Betänkande - A7-0302/2011Betänkande
A7-0302/2011

BETÄNKANDE om kommissionens grönbok ”Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation”

7.9.2011 - (2011/2107(INI))

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi
Föredragande: Marisa Matias

Förfarande : 2011/2107(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A7-0302/2011
Ingivna texter :
A7-0302/2011
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om kommissionens grönbok ”Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation”

(2011/2107 (INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (FEU) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), i synnerhet artiklarna om forskning,

–   med beaktande av kommissionens grönbok ”Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation” (KOM(2011)0048),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om den preliminära utvärderingen av Europeiska unionens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om Innovationsunionen: Ett nytt Europa i världen efter krisen[2],

–   med beaktande av sin resolution av den 11 november 2010 om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning[3],

–   med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om hur synergieffekterna av medel öronmärkta för forskning och innovation enligt förordning (EG) nr 1080/2006 avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling har utnyttjats i städer och regioner såväl som i medlemsstaterna och i unionen[4],

–   med beaktande av expertkommitténs rapport ”Towards a world class Frontier research Organisation – Review of the European Research Council's Structures and Mechanisms” av den 23 juli 2009,

–   med beaktande av den oberoende expertgruppens rapport ”Mid-Term Evaluation of the Risk-Sharing Financial Facility (RSFF)” av den 31 juli 2010,

–   med beaktande av expertgruppens slutrapport ”Interim Evaluation of the 7th Framework Programme” av den 12 november 2010,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 februari 2011 ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Svar på rapporten från expertgruppen för preliminär utvärdering av sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration och rapporten från expertgruppen för preliminär utvärdering av finansieringsinstrumentet för riskdelning” (KOM(2011)0052),

–   med beaktande av slutsatserna om halvtidsöversynen av sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration, inbegripet finansieringsfaciliteten med riskdelning, från det 3074:e mötet i rådet (konkurrenskraft: inre marknaden, industri, forskning och rymdfrågor) den 9 mars 2011,

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Nya horisonter för IKT: en strategi för framtida och ny teknik i Europa” av den 20 april 2009 (KOM(2009)0184),

–   med beaktande av förslaget till resolution av den 9 juni 2011 om hundraårsjubileet av tilldelningen av Nobelpriset till Marie Curie[5],

–   med beaktande av flaggskeppsinitiativet Ett resurseffektivt Europa i Europa 2020-strategin (KOM(2011)0021),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, fiskeriutskottet samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7‑0302/2011), och av följande skäl:

A. Kommissionen har på grundval av budgetöversynen beslutat att inleda en diskussion för att maximera finansieringen av forskning och innovation på regional och nationell nivå och på EU-nivå samt att fördelningen av finansiella medel till forsknings- och innovationsprogram i EU ska vara en topprioritering för EU.

B.  EU har satt som mål att öka anslagen till forskning och utveckling till 3 procent av EU:s BNP senast 2020. Många länder är dock alltjämt långt ifrån att nå detta mål, och därför är det särskilt viktigt med ökade offentliga och privata investeringar i forskning och utveckling.

C. Den rådande utvecklingen visar att det finns starka påtryckningar för att frysa eller till och med minska EU:s budget med anledning av den senaste tidens kraftiga åtstramningar av de nationella offentliga budgetarna. Forskning, utveckling och innovation är ett av de områden där EU-samarbetet har visat sig ha ett verkligt mervärde, till skillnad från vissa andra budgetposter, vilket visar att det finns ett behov av att omfördela EU:s tillgängliga resurser.

D. Vi genomgår för närvarande en ekonomisk, social och miljömässig kris (som påverkar EU:s medlemsstater på mycket olika sätt), och forskning (såväl grundforskning som tillämpad forskning), utbildning och innovation är avgörande instrument för både den ekonomiska återhämtningen och sysselsättningen genom att flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin förverkligas samt för utarbetandet av en hållbar tillväxtmodell för alla.

E.  EU och dess medlemsstater måste ge sig själva medlen för att gemensamt kunna anta de stora utmaningar inom samhälle, ekonomi, miljö, befolkningsutveckling och etik som de europeiska folken står inför, till exempel en åldrande befolkning, folkhälsofrågor, livsmedelsförsörjning, hållbar utveckling och viktiga miljöfrågor. De lösningar man kommer fram till bör motivera alla människor att ta mer ansvar för sina handlingar.

F.  Andra regioner och länder i världen investerar allt mer i forskning, utveckling och innovation, och EU:s investeringar på detta område bör därför gå till att utveckla den vetenskapliga kompetensen, främja investeringar i näringslivet och förbättra EU:s allmänna konkurrenskraft. Det behövs en enhetlig uppsättning stödverktyg längs hela ”innovationskedjan”, med rätt balans mellan akademiskt inriktad forskning, tillämpad vetenskaplig forskning och innovation.

G. EU:s finansiering av forskning, utveckling och innovation har visserligen ökat, men de medlemsstater som har kommit längst i sin vetenskapliga och tekniska utveckling kan fortfarande ta merparten av de resurser som finns tillgängliga inom ramen för olika finansieringssystem och program (inbegripet storskaliga projekt), vilket har gjort att vissa medlemsstater och regioner i EU fortfarande är underrepresenterade, både när det gäller tillgång till finansiering och deltagande. För att fullborda det europeiska forskningsområdet måste man sikta mot utveckling av spetskompetens i alla delar av EU, och struktur- och sammanhållningsfonderna är de främsta instrumenten för att göra detta.

H. Det förekommer fortfarande betydande och växande skillnader inom EU när det gäller ländernas kapacitet att finansiera forskning och utveckling, industriella strukturer och system för högre utbildning, och skillnaderna avspeglas delvis i medlemsstaternas sammanlagda deltagande i sjunde ramprogrammet. Balansmekanismer bör införas för att stärka forsknings- och innovationskapaciteten i alla medlemsstater och regioner i EU.

I.   Det gemensamma strategiska ramverket bör utformas enligt samma allmänna principer som det europeiska forskningsområdet och man bör dra nytta av den enorma orealiserade potentialen i att samordna de 27 olika nationella forskningsstrategierna och forskningsprogrammen och minska onödig fragmentering.

J.   De små och medelstora företagens stora betydelse för EU:s ekonomi och sysselsättning återspeglas inte i deras deltagande i EU:s finansiering av forskning, utveckling och innovation. De små och medelstora företagens deltagande i samarbetsprojekt för forskning, utveckling och innovation bör nå 15 procent. Samarbete med näringslivet har lett till stora investeringar i forskning, utveckling och innovation från näringslivets sida. Förenklad och minskad byråkrati är dock en nödvändig förutsättning för att detta mål ska nås och deltagandet från näringslivet som helhet ska öka.

K. Fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar hämmar den ekonomiska utvecklingen, särskilt i utvecklingsländerna. Sådana sjukdomar drabbar mer än en miljard människor och leder till miljontals dödsfall varje år.

L.  Över 60 procent av studenterna som tar universitetsexamen är kvinnor, men majoriteten av de högre posterna på universiteten (t.ex. forskar- och professorstjänster) innehas fortfarande av män.

M. Sedan Europeiska forskningsrådet inledde sin verksamhet 2007 har 1 700 projekt valts ut för finansiering från rådet, vilket motsvarar omkring 2,5 miljarder euro i bidrag. Nästan 90 procent av dessa bidrag beviljades manliga sökande.

N. Det verkar finnas ett mycket besvärligt ”glastak” för kvinnliga forskare, vilket innebär att det finns färre kvinnliga forskare ju högre befattningarna är.

O. Könsstereotyper är fortfarande utbredda inom utbildningssystemen i många medlemsstater, bland annat inom naturvetenskapliga forskningsområden[6].

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok i vilken det fastställs ett gemensamt strategiskt ramverk för finansiering av forskning och innovation och anser att det nya strategiska ramverkets främsta uppgift bör vara att förtydliga EU:s och medlemsstaternas forskningsprogram och finansieringssystem, utifrån gemenskapens forsknings- och innovationspolitik och medlemsstaternas forskningsprogram. Det gemensamma strategiska ramverket bör ha ett mer integrerat förhållningssätt som syftar till att göra det mer lockande och lättillgängligt för alla deltagare.

2.  Europaparlamentet anser att EU:s forskningsmedel och -program och struktur- och sammanhållningsfonderna har olika mål och att de därför bör vara separata.

3.  Europaparlamentet konstaterar det relativt låga deltagandet i sjunde ramprogramment för forskning bland vissa medlemsstater samt den ihållande forsknings- och innovationsklyftan mellan regionerna i EU, trots ansträngningarna som gjorts via strukturfonderna att stärka forsknings- och utvecklingskapaciteten. Parlamentet är övertygat om att potentialen för spetskompetens i alla regioner måste tillvaratas och anser därför att nya strategier är nödvändiga för att hjälpa regioner och medlemsstater med dåliga resultat att nå spetskompetens och intelligent specialisering av regioner.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att maximera lämpliga samverkansvinster mellan det gemensamma strategiska ramverket, strukturfonderna, EU:s fond för jordbrukets och landsbygdens utveckling och Europeiska fiskerifonden och utforma en strategi med flera fonder, samtidigt som de olika målen respekteras. Parlamentet är övertygat om att sammanhållningsinstrument kan främja utvecklingen av spetskompetens och kapacitetsuppbyggnad genom ökad förenlighet med forsknings- och innovationspolitik på regional nivå. Parlamentet anser att detta möjliggör en spetsforskningsstege som gör att dessa regioner till fullo kan delta i den gemensamma strategiska finansieringsramen för forskning och innovation, grundad på kvalitet och spetskompetens.

5.  Europaparlamentet föreslår att denna nya strategi kan inbegripa finansiering av verksamhet som är inriktad på modernisering av universitet, inköp av vetenskaplig utrustning, lokal tekniköverföring, stöd till nystartade företag och spin-off-företag, spridning av resultaten av forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt, ökad programkapacitet för gränsöverskridande forskarutbildning, finansiering av spetsforskningscentrum, uppbyggnad av expertnätverk och kluster eller gränsöverskridande samarbete kring forskning, utveckling och innovation som expertgranskas. Parlamentet anser att vissa stödåtgärder i sjunde ramprogrammet för forskning har varit framgångsrika som överbryggande verksamhet och bör behållas i det gemensamma strategiska ramverket.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att finansiera Europeiska forskningsrådets projekt, Marie Curie-projekt eller samarbetsprojekt som uppfyller kriterierna för spetskompetens, men som inte kan finansieras på grund av brist på EU‑medel.

7.  Europaparlamentet framhåller vikten av att ha lämpliga instrument till stöd för utveckling av den institutionella kapaciteten i regionerna inom området för forsknings- och innovationspolitik, eftersom den regionala styrningsnivån utgör en strategisk förbindelselänk för effektiv integrering av finansieringen från ramprogrammet och strukturfonderna, även med tanke på den starka förankringen i lokala företag och tjänster samt lokala forsknings- och utbildningscentra.

8.  Med tanke på sammanhållningspolitikens framtida inriktning på EU 2020-strategin vill Europaparlamentet att det prioriterade området ”Innovation” blir bindande för både mål 1‑regioner och mål 2-regioner, och att denna prioritering också bör speglas i anslagsfördelningen på alla nivåer.

9.  Europaparlamentet anser att lokala och regionala myndigheter bör uppmuntras till innovation, särskilt genom att man fullföljer och förstärker initiativ av typen ”kunskapsregioner”, ”levande laboratorier” och ”smarta städer”, där den territoriella dimensionen av forskning och utveckling främjas.

10. Europaparlamentet påpekar hur viktigt det är att upprätthålla konvergensstrategierna och uppmanar kommissionen att skapa spetsforskningsstegar för de medlemsstater och regioner som är ekonomiskt och socialt mer utsatta och är underrepresenterade i ramprogrammet, med utgångspunkt i deras respektive starka sidor och enligt ändamålsenliga och tydliga kriterier som är inriktade på att väsentligt öka deras humankapital och forskningskapacitet.

11. Europaparlamentet anser utlysandet av en tävling för att inrätta spetsforskningscentrum i mindre gynnade områden är ett lämpligt instrument för att utveckla det europeiska forskningsområdet. Stödutbetalningar i form av en tävling skapar ökad dynamik och kreativitet, som dessutom kan leda till att det även i strukturellt svagare regioner inrättas forsknings- och teknikcentrum med framtidsinriktade arbetstillfällen. Tävlingen ska bestå av lag som alltid ska vara sammansatta av ett internationellt erkänt forskningsinstitut och en missgynnad region. De vetenskapliga koncepten för de föreslagna forskningscentrumen ska bedömas enligt principen om spetskompetens. Samtidigt bör man kräva att regionen lägger fram ett allsidigt framtidskoncept när den bygger upp infrastruktur, exempelvis genom stöd i form av medel från strukturfonderna och genom att skapa lämpliga ramvillkor, som gynnar forskning och innovation.

12. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen analyserar möjligheten att inrätta en alleuropeisk gemensam fond som finansieras genom strukturfonderna för att främja samarbete inom europeisk forskning.

13. Europaparlamentet är övertygat om att ramprogrammets trovärdighet grundas på vetenskaplig kvalitet och anser därför att spetskompetens är det viktigaste kriteriet för forskningsfinansiering. Spetskompetensen varierar beroende på typen av deltagare eller typen av forsknings- och innovationsprojekt (kriteriet om spetskompetens ser inte likadant ut för en forskningsinstitution som för en enskild forskare eller för små och medelstora företag, och det skiljer sig även mellan grundläggande och tillämpade forskningsprojekt). Parlamentet påpekar dessutom att tekniska förbättringar, innovation, pilotprojekt och nya marknader i förekommande fall bör anses som viktiga kriterier för näringslivets forskning och tillämpad forskning.

14. Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning och samverkan mellan lokala, regionala, nationella och europeiska gränsöverskridande forsknings- och innovationsstrategier som tar hänsyn till särdragen på varje nivå och samtidigt förbättrar möjligheterna till komplementaritet och samarbete mellan de olika nivåerna. Parlamentet anser att det är oerhört viktigt att ha tillgång till och dela information, bästa praxis, ökad gemensam programplanering, enkla och flexibla regler och instrument och i förekommande fall konvergens av dem för att effektivisera finansieringen och eventuellt medfinansieringen.

15. Europaparlamentet är övertygat om att EU har en skyldighet att utnyttja sin stora potential inom forskning, teknik och innovation och att bidra till att lösa de globala sociala utmaningarna, det vill säga

§ demografiska förändringar, exempelvis att Europas befolkning blir allt äldre, vilket innefattar åldersrelaterade sjukdomar och familjepolitik, att världsbefolkningen växer, försummade sjukdomar och tryggad närings/livsmedelsförsörjning, urbanisering, rörlighet, social sammanhållning och migration,

§ övergången till en hållbar förvaltning av knappa resurser, vilket innefattar vatten- och markförvaltning och fysisk planering, begränsning av klimatförändringar, skydd av biologisk mångfald, marina ekosystem och skog, förnybar energi, energieffektivitet och energiförsörjning samt resurseffektivitet för kritiska råvaror och andra biologiska och fysiska naturresurser,

§ en fast, stabil och rättvis ekonomisk grund, vilket innefattar ekonomisk återhämtning, ökad utbildning och yrkesutbildning, ökade grundläggande och praktiska kunskaper inom alla vetenskapsgrenar, från samhällsvetenskap och humaniora via andra områden som exempelvis biologi, medicin och forskning för att öka den allmänna säkerheten för medborgarna och infrastrukturer till den viktigaste tekniken, i syfte att stimulera ekonomin och sysselsättningen inom EU.

Parlamentet anser att det gemensamma strategiska ramverket främst bör inriktas på att på ett mångsidigt sätt ta itu med dessa samhällsutmaningar genom en uppsättning balanserade instrument som omfattar hela spektrumet av utbildning och yrkesutbildning till forskning och innovation.

16. Europaparlamentet påminner om vikten av att garantera kontinuitet för framgångsrika instrument mellan det sjunde ramprogrammet och det gemensamma strategiska ramverket, särskilt i samarbetsprogrammen. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så småningom bedöma befintliga instruments effektivitet i förhållande till uppnåendet av specifika politiska mål och att anpassa instrumenten i de fall där dessa inte klart och tydligt har visat att de är effektiva eller har bidragit på ett konkret sätt.

17. Europaparlamentet begär att en oberoende granskning görs, till exempel av Europeiska revisionsrätten tillsammans med de nationella revisionsorganen, av vilken inverkan de offentliga utgifterna från medlemsstater, EU och lokala myndigheter har på forskningen.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra det europeiska mervärdet mer synligt inom forskning och innovation.

19. Europaparlamentet efterfrågar en samlad offentlig och privat insats på europeisk och nationell nivå för att uppnå Europa 2020-målet på 3 procent av BNP till forskning och utveckling. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att utan ytterligare dröjsmål enas om en konkret färdplan för att uppnå detta mål.

20. Europaparlamentet betonar att man bör göra insatser för att i möjligaste mån anpassa utgifterna i det gemensamma strategiska ramverket till de övergripande politiska målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet efterlyser en tydlig samordning med de nya initiativen, såsom innovationsunionen och andra relevanta flaggskeppsprojekt.

21. Europaparlamentet påminner om att den framtida finansieringen av forskning och innovation måste bidra till målet att fullborda det europeiska forskningsområdet genom skapande av mer samverkanseffekter och bättre samordning mellan medlemsstaterna, EU och de lokala myndigheterna kring de olika strategierna och finansieringsprogrammen för forskning, utveckling och innovation.

Mot ett nytt gemensamt strategiskt ramverk

22. Europaparlamentet betonar att grundtanken i det gemensamma strategiska ramverket bör vara att forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt av varierande storlek och karaktär samt de olika finansieringssystemen måste organiseras på ett sådant sätt att man kan garantera sammanhållning, bred representativitet, samordning, förenkling och komplementaritet och på så sätt bygga spetsforskningsstegar.

23. Europaparlamentet konstaterar att för att alla forskare ska kunna delta i projekt inom den gemensamma strategiska ramen måste de administrativa bestämmelserna om avtalsförfaranden beakta de olika nationella anställningsregler som finns för universitet och forskningscentra. Parlamentet påminner om att samfinansieringsmekanismen inte får verka till nackdel för universitet och forskningsinstitutioner, och att universitet under inga omständigheter får missgynnas i förhållande till andra aktörer.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta ett enkelt och tillgängligt system som påskyndar innovationen, investera i forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt som tar itu med de stora samhälleliga utmaningarna och anlägga ett verkligt holistiskt synsätt, där uppmärksamheten koncentreras på innovations- och värdekedjans olika faser (från materialleverantör till slutanvändarprodukt).

25. Europaparlamentet är övertygat om att de olika uppgifterna inom det gemensamma strategiska ramverket bör hanteras separat men i nära samband med varandra: Europeiska institutet för innovation och teknik bör främst fungera som ett nätverk för kunskaps- och innovationsgrupper; de delar av ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation som gäller innovation bör vara inriktade på att stödja innovativa små och medelstora företag; nästa ramprogram bör omfatta forskningen som helhet och struktur- och sammanhållningsfonderna måste samverka bättre och användas mer målinriktat men hållas separata. Samarbetsprojekt bör fortsätta att utgöra ryggraden i det gemensamma strategiska ramverket.

