Tillbaka till Europarl-webbplatsen

Choisissez la langue de votre document :

Förfarande : 2004/2091(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0030/2004

Ingivna texter :

A6-0030/2004

Debatter :

PV 18/11/2004 - 4

Omröstningar :

PV 18/11/2004 - 6.2

Antagna texter :

P6_TA(2004)0065

BETÄNKANDE     
PDF 179kWORD 76k
29 oktober 2004
PE 346.943v02-00 A6-0030/2004

om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2003

(2004/2091(INI))

Utskottet för framställningar

Föredragande: Proinsias De Rossa

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2003

(2004/2091(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2003,

 med beaktande av artikel 195 i EG-fördraget,

 med beaktande av sin resolution av den 17 november 1993(1) om demokrati, öppenhet och subsidiaritetsprincipen samt föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning och bestämmelserna rörande förlikningskommitténs förfaranden* enligt artikel 189b EG framför allt det avsnitt däri som gäller föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning,

 med beaktande av sitt beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994(2) om föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning och framför allt artikel 3.8 däri,

 med beaktande av artikel 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

 med beaktande av artiklarna 112.1 och 195.2 i arbetsordningen,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A6-0030/2004), och av följande skäl:

A.  Stadgan om de grundläggande rättigheterna ingår som en del av fördraget om upprättandet av en konstitution för Europa som antogs i Bryssel den 18 juni 2004 av Europeiska rådet.

B.  I artikel 41 (Rätt till god förvaltning), kapitel V (Medborgarnas rättigheter) i stadgan föreskrivs att alla har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ.

C. Enligt artikel 42 i stadgan har alla unionens medborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat rätt att få tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

D. Enligt artikel 43 (Ombudsmannen) i stadgan har ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat … rätt att vända sig till unionens ombudsman vid missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet, med undantag för domstolen och förstainstansrätten då dessa utövar sina domstolsfunktioner”.

E. Ombudsmannens årsrapport lades officiellt fram för Europaparlamentets talman den 19 april 2004 och ombudsmannen Nikiforos Diamandouros lade fram sin rapport i utskottet för framställningar den 26 april 2004.

F. Under 2003 har antalet klagomål som ingetts till ombudsmannen återigen ökat kraftigt och en ytterligare ökning väntas till följd av den senaste utvidgningen.

G. Det antal klagomål till ombudsmannen där medborgarna haft berättigad anledning att söka rättelse på grund av bristen på öppenhet när det gäller de europeiska institutionernas verksamhet är en fråga som väcker berättigad oro för unionens demokratiska legitimitet och tydliga ansvarstagande.

H. I årsrapporten redovisas de ärenden där inget fall av administrativt missförhållande kunnat konstateras, där de europeiska myndigheterna följde ombudsmannens rekommendationer när de väl blivit uppmärksammade på klagomålet, eller en uppgörelse i godo uppnåtts, men också de klagomål som ombudsmannen varit tvungen att avsluta med en kritisk anmärkning.

I. Ombudsmannen har även verkat proaktivt genom sina undersökningar på eget initiativ.

J. Den 6 september 2001 antog Europaparlamentet enhälligt Europeiska unionens kodex för god förvaltningssed som rekommenderades i en särskild rapport från ombudsmannen som utarbetades i april 2000. Kommissionen har inte antagit kodexen.

K. Fördraget om upprättandet av en konstitution för Europa innehåller en rättslig grund för en framtida lag om god förvaltningssed.

L. I ett bidrag av den 23 januari 2003 till konventet förklarade Europeiska ombudsmannen att ”om man skall ersätta fördraget med en konstitution, framför allt en konstitution som även omfattar grundläggande rättigheter, krävs det en djupgående analys av rollen som fördragens väktare”.

M. Ombudsmannen har i sitt beslut om klagomål 995/98/OV redan understrukit att, samtidigt som kommissionen har oinskränkta befogenheter när det gäller att inleda överträdelseförfarande, är dessa befogenheter dock föremål för juridiska begränsningar som fastställs i Europeiska domstolens rättspraxis. Myndigheterna skall till exempel handla konsekvent och i god tro, undvika diskriminering, respektera principerna om proportionalitet, jämlikhet och berättigade förväntningar samt de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

N. Redan i december 1999 mottog Europaparlamentet en begäran från Europeiska ombudsmannen om att ändra bestämmelserna i ombudsmannens stadga om ombudsmannens tillgång till handlingar och möjligheterna att höra vittnen. Trots att parlamentet rekommenderade att bestämmelserna skulle ändras har detta fortfarande inte skett på grund av invändningar från kommissionen och rådet.

