Förfarande : 2007/2252(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0260/2008

Ingivna texter :

A6-0260/2008

Debatter :

PV 04/09/2008 - 4
CRE 04/09/2008 - 4

Omröstningar :

PV 04/09/2008 - 7.9
CRE 04/09/2008 - 7.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0410

BETÄNKANDE     
PDF 173kWORD 101k
18 juni 2008
PE 404.442v02-00 A6-0260/2008

om halvtidsöversynen av den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010

(2007/2252(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Frédérique Ries

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om halvtidsöversynen av den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010

(2007/2252(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, ”Halvtidsöversyn av den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010” (KOM(2007)0314),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 februari 2005 om den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010(1),

–   med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) rapport av den 27 juli 2007,”Principles for evaluating health risks in children associated with exposure to chemicals” (Principer för bedömning av hälsoriskerna för barn som exponeras för kemiska produkter),

–   med beaktande av artiklarna 152 och 174 i EG-fördraget, där målet är en hög nivå på skyddet för människors hälsa och miljön,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1350/2007/EG av den 23 oktober 2007 om inrättande av ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet (2008–2013)(2),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0260/2008), och av följande skäl:

A. Det är intressant att EU sedan 2003 bygger sin politik för folkhälsoskydd på ett närmare samarbete mellan hälso-, miljö- och forskningsområdena, något som förhoppningsvis kommer att leda till att en konsekvent och integrerad EU-strategi införs i fråga om miljö och hälsa.

B.  Inom ramen för sin första handlingsplan – den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010 (KOM(2004)0416) – vidtar EU i dag åtgärder som gäller utveckling av indikatorer, utveckling av integrerad övervakning, insamling och utvärdering av relevanta uppgifter samt utökad forskning. Dessa åtgärder kommer att förbättra förståelsen av sambanden mellan föroreningskällor och hälsoeffekter, men de är uppenbarligen otillräckliga för att minska det växande antalet sjukdomar som är knutna till miljöfaktorer.

C. Det är så gott som omöjligt att göra någon halvtidsöversyn av den nämnda handlingsplanen eftersom den inte har något tydligt, kvantifierbart mål och det dessutom fortfarande är svårt att fastställa den totala budgeten för planen, vilken är klart otillräcklig för att planen ska kunna främjas på ett ändamålsenligt sätt.

D. I hälsoprogrammet (2008–2013) har man framför allt som mål att ta itu med de traditionella faktorer som påverkar hälsan, dvs. kost, tobak, alkohol och narkotika. Därför bör denna handlingsplan (2004–2010) inriktas på vissa nya hot mot hälsan samt de avgörande miljöfaktorer som påverkar människors hälsa, t.ex. kvaliteten på inom- och utomhusluften, elektromagnetisk strålning, nanopartiklar och kemiska ämnen med särskilt farliga egenskaper (ämnen som klassats som cancerogena, mutagena, reproduktionstoxiska eller endokrinstörande) samt hälsorisker till följd av klimatförändringar.

E.  Sjukdomar i andningsvägarna kommer på andra plats när det gäller dödsorsak, förekomst, utbredning och kostnader inom EU. Dessa sjukdomar är den vanligaste dödsorsaken bland barn under fem år och de fortsätter att öka, framför allt på grund av föroreningar i utom- och inomhusluften.

F.  Luftföroreningar, framför allt sådana som orsakas av fina partiklar och ozon på marknivå, är ett betydande hot mot människors hälsa som påverkar barns utveckling och sänker den förväntade livslängden i EU(3).

G. Med hänvisning till frågan om miljö och hälsa i tätorter, särskilt inomhusluftens kvalitet, bör gemenskapen göra mer – samtidigt som subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna respekteras – för att motverka föroreningar inomhus eftersom EU-medborgarna i snitt tillbringar 90 procent av sin tid inomhus.

H. Vid WHO:s ministerkonferenser om miljö och hälsa 2004 och 2007 betonades kopplingarna mellan de komplicerade kombinerade effekterna av kemiska föroreningar och ett visst antal besvär och kroniska sjukdomar, framför allt hos barn. Dessa farhågor tas också upp i de offentliga handlingarna från FN:s miljöprogram (UNEP) och Mellanstatligt forum för kemikaliesäkerhet (IFCS).

