernas regeringar att införliva normer för socialt ansvarstagande i nationell lagstiftning för sysselsättning och socialfrågor, samt att se till att arbetsmarknadens parter deltar i denna process och att organ för arbetsmiljö- och miljöinspektion ser till att normerna följs. Vidare uppmanas kommissionen att stödja insatser som stärker kontrollen av reglerna i utvecklingsländerna, en anpassning av internationella regler till de lokala förhållandena i utvecklingsländerna och dessa länders synpunkter på företagsrapportering och trender när det gäller socialt ansvarstagande.

37.   Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta kraftfulla åtgärder för att skydda konsumenterna och att värna om företagsinformationens trovärdighet när det gäller en socialt och miljömässigt ansvarsfull affärsverksamhet, och att särskilt införa bestämmelser mot vilseledande reklam.

Europaparlamentets roll

38.   Parlamentet välkomnar och uppmuntrar de årliga utfrågningarna om europeiska företag i utvecklingsländerna som varje år anordnas av det ansvariga utskottet samt uppmanar utskottet att fortsätta med dessa utfrågningar.

39.   Parlamentet uppmanar det ansvariga utskottet att bilda en arbetsgrupp om företagens sociala ansvarstagande, som regelbundet bör diskutera slutsatser och rekommendationer vid utskottets sammanträden.

Frågor som rör företagens sociala ansvar inom Europeiska unionen

40.   Parlamentet rekommenderar alla företag att tillämpa bestämmelserna i avdelning III i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag, liksom i direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om arbetstagarnas inflytande.

41.   Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera att kraven på företagens sociala ansvarstagande tillämpas på tjänster av allmänt intresse, främja deras betydelse för att bekämpa social utslagning och att se till att miniminormer för tjänster upprätthålls. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta upp dessa frågor i det förslag till ramdirektiv om tjänster av allmänt intresse som så snart som möjligt bör utarbetas.

42.   Parlamentet uppmanar kommissionen att ta med begreppet socialt ansvarstagande och principerna för detta i de årliga riktlinjerna för sysselsättningen och i den kommande utvärderingen av den europeiska sysselsättningsstrategin. Medlemsstaterna bör integrera principer och sociala mål för företagens sociala ansvarstagande i sina nationella halvårsplaner för bekämpning av social utslagning och i sina årsplaner för främjande av sysselsättningen på grundval av det övergripande målet för arbetets kvalitet.

43.   Parlamentet anser att Socialfonden bör användas för att främja utbildning av ledare och andra arbetstagare inom området socialt ansvar, inbegripet stöd till certifiering och socialt ansvarsfull omstrukturering, och att Regionalfonden bör göras mer tillgänglig för företag som önskar genomföra privata investeringsprojekt i de minst gynnade orterna och regionerna, särskilt genom att främja EU-finansiering till gemenskapens finansinstitut för utveckling som särskilt stöder sådana lokala sysselsättningsinitiativ som annars har svårt att få finansiering från kommersiella banker.

44.   Parlamentet understryker att utvecklingen av samtliga medarbetares kunskap och kompetens är en avgörande del av företagens sociala ansvar. Parlamentet uppmanar till att insatserna för att livslångt lärande stärks ytterligare både i gemenskapen och nationellt, och konstaterar att kompetensredovisning som en del av företagens årliga sociala rapporter och miljörapporter samt nationell kompetensredovisning är nyckelfaktorer i sammanhanget.

45.   Parlamentet påpekar att lokala offentliga tjänster som drivs utan vinstsyfte fyller en viktig funktion för att stödja de personer som drabbats av social utslagning och att socialekonomiska företag har lång erfarenhet av socialt ansvarstagande. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att fullt ut ge erkännande åt de sektorer av ekonomin som grundas på kooperation och frivillighet i fördragen om Europeiska unionen och att slutföra inventeringen av erfarenhet och tillämpningen av socialt ansvarstagande inom den icke-vinstdrivande sektorn.

46.   Parlamentet rekommenderar företag inom den sociala ekonomin och särskilt arbetstagare och sociala kooperativ att undersöka möjligheterna att anta ”Bilan Sociétal” som ett instrument som gör det möjligt att ta hänsyn till sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter samt intressenters, underleverantörers och leverantörers handlande.

47.   Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att träffa en överenskommelse med anledning av meddelandet om omstrukturering, och uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett lagstiftningsförslag om detta inte kan uppnås.

48.   Parlamentet uppmanar alla stora företag – såsom föreslagits i Gyllenhammars rapport om hantering av förändringar – att i samarbete med företrädare för arbetstagarna, utarbeta en offentlig social årsrapport som på ett strukturerat sätt lägger fram förslag om praxis och politik för arbetstillfällen och arbetsvillkor. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta ett initiativ som uppmuntrar till utarbetandet av sådana sociala årsrapporter.

49.   Parlamentet betonar att företagen har ett ansvar för att förebygga utbrändhet bland medarbetarna och utslagning från arbetsmarknaden. Parlamentet framhåller därför att förebyggande åtgärder i form av en hälsosam och säker fysisk och psykisk arbetsmiljö måste spela en central roll i samtliga initiativ för främjandet av företagens sociala ansvarstagande.

Frågor som rör företagens sociala ansvar och EU:s förbindelser med tredjeländer

50.   Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen, rådet och konventet för Europas framtid att snarast lägga fram förslag om en lämplig rättslig grund för att skapa en multilateral ram för de europeiska företagens verksamhet över hela världen.

51.   Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att tillsätta en europeisk ombudsman med uppgift att arbeta för socialt ansvarstagande i europeiska företag som är verksamma i utvecklingsländerna.