O. Ombudsmannen beklagade de negativa synpunkterna på förslaget, och föreslog i en skrivelse av den 17 december 2002 till Europaparlamentets talman att ombudsmannens och Europaparlamentets enheter gemensamt skulle undersöka frågan om en revidering av ombudsmannens stadga.

P. Av årsrapporten framgår de ansträngningar som ombudsmannen gjort för att fortsätta utveckla nätverket av nationella och regionala ombudsmän, med speciell tonvikt vid kandidatländerna.

Q. I årsrapporten konstateras att både den tidigare ombudsmannen, Jacob Söderman, och den nuvarande ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, har arbetat för att ombudsmannens och andra utomrättsliga överklagandeinstansers roll uttryckligen erkänns i konstitutionen.

1.  Europaparlamentet godkänner årsrapporten för 2003 som lagts fram av ombudsmannen. Rapporten är utförlig och detaljerad i sin genomgång av de aktiviteter som utförts under året och framför allt när det gäller de olika ärenden som behandlats.

2.  Europaparlamentet gratulerar EU:s förste ombudsman Jacob Söderman till en framgångsrik och krävande ämbetsperiod, som avslutas den 31 mars 2003. Under de sju och ett halvt år som han innehaft sitt ämbete har han lagt en fast grund för institutionens arbete och hjälpt över 11 000 medborgare att få rättelse.

3.  Europaparlamentet gratulerar Nikiforos Diamandouros, som sedan han tillträdde i april 2003 framgångsrikt har drivit på för att effektivisera Europeiska ombudsmannens kansli och främja en effektiv offentlig förvaltning samt respekterandet av rättsstatens principer och av de mänskliga rättigheterna.

4.  Europaparlamentet anser att ombudsmannens roll i att öka öppenheten och det demokratiska ansvarstagandet i samband med Europeiska unionens beslutsfattande och förvaltning ger ett viktigt bidrag till en union där besluten verkligen fattas ”så öppet och så nära medborgarna som möjligt” enligt kravet i artikel 1.2 i fördraget om upprättandet av Europeiska unionen.

5.  Europaparlamentet värdesätter ombudsmannen ansträngningar att göra institutionen känd bland allmänheten och att informera medborgarna om deras rättigheter genom att distribuera informationsmaterial, besöka medlemsstater och delta i konferenser.

6.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen reagerat positivt på ombudsmannens förslag att den rutinmässigt borde informera sökande och mottagare av bidrag och understöd om möjligheten att klaga på administrativa missförhållanden.

7.  Europaparlamentet konstaterar att det har skett en betydande ökning av antalet klagomål, vilket understryker den framgång som ombudsmannen uppnått när det gäller att öka medvetenheten hos de medborgare som kommer i kontakt med EU:s institutioner om deras rättigheter i detta avseende.

8.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att det fortfarande råder viss förvirring bland allmänheten när det gäller den exakta spännvidden av ombudsmannens ansvarsområde, eftersom cirka 75 procent av klagomålen faller utanför hans mandat. Parlamentet konstaterar emellertid med tillfredsställelse att ombudsmannen i sådana fall försöker hjälpa de klagande genom att hänvisa dem till andra organ, framför allt utskottet för framställningar eller nationella och lokala ombudsmän, samtidigt som ansträngningar görs för att medborgarna informeras korrekt via ovan nämnda instanser.

9. Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att de europeiska myndigheterna i många fall har vidtagit åtgärder för att lösa ett klagomål när de väl blivit medvetna om problemet och att i andra fall en uppgörelse i godo uppnåtts. Parlamentet fortsätter uppmana relevanta myndigheter i gemenskapen att följa ombudsmannens förslag till rekommendationer för att åtgärda fall av administrativa missförhållanden efter en undersökning och att följa upp ombudsmannens kritiska anmärkningar för att förhindra liknande fall av administrativa missförhållanden i framtiden.

10. Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att ombudsmannen i fyra fall har medlat framgångsrikt och uppnått uppgörelser i godo med positiva resultat som tillfredsställde båda parter och att ytterligare sju förslag till uppgörelser i godo var under behandling i slutet av året.

11. Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannen i likhet med år 2003 har skickat kritiska anmärkningar till institutionerna, framför allt rådet, gällande klagomål när det gäller att få tillgång till handlingar. Parlamentet påminner om att utskottet för framställningar behandlade detta problem i ett betänkande som gällde ett klagomål från den icke-statliga organisationen ”Statewatch”, och att rådet i det sammanhanget lovade att det i framtiden skulle respektera reglerna om tillgång till handlingar.

12. Europaparlamentet uppmanar samtliga EU:s institutioner och organ att full ut tillämpa Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(3) och att därvid inse att tillgången till de europeiska institutionernas handlingar är en grundläggande rättighet i enlighet med artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, i det uppriktiga syftet att fatta beslut ”så öppet och så nära medborgarna som möjligt” och understryker att EU:s institutioner och organ bör på individuell basis undersöka varje begäran om tillgång till handlingar ytterst noggrant innan bestämmelserna om undantag från principen om fri tillgång eventuellt tillämpas.

13. Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens beslut om att allmänheten skall få tillgång till presidiets föredragningslistor och protokoll så snart som konventet avslutat sitt arbete. Trots att förordning (EG) nr 1049/2001 inte är tillämplig övervakar ombudsmannen framgångsrikt att god förvaltningssed efterlevs.

14. Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 14 mars 2003 om tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001(4), där parlamentet uttrycker sin besvikelse över att kommissionen framhärdar i att vägra underkasta hela överträdelseförfarandet, inklusive skriftväxlingen mellan kommissionen och medlemsstaterna, en parlamentarisk granskning till skada för gemenskapsrättens effektivitet.

15. Europaparlamentet stödjer uppmaningen till kommissionen att lägga fram ett förslag om ändring av förordning (EG) 1049/2001, i synnerhet vad avser tillgången till lagstiftningsdokument.

16. Europaparlamentet konstaterar att i likhet med år 2003 har det framförts ett antal klagomål om bristen på öppenhet och insyn i samband med institutionernas uttagningsprov, ett område som ombudsmannen har prioriterat under tidigare år, eftersom så många medborgare kommer i kontakt med institutionerna i anslutning till ett rekryteringsförfarande. Parlamentet konstaterar att några av dessa klagomål har resulterat i kritiska anmärkningar från ombudsmannen.

17. Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att rådet beslutade att följa ombudsmannens rekommendation efter två klagomål till ombudsmannen och ge kandidaterna i sina rekryteringsförfaranden tillgång till sina rättade prov, vilket innebär att rådet följer samma praxis som parlamentet och kommissionen.

18. Europaparlamentet uppmanar EPSO (Europeiska gemenskapernas rekryteringskontor), det interinstitutionella organ som i framtiden kommer att organisera de flesta uttagningsproven för EU:s institutioner, att respektera de regler och rutiner som gäller öppenhet och insyn i samband med det rekryteringsförfarande som har utvecklats under årens lopp, i första hand tack vare klagomålen till ombudsmannen och ombudsmannens rekommendationer.

19. Europaparlamentet konstaterar att många av klagomålen som har resulterat i en kritisk anmärkning från ombudsmannen avser förseningar när det gäller att besvara skrivelser, underlåtenhet att svara eller ofullständiga eller ohövliga svar. Parlamentet påminner därför institutionerna och organen om att en adekvat och korrekt kommunikation med medborgarna ligger i deras eget intresse.

20. Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att fem undersökningar på eget initiativ inleddes under 2003, inklusive en som gällde integrering av personer med funktionshinder, för att se till att personer med funktionshinder inte diskrimineras i sina förbindelser med EU-institutionerna, i enlighet med artikel 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

21. Europaparlamentet påminner om att parlamentet antog en kodex för god förvaltningssed för EU:s institutioner och organ den 6 september 2001 och att parlamentet sedan dess upprepade gånger har begärt att denna kodex skall tillämpas av samtliga institutioner och organ. Parlamentet beklagar att kommissionen hittills inte har antagit och börjat tillämpa kodexen fullt ut.