I.   Det kommer allt fler vetenskapliga bevis på att cancer i urinblåsan, skelettcancer, lungcancer, hudcancer, bröstcancer och andra cancerformer orsakas inte bara av kemiska ämnen, strålning och luftburna partiklar utan också av andra miljöfaktorer.

J.   Vid sidan av denna bekymmersamma utveckling i fråga om miljöns inverkan på hälsan har nya sjukdomar eller sjukdomssyndrom uppträtt under de senaste åren, t.ex. multipel kemisk överkänslighet, syndrom knutet till tandamalgam, överkänslighet mot elektromagnetisk strålning, sjuka hus-syndrom eller ADHD hos barn.

K. Försiktighetsprincipen är uttryckligen inskriven i fördraget sedan 1992 och EG-domstolen har vid ett flertal tillfällen förtydligat denna princips innehåll och räckvidd i gemenskapslagstiftningen som en av grundpelarna för gemenskapens politik för att skydda hälsa och miljö(4).

L.  De kriterier som kommissionen lägger fram i sitt meddelande av den 2 februari 2000 om försiktighetsprincipen (KOM(2000)0001) är mycket begränsande och svåra att genomföra i praktiken.

M. Biologisk övervakning av människor är ett viktigt verktyg för att bedöma i vilken grad EU:s befolkning är exponerad för effekter av föroreningar, och Europaparlamentet har vid ett flertal tillfällen upprepat det önskemål om att påskynda införandet av ett program för biologisk övervakning på EU-nivå som förs fram i punkt 3 i resolutionen av den 23 februari 2005 och i slutsatserna från rådets (miljö) möte den 20 december 2007.

N. Det är allmänt erkänt att klimatförändringarna i hög utsträckning kan bidra till att förvärra och öka förekomsten av vissa sjukdomar och att det ökande antalet värmeböljor, översvämningar och skogsbränder, som är de vanligaste naturkatastroferna i EU, kan leda till ytterligare sjukdomar, dålig hygien och dödsfall, samtidigt som det också är känt att åtgärder för att mildra klimatförändringarna har positiva hälsoeffekter.

O. Klimatförändringarna kommer att påverka människors hälsa i betydande omfattning, bland annat genom att påskynda utvecklingen av vissa infektions- och parasitsjukdomar, främst på grund av temperatur- och fuktighetsförändringar och deras inverkan på ekosystem, djur, växter, insekter, parasiter, urdjur, mikrober och virus.

P.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(5) och dess särdirektiv innehåller tydliga bestämmelser om bevarande och återställande av rent vatten.

Q. Miljömedicin är en ny medicinsk specialisering som bygger på en universitetsutbildning som ännu är alltför splittrad och ojämn om man jämför olika medlemsstater och som därför bör stödjas och främjas på EU-nivå.

R.  Antalet människor som insjuknar på grund av miljöfaktorer ökar och epidemiologiska metoder bör utvecklas för att ta fram en fullständig bild av sjukdomar som helt eller delvis orsakas av miljöfaktorer.

1.  Europaparlamentet erkänner de insatser som kommissionen har gett sitt stöd till sedan handlingsplanen lanserades 2004, framför allt när det gäller att förbättra informationskedjan i fråga om miljö och hälsa, integrera och förstärka forskningen inom EU på detta område och samarbeta med specialiserade internationella organisationer som WHO.

2.  Europaparlamentet anser emellertid att en sådan handlingsplan i sig innehåller fröet till ett misslyckande eftersom planen endast syftar till att följa den befintliga gemenskapspolitiken, inte bygger på någon förebyggande politik för att minska de sjukdomar som är knutna till miljöfaktorer och inte har något tydligt, kvantifierbart mål.

3.  Europaparlamentet framhåller för kommissionen att ett program redan har genomförts inom WHO, genom vilket WHO:s medlemsstater upprättat egna nationella och lokala handlingsplaner om miljö och hälsa med särskilda mål och genomförandeplaner. Parlamentet rekommenderar därför att kommissionen granskar detta WHO-program som en möjlig modell som också kan fungera som en användbar förebild för EU i framtiden.