52.   Parlamentet välkomnar att kommissionen avser att aktivt främja OECD:s riktlinjer för multinationella företag, och uppmanar den att snabbt inrätta kontaktpunkter för dessa riktlinjer vid alla sina delegationer i tredjeländer där EU-baserade företag verkar – vilket planeras i EU:s budget för 2002 för länder i Latinamerika, Asien och södra Afrika – så att personal med tillräcklig kompetens när det gäller företagens sociala ansvar finns tillgänglig, och att ta upp resultaten från dessa kontaktpunkters verksamhet i delegationernas löpande rapporter till EU-institutionerna, inbegripet Europaparlamentet. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att genomföra slutsatserna från den konferens den höll om OECD:s riktlinjer i maj 2001, särskilt att utveckla bästa praxis bland medlemsstaterna (till exempel för de nationella kontaktpunkternas verksamhet), att sammankalla möten på EU-nivå mellan kontaktpunkterna där arbetsmarknadens parter och frivilligorganisationer finns representerade, att ära en översikt över de europeiska företagens erfarenheter av riktlinjerna, att samordna EU:s bidrag till OECD:s möten om riktlinjerna samt att bistå kandidatländerna, både så att de ansluter sig till riktlinjerna och för att stödja länder såsom Estland och Litauen som nyligen anslutit sig till dem.

53.   Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta hänsyn till parlamentets ståndpunkt när det gäller genomförandet av de viktigaste arbetsnormerna och till arbetet för att främja en social styrning på internationell nivå inom alla gemenskapens externa verksamhetsområden, med särskild betoning på tillämpningen av arbetsnormer och sociala normer i multilaterala och bilaterala avtal.

54.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta ett konkret förslag om tillämpningen av klausulerna om de mänskliga rättigheterna, vilket skall omfatta tydliga, precisa och kontrollerbara mekanismer för övervakning och bedömning av situationen i fråga om mänskliga rättigheter i handelsavtal med tredjeländer genom att införa lämpliga efterlevnadsmekanismer och genom att se till att de omfattar alla mänskliga rättigheter, sociala rättigheter, inbegripet rätten att ansluta sig till fackföreningar och strejkrätten, samt alla aktörer, inbegripet EU-företag. Rådet och kommissionen bör dessutom systematiskt begära att de tillämpas och att det redogörs för dem offentligt. Hållbarhets- och jämställdhetskonsekvensbedömningar bör också införas som en del av processen att utveckla handelspolitiken.

55.   Parlamentet uppmärksammar att Brysselkonventionen från 1968, som konsoliderats i förordning 44/2001[16], gör det möjligt för domstolar i EU:s medlemsstater att utöva domsrätt i rättsfall mot företag som är registrerade eller har sitt säte i EU för skador som vållats i tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en studie om tillämpningen av denna extraterritorialitetsprincip i domstolarna i EU:s medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa denna extraterritorialitetsprincip i sina lagstiftningar.

56.   Parlamentet uppmanar kommissionen att ta med en hänvisning till företagens sociala ansvar och senare till det framtida direktivet om företagens sociala ansvar i alla sina förslag till mandat för förhandlingar om samarbets- och handelsavtal med tredjeländer.

57.   Parlamentet anser att målsättningen för WTO-förhandlingarna om en multilateral ram för gränsöverskridande investeringar måste vara att se till att sådana investeringar bidrar till att höja levnadsstandarden, skapar en hållbar utveckling, främjar respekt för de mänskliga rättigheterna och bidrar till en rättvisare ekonomisk fördelning globalt. Parlamentet betonar därför att sådana regler måste avspegla ett social ansvarstagande hos internationella investerare, exempelvis när det gäller sociala och miljömässiga normer, öppenhet och rättskänsla, konkurrensbegränsande agerande och tekniköverföring.

58.   Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att verka för att regeringar, Förenta nationerna och andra multilaterala organ vidtar motsvarande åtgärder utanför EU, såsom ramkonventionen om företagens ansvarsskyldighet som skall behandlas vid världstoppmötet om hållbar utveckling.

59.   Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram specifika förslag för att främja de europeiska företagens arbete med att uppnå öppenhet och god förvaltning i hela världen, vilket inbegriper att svartlista företag i EU som gjort sig skyldiga till mutbrott eller korruption enligt en domstol i EU, för att hindra att de deltar i anbudsförfaranden för offentlig upphandling, på ett liknande sätt som genomförts av Världsbanken, och för brott mot gällande internationella miniminormer (ILO:s viktigaste arbetsnormer och OECD:s riktlinjer för multinationella företag), och att inrätta en panel som kontrollerar att företag, som fått kontrakt genom EU:s offentliga upphandling eller fått finansiella garantier, såsom exportkreditgarantier, vid genomförandet av kontrakten handlar i enlighet med EU:s åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter, utvecklingspolitik och utvecklingsförfaranden och i enlighet med miniminormer enligt de ovannämnda riktlinjerna från ILO och OECD. Svartlistade företag får inte komma i fråga för EU‑kontrakt eller EU-medel under en treårsperiod.

60.   Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin vitbok ta med specifika förslag som behandlar vilken roll företagen kan spela för konfliktförebyggande åtgärder i världen, bland annat när det gäller att utvidga frivilliga principer för säkerhet och mänskliga rättigheter inom Europeiska unionen och att bryta länken mellan vapenköp och råvaruförsäljning, inbegripet införande av internationella certifieringssystem såsom Kimberlyprocessen för diamanter.

61.   I länder med vilka EU genom handels- eller samarbetsavtal etablerat formella förbindelser, särskilt inom ramen för Cotonouavtalet, anser parlamentet att EU gemensamt med dessa länder måste ta upp frågan om företagens sociala ansvar på den officiella dagordningen.

62.   Parlamentet upprepar sin begäran från sin resolution av den 13 december 2001[17] om kommissionens meddelande om konfliktförebyggande (1999) att ta itu med frågan om vilket inflytande privata och offentliga företag har i instabila regioner genom att skapa rättsligt bindande regler för påföljder för företag som bidrar till konflikter.

63.   Parlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

  • [1] EGT C 104, 14.4.1999, s. 180.
  • [2] Antagna texter, 25.10.2001, punkt 14.
  • [3] Antagna texter, 13.11.2001, punkt 12.
  • [4] EGT L 156, 13.6.2001, s. 33.
  • [5] Ännu ej offentliggjort i EGT.
  • [6] EGT C 223, 8.8.2001, s. 6.
  • [7] EGT C 197, 12.7.2001, s. 180.
  • [8] EGT L 250, 19.9.1984.
  • [9] Ännu ej offentliggjort i EGT.
  • [10] Antagna texter, 31.5.2001, punkt 10.
  • [11] Antagna texter, 17.1.2001, punkt 1.
  • [12] EGT L 114, 24.4.2001, s. 1.
  • [13] Ännu ej offentliggjort i EGT.
  • [14] EGT L12, 16.1.2001, s. 1.
  • [15] Ännu ej offentliggjort i EGT.
  • [16] EGT L 12, 16.1.2001, ,s. 1.
  • [17] Antagna texter, punkt 15.