26. Europaparlamentet understryker att den gemensamma strategiska ramen måste bli flexibel över hela linjen, så att det både är möjligt att överföra medel mellan de olika kapitlen och mellan anbudsinfordringar, men också i den bemärkelsen att det är möjligt att anslå medel till de stora samhälleliga utmaningarna som uppkommer under budgetperioden.

27. Europaparlamentet kräver att det övergripande finansieringssystemet definieras tydligare och att forskning, utbildning och innovation samverkar bättre eftersom de europeiska forsknings-, utvecklings- och innovationsstrategierna skapar ett europeiskt mervärde och för att nå målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet kräver också att budgeten för EU:s forsknings- och innovationsprogram för nästa budgetperiod fördubblas från och med 2014 (utöver den budget som avsätts till forskning, utveckling och innovation i strukturfonderna och EIB) som en lämplig åtgärd för att hantera den rådande ekonomiska krisen och de stora gemensamma utmaningarna. Parlamentet anser att en ökad budget till offentlig forskning bör vara inriktad på att ge mer omfattande fördelar för samhället och ökad konkurrenskraft. Parlamentet understryker behovet av att stärka och utveckla den forsknings-, utvecklings- och innovationsvänliga aspekten hos samtliga EU-instrument, bland annat genom ett närmare samarbete med EIB, och genom att förenkla förfarandena för att få tillgång till finansiering. Parlamentet föreslår därför en ny organisationsmodell som bygger på tre olika finansieringsnivåer i syfte att uppnå stabilitet och konvergens.

Nivå 1: Kompetensutveckling och infrastruktur

28. Denna nivå omfattar EU-medel med koppling till infrastruktur (i ordets bredaste betydelse, inbegripet den institutionella infrastrukturen) och kompetensutveckling.

29. Finansieringssystemet på denna nivå omfattar den del av ramprogrammet som omfattar kapacitetsprogrammet och Marie Curie-initiativen, EU-finansiering av storskaliga projekt, tillgång till lån från EIB (som omfattar projekt över 50 miljoner euro), bidrag kopplade till ovan nämnda komponenter i ramprogrammet och samarbete med strukturfonder med koppling till infrastruktur.

30. Europaparlamentet anser att Gemensamma forskningscentrumet bör spela en större roll som intern leverantör av vetenskapliga och ekonomiska analyser för utvecklingspolitiken, i linje med Europa 2020-strategin.

31. Europaparlamentet betonar att i framtiden bör storskaliga europeiska investeringsprojekt som Iter, Galileo och global övervakning för miljö och säkerhet finansieras utanför ramprogrammet och att man måste skapa självständiga budgetposter för dessa program för att garantera en öppen och tillförlitlig finansieringsstruktur samtidigt som man kontrollerar och begränsar risken för att anslagen till dem överskrids. Parlamentet föreslår att programmen delvis ska finansieras genom projektobligationer som utfärdas av EIB.

32. Europaparlamentet framhåller den avgörande roll som storskaliga forskningsinfrastrukturer spelar för utvecklingen av det europeiska forskningsområdet och kräver att den sammanlagda tillgängliga EU-finansieringen för forskningsinfrastrukturer ska ökas, särskilt där det största utrymmet för europeiskt mervärde finns, och att finansieringen bör förlängas efter den förberedande fasen och att en öppen och spetskompetensbaserad tillgång till dem bör säkerställas.

Nivå 2: Forskning, potential, samarbete och konsolidering

33. Denna nivå bör omfatta den övergripande forskningen, både grundläggande och tillämpad forskning, inbegripet samhällsvetenskap och humaniora. De samordnande deltagarna är främst universitet och forskningscentra/forskningsinstitut. Industrisektorn, särskilt små och medelstora företag, och innovativa ideella organisationer bör uppmuntras att delta och samarbeta med den akademiska världen och offentliga forskningscentra och fungera som projektsamordnare om så är lämpligt. Denna nivå står för den största delen av ramprogrammet och bör syfta till att utveckla en stark vetenskaplig grund för både den grundforskning och tillämpade forskning som krävs för att innovationen ska drivas framåt.

34. Det viktigaste i detta sammanhang är projektens originalitet, relevans, kvalitet och potential för vetenskaplig spetskompetens och mervärde, inbegripet högriskforskning och projekt för ”icke-teknisk innovation och social innovation”. Affärsplanens kvalitet och möjligheterna på marknaden är positiva faktorer som ska beaktas men inte nödvändigtvis vara förutsättningar för ett godkännande.

35. Finansieringssystemet på denna nivå omfattas av EU:s bidragssystem inom ramprogrammet och samarbetet med strukturfonder med koppling till forskning, utveckling och innovation. Samverkan mellan dessa båda finansieringskällor och enklare samspel mellan projekt som finansieras av EU och projekt som finansieras av externa enheter vore gynnsamt. Bidragen bör främst riktas till offentliga och privata forskningsinstitut och innovativa små och medelstora företag.

36. Europaparlamentet efterfrågar ett mer flexibelt finansieringsprogram i syfte att göra det mer tilltalande att samarbeta för små och medelstora företag, så att de om möjligt kan delta i samarbetsprojekt medan projekten genomförs. En öppen budgetpost bör vara tillgänglig för projektet i fråga. Parlamentet anser att små och medelstora företag på detta sätt kan se möjligheterna tydligare, eftersom tidsramen från det att projektet inleds till dess att man når marknadsresultat blir snävare.

37. Europaparlamentet anser att Europeiska forskningsrådet har uppnått mycket goda resultat när det gäller att främja vetenskaplig spetskompetens och bidragit till att stärka det europeiska forskningsområdet. Parlamentet kräver ytterligare förbättring av det europeiska forskningsområdets strukturer och mekanismer och att dess instrument ska främjas. Parlamentet betonar att budgeten för anslag till både unga och kvinnliga forskare och till forskare från innovativa små och medelstora företag (både forskargrupper och enskilda) måste öka betydligt och att Marie Curie-programmets åtgärder och initiativ måste stärkas, vilket skulle förbättra rörligheten (genom införandet av den ”femte friheten”, dvs. fri rörlighet för kunskap), karriärutvecklingen, forskningssamarbetet mellan den akademiska världen, de offentliga forskningsinstitutionerna och näringslivet samt tillgången till viktig forskningsinfrastruktur. Parlamentet vill dessutom att man främjar forskningsprogram för doktorander och postdoktorander inom näringslivet. Parlamentet kräver att nödvändiga åtgärder vidtas för att garantera anständiga arbetsvillkor för forskningsanställda i EU. På så sätt skulle EU bli mer attraktivt i den internationella konkurrensen för forskare och man kan motverka att specialister och spetsforskare försvinner till tredjeländer.

