BETÄNKANDE om unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven

15.6.2007 - (2006/2299(INI))

Utskottet för transport och turism
Föredragande: Willi Piecyk
Rådgivande utskotts föredragande (*):
Satu Hassi, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Struan Stevenson, fiskeriutskottet
(*) Förstärkt samarbete mellan utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven

(2006/2299(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av kommissionens grönbok ”Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceaner och hav” (KOM(2006)0275),

–       med beaktande av artikel 299.2 i EG‑fördraget,

–       med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industri, forskning och energi, fiskeriutskottet och utskottet för regional utveckling (A6‑0235/2007), och av följande skäl:

A.     Haven och oceanerna bidrar starkt till EU:s geografiska storhet och rikedom. Tack vare EU:s yttersta randområden har EU 320 000 km kust, och en tredjedel av EU:s befolkning bor längs dessa kuster, däribland 14 miljoner på öar.

B.     Om man bortser från råvarorna så bidrar den marina industrin och dess tjänster med 3‑6 procent och kustregionerna med totalt 40 procent till EU:s BNP. 90 procent av EU:s utrikeshandel och 40 procent av EU:s inrikeshandel sker sjövägen, och EU:s flotta utgör 40 procent av världens flotta.

C.     Att tillämpa Lissabonstrategin på havspolitiken handlar inte enbart om att förbättra konkurrensen. Tillämpningen måste även påverka strategins övriga pelare, såsom att skapa hållbarare arbetstillfällen med bättre kvalitet inom EU:s fiskesektor.

D.     I Europas oceaner och hav finns det viktiga transportkorridorer som står för en betydande del av transportvolymen. På global nivå har oceanerna och haven fortfarande stor potentiell kapacitet. Oceanerna och haven har därför inte bara stort ekologiskt utan även stort socialt och ekonomiskt värde.

E.     Fartygstrafiken står för ungefär 4 procent av världens koldioxidutsläpp, vilket motsvarar en mängd på upp till 1 000 miljoner ton, och havsutsläpp omfattas inte av Kyotoprotokollet. Enligt en undersökning som gjorts av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) kommer koldioxidutsläppen att stiga med över 70 procent fram till 2020. Förutom koldioxid så släpps även stora mängder andra växthusgaser ut från fartygens kylsystem årligen.

F.     På många maritima verksamhetsområden ligger fartygsinnovationer bakom förbättrade resultat. Den europeiska varvsindustrin är tillsammans med sitt stora nätverk av leverantörer av utrustning och tjänster marknadsledande när det gäller innovativa fartygslösningar.

G.     Sjöfarten producerar mindre växthusgaser per tonsjömil än något annat transportmedel, och tekniska framsteg förbättrar hela tiden denna sektors effektivitet. Det finns en stark politisk vilja att främja sjöfarten som ett sätt att minska utsläppen av växthusgaser vid godstransporter.

H.     Uppskattningar i FN:s miljöprogram visar att cirka 80 procent av havsföroreningarna orsakas av landbaserade källor.

I.      Sjöfartstrafiken är också ansvarig för en avsevärd mängd olika utsläpp i haven, däribland spillvatten från tankreningar, avlopp från fartygskök, tvätterier och sanitära anläggningar, barlastvatten, oavsiktliga oljeföroreningar under färd. Även vitt skilda typer av fast avfall uppstår under färd på ett fartyg, och endast en liten del av detta lämnas i hamnanläggningarna, medan den största delen antingen bränns ute på öppet hav, eller helt enkelt kastas över bord.

J.      Stora fartyg för med sig stora mängder bunkrad olja under färden, och denna olja kan vid en olyckshändelse eller tillbud orsaka stora miljöskador och har redan orsakat stora skador, och möjligheterna är små att rätta till och gottgöra skadorna.

K.     Enligt officiella uppskattningar är 80 procent av de olyckshändelser som sker till sjöss direkt orsakade av den mänskliga faktorn.

L.     Vissa medlemsstater som Grekland och Tyskland har redan infört minimikvoter för EU‑sjömän på fartygen från och med en viss storlek, för att behålla kunskapen inom landet.

M.    Idag blir majoriteten av de stora fartyg som är i slutet av sin livstid förda till skrotvarv i utvecklingsländer där de skrotas under oacceptabla sociala och miljömässiga villkor. Att sälja fartygen till utomeuropeiska köpare är i de flesta fall är ett sätt att kringgå Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall, enligt vilken dessa fartyg skulle klassas som farligt avfall och därmed inte får exporteras.

N.     Havsvattennivån har stigit och hotar därmed kustområden, deras befolkning och näringar som kustturism.

O.     De många olika havs‑ och kustverksamheterna kräver flexibel fysisk planering från medlemsstaternas och deras myndigheters sida.

P.     När det gäller andra typer av transportsätt är EU världsledande avseende begränsningen av förorenande utsläpp, och EU:s industri har därför utvecklats till världens mest innovativa. En hållbar framtid för EU:s industri på lång sikt kan endast garanteras med hjälp av innovationer.

Q.     Det finns flera EU-byråer, t.ex. Europeiska sjösäkerhetsbyrån (EMSA), Europeiska byrån för förvaltning av det operativa samarbetet vid de yttre gränserna (Frontex), fiskeribyrån och miljöbyrån, som på olika sätt arbetar med haven, men det saknas alldeles tydligt ett formellt utbyte mellan alla dessa organisationer.

R.     Havsmotorvägarna hör sedan 2004 till de 30 mest prioriterade projekten inom ramen för TEN, men ännu har mycket få framsteg gjorts.

S.     Oceanerna och haven är villkoret för allt liv på jorden, och de spelar en viktig roll i klimatförändringarna. Ett viktigt mål för en integrerad havspolitik måste vara att se till att havens resurser skyddas på ett hållbart sätt. En fjärdedel av havsfiskbestånden är hotade, och av denna fjärdedel är 17 procent överfiskad och 7 procent har starkt gått tillbaka. Endast 1 procent av fiskbestånden återhämtar sig långsamt. 52 procent av fiskbestånden är redan så uttömda att ingen ökning längre är möjlig. Forskare varnar för att det kommersiella fisket redan i mitten av seklet (2048) kan komma att bryta samman.

T.     Fiskerisektorn är en ekonomisk sektor som styrs av ett omfattande regelverk. Det gäller därför att man vidtar åtgärder som garanterar att det regelverket omsätts i god praxis och goda resultat. För att tillämpa principen om ett hållbart fiske måste man beakta många olika faktorer som påverkar fiskbestånden, såsom klimatförändringen, rovfiskar, föroreningar, prospektering och utvinning av olja och gas, vindkraftverk till havs samt utvinning av sand och grus.

U.     Inom tjugo år kommer EU:s fiskesektor att ha omstrukturerats till följd av externa faktorer, såsom klimatförändringen och mänsklig påverkan. Eftersom det redan finns bevis på att en sådan omstrukturering tydligt äger rum i fråga om Nordsjötorsken är det mycket viktigt att man bekämpar klimatförändringens orsaker.

V.     Havet och oceanerna spelar en viktig roll för produktionen av energi från alternativa energikällor och ökar energileveranssäkerheten.

W.    Det är nödvändigt att uppmärksamma den särskilda situationen för EU:s ytterst belägna områden och öar, framför allt när det gäller olaglig invandring, naturkatastrofer, transporter och dessa områdens bidrag till den biologiska mångfalden.

X.     En stor del av EU:s yttre gräns utgörs av hav, och övervakningen och skyddet av denna gräns innebär extra kostnader för kustmedlemsstaterna.

Y.     Medelhavet och Svarta havet delas mellan EU-medlemsstaterna och tredjeländer som har mindre resurser att genomföra miljöbestämmelser och säkerhets- och skyddsåtgärder.

1.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok ”unionens framtida havspolitik: ”En europeisk vision för oceanerna och haven” och stöder den integrerade synen på havspolitik, där man för första gången beskriver hur varv, sjöfart, sjöfartssäkerhet, turism, fiske, hamnpolitik, havsmiljö, forskning, industri, utrymmesplanering och andra områden är beroende av varandra. Parlamentet ser en möjlighet för EU och dess medlemsstater att utveckla en framtidsorienterad havspolitik där man på ett klokt sätt kombinerar havsmiljöskydd med ett innovativt och intelligent användande av haven samtidigt som man ser till att havspolitiken bygger på hållbar användning. Parlamentet anser att EU har en möjlighet att bli ett föredöme för en innovativ och hållbar havspolitik. Detta förutsätter en gemensam vilja hos medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att det i framtiden kommer att utvärdera varje rådsordförandeskap utgående från de framsteg som uppnåtts inom EU:s havspolitik.

2.      Europaparlamentet välkomnar en havspolitik som kräver att politik, åtgärder och beslut som rör havsfrågor skall integreras och som främjar bättre samordning, mer öppenhet och ökat samarbete mellan alla aktörer vars verksamhet påverkar Europas oceaner och hav.

3.      Europaparlamentet konstaterar att när ansvaret för politik och åtgärder som rör haven fördelas mellan EU:s myndigheter, nationella regeringar och regionala och lokala myndigheter bör de beslutsfattande organen på alla nivåer sträva efter ett mer samordnat synsätt som ser till att deras verksamhet på havsområdet tar full hänsyn till den höga graden av interaktion mellan dem.

4.      Europaparlamentet stöder principen om att förankra EU:s havspolitik inom Lissabonstrategin för att baserat på vetenskapliga rön underlätta hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Parlamentet betonar sjötransporternas betydelse när det gäller transportvolym och ekonomiska effekter. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att se över befintlig lagstiftning i andan av och inom ramen för kommissionens initiativ om bättre lagstiftning och Lissabonstrategin. Parlamentet betonar att man framför allt bör se till att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna på ett bättre sätt genomför och stärker befintlig lagstiftning. Parlamentet betonar det europeiska mervärdet i praktiska initiativ, exempelvis när det gäller bättre samordning och samarbete mellan medlemsstater för att undvika eventuellt dubbelarbete eller motstridiga åtgärder.

Klimatförändringarna är den största utmaningen för havspolitiken

5.      Europaparlamentet betonar med hänsyn till den aktuella dialogen om klimatförändringarna och den första publiceringen av den fjärde utvärderingsrapporten från FN:s mellanstatliga klimatpanel (IPCC) att alla berörda parter nu måste ha insett att det nästan är för sent att agera och att EU endast har 13 år på sig att med hjälp av ny teknik förhindra en miljökatastrof. Parlamentet konstaterar att konkreta scenarier gäller stigande havsnivåer, som kommer att drabba kustländer extra hårt, värmeböljor, översvämningar, stormar, skogsbränder och torka i hela världen. Parlamentet betonar att det dessutom kan uppstå problem i anslutning till klimatflyktingar och andra internationella säkerhetsproblem som beror på eventuella tvister om gemensamma resurser.

6.      Europaparlamentet betonar att EU måste inta en ledande och vägvisande ställning i kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet betonar att EU måste använda sin styrka inom forskning och innovation, inta en ledande roll och uppträda beslutsamt på internationell nivå.

7.      Europaparlamentet betonar att kust- och havsbaserad vindkraft har en mycket stor utvecklingspotential och kan ge ett betydande bidrag till klimatskyddet och uppmanar därför kommissionen att vidta åtgärder genom att inrätta en stab eller samordningsenhet för vindkraft och genom att införa en handlingsplan för vindkraft.

8.      Europaparlamentet framhäver att klimatförändringarna är verkliga och betonar att EU:s havspolitik måste spela en viktig roll när det gäller att bekämpa klimatförändringarna på åtminstone tre politikområden. För det första måste fartygsutsläpp av koldioxid, svaveldioxid och kväve drastiskt minskas. För det andra måste det göras en grundlig undersökning av om det går att genomföra handeln med utsläppsrätter inom sjöfarten, och för det tredje måste införandet och främjandet av förnybara energiformer som vind- och solkraft realiseras inom sjöfarten.

9.      Europaparlamentet är oroat över rapporter som antyder att marina koldioxidutsläpp är högre än vad man förut trott och utgör upp till 5 procent av de globala utsläppen och beräknas öka med så mycket som 75 procent under de kommande 15 till 20 åren om inte åtgärder vidtas för att motverka trenden. Parlamentet påpekar att utsläppen av växthusgaser från fiskefartyg är betydande och noterar bristen på framsteg inom Internationella sjöfartsorganisationen i denna fråga trots det mandat som gavs i Kyotoprotokollet för tio år sedan. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning för att få till stånd en reell minskning av de marina utsläppen av växthusgaser och uppmanar EU att vidta beslutsamma åtgärder för att inbegripa den marina sektorn i de internationella klimatkonventionerna.

10.    Europaparlamentet framhåller att det för att den marina strategin skall bli ”miljöpelaren” i havspolitiken är nödvändigt att strategierna till fullo kompletterar varandra så att EU:s tillvägagångssätt blir enhetligt. Parlamentet konstaterar att lagring av koldioxid i geologiska strukturer under havsbotten kan bli en del av ett åtgärdspaket för att minska utsläppen av växthusgaser i atmosfären och begär att det skapas en tydlig ram för lagstiftning och regelverk för spridning av denna teknik.

11.    Europaparlamentet betonar att det för öars och kustområdens utveckling är oerhört viktigt att det införs kvantitativa begränsningar på utsläppen av fosfor och kväve i Östersjön eftersom havets tillstånd utgör grunden för turism och närliggande verksamhet. Det behövs tydliga, lättbegripliga regler och en handbok som tydligt förklarar vilka incitament som finns och deras konsekvenser.

12.    Europaparlamentet är oroat över klimatförändringarnas konsekvenser för de marina ekosystemen till och med i de mest positiva klimatskyddsscenarierna och kräver att havsmiljöns ytterligare sårbarhet för andra stressfaktorer på grund av dessa konsekvenser uppmärksammas på lämpligt sätt. Parlamentet kräver att effektiva åtgärder vidtas omgående mot växthusgasutsläpp från marina verksamheter, exempelvis att fartygstransporter skall omfattas av handeln med utsläppsrätter och att förnybara energikällor i ökad omfattning skall användas som drivmedel för fartyg.

13.    Europaparlamentet insisterar på att man vid planering av utvecklingsprojekt längs med gemenskapens långa kust, såsom stadsutveckling, industrianläggningar, små och stora hamnar, fritidsanläggningar etc. uttryckligen måste beakta konsekvenserna av klimatförändringarna och de därmed sammanhängande höjningarna av havsnivån, inbegripet den ökade frekvensen och styrkan av stormar och den ökade höjden på vågorna. Parlamentet insisterar på att inga nya kärnkraftsanläggningar skall byggas i kustområden.

14.    Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att utveckla system för tidig varning längs de områden längs de delar av Atlantens kuster som riskerar att drabbas av tsunamier.

15.    Europaparlamentet anser därför att det är viktigt att samordna tidsplanen för att upprätta havsstrategins handlingsplaner med viktiga program på EU-nivå, exempelvis EU:s strukturfonder, så att man får största möjliga nytta av samordning med befintliga program. Parlamentet anser därför att handlingsplanerna bör upprättas senast 2012 för att underlätta samordningen med utarbetandet av strukturprogrammen från och med 2014. Parlamentet betonar att samordning med EU:s jordbruksfond är särskilt viktigt för de regioner där jordbruket står för en betydande del av utsläppen i havet.

Den förbättrade europeiska sjöfarten med förbättrade europeiska fartyg

16.    Europaparlamentet betonar att sjötransporten är en synnerligen viktig del av den globala ekonomin och att godstransporter på fartyg idag är en av de minst miljöfarliga transportmetoderna. Sjöfarten innebär icke desto mindre stora miljöbelastningar, och därför krävs det ovillkorligen en hållbar utjämning mellan miljöskydd och ekonomiskt användande av de europeiska haven, där garanterandet av hållbar utveckling måste ges högsta prioritet. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkra denna balans när den utformar sina (framtida) förslag till havs- och hamnpolitik.

17.    Europaparlamentet framhåller att främjandet av sjöfart som hållbart transportmedel gör det nödvändigt att bygga ut hamnar och hamnområden. Parlamentet konstaterar att i habitatdirektivet[1] och direktivet om vilda fåglar[2] bedöms de eventuella negativa effekterna av detta endast på lokal nivå utan att hänsyn tas till de positiva miljöeffekterna. Parlamentet efterlyser därför en rättvis och bred bedömning av alla miljöfördelar i samband med utveckling av hamnprojekt jämfört med eventuell förlust av livsmiljöer på lokal nivå, och ersättning för sådana förluster, på grundval av artikel 6 i habitatdirektivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta specifika riktlinjer för integrering av miljöfördelar från sjöfart och hamnutveckling på EU-nivå i ett tidigare skede av beslutsprocessen i artikel 6 än i den möjlighet till undantag som anges i artikel 6.4. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att vid dess översyn av habitatdirektivet och direktivet om vilda fåglar inte enbart ta hänsyn till de ekologiska utan även de ekonomiska konsekvenser dessa direktiv har för miljön.

18.    Europaparlamentet anser att EU:s havspolitik bör innebära en strävan efter att bevara och stärka ställningen för EU:s sjöfartsnäringar och specialiserade verksamheter och undvika politik som uppmuntrar utflaggning till tredjeländer, vilket hotar sjösäkerheten och skyddet av haven samt utarmar EU:s ekonomi. Parlamentet betonar att skyddandet av havsmiljön uppnås bättre genom internationella bestämmelser som gäller alla fartyg oberoende av flagg och hemmahamn.

19.    Europaparlamentet anser att en innovativ, konkurrenskraftig europeisk varvsindustri är oerhört viktig för hållbar tillväxt i enlighet med Lissabonstrategin. Mot bakgrund av den ökade produktionskapaciteten på andra håll i världen understryker parlamentet att de senaste årens positiva utveckling av europeiska varv inte får leda till att man slår sig till ro. Parlamentet begär därför att det görs ytterligare insatser för att stärka konkurrenskraften och se till att alla får samma förutsättningar.

20.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja den europeiska varvsindustrin, som hela tiden är utsatt för illojal konkurrens från de asiatiska skeppsbyggarna, genom interventioner på WTO-nivå.

21.    Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbetsdokument om hur arbetet med initiativet LeaderSHIP 2015 fortskrider (KOM(2007)220) och betonar särskilt framgången med det nya heltäckande synsättet på industripolitik som LeaderSHIP 2015 gick i bräschen för, som ett av de första sektorsvisa initiativen.

22.    Europaparlamentet betonar att bättre (gränsöverskridande) samordning och samarbete mellan hamnar, och en mer balanserad fördelning av ansvaret mellan EU:s hamnar i hög grad kan bidra till att undvika ohållbara landtransporter.

23.    Europaparlamentet anser att om EU går i spetsen för strängare gränsvärden så är det inte till någon nackdel utan en möjlighet för EU:s industri. Parlamentet kräver därför att medlemsstaterna och EU skall öka sina ansträngningar för att främja forskning och utveckling när det gäller effektivare och renare fartygs- och hamnteknik.