22. Europaparlamentet påminner om att Loyola de Palacio, kommissionens vice ordförande, när ombudsmannens årsrapport för 2002 diskuterades i kammaren, hänvisade till att utkastet till en konstitution för Europa innehåller en rättslig grund för en framtida lag om god förvaltningssed, som borde vara obligatorisk för samtliga unionens institutioner och organ. Parlamentet håller med ombudsmannen om att kommissionen borde inleda det förberedande arbetet på att anta en sådana lag.

23. Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att – i avvaktan på att bestämmelserna om god förvaltningssed genomförs – samarbeta med utskottet för framställningar för att ytterligare utarbeta kriterier för god förvaltningssed i samband med överträdelseförfarandet enligt ombudsmannens beslut avseende klagomål 995/98, i syfte att övertyga kommissionen att genomföra detta.

24. Europaparlamentet anser att ombudsmannen bör ha obegränsad tillgång till handlingar i samband med sina undersökningar. Parlamentet konstaterar att det har gått nästan sex år sedan ombudsmannen lade fram ändringsförslag till artikel 3.2 i ombudsmannens stadgar om ombudsmannens tillgång till handlingar och hans möjligheter att höra vittnen, som Europaparlamentet antog en resolution om den 6 september 2001(5). Parlamentet beklagar att det inte har varit möjligt att skapa en kvalificerad majoritet i rådet för att godkänna denna resolution(6).

25. Europaparlamentet håller med om att det behövs en granskning av ombudsmannens stadgar som antogs den 9 mars 1994 mot bakgrund av utvecklingen under det senaste decenniet, inklusive Europeiska bedrägeribekämpningsbyrån OLAF:s utredningsbefogenheter och antagandet av förordning (EG) nr 1049/2001 om tillgång till handlingar. En sådan granskning föreslogs av Jacob Söderman i en skrivelse till talman Pat Cox den 17 december 2002.

26. Europaparlamentet välkomnar det goda arbetsklimatet mellan ombudsmannens kansli och utskottet för framställningar, inklusive förfarandet för ömsesidig vidarebefordran av ärenden i förekommande fall, som ledde till att sex klagomål överfördes direkt till det utskottet och att ytterligare 142 klagande uppmanats att inge framställningar.

27. Europaparlamentet uttrycker beröm över att ombudsmannens upprättat ett nätverk av nationella och lokala ombudsmän och andra organ, till vilka klagomål som faller utanför ombudsmannens behörighet kan hänvisas. Parlamentet anser att det skulle vara till god hjälp om utskottet för framställningar hade tillgång till detta nätverk och kunde upprätta ett liknande nätverk av utskott för framställningar i samarbete med ombudsmannens kansli.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta sina ansträngningar att, i samarbete med nationella och regionala ombudsmän, inrätta ett omfattande och effektivt system av andra utomrättsliga överklagandeinstanser till förmån för de EU-medborgare som anser att deras rättigheter åsidosatts enligt europeisk lag.

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till kommissionen, rådet, Europeiska ombudsmannen, regeringarna och parlamentet i medlemsstaterna och ombudsmännen eller motsvarande organ i medlemsstaterna.

(1)

EGT C 329, 6.12.1993, s. 132 (svensk version ej tillgänglig)

(2)

EGT L 113, 4.5.1994, s. 15.

* (svensk version ej tillgänglig).

(3)

EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(4)

EUT L 47 E, 27.2.2003, s. 483.

(5)

EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 336.

(6)

Rådets meddelande 14782/02 OMBUDS 29 av den 26 november 2002.


MOTIVERING

Europeiska ombudsmannen

Institutionen Europeiska ombudsmannen inrättades genom Maastrichtfördraget. Medborgarnas rätt att inge klagomål till ombudsmannen utgör en del av EU-medborgarskapet. Ombudsmannens undersöker fall av administrativa missförhållanden i EU:s institutioner och organ. Han har lämnat följande definition av begreppet ”administrativt missförhållande”, en definition som också har antagits av Europaparlamentet: ”Ett administrativt missförhållande föreligger då en gemenskapsinstitution underlåter att agera i enlighet med de gemenskapsakter som är bindande för denna.” Till grund för ombudsmannens definition ligger de regler och principer som anges i kodexen för god förvaltningssed och i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som gäller rätten till god förvaltning.