38. Europaparlamentet understryker att rörligheten för forskare i EU bör prioriteras och kräver effektivare åtgärder (som överföring av pensionsrättigheter och socialförsäkringsvillkor, ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, åtgärder som gör det möjligt att förena familjeliv och arbetsliv och forskningsvouchrar som ska följa forskare som flyttar till en annan medlemsstat), vilket kommer att underlätta de europeiska forskarnas rörlighet, hindra kompetensflykt och göra möjligheten till en forskarkarriär i EU mer attraktiv. En rörlighetsersättning bör införas i Europeiska forskningsrådets anslag där så är lämpligt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka sina insatser för att snabbt uppnå ett ömsesidigt erkännande av akademiska examina.

39. Europaparlamentet anser att det finns utrymme för att utöka det koncept som Europeiska forskningsrådet bygger på till att omfatta samarbetsprojekt och tvärvetenskapliga forskningsprojekt, på villkor att de fortsätter att ha en nerifrån och upp-struktur och att vetenskaplig spetskompetens fortsätter att vara det viktigaste urvalskriteriet.

40. Europaparlamentet välkomnar de stadiga framstegen mot ett jämnare deltagande av män och kvinnor i ramprogrammet. Parlamentet instämmer i att åtgärder för att öka kvinnors deltagande bör förstärkas under ett projekts alla livscykler, och att kommissionen bör återuppliva sin strategi att stödja kvinnliga forskare och försöka sporra medlemsstaterna till att åtgärda könsskillnaderna, och framför allt att åtgärda könsspecifika hinder. Parlamentet betonar att målet 40 procent kvinnor i programkommittéer och rådgivande kommittéer bör genomföras. Kommissionen uppmanas att tillsammans med Europeiska jämställdhetsinstitutet upprätta en handlingsplan för jämställdhet med jämställdhetsindikatorer och jämställdhetsmål och att övervaka genomförandet.

41. Europaparlamentet betonar i linje med jämställdhetsperspektivet att forskare på alla nivåer bör ha möjlighet att på grund av mamma-, pappa- eller föräldraledighet flytta fram eller avbryta bidragsperioden inom projekt där detta är möjligt, och att forskarna bör ha möjlighet att förlänga bidragsavtalets giltighet av dessa skäl inom projekt där tidpunkten inte är det viktiga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge forskarna dessa möjligheter.

42. Europaparlamentet understryker att för att man fullt ut ska kunna förverkliga ett europeiskt forskningsområde krävs det lagstiftningsåtgärder som garanterar att alla europeiska aktörer kan delta i de nationella programmen genom att de enskilda medlemsstaternas inbjudningar blir öppna för alla samtidigt som reglerna, förfarandena, kontrakten och bedömningskriterierna harmoniseras.

Nivå 3: Marknad och innovation mot gemensamma mål

43. På denna nivå bör innovativa produkters och tjänsters framtagande och spridning på marknaden främjas och offentliga resurser genereras. Näringslivet, särskilt innovativa små och medelstora företag, spelar en avgörande roll när det gäller att utveckla nya produkter, tjänster och processer.

44. Europaparlamentet påpekar att det är mycket viktigt att uppmuntra unga människor att delta i forsknings- och innovationsverksamhet. Stöd bör ges till unga företagare som bidrar till forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet och som utnyttjar resultaten av sådan verksamhet för att utveckla sina lokala eller regionala samhällen ekonomiskt eller socialt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta med Erasmusprogrammet för unga företagare, även inom den framtida fleråriga budgetramen, och öka de medel som anslås för detta program.

45. Europaparlamentet inser att de små och medelstora företagens deltagande bör uppmärksammas särskilt för att man ska kunna utnyttja nya idéer och möjligheter på ett flexibelt och effektivt sätt när de uppstår och på så sätt öppna nya vägar för innovation. Parlamentet betonar att en sektorsspecifik definition av små och medelstora företag är en förutsättning för deras framgångsrika deltagande i det gemensamma strategiska ramverket, Parlamentet konstaterar att framgången för innovationsverksamheter också beror på ledningspersonalens kompetens och erfarenhet.

46. Europaparlamentet betonar att små och medelstora företags tillgång till tjänster inom forskning och innovation måste förbättras. Parlamentet anser att framgångsrika program såsom Eurostars har gett viktiga erfarenheter av hur man kan tillgodose innovativa företags behov och att de därför bör stärkas. Insatser måste göras på alla nivåer för att ta fram innovativa lösningar för att tillgodose särskilda behov i den offentliga sektorn, genom att man anordnar idétävlingar för småföretag som leder till kortfristiga utvecklingsöverenskommelser,

47. Finansieringssystemet på denna nivå omfattas av EU-medel från Europeiska institutet för innovation och teknik, medel kopplade till ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, tillgång till kreditförstärkning genom Europeiska investeringsfonden, särskilda lån från EIB (som främst omfattar projekt under 50 miljoner euro) och samarbete med strukturfonder med koppling till entreprenörskap. Finansieringen av EU:s innovationspolitik har emellertid en felande länk: lämpliga finansieringsinstrument som tar hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda egenskaper. Parlamentet anser att det skulle vara mycket gynnsamt för det europeiska forskningsområdet om det, med vederbörlig hänsyn till en konsekvensbedömning, inrättades en europeiskt program för små och medelstora företag, som skulle kunna utgöra en särskild avdelning inom EIB som helt ägnar sig åt dessa företags innovationsprojekt.

48. Europaparlamentet påpekar att Europeiska institutet för innovation och teknik har visat sig vara framgångsrikt och bidragit till att stärka det europeiska forskningsområdet. Parlamentet betonar behovet av kunskaps- och innovationsgrupper med en tydligare inriktning och följaktligen ett mer sammansvetsat nätverk med en mindre budget, som även gör det möjligt för små och medelstora företag att i större utsträckning delta på grund av lägre årliga kostnader. Parlamentet anser att dessa mindre kunskaps- och innovationsgrupper kan bilda en gemensam kärna i EU i form av en mötesplats för forskare från hela EU, i syfte att bättre kunna konkurrera på den globala marknaden.