4.  Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen, och mer specifikt dess generaldirektorat för forskning, inte har sett till att det finns tillräcklig finansiering för biologisk övervakning av människor under år 2008 för att införa en sammanhållen strategi för biologisk övervakning i EU, såsom kommissionen lovat medlemsstaterna och Europaparlamentet.

5.  Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att fram till 2010 uppfylla två avgörande mål som den själv fastställde 2004 och att utforma och genomföra en fungerande kommunikationsstrategi för dessa mål, nämligen dels att öka medborgarnas kännedom om miljöföroreningarna och deras effekter på hälsan, dels att granska och anpassa EU:s politik för att minska riskerna.

6.  Europaparlamentet rekommenderar bestämt att kommissionen och medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter i fråga om att förverkliga gemenskapslagstiftningen.

7.  Europaparlamentet understryker att man först och främst bör se till sårbara grupper som gravida kvinnor, nyfödda, barn och äldre när miljöfaktorernas hälsopåverkan bedöms.

8.  Europaparlamentet kräver att särskild hänsyn tas till sårbara grupper, som är mest mottagliga för föroreningar, genom åtgärder för att minska exponeringen för miljöförorenande ämnen inomhus inom hälso- och sjukvården och i skolor genom tillämpning av sunda förfaranden för att se till att inomhusluften håller en hög kvalitet.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte – på grund av påtryckningar från lobbyister eller regionala och internationella organisationer – försvaga den befintliga lagstiftningen när den ses över.

10. Europaparlamentet påminner om att EU hela tiden måste ha en dynamisk och flexibel inställning till handlingsplanen. Parlamentet anser att det därför är mycket viktigt att inhämta särskild sakkunskap i fråga om miljöns inverkan på hälsan och att detta måste ske på ett öppet, tvärvetenskapligt sätt där alla får möjlighet att uttrycka sig och där allmänhetens misstro gentemot organ och officiella expertkommittéer kan bemötas. Parlamentet framhåller vikten av att förbättra utbildningen av hälsoexperter, framför allt genom utbyte av bästa metoder på gemenskapsnivå.

11. Europaparlamentet understryker att de senaste åren har utmärkts av verkliga framsteg inom miljöpolitiken, t.ex. när det gäller mängden luftföroreningar, förbättrad vattenkvalitet, politiken för insamling och återvinning av avfall, kontroll av kemiska produkter och förbudet mot blyhaltig bensin, men konstaterar samtidigt att EU:s politik fortfarande saknar en övergripande förebyggande strategi och att försiktighetsprincipen inte tillämpas.

12. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att se över de kriterier i dess ovannämnda meddelande som gäller tillämpningen av försiktighetsprincipen mot bakgrund av EG-domstolens rättspraxis, för att se till att en princip för åtgärder och säkerhet som baseras på tillfälliga och proportionerliga åtgärder ligger i grunden för gemenskapens politik för hälsa och miljö.

13. Europaparlamentet anser att det, i och med att bevisbördan för att visa att en produkt är ofarlig läggs på producenten eller importören, blir möjligt att föra en förebyggande politik i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och om inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet(6), och uppmuntrar kommissionen att utöka denna skyldighet till att gälla gemenskapslagstiftningen för samtliga produkter. Parlamentet anser att ökad användning av djurförsök inom ramen för handlingsplanen bör undvikas och att verkliga ansträngningar bör göras för att utveckla och använda alternativa metoder.

14. Europaparlamentet upprepar sin begäran om att kommissionen så snart som möjligt ska lägga fram konkreta åtgärder om kvaliteten på inomhusluften som garanterar ett gott skydd för säkerhet och hälsa i inomhusmiljöer, särskilt när den ser över rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter(7), och att föreslå åtgärder för att öka energieffektiviteten i byggnader samt se till att de kemiska komponenter som ingår i utrustning och byggnader är säkra och oskadliga.