MOTIVERING

Inledning

Genom sin grönbok om företagens sociala ansvar har Europeiska kommissionen inlett en omfattande samrådsprocess för att utnyttja erfarenheter och nya innovativa metoder inom detta område, och utforma en europeisk ram för företagens sociala ansvar. Grönboken har som målsättning att främja en bred debatt om företagens sociala ansvar på europeisk nivå, men tar även upp ett stort antal aktuella initiativ samtidigt som den föreslår ett tillvägagångssätt som till stor del grundar sig på frivillighet och god praxis.

I detta betänkande görs ett försök att identifiera särskilda prioriteringar inom Europeiska unionens ram för företagens sociala ansvar, som bör bestå av en kombination av frivilliga åtgärder och lagstiftningsinitiativ i överensstämmelse med det samförstånd som växt fram på internationell nivå. De förslag som läggs fram i detta betänkande grundar sig på parlamentets tidigare resolutioner och ett omfattande samråd som genomförts av föredraganden (se bilaga) liksom av kommissionen.

Globalt sammanhang

Under de senaste fem åren har företagens sociala ansvar blivit en av det internationella samfundets centrala frågor. Sedan 1970-talet har omstruktureringen av världsekonomin medfört ökad effektivitet och produktivitet för världsmarknaden, men den har även orsakat en allt snabbare social försämring – i utvecklingsländer och industriländer – liksom en ökande miljöförstöring. I och med globaliseringen kom ett allt tydligare budskap från fackföreningsmedlemmar, miljö- och människorättsaktivister, beslutsfattare och företagsledare om att situationen var ohållbar, både när det gällde affärsmål eller människors utveckling.

Det europeiska svaret

Redan 1993 agerade Europeiska gemenskapen genom kommissionens ordförande Jacques Delors som vädjade till företagen att delta i kampen mot social utslagning. Europaparlamentet antog 1999 ett betänkande om EU-normer för europeiska företag som är verksamma i utvecklingsländer, och i mars 2000 vädjade Europeiska rådet i Lissabon särskilt till företagens sociala ansvarskänsla när det gäller de effektivaste lösningarna för livslångt lärande, arbetsorganisation, jämställdhet, social delaktighet och hållbar utveckling. Kommissionen publicerade sin grönbok om främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar, efter att detta hade tagits upp som en av de prioriterade frågorna under det belgiska ordförandeskapet. Detta är ett historiskt tillfälle att driva debatten framåt.

Definition av företagens sociala ansvar

I inledningen av grönboken står följande:

”Företagens sociala ansvar går främst ut på att företagen beslutar sig för att frivilligt medverka till ett bättre samhälle och en renare miljö[1]".

Denna definition har två grundläggande brister. För det första undergräver den själva idén om global styrning. För det andra antyder den att den enda sättet att uppnå socialt ansvarstagande hos företagen är genom frivillig medverkan.

Internationell lagstiftning är till för att främja och garantera skyddet av människors liv och miljön. Företagen skall inte kunna besluta om de önskar att ”bidra” till detta.

I grönboken står det vidare att

”även om företagens främsta ansvar är att gå med vinst kan de samtidigt bidra till sociala och miljömässiga mål[2]”.

Påståendet antyder att socialt ansvarstagande skulle innebära något extra utöver företagens normala verksamhet. I själva verket måste detta bli en integrerad del av all affärsverksamhet.

Många företag har frivilligt vidtagit åtgärder för att införa egna uppförandekoder och för att se till att de uppfyller sina sociala och miljömässiga förpliktelser. Detta borde både lovordas och uppmuntras. Det finns emellertid otaliga exempel som visar att ett tillvägagångssätt som grundar sig uteslutande på frivillig medverkan är otillräckligt och måste förstärkas och kompletteras med lagstiftningsåtgärder.

Frivilliga åtgärder uppstår i samspelet mellan påtryckningar från konsumenter, medier, företag inom samma bransch, konkurrenstryck och hotet om nya regleringar och skatter. Europeiska åtgärder som omfattar relevanta förslag till lagstiftning kan bidra till att förbättra den sammanlagda effekten av denna påverkan.

Begreppet ”företagens sociala ansvar” kan tillämpas på såväl privata och som offentliga (statligt ägda) företag. Det gäller även multinationella företag och små och medelstora företag. Förväntningarna på multinationella företag och små och medelstora företag varierar beroende på deras förmåga och resurser. Det kan för små och medelstora företag, beroende på deras kapacitet, krävas olika tidsplaner för att uppnå vissa mål, och detta kan i praktiken åtgärdas med hjälp av leverantörskedjan i ett större företag. Detta betyder emellertid ändå att de helt måste uppfylla de rekommendationer och rättsliga krav som fastställts på EU-nivå. I de flesta europeiska länder är en majoritet av befolkningen anställda av små och medelstora företag. Detta innebär att de är centrala aktörer i debatten om företagens sociala ansvar och att deras behov och betydelse inte kan betonas tillräckligt.

Uppförandekod och social rapportering

Social rapportering är nödvändig för att internationellt accepterade sociala normer, arbets- och miljönormer skall efterlevas på ett tillbörligt sätt . Öppenhet är den enda sättet att försäkra sig om ansvarighet. För närvarande framställer endast en minoritet av företagen årsrapporter om sociala frågor, och utan att använda sig av någon allmän metod eller standard för dessa.

De europeiska initiativ som under den senaste tiden haft som mål att uppmuntra företag att rapportera har inte varit vidare framgångsrika. Kommissionens meddelande om företagens miljöredovisning, kommissionens uppmaning till företag om att frivilligt genomföra social redovisning med anledning av Gyllenhammarrapporten 1998 samt meddelandet till Europeiska rådet i Göteborg 2001 är exempel på detta.