24.    Europaparlamentet konstaterar att utsläpp av luftföroreningar från fartygsbaserade källor kommer att vara större än de från landbaserade källor inom en förutsebar framtid. Parlamentet upprepar sin begäran i samband med den tematiska strategin för luftkvalitet att kommissionen och medlemsstaterna skall vidta brådskande åtgärder för att skära ned utsläppen från sjöfartssektorn och att kommissionen skall lägga fram förslag om

–  att fastställa utsläppsstandarder för kväveoxider för fartyg som använder hamnar i EU,

–  att utse Medelhavet och nordöstra Atlanten till övervakningsområden för utsläpp av svaveloxider (SECA-områden) enligt Marpolkonventionen,

–  att sänka den högsta tillåtna svavelhalten i marina bränslen som används av passagerarfartyg i SECA-områden från 1,5 procent till 0,5 procent,

–  att införa instrument som skatter eller avgifter på utsläpp av svaveldioxid eller kvävedioxider från fartyg,

–  att uppmuntra differentierade avgifter i hamnar och farleder som gynnar fartyg med lägre utsläpp av svaveldioxid eller kvävedioxider,

–  att uppmuntra fartyg att använda landström när de ligger i hamn,

–  ett EG-direktiv om kvaliteten på marina bränslen.

25.    Europaparlamentet anser att man bland annat genom att främja användningen och den ytterligare utforskningen av biobränslen samt i ökad omfattning använda vindkraft vid framdrivning av fartyg kan skapa enorma möjligheter för att minska användningen av fossilt bränsle och begränsa koldioxidutsläppen i sjötransportsektorn, framför allt genom skatteincitament för användning av denna typ av bränsle och större incitament för forskning och utveckling. Parlamentet betonar emellertid behovet av obligatorisk miljöcertifiering och social certifiering för biobränslen och att hela deras livscykels klimateffektivitet och koldioxidbalans är odiskutabel.

26.    Europaparlamentet anser att insatser för att förhindra och hantera föroreningar som orsakas av fartyg inte bör begränsas till enbart oljeföroreningar utan bör omfatta alla typer av föroreningar, framför allt sådana som orsakas av farliga och giftiga ämnen. Parlamentet konstaterar att här spelar Europeiska sjösäkerhetsbyrån en viktig roll, och byrån bör successivt ta på sig allt större uppgifter, även om dessa uppgifter alltid bör ligga utanför de uppgifter som medlemsstaterna utför för att förhindra och sanera föroreningar. Parlamentet anser därför att det är nödvändigt att ge tillräckliga ekonomiska garantier för finansieringen av de uppgifter som Europeiska sjösäkerhetsbyrån anförtros.

27.    Europaparlamentet välkomnar driftsystemet CleanSeaNet för övervakning och upptäckt av föroreningar från fartyg, eftersom detta kommer att hjälpa kuststater att lokalisera och identifiera dem som förorenar i geografiska områden som omfattas av deras jurisdiktion. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt införliva Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser[3].

28.    Europaparlamentet erkänner kommissionens aktiviteter på området för fartygs- och sjösäkerhet efter fartygskatastroferna med ”Erika” och ”Prestige”, vars viktigaste resultat är åtgärdspaketen om sjöfartssäkerhet.

29.    Europaparlamentet kräver eftertryckligen att rådet (transport) snabbt förbereder ”det tredje sjösäkerhetspaketet” och fattar ett gemensamt beslut tillsammans med Europaparlamentet för att det inte skall uppstå en trovärdighetslucka.

30.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förstärka alla åtgärder som rör civilt och straffrättsligt skadeståndsansvar vid olyckor eller tillbud, samtidigt som subsidiaritetsprincipen, kompetensfördelningen och det internationella regelverket måste respekteras.

31.    Europaparlamentet påminner om de beslut som man fattat angående förbättringen av sjösäkerheten (MARE-utskottet) och kräver att kommissionen i nästa steg på ett bättre sätt tar hänsyn till den mänskliga faktorn.

32.    Europaparlamentet noterar med oro att Östersjön i dag är ett av världens mest förorenade hav och erinrar kommissionen om att parlamentet tidigare efterfrågat ett förslag till en rekommendation om en Östersjöstrategi för EU med förslag om åtgärder för en bättre miljö i Östersjön, framför allt minskad övergödning och stopp för utsläpp av olja och andra giftiga och skadliga ämnen i havet. Parlamentet erinrar om att man bör dra full nytta av de redskap för samarbete som redan finns, såsom Interreg-programmen, för att genomföra regionövergripande projekt för en bättre miljö i Östersjön.

33.    Europaparlamentet kräver att man i miljökänsliga områden och i havsområden i Östersjön som är svåra att navigera i, speciellt Kadetrinne, Skagerrak/Kattegatt, Stora Bält och Öresund, inrättar specialzoner där havsgående fartyg, speciellt oljetankerfartyg, inte får gå igenom utan lots. Parlamentet kräver att kommissionen och medlemsstaterna inleder upprättandet av nödvändiga åtgärder i behöriga internationella organ, i synnerhet inom IMO.

34.    Europaparlamentet påminner kommissionen om kravet att så snart som möjligt lägga fram ett förslag till rådet och parlamentet för att kunna säkerställa att bunkerolja för bränsle i nya fartyg också lagras i säkrare tankar med dubbla skrov, eftersom frakt- och containerfartyg ofta har tung brännolja som bränsle i sina bränsleförråd i sådana mängder som ofta avsevärt överstiger mindre oljetankfartygs frakt. Parlamentet anser att kommissionen, innan den lägger fram ett sådant förslag, först måste undersöka huruvida de befintliga IMO-regler som har fastställts i MEPC-resolution 141.54 är tillräckliga för att garantera säker transport av bunkerolja som används som bränsle.

35.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa övervakningen av tillämpningen av bestämmelserna om obligatorisk användning av dubbla skrov.

36.    Europaparlamentet kräver högsta säkerhetsnormer för alla fartyg som anlöper EU‑hamnar och förespråkar här att EU skall gå i spetsen för detta. Parlamentet är medvetet om att dessa krav inte kan utvidgas till att omfatta alla fartyg i 200-milszonen.

37.    Europaparlamentet är oroat över att allt färre välutbildade unga européer arbetar som officerare och besättning på EU-fartyg och att man därför kan befara en enorm kunskapsförlust. Parlamentet anser att bättre arbetsvillkor, som är förenliga med Internationella arbetsorganisationens och Internationella sjöfartsorganisationens bestämmelser, skulle kunna bidra till att locka fler européer till en karriär till sjöss.

38.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och den marina sektorns berörda parter att se över karriärplanerna och möjligheterna till livslångt lärande inom den marina sektorn, dels för att kunna använda förvärvade färdigheter och erfarenheter i praktiken, dels för att kunna införa system för att skifta mellan havs- och landbaserade yrken så att expertisen bevaras och karriärmöjligheterna blir attraktivare.

39.    Europaparlamentet anser i likhet med vad som föreslås i ovannämnda grönbok att arbetsmarknadens parter bör se över det faktum att sjömän inte omfattas av sociala direktiv.

40.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och fartygsägarna att ingå partnerskap för att utbilda goda sjömän och officerare, som man redan på ett framgångsrikt sätt gör i Danmark, och att via utbildningspolitiken öka deras kunskap om och entusiasm för det marina kulturarvet och erbjuda ytterligare incitament i anslutning till verksamheter och yrken som hör samman med havet. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa nödvändiga förutsättningar för att stödja dessa partnerskap, både ekonomiskt och på ett rådgivande sätt.

41.    Europaparlamentet kräver att en europeisk kvalitetsmärkning för fartyg införs, i linje med IMO:s vita klassificeringslista, som motsvarar senaste säkerhetsstandarder och sociala villkor, vilket medför att dessa fartyg får preferensbehandling inom ramen för hamnstatskontrollen.

42.    Europaparlamentet konstaterar att det råder brist på experter och välutbildade fackmän i branschen. Parlamentet föreslår att man inför särskilda utbildningskurser för skeppare och besättningar på fiskefartyg för att förmedla grundläggande förståelse för den vetenskap som hänför sig till deras industri, bland annat förståelse för vikten av att bevara en hållbar miljö som stöd för en stegvis utveckling av en ekosystembaserad strategi för framgångsrik fiskeförvaltning.

43.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa yrkesutbildningar för fiskare för att uppmuntra dem att fokusera på nya metoder som främjar utnyttjande av kunskaper om arbetet till havs. Parlamentet vill lyfta fram sektorerna kustnära vattenbruk och ekoturism som möjliga mål.

44.    Europaparlamentet påpekar hur viktigt det är att förbättra den allmänna uppfattningen om fiskesektorn, som för närvarande inte åtnjuter respekt. Parlamentet anser att förbättrade hälso- och säkerhetsförhållanden ombord samt bättre löner och andra villkor för besättningen endast kan uppnås inom en hållbar och lönsam industri. Mer resurser måste avsättas för forskning och utbildning som syftar till att öka kunskaper och färdigheter.

45.    Europaparlamentet konstaterar att ett av huvudmålen med havspolitiken är att skapa förutsättningar som säkerställer hygien, säkerhet och komfort för de anställda inom fiskeindustrin, både för fiskarna själva och för dem som arbetar inom sektorer i tidigare och senare led av produktionskedjan.

46.    Europaparlamentet anser att, i jämförelse med lagstiftning, är begreppet företagens sociala ansvar av begränsat värde i samband med att bevara havsmiljön, och att en korrekt rättslig grund därför måste fortsätta att underbygga gemenskapens program för att bevara miljön, vilket skall förstärkas med frivilliga åtgärder från de företag som önskar visa sitt ansvarsfulla beteende.

47.    Europaparlamentet fördömer villkoren som gäller för fartyg som förs till utvecklingsländer för att skrotas och kräver att kommissionen utarbetar förslag för att förbättra arbetsförhållandena på skrotningsvarven och undersöker alla de straffrättsliga möjligheter som EG domstolen har gjort tillgängliga när den fastställde att principen om att förorenaren betalar skall vara tillämplig inom den maritima sektorn, precis som inom andra sektorer. Parlamentet kräver i detta sammanhang att kommissionen utarbetar ett förslag för att utveckla ett ”grönt pass” som skall hänga ihop med fartygsdokumenten och där samtliga giftiga ämnen som finns med på fartyget finns förtecknade. Parlamentet anser att EU bör hantera frågan om återvinning av fartyg genom att ingå en bindande internationell konvention, planerad till 2008 eller 2009, och under tiden följa IMO:s riktlinjer.  

48.    Europaparlamentet anser att skeppsvarv och industrier för marin utrustning i unionen har lyckats förbli konkurrenskraftiga genom att investera i innovativa produkter och processer och genom att skapa kunskapsbaserade nischmarknader. Parlamentet anser att en europeisk havsstrategi bör skapa sådana förutsättningar som bidrar till att unionens ledande ställning på dessa marknader kan upprätthållas, bland annat genom att främja utvecklingen av mekanismer för överföring av marin teknik. Parlamentet anser det vara nödvändigt att vara uppmärksam på eventuell konkurrenssnedvridande praxis på världsmarknaden och reagera om sådan skulle förekommer.

49.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja gemenskapens riktlinjer för statligt stöd både när det gäller kostnader och beskattning, med särskild tonvikt på systemet med tonnageskatt. Parlamentet anser att LeaderSHIP 2015 har haft en positiv inverkan och att den martima sektorn måste kunna få statligt stöd för att främja innovation.

50.    Europaparlamentet begär att omlastning till havs av olja och annat giftigt gods i framtiden skall begränsas till noggrant utsedda platser som skall övervakas så att man lättare kan identifiera den skadeståndsansvarige vid utsläpp av föroreningar i havet. Parlamentet konstaterar att sjöfarten bidrar till den marina föroreningen och potentiellt till störningar i ekosystemen genom de främmande arter som kan införas i hav och oceaner i samband med avlastning av barlastvatten och de kemikalier som används i antifoulingfärger och som påverkar fiskhormoner. Parlamentet betonar att oljefläckar också utgör en betydande risk för havet.

51.    Europaparlamentet begär att utbildning och information skall tillhandahållas genom insamling, analys och spridning av bästa praxis, tekniker, instrument för att övervaka tanktömning och innovativa åtgärder för att bekämpa oljeföroreningar och föroreningar av giftiga och farliga ämnen, och att man skall utveckla tekniska lösningar – med användning av inspektion och satellitbaserad övervakning – för att övervaka läckage som sker genom olyckshändelser eller med avsikt.

En bättre europeisk kustpolitik, inklusive bättre europeiska hamnar

52.    Europaparlamentet anser att om en europeisk marinpolitik skall lyckas måste regionala och lokala aktörer vara delaktiga. Parlamentet välkomnar därför det allt närmare samarbetet och nätverken mellan EU:s kustregioner.

53.    Europaparlamentet anser att särskilda ansträngningar från kommissionen, medlemsstaterna och regionerna är nödvändiga för att öka medvetenheten om marina frågor. Parlamentet anser att detta kunde omfatta utmärkelser för till exempel föredömliga turistprojekt, miljövänlig sjöfart eller särskilda bidrag för marinutbildning. Parlamentet föreslår i detta avseende inrättandet av ett ”EU-märke” och pris till exemplariska havsregioner som ett sätt att främja bästa praxis. Parlamentet understryker betydelsen av sitt initiativ, som bör stödas av kommissionen, om att inrätta en europeisk havsdag som en hyllning till den maritima sektorn. Parlamentet betonar att gymnasier med stöd av kommissionen bör ge pilotkurser i ”havspedagogik”.

54.    Europaparlamentet uppmanar regioner och medlemsstater att använda sammanhållningspolitikens instrument för att öka integrationen inom havs- och kustpolitiken, främja företagande och grunda små och medelstora företag, och på så sätt komma ifrån problemet med säsongsbetonad sysselsättning. Parlamentet kräver i synnerhet att det inrättas ett nätverk för framstående havsregioner inom ramen för det europeiska territoriella samarbetet.

55.    Europaparlamentet understryker hamnarnas grundläggande betydelse som flaskhalsar för den internationella handeln, som ekonomiska motorer, som skapare av arbetstillfällen i kustregioner, som marknadsplats för fisket och som viktiga säkerhetskontrollpunkter.

56.    Europaparlamentet kräver, med hänsyn till luftföroreningarna i många hamnstäder och regioner, att medlemsstaterna och kommissionen märkbart förbättrar incitamenten för den landbaserade energiförsörjningen till de fartyg som ligger i hamn, när detta är kostnadseffektivt och miljömässigt fördelaktigt. Parlamentet kräver därför en omarbetning av rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet[4], så att de medlemsstater som utnyttjar möjligheten att bli befriade från skatt på bunkerolja, i enlighet med artikel 14 i direktivet, skulle förpliktigas att i samma utsträckning befria landbaserad elektricitet från skatt.

57.    Europaparlamentet kräver en omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester[5], så att alla fartyg som löper in i en EU-hamn kan göra sig av med 100 procent av sitt fasta och flytande avfall.

58.    Europaparlamentet tror att framtida flaskhalsar vid varutransporter i mindre utsträckning kommer att bero på hamnarnas lagringskapacitet och i högre grad på förbindelserna mellan hamnarna och europeiska nät för landtransporter. Parlamentet anser att europeiska hamnar måste ha de bästa möjliga förbindelserna till inlandet för att de möjligheter som maritima transporter erbjuder skall kunna utnyttjas till fullo och kräver därför, där det är nödvändigt, att man bygger ut mer miljövänlig infrastruktur, såsom järnväg och inlandsvattenvägar.

59.    Med tanke på den enorma betydelsen av vattenburen transport, både inom den inre marknaden och mellan EU och dess handelspartner, anser Europaparlamentet att en ny havsstrategi för EU bör innehålla en hamnstrategi som gör det möjligt för hamnar att utvecklas så att de kan möta marknadens utveckling och efterfrågan, samtidigt som relevant lagstiftning respekteras med målet att skapa ett gynnsamt investeringsklimat för att kunna öka hamnkapaciteten tillräckligt mycket för att tillgodose de ökande godstransporterna till sjöss. Parlamentet framhåller att utarbetandet av en sådan strategi måste samordnas med de pågående diskussionerna om en europeisk hamnpolitik så att dubbelarbete undviks.

60.    Europaparlamentet konstaterar att Europa är en populär region för yacht-, kryssnings- och dykturism. Parlamentet uppmuntrar de maritima regionerna att investera i sin marina infrastruktur och i annan relevant infrastruktur i syfte att dra nytta av denna växande marknad, och att samtidigt garantera skydd av livsmiljöer, arter och de marina ekosystemen i allmänhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till fastställandet av harmoniserade standarder för anläggningar och teknisk utrustning i syfte att säkerställa en hög nivå på tjänsternas kvalitet i hela unionen.

61.    Europaparlamentet betonar att territoriellt samarbete och nätverksbyggande mellan kustområden kan vara av stor betydelse för en heltäckande havspolitik, eftersom det främjar gemensamma strategier för att öka konkurrenskraften i kustområdena.

62.    Europaparlamentet stöder inrättandet av fler maritima sammanslutningar som kan dra fördel av de positiva erfarenheter man fått och den goda praxis som redan genomförts på detta område och anser att dessa exempel bör främjas och följas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att öka kustregionernas ekonomiska konkurrenskraft genom att främja forskning, inrättandet av kompetenscentrum inom havsområdet, teknisk utveckling, innovation och samarbete mellan företag (nätverk, sammanslutningar, offentliga partner) samt genom att tillhandahålla bättre stödtjänster som syftar till att minska dessa områdens beroende av ett mycket begränsat antal (traditionella) ekonomiska verksamheter.

63.    Europaparlamentet bekräftar återigen sin ståndpunkt av den 14 november 2006 om direktivet om en marin strategi[6], särskilt vad gäller förbuden och/eller kriterierna för systematiska/avsiktliga utsläpp av fasta ämnen, vätskor eller gas i vattenpelaren eller på havsbottnen/i de underliggande jordlagren. Parlamentet anser dessutom att all lagring av koldioxid i havsbotten och underliggande jordlager bör omfattas av tillstånd enligt internationell rätt, en förhandsbedömning av miljökonsekvenserna i enlighet med rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt[7]och tillämpliga internationella konventioner samt regelbunden övervakning och kontroll.

64.    Europaparlamentet är sålunda övertygat om att havsmiljöns förnybara resurser kan och bör användas på ett hållbart sätt, så att utnyttjandet av dem och de ekonomiska fördelarna av detta kan fortsätta på lång sikt. Parlamentet understryker därför behovet av att de olika berörda strategierna anpassas till kraven på en sund havsmiljö. Parlamentet kräver i detta sammanhang även en ökad användning av kust- och havsbaserad vindkraft, så att dess sysselsättnings- och näringspolitiska potential utnyttjas på ett hållbart sätt.

65.    Europaparlamentet insisterar emellertid på att ett av huvudmålen för förvaltningen av kustområden måste vara att bevara havsmiljön snarare än att etablera några få förevisningsområden som tecken på åtgärder för bevarande, i synnerhet med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2002/413/EG av den 30 maj 2002 om genomförandet av en integrerad förvaltning av kustområden i Europa[8].

66.    Europaparlamentet är i detta sammanhang ense med kommissionen om att det finns en naturlig gräns för omfånget på den mänskliga verksamhet, med hänsyn till befolkningstäthet och industriell verksamhet, som kustområdena klarar av utan allvarliga och eventuellt irreversibla skador på miljön. Parlamentet stöder därför kommissionens syn om att det behövs en omfattande undersökning för att bättre kunna fastställa dessa gränser och utarbeta prognoser och planer i enlighet med dem.

67.    Europaparlamentet påpekar att en tredimensionell kartläggning av havsbottnen skulle vara mycket värdefull, inte bara för fiskeindustrin utan även för energisektorn samt med tanke på bevarandeintressen och även militära intressen. Parlamentet anser att det stora kommersiella värdet av sådan kartläggning är uppenbart, och kartläggningen kan därför bidra till en lösning på frågan om anslag för denna verksamhet. Parlamentet anser att bättre uppgifter om hela sjöfartssektorn skulle kunna inbegripa mer exakta väderprognoser, information om förväntade våghöjder och ett stort antal frågor som skulle bidra till ökad säkerhet och utveckling.