15. I syfte att minska de hälsovådliga miljöeffekterna rekommenderar Europaparlamentet att kommissionen uppmanar medlemsstaterna att genom skattelättnader och/eller andra ekonomiska incitament få marknadsaktörerna intresserade av att förbättra inomhusluften och minska exponeringen för elektromagnetisk strålning i sina byggnader, filialer och kontor.

16. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen ställer upp lämpliga minimikrav för att trygga kvaliteten på inomhusluften i nya byggnader.

17. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen vid fördelningen av enskilt stöd från EU beaktar de stödbeviljade projektens inverkan på inomhusluftens kvalitet, exponeringen för elektromagnetisk strålning och hälsosituationen hos särskilt utsatta befolkningsgrupper på samma sätt som miljöskyddskriterierna.

18. Europaparlamentet kräver att miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen i vatten fastställs i enlighet med de senaste vetenskapliga rönen och regelbundet uppdateras med hänsyn till dessa.

19. Europaparlamentet understryker att vissa medlemsstater framgångsrikt har infört mobila analyslaboratorier, s.k. gröna ambulanser, för att snabbt och tillförlitligt kunna fastställa föroreningsnivåerna i offentliga och privata miljöer, och anser att kommissionen skulle kunna främja denna metod hos de medlemsstater som ännu inte börjat använda den för att ingripa direkt på förorenade platser.

20. Europaparlamentet är oroat över avsaknaden av särskilda lagbestämmelser för att se till att konsumentprodukter som innehåller nanopartiklar är säkra och över kommissionens obekymrade inställning till behovet av att se över den rättsliga ramen om användning av nanopartiklar i konsumentprodukter, mot bakgrund av det ökande antalet konsumentprodukter innehållande nanopartiklar som kommer ut på marknaden.

21. Europaparlamentet är allvarligt oroat över den internationella rapporten Bio-Initiative(8) om elektromagnetiska fält, som är en sammanfattning av mer än 1 500 undersökningar i ämnet och som i sina slutsatser visar att det finns hälsorisker med strålning från exempelvis mobiltelefoner, UMTS, Wifi, Wimax, Bluetooth och fasta trådlösa telefoner (s.k. Dect-telefoner).

22. Europaparlamentet konstaterar att de exponeringsgränser för elektromagnetiska fält som har fastställts för allmänheten är föråldrade och inte har uppdaterats sedan rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0–300 GHz)(9). Gränserna har uppenbarligen inte heller anpassats till informations- och kommunikationsteknikens utveckling eller till de strängare normer som har införts av t.ex. Belgien, Italien och Österrike, eller med hänsyn till sårbara grupper som gravida kvinnor, nyfödda och barn.

23. Europaparlamentet ser mycket allvarligt på de många hälsorisker som den globala uppvärmningen orsakar inom EU:s territorium och manar till ett utökat samarbete mellan WHO, nationella tillsynsmyndigheter, kommissionen och Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar för att stärka systemet för tidig varning och på så sätt begränsa klimatförändringarnas negativa effekter på hälsan.

24. Europaparlamentet framhåller att denna handlingsplan skulle vinna på att utvidgas till att omfatta klimatförändringarnas negativa effekter på människors hälsa genom att verkningsfulla anpassningsåtgärder utarbetas på gemenskapsnivå, såsom

     –   systematiska folkbildningsprogram och medvetenhetshöjande åtgärder,

–   integration av anpassningsåtgärder för klimatförändringar med folkhälsostrategier och folkhälsoprogram, såsom smittsamma och icke smittsamma sjukdomar, arbetstagares hälsa och hälsovådliga djursjukdomar,

–   ordentlig övervakning i syfte att upptäcka sjukdomsutbrott på ett tidigt stadium,

–   system för tidig varning och respons på hälsoområdet, och

–   samordning mellan befintliga nätverk för övervakning av miljödata och nätverk om sjukdomsutbrott.

25. Europaparlamentet beklagar att man i den aktuella kostnads- och nyttoanalysen av ”Två gånger 20 procent till 2020: Europas möjligheter i samband med klimatförändringarna” (KOM(2008)0030) endast tar upp hälsovinsterna med minskade luftföroreningar vid en reduktion av utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för en konsekvensbedömning snarast undersöka de (underordnade) fördelaktiga hälsoaspekter som uppnås vid olika ambitionsnivåer, i linje med rekommendationen från den internationella panelen för klimatförändringar om inhemska minskningar av utsläppen av växthusgaser med 25, 40 eller 50 procent eller mer till 2020.