Det behövs ett EU-direktiv för att lösa denna fråga. Direktivet skulle sätta upp en tidsplan för små och medelstora företag och multinationella företag, som varje år skulle redovisa de sociala och miljömässiga effekterna av sin verksamhet inom och utom Europa, i enlighet med särskilda miniminormer. Denna standard skulle kunna baseras på de normer som skapats av Global Reporting Initiative (GRI), som blivit internationellt erkända och tillämpas över hela världen. Varje enhet inom ett företaget bör tillämpa rapportering, dvs. hela leverantörskedjan och kommissionen bör sträva efter att utveckla särskilda riktlinjer för leverantörskedjans regler för redovisning i överensstämmelse med GRI.

När det gäller europeiska privata och kollektiva pensionsfonder, skall direktivet innehålla en anvisning om att alla pensionsfonder offentligt skall ange sin etiska regler, i linje med den lagstiftning som redan införts i Förenade kungariket, Belgien, Nederländerna och Tyskland.

Företagens uppförandekoder och årsrapporter skulle kunna registreras i ett europeiskt forum för företagens sociala ansvar, som även skulle kunna sköta granskningen av rapporterna. Alla pensionsfonder skulle kunna åläggas att registrera sina etiska regler.

I ett samhälle där nyheter om orättvisor inom företag är långt ifrån ovanliga, skulle dessa åtgärder bidra till att återvinna konsumenternas förtroende och sätta press på företag som inte uppfyller den internationellt överenskomna standarden.

Ett europeiskt forum för företagens sociala ansvar

Sedan kravet om ett europeiskt forum för övervakning framfördes första gången 1999, i Europaparlamentets resolution om europeiska företag med verksamhet i utvecklingsländer, har särskilt forskare och arbetsmarknadens parter, men även andra, samlats kring idén, och bekräftar nu mer än någonsin att det finns ett stort behov av ett sådant organ.

Det är ändå nödvändigt att diskutera forumets roll och funktion. Dess första uppgift skulle vara att skapa dialog mellan olika intressenter. Dessutom skulle företag och andra kunna uppmanas att registrera sina uppförandekoder i forumet, som i sin tur skulle kunna kontrollera om dessa är förenliga med internationellt överenskomna grundläggande normer för arbete, socialt ansvar och miljö. Företagen skulle sedan varje år kunna registrera sina rapporter om sociala och miljömässiga konsekvenser efter att detta blivit obligatoriskt enligt gällande gemenskapsrätt.

För forumet krävs lämpliga budgetanslag. Dess styrelse skulle bestå av företrädare från näringslivet, frivilligorganisationer, fackföreningar och akademiska organisationer, inbegripet företrädare från utvecklingsländer. Förvaltningen skulle skötas av ett sekretariat som skulle fungera som ett av kommissionens kontor.

En förbättring av intressenternas roll

När det gäller företagens sociala ansvarstagande kan ”intressenterna” definieras som företagens anställda, leverantörer och kunder, lokalsamhällen där verksamheten finns och alla andra relevanta faktorer.

De anställda är alltid de främsta intressenterna i företagens verksamhet. Fackföreningarna har haft en avgörande roll när det gäller att förhandla med företagarorganisationerna om avtal för socialt ansvarstagande inom handeln samt livsmedels- och textilindustrin.

Företrädare för frivilligorganisationer har uttalat sin oro över att den traditionella formen av social dialog leder till att de blir utestängda från diskussioner med olika intressenter. Samtidigt motsätter sig fackföreningarna bestämt alla eventuella försök att försvaga deras förhandlingsrätt på arbetsplatsen.

I detta betänkande framhålls att det är lämpligt att använda den sociala dialogen för att främja en diskussion om företagens mera omfattande sociala och miljömässiga förpliktelser. Direktivet om företagsråd bör ändras vid nästa översyn, så att företagsråden blir skyldiga att övervaka ett mer omfattande socialt företagsansvar och arbetsmarknadens parter uppmanas att i den branschvisa dialogen överväga förhandlingar om ytterligare avtal om företagens sociala ansvar.

Dessutom bör kommissionen publicera riktlinjer och exempel på bästa tillvägagångssätt för en dialog mellan intressenterna via det europeiska forumet. Den bör bevilja medel för utbildning av chefspersonal i privata och statligt ägda företag om hur normer för ett socialt ansvarstagande bättre kan integreras i företagsledningens struktur och verksamhet.

Kommissionen bör uppmana de europeiska företagen att utse en styrelsemedlem, som skall ansvara för företagets sociala ansvarstagande. Det kan vara lämpligt för företag att sammankalla ett råd för intressenter eller att låta en intressent ingå i styrelsen. EU:s regler för företagsledning bör granskas i samband med detta, i syfte att undersöka dessa och övriga möjligheter att främja intressenternas deltagande, vilket också omfattar uppmuntran av aktieägarnas engagemang genom att stärka minoritetsaktieägarnas rättigheter.

Integrering av företagens sociala ansvarstagande i alla gemenskapens strategier och program

Samstämmighet är ett absolut krav för att kommissionens politik för företagens sociala ansvarstagande skall få framgång.

Det är särskilt beklagligt att kommissionen hittills har försummat flera tillfällen att integrera socialt ansvarstagande i alla politikområden. Ett exempel är den aktuella översynen av bestämmelserna om offentlig upphandling, där möjligheten att koppla offentliga upphandlingar till en högre social och miljömässig standard inte har utnyttjats fullt ut. Den nederländska regeringens beslut om att koppla företagens exportkrediter till hur de följer OECD:s riktlinjer, visar att frivilliga standarder utan svårigheter kan kopplas till statligt ekonomiskt stöd. Kommissionen bör omedelbart införa sådana bestämmelser för allt ekonomiskt stöd till den privata sektorn, inbegripet stöd till investeringar från kommissionen och Europeiska investeringsbanken, med tydliga mekanismer för övervakning och överklagande.

Kommissionen har i år och under kommande år planerat att genomföra ceremonier liknande Fortune List i USA. Parlamentet och rådet har inte gett sitt samtycke och kritiken om spel för gallerierna och eventuella brister i granskningen av företagens rutiner bör övervägas noggrant.