49. Europaparlamentet anser att man för att ytterligare öka små och medelstora företags deltagande i programmen bör överväga vissa finansieringsinstrument och finansieringsåtgärder:

· Mjuka lån som återbetalas om projektet är framgångsrikt, utan administrativa kostnader.

· Insatser för att tillhandahålla övergripande finansiering för små och medelstora företag (särskilt under sådd- och uppstartsfasen) som täcker hela innovationscykeln, inbegripet tillgång till tjänster och rådgivning inom forskning och utveckling.

· Finansieringsinstrumentet för riskdelning bör tillämpas på ett sådant sätt så att lägre belopp kan beviljas via nationella intermediärer.

· Enklare tillgång till risk- och venturekapital.

· Större deltagande från små och medelstora företags sida i utformningen av forskningsprioriteringar.

50. Europaparlamentet vill att man testar nya och innovativa finansieringsmetoder, exempelvis ”EU-projektobligationer” och ”EU-innovationscheckar”, som ger företag möjlighet att använda sådana medel direkt vid ackrediterade forskningscentrum. Dessa checkar behöver inte redovisas i kostnadsrapporteringen, eftersom de skulle bekräftas av de centrum där de löses in. Ackrediteringen av dessa centrum kan ske på nationell eller regional nivå och valideringen utföras av ett EU-organ, till exempel Gemensamma forskningscentrumet. Centrumets bidrag till innovation inom ramprogrammet bör omfatta ett utökat samarbete med näringslivet.

51. Europaparlamentet välkomnar EU:s program för innovation och forskning i små företag, vars syfte är att identifiera teknikorienterade utmaningar inom den offentliga sektorn och finansiera forsknings- och utvecklingsprojekt där man tar fram nya lösningar på såväl gamla som nyuppkomna problem.

*****

52. Europaparlamentet anser att inte all innovation är forskningsbaserad och att inte all forskning bedrivs i innovativa syften. Parlamentet anser därför att den föreslagna omorganiseringen bör omfatta hela spektrat av verksamheter rörande innovation, från idé till marknad, inklusive icke-teknisk, ekologisk och social innovation. Detta bör inbegripa främjandet av innovativa metoder (såsom innovativa och förkommersiella upphandlingar, stimulanspriser, immateriella rättigheter och ledande marknadsinitiativ) och gynnandet av en bred spridning av dessa. Parlamentet påminner om att standardisering bör övervägas för att få bukt med stora utmaningar och skapa prioriterade områden för det gemensamma strategiska ramverket, men att detta inte bör ske genom ett nytt separat instrument eller en ny separat verksamhet.

53. Europaparlamentet framhåller hur framgångsrikt ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP) hittills varit och kräver att denna kontinuitet fortsätter och att programmet byggs ut ytterligare, framför allt för att stärka innovativa små och medelstora företag i deras roll som den europeiska ekonomins motor.

54. Europaparlamentet betonar emellertid att delar av CIP-instrumenten skulle kunna bli en naturlig förlängning av nästa ramprogram och skapa kontinuitet i EU:s forsknings- och innovationsprojekt. Parlamentet anser att den teknik som utvecklats inom ramprogrammets projekt skulle kunna utvidgas till innovativa projekt

–    för att sprida användningen till olika industri- och tjänstesektorer,

–    för att lansera kompletterande tillämpningar inom närliggande eller kompletterande områden.

55. Europaparlamentet påpekar att det för att den forskningsinriktade, vetenskapliga, tekniska och innovativa verksamheten ska vara konkurrenskraftig och för att man ska kunna upprätthålla en lokal vetenskaplig och innovativ kompetensutveckling krävs en viss nivå av duplicering och uppdelning som är nödvändig för att forskningssamarbetet inte ska urholkas.

56. Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att vidta lämpliga åtgärder inom ramprogrammet för ett starkt och effektivt immaterialrättsskydd redan i ett tidigt skede i forskningsprocessen för att man mer effektivt ska kunna locka till sig privata investeringar och se till att forskning och utveckling bidrar till att öka EU:s konkurrenskraft i så hög grad som möjligt.

57. Europaparlamentet uppmuntrar kraftigt genomförandet av utbildningsprogram för alla potentiella deltagare, i synnerhet när det gäller tillämpningen av förvaltningsregler, och kräver att kommissionen utarbetar kriterier för urval, utvärdering och bedömning av utbildningsprojekt med hänsyn till bl.a. spetsforskningsstegen. Kommissionen uppmanas att inta en proaktiv inställning och hjälpa de offentliga organen, särskilt i de underrepresenterade medlemsstaterna, att förbättra sina förvaltningssystem genom att utföra bedömningar och utfärda rekommendationer för organen så att de kan förbättra sina ansökningar om finansiering och sin projektförvaltning.

58. Europaparlamentet upprepar att det krävs stora steg framåt för att förenkla och förvalta EU:s forskningsmedel. En viktig del av förenklingen är att ändra inställning från den nuvarande kontrollbaserade till en mer förtroendebaserad och risktolerant inställning, vilket är särskilt gynnsamt för små och medelstora företag. Alla identifierade förenklingsåtgärder i det nya gemensamma strategiska ramverket måste genomföras, inklusive en ökad marginal för acceptabel risknivå, allmänt godtagna redovisningsprinciper, användningen av enhetsbelopp och schablonbelopp (på frivillig basis), förenkling av ansöknings- och avtalsförfarandena samt reglerna för förhandsfinansiering och möjligheterna att få kostnader godkända, betydligt lägre krav på finansiell och vetenskaplig rapportering, förkortning av tiden från det att inlämnande av förslag går ut till det att ett kontrakt har undertecknats till högst 6 månader, betydande förkortning av tiden för bidragsbeviljande och tiden för utbetalning och större flexibilitet för deltagare i hur de organiserar och förvaltar sina projekt och väljer sina samarbetspartner.

59. Europaparlamentet är övertygat om att förenklingar kan leda till en minskning av antalet möjliga kombinationer av stödnivåer och antalet metoder för fastställande av indirekta kostnader för olika finansieringsinstrument, dock utan att åtskillnaderna mellan universitet, forskningscentra och näringsliv avskaffas.

60. Europaparlamentet rekommenderar att man fastställer en begränsad uppsättning gemensamma regler och principer (administrativa, finansiella och organisatoriska) som är lättolkade och ska gälla för alla EU:s program och instrument för forskning, utveckling och innovation.

61. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förenkla tillgången till europeiska forskningsprojekt, exempelvis genom att inrätta en enda kontaktpunkt och principen ”ett projekt/ett dokument” samt ett forum för utbyte av bästa praxis. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att det behövs en enda kontaktpunkt, som är lätt tillgänglig där potentiella deltagare kan få rådgivning och ekonomiskt stöd. Parlamentet kritiserar den rådande bristen på öppenhet och information kring kommande ansökningsomgångar för forskningsprojekt, vilket leder till att forskare och institut inte kan förbereda sig ordentligt och därmed förhindras delta.

62. Europaparlamentet påpekar att en sammanhållen politik för att skapa ett europeiskt kunskapsbaserat samhälle förutsätter starkare kopplingar mellan utbildning, forskning och innovation. Det gemensamma strategiska ramverket bör gripa sig an och integrera hela kunskapskedjan via exempelvis utveckling av infrastruktur, standardisering, utbildningsprogram och åtgärder som stöder nyckelteknik. Parlamentet uppmuntrar allt samarbete mellan universitet, företag och forskningsinstitut och anser att kunskaps- och tekniköverföring är en viktig del. Praktiska instrument bör tillhandahållas för att främja tekniköverföring från forskning till industriella tillämpningar, både inom tjänste- och tillverkningssektorn.

63. Europaparlamentet efterlyser ett ökat deltagande på mellanstatlig nivå inom ramen för de gemensamma programåtgärderna, vilket skulle stärka samarbetet kring forskning, utveckling och innovation i hela EU.

64. Parlamentet påpekar betydelsen av gemensamma teknikinitiativ och europeiska teknikplattformar och förespråkar en specifik gemensam ram för alla offentlig-privata partnerskap med tydliga och förenklade gemensamma villkor, som tydligare skiljer mellan den privata och den offentliga sektorns roll. Parlamentet betonar behovet av att vidta effektiva åtgärder för att göra instrumenten mer transparenta och tillgängliga för små och medelstora företag och för den offentliga forskningssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en djupgående analys av de nuvarande olika offentlig-privata partnerskapens aktuella tekniska nivå, inverkan och relevans innan ytterligare projekt stöds och inrättas för att förbättra förvaltningen och se till att flera intressegrupper görs delaktiga, både i utformningen av forskningsprioriteringar och för att se till att nya aktörer får tillgång till instrumenten. Parlamentet är också övertygat om att dessa instrument bör drivas av offentliga prioriterade mål (som värdesätter samhälleliga och varaktiga resultat) och ge upphov till konkreta privata investeringar.

65. Europaparlamentet betonar att det gemensamma strategiska ramverket bör vara en attraktiv finansieringsmekanism för aktörer inom både den privata och offentliga sektorn (däribland också icke-statliga organisationer och det civila samhällets organisationer). Alla deltagare i forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt och europeiska teknikplattformar med stort genomslag bör ha en viktig roll i diskussionerna om prioriteringar och ha tillgång till forskningsinfrastruktur.

Några riktlinjer för nästa ramprogram

66. Europaparlamentet är för en utveckling mot en mer forskningsbaserad strategi och kräver att deltagarna i finansieringssystemets samtliga steg ska bemötas med en inställning som bygger på förtroende för forskarna och större risktolerans, och även på forskning och innovation. Parlamentet efterfrågar en lämplig finansieringsmodell för akademisk forskning i nästa ramprogram.

67. Europaparlamentet anser att den gemensamma strategiska ramen inte bara bör inriktas på forskningsdriven eller teknikbaserad innovation, utan att den även bör stödja andra innovationskällor. Parlamentet påpekar att många företag – särskilt små och medelstora företag – använder andra innovationskällor såsom kunder, marknader, användare och inte minst sina egna anställda, och att denna form av innovation ofta är mer praktiskt inriktad på att lösa specifika problem i samband med processer, tjänster eller produkter. Företagens anställda står närmast produktionsprocesserna, marknaderna och kunderna och det är ofta de anställda som kommer med förslag på lösningar. Parlamentet anser därför att EU bör stimulera praktiskt inriktad arbetstagarstyrd innovation.

68. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de allmänna omkostnaderna för Horizon 2020 ses över och ber därför kommissionen att analysera hur stor andel de allmänna omkostnaderna utgör i sjunde ramprogrammet och lägga fram förslag för hur de kan hållas så låga som möjligt.

69. Europaparlamentet kräver att forskningssamarbetet (det nuvarande samarbetsprogrammet) ska förbli centralt i ramprogrammet, och att de gränsöverskridande samverkansvinsterna ska stärkas i syfte att förbättra och påskynda resultaten och spridningen av forskningsprojekt som utförts i samarbete med internationellt framstående partner både inom och utanför EU. Parlamentet anser att finansieringen av forskningssamarbete bör ha större tematisk flexibilitet (bredare ansökningsomgångar) och användarvänliga finansieringsförfaranden för att attrahera framstående forskare och tillgodose behoven hos både stora konsortier och mindre grupper. Hela innovationskedjan, från grundforskning till storskaliga pilotprojekt och demonstrationer bör täckas, och budgetmedel bör öronmärkas för sektorer som har utvecklat en strategisk vision för att bemöta samhällsutmaningar med långa investeringsperioder där så är lämpligt.

70. Europaparlamentet tvivlar på effektiviteten i att använda de medel som anslås till att inrätta spetsforskningsnätverk samt anordna konferenser och evenemang. Parlamentet efterfrågar stöd för elektroniska forsknings- och innovationsnätverk och spridning av forskningsresultat via internet.

71. Europaparlamentet tvivlar på att det verkligen bara är möjligt att finansiera ett enda förslag per ansökningsomgång, eftersom detta innebär slöseri med de resurser som investerats i förberedelser och utvärdering och leder till att utmärkta förslag blir utan finansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att finansiera utmärkta förslag som inte har valts ut via en kompletterande forskningsbudget (matchande forskningsmedel), som även omfattar medlemsstaterna samt regional- och strukturfonderna.

72. Europaparlamentet kräver att den mellanvetenskapliga och tvärvetenskapliga forskningen ska stärkas och att forskningens sociala dimension ska erkännas. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att de stora samhälleliga utmaningarna bör hanteras med tekniska lösningar och med EU:s forskning inom samhällsvetenskap, humaniora och social innovation, som förblir är en oerhört viktig tillgång när det gäller att hantera dessa utmaningar på ett bra sätt. Parlamentet anser därför att det gemensamma strategiska ramverket bör innehålla ett självständigt temaområde som omfattar samhällsvetenskap, ekonomi och humaniora och att dessa aspekter också i större utsträckning bör finnas med i alla åtgärder.