Om ombudsmannen finner att det föreligger administrativa missförhållanden kan ärendet i vissa fall lösas av den berörda institutionen. Om inte detta sker, försöker ombudsmannen uppnå en vänskaplig förlikning. När det inte går att uppnå en vänskaplig förlikning kan ombudsmannen avsluta ärendet med en kritisk anmärkning eller lämna ett förslag till rekommendation. Om den berörda institutionen inte accepterar rekommendationen kan ombudsmannen utarbeta en särskild rapport till Europaparlamentet. Ombudsmannen har dessutom rätt att starta undersökningar på eget initiativ i samband med systematiska problem som kommer till hans kännedom.

Ombudsmannens årsrapport 2003

I årsrapporten för 2003 beskrivs på ett berömvärt sätt de verksamheter som bedrivits av Europeiska ombudsmannens kansli under året. Rapporten omfattar det arbete som bedrivits av ombudsmannainstitutionens grundare Jacob Söderman fram till den 31 mars 2003 och av Nikiforos Diamandouros, som tillträdde i april 2003.

Föredraganden rekommenderar med glädje att Europaparlamentet ratificerar rapporten. De aktiviteter som beskrivs utgör ett av de viktigaste inslagen i den demokratiska processen och demonstrerar principerna om öppenhet och ansvarstagande i konkret handling, de principer som även i fortsättningen måste vara de europeiska institutionernas viktigaste mål. Det framgår klart av årsrapporten 2003 att ombudsmannen gör allt han kan för att stärka medborgarna genom att informera dem om deras rättigheter i detta avseende, se till att de lätt kan få tillgång till olika förfaranden för rättelse och se till att institutionerna hela tiden förbättrar sina arbetsrutiner för att om möjligt eliminera orsakerna till sådana klagomål.

Enligt årsrapporten ingavs 2 436 klagomål under 2003, vilket är en ökning med 10 procent jämfört med 2002. Ombudsmannen meddelade vid det sammanträde med utskottet för framställningar där han lade fram sin årsrapport, att en ökning på 40 procent var att vänta för innevarande år. Denna ökning visar att ombudsmannen nu är bättre känd. Såväl den tidigare som den nuvarande ombudsmannen har själva gjort stora insatser när det gäller att sprida kunskaperna om sin institution. Ombudsmannen och hans anställda deltog till exempel i 80 konferenser, seminarier etc. under 2003 och ombudsmannen besökte praktiskt taget samtliga medlemsstater, såväl de gamla som de nya. Samtidigt är kunskaperna emellertid dåliga om vad som egentligen faller inom ombudsmannens behörighetsområde, eftersom den överväldigande majoriteten av klagomålen faller utanför hans behörighetsområde. I de fallen har de klagande uppmanats att kontakta andra organ, framför allt utskottet för framställningar och nationella eller regionala ombudsmän. Undersökningar påbörjades i 253 ärenden och beslut fattades i 180 av dessa. I 87 fall fann ombudsmannen inga belägg för administrativa missförhållanden. 48 fall löstes av den institution det gällde.

I årsrapporten beskrivs ett urval av de ärenden som behandlats under 2003. En kortfattad sammanfattning av vissa kategorier av ärenden ges nedan.

- Tillgång till handlingar

Den tidigare ombudsmannen Jacob Söderman gjorde stora insatser under årens lopp för att förmå institutionerna att ge allmänheten tillgång till sina handlingar.

Det bör påpekas att Europaparlamentet vid ett flertal tillfällen har mottagit särskilda rapporter om problem när det gäller tillgången på handlingar i samband med rekommendationen till rådet i klagomål 917/2000, ingivet av den brittiska icke-statliga organisationen ”Statewatch”. Utskottet för framställningar utarbetade ett betänkande med Astrid Thors som föredragande(1).

Klagomål 648/2002 gällde rådets vägran att bevilja full tillgång till handlingar avseende förhandlingarna i samband med ett förslag till förordning om tillämpning av konkurrensbestämmelserna i artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget. Rådet hade vägrat bevilja tillgång till vissa avsnitt av handlingarna genom att åberopa artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1049/2001, där det sägs att tillgång till en handling skall vägras om utlämnande av handlingen allvarligt skulle undergräva institutionens beslutsförfarande. De aktuella avsnitten gällde nationella delegationers förslag och ståndpunkter. Den klagande och ombudsmannen ansåg att det räckte att radera delegationens namn och att sedan lämna ut texten som sådan till den klagande. Rådet hade raderat hela stycken i texten. Ärendet avslutades med en kritisk anmärkning, varefter rådet beslutade att bevilja den klagande tillgång till handlingarna i deras helhet.