26. Med tanke på antalet självmord i EU uppmanar Europaparlamentet kommissionen att ta hänsyn till de allvarliga psykiska hälsoproblemen och att anslå större resurser till att utveckla lämpliga strategier och metoder för att förebygga dem.

27. Europaparlamentet upprepar att kommissionen och medlemsstaterna bör stödja WHO:s handlingsplan för barns miljö och hälsa i Europa, främja den både genom EU och den bilaterala utvecklingspolitiken samt uppmuntra liknande processer utanför WHO-Euro.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin andra handlingsplan införliva Scale-initiativet (Science, Children, Awareness, Legal instrument, Evaluation) om minskad exponering för föroreningar i den europeiska strategin för miljö och hälsa (KOM(2003)0338).

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, såsom betonas i Lissabonmålen, arbeta fram och tillhandahålla instrument som leder till att nyskapande lösningar utvecklas och främjas för att minimera de stora hälsorisker som miljöfaktorer medför.

30. Europaparlamentet uppmanar rådet att utan dröjsmål fatta beslut om förslaget till ett regelverk för EU:s solidaritetsfond, eftersom parlamentet antog sin ståndpunkt redan den 18 maj 2006(10). Parlamentet anser att det nya regelverket, som tillsammans med andra åtgärder kommer att sänka trösklarna för när EU:s solidaritetsfond träder in, kommer att göra det möjligt att mer effektivt och flexibelt mildra skadorna av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor. Parlamentet betonar att ett sådant finansieringsinstrument är mycket viktigt, i synnerhet eftersom man tror att naturkatastrofer kommer att bli mer vanligt förekommande i framtiden, delvis på grund av klimatförändringarna.

31. Eftersom små och medelstora företag har en avgörande ekonomisk betydelse i Europa rekommenderar Europaparlamentet att kommissionen ger dessa företag tekniskt stöd för att göra det möjligt för dem, och hjälpa dem, att efterleva bindande regelverk för miljö och hälsa samt uppmuntra dem att göra andra förändringar som är positiva från miljö- och hälsosynpunkt och påverkar företagens verksamhet.

32. Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att inför 2010 planera en andra omgång av handlingsplanen för miljö och hälsa, på nytt inrikta sina initiativ mot sårbara befolkningsgrupper och utveckla nya riskbedömningsmetoder som tar hänsyn till barns, gravida kvinnors och äldres särskilda sårbarhet.

33. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att erkänna fördelarna med principerna om förebyggande och försiktighet och att ta fram och använda verktyg som gör det möjligt att förutse och motverka potentiella hot mot miljö och hälsa. Parlamentet rekommenderar att kommissionen beräknar kostnaderna för den andra etappen av denna handlingsplan och ser till att den får tillräcklig finansiering som omfattar ett stort antal praktiska åtgärder i syfte att minska miljöeffekterna på hälsan och genomföra förebyggande åtgärder och försiktighetsåtgärder.

34. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och WHO.

(1)

EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 264.

(2)

EUT L 301, 20.11.2007, s. 3.

(3)

Europas miljö, den fjärde utvärderingen – Europeiska miljöbyrån (10.10.2007).

(4)

Dom av den 23 september 2003 i mål C-192/01, kommissionen mot Danmark (REG 2003, s. I-9693), dom av den 7 september 2004 i mål C-127/02, Landelijke Vereniging tot Behoud van de Waddenzee och Nederlandse Vereniging tot Bescherming van Vogels (REG 2004, s. I-7405).

(5)

EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2008/32/EG (EUT L 81, 20.3.2008, s. 60).

(6)

EUT L 396, 30.12.2006, s. 1, rättelse offentliggjord i EUT L 136, 29.5.2007, s. 3.

(7)

EGT L 40, 11.2.1989, s.12. Senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(8)

En grupp oberoende forskare publicerade denna rapport den 31 augusti 2007. Närmare uppgifter finns att läsa på Internet: www.bioinitiative.org

(9)

EGT L 199, 30.7.1999, s. 59.