Europaparlamentets roll

Europaparlamentets utvecklingsutskott arrangerar varje år utfrågningar av europeiska företag som verkar i utvecklingsländer. Dessa har visat sig vara ytterst betydelsefulla för företagens offentliga ansvarighet, och för att få information om några av de svårigheter som företagen möter när de skall genomföra sina etiska regler i utvecklingsländerna.

Det har dessutom föreslagits att Europaparlamentets utskott för sysselsättning och socialfrågor skall inrätta en arbetsgrupp om företagens sociala ansvar. Budgetanslag bör avsättas så att två årliga studieresor kan genomföras. Studieresorna bör avse branscher snarare än länder. Arbetsgruppens delegation skulle exempelvis kunna välja att studera chokladindustrin och besöka fabriker hos europeiska företag i Europa och i utvecklingsländerna. Efter resorna skulle delegationens iakttagelser och rekommendationer kunna offentliggöras. Arbetsgruppen skulle mer regelbundet kunna bjuda in olika intressenter inom och utom Europa. Arbetsgruppen skulle dessutom kunna övervaka utvecklingen av Europaparlamentets politik där det kan finnas anledning till oro över företagens sociala ansvar.

Frågor som rör företagens sociala ansvar inom Europeiska unionen

Det är ytterst oroande att så få framsteg har gjorts på området omstrukturering av företag, i synnerhet efter Gyllenhammarrapporten (1998). Europeiska kommissionens meddelande till arbetsmarknadens parter om särskild omstrukturering (januari 2002) är föremål för samråd fram till årets slut. Kommissionen bör i sin vitbok om företagens sociala ansvar åta sig att snarast lägga fram nya förslag till lagstiftning om ett samförstånd inte kan uppnås.

Strukturfonderna bör även användas för att stödja god förvaltningssed inom EU. Bestämmelserna bör anpassa så att Regionalfonden blir mer tillgänglig för företag som önskar genomföra privata investeringsprojekt i de minst gynnade orterna och regionerna. Europeiska socialfonden skulle tills vidare kunna vidare spela en viktigare roll för att stödja en socialt ansvarsfull omstrukturering.

Frågor som rör företagens sociala ansvar och Europas förbindelser med tredjeländer

Europeiska företag utövar en oerhört stor påverkan på miljontals människors liv i tredjeländer över hela världen.

De europeiska företagens internationella ansvar begränsas för närvarande till Brysselkonventionen från 1968 om domsrätt i europeiska domstolar där dotterbolag i tredjeländer i (extrema) fall gjort sig skyldiga till försummelse som lett till dråp eller annan allvarlig skada.

Alla som bidrar till debatten är emellertid eniga om att den internationella dimensionen utgör både den största utmaningen och möjligheten att främja företagens sociala ansvar.

Därför rekommenderar parlamentet i sin resolution en rad åtgärder: utarbetande av en rättslig grund för nya multilaterala regler, något som parlamentet tidigare begärt, för att integrera principerna om företagens sociala ansvarstagande i all EU:s handels-, utrikes-, säkerhets- och utvecklingspolitik och för att vidta specifika åtgärder för en eventuell ny EU-ombudsman för företagsansvar, konfliktförebyggande åtgärder och bekämpning av mutbrott samt ett bidrag till utvecklingen av globala initiativ för företagens sociala ansvarstagande, särskilt med tanke på de planerade förhandlingarna inom WTO om globala regler för gränsöverskridande investeringar.

Europeiska kommissionen bör uppmanas att samfinansiera en utbildning för främjande av världsomfattande normer i förbindelse med ILO:s utbildningscenter i Turin. Denna bör riktas till företagsledare och fackliga företrädare med direkt ansvar för handel, direktinvesteringar och utlokaliseringar i tredjeländer.

  • [1] Europeiska gemenskapernas kommission, Grönboken om främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar, juli 2001, punkt 8.
  • [2] Europeiska gemenskapernas kommission, Grönboken om främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar, juli 2001, punkt 11.

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INDUSTRIFRÅGOR, UTRIKESHANDEL, FORSKNING OCH ENERGI

12 april 2002

till utskottet för sysselsättning och socialfrågor

över kommissionens grönbok om främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar

(KOM(2001) 366 – C5‑0161/2002 – 2002/2069(INC))

Föredragande (*): Carlos Westendorp y Cabeza

(*) Hughesförfarande

ÄRENDETS GÅNG

Vid utskottssammanträdet den 22 november 2001 utsåg utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi Caroline Lucas till föredragande.

Vid utskottssammanträdena den 25 februari och 26 mars 2002 behandlade utskottet förslaget till yttrande.

Före den slutliga omröstningen meddelade Caroline Lucas att hon mot bakgrund av de antagna ändringsförslagen hade ändrat sin ursprungliga ståndpunkt i ärendet, och att hon därför inte längre kunde vara föredragande. Utskottet utsåg därför Carlos Westendorp y Cabeza till föredragande.

Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet nedanstående slutsatser med 26 röster för och 22 röster emot.

Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Carlos Westendorp y Cabeza (ordförande), Yves Piétrasanta och Jaime Valdivielso de Cué (vice ordförande), Caroline Lucas (föredragande), Nuala Ahern, Konstantinos Alyssandrakis, Sir Robert Atkins, Luis Berenguer Fuster, Ward Beysen (suppleant för Elly Plooij-van Gorsel), Guido Bodrato, David Robert Bowe (suppleant för Gary Titley), Massimo Carraro, Gérard Caudron, Giles Bryan Chichester, Willy C.E.H. De Clercq, Concepció Ferrer, Francesco Fiori (suppleant för Paolo Pastorelli), Neena Gill (suppleant för Norbert Glante), Michel Hansenne, Roger Helmer (suppleant för Werner Langen), Hans Karlsson, Bashir Khanbhai, Peter Liese (suppleant för Peter Michael Mombaur), Rolf Linkohr, Erika Mann, Hans-Peter Martin (suppleant för Harlem Désir), Marjo Matikainen-Kallström, Eryl Margaret McNally, William Francis Newton Dunn (suppleant för Nicholas Clegg), Angelika Niebler, Reino Paasilinna, Samuli Pohjamo (suppleant för Colette Flesch), John Purvis, Alexander Radwan (suppleant för Godelieve Quisthoudt-Rowohl), Bernhard Rapkay (suppleant för Olga Zrihen Zaari), Daniela Raschhofer, Imelda Mary Read, Mechtild Rothe, Christian Foldberg Rovsing, Paul Rübig, Umberto Scapagnini, Konrad K. Schwaiger, Esko Olavi Seppänen, Claude Turmes, W.G. van Velzen, Alejo Vidal-Quadras Roca, Dominique Vlasto och Myrsini Zorba.