68.    Europaparlamentet begär att det vidtas erforderliga åtgärder för att förebygga och hantera risken för att naturkatastrofer, till exempel översvämningar, erosioner, stormar och flodvågor, orsakar skador på kustområden. Parlamentet betonar vidare att det krävs gemenskapsåtgärder för att hantera de hot som människans verksamhet utgör för ekosystemen i Europas kustområden.

69.    Europaparlamentet anser att invallning av kuster för att skydda dem mot höjda havsnivåer kan leda till att livsmiljöer går förlorade, eftersom själva höjningen av havsnivån leder till så kallad ”coastal squeeze”, vilket innebär att saltträsk och våtmarksområden minskar samtidigt som erosionen av sanddyner ökar. Alla dessa områden är viktiga livsmiljöer för växter och djur. Parlamentet efterlyser en långsiktig strategi med målet att bevara kustskyddet, erbjuda skydd mot höjda havsnivåer och minimera förlusten av livsmiljöer.

70.    Europaparlamentet uppmuntrar inrättandet av nya nätverk för att genomföra projekt och verksamheter i form av partnerskap mellan den privata sektorn, frivilligorganisationer och lokala myndigheter och regioner i syfte att skapa ökad dynamik, innovation och effektivitet och att förbättra livskvaliteten i kustområdena.

71.    Europaparlamentet betonar att det är viktigt att inom ramen för en heltäckande havspolitik utveckla och idka en politik för integrerad förvaltning av kustområden (ICZM) som omfattar kustområdenas många olika användningsområden och deras inverkan på utvecklingspolitiken. Parlamentet begär därför att den relevanta nationella lagstiftningen i större utsträckning harmoniseras med gemenskapsrätten.

72.    Europaparlamentet betonar behovet av att göra kustområdena mer attraktiva, inte bara som områden för fritidsaktiviteter utan även som områden att bo, arbeta och investera i, genom att öka tillgängligheten och förbättra den interna infrastrukturen för transporter. Parlamentet begär även att det vidtas åtgärder för att förbättra de allmännyttiga tjänsterna (hälso- och sjukvård, utbildning, vatten och energi, information, kommunikationsteknik, posttjänster, avloppsvattenrening och avfallshantering) och att det tas hänsyn till årstidsbundna demografiska förändringar.

73.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, med hänsyn till att en betydande andel av nedsmutsningen EU:s hav kommer från landbaserade källor, att så fort som möjligt börjar tillämpa redan befintlig och även framtida gemenskapslagstiftning på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en handlingsplan för reducering av denna nedsmutsning. Parlamentet anser att man även måste finansiera projekt för att minska nedsmutsningen i tredjeländer, eftersom dessa länders filter- och reningssystemsnivå ofta ligger långt under europeiska normer, och en finansiell insats därför kan ha större effekt.

74.    Europaparlamentet beklagar att det i grönboken ännu inte har tagits tillräcklig hänsyn till jordbrukssektorns inverkan. Parlamentet betonar att jordbrukssektorn är en av de sektorer som släpper ut mest näringsämnen i havet. Parlamentet betonar att för att nå målet om en hållbar miljö måste nödvändiga åtgärder vidtas på EU-nivå.

75.    Europaparlamentet noterar att föroreningarna av havsmiljön till största delen kommer från landbaserade källor, vilket bland annat, men inte enbart, omfattar utsläpp från jordbruk och industrier, som har särskilt skadliga effekter på innanhav och delvis instängda hav. Parlamentet betonar att EU måste ägna särskild uppmärksamhet åt dessa områden och vidta åtgärder för att begränsa och förhindra ytterligare förorening. Den nya tekniken med global övervakning för miljö och säkerhet (GMES) skulle med fördel kunna användas för detta ändamål.

76.    Eftersom den marina sektorn är ett av de få områden där principen om att förorenaren betalar inte tillämpas anser Europaparlamentet att industrier som släpper ut avloppsvatten och industrier som verkar inom sand- och grusutvinning, industrier som försöker utvinna energi ur havet och andra företag som trots att de är landbaserade kan anses förorena den marina miljön bör bidra till en EU-fond inriktad på återuppbyggnad och bevarande av den marina floran och faunan, däribland fiskbestånden, och att kommissionen bör vidta åtgärder för att se till att principen om att förorenaren betalar tillämpas på ett enhetligare och effektivare sätt.

77.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att kontrollera de förorenande ämnen (miljöförorening av haven) som uppstår vid avrinning från jordbruket eller som härrör från avloppsvatten, industriutsläpp och från avfall, ofta plastavfall, som kan orsaka kvävning bland havsdäggdjur, sköldpaddor och fåglar. Sådana förorenande ämnen utgör en allt större risk som i högsta grad drabbar fiske- och turistsektorn och som även försämrar den hälsomässiga kvaliteten på fiskprodukter avsedda för mänsklig konsumtion. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmana medlemsstaterna att, när det gäller oceangående fartyg, tillämpa bilaga V i Internationella sjöfartsorganisationens konvention MARPOL, som förbjuder utsläpp av plastavfall och restprodukter från förbränning av plast i havet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ändra direktiv 2000/59/EG om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester för att förbättra lämpligheten för och tillgången till sådana anordningar för att i slutändan minska utsläppen av avfall i havet.

78.    Europaparlamentet uppmanar EU att inom ramen för den internationella havspolitiken se över och uppdatera FN:s havsrättskonvention av den 10 december 1982 och avtalet av den 28 juli 1994 om genomförande av del XI i denna konvention (se EGT L179, 23.6.1998, s. 129), och framför allt förbättra sjöfartssäkerhetsbestämmelserna, förhindra nedsmutsningen av havet samt skydda och bevara havsmiljön. Parlamentet uppmanar dessutom EU-myndigheter att särskilt arbeta för att få EU:s medlemsstater att på ett effektivt sätt använda sig av det rättsligt bindande tvistlösningsförfarandet vid den internationella havsrättsdomstol med säte i Hamburg som inrättades 1996 på grundval av FN:s havsrättskonvention, eftersom medlemsstaterna tyvärr än så länge har undvikit att lösa sina tvister vid den internationella havsrättsdomstolen.

79.    Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att genomföra specifika, vetenskapliga, miljömässiga och socioekonomiska statistiska och andra undersökningar av havsregionerna, i syfte att övervaka och kontrollera vilka effekter den ekonomiska utvecklingen och utvecklingen av idrotts- och fritidsaktiviteter har i dessa regioner.

80.    Europaparlamentet är oroat över bristen på välutbildad arbetskraft i viktiga marina näringslivsbranscher på land. Parlamentet anser här att gemensamma sysselsättningsoffensiver i medlemsstaterna tillsammans med de berörda företagen skulle kunna leda till att problemet blir mindre.

81.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra samtliga berörda parter delaktiga i alla steg i processen för att förbättra EU:s havspolitik, både vid genomförandet och verkställandet av befintlig lagstiftning och vid utarbetandet av nya initiativ.

Hållbar turism i kustområden

82.    Europaparlamentet betonar att turism som utvecklas på rätt sätt är en hållbar inkomstkälla för lokala ekonomier och kan bidra till att skydda och förbättra miljön och till att främja och bevara kulturella, historiska och miljömässiga särdrag, hantverk och en hållbar havsturism. Parlamentet efterlyser därför särskilt investeringar i turistinfrastruktur i förbindelse med segling, dykning och kryssningar samt skydd och främjande av arkeologiska skatter i havet.

83.    Europaparlamentet understryker att turismpolitiken omfattas av subsidiaritetsprincipen. Parlamentet betonar behovet av att respektera nationella planer som baseras på erfarenhet och bästa praxis.

84.    Europaparlamentet understryker att avsaknaden av ändamålsenliga och jämförbara uppgifter är ett av nyckelproblemen när det gäller att erhålla tillförlitliga uppgifter om sysselsättningssituationen inom turismen i kustområden.

85.    Europaparlamentet anser också att en ren miljö och en god luft- och vattenkvalitet är nödvändiga för sektorns överlevnad. Därför bör alla framtida europeiska turismprojekt ta hänsyn till miljömässig förenlighet och hållbarhet.

86.    Europaparlamentet konstaterar att Europa är en favoritdestination för kryssningsfartyg och betonar att tillhandahållandet av tjänster bör organiseras på ett sätt som garanterar fri konkurrens, och att behovet av bättre infrastruktur på detta område måste tillfredsställas.

87.    Europaparlamentet anser att den traditionella säsongbetonade verksamheten bör utvecklas så att den sträcker sig över hela året. Parlamentet betonar att branschen bör utnyttja chansen att satsa på hållbar turismverksamhet året runt. Parlamentet anser att en förlängning av säsongen kan skapa arbetstillfällen och leda till ekonomisk framgång. Parlamentet betonar att när det gäller hållbarhet och ”miljöfostran” kan exempel på bästa praxis på ett betydande sätt påverka turismkoncept. Parlamentet understryker att målet för branschen och miljön i kustregionen bör vara att dra nytta av en förlängning av den affärsmässigt lönsamma säsongen.

88.    Europaparlamentet anser att EU:s Agenda 21 för en hållbar europeisk turism måste ta hänsyn till kustturismens – och öturismens – särdrag och lägga fram användbara initiativ och utbyta god praxis för att på ett effektivt sätt bekämpa sektorns säsongsbetonade karaktär, exempelvis utveckla turism för äldre människor.

89.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en hållbar maritim europeisk turismstrategi som följer ett integrerat politiskt tillvägagångssätt.

En hållbar maritim miljö

90.    Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 14 november 2006 om en temainriktad strategi för skydd och bevarande av den marina miljön[9] och upprepar särskilt behovet av att

· EU:s övergripande mål skall vara en hållbar användning av haven och att bevara de marina ekosystemen, vilket inbegriper en stark EU-politik om marint skydd som skall förhindra ytterligare förluster av den biologiska mångfalden och ytterligare försämring av den marina miljön,

· införa en för hela EU gemensam definition av god miljöstatus,

· Europeiska miljöbyrån tillhandhåller regelbundna bedömningar av den marina miljön, vilket kräver förbättringar av den nationella insamlingen, rapporteringen och utbytet av uppgifter,

· erkänna betydelsen av samråd på förhand, samordning och samarbete med angränsande länder vid antagande och genomförande av det kommande direktivet om en marin strategi, såsom parlamentet betonar i sin ståndpunkt av den 14 november 2006[10].

91.    Europaparlamentet konstaterar att en sund havsmiljö utgör grunden för en hållbar utveckling inom EU:s maritima sektor och erinrar om EU:s åtagande att inbegripa miljöaspekterna i alla delar av gemenskapspolitiken.

92.    Europaparlamentet vidhåller att en ren havsmiljö, med tillräcklig biologisk mångfald för att garantera att de ingående ekosystemen fungerar på rätt sätt, är av avgörande betydelse för Europa. Parlamentet insisterar dessutom på att de inneboende värdena i havsområdena innebär att fördelarna med en god marin miljöstatus i EU sträcker sig långt över de potentiella ekonomiska vinsterna från att utnyttja olika komponenter i haven, kustvattnen och avrinningsområden och att bevarande och i många fall återställande av EU:s havsmiljö därför är absolut nödvändigt.

93.    Europaparlamentet erinrar om principen som underbygger den ekosystembaserade metoden för förvaltning av mänsklig verksamhet, vilken är en av nyckelåtgärderna i den tematiska strategin för att skydda och bevara havsmiljön. Parlamentet insisterar på att denna princip skall tillämpas även med avseende på havspolitiken.

94.    Europaparlamentet understryker med eftertryck behovet av att de kriterier som används för att definiera ett gott miljötillstånd är tillräckligt långtgående, eftersom dessa mål som hänför sig till kvalitet troligen kommer att vara styrande för åtgärdsprogrammen under lång tid framöver.

95.    Europaparlamentet anser vidare att åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten måste vidtas snabbt och är därför bekymrat över den utsträckta tidsplan som föreslås i förslaget till direktiv om en marin strategi.

96.    Europaparlamentet begär med eftertryck att genomförandet av nätverket för marina skyddade områden skall påskyndas.

97.    Europaparlamentet är övertygat om att en ren havsmiljö är avgörande för de marina arterna, inbegripet både de kommersiella fiskarterna och fiskarter som inte exploateras, och att återupprättandet av de utfiskade fiskbestånden är beroende av en minskning såväl av de marina föroreningarna som av fiskenivåerna. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att minska marina föroreningar för att garantera att fiskmjöl som används i EU inte är kontaminerat.

98.    Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på de ibland katastrofala konsekvenserna av exotiska organismer i det marina ekosystemet och konstaterar att invasiva främmande arter är ett stort hot mot den marina biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta brådskande åtgärder för att förhindra att organismer överförs till barlastvatten och att införa verksamma kontroller av utsläpp av barlastvatten inom EU:s vatten.

99.    Europaparlamentet anser att klusterkonceptet skulle kunna ha positiva effekter på havsmiljön om bevarande av livsmiljöer, kontroll av föroreningar och andra miljötekniker införlivas i utformningen och genomförandet av klustren från planeringsstadiet och framåt.

100.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens erkännande att ett omfattande system för fysisk planering är nödvändigt för att garantera en stabil lagstiftningsram och en rättsligt bindande grund för beslutsfattande. Parlamentet anser att ett avgörande kriterium för effektiv ekosystembaserad fysisk planering måste vara att organisera verksamheter på ett sådant sätt att effekterna av miljöskadliga verksamheter på ekologiskt känsliga områden minskar samtidigt som resurserna i alla övriga områden används på ett ekologiskt hållbart sätt. Parlamentet insisterar i detta sammanhang på att man använder instrumentet för strategisk miljöbedömning[11], vilket fastställts i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan.

101.  Europaparlamentet noterar att uppnående av god miljöstatus också kräver att mänskliga verksamheter som utförs utanför ekologiskt känsliga områden skall regleras noga så att all eventuell negativ påverkan på havsmiljön minimeras.

Integrerad fiskeripolitik

102.  Europaparlamentet anser att fiskeverksamheten måste bidra till att bevara livskraftiga kustsamhällen. Parlamentet betonar att för att detta mål skall kunna uppnås måste man erbjuda möjligheter till kustnära fiske, småskaligt fiske och fritidsfiske. Sådan fiskeverksamhet främjar turismen, skyddar vårt rika kustarv och bidrar till sammanhållningen mellan våra kustsamhällen.

103.  Europaparlamentet konstaterar att sektorn är beredd att acceptera utvecklingen av en ekosystembaserad strategi för fiskeförvaltningen, men att de ytterligare begränsningar som kan följa av nätet Natura 2000 och andra eventuella skyddade havsområden kan leda till att det obegränsade tillträdet till och fiskeverksamheten i dessa områden sätts på spel, vilket är oroande. Parlamentet anser att utveckling av fiskeverksamhet som inte strider mot skyddsmålsättningarna bör tillåtas inom de skyddade havsområdena. Även när det gäller fiskeverksamheter som skadar eller potentiellt kan skada skyddsobjekten inom de skyddade havsområdena anser parlamentet att man bör göra större ansträngningar, bland annat med hjälp av forskning och utveckling, för att göra fiskemetoderna mer miljövänliga och i motiverade fall öka tillgängligheten till dessa områden.

104.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att det framtida fisket måste begränsas genom en försiktighetsstrategi som garanterar att sunda ekosystem bevaras och sällsynta, sårbara eller värdefulla arter och livsmiljöer skyddas. Detta kommer oundvikligen att kräva ett ökat miljöskydd som inbegriper ett nätverk av skyddade havsområden som skapats i enlighet med bestämmelserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken och ett system för integrerad kustförvaltning för att garantera att man sätter stopp för den onödiga degraderingen av livsmiljöer och den allvarliga försämringen av den biologiska mångfalden.

105.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till de goda erfarenheterna av lokala och regionala myndigheters förvaltning av fisket så att de kan tillämpas som modell inom andra regioner, speciellt de erfarenheter som omfattar en integrerad och hållbar förvaltning av havet genom ett förbud mot icke-selektiv fiskeutrustning, anpassning av fiskeflottornas storlek till befintliga resurser, kustplanering, reglering av turistaktiviteter såsom valskådning, utarbetande av förvaltningsplaner för områden inom Natura 2000-nätet och inrättande av skyddade områden.

106.  Europaparlamentet betonar att de regionala rådgivande nämndernas värdefulla rådgivande roll bör erkännas och nämnderna bör rådfrågas angående förvaltning av den marina miljön.

107.  Europaparlamentet stöder EU:s åtagande vid miljötoppmötet 2002 som nyligen upprepades i kommissionens meddelande (Att genomföra hållbarhet inom EU:s fiske genom maximal hållbar avkastning) om att, ifall det är möjligt, återställa fiskbestånden till nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning före 2015. Parlamentet anser att det bästa sättet är att undvika användning av godtyckliga referenspunkter baserade på en enkel matematisk modell. Parlamentet anser att en alternativ tolkning av den maximala hållbara avkastningen, till exempel maximering av de totala fångsterna över en fastställd tidsperiod (till exempel tio år), skulle kunna innebära ett realistiskt och tänkbart sätt att förbättra statusen för EU:s fiske.

108.  Europaparlamentet anser att ett viktigt sätt att reducera utsläppen är att förbättra fiskets selektivitet genom modifikationer av fiskeutrustning och tekniker. Parlamentet inser att samarbetet mellan dem som bedriver fiske, och deras kunskaper i dessa frågor, är av yttersta vikt och att fiskare som är innovativa i detta avseende bör belönas.

109.  Europaparlamentet efterlyser ökade insatser för att sätta stopp för det skandalösa problemet med bifångster och kasserad fångst, vilket är en av de allvarligaste följderna av systemet med största tillåtna fångstmängder (TAC) och den gemensamma fiskeripolitikens kvotsystem. Parlamentet anser att det måste bli ett slut på de bifångster som leder till en avskyvärd skövling av bestånden av marina däggdjur, sjöfåglar och sköldpaddor. Den skada som fiskeutrustning orsakar känsliga havsbottnar kräver dessutom att dessa omfattas av ett särskilt skydd. Parlamentet påpekar att förlorade nät även leder till ”spökfiske” vilket i stor utsträckning kan bidra till uttömning av bestånden.

110.  Europaparlamentet anser bestämt att det finns ett brådskande behov av att främja och tillämpa ett system för kartläggning eller ett program för fysisk planering av gemenskapens vatten för att bemöta kraven på att bevara en hållbar och geografiskt representativ fiskesektor. Parlamentet anser att kartläggning är lämplig med tanke på vindkraftverk eller energiproduktion till havs, kolupptagning, sand- och grusutvinning eller vattenbruk, och att kartläggning av skyddade havsområden, inklusive Natura 2000-områden och lokalisering av andra känsliga livsmiljöer och arter, skulle leda till ett mer effektivt och hållbart utnyttjande av den marina miljön. Parlamentet betonar att för att främja en effektiv områdesplanering måste fiskeriverksamheterna kartläggas, vilket skulle underlättas av en förbättrad och standardiserad tillgång till fartygsövervakningssystem och loggböcker inom medlemsstaterna. Parlamentet anser att planeringsbeslut som rör gemenskapens farvatten bör fattas i fullt samförstånd med fiskerisektorn och de samhällen som direkt berörs.