(10)

EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 331.


MOTIVERING

Historisk bakgrund

Den 23 februari 2005 antog Europaparlamentet med överväldigande majoritet (576 röster för, 48 emot) en resolution om den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010.

Resolutionen var minst sagt kritisk mot Europeiska kommissionen, av en enkel anledning: en handlingsplan kan till sin natur inte ha som enda målsättning att åstadkomma mer forskning och fler uppgifter!

Vid parlamentets plenarsammanträde anslöt man sig till föredragandens ståndpunkt och ansåg att det prioriterade mål som kommissionen förde fram för den ”första etappen” 2004–2010, dvs. att förbättra kunskapen om miljöföroreningarnas inverkan på hälsan, visserligen var lovvärt men i grund och botten otillräckligt. Samtidigt blir antalet sammanställningar, studier och sammanfattningar av vetenskapliga arbeten allt större och visar allt oftare på sambandet mellan exponering för miljöfaktorer och de fyra prioriterade sjukdomar som tas upp i kommissionens meddelande: astma och barnallergier, störningar av nervsystemets utveckling, cancer och endokrinstörande effekter.

Av en slump presenterades handlingsplanen några månader efter den ambitiösa deklarationen av de 52 miljö- och hälsoministrarna från Europa vid WHO:s konferens i Budapest i juni 2004.

Lägg till detta de handlingsplaner (ofta med tydliga och kvantitativa resultatmål) som redan har införts i vissa medlemsstater (Benelux, Frankrike, tyska delstater ...) och det är lätt att förstå de reservationer som Europaparlamentet gav uttryck för.

Parlamentet ville å sin sida ge handlingsplanen en verklig drivkraft och utfärdade ett antal rekommendationer som framför allt gällde följande:

1.     Försiktighetsprincipen som politiskt verktyg – eftersom det måste konstateras att denna säkerhetsprincip ofta nämns men sällan tillämpas på EU-nivå.

2.     Inrättandet av ett system för biologisk övervakning på EU-nivå för att underlätta mätningen av samspelet mellan föroreningar och hälsoeffekter.

3.     Kampen mot hushållens föroreningar, särskilt genom att kommissionen klassificerar tobaksrök i miljön som ett cancerogent ämne av klass 1, med ytterligare en uttrycklig uppmaning till kommissionen att utarbeta en grönbok om kvaliteten på inomhusluften.

4.     En finansiering som är i nivå med utmaningarna, inom ramen för det sjunde ramprogrammet för forskning (ett belopp på över 300 miljoner euro nämndes), och som samordnas med folkhälsoprogrammet (2003-2008).

Tre år senare är merparten av dessa prioriteringar fortfarande aktuella.

Av förklarliga skäl har Europeiska kommissionen låtit sin egen agenda ange kursen och först och främst velat få resultat på de områden där den har fastställt sina prioriteringar; främst att förbättra informationskedjan om miljö och hälsa, integrera och stärka forskningen inom EU på detta område och samarbeta med specialiserade internationella organisationer som WHO.

Föredraganden konstaterar dock med tillfredsställelse att mer än 38 projekt om miljö och hälsa har finansierats genom det sjätte ramprogrammet för forskning till ett totalt beräknat belopp på drygt 200 miljoner euro.

Den svåra konsten att utvärdera en handlingsplan som inte gör skäl för namnet

Av de 13 åtgärder som kommissionen ursprungligen planerade var det endast fyra som omfattade konkreta åtgärder:

–      Åtgärd 10: Främja utbildning av fackfolk och förbättra den organisatoriska kapaciteten på miljö- och hälsoområdet.

–      Åtgärd 11: Samordna åtgärder för att minska riskerna och inrikta sig på de allvarligaste sjukdomarna.

–      Åtgärd 12: Förbättra inomhusluften.

–      Åtgärd 13: Följa utvecklingen på området elektromagnetiska fält.

Föredraganden uttryckte redan 2005 sin tillfredsställelse över kommissionens ändamålsenliga reaktion på problemet med passiv rökning inom ramen för åtgärd 12.