Klagomål 1015/2002 rörde bland annat rådets vägran att bevilja tillgång till yttranden från rådets rättstjänst. Rådet vägrade ursprungligen bevilja tillgång till dessa handlingar genom att åberopa artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 som medger att institutionerna i vissa fall kan vägra lämna ut bland annat rättsliga yttranden. Rådet hade lämnat ett generellt avslag. Ombudsmannen begärde att rådet skulle bevilja tillgång till dessa handlingar och underströk att man måste göra åtskillnad mellan rättsliga yttranden som rör rättsliga förfaranden, som i allmänhet inte offentliggörs, och yttranden om förslag till lagstiftning, som bör vara tillgängliga för allmänheten.

Dessa båda exempel visar att institutionerna fortfarande är ovilliga att bevilja tillgång till handlingar och att de inte har insett att fri tillgång till handlingar är regel och att det inte finns någon automatik i undantagen, utan att man måste fatta beslut från fall till fall.

Det bör framhållas i detta sammanhang att Europaparlamentet, i sin resolution av den 14 mars 2002(2) om tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001, tydligt har sagt ifrån att det inte håller med kommissionen, som fortsätter att vägra tillgång till handlingar som gäller överträdelseförfaranden enligt artikel 226 i fördraget. Utskottet för framställningar har upprepade gånger och förgäves försökt få information om fall där kommissionen, ofta som resultat av framställningar till Europaparlamentet, har inlett ett överträdelseförfarande mot en viss medlemsstat.

- Större öppenhet i samband med intagningsprov

Ombudsmannen har under årens lopp mottagit ett stort antal klagomål från medborgare om brist på öppenhet och insyn i samband med intagningsprov. Eftersom ett av ombudsmannens viktigaste mål är att förbättra förbindelserna mellan institutionerna och allmänheten, och eftersom ett stort antal medborgare för första gången kommer i kontakt med en institution i samband med intagningsprov, är det viktigt att de får ett gott intryck. År 1999 lade ombudsmannen fram en särskild rapport om kommissionens rekryteringsförfaranden i Europaparlamentet. Utskottet för framställningar utarbetade ett betänkande om rapporten med Herbert Bösch som föredragande(3). Ombudsmannens rekommendation att kandidaterna borde få tillgång till sina rättade prov accepterades av kommissionen 1999 och därefter av Europaparlamentet 2000. Under 2003 behandlade ombudsmannen två klagomål (2097/2002 och 2059/2002) om rådets vägran att bevilja tillgång till rättade prov. Efter en rekommendation från ombudsmannen har även rådet äntligen gått med på att ändra sina regler. Man kan därför nu säga att alla kandidater i uttagningsprov har tillgång till sina rättade prov.

Klagomål 341/2001 gällde Europaparlamentets vägran att informera den klagande om namnet på de framgångsrika kandidaterna i ett rekryteringsförfarande och vilka poäng de hade erhållit. Ombudsmannen riktade en rekommendation till parlamentet och uppmanade det att se till att institutionen upprättade en sådan förteckning i framtiden och dessutom informerade samtliga kandidater om att en sådan förteckning skulle offentliggöras. Europaparlamentet vägrade först att följa rekommendationen. Ombudsmannen beslutade därefter att utarbeta en särskild rapport, varefter parlamentet valde att följa ombudsmannens rekommendation.

Det är också tack vare ombudsmannens insatser som åldersgränser inte längre tillämpas i samband med institutionernas uttagningsprov.

De flesta av EU:s uttagningsprov kommer i fortsättningen att organiseras av EPSO (Europeiska gemenskapernas rekryteringskontor). Även EPSO bör rekommenderas att följa de regler om öppenhet och insyn som har införts, inte minst tack vare ombudsmannens insatser.

- Förseningar, underlåtenhet att besvara skrivelser, ohövligt språkbruk etc.