111.  Europaparlamentet betonar vattenbrukets ökade socioekonomiska betydelse i en situation då fiskbestånden minskar i hela världen. Parlamentet tror att den årliga försäljningen av vattenbruksprodukter i världen snart kommer att överstiga försäljningen av vild fisk. Parlamentet betonar att EU har gått i bräschen för denna spännande utveckling och bör sträva efter att bevara sin ledande ställning och uppmuntra till vidareutveckling på ett sätt som är förenligt med andra former för exploatering av kust- och havsområden. Parlamentet betonar vattenbrukets roll för de ofta avsides belägna landsbygdsområden där få sysselsättningsmöjligheter existerar. Parlamentet understryker att man inom ramen för en strategi som syftar till en integrerad förvaltning av kustområden bör främja tydligt avgränsade områden där fiskodlingarna kan samlas och att detta bör kopplas till ett förenklat regelverk som främjar företagsamhet och hållbarhet. Parlamentet anser att det inom vattenbrukssektorn bör det utvecklas nya tekniker som leder till bättre kvalitetsstyrning, garantier för spårbarhet genom hela produktions- och värdekedjan och ett allmänt erkännande av vattenbruket som en av den marina sektorns viktigaste delsektorer.

112.  Europaparlamentet framhäver att vissa vattenbruksåtgärder bidrar till att utarma vissa bestånd. Parlamentet påpekar att fångst av unga exemplar av vissa marina arter i syfte att göda dem hindrar reproduktionen och rubbar den biologiska balansen mellan arterna. Parlamentet anser att de höga priserna på en del av dessa arter på några av världens marknader har lett till att ingen hänsyn tagits till behovet av att bevara vissa marina ekosystem.

113.  Europaparlamentet påpekar att militära operationer även får återverkningar på fiskesektorn. Fiskefartyg och andra fartyg tillåts inte vistas i marina skjutområden, vilka däremot ofta kan erbjuda en fristad för biologisk mångfald. Användning av ekolod med mycket låg frekvens, särskilt på ubåtar, får emellertid allvarliga konsekvenser för havsdäggdjur och andra fiskbestånd och bör omfattas av stränga bestämmelser och anvisas till bestämda områden.  

114.  Europaparlamentet betonar vikten av att övervaka fisket på internationellt vatten, eftersom detta även påverkar fiskeresurserna inom EU:s exklusiva ekonomiska zoner.

Havsforskning, energi, teknik och innovation

115.  Europaparlamentet anser att de flesta av utmaningarna på miljö- och hållbarhetsområdet måste mötas på ett sätt som innebär att de vetenskapliga och tekniska rönen används på rätt sätt och att tillräckliga anslag därför måste anslås av gemenskapen och medlemsstaterna. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en strategi för europeisk maritim forskning och för bättre samordning och nätverksbildning mellan de europeiska havsforskningsinstituten. Parlamentet uppmanar därför till grundandet av ett ”europeiskt marinvetenskapligt konsortium” med medverkan från alla relevanta europeiska havsforskningsinstitut och med EU:s stöd. Parlamentet begär att den kunskap som erhålls införs och lagras i ett europeiskt maritimt uppgiftscentrum, som alla havsforskningsinstitut bör ha tillgång till. Europaparlamentet stöder i detta sammanhang främjandet av en regelbunden europeisk havskonferens som ett forum för forskare och industrin.

116.  Europaparlamentet framhåller att god förvaltning av havsmiljöns resurser kräver en grundlig informationsbas. Parlamentet betonar därför vikten av god vetenskaplig kunskap om havsmiljön för att främja kostnadseffektivt beslutsfattande och för att undvika åtgärder som inte tillför mervärde. Parlamentet begär därför eftertryckligen att marin forskning skall särbehandlas i resurstilldelningen för att möjliggöra hållbara och effektiva miljöförbättringar.

117.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta och genomföra ett mätprogram för havsbottnen och kustvattnen i Europa, för att på denna grund kunna utveckla en europeisk havsatlas.

118.  Europaparlamentet ställer sig bakom synpunkten i grönboken att det finns omfattande och svåra problem med tillgången på uppgifter om tillståndet i havsmiljön och den verksamhet som antingen bedrivs i havsmiljön eller har konsekvenser för denna. Parlamentet stöder därför kravet på avsevärt förbättrade program för insamling av uppgifter, kartläggning och undersökningar, spårning av fartyg m.m. inom de områden som inbegriper medlemsstaterna, havskonventionerna, kommissionen och andra gemenskapsorgan såsom Europeiska miljöbyrån och Europeiska sjösäkerhetsbyrån. Parlamentet framhåller även betydelsen av utbyte av bästa praxis på nationell, regional och europeisk nivå.

119.  Europaparlamentet begär att havsforskning skall ingå i EU:s sjunde ramprogram för forskning som ett tvärvetenskapligt tema och som ett grundläggande område för framtida ramprogram för forskning. Parlamentet begär att haven som eventuell bidragande lösning på Europas energiproblem görs till huvudpunkten för sådan forskning som skall främjas.

120.  Europaparlamentet betonar att havsbaserad vindkraft har en mycket stor utvecklingspotential och kan ge ett avsevärt bidrag till Europas oberoende av energiimporter och klimatskyddet, men att det fortfarande krävs enorma ansträngningar för att utnyttja denna potential fullt ut. Kommissionen uppmanas därför att utarbeta en handlingsplan för havsbaserad vindkraft som omfattar en effektiv europeisk strategi för havsbaserad teknik, främjar ökad nätsammankoppling och anger möjligheterna för hur man till 2020 kan uppnå åtminstone en installerad kapacitet på 50 GW. Parlamentet förväntar sig framför allt att ett tillvägagångssätt i ”ett enda steg” tillämpas och att en intelligent havsbaserad nätinfrastrukur främjas. Parlamentet välkomnar kommissionens rekommendation om att utarbeta en europeisk strategiplan för energiteknik och kräver att storskalig utveckling av havsbaserad vindkraft skall stå i centrum för ansträngningarna.

121.  Europaparlamentet erkänner kustområdenas betydelse för utvecklingen av förnybar energi, som är en avgörande och integrerad del av EU:s ansträngningar för att bekämpa de globala klimatförändringarna. Parlamentet påpekar att korrekt zonindelning för marin fysisk planering som bidrar till att utveckla platser för utnyttjande av vindkraft, tidvattenkraft och andra former av energi därför kommer att bli nödvändig för att minimera konflikter med andra användare av havsmiljön och undvika försämring av miljön, varvid hänsyn bör tas till miljökonsekvensbedömningar. Parlamentet välkomnar de viktiga möjligheter som de växande branscherna för förnybar energi erbjuder för att skapa sysselsättning och teknisk expertis inom EU.

122.  Europaparlamentet betonar - utöver det att skadliga metoder måste avskaffas - vikten av att utveckla sådan verksamhet utanför fisket som är förenlig med fiskesektorn genom att exempelvis uppmuntra planering av plattformar för energiproduktion eller vindturbiner som bidrar till att främja och bevara ett blomstrande ekosystem och därmed underlättar inrättandet av lek- och yngelområden för marina arter i områden där det råder fiskeförbud.

123.  Europaparlamentet stöder övergången till en koldioxidfri energialstring, men betonar vikten av att man ser till att den marina faunan skyddas vid utformningen och placeringen av generatorer för förnybar energi. Europaparlamentet efterlyser därför en noggrann planering av havsbaserade anläggningar för förnybar energi. Parlamentet konstaterar att det finns många potentiella risker förknippade med energiproduktion som måste undvikas. Parlamentet understyrker att anläggningar som är avsedda att utnyttja vind- eller vågenergi kan påverka de naturliga cyklerna i de lägre havsskikten. Parlamentet betonar att fågelområden i flodmynningarnas tidvattenområden kan försvinna efter att man byggt barriärer för att minska tidvattenhöjden. Parlamentet betonar också att ändringar i tidvattenstyrkan på liknande sätt kan påverka hästmusslor, rev av Limaria hians, kalkhaltiga havsalger, havsanemon och mjukkoraller.

124.  Europaparlamentet anser att det finns stora möjligheter att förbättra tekniken för avsaltning och undvika förorening av kustvatten, särskilt om dessa områden utgör en del av Natura 2000-nätverket. Parlamentet uppmanar behöriga myndigheter att göra en miljökonsekvensbedömning av dessa avsaltningsanläggningar, framför allt i de områden där vatten kan erhållas på ett mer hållbart sätt.

125.  Europaparlamentet anser mot bakgrund av den ovanligt snabba utvecklingen av avsaltningsanläggningar för havsvatten, som släpper ut tonvis med saltlösning och andra produkter i havet, att kommissionen bör inleda studier om dessa anläggningars inverkan på plankton och havsbotten samt på förändringar och mutationer i ekosystemet.

126.  Europaparlamentet anser att satellitnavigeringssystemet Galileo och GMES-systemet erbjuder enorma möjligheter för den maritima sektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att bättre främja användningen av dessa system inom ramen för havsstrategin.

127.  Europaparlamentet betonar betydelsen av IT i samband med hamnlogistik. Parlamentet är övertygat om att nya lagstiftningsförslag, exempelvis det om radiofrekvensidentifikation (RFID), bör vara inriktade på att främja användningen av dessa tekniker. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa EU-omfattande IT‑standarder för alla hamnar i unionen och att inta en ledande roll i förhandlingarna om internationella teknikstandarder.

128.  Europaparlamentet påpekar att eftersom de ytterst belägna områdena är belägna i Atlanten och Indiska oceanen och ligger bra till för att observera fenomen som rör vädercykler och vulkanologi, och eftersom oceanografi, biologisk mångfald, miljökvalitet, förvaltning av naturresurser, energi och vatten, genetik, folkhälsa, hälsovetenskap, nya telekommunikationssystem och tjänster i dessa territorier är favoritområden för europeisk forskning, bör man ta hänsyn till dessa regioner vid planeringen av framtida forsknings- och utvecklingsprogram.

129.  Europaparlamentet betraktar marin (”blå”) bioteknik som en av de mest lovande teknikerna för de kommande decennierna, med många möjliga användningsområden inom läkemedels-, kosmetik- och livsmedelsindustrin samt inom miljösanering. Parlamentet anser att forskningen på detta område bör intensifieras, att medlemsstaterna skulle kunna dra nytta av inrättandet av ”blåa” investeringsfonder såsom föreslås i grönboken och att bättre synergieffekter skulle kunna uppnås genom bättre samordning av medlemsstaternas forskningsinsatser på detta område. Parlamentet betonar att all utveckling av blå bioteknik måste vara föremål för strikt reglering och ordentlig utvärdering så att ömtåliga och hotade marina ekosystem inte överutnyttjas och skadas ytterligare.

130.  Europaparlamentet påpekar att havsbottensediment innehåller stora mängder metanhydrater som skulle kunna komplettera eller ersätta traditionella kolväten. Parlamentet understryker att säkerställandet av tillgången till och utvärderingen av dessa resurser – och utvecklandet av sätt att utnyttja dem – är en stor utmaning som EU bör undersöka närmare. Parlamentet anser att EU-medlemsstaternas utvidgning av sin kontinentalsockel till mer än 200 sjömil i enlighet med artikel 76 i Montego Bay-konventionen innebär en möjlighet att bevara tillgången till potentiella extraresurser.

En gemensam havspolitik

131.  Europaparlamentet instämmer i kommissionens uppfattning att skapandet av ett gemensamt europeiskt havsområde märkbart kan höja effektiviteten vid förvaltningen av territorialvatten och anser att ett sådant havsområde kommer att underlätta integreringen av den inre marknaden för marina transporter och tjänster inom EU, särskilt när det gäller en förenkling av förvaltnings- och tullrutiner och med hänsyn till UNCLOS- och IMO-konventionerna, inklusive ”navigationsfriheten” och ”rätten till fri passage” inom den exklusiva ekonomiska zonen (EEZ) på internationellt vatten (det fria havet). Parlamentet konstaterar att gemenskapslagstiftningen redan har tagit stora steg i denna riktning, men att det ännu delvis brister i genomförandet i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt genomföra gemenskapslagstiftningen.

132.  Europaparlamentet framhåller närsjöfartens fördelar och potential som ett hållbart och effektivt transportmedel som enkelt kringgår flaskhalsar på land och har tillräckligt med kapacitet för att växa. Parlamentet ber därför kommissionen att stödja och främja närsjöfart genom att fullt ut genomföra åtgärder som gäller närsjöfart. Parlamentet anser att det faktum att närsjöfarten rättsligt fortfarande betraktas som internationell transport utgör ett hinder för närsjöfartens tillväxt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett förslag om att integrera närsjöfarten i EU:s inre marknad. Parlamentet understryker att detta inte får inkräkta på UNCLOS- och IMO-konventionerna, inklusive ”navigationsfriheten” och ”rätten till fri passage” inom den exklusiva ekonomiska zonen (EEZ) på internationellt vatten (det fria havet).

133.  Europaparlamentet är besviket på de små framsteg som hittills har gjorts för att förverkliga TEN‑projekt nr 21 om havsmotorvägar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utse en samordnare för att påskynda förverkligandet av havsmotorvägarna.

134.  Europaparlamentet anser att skyddet och främjandet av havets arkeologiska skatter också bör ha en framträdande plats i EU:s nya havspolitik.

135.  Europaparlamentet anser att fullständigt genomförande i god tid av all gemenskapslagstiftning på miljöområdet (vilken omfattar bland annat ramdirektivet om vatten[12], habitatdirektivet, fågeldirektivet, nitratdirektivet,[13] direktivet om marina bränslens svavelhalter[14] och direktivet om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser[15]) är absolut nödvändigt för att havsmiljöns kvalitet skall bevaras, och att kommissionen bör utnyttja alla påtryckningar som behövs för att uppmuntra medlemsstaterna att uppnå detta, om nödvändigt även genom lagstiftningsåtgärder.

136.  Europaparlamentet är övertygat om att försiktighetsprincipen, såsom den uttrycks i artikel 174.2 i EG-fördraget, måste utgöra grunden för alla slags typer av utnyttjande av de marina områdena i EU. Parlamentet betonar att brist på vetenskaplig säkerhet därför inte bör användas som en ursäkt för att försena förebyggande åtgärder.

137.  Europaparlamentet noterar uppgifterna i grönboken att militären kan lämna flera användbara bidrag, däribland lokalisering och räddningsuppgifter, katastrofhjälp och övervakning till sjöss. Parlamentet beklagar dock att ingenting nämns om de skador på miljön som kan bli resultatet av militär verksamhet, exempelvis vapentester, konstruktion av flottbaser och användning av högintensiva undervattenssonarsystem som kan ha skadliga effekter på valdjur och leda till dövhet, skador på inre organ och dödlig masstrandning. Parlamentet insisterar därför på att militär verksamhet skall inbegripas helt i den marina politiken och omfattas av fullständiga miljökonsekvensbedömningar och ansvarsskyldighet.

138.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i anslutning till sin havspolitik genomföra grundliga undersökningar av de gamla ammunitionsförråd från tidigare krig som sänkts i de europeiska haven och den fara som dessa utgör för människor och miljön samt prova eller vidta eventuella säkrings- och bärgningsåtgärder.

139.  Europaparlamentet efterlyser en större roll för gemenskapen i internationella organisationer. Parlamentet betonar emellertid att gemenskapen i dessa sammanhang inte kan eller bör företräda – eller ännu mindre ersätta – EU:s medlemsstater. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet om att yrka på att EU skall bli medlem av IMO.

140.  Europaparlamentet betonar att EU aktivt måste engagera sig i marin förvaltning på internationell nivå för att främja rättvisa konkurrensvillkor för marin ekonomi, utan att äventyra ambitionerna vad gäller de marina verksamheternas miljömässiga hållbarhet.

141.  Europaparlamentet framhåller att genomförandet och verkställandet av befintlig IMO-, ILO- och EU-lagstiftning har lett till en säkrare, renare och ekonomiskt livskraftig havssektor. Parlamentet välkomnar revideringen av bilagorna I och II i MARPOL-konventionen som trädde i kraft den 1 januari 2007. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att utan dröjsmål ratificera alla relevanta IMO- och ILO-konventioner, särskilt bilaga VI i MARPOL-konventionen, bunkerkonventionen, internationella konventionen om kontroll av skadliga antifoulingsystem på fartyg (AFS-konventionen) samt HNS-konventionen. Parlamentet uppmanar till att införa ratificering eller icke ratificering som ett kriterium för inspektion av fartyg inom ramen för hamnstatskontrollen.

142.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att aktivt delta i de diskussioner som förs under överinseende av den internationella oljeskadefonden (IOPCF) för att bekämpa undermålig sjöfart och därmed främja sjöfart av hög kvalitet. Parlamentet betonar att man på medellång sikt bör överväga att se över ansvarighetskonventionen och den internationella oljeskadefonden.

143.  Europaparlamentet anser att Europeiska sjösäkerhetsbyrån, Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), Gemenskapens kontrollorgan för fiske och Europeiska miljöbyrån förfogar över flera instrument vilka kunde kombineras på ett effektivt sätt i syfte att effektivt stödja den europeiska havspolitiken. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inte endast undanröja hindren för dessa byråers samarbete, utan att formalisera detta samarbete, för att säkra följande: 1. Säkerheten till sjöss och skydd av den marina miljön (bland annat övervakning av fisket), skydd mot terrorism, sjöröveri och sjöfartsbrottslighet samt mot olagligt, oreglerat och icke-rapporterat fiske. 2. Genomförandet av samordnade inspektioner av fisket och verkställandet av bestämmelser på samma sätt inom hela EU samt medlemsstaternas domstolars tillämpning av likadana sanktioner och påföljder. 3. En strikt övervakning av att bestämda rutter tillämpas, straffrättsliga åtgärder i händelse av olagliga utsläpp från fartyg, snabbast möjliga samordning av de åtgärder som krävs i händelse av en olycka till sjöss, även anvisning av tillflyktsområden och nödhamnar, samt bekämpning av den olagliga invandringen. Parlamentet upprepar sitt krav på inrättandet av en europeisk kustbevakningstjänst, vilket ingick i slutbetänkandet från det tillfälliga utskottet för ökad sjösäkerhet (MARE), och begär att kommissionen snarast lägger fram en studie om dess genomförbarhet.

144.  Europaparlamentet förväntar sig att den europeiska grannskapspolitiken ska ta hänsyn till EU:s havspolitik och nödvändigheten att samarbeta med EU:s grannländer när det gäller miljö, havsskydd och sjösäkerhet.

145.  Europaparlamentet anser att olagligt, oreglerat och icke-rapporterat fiske är ett allvarligt och ökande problem som både förstör viktiga fiskbestånd och skapar illojal konkurrens mellan de fiskare som respekterar och de som inte respekterar reglerna. Parlamentet konstaterar att den olagliga, oreglerade och icke-rapporterade fångsten utgör en väsentlig del av totalfångsten inom vissa fiskeverksamheter inom EU och ser fram emot kommissionens kommande meddelande och lagförslag för att bekämpa den här typen av fiske och uppdatera EU:s handlingsplan från 2002.