KORTFATTAD MOTIVERING

Kommissionens grönbok (KOM(2001) 366) om främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar kan vara ett betydelsefullt steg mot att ytterligare uppmuntra debatten om företagens sociala ansvar i Europa.

Grönboken inleds med en definition av företagens sociala ansvar som innebär att företag frivilligt integrerar sociala och miljömässiga aspekter både i sin affärsverksamhet och i sitt samspel med intressenter. Enligt de olika svar som erhållits i samrådsprocessen (inbegripet svaren från näringslivet) finns det dock ingen enhetlig definition av företagens sociala ansvar.

Det skulle onekligen vara missvisande att definiera företagens sociala ansvar som enbart den frivilliga delen av företagens roll, eftersom de flesta företags sociala och miljömässiga inflytande är strikt reglerat i lagen. Grönboken tar upp många nyckelområden såsom hälsovård, säkerhet, inflytande i miljöfrågor och mänskliga rättigheter, där rättsliga krav är grundläggande för att garantera att godtagbara miniminormer uppfylls. I detta hänseende omfattar företagens sociala ansvar både rättsliga krav och de frivilliga bästa metoderna, och detta bör erkännas i debatten.

EU har goda förutsättningar att arbeta för företagens sociala ansvar på grund av sitt inflytande på nationell, europeisk och internationell nivå, något som kan säkerställa att företagens sociala ansvar anses som en strategisk nyckelfråga som griper över hela EU. EU bör föregå med gott exempel genom att tillämpa de bästa metoderna för företagens sociala ansvar i all sin verksamhet, och bör också vara ledande när det gäller att tillämpa och genomdriva normer för att höja nivån på företagens ansvar istället för att låta den ligga kvar på samma nivå. Genom att standardisera och harmonisera politiken för företagens sociala ansvar skulle EU kunna skapa ett mer rättvist och konkurrenskraftigt företagsklimat.

EU och dess medlemsstater är viktiga avtalsparter och köpare av varor och tjänster från den privata sektorn, och stöder ofta den privata sektorn genom exportkreditgarantier och andra finansiella garantier. Denna ekonomiska makt är ett effektivt påtryckningsmedel för att främja företagens sociala ansvar. Som köpare av varor och tjänster måste EU och dess medlemsstater vara beredda på att kräva ansvarsfullt beteende av sina leverantörer och att se till att sådant beteende blir ett villkor för tilldelning av EU-medel.

Krav borde ställas på företag om att presentera sin policy när det gäller socialt ansvar, mänskliga rättigheter och miljö (även om företaget beslutat att inte ha någon policy i någon av eller alla dessa frågor). EU:s stöd till årsredovisningar med tre resultatområden välkomnas. Denna typ av redovisning erkänner alla intressenter, från samhället till konsumenterna. Detta kan dock endast vara meningsfullt om alla företag redovisar enligt en överenskommen standard för sin sektor som är rimlig i förhållande till företagens storlek. Utan en sådan ram kommer de företag som redovisar på detta sätt att fortsätta med det, med utgångspunkt från lösa och ojämförbara normer. För de företag som har små incitament för att redovisa på detta sätt finns det risk för att det blir samma utveckling som i Förenta staterna med ett minskande antal företag som redovisar sociala och miljömässiga aspekter.

OECD:s riktlinjer, som nyligen reviderades, är den enda multilateralt överenskomna övergripande ramen med bestämmelser för multinationella företags verksamhet. Dessa riktlinjer finns parallellt med ILO:s trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik, men inbegriper även frågor som går utöver sysselsättning och arbetsmarknad och omfattar allmän politik för sunt beteende från företagens sida. Istället för att utarbeta fler uppförandekoder bör EU förstärka befintliga initiativ såsom dessa och FN:s förslag till principer för grundläggande mänskliga rättigheter för företag.

Global Reporting Initiative (GRI) är ett exempel på en allmänt accepterad standard som inte påverkar företagens möjlighet att redovisa på olika sätt, och som passar olika sektorer och olika företagsstorlekar. Det är varken en uppförandekod eller en uppsättning principer, men kan emellertid stödja alla sådana koder och principer – Global compact, OECD – och andra genom att en strikt och konkret mekanism för ansvarsskyldighet skapas för att bedöma hur företaget följer den kod eller de principer som det antagit.

Det arbete som just nu genomförs av GRI kan i detta hänseende vara en användbar mall för sådana redovisnings- och verifikationsstandarder. GRI har dessutom i sitt svar under samrådsprocessen uppgett att det skulle välkomna om kommissionens och medlemsstaterna stödde utvecklingen av nyckelindikatorer för sociala resultat. Kommissionen bör därför aktivt stödja GRI:s arbete med att utarbeta kriterier för redovisning med tre resultatområden, i syfte att inom fem år lägga fram ett direktiv om social och miljöinriktad redovisning. Ett beslut i denna fråga skulle vara ett betydelsefullt steg på vägen för EU att uppnå en hållbar affärssed och skulle vara ett viktigt bidrag till det kommande världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg i september 2002, vilket är en uppföljande konferens 10 år efter Riokonferensen.

SLUTSATSER

Utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi uppmanar utskottet för sysselsättning och socialfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet begär att EU skall bidra ytterligare till utveckling av företagens sociala ansvar genom att öka allmänhetens medvetenhet om naturen och betydelsen av företagens sociala ansvar.

2.   Europaparlamentet anser att ESF i detta avseende skulle kunna spela en större roll i fråga om stöd till utbildning så att omstruktureringar kan genomföras på ett socialt sett mer ansvarsfullt sätt.

3.   Europaparlamentet anser att välgrundade åtgärder som rör företagens sociala ansvar i slutändan kommer att gynna de berörda företagen, och föreslår därför att kommissionen främjar kampanjer från företag själva för att öka medvetenheten om fördelarna, strategierna och de bästa metoderna i olika branscher och för olika företagsstorlekar.