Ett antal klagomål hade kunnat undvikas om de klagande fått ett tillfredsställande svar i rätt tid. Det har ofta förekommit fall där institutionen i själva verket handlade korrekt, men inte kunde förklara för den klagande varför den handlade som den gjorde. Sådana ärenden kan leda till en kritisk anmärkning från ombudsmannen. En av deltagarna i ett uttagningsprov hade inte förstått skillnaden mellan att ”ha uppnått det nödvändiga antalet poäng” och att vara ”upptagen på reservlistan” och anklagades för att vilja ”fuska”. EU:s tjänstemän kan ha en tendens att glömma att det kan vara svårt för utomstående att förstå hur institutionerna fungerar och den jargong som tillämpas inom EU. Ett annat ärende gällde en anställd vid EU:s polisuppdrag i Sarajevo som avskedades på grund av felaktigt uppträdande. Avskedandet var uppenbarligen berättigat, men den person det gällde fick ingen möjlighet att framföra sin åsikt i frågan. Även ohövligt språkbruk kan leda till en kritisk anmärkning. Institutionerna behöver göras uppmärksamma på att korrekt och tillfredsställande kommunikation med de klagande ligger i institutionernas eget intresse.

Övriga frågor

- Den europeiska kodexen för god förvaltningssed

År 1999 lade ombudsmannen fram ett förslag till kodex för god förvaltningssed för EU:s institutioner och organ. Utskottet för framställningar utarbetade ett betänkande om förslaget med Roy Perry som föredragande(4). Den 6 september 2001 antog parlamentet resolutionen(5) och därmed även kodexen, med vissa ändringar. De flesta av institutionerna och organen har antagit kodexen som en riktlinje för sina förbindelser med allmänheten. Eftersom det är mycket viktigt att samtliga institutioner tillämpar samma kodex har ombudsmannen och utskottet för framställningar upprepade gånger uppmanat kommissionen att anta den gemensamma kodexen. Under diskussionen om ombudsmannens årsrapport 2001 den 26 september 2002 uppgav kommissionsledamot Liikanen att kommissionen hade en egen kodex som på flera punkter motsvarade ombudsmannens och att kommissionen inte hade någon möjlighet att föreslå en förordning med kodexen för god förvaltningssed som kommissionen hade uppmanats att göra. Under diskussionen om ombudsmannens årsrapport för 2002 den 25 september 2003 uppgav kommissionens vice ordförande Loyola de Palacio att utkastet till konstitution innehöll en rättslig grund för en framtida lag om god förvaltningssed. Ombudsmannen anger i sin årsrapport att han som en uppföljning av ärendet skrev till kommissionens ordförande med en begäran om att arbetet med denna lag skulle påbörjas genast, så att den skulle kunna införas snabbt när konstitutionen antas. Föredraganden kan inte annat än stödja denna begäran, inte minst med tanke på att konstitutionen sedan dess har antagits av Europeiska rådet.

- Ombudsmannens tillgång till handlingar och rätt att höra vittnen

Artikel 3.2 i ombudsmannens stadgar handlar delvis om ombudsmannens tillgång till handlingar och delvis om hans rätt att höra vittnen. I en skrivelse av den 13 december 1999 kontaktade ombudsmannen parlamentets talman med ett förslag till ändring av de relevanta bestämmelserna. Ombudsmannen ansåg att artikel 3.2 begränsar ombudsmannens befogenheter att bedriva undersökningar. Enligt den nuvarande formuleringen kan tillgång till handlingar vägras ”endast om det finns vederbörligen fullgoda skäl för sekretess” och tillgång till handlingar från en medlemsstat som klassats som hemliga får endast beviljas ”om denna medlemsstat på förhand har givit sitt samtycke”. Dessutom gäller att de anställda som skall avlägga vittnesmål på begäran av ombudsmannen ”skall uttala sig på sin administrations vägnar och enligt instruktioner från denna och skall ha fortsatt tystnadsplikt”.

Ett betänkande utarbetades för utskottet för konstitutionella frågor med Teresa Almeida Garrett som föredragande(6). I resolutionen beslutade man att ta bort ovanstående inskränkningar. Enligt artikel 195.4 i EG-fördraget skall Europaparlamentet utarbeta ombudsmannens stadgar efter samråd med kommissionen och med godkännande från rådet som fattar beslut med kvalificerad majoritet. Kommissionen hade invändningar mot förslaget och rådet kunde inte godkänna det.