146.  Europaparlamentet begär att ett integrerat tillvägagångssätt för en europeisk havspolitik tillämpas även i fortsättningen. Parlamentet betonar att detta åtminstone bör omfatta regelbundna samordningsmöten mellan de ansvariga kommissionsledamöterna liksom även regelbundna offentliga diskussioner med andra aktörer, till exempel inom ramen för vartannat år återkommande konferenser. Parlamentet uppmanar de kommande rådsordförandeskapen att ta upp havspolitiken i sina arbetsprogram. Parlamentet uppmanar också kommissionen att årligen uppge alla EU-finansierade havsrelaterade projekt.

o

o o

147.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

• [1]  Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
• [2]  Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, 25.4.1979, s. 1).
• [3]  EUT L 255, 30.9.2005, s. 11.
• [4]  EUT L 283, 31.10.2003, s. 51.
• [5]  EGT L 332, 28.12.2000, s. 81.
• [6]  Antagna texter, P6_TA(2006)0482.
• [7]  EGT L 175, 5.7.1985, s. 40.
• [8]  EGT L 148, 6.6.2002, s. 24.
• [9]  Antagna texter, P6_TA(2006)0486.
• [10]  Antagna texter, P6_TA(2006)0482.
• [11]  EGT L 197, 21.7.2001, s. 30.
• [12]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
• [13]  Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, 31.12.1991, s. 1).
• [14]  Rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG (EGT L 121, 11.5.1999, s. 13).
• [15]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser (EGT L 255, 30.9.2005, s. 11).

MOTIVERING

Med kommissionens grönbok ”Unionens framtida havspolitik: en europeisk vision för oceanerna och haven” bryter man i många avseenden ny politisk mark. Detta återspeglades av att det utbröt en halvårslång kontrovers i Europaparlamentet om vilket utskott som skulle få vara föredragande. Detta visar att det integrerade och övergripande tillvägagångssätt som kommissionen valt, som involverar olika politikområden som varv, sjöfart, fartygs- och sjösäkerhet, turism, fiske, hamnpolitik, havsmiljö, forskning, industri, fysisk planering och andra politikområden som går in i varandra, inte går automatiskt. Om man ser på hur splittrad den administrativa och politiska situationen är i medlemsstaterna när det gäller havspolitiken så inser man hur svårt det kommer att bli att genomföra en integrerad politik i praktiken. Även enskilda generaldirektorat inom kommissionen har lag fram förslag som trots grönboken verkar vara splittrade snarare än övergripande.

Efter den svåra starten i Europaparlamentet, som beskrivs ovan, har föredraganden (utskottet för transport och turism) och medföredragandena (utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, fiskeriutskottet, utskottet för industri, forskning och energi och utskottet för regional utveckling) slagit sig samman i en arbetsgrupp för att i mesta möjliga utsträckning redan på delbetänkandenivå nå samsyn inför det gemensamma slutbetänkandet. Oberoende av det vanliga formella förfarandet för samarbete mellan utskotten kunde man på detta sätt uppnå en mycket god samarbetsform. Bland annat kunde man den 20 mars 2007, då det tyska ordförandeskapet och även det efterföljande portugisiska ordförandeskapet deltog, anordna en utfrågning som anordnades av alla deltagande utskott. Vid utfrågningen deltog företrädare och sakkunniga från de olika sektorerna. I det förslag till betänkande som nu föreligger finns därför nästan alla förslag från medföredragandena med.

På det stora hela verkar det finnas ett stort stöd för kommissionens förslag till en integrerad havspolitik hos medlemsstaterna, de berörda sektorerna och regionerna. Detta kan även bero på att abstraktionsnivån i enskilda politikområden är relativt hög, att man undviker att fastställa något konkret och att man i tveksamma fall uttrycker sig i konditionalis.

Huruvida det allmänna positiva stödet för grönboken håller i sig kommer att visa sig när de politiska delområdena konkret skall formuleras. Rådets och medlemsstaternas sätt att förhålla sig till parlamentets beslut om de sju lagförslagen i Erika III-paketet, som i grönboken uttryckligen nämns som en viktig del av den europeiska fartygs- och sjösäkerheten, kommer att visa hur seriös tanken på en framtida havspolitik egentligen är.

Föredraganden föreslår därför att man i Europaparlamentets yttrande skall ställa en rad konkreta krav på kommissionen, men även på medlemsstaterna. Dessa krav rör både ett större främjande av alla marina näringslivsområden, marin forskning och innovation, och även åtaganden om större hållbarhet.

Föredraganden ser marintransport som en viktig grundpelare i EU:s ekonomi. Därför måste en förenkling av byråkratin och ett främjande av marintransporter vara en målsättning för en europeisk havspolitik. Fartygstransporter är att föredra framför väg- och lufttransporter, eftersom de medför mindre belastning på miljön.

Men trots detta är marintransporter inte ”rena”. Även bortsett från stora uppseendeväckande olyckor finns det biverkningar i form av miljöföroreningar genom avgaser samt lagliga och olagliga olje- och kemikalieledningar. Det gäller att vidta åtgärder så att fartygstransporter blir miljövänligare och även klimatvänligare.

Något som nämns i förbigående i grönboken är klimatpolitiken. Föredraganden och medföredragandena anser att man i en framtida havspolitik måste ägna särskild uppmärksamhet åt klimatförändringarna och hur man skall bekämpa dessa. Utsläppshandel inom sjöfarten, förnyelsebara energikällor som vind- och solkraft som fartygsbränsle, landbaserad elförsörjning för fartyg som ligger i hamn, off shore‑vindenergi och andra källor måste i framtiden ha starkare inverkan på EU:s politik.

Föredraganden ser inga hinder för EU:s industri i och med dessa åtgärder, tvärtom: EU:s industrier har bara en framtid om de är innovativa. Standardvaror, särskilt vid fartygsbygge, kan knappast produceras till konkurrenskraftiga priser i EU.

EU har chansen att bli ett föredöme för en innovativ och hållbar havspolitik. En förutsättning för detta är en gemensam vilja från medlemsstaternas sida. Europaparlamentet bör i framtiden mäta varje ordförandeskap utifrån de framsteg som görs inom EU:s havspolitik.

YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (*) (10.5.2007)

till utskottet för transport och turism

över unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven
(2006/2299(INI))

Föredragande (*): Satu Hassi

(*) Förstärkt samarbete mellan utskott – artikel 47 i arbetsordningen

MOTIVERING

Grönboken om unionens framtida havspolitik är mycket välkommen. Som det sägs i dokumentet:

”…för att vi skall kunna fortsätta att använda oss av haven och oceanerna är det nödvändigt att vi visar dem den respekt som de förtjänar med tanke på att resurserna är hotade och att vi människor ständigt skapar nya tekniska hjälpmedel för att utnyttja dem. Vi kan

inte längre ignorera varningssignaler som det faktum att den biologiska mångfalden i

haven minskar drastiskt, huvudsakligen på grund av föroreningar, klimatförändringar

och överfiske.” (s. 5–6).

Det är på tiden att kommissionen tar initiativ till att försöka utarbeta en samordnad och samstämmig havspolitik.

Förutom att det flitigt pekas på omfattningen av den försämrade havsmiljön dras det i grönboken också andra viktiga slutsatser som föredraganden ställer sig bakom:

–    Försämringar av den marina miljön minskar sysselsättningspotentialen.

–    All EU-politik måste utarbetas i ett internationellt sammanhang.

–    Utveckling och införande av ny teknik för att garantera hållbar miljö kan leda till sysselsättning och exportmöjligheter.

–    Uppgifterna om användningen av den marina miljön är bristfälliga (uppgifter saknas, uppgifterna är inte jämförbara mellan medlemsstaterna osv.) och förslag läggs fram för förbättringar.

Det finns ett skriande behov av ett system för fysisk planering av marina verksamheter, grundade på den ekosystembaserade metoden, som vid behov skulle begränsa verksamheterna.

I grönboken anges att havspolitiken skall grunda sig på två pelare – Lissabonstrategin och den tematiska strategin för att skydda och bevara havsmiljön. Föredraganden medger att det kan bli svårt att jämka samman de krav som ekonomisk tillväxt och miljövård ställer, men anser att om de kortsiktiga fördelarna med ekonomisk tillväxt betonas för mycket kan detta leda till avsevärda skador på längre sikt för både miljön och ekonomin. Det framgår tydligt ur grönboken att kommissionen inser den potential för ekonomisk tillväxt som kan uppkomma av ett engagemang för att bevara den marina miljön – havsbaserad energi, renare typer av marina transporter, skeppsbyggnad och andra tekniker för att garantera hållbar miljö nämns.

Föredraganden uppmanar kommissionen att se till att direktivet om en marin strategi, som är lagstiftningspelaren för EU:s åtaganden för marint bevarande, inte kommer att försvagas under förfarandet för dess slutliga antagande och inte heller som ett resultat av diskussionerna om havspolitiken. Det är särskilt viktigt att behålla definitionen på god miljöstatus som finns i detta, samt att utöva påtryckningar på medlemsstaterna för att till fullo tillämpa övrig miljölagstiftning, som habitatdirektivet, Natura 2000 och övriga rättsakter.

Klimatförändringarna är av sådan grundläggande betydelse för EU och resten av världen att EU:s kampanj för att minska utsläppen måste vara av allra högsta prioritet. Transporter av alla slag (i luften, på väg och till sjöss) bidrar med allt större andelar till de totala utsläppen av växthusgaser, och kommissionen måste så snart som möjligt lägga fram förslag om minskningar, vilket skulle ha den ytterligare fördelen att det bidrar till sysselsättningen genom att utveckla teknisk expertis som andra länder kommer att behöva.

Slutligen, en fråga lyser med sin frånvaro i grönboken. Militären nämns endast för sina positiva bidrag till havspolitiken, genom efterforskning och räddning, brottsbekämpning osv. De miljöskador som kan orsakas av medlemsstaternas militära anläggningar och deras verksamheter nämns inte. Detta utelämnande bör nämnas i resolutionen.

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för transport och turism att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 14 november 2006 om en temainriktad strategi för skydd och bevarande av den marina miljön[1] och upprepar särskilt behovet av att

· EU:s övergripande mål skall vara en hållbar användning av haven och att bevara de marina ekosystemen, vilket inbegriper en stark EU-politik om marint skydd som skall förhindra ytterligare förluster av den biologiska mångfalden och ytterligare försämring av den marina miljön,

· införa en för hela EU gemensam definition av god miljöstatus,

· Europeiska miljöbyrån tillhandhåller regelbundna bedömningar av den marina miljön, vilket kräver förbättringar av den nationella insamlingen, rapporteringen och utbytet av uppgifter,

· erkänna betydelsen av samråd på förhand, samordning och samarbete med angränsande länder vid antagande och genomförande av det kommande direktivet om en marin strategi (KOM(2005)0505 – C6-0346/2005 – 2005/0211(COD)), såsom parlamentet betonar i sin ståndpunkt av den 14 november 2006[2].

2.  Europaparlamentet konstaterar att en sund havsmiljö utgör grunden för en hållbar utveckling inom EU:s maritima sektor och erinrar om EU:s åtagande att inbegripa miljöaspekterna i alla delar av gemenskapspolitiken.

3.  Europaparlamentet vidhåller att en ren havsmiljö, med tillräcklig biologisk mångfald för att garantera att de ingående ekosystemen fungerar på rätt sätt, är av avgörande betydelse för Europa. Parlamentet insisterar dessutom på att de inneboende värdena i havsområdena innebär att fördelarna med en god marin miljöstatus i EU sträcker sig långt över de potentiella ekonomiska vinsterna från att utnyttja olika komponenter i haven, kustvattnen och avrinningsområden och att bevarande och i många fall återställande av EU:s havsmiljö därför är en skyldighet.

4.  Europaparlamentet erinrar om principen för den ekosystembaserade metoden, en av nyckelåtgärderna i den tematiska strategin för att skydda och bevara havsmiljön. Parlamentet insisterar på att denna princip skall tillämpas även med avseende på havspolitiken.

5.  Europaparlamentet är sålunda övertygat om att havsmiljöns förnybara resurser kan och bör användas på ett hållbart sätt, så att utnyttjandet av dem och de ekonomiska fördelarna av detta kan fortsätta på lång sikt. Parlamentet understryker därför behovet av att de olika berörda strategierna anpassas till kraven på en sund havsmiljö. Parlamentet kräver i detta sammanhang även en ökad användning av kust- och havsbaserad vindkraft, så att resursernas sysselsättnings- och näringspolitiska potential utnyttjas på ett hållbart sätt.

6.  Europaparlamentet betonar att kust- och havsbaserad vindkraft har en mycket stor utvecklingspotential och kan ge ett betydande bidrag till klimatskyddet och uppmanar därför kommissionen att vidta åtgärder genom att inrätta en stab eller samordningsenhet för vindkraft och genom att införa en handlingsplan för vindkraft.

7.  Europaparlamentet kan inte nog understryka behovet av att de kriterier som väljs för ett gott miljötillstånd är tillräckligt långtgående, eftersom dessa kvalitetsmål troligen kommer att vara styrande för åtgärdsprogrammen under lång tid framåt.

8.  Europaparlamentet anser vidare att åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten måste vidtas snabbt och är därför bekymrat över den utsträckta tidsplan som föreslås i förslaget till direktiv om en marin strategi.

9.  Europaparlamentet menar därför att det är viktigt att samordna tidsplanen för utarbetandet av åtgärdsplanerna för den marina strategin med viktiga program på EU-nivå, såsom EU:s strukturfonder, för att erhålla största möjliga samordningsvinster med existerande program. Utarbetandet av åtgärdsplanen bör därför ske senast 2012 för att samordning med utarbetandet av strukturprogrammen från och med 2014 skall kunna ske. Samordningen med EU:s jordbruksfond (EUGFJ) är av särskild betydelse för de regioner där jordbruket står för en betydande del av utsläppen till havet.

10. Europaparlamentet begär med eftertryck att genomförandet av nätverket för marina skyddade områden skall påskyndas.

11. Europaparlamentet är oroat över klimatförändringarnas konsekvenser för de marina ekosystemen till och med i de mest positiva klimatskyddsscenarierna och kräver att havsmiljöns ytterligare sårbarhet för andra stressfaktorer på grund av dessa konsekvenser uppmärksammas på lämpligt sätt. Parlamentet kräver att effektiva åtgärder vidtas omgående mot växthusgasutsläpp från marina verksamheter, exempelvis att fartygstransporter skall omfattas av handeln med utsläppsrätter och att förnybara energikällor i ökad omfattning skall användas som drivmedel för fartyg.

12. Europaparlamentet anser att en avsevärd minskning av utsläpp av kväveoxider och fina partiklar skulle kunna uppnås om fartygen fick sin energi från land under tiden de ligger i hamn och uppmanar därför kommissionen att stödja åtgärder i denna riktning.

13. Europaparlamentet är oroat över rapporter som antyder att marina koldioxidutsläpp är högre än vad man förut trott och utgör upp till 5 % av de globala utsläppen och beräknas öka med så mycket som 75 % under de kommande 15 till 20 åren om inte åtgärder vidtas för att motverka trenden. Parlamentet påpekar att utsläppen av växthusgaser från fiskefartyg är betydande och noterar bristen på framsteg inom Internationella sjöfartsorganisationen i denna fråga trots det mandat som gavs i Kyotoprotokollet för tio år sedan. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning för att få till stånd en reell minskning av de marina utsläppen av växthusgaser och begär att EU skall vidta beslutsamma åtgärder för att inbegripa den marina sektorn i de internationella klimatkonventionerna.

14. Europaparlamentet noterar att föroreningarna av havsmiljön till största delen kommer från landbaserade källor, vilket bland annat, men inte enbart, omfattar utsläpp från jordbruk och industrier, som har särskilda effekter på innanhav och delvis instängda hav. Parlamentet betonar att EU måste ägna särskild uppmärksamhet åt dessa områden och vidta åtgärder för att begränsa och förhindra ytterligare förorening. Den nya tekniken med global övervakning för miljö och säkerhet (GMES) skulle med fördel kunna användas för detta ändamål.

15. Europaparlamentet konstaterar att utsläpp av luftföroreningar från fartygsbaserade källor kommer att vara större än de från landbaserade källor inom en förutsebar framtid. Parlamentet upprepar sin begäran i samband med den tematiska strategin för luftkvalitet att kommissionen och medlemsstaterna skall vidta brådskande åtgärder för att skära ned utsläppen från sjöfartssektorn och att kommissionen skall lägga fram förslag om

–  att fastställa utsläppsstandarder för kväveoxider för fartyg som använder hamnar i EU,

–  att utse Medelhavet och nordöstra Atlanten till övervakningsområden för utsläpp av svaveloxider (SECA-områden) enligt Marpolkonventionen,

–  att sänka den högsta tillåtna svavelhalten i marina bränslen som används av passagerarfartyg i SECA-områden från 1,5 % till 0,5 %,

–  att införa instrument som skatter eller avgifter på utsläpp av svaveldioxid eller kvävedioxider från fartyg,

–  att uppmuntra differentierade avgifter i hamnar och farleder som gynnar fartyg med lägre utsläpp av svaveldioxid eller kvävedioxider,

–  att uppmuntra fartyg att använda landström när de ligger i hamn,

–  ett EG-direktiv om kvaliteten på marina bränslen.

16. Europaparlamentet noterar med oro att Östersjön i dag är ett av världens mest förorenade hav och erinrar kommissionen om att parlamentet tidigare efterfrågat ett förslag till en Östersjöstrategi för EU med förslag om åtgärder för en bättre miljö i Östersjön, framför allt minskad övergödning och stopp för utsläpp av olja och andra giftiga och skadliga ämnen i havet. Parlamentet erinrar om att man bör dra full nytta av de redskap för samarbete som redan finns, såsom Interreg-programmen, för att genomföra regionövergripande projekt för en bättre miljö i Östersjön.

17. Europaparlamentet framhåller behovet av förstärkta insatser för att utveckla vetenskapliga och tekniska innovationer inom den maritima forskningen, bland annat via ökad finansiering av gemensamma europeiska forskningsprogram.

18. Europaparlamentet är övertygat om att en ren havsmiljö är avgörande för de marina arterna, både för de kommersiella fiskarterna och för övriga arter som inte exploateras, och att all återhämtning av de utfiskade bestånden är beroende av en minskning såväl av de marina föroreningarna som av fiskeriansträngningarna. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att minska marina föroreningar för att garantera att fiskmjöl som används i EU inte är kontaminerat.

19. Europaparlamentet anser att fullständigt genomförande i god tid av all gemenskapslagstiftning på miljöområdet (vilken omfattar bland annat ramdirektivet om vatten[3], habitatdirektivet[4], fågeldirektivet[5], nitratdirektivet,[6] direktivet om marina bränslens svavelhalter[7] och direktivet om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser[8]) är absolut nödvändigt för att havsmiljöns kvalitet skall bevaras, och att kommissionen bör utnyttja alla påtryckningar som behövs för att uppmuntra medlemsstaterna att uppnå detta, om nödvändigt även genom lagstiftningsåtgärder.

20. Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på de ibland katastrofala konsekvenserna av exotiska organismer i det marina ekosystemet och konstaterar att invasiva främmande arter är ett stort hot mot den marina biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta brådskande åtgärder för att förhindra att organismer överförs till barlastvatten och att införa verksamma kontroller av utsläpp av barlastvatten i EU:s vatten.

21. Europaparlamentet påminner om sin tidigare begäran att kommissionen skall undersöka möjligheterna att inrätta en europeisk kustbevakningsstyrka som ett led i insatserna för att förbättra genomförandet av gemenskapslagstiftningen på miljöområdet och förhindra förorening av havsmiljön.