4.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att särskilt arbetstagarna och deras företrädare blir intensivt delaktiga vid utvecklingen och utformningen av strategierna för företagens sociala ansvar, eftersom delaktighet redan vid utformningen av politiken är en avgörande beståndsdel.

5.   Europaparlamentet välkomnar uttryckligen kommissionens initiativ och uppmanar kommissionen att främja modellprojekt som rör företagens sociala ansvar, så att de kan vara en drivkraft (särskilt för små och medelstora företag) till engagemang i frågor som rör socialt ansvar och miljöansvar.

6.   Europaparlamentet anser att EU istället för att utarbeta ytterligare uppförandekoder borde koncentrera sig på att se till att de nuvarande koderna följs bättre, och välkomnar därför kommissionens avsikt att stödja aktivt främjande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag, så att sådana metoder kommer att tillämpas bättre på global nivå, och inte endast på EU-nivå. Parlamentet anser att EU särskilt bör se till att de nationella kontaktpunkterna, som kontrollerar genomförandet av riktlinjerna, fungerar som en effektiv mekanism för att göra företagen ansvariga, och att kontaktpunkterna snabbt inrättas vid EU:s delegationer i de länder där europeiska företag är verksamma, såsom planerats i budgeten för 2002.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla konkreta mått för bedömning av företagens sociala ansvar som ett hållbarhetskoncept för företag i Europa och att genomföra regelbunden riktmärkning på grundval av de bästa metoderna.

8.   Europaparlamentet betonar att företagen själva i samråd med sina intressenter bör få bestämma hur och i vilken utsträckning de skall genomföra åtgärder för socialt ansvar, med tanke på att socialt ansvarstagande medför olika fördelar och krav beroende på sektor, storlek och resurser.

9.   Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att vara ett föredöme i all egen verksamhet när det gäller de bästa metoderna för företagens sociala ansvar,

10.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra och offentliggöra undersökningar om kostnad/nytta samt utvärderingar av företagens sociala ansvar i förhållande till storlek och sektor med särskild hänsyn till konsekvenserna för små och medelstora företag.

11.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att klausulerna om mänskliga rättigheter i avtal med tredjeländer blir effektivare.

12.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta ett konkret förslag om tillämpningen av klausulerna om de mänskliga rättigheterna, vilket skall omfatta tydliga, precisa och kontrollerbara mekanismer för övervakning och bedömning av situationen i fråga om mänskliga rättigheter i handelsavtal med tredjeländer genom att införa lämpliga efterlevnadsmekanismer och genom att se till att de omfattar alla mänskliga rättigheter, sociala rättigheter, inbegripet rätten att ansluta sig till fackföreningar och strejkrätten, samt alla aktörer, inbegripet EU-företag. Rådet och kommissionen bör dessutom systematiskt begära att de tillämpas och att det redogörs för dem offentligt. Hållbarhets- och jämställdhetskonsekvensbedömningar bör också införas som en del av processen att utveckla handelspolitiken.

13.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla ett register över svartlistade företag som i en domstol i EU blivit dömda för korruption. Svartlistade företag får inte komma i fråga för EU-kontrakt eller EU-medel under en treårsperiod.

14.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att bestämmelserna för de multilaterala förhandlingarna i WTO skall ta upp internationella investerares sociala ansvar när det gäller t.ex. sociala och miljömässiga standarder, öppenhet och redbarhet, beteende som förhindrar konkurrens, samt tekniköverföring, och att främja att likvärdiga åtgärder vidtas utanför Europeiska unionen av regeringar, FN och andra multilaterala organ.

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR

18 april 2002

till utskottet för sysselsättning och socialfrågor

över kommissionens grönbok om främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar

(KOM(2001) 366 – C5‑0161/2002 – 2001/2069(COS))

Föredragande: Rodi Kratsa-Tsagaropoulou

ÄRENDETS GÅNG

Vid utskottssammanträdet den 22 januari 2002 utsåg utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor Rodi Kratsa-Tsagaropoulou till föredragande.

Vid utskottssammanträdena den 27 mars och 18 april 2002 behandlade utskottet förslaget till yttrande.

Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet nedanstående slutsatser med 11 röster för och 5 nedlagda röster.

Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Anna Karamanou (ordförande), Marianne Eriksson, Jillian Evans, Olga Zrihen Zaari (vice ordförande), Rodi Kratsa‑Tsagaropoulou (föredragande), Regina Bastos, Lone Dybkjær, Fiorella Ghilardotti, Koldo Gorostiaga Atxalandabaso, Lissy Gröner, Astrid Lulling, Thomas Mann, Maria Martens, Christa Prets, Eryl Margaret McNally (suppleant för Mary Honeyball), Anne E.M. Van Lancker (suppleant för Joke Swiebel).

KORTFATTAD MOTIVERING

Syftet med kommissionens grönbok är att sätta i gång en bred offentlig diskussion om hur EU kan främja företagens sociala ansvar, både på EU-nivå och internationell nivå. Begreppet företagens sociala ansvar innebär att företagen frivilligt medverkar till en hållbar social utveckling och en hållbar miljöutveckling och det härrör från den alltmer betydelsefulla roll som företagen spelar i dagens föränderliga samhälle.

Det finns ingen konkret hänvisning till företagens ansvar för jämställdhet mellan kvinnor och män i grönboken, även om Europeiska rådet i Lissabon riktade en särskild vädjan till företagen som rörde deras sociala ansvar bland annat för att kvinnor och män skall ha lika möjligheter. Syftet med utskottets yttrande bör därför vara att lyfta fram detta ansvar och betona den viktiga roll som företagen kan spela i strävan att uppnå jämställdhet mellan könen.

Föredraganden anser att man till att börja med måste skilja mellan begreppen lagstadgade krav och företagens sociala ansvar. Företagen måste först och främst respektera de lagstadgade krav som finns i internationell, europeisk och nationell rätt. De är skyldiga att känna till vilka skyldigheter de har, och i detta sammanhang spelar staten och arbetsmarknadens parter en viktig roll, särskilt när det gäller små och medelstora företag. Till exempel måste det skapas system för juridiskt stöd till små och medelstora företag i de medlemsstater där detta saknas. Företagen måste dessutom i samarbete med arbetstagarnas företrädare informera kvinnorna om deras rättigheter på arbetsmarknaden.