En delegation från utskottet för framställningar som besökte Köpenhamn den 17-18 september 2002 redogjorde för problemet för den danske ministern för Europafrågor Bertel Haarder, rådets ordförande. Han lovade att ta upp frågan i rådet. Detta skedde i sammanträden med rådet (allmänna frågor) i oktober och november 2002. En kvalificerad majoritet av rådets medlemmar kunde inte godkänna parlamentets resolution. Däremot framfördes åsikten att ombudsmannens stadgar borde uppdateras mot bakgrund av den utveckling som skett och tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001 om tillgång till handlingar.

Ombudsmannen tar inte upp denna fråga i sin årsrapport, vilket säkerligen beror på att han inte har stött på några problem i samband med sin granskning av handlingar. Framställaren anser att artikel 3.2 medför en begränsning av ombudsmannens verksamhet, och att detta avviker från det förtroende som ombudsmannen i allmänhet åtnjuter. Frågan bör tas upp på nytt under parlamentets nästa mandatperiod.

- Samarbetet mellan utskottet för framställningar och ombudsmannen

Det framförs regelbundet krav på ett förstärkt samarbete mellan utskottet för framställningar och ombudsmannen. De inbördes förbindelserna utmärks av tillit och en vilja att samarbeta, men frånsett ett avtal om ömsesidig överföring av ärenden – vilket ledde till att sex klagomål överfördes till utskottet för framställningar och att ytterligare 243 klagande uppmanades att inge framställningar – så måste man inse att samarbetet inte är särskilt omfattande i praktiken. Jakob Söderman presenterade själv vissa specifika förslag om ett närmare samarbete i samband med att årsrapporten 2001 lades fram, men hans förslag har ännu inte tillämpats i praktiken. Olikheterna när det gäller arbetsmetoder är utan tvekan en faktor som hämmar samarbetet.

År 1996 inrättade ombudsmannen ett nätverk av kontakter som omfattade ombudsmän och liknande organ och som bland annat skulle göra det lättare att vidarebefordra klagomål som låg utanför ombudsmannens behörighetsområde till de organ i medlemsstaterna som var bäst lämpade att behandla dessa klagomål. Utskottet för framställningar får ett stort antal framställningar som förklaras otillåtliga, eftersom de avser frågor som ligger utanför EU:s verksamhetsområde. Utskottet försöker i största möjliga utsträckning hänvisa framställarna till andra organ som eventuellt kan ha möjlighet att behandla deras ärende, framför allt nationella ombudsmän och utskott för framställningar. Det är tydligt att ombudsmannens nätverk av kontakter även skulle kunna vara användbart för utskottet för framställningar. Möjligheterna att i samarbete med ombudsmannens kansli få tillgång till detta nätverk eller upprätta ett liknande nätverk inom utskottet för framställningar bör undersökas.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2003

Referensnummer

2004/2091(INI)

Grund i arbetsordningen

art. 112.1 och 195.2

Ansvarigt utskott
  Tillkännagivande i kammaren

PETI
28.10.2004

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

 

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Resolutionsförslag som
återges i betänkandet

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Proinsias De Rossa
17.3.2004

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

26.4.2004

1.9.2004

29.9.2004

 

 

Antagande

30.9.2004

Slutomröstning: resultat

för:

emot:

nedlagda röster:

13

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marcin Libicki, Marie Pnayatopoulos-Cassiotou, Proinsias De Rossa, Sir Robert Atkins, Alexandro Batilocchio, Alexandra Dobolyi, Janelly Fourtou, David Hammerstein-Mintz, Roger Helmer, Emmanouil Mavrommatis, Diana Wallis och Rainer Wieland

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Marie-Hélène Descamps

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Ingivande – A[6]-nummer

29.10.2004

A6-0030/2004

Anmärkningar

...

(1)

A5-0363/2002.

(2)

EUT C 47 E, 27.2.2003, s. 483.

(3)

A5-0280/2000.

(4)

A5-0245/2001.

(5)

EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 239.

(6)

A5-0240/2001.

Senaste uppdatering: 11 augusti 2006Rättsligt meddelande