22. Europaparlamentet framhåller att god förvaltning av havsmiljöns resurser kräver en grundlig informationsbas. Parlamentet betonar därför vikten av god vetenskaplig kunskap om havsmiljön för att främja kostnadseffektivt beslutsfattande och för att undvika åtgärder som inte tillför mervärde. Parlamentet begär därför eftertryckligen att särskild vikt skall läggas vid marin forskning i resurstilldelningen för att möjliggöra hållbara och effektiva miljöförbättringar.

23. Europaparlamentet är övertygat om att försiktighetsprincipen, såsom den uttrycks i artikel 174.2 i EG-fördraget, måste utgöra grunden för alla slags typer av utnyttjande av de marina områdena i EU. Parlamentet betonar att brist på vetenskaplig säkerhet därför inte bör användas som en ursäkt för att försena förebyggande åtgärder.

24. Europaparlamentet anser att begreppet företagens sociala ansvar är av begränsat värde i samband med bevarandet av havsmiljön, i jämförelse med lagstiftning, och att en korrekt rättslig grund därför fortsatt måste underbygga gemenskapens program för att bevara miljön, vilket skall förstärkas med frivilliga åtgärder från de företag som önskar visa sitt ansvarsfulla beteende.

25. Europaparlamentet betonar att EU aktivt måste engagera sig i marin förvaltning på internationell nivå för att främja rättvisa konkurrensvillkor för marin ekonomi, utan att äventyra ambitionerna vad gäller de marina verksamheternas miljömässiga hållbarhet.

26. Europaparlamentet erkänner kustområdenas betydelse för utvecklingen av förnybar energi, som är en avgörande och integrerad del av EU:s ansträngningar för att bekämpa de globala klimatförändringarna. Parlamentet påpekar att korrekt zonindelning för marin fysisk planering som bidrar till att utveckla platser för utnyttjande av vindkraft, tidvattenkraft och andra former av energi därför kommer att bli nödvändig för att minimera konflikter med andra användare av havsmiljön och undvika försämring av miljön, varvid hänsyn bör tas till miljökonsekvensbedömningar. Parlamentet välkomnar de viktiga möjligheter som de växande branscherna för förnybar energi erbjuder för att skapa sysselsättning och teknisk expertis inom EU.

27. Europaparlamentet bekräftar återigen sin ståndpunkt av den 14 november 2006 om direktivet om en marin strategi, särskilt vad gäller förbuden och/eller kriterierna för systematiska/avsiktliga utsläpp av fasta ämnen, vätskor eller gas i vattenpelaren eller på havsbottnen/i de underliggande jordlagren. Parlamentet anser dessutom att all lagring av koldioxid i havsbotten och underliggande jordlager bör omfattas av tillstånd enligt internationell rätt, en förhandsbedömning av miljökonsekvenserna i enlighet med rådets direktiv 85/337/EEG[9] och tillämpliga internationella konventioner samt regelbunden övervakning och kontroll.

28. Europaparlamentet framhåller att det för att den marina strategin skall bli ”miljöpelaren” i havspolitiken är nödvändigt att strategierna till fullo kompletterar varandra så att EU:s tillvägagångssätt blir enhetligt. Parlamentet konstaterar att lagring av koldioxid i geologiska strukturer under havsbotten kan bli en del av ett åtgärdspaket för att minska utsläppen av växthusgaser i atmosfären och begär att det skapas en tydlig ram för lagstiftning och regelverk för spridning av denna teknik.

29. Europaparlamentet insisterar på att man vid all planering av projekt för stadsutveckling, industrianläggningar, små och stora hamnar, fritidsanläggningar osv. längs gemenskapens långa kust uttryckligen beaktar konsekvenserna av klimatförändringarna och de därmed sammanhängande höjningarna av havsnivån, exempelvis den ökade frekvensen och styrkan av stormar och den ökade höjden på vågorna. Parlamentet insisterar på att inga nya kärnkraftsanläggningar skall byggas i kustområden.

30. Europaparlamentet anser att klusterkonceptet skulle kunna ha positiva effekter på havsmiljön om bevarande av livsmiljöer, kontroll av föroreningar och andra miljötekniker införlivas i utformningen och genomförandet av klustren från planeringsstadiet och framåt. Parlamentet noterar att utbyte av erfarenheter om de bästa miljöteknikerna, bättre (gränsöverskridande) samarbete mellan hamnar och effektivare användning av ledig kapacitet i hamnarna bör utgöra en viktig del i klusterkonceptet.

31. Europaparlamentet välkomnar kommissionens erkännande att ett omfattande system för fysisk planering är nödvändigt för att garantera en stabil lagstiftningsram och en rättsligt bindande grund för beslutsfattande. Parlamentet anser att ett avgörande kriterium för effektiv ekosystembaserad fysisk planering måste vara att organisera verksamheter på ett sådant sätt att effekterna av miljöskadliga verksamheter hålls utanför ekologiskt känsliga områden samtidigt som resurserna i alla övriga områden används på ett ekologiskt hållbart sätt. Parlamentet insisterar i detta sammanhang på att strategiska miljöbedömningar[10] är ett instrument som bör användas.

32. Europaparlamentet insisterar emellertid på att förvaltning av kustområden som ett av sina huvudmål måste ha att bevara havsmiljön snarare än att sätta undan några få förevisningsområden som tecken på bevarande, bland annat, med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2002/413/EG om genomförandet av en integrerad förvaltning av kustområden i Europa[11].

33. Europaparlamentet håller med kommissionen om att det finns en naturlig gräns för hur mycket mänsklig verksamhet, i fråga om befolkningstäthet och industriell verksamhet, som kustområdena kan försörja utan allvarliga och eventuellt irreversibla skador på miljön. Parlamentet stöder därför kommissionen inställning att det behövs en omfattande undersökning för att bättre kunna fastställa dessa gränser och utarbeta prognoser och planer i enlighet med dem.

34. Europaparlamentet noterar att uppnående av god miljöstatus också kräver att mänskliga verksamheter som utförs utanför ekologiskt känsliga områden skall regleras noga så att all eventuell negativ påverkan på havsmiljön minimeras.

35. Europaparlamentet ställer sig bakom synpunkten i grönboken att det finns omfattande och svåra problem med tillgången på uppgifter om tillståndet i havsmiljön och den verksamhet som antingen bedrivs i havsmiljön eller har konsekvenser för den. Parlamentet stöder därför kravet på avsevärt förbättrade program för insamling av uppgifter, kartläggning och undersökningar, spårning av fartyg m.m. i dessa områden, ett arbete som skall inbegripa medlemsstaterna, havskonventionerna, kommissionen och andra gemenskapsorgan som Europeiska miljöbyrån och Europeiska sjösäkerhetsbyrån. Parlamentet framhåller även betydelsen av utbyte av bästa praxis på nationell, regional och europeisk nivå.

36. Europaparlamentet noterar uppgifterna i grönboken att militären kan lämna flera användbara bidrag, däribland efterforskning och räddningsuppgifter, katastrofhjälp och övervakning till sjöss. Parlamentet beklagar dock att ingenting nämns om de skador på miljön som kan bli resultatet av militär verksamhet, exempelvis vapentester, konstruktion av flottbaser och användning av högintensiva undervattenssonarsystem som kan ha skadliga effekter på valdjur och leda till dövhet, skador på inre organ och dödlig masstrandning. Parlamentet insisterar därför på att militär verksamhet skall inbegripas helt i den marina politiken och omfattas av fullständiga miljökonsekvensbedömningar och ansvarsskyldighet.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven
Förfarandenummer	2006/2299(INI)
Ansvarigt utskott	TRAN
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	ENVI 14.12.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Satu Hassi 23.1.2007
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	21.3.2007
Antagande	8.5.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	41 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Margrete Auken, Irena Belohorská, Johannes Blokland, John Bowis, Frieda Brepoels, Hiltrud Breyer, Martin Callanan, Dorette Corbey, Chris Davies, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Jill Evans, Satu Hassi, Gyula Hegyi, Jens Holm, Marie Anne Isler Béguin, Dan Jørgensen, Christa Klaß, Urszula Krupa, Marie-Noëlle Lienemann, Linda McAvan, Alexandru-Ioan Morţun, Roberto Musacchio, Péter Olajos, Miroslav Ouzký, Daciana Octavia Sârbu, Karin Scheele, Carl Schlyter, Horst Schnellhardt, Kathy Sinnott, Antonios Trakatellis, Thomas Ulmer, Anja Weisgerber, Åsa Westlund, Anders Wijkman, Glenis Willmott
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Christofer Fjellner, Adam Gierek, Alojz Peterle, Andres Tarand
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

• [1]  P6_TA(2006)0486.
• [2]  P6_TA(2006)0482.
• [3]  EGT L 327, 22.12.2000, s. 1, (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område).
• [4]  EGT L 206, 22.7.1992, s. 7, (rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter).
• [5]  EGT L 103, 25.4.1979, s. 1, (rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar).
• [6]  EGT L 375, 31.12.1991, s. 1, (rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket).
• [7]  EGT L 121, 11.5.1999, s. 13, (rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG).
• [8]  EGT L 255, 30.9.2005, s. 11, (Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser).
• [9]  EGT L 175, 5.7.1985, s. 40, (rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt).
• [10]  EGT L 197, 21.7.2001, s. 30, (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan).
• [11]  EGT L 148, 6.6.2002, s. 24.

YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (4.5.2007)

till utskottet för transport och turism

över unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven
(2006/2299(INI))

Föredragande: Jorgo Chatzimarkakis

MOTIVERING

Europa kan ses som en stor halvö som omges av oceaner och hav och som genomlöps av många floder och kanaler. Man kan inte nog betona havens och oceanernas betydelse som en underutnyttjad naturresurs med många användningar och ekonomiska verksamheter. Trots att potentialen hos Europas maritima dimension är uppenbar har EU:s strategier för sjötransport, industri, kustregioner, havsenergi, fiske och havsmiljö hittills varit splittrade och ibland till och med motstridiga. Det är därför ytterst viktigt att man utformar en heltäckande havspolitik som syftar till att stärka den europeiska sjöfartsekonomin på ett hållbart sätt. I grönboken utlovas att outnyttjade synergieffekter kommer att utforskas och att en ny vision för hur vi skall förvalta våra oceaner kommer att utformas.

De maritima näringarna och tjänsterna omfattar ett stort antal sektoriella ekonomiska verksamheter, exempelvis skeppsbyggeri och hamnar, havsodling samt utforskning av havsenergi. Det uppskattas att totalt mellan tre och fem procent av Europas BNP genereras av havsbaserad verksamhet och att denna verksamhet sysselsätter över tre miljoner människor.

Europas maritima kluster är mycket framgångsrika och de har intagit en position som globala marknadsledare. Europeiska skeppsvarv är ledande aktörer på den globala marknaden när det gäller omsättning och innovativa produkter och processer. Europa kontrollerar 40 procent av världens handelsflotta och dominerar den internationella linjetrafiken. Också inom industrin för marin utrustning, som är en starkt konkurrensutsatt och kunskapsbaserad marknad, är Europa världsledande med en global marknadsandel på 35 procent.

Havet spelar också en stor roll för energiförsörjningen och erbjuder intressanta möjligheter till generering av förnybar energi, eftersom vindkraft till havs, havsströmmar, vågor och tidvattenrörelser representerar en mycket stor mängd energi.

Marin bioteknik anses vara en av de mest intressanta nya tekniksektorerna med enorm potential att på ett värdefullt sätt bidra till nästan varje industrisektor, inbegripet allt från hälsovård till bioremediering och från kosmetika till nutraceutica, inklusive alger.

De sektorer som har störst tillväxtpotential är kryssningssjöfart, havsodling, förnybar energi, undervattenstelekommunikation och marin bioteknik. Potentiella affärsmöjligheter kräver ytterligare insatser inom forskning och utveckling. Den europeiska industrin måste vara kunskapsdriven för att kunna konkurrera på global nivå. Kvalificerad arbetskraft och kontinuerlig innovation behövs därför. Innovativa IT-lösningar, allt från insamling och användning av marina data till hamnverksamhet (Galileoprojektet och GMES-initiativet), betraktas som centrala drivande faktorer.

EU måste bli en global aktör på området havspolitik, oavsett om det handlar om forskning eller andra områden. Än så länge är EU:s politik fragmenterad och unionen talar inte med en röst. Vi måste lyckas, i synnerhet eftersom resten av världen förväntar sig att vi skall vara en global aktör.

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för transport och turism att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar med eftertryck utformningen av en heltäckande europeisk havspolitik som syftar till att stärka den europeiska sjöfartsekonomin på ett hållbart sätt.

2.  Europaparlamentet anser att skeppsvarv och industrier för marin utrustning i unionen har lyckats förbli konkurrenskraftiga genom att investera i innovativa produkter och processer och genom att skapa kunskapsbaserade nischmarknader. Parlamentet anser att en europeisk havsstrategi bör skapa de rätta förutsättningarna för att unionens ledande ställning på dessa marknader skall kunna upprätthållas, bland annat genom att främja framtagandet av mekanismer för överföring av marin teknik.

3.  Europaparlamentet betonar betydelsen av högkvalificerad arbetskraft för att bevara den europeiska marina branschens konkurrenskraft och uppmanar därför kommissionen att främja de marina kvalificerade yrkenas attraktionskraft och att vidta åtgärder för att bekämpa den förhärskande bristen på yrkesutbildad personal.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja den europeiska varvsindustrin, som hela tiden är utsatt för illojal konkurrens från de asiatiska skeppsbyggarna, genom interventioner på WTO-nivå.

5.  Europaparlamentet konstaterar att Europa är en populär region för yacht-, kryssnings- och dykturism. Parlamentet uppmuntrar de maritima regionerna att investera i sin marina infrastruktur och i annan relevant infrastruktur i syfte att dra nytta av denna växande marknad, och att samtidigt garantera skydd av livsmiljöer, arter och de marina ekosystemen i allmänhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till fastställandet av harmoniserade standarder för anläggningar och teknisk utrustning i syfte att säkerställa en hög nivå på tjänsternas kvalitet i hela unionen.

6.  Europaparlamentet anser att skyddet och främjandet av havets arkeologiska skatter också bör ha en framträdande plats i EU:s nya havspolitik.

7.  Europaparlamentet anser att satellitnavigeringssystemet Galileo och GMES-systemet erbjuder enorma möjligheter för den maritima sektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att bättre främja användningen av dessa system inom ramen för havsstrategin.

8.  Europaparlamentet anser mot bakgrund av den ovanligt snabba utvecklingen av avsaltningsanläggningar för havsvatten, som släpper ut tonvis med saltlösning och andra produkter i havet, att kommissionen bör inleda studier om dessa anläggningars inverkan på plankton och havsbotten samt på förändringar och mutationer i ekosystemet.

9.  Europaparlamentet betonar betydelsen av IT i samband med hamnlogistik. Parlamentet är övertygat om att nya lagstiftningsförslag, exempelvis det om radiofrekvensidentifikation (RFID), bör vara inriktade på att främja användningen av dessa tekniker. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa EU-omfattande IT-standarder för alla hamnar i unionen och att inta en ledande roll i förhandlingarna om internationella teknikstandarder.

10. Med tanke på att oceanen är ett komplext system som det är svårt att förstå genom direkt observation uppmanas kommissionen att främja harmoniseringen av insamlingen och utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna genom inrättandet av ett europeiskt nätverk för marin observation och information. Parlamentet noterar att genomförandet av EU:s politik, såsom ramdirektivet för vatten, Natura 2000 och andra rättsakter, också kommer att omfatta utveckling av samordnade observationsnätverk.

11. Med tanke på den enorma betydelsen av vattenburen transport, både inom den inre marknaden och med unionens handelspartner, anser Europaparlamentet att en ny havsstrategi för EU bör innehålla en hamnstrategi.

12. Europaparlamentet erkänner att lagring av koldioxid i geologiska strukturer under havsbotten är en viktig del av ett åtgärdspaket för minskning av utsläpp av växthusgaser. Parlamentet begär att det skapas en tydlig ram för lagstiftning och regelverk för spridning av denna teknik.

13. Europaparlamentet anser att man bland annat genom att främja användningen och den ytterligare utforskningen av biobränslen samt i ökad omfattning använda vindkraft vid framdrivning av fartyg kan skapa enorma möjligheter för att minska användningen av fossilt bränsle och begränsa koldioxidutsläppen i sjötransportsektorn. Parlamentet betonar emellertid behovet av obligatorisk miljöcertifiering och social certifiering för biobränslen och att hela deras livscykels klimateffektivitet och koldioxidbalans är odiskutabel.

14. Europaparlamentet betonar den viktiga roll som vindkraft, havsströms-, våg- och tidvattenenergi kan spela, särskilt i Europas kustområden, inte bara med avseende på elförsörjningen, utan också för den ekonomiska utvecklingen och nya arbetsplatser.

15. Europaparlamentet erkänner att goda vetenskapliga kunskaper om havsmiljön och dess egenskaper leder till högkvalitativa, miljöanpassade och ekonomiskt lönande innovationer. Parlamentet begär därför eftertryckligen att marin forskning skall ges särskild vikt och eftertryck genom, exempelvis, ökad resurstilldelning.

16. Europaparlamentet poängterar vikten av att ta fram en europeisk strategi för undersökning och förutsägande av klimatförändringarnas följder, inbegripet för havsmiljö och kustområden, i syfte att förutspå eller mildra de miljökonsekvenser och ekonomiska följder som kan uppkomma i dessa områden.

17. Europaparlamentet betonar att havsbaserad vindkraft har en mycket stor utvecklingspotential och kan ge ett avsevärt bidrag till Europas oberoende av energiimporter och klimatskyddet, men att det fortfarande krävs enorma ansträngningar för att utnyttja denna potential fullt ut. Kommissionen uppmanas därför att utarbeta en handlingsplan för havsbaserad vindkraft som omfattar en effektiv europeisk strategi för havsbaserad teknik, främjar ökad nätsammankoppling och anger möjligheterna för hur man till 2020 kan uppnå åtminstone en installerad kapacitet på 50 GW. Parlamentet förväntar sig framför allt att ett tillvägagångssätt i ”ett enda steg” tillämpas och att en intelligent havsbaserad nätinfrastrukur främjas. Parlamentet välkomnar kommissionens rekommendation om att utarbeta en europeisk strategiplan för energiteknik och kräver att storskalig utveckling av havsbaserad vindkraft skall stå i centrum för ansträngningarna.

18. Europaparlamentet betraktar marin (”blå”) bioteknik som en av de mest lovande teknikerna för de kommande decennierna, med många möjliga användningar inom läkemedels-, kosmetik- och livsmedelsindustrin samt inom miljösanering. Parlamentet anser att forskningen på detta område bör intensifieras och att bättre synergieffekter skulle kunna uppnås genom bättre samordning av medlemsstaternas forskningsinsatser på detta område.

19. Europaparlamentet betonar potentialen för att uppnå en europeisk dimension på den marina forskningen och utvecklingen genom att stärka nätverksinitiativ bland universitet, offentliga forskningscentrum och tekniska skolor, däribland inrättande av gemensamma program och utbyte av studenter och forskare inom området, i syfte att upprätta ett nätverk för europeiska marina forskningsinstitut.

20. Europaparlamentet anser att unionen bör fastställa miljönormer och hälsonormer för demontering av fartyg inom sin jurisdiktion och eftersträva en harmonisering av internationella normer på detta område.

21. Europaparlamentet anser att det bör fastställas konkreta säkerhets- och kvalitetsmål för människor och miljö på transportområdet. Forskning om förbättring av den tekniska utrustningen och utbildning av humankapitalet är av särskilt stor betydelse för att dessa mål skall uppnås med gott resultat.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingående studera alla aspekter av sjötransporternas inverkan på miljön, från tillgänglig bränslekvalitet till fartygens luftutsläpp och avfall, och att föreslå åtgärder för en hållbar utveckling av sjöfarten.