I övrigt, och med hänsyn till bristen på precision i de genomförda åtgärderna, bör halvtidsöversynen ske i form av frågeställningar, samtidigt som man bör vara medveten om att åtgärderna 12 och 13 kommenteras särskilt av föredraganden:

Finns det åtgärder som syftar till att främja utbildning i miljömedicin och underlätta erkännandet av examina inom denna specialisering på EU-nivå?

I den mån endokrinstörande ämnen inte omfattas av tillståndsförfarandet inom Reach, vilka åtgärder har kommissionen vidtagit – utöver ett pilotprojekt – för att utarbeta en verklig övervakning av dessa ämnen?

För att vara opartiska måste vi erkänna att under dessa tre och ett halvt år har EU åstadkommit konkreta resultat i kampen mot olika typer av föroreningar, bl.a. i form av kontroll av mer än 10 000 kemiska ämnen genom Reach-lagstiftningen, den nya lagstiftningen om luftkvalitet, och paketet med lagstiftning och strategier i fråga om bekämpningsmedel.

Men i samma anda av opartiskhet måste vi samtidigt konstatera att EU:s politik fortfarande utmärks av bristen på en övergripande förebyggande strategi och att försiktighetsprincipen inte tillämpas.

Försiktighetsprincipen: varken nolltolerans eller nolltillämpning

Föredraganden konstaterar tyvärr att denna samhällsprincip, som för övrigt skrevs in i artikel 174.2 i EU-fördraget 1992, ofta förs fram och ibland missbrukas men nästan aldrig tillämpas.

Bortsett från det välkända undantaget då rådet och parlamentet i juni 2005 förbjöd sex ämnen inom ftalatgruppen i leksaker har försiktighetsprincipen aldrig tillämpats i nyare gemenskapslagstiftning. Dessutom krävdes det en tio år lång strid av homeriska mått för att slutligen åstadkomma ett förbud mot dessa reproduktionstoxiska ämnen inom just detta område.

Därför tvivlar föredraganden på relevansen i de stränga kriterier för att tillämpa försiktighetsprincipen som kommissionen inför i sitt meddelande av den 2 februari 2000.

Från kravet på analys och riskhantering till studien av olika tänkbara åtgärder, vidare till att graden av vetenskaplig osäkerhet ska fastställas i varje skede och kostnads-nyttoanalyser utarbetas, verkar allt vara utformat för att göra försiktighetsprincipen omöjlig att tillämpa genom ett komplicerat, hierarkiskt och oändligt förfarande.

Därför föreslås i punkt 7 i resolutionen att meddelandet av den 2 februari 2000 ska omarbetas fullständigt för att återuppliva försiktighetsprincipen. Detta förslag bygger för övrigt på EG-domstolens rättspraxis. Domstolen har vid ett flertal tillfällen preciserat försiktighetsprincipens innehåll och räckvidd inom gemenskapslagstiftningen som en grundläggande del i gemenskapens miljö- och hälsoskyddspolitik(1).

Föroreningar av vistelsemiljön: ett försåtligt hot mot hälsan

När det gäller detta hot mot hälsan som få medborgare kan skydda sig mot eftersom de tillbringar i genomsnitt 90 procent av sin tid inomhus (dagis, skola, hem, kontor, industrianläggningar osv.) har kommissionen inte suttit med armarna i kors.

Den har ökat antalet åtgärder, t.ex. genom att inrätta en arbetsgrupp där representanter för näringslivet, konsumentorganisationer och miljöorganisationer träffas, eller genom att finansiera minst 17 EU-projekt inom så olika områden som övervakning av inomhus- eller utomhusluftens kvalitet och en undersökning av byggnadsmaterial som föroreningskälla.

För övrigt påpekar föredraganden att tillkomsten av dessa initiativ inte är liktydigt med att det finns en övergripande integrerad politik i fråga om inomhusluftens kvalitet.

Föredraganden blev för övrigt mycket förvånad över att via ett föredrag av en sakkunnig från London School of Hygiene få veta exempelvis att inomhusluften i den vackra staden Prag är mycket sämre än den lättare utomhusluft som andas av de älskande i Milan Kunderas verk.