Förutom detta kan företagen frivilligt åta sig att fastställa normer för den sociala utvecklingen i allmänhet och för jämställdhet i synnerhet som ligger på en högre nivå. Dessa åtaganden kan göras allmänt kända i företaget genom att de införlivas i en uppförandekod, dvs. en deklaration om vilka värderingar och vilken praxis som råder inom företaget.

Föredraganden uppmanar till utarbetande av uppförandekoder för lika lön för likvärdigt arbete, bekämpning av diskriminering vid anställning, förening av yrkes- och familjeliv, förbättring av kvinnors karriärmöjligheter, kvinnors deltagande i grund- och vidareutbildning och hantering av trakasserier på arbetsplatsen.

Att företagen gör denna typ av åtaganden kan vara av avgörande betydelse av följande orsaker:

-   Löneskillnaden mellan kvinnor och män för likvärdigt arbete är 25 % i den privata sektorn och 9 % i den offentliga sektorn.

-   Det är fler unga kvinnor som yrkesarbetar än unga män, men det tar längre tid innan kvinnorna flyttas upp i löneklasser eller befordras.

-   Det är fler kvinnor än män som avbryter sin yrkeskarriär av familjeskäl. Företagen kan dock motverka detta fenomen genom att bygga daghem, erbjuda föräldraledighet, använda flexibla arbetsmetoder och tillåta kvinnor att delta i program för fortbildning och återinträde på arbetsmarknaden.

-   Företagens omstruktureringar berör först och främst kvinnorna, vilket understryker behovet av livslångt lärande.

Föredraganden anser slutligen att man särskilt skall nämna att företagen bör visa respekt för kvinnors rättigheter som en del av de mänskliga rättigheterna, eftersom kvinnorna är nyckeln till hållbar ekonomisk utveckling i tredjeländer, men också vanligen den del av arbetskraften som är mest sårbar och undervärderad.

SLUTSATSER

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor uppmanar utskottet för sysselsättning och socialfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.   I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon vädjar rådet ”till företagens kollektiva känsla av socialt ansvar i fråga om bra lösningar för livslångt lärande, arbetsorganisation, jämställdhet, social delaktighet och hållbar utveckling.”

B.   För att kunna genomföras i praktiken måste frågan om företagens sociala ansvar behandlas såväl på frivillig väg som genom lagstiftning.

1.   Europaparlamentet framhåller att företagen fullt ut skall tillämpa de rättsliga reglerna för lika möjligheter för kvinnor och män i enlighet med internationella, europeiska och nationella bestämmelser. Företagen uppmanas att på eget initiativ vidta åtgärder för att uppnå jämställdhet (exempelvis aktiva åtgärder), ta till vara på kvinnors resurser och se till att deras underleverantörer och övriga leverantörer respekterar kvinnors rättigheter och tillämpar principen om lika möjligheter för kvinnor och män.

2.   Europaparlamentet välkomnar initiativet med en grönbok om företagens sociala ansvar och uppmanar kommissionen att lägga fram ett direktiv för att upprätta ett europeiskt regelverk på området.

3.   Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att på europeisk, nationell och lokal nivå, där reglerna tillämpas, införa etiska regler om respekt för kvinnors rättigheter, i synnerhet när det gäller 1) lika lön för likvärdigt arbete, 2) arbetskvalitet för kvinnor,
3) kampen mot diskriminering vid anställning, 4) nyskapande och effektiva åtgärder för att familjeliv och yrkesliv skall kunna förenas, 5) förbättring av kvinnors karriärutsikter, 6) kvinnors deltagande i grundläggande yrkesutbildning och kontinuerlig fortbildning, så att de kan anpassa sig till tekniska och ekonomiska förändringar och få det lättare att komma tillbaka på arbetsmarknaden, 7) hälso- och säkerhetsfrågor samt 8) åtgärder för att bekämpa våld, mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

4.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detta förslag aktivt uppmuntra företagen att i samarbete med företrädare för arbetstagarna lägga fram årliga jämställdhetsplaner med uppgifter om antalet män respektive kvinnor på olika nivåer i företagets organisation och eventuella åtgärder för att förbättra situationen i samverkan med företrädare för arbetstagarna samt könsspecifik information om löner, befordringar, fortbildningsmöjligheter och förslag på hur arbetet kan organiseras bättre för att göra det möjligt att förena yrkes- och familjeliv.

5.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att företagen, framför allt de små och medelstora företagen, blir informerade om och rättar sig efter de lagstadgade gemenskapskrav eller nationella krav på lika behandling av kvinnor och män som finns, både i teori och praktik, och att de i samarbete med arbetstagarnas representanter informerar de anställda kvinnorna om dessa. Vidare förväntar sig parlamentet att medlemsstaterna på vederbörligt sätt kontrollerar att alla företag följer jämställdhetslagstiftningen.

6.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna bedriva en kampanj om gemenskapens regelverk på jämställdhetsområdet. Kampanjen bör genomföras på europeisk nivå tillsammans med arbetsmarknadens parter och riktas särskilt till små och medelstora företag.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i systemet för företagens sociala ansvar införa rutiner för rapportering, uppföljning och utvärdering av företagens jämställdhetsplaner och uppförandekoder vilka skall åtföljas av ett systematiskt utbyte av bra metoder.

8.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att företagens sociala ansvar – och i synnerhet främjandet av kvinnors rättigheter – införlivas i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt i politiken för utvecklingssamarbete. Vidare uppmanas företagen att se till att respekten för kvinnors rättigheter ingår som en integrerad del av de mänskliga rättigheterna i de grundläggande principerna i handelsavtal och produktionsinvesteringar i tredjeländer.

9.   Europaparlamentet uppmanar Europeiska socialfonden att främja företagens sociala ansvar och att fästa särskild vikt vid lika möjligheter i utbildningen av företagsledare samt ledare inom fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer.

10.   Europaparlamentet påpekar att framför allt kommissionen bör informera kandidatländerna om gemenskapens regelverk på jämställdhetsområdet och aktivt samarbeta med dem för genomförandet av regelverket.