23. Europaparlamentet anser att maritim fysisk planering spelar en avgörande roll när det gäller att på ett lämpligt sätt samordna de olika verksamheter som bedrivs i den maritima miljön. Parlamentet anser att kommissionen bör leda denna samordning.

24. Europaparlamentet anser att det, med tanke på att en effektiv integrerad kustförvaltning är en förutsättning för en lyckad övergripande havspolitik, är absolut nödvändigt att stärka den tvärvetenskapliga forskningen kring kustförvaltning och fysisk planering i havsområden samt att öka de berörda parternas deltagande. Målet måste vara att uppnå att forskningen på detta område i största möjliga utsträckning utvecklas med insyn, samförstånd och deltagande som grund.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven
Förfarandenummer	2006/2299(INI)
Ansvarigt utskott	TRAN
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	ITRE 14.12.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren	0.0.0000
Föredragande av yttrande Utnämning	Jorgo Chatzimarkakis 4.10.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	28.2.2007		26.3.2007	3.5.2007
Antagande	3.5.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	39 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Šarūnas Birutis, Renato Brunetta, Jerzy Buzek, Pilar del Castillo Vera, Jorgo Chatzimarkakis, Silvia Ciornei, Lena Ek, Nicole Fontaine, Adam Gierek, Norbert Glante, Fiona Hall, David Hammerstein Mintz, Erna Hennicot-Schoepges, Mary Honeyball, Romana Jordan Cizelj, Romano Maria La Russa, Pia Elda Locatelli, Angelika Niebler, Reino Paasilinna, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Herbert Reul, Mechtild Rothe, Paul Rübig, Andres Tarand, Catherine Trautmann, Claude Turmes, Nikolaos Vakalis, Alejo Vidal-Quadras
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Ivo Belet, Philip Dimitrov Dimitrov, Robert Goebbels, Satu Hassi, Eija-Riitta Korhola, Erika Mann, John Purvis, Hannes Swoboda, Silvia-Adriana Ţicău
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Zuzana Roithová
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (11.5.2007)

till utskottet för transport och turism

över unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven
(2006/2299(INI))

Föredragande: Yiannakis Matsis

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för transport och turism att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att turism som utvecklas på rätt sätt är en hållbar inkomstkälla för lokala ekonomier och kan bidra till att skydda och förbättra miljön och till att främja och bevara kulturella, historiska och miljömässiga särdrag, hantverk och en hållbar havsturism. Parlamentet efterlyser därför särskilt investeringar i turistinfrastruktur i förbindelse med segling, dykning och kryssningar samt skydd och främjande av arkeologiska skatter i havet.

2.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att stödja traditionell ekonomisk verksamhet som respekterar havsekosystemen, ökar värdet på lokala produkter och erbjuder hållbara alternativ till sektorer som lägger större vikt vid konkurrens.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre utnyttja struktur- och sammanhållningsfonderna för ytterligare utveckling av hamnarnas intermodala transporttjänster för att underlätta övergången från land- till sjötransporter, öka energieffektiviteten och minska koldioxidutsläppen från det europeiska transportsystemet.

4.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att genomföra specifika, vetenskapliga, miljömässiga och socioekonomiska statistiska och andra undersökningar av havsregionerna för att kunna övervaka och kontrollera vilka effekter den ekonomiska utvecklingen har på dessa områden.

5.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att inom ramen för en heltäckande havspolitik utveckla och idka en politik för integrerad förvaltning av kustområden (ICZM) som omfattar kustområdenas många olika användningsområden och deras inverkan på utvecklingspolitiken. Parlamentet begär därför att den relevanta nationella lagstiftningen i större utsträckning harmoniseras med gemenskapsrätten.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska sjösäkerhetsbyrån att bedriva ett nära samarbete för att främja godkännandet av regler om hamnverksamhet, fiske, skydd av havsekosystem och det marina arvet, förorening, fjärrövervakning och satellitövervakningssystem som också kan användas i övriga tredjeländer för att öka oceanernas hållbarhet och lindra effekterna av illegal konkurrens på global nivå.

7.  Europaparlamentet uppmanar regioner och medlemsstater att använda sammanhållningspolitikens instrument för att öka integrationen inom havs- och kustpolitiken, främja företagande och grunda små och medelstora företag, och på så sätt komma ifrån problemet med säsongsbetonad sysselsättning. Parlamentet kräver i synnerhet att det inrättas ett nätverk för framstående havsregioner inom ramen för det europeiska territoriella samarbetet.

8.  Europaparlamentet begär att det i varje kustbelägen medlemsstat inrättas organisationer för förvaltning av havsmiljön för att effektivera förvaltningen av det stora antalet regeringsorgan och andra organ som direkt deltar i förvaltningen av havsresurserna.

9.  Europaparlamentet begär att nödvändiga och lämpliga åtgärder utarbetas för att förebygga och hantera riskerna för att naturkatastrofer (till exempel översvämningar, erosion, stormar, flodvågor, vulkanutbrott och cykloner) och effekterna av klimatförändringen (såsom den ständigt stigande havsnivån, torka, ökenspridning och vattenbrist) skadar kustområdena. Samtidigt bör man ta hänsyn till de varierande skyddsbehoven i EU:s olika kustområden och se till att kustförsvaret inte byggs ut mer än nödvändigt, så att miljön inte skadas i onödan. Parlamentet betonar vidare att det krävs globala åtgärder och gemenskapsåtgärder för att hantera de hot som människans olika verksamheter och naturfenomen utgör för ekosystemen i Europas kustområden, såsom bostads- och vägbyggen, turistanläggningar, företags- och industrietablering.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och öka partnerskap mellan universitet, deras forskningscentrum och ekonomiska aktörer för att utarbeta strategier och konkreta projekt som bidrar till hållbar tillväxt och sysselsättning på olika områden inom havspolitiken.

11. Europaparlamentet insisterar på att ett omfattande system för fysisk planering måste införas för att garantera en stabil lagstiftning så att man vid all utveckling längs gemenskapens långa kust, inklusive upplandet, beaktar konsekvenserna av klimatförändringarna och utgår från ett ekosystembaserat synsätt. Parlamentet noterar i synnerhet att mänsklig verksamhet utanför ekologiskt känsliga områden som skadar havsmiljön också bör regleras noga så att den negativa påverkan på havsmiljön minimeras.  

12. Europaparlamentet betonar att EU:s sammanhållningspolitik, genom sitt mål ”europeiskt territoriellt samarbete”, nätverksbyggande mellan kust- och öområden samt de yttersta randområdena (och också den europeiska grannskapspolitiken) kan vara av betydelse för en heltäckande havspolitik, genom utbyte av god praxis och främjande av gemensamma strategier för att öka konkurrenskraften i dessa kustområden. Parlamentet kräver också att ett system för god praxis skall tillämpas då interregionala initiativ utarbetas.  

13. Europaparlamentet kräver att en europeisk maritim plattform inrättas för att utbyta och främja god praxis mellan europeiska, nationella, regionala och lokala aktörer, särskilt i förbindelse med regionala ekonomiska grupperingar, forskningsnätverk, markplanering och god förvaltning. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att göra upp en förteckning över projekt inom havssektorn som gemenskapen redan finansierar för att underlätta främjandet och övervakningen av god praxis.

14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att öka företagens konkurrenskraft i kustområdena genom att främja forskning, inrättandet av kompetenscentrum inom havsområdet, teknisk utveckling och innovation samt samarbete mellan företag (nätverk, sammanslutningar, offentliga partner) och genom att tillhandahålla bättre stödtjänster som syftar till att minska dessa områdens beroende av ett mycket begränsat antal (traditionella) ekonomiska verksamheter.

15. Europaparlamentet kräver att kommissionen i större utsträckning beaktar samtliga öområdens särskilda egenskaper då den utformar EU:s havspolitik både när det gäller att ersätta för öområdenas naturbetingade nackdelar samt maximera värdet av deras geografiska läge för att förbättra deras integration i EU. Parlamentet kräver därför att särskilda program och åtgärder genomförs för öområdena för att förbättra den hamninfrastruktur som sålunda ger dem bättre tillgång till marknaderna på kontinenten.

16. Europaparlamentet understryker den viktiga roll som de yttersta randområdena bör spela för att utarbeta och genomföra den framtida europeiska havsstrategin till följd av sitt geografiska läge och sin djupa kunskap om haven. Parlamentet noterar i synnerhet den insats som de yttersta randområdena kan göra till att främja begreppet ”havens Europa” på andra kontinenter.

17. Europaparlamentet betonar behovet av en balanserad strategi för havsregionerna med tanke på miljön och ekonomin eftersom både är lika viktiga för en hållbar utveckling och levnadsvillkoren i dessa regioner. Parlamentet betonar därför behovet av en balans mellan gemenskapens marina strategi och havsstrategin, och uppmanar kommissionen att upprätthålla denna balans.

18. Europaparlamentet understryker vikten av en inlandsdimension och växelverkan mellan inlandsområden, inre vattenvägar, floder, kustområden och havet då en heltäckande havspolitik utarbetas.

19. Europaparlamentet uppmuntrar inrättandet av nya nätverk för att genomföra projekt och verksamheter i form av partnerskap mellan den privata sektorn, frivilligorganisationer, lokala myndigheter och regioner i syfte att skapa ökad dynamik, innovation och effektivitet och förbättra livskvaliteten i kustområdena.

20. Europaparlamentet understryker behovet av att stödja och öka insatserna för en europeisk havsforskningspolitik som är förenlig med den aktuella internationella havspolitiken och som också tar hänsyn till miljöskyddet och havets avgörande betydelse, inte enbart för EU utan också för det internationella samfundet.

21. Europaparlamentet understryker behovet av att garantera social, ekonomisk och territoriell sammanhållning i kust- och öområdena och att vidta åtgärder, framför allt när det gäller sjöfart, energi, tryggad vattenförsörjning och skydd av känsliga kust- och ömiljöer.

22. Europaparlamentet understryker behovet av att ersätta standardteknik med miljövänlig teknik och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa finansiella incitament och/eller skattelättnader och stöd genom att använda innovativa forskningsprogram som uppmuntrar till och underlättar en sådan övergång.

23. Europaparlamentet uppmuntrar forskningscentrum över hela Europa att samarbeta i sin forskning om innovativ fartygsmaskinteknik. Parlamentet påpekar att denna forskning bör ta hänsyn till miljöskyddet och i synnerhet bekämpa havs- och kustföroreningen och förstörelsen av ekosystemen. Parlament kräver dessutom att det inrättas ett europeiskt forskningsnätverk för oceaner som skulle ha i uppgift att stödja gemensam europeisk havsforskning som skulle kunna göra EU till världsledare på området.

24. Europaparlamentet stöder inrättandet av en informell arbetsgrupp som skulle bestå av kommissionen och ansvariga aktörer på området i syfte att övervaka ett hållbart samarbete i havsfrågor på de europeiska vattnen och förbereda för mer ambitiösa mål som skall nås efter 2013.

25. Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla kustområdena, öarna och de yttersta randområdena på ett hållbart sätt så att de förblir attraktiva att bo, arbeta och investera i också för kommande generationer genom att förbättra möjligheterna att ta sig till dessa områden och de interna transportinfrastrukturerna, särskilt genom ett flexiblare ekonomiskt stöd för transporter. Parlamentet beaktar effekten av årstidsbundna demografiska förändringar och pekar på behovet av att det vidtas åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen för att förbättra de allmännyttiga tjänsterna (hälso‑ och sjukvård, utbildning, vatten, energi, information, kommunikationsteknik, posttjänster, avloppsvattenrening och avfallshantering).

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fästa särskild vikt vid att antalet EU‑medborgare som är anställda inom havssektorn blir allt färre och allt äldre. Parlamentet anser att fler åtgärder bör vidtas för att främja utbildning och livslångt lärande för dessa arbetare.

27. Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra bevarandet av havsrelaterade uppgifter genom att stödja förslaget om att inrätta ett europeiskt havsobservations- och datanätverk (EMODN) som skulle integrera befintliga och nya havsrelaterade uppgifter och möjliggöra en långsiktig övervakning och en riskbedömning av hög kvalitet.

28. Europaparlamentet betonar att det i en heltäckande europeisk havspolitik bör ingå en dimension som omfattar externa förbindelser, särskilt förbindelser med tredjeländer i det omedelbara grannskapet, som ett svar på ansträngningarna att förvalta det öppna havet bortom de europeiska vattnen, och på internationella lagstiftningsförfaranden som kommer att påverka medlemsstaternas nationella politik.

29. Europaparlamentet håller fast vid det europeiska territoriella samarbetets betydelse för inrättandet av regionala forskningscentrum, den gemensamma förvaltningen av vatten- och kustresurserna, energiresurserna, marken, kuststränderna, säkerheten och främjandet av den sociala utvecklingen och den strategiska planeringen av olika sektorer inom havsområdet. Denna strategi bör även tillämpas genom att man använder sig av alla möjligheter som den europeiska grannskapspolitiken erbjuder.

30. Europaparlamentet kräver att unionens framtida havspolitik skall respektera de åtaganden som medlemsstaterna gjort i internationella avtal (bland annat konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten – OSPAR) och som är förenliga med eller stärker eventuella åtaganden inom framtida EU‑ramverk.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen även att överväga att omfördela de anslag som dragits tillbaka till följd av N+2- eller N+3-bestämmelsen till finansiering av strukturella åtgärder inom ramen för EU:s framtida havspolitik, i synnerhet för att förbättra livskvaliteten i kustområdena, havsmiljön och den lokala sysselsättningen inom havsindustrin.

32. Europaparlamentet betonar behovet av att öka den vetenskapliga forskningen om växelverkan mellan havsekosystemets olika delar samt effekterna på det av klimatförändringen och människans utnyttjande av naturresurserna.

33. Europaparlamentet stöder alla initiativ och all verksamhet som Frontex inlett samt även intensivare och närmare samordning och samarbete mellan öarna i syfte att effektivt åtgärda och bekämpa illegal migration och narkotikahandel. I detta arbete bör samtliga öars särskilda egenskaper beaktas.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda behovet av att inrätta en europeisk kustbevakningstjänst för att stödja öarna, kustregionerna och medlemsstaterna i övervakningen av EU:s yttre gränser. Parlamentet uppmanar kommissionen att också undersöka den eventuella roll som en europeisk kustbevakningstjänst skulle kunna spela för att bekämpa olagligt och oreglerat fiske på europeiskt vatten.

35. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för sin utbildnings- och yrkesutbildningspolitik främja en förståelse för och en uppskattning av det marina arvet och uppmuntra människor att söka sig till verksamheter och yrken som hänger samman med havet. Parlamentet efterlyser också utbildning som är skräddarsydd för de särskilda behov som olika aktörer på havsområdet har.

36. Europaparlamentet kräver att kommissionen och medlemsstaterna garanterar att de lokala och regionala myndigheterna i lämplig utsträckning kan delta i genomförandet av en integrerad havspolitik och förvaltningen av kustområdena. Parlamentet kräver också stöd för ett temainriktat regionalt nätverk för att utveckla gemensamma projekt på området för transport, infrastruktur, miljöskydd, fiskesamordning och ekonomiskt samarbete.

37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur markplanering och integrerad förvaltning av kustområden kan omsättas i praktiken på ett framgångsrikt sätt, med särskild hänsyn till de speciella förhållanden som råder på öarna.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven
Förfarandenummer	2006/2299(INI)
Ansvarigt utskott	TRAN
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	REGI 14.12.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Yiannakis Matsis 6.11.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	12.4.2007
Antagande	2.5.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		42 1 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alfonso Andria, Stavros Arnaoutakis, Jean Marie Beaupuy, Rolf Berend, Antonio De Blasio, Vasile Dîncu, Gerardo Galeote, Iratxe García Pérez, Eugenijus Gentvilas, Gábor Harangozó, Marian Harkin, Jim Higgins, Alain Hutchinson, Gisela Kallenbach, Tunne Kelam, Evgeni Kirilov, Constanze Angela Krehl, Mario Mantovani, Miguel Angel Martínez Martínez, Yiannakis Matsis, Miroslav Mikolášik, Lambert van Nistelrooij, Jan Olbrycht, Maria Petre, Markus Pieper, Elisabeth Schroedter, Stefan Sofianski, Grażyna Staniszewska, Oldřich Vlasák, Vladimír Železný
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Bastiaan Belder, Silvia Ciornei, Brigitte Douay, Den Dover, Riitta Myller, Zita Pleštinská, Christa Prets, Miloslav Ransdorf, Richard Seeber, László Surján, Károly Ferenc Szabó
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Véronique De Keyser, Henrik Lax, Samuli Pohjamo
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

YTTRANDE från fiskeriutskottet (*) (22.5.2007)

till utskottet för transport och turism

över unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven
(2006/2299(INI))

Föredragande (*): Struan Stevenson

(*) Förstärkt samarbete mellan utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Fiskeriutskottet uppmanar utskottet för transport och turism att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Det är viktigt att de olika sektorer som omfattas av den maritima ekonomin samordnas så att hela potentialen för EU:s maritima intressen skall kunna förverkligas.

B.  Att tillämpa Lissabonstrategin på havspolitiken handlar inte enbart om att förbättra konkurrensen. Det måste även påverka strategins övriga pelare, såsom att skapa hållbarare arbetstillfällen med bättre kvalitet inom EU:s fiskesektor.

C. Fiskerisektorn är en ekonomisk sektor som styrs av ett omfattande regelverk. Det gäller därför att man vidtar åtgärder som garanterar att det regelverket omsätts i god praxis och goda resultat. För att tillämpa principen om ett hållbart fiske måste man beakta många olika faktorer som påverkar fiskbestånden, såsom klimatförändringen, rovfiskar, föroreningar, prospektering och utvinning av olja och gas, vindkraftverk till havs samt utvinning av sand och grus.

D. Inom tjugo år kommer EU:s fiskesektor att ha omstrukturerats till följd av externa faktorer, såsom klimatförändringen och mänsklig påverkan. Eftersom det redan finns bevis på att en sådan omstrukturering tydligt äger rum i fråga om Nordsjötorsken är det mycket viktigt att man bekämpar klimatförändringens orsaker.

E.  Den huvudsakliga målsättningen med den europeiska havspolitiken bör vara att långsiktigt öka livskvaliteten för de människor som lever i kustområden eller vars liv påverkas av havsfrågorna. Detta kräver en politik som erkänner kustområdenas specifika behov och problem och som på ett effektivt sätt balanserar de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna av en hållbar utveckling.

F.  När en europeisk gemensam havspolitik genomförs måste subsidiaritetsprincipen beaktas fullt ut och de konstitutionella, juridiska och administrativa strukturerna inom de enskilda medlemsstaterna måste ägnas särskild uppmärksamhet.

1.  Europaparlamentet uppmanar varje kustbelägen medlemsstat att överväga olika sätt att inrätta en övergripande organisation för förvaltning av den marina miljön för att effektivisera förvaltningen med hänsyn till det stora antal regeringsorgan, generaldirektorat inom kommissionen och andra organ, inklusive lokala och regionala myndigheter, som direkt deltar i förvaltningen av de marina resurserna. De regionala rådgivande nämndernas värdefulla rådgivande roll bör också erkännas och nämnderna bör rådfrågas angående förvaltning av den marina miljön.