Kommissionen borde ändå låta sig inspireras att lägga fram en grönbok om det specifika problemet med inomhusföroreningar precis som parlamentet krävt i punkt 21 i sin resolution om handlingsplanen som antogs den 21 februari 2005.

EU bör skyndsamt utarbeta en riktig strategi i denna fråga för att kunna fastställa riktlinjer för medlemsstaterna och skydda medborgarna som exponeras för många typer av biologiska och kemiska föroreningar, från daghemmet till kontoret.

Föredraganden påminner för övrigt om att det vore bra om alla EU-myndigheter gjorde en bedömning av de totala kostnaderna för inomhusföroreningarna i fråga om sjukvård, arbetsoförmåga och sanering av de förorenade miljöerna.

Det framväxande hotet från elektromagnetiska fält

Senaste gången Europaparlamentet tog upp denna fråga 1999(2) hade lokala trådlösa höghastighetsnät som Wifi och Wimax knappt börjat användas inom EU. Hushållen inom EU var ännu inte fullkomligt översvämmade av elektriska apparater och olika trådlösa telefonsystem.

Den tekniska utvecklingen kan ibland, om den är dåligt styrd, medföra vissa hälsorisker. Detta är precis vad som har hänt när det gäller elektromagnetisk strålning där exponeringsgränserna för allmänheten fastställdes 1999 och alltså inte har följt den tekniska utvecklingen.

Föredraganden är väl medveten om att radiovågor har stått i centrum för kontroversiella diskussioner under 20 års tid och att det fortfarande råder en viss vetenskaplig osäkerhet.

Ändå är det viktigt att ta hänsyn till den mest fullständiga dokumentation som har offentliggjorts hittills: rapporten Bio-Initiative som lagts fram av välrenommerade amerikanska och europeiska forskare och som sammanfattar mer än 1 500 studier av elektromagnetiska fälts inverkan på människans hälsa. Av en undersökning framgår att en ständig eller alltför stor exponering för elektromagnetisk strålning kan ge risk för cancer (särskilt barnleukemi), Alzheimers sjukdom, nervproblem och sömnstörningar.

Det var mot bakgrund av denna studie som Europeiska miljöbyrån i september 2007 rekommenderade de 27 medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda allmänheten bättre. Föredraganden ansluter sig till denna varning eftersom EU borde göra fler och bättre insatser i fråga om miljö och hälsa!

(1)

Dom av den 23 september 2003 i mål C-192/01, kommissionen mot Danmark (REG 2003, s. I-9693), dom av den 7 september 2004 i mål C-127/02, Landelijke Vereniging tot Behoud van de Waddenzee och Nederlandse Vereniging tot Bescherming van Vogels (REG 2004, s. I-7405).

(2)

Taminobetänkandet A4-0101/1999.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

27.5.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

57

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Margrete Auken, Pilar Ayuso, Johannes Blokland, John Bowis, Frieda Brepoels, Martin Callanan, Dorette Corbey, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Edite Estrela, Jill Evans, Anne Ferreira, Karl-Heinz Florenz, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Satu Hassi, Gyula Hegyi, Jens Holm, Marie Anne Isler Béguin, Dan Jørgensen, Christa Klaß, Eija-Riitta Korhola, Holger Krahmer, Aldis Kušķis, Marie-Noëlle Lienemann, Peter Liese, Linda McAvan, Roberto Musacchio, Riitta Myller, Péter Olajos, Miroslav Ouzký, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Dagmar Roth-Behrendt, Guido Sacconi, Carl Schlyter, Richard Seeber, Kathy Sinnott, Bogusław Sonik, María Sornosa Martínez, Antonios Trakatellis, Evangelia Tzampazi, Thomas Ulmer, Marcello Vernola, Anja Weisgerber, Åsa Westlund, Glenis Willmott

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Inés Ayala Sender, Philip Bushill-Matthews, Milan Gaľa, Umberto Guidoni, Erna Hennicot-Schoepges, Johannes Lebech, Miroslav Mikolášik, Bart Staes, Lambert van Nistelrooij

Senaste uppdatering: 3 juli 2008Rättsligt meddelande