2.  Europaparlamentet noterar att genomförandet av förvaltningsåtgärderna inom fisket och havspolitikens övriga områden sker på nationell, regional och lokal nivå, trots att många aspekter av havspolitiken bäst sköts på EU-nivå. Därför måste en framtida europeisk havspolitik fungera på EU-nivå i de fall detta är lämpligast, samtidigt som man helt och fullt respekterar de människors åsikter och intressen som lever i Europas kustsamhällen.

3.  Europaparlamentet begär att det bildas ett europeiskt nätverk för marin forskning som uppmuntrar till informationsutbyte mellan europeiska forskningsorgan och sektorer och bevarar EU:s framträdande position när det gäller innovation och kunskaper på området för den marina miljön.

4.  Eftersom den marina sektorn är ett av de få områden där principen om att förorenaren betalar inte tillämpas, anser Europaparlamentet att industrier som släpper ut avloppsvatten och industrier som verkar inom sand- och grusutvinning samt industrier som försöker utvinna energi ur havet bör bidra till en EU-fond inriktad på att skydda all marin biologisk mångfald och alla marina ekosystem, och framförallt på återuppbyggnad och bevarande av bestånden.

5.  Man måste beakta att invallning av kuster för att skydda dem mot höjda havsnivåer kan leda till att livsmiljöer går förlorade, eftersom själva höjningen av havsnivån leder till så kallad ”coastal squeeze”, vilket innebär att saltträsk och våtmarksområden i tidvattenzoner minskar samtidigt som erosionen av sanddyner ökar. Alla dessa områden är viktiga livsmiljöer för växter och djur. Europaparlamentet efterlyser en långsiktig strategi med målet att bevara kustskyddet, erbjuda skydd mot höjda havsnivåer och minimera förlusten av livsmiljöer, framför allt på öar.

6.  Europaparlamentet anser att fiskeverksamheten även bör bidra till att bevara livskraftiga kustsamhällen genom att erbjuda möjligheter till kustnära fiske, småskaligt fiske och fritidsfiske. Sådan verksamhet gynnar turismen, skyddar vårt rika kustarv och bidrar till sammanhållningen mellan våra kustsamhällen.

7.  Europaparlamentet konstaterar att det råder brist på experter och välutbildade fackmän i branschen. Parlamentet föreslår att man inför särskilda utbildningskurser för kaptener och besättningar på fiskefartyg för att förmedla grundläggande förståelse för den vetenskap som hänför sig till deras industri, bland annat förståelse för vikten av att bevara en hållbar miljö som stöd för en stegvis utveckling av en ekosystembaserad strategi för lyckad fiskeförvaltning.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa yrkesutbildningar för fiskare för att uppmuntra dem att fokusera på nya metoder som främjar utnyttjande av kunskaper om arbetet till havs. Parlamentet vill lyfta fram sektorerna kustnära vattenbruk och ekoturism som möjliga mål.

9.  Europaparlamentet påpekar hur viktigt det är att förbättra den allmänna uppfattningen om fiskesektorn, som för närvarande inte åtnjuter hög respekt. Parlamentet anser att förbättrade hälso- och säkerhetsförhållanden ombord samt bättre löner och andra villkor för besättningen endast kan uppnås inom en hållbar och lönsam industri. Mer resurser måste avsättas för forskning och utbildning som syftar till att öka kunskaper och färdigheter.

10. Europaparlamentet konstaterar att ett av huvudmålen med havspolitiken är att skapa förutsättningar som säkerställer hygien, säkerhet och komfort för de anställda inom fiskeindustrin, både för fiskarna själva och för dem som arbetar inom sektorer i tidigare och senare led av produktionskedjan.

11. Europaparlamentet begär att det skapas ett europeiskt utbildningsnätverk för dem som arbetar inom den marina sektorn. Ett sådant nätverk skulle ha nära band till den marina forskningen och främja utbildning av högt kvalificerad personal.

12. Europaparlamentet konstaterar att sektorn är beredd att acceptera utvecklingen av en ekosystembaserad strategi för fiskeförvaltningen, men att de ytterligare begränsningar som kan följa av nätet Natura 2000 och andra eventuella skyddade havsområden kan leda till att det obegränsade tillträdet till och fiskeverksamheten i dessa områden sätts på spel. Parlamentet anser att utveckling av fiskeverksamhet som inte strider mot skyddsmålsättningarna bör tillåtas inom de skyddade havsområdena. Även när det gäller fiskeverksamheter som skadar eller potentiellt kan skada skyddsobjekten inom de skyddade havsområdena anser parlamentet att man bör göra större ansträngningar, bland annat med hjälp av forskning och utveckling, för att göra fiskemetoderna mer miljövänliga och i motiverade fall öka tillgängligheten till dessa områden.

13. Europaparlamentet konstaterar emellertid att det framtida fisket måste begränsas genom en försiktighetsstrategi som garanterar att vi bibehåller sunda ekosystem och skyddar sällsynta, sårbara eller värdefulla arter och livsmiljöer. Detta kommer oundvikligen att kräva ett ökat miljöskydd som inbegriper ett nät av skyddade havsområden som skapats i enlighet med bestämmelserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken och ett system för integrerad kustförvaltning för att garantera att vi sätter stopp för den onödiga degraderingen av livsmiljöer och den allvarliga försämringen av den biologiska mångfalden.

14. Europaparlamentet betonar behovet av att öka forskningen om hur olika delar av det marina ekosystemet samverkar och hur klimatförändringar och människans exploatering av naturresurserna påverkar det marina ekosystemet.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till de goda erfarenheterna av lokala och regionala myndigheters förvaltning av fisket så att de kan tillämpas som modell inom andra regioner, speciellt de erfarenheter som omfattar en integrerad och hållbar förvaltning av havet genom ett förbud mot icke-selektiv fiskeutrustning, anpassning av fiskeflottornas storlek till befintliga tillgångar, kustplanering, reglering av turistaktiviteter såsom valskådning, utarbetande av förvaltningsplaner för områden inom Natura 2000-nätet och inrättande av skyddade områden.

16. Europaparlamentet stöder EU:s åtagande vid miljötoppmötet 2002 som upprepades i kommissionens senaste meddelande (förslag till förvaltning av fiskeribestånden med hjälp av maximal hållbar avkastning) om att om möjligt återställa fiskbestånden till nivåer som bör kunna ge maximal hållbar avkastning till år 2015. Parlamentet anser att det bästa sättet är att undvika användning av godtyckliga referenspunkter baserade på en enkel matematisk modell. Parlamentet anser att en alternativ tolkning av den maximala hållbara avkastningen, till exempel maximering av de totala fångsterna över en fastställd tidsperiod (till exempel tio år), skulle kunna innebära ett realistiskt och tänkbart sätt att förbättra statusen för EU:s fiske.

17. Europaparlamentet efterlyser ökade insatser för att sätta stopp för det skandalösa problemet med bifångster och kasserad fångst, vilket är en av de allvarligaste följderna av systemet med största tillåtna fångstmängder (TAC) och den gemensamma fiskeripolitikens kvotsystem. Parlamentet anser att det måste bli ett slut på de bifångster som leder till en avskyvärd skövling av bestånden av marina däggdjur, sjöfåglar och sköldpaddor. Den skada som fiskeutrustning orsakar känsliga havsbottnar kräver dessutom att dessa omfattas av ett särskilt skydd. Parlamentet påpekar att förlorade nät även leder till ”spökfiske” vilket i stor utsträckning kan bidra till uttömning av bestånden.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att kontrollera det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket, som ligger bakom utarmningen av oräkneliga bestånd av viktiga arter. Parlamentet betonar att den kraftiga minskningen av bestånden av dessa arter, som ett resultat av olagliga metoder, kan få förödande konsekvenser för bevarandet av marina ekosystem, med direkt eller indirekt påverkan på andra närliggande verksamheter utöver fisket, till exempel marin ekoturism.

19. Europaparlamentet anser att ett viktigt sätt att reducera utsläppen är att förbättra fiskets selektivitet genom modifikationer av fiskeutrustning och teknik. Parlamentet inser att samarbetet mellan dem som bedriver fiske och deras kunskaper i dessa frågor är av yttersta vikt och att fiskare som är innovativa i detta avseende bör belönas.

20. Europaparlamentet anser att olagligt, oreglerat och orapporterat fiske är ett stort och ökande problem. Parlamentet anser att det både förstör viktiga fiskbestånd och skapar illojal konkurrens mellan de fiskare som respekterar och de som inte respekterar reglerna. Parlamentet konstaterar att den olagliga, oreglerade och orapporterade fångsten utgör en väsentlig del av totalfångsten inom vissa fiskeverksamheter inom EU och ser fram emot kommissionens kommande meddelande och lagförslag för att bekämpa den här typen av fiske och uppdatera EU:s handlingsplan från 2002.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att kontrollera de förorenande ämnen (miljöförorening av haven) som uppstår vid avrinning från jordbruket eller som härrör från avloppsvatten, industriutsläpp eller från avfall, ofta plastavfall, som kan orsaka kvävning bland havsdäggdjur, sköldpaddor och fåglar. Sådana förorenande ämnen utgör en allt större risk som i högsta grad drabbar fiske- och turistsektorn och som även försämrar den hälsomässiga kvaliteten på fiskprodukter avsedda för mänsklig konsumtion. När det gäller oceangående fartyg uppmanar parlamentet kommissionen att uppmana medlemsstaterna att tillämpa bilaga V i Internationella sjöfartsorganisationens konvention MARPOL, som förbjuder utsläpp av plastavfall och restprodukter från förbränning av plast i havet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ändra direktiv 2000/59/EG om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester för att förbättra tillgången på och lämpligheten för sådana anordningar för att i slutändan minska utsläppen av avfall i havet.

22. Europaparlamentet begär att omlastning till havs av olja och annat giftigt gods i framtiden skall begränsas till noggrant utsedda platser. Det bör finnas lämpliga regler för omlastning på dessa platser, och vid alla omlastningar måste centrala områdena skyddas, speciellt i de fall då omlastningsplatserna överlappar eller gränsar till Natura 2000-områden. Riktlinjerna i fågel- och livsmiljödirektiven måste också följas. Sjöfarten bidrar till den marina föroreningen och potentiellt till störningar i ekosystemen genom de främmande arter som kan införas i samband med avlastning av barlastvatten och de kemikalier som används i antifoulingfärger och som påverkar fiskhormoner. Oljefläckar utgör även större risker för havet.

23. Europaparlamentet begär att kommissionen uppmanar medlemsstaterna att ratificera internationella barlastkonventionen och antifoulingkonventionen samtidigt som man bidrar till ett effektivt och praktiskt genomförande av MARPOL 73/78 som tillsammans täcker riskerna med och påverkan från främmande invasiva arter, barlastvatten och antifoulingfärger från sjöfarten.

24. Europaparlamentet anser bestämt att det finns ett brådskande behov av att främja och tillämpa ett system för kartläggning eller ett program för fysisk planering av gemenskapens vatten för att bemöta kraven på att bibehålla en hållbar och geografiskt representativ fiskesektor. Kartläggning av områden som lämpar sig väl för vindkraftverk eller energiproduktion till havs, kolupptagning, sand- och grusutvinning eller vattenbruk, eller kartläggning av skyddade havsområden, inklusive Natura 2000-områden och lokalisering av andra känsliga livsmiljöer eller arter, skulle leda till ett mer effektivt och hållbart utnyttjande av den marina miljön. För att främja en effektiv områdesplanering måste fiskeriverksamheterna kartläggas, vilket skulle underlättas av en förbättrad och standardiserad tillgång till fartygsövervakningssystem och loggböcker inom medlemsstaterna. Parlamentet anser att planeringsbeslut som rör gemenskapens farvatten bör fattas i fullt samförstånd med fiskerisektorn och de samhällen som direkt berörs.

25. Samtidigt som skadliga metoder måste avskaffas, påpekar Europaparlamentet vikten av att utveckla sådan verksamhet utanför fisket som är förenlig med fiskesektorn genom att exempelvis uppmuntra planering av plattformar för energiproduktion eller vindturbiner som bidrar till att främja och bevara ett blomstrande ekosystem och underlättar inrättandet av lek- och yngelområden för marina arter i områden där det råder fiskeförbud.

26. Europaparlamentet efterlyser en noggrann planering av havsbaserade anläggningar för förnybar energi. Många potentiella risker förknippade med energiproduktion måste undvikas. Anläggningar som är avsedda att utnyttja vind- eller vågenergi kan påverka de naturliga cyklerna i de lägre havsskikten. I flodmynningarnas tidvattenområden kan fågelområden försvinna efter att man byggt barriärer för att minska tidvattenhöjden. På liknande sätt kan även ändringar i tidvattenstyrkan påverka hästmusslor, rev av Limaria hians, kalkhaltiga havsalger, havsanemon och mjukkoraller. Parlamentet påpekar att vissa regioner med havsområden med hög energipotential, till exempel regioner belägna långt från fastlandet, inte har möjlighet att utnyttja fördelarna med de transeuropeiska energinäten på grund av sitt geografiska läge.

27. Europaparlamentet betonar vattenbrukets ökade socioekonomiska betydelse i en situation då fiskbestånden minskar i hela världen. Inom en snar framtid kommer den årliga försäljningen av vattenbruksprodukter i världen att överstiga mängden vild fisk som fångas. EU har gått i bräschen för denna spännande utveckling och bör sträva efter att bevara sin ledande ställning och uppmuntra till vidareutveckling på ett sätt som är förenligt med andra former för exploatering av kust- och havsområden. Parlamentet anser att vattenbrukets roll för de ofta avsides belägna landsbygdsområden där få sysselsättningsmöjligheter existerar inte kan överbetonas. Inom ramen för en strategi som syftar till en integrerad förvaltning av kustområden bör man främja tydligt avgränsade områden där fiskodlingarna kan samlas och detta bör kopplas till ett förenklat regelverk som främjar företagsamhet och hållbarhet. Inom vattenbrukssektorn bör det utvecklas nya tekniker som leder till bättre kvalitetsstyrning, garantier för spårbarhet genom hela produktions- och värdekedjan och ett allmänt erkännande av vattenbruket som en av den marina sektorns viktigaste delsektorer.

28. Europaparlamentet framhäver att vissa vattenbruksåtgärder bidrar till att utarma vissa bestånd. Parlamentet påpekar att fångst av unga exemplar av vissa marina arter i syfte att göda dem hindrar reproduktionen och rubbar den biologiska balansen mellan arterna. Parlamentet anser att de höga priserna på en del av dessa arter på några av världens marknader har lett till att ingen hänsyn tagits till behovet av att bevara vissa marina ekosystem.

29. Europaparlamentet påpekar att militära operationer även får återverkningar på fiskesektorn. Fiskefartyg och andra fartyg kan inte vistas i marina skjutområden, vilka däremot ofta kan erbjuda en fristad för biologisk mångfald. Användning av ekolod med mycket låg frekvens, särskilt på ubåtar, får emellertid allvarliga konsekvenser för havsdäggdjur och andra fiskbestånd och bör omfattas av stränga bestämmelser och anvisas till bestämda områden.

30. Europaparlamentet påpekar att en tredimensionell kartläggning av havsbottnen skulle vara mycket värdefull, inte bara för fiskeindustrin utan även för energisektorn samt med tanke på bevarandeintressen och även militära intressen. Det stora kommersiella värdet av sådan kartläggning är uppenbart och kartläggningen kan bidra till en lösning på frågan om anslag för denna verksamhet. Mer uppgifter om hela sjöfartssektorn skulle kunna inbegripa mer exakta väderprognoser och information om uppskattade våghöjder.

31. Europaparlamentet stöder bildandet av en europeisk kustbevakningsstyrka. Detta är nödvändigt för att hantera frågor som marin miljöförstöring, olaglig invandring och terrorism, men krävs även för att råda bot på olagligt, oreglerat och orapporterat fiske och för att förbättra sjösäkerhetsnormerna. Det nya kontrollorganet för fiske i Vigo bör samordna verksamheten med alla kustbelägna medlemsstater för att garantera en samlad syn på övervakningen av haven. Parlamentet anser att bestämmelser måste verkställas på samma sätt inom hela EU så att likadana sanktioner och påföljder tillämpas av medlemsstaternas domstolar.

32. Europaparlamentet påminner om sitt krav på inrättande av en europeisk kustbevakningsenhet i punkt 34 i sin resolution av den 23 september 2003 om ökad sjösäkerhet med anledning av oljetankern Prestiges förlisning[1], en uppmaning som nyligen upprepades (punkt 19 i Europaparlamentets resolution av den 15 februari 2007 om genomförande av EU:s handlingsplan avseende olagligt, orapporterat och oreglerat fiske[2]). Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett särskilt förslag inom detta område före årets slut.

33. Europaparlamentet betonar vikten av att övervaka fisket på internationellt vatten, eftersom detta även påverkar fiskeresurserna inom EU:s exklusiva ekonomiska zoner.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven
Förfarandenummer	2006/2299(INI)
Ansvarigt utskott	TRAN
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	PECH 14.12.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Struan Stevenson 21.12.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	25.1.2007	11.4.2007
Antagande	0.0.0000
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		18 2 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jim Allister, Alfonso Andria, Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Marie-Hélène Aubert, Iles Braghetto, Niels Busk, Paulo Casaca, Zdzisław Kazimierz Chmielewski, Emanuel Jardim Fernandes, Carmen Fraga Estévez, Hélène Goudin, Pedro Guerreiro, Ian Hudghton, Heinz Kindermann, Rosa Miguélez Ramos, Philippe Morillon, Struan Stevenson, Catherine Stihler
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Raül Romeva i Rueda, Thomas Wise
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

• [1]  EUT C 77 E, 26.3.2004, s. 76.
• [2]  P6_TA(2007)0044.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven

Förfarandenummer

2006/2299(INI)

Ansvarigt utskott   Tillstånd: tillkännagivande i kammaren

TRAN 14.12.2006

Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren

ENVI 4.12.2006

ITRE 4.12.2006

PECH 4.12.2006

REGI 14.12.2006

Inget yttrande avges   Beslut

Förstärkt samarbete   Tillkännagivande i kammaren

ENVI

PECH

Föredragande   Utnämning

Willi Piecyk 21.9.2006

Tidigare föredragande

Behandling i utskott

12.4.2007

7.5.2007

4.6.2007

Antagande

5.6.2007

Slutomröstning: resultat

+ - 0

38 3 1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Robert Atkins, Inés Ayala Sender, Etelka Barsi-Pataky, Paolo Costa, Michael Cramer, Arūnas Degutis, Christine De Veyrac, Saïd El Khadraoui, Robert Evans, Emanuel Jardim Fernandes, Luis de Grandes Pascual, Stanisław Jałowiecki, Georg Jarzembowski, Timothy Kirkhope, Dieter-Lebrecht Koch, Jaromír Kohlíček, Sepp Kusstatscher, Fernand Le Rachinel, Bogusław Liberadzki, Eva Lichtenberger, Marian-Jean Marinescu, Robert Navarro, Seán Ó Neachtain, Josu Ortuondo Larrea, Willi Piecyk, Luís Queiró, Reinhard Rack, Luca Romagnoli, Gilles Savary, Brian Simpson, Renate Sommer, Dirk Sterckx, Ulrich Stockmann, Silvia-Adriana Ţicău, Georgios Toussas, Yannick Vaugrenard, Roberts Zīle

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Markus Ferber, Pedro Guerreiro, Elisabeth Jeggle, Anne E. Jensen, Corien Wortmann-Kool

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Ingivande

15.6.2007

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)