73. Europaparlamentet anser att temat ”Vetenskapen i samhället” bör fortsätta både som en fristående del och som ett övergripande koncept för att täcka de stora samhällsutmaningarna, med målet att öka medborgarnas och civilsamhällets intresse för och deltagande i forskningsverksamheter. Parlamentet anser dessutom att kommissionen bör vidareutveckla och öka spridningen av etikriktlinjerna och även vidareutveckla instrument avsedda för det civila samhällets organisationer.

74. Europaparlamentet anser att prioriteringarna och målen på forskningsområdet bör fastställas på ett mer transparent sätt genom ett mer balanserat deltagande av aktörer, däribland forskarvärlden, enskilda forskare (även från mindre forskarorganisationer), den offentliga sektorn, det civila samhällets organisationer och små och medelstora företag. Parlamentet anser att en särskild plattform bör inrättas för dialog mellan det civila samhällets organisationer och forskare, där man kan diskutera forskningsprioriteringar inom specifika sektorer. Parlamentet anser likaså att särskilda plattformar för en närmare samverkan mellan små och medelstora företag bör främjas.

75. Europaparlamentet anser att inte bara ekonomiska frågor, utan att även sociala och etiska aspekter liksom hållbarhetsaspekter bör bedömas och utvärderas i de olika forskningsprojekten. Detta är en viktig process som måste förbättras och främjas mer allmänt, både på EU-nivå och ute i medlemsstaterna. Parlamentet stöder kommissionens initiativ på detta område, såsom utvecklingen av principer om ansvarsfull forskning och innovation, och anser att dessa principer bör främjas och tillämpas i större utsträckning.

76. Europaparlamentet kräver att man ska upprätthålla balansen mellan projekt med en nerifrån och upp-struktur (såsom det löpande projektet FET-open) och projekt med en uppifrån och ner-struktur (”stora samhällsutmaningar”) och att man ska underlätta för mindre projekt och forskningssamarbete som bygger på nerifrån och upp-modellen. Parlamentet anser att lägre inträdesgränser för samarbetsprojekt skulle förstärka den vetenskapliga kapaciteten. Strategiska prioriteringar måste kombineras med nya framväxande problem. Parlamentet uppmanar kommissionen att studera balansen mellan projekt med en nerifrån och upp-struktur och projekt med en uppifrån och ner-struktur och beakta den både ur social och ekonomisk synvinkel. Parlamentet framhåller även behovet av att rådfråga och samarbeta med forskarna, industrin och civilsamhällets aktörer för att fastställa forskningens innehåll.

77. Europaparlamentet ser positivt på att små och medelstora projekt i framtiden ska utgöra tyngdpunkten i främjandet av forskningen. Parlamentet anser att små och medelstora projekt kan administreras lättare och med mindre kostnader av högskolor och små och medelstora företag. Små och medelstora projekt kan också bidra till att fler ansökningar godkänns än vad som nu är fallet eftersom resultaten är otillfredsställande i detta avseende.

78. Europaparlamentet anser att vissa samhällsbehov inte tillgodoses genom de befintliga innovationsmodellerna. Här kan nya offentliga licensieringssystem och innovationspriser användas för att rikta forskningen mot dessa områden och garantera att de offentliga utgifterna används på ett effektivt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt inleda ett pilotinitiativ för innovationsfrämjande priser inom den medicinska sektorn.

79. Europaparlamentet anser att hela forsknings-, utvecklings- och innovationskedjan på ett konsekvent sätt bör täckas genom insynsregler och en tydlig samordning mellan kommissionens olika generaldirektorat med ansvar för finansiering av forskning och innovation.

80. Europaparlamentet kräver att det internationella samarbetet med EU:s strategiska partner ska utökas på ömsesidig basis, inbegripet snabbt växande länder såsom Brik-länderna, i syfte att hantera de globala utmaningarna på ett bättre sätt. Deltagande av forskare från tredje länder bör uppmuntras genom enklare förfarande och betydligt kortare ledtider för ansökningar. Parlamentet framhåller behovet av en förstärkt forskningskapacitet i grannländerna, som grundas på en bättre samordning av det gemensamma strategiska ramverket med EU:s instrument för grannskapspolitiken. En påtaglig förbättring av kompetensutvecklingen och inrättandet av rättvisa och övergripande partnerskap med utvecklingsländerna är avgörande för att främja en hållbar utveckling i dessa länder.

81. Europaparlamentet anser att samarbete om forskning med eventuellt dubbla användningsområden bör undvikas med alla tredjeländer som inte respekterar de mänskliga rättigheterna, FN:s resolutioner och internationell rätt.

82. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

MOTIVERING

1. Bakgrund

Kommissionen har tagit initiativet till att publicera en grönbok i avsikt att definiera en gemensam strategisk finansieringsram för forskning och innovation för perioden efter 2013. Denna strategiska finansieringsram kombinerar EU-programmen – i det här fallet ramprogrammet för forskning, Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP) – med de struktur- och sammanhållningsfonder som tillägnas forskning och innovation.

Att föreslå en gemensam ram för alla finansieringsinstrument och finansieringsprogram, trots deras varierande finansieringsnivå och förankring i ett EU-sammanhang, är enligt min mening en möjlighet att stärka det europeiska forskningsområdet och utforma ett förslag som på ett effektivt sätt kopplar denna förstärkning till en tydlig konvergensstrategi.

I detta betänkande föreslår jag att de befintliga instrumenten och programmen omorganiseras så att de passar de utmaningar EU står inför bättre. Jag föreslår vidare att ett nytt instrument ska skapas – en europeisk investeringsbank för små och medelstora företag – för specifika fall och att project bonds ska användas som komplement till den ram kommissionen har lagt fram.

Det huvudsakliga syftet med förslaget är stabilitet och konvergens. Ingen gemensam strategi kommer att ha en chans att vinna om vi fortsätter att ”ändra spelreglerna” varje gång. Ingen strategi inriktad på de ekonomiska och sociala förhållanden vi lever i nu kan tryggt räkna med investeringar i forskning, utveckling och innovation, om den inneboende ojämlika och asymmetriska tillgången till EU-fonder får fortsätta.

2. Byggnaden och byggnadsställningarna

Europa är världens rikaste region, men det har inte inneburit en allmän investering i forskning, utveckling och innovation värd namnet. Förenta staterna, Japan, liksom Brik‑länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina), har investerat mer. Visserligen har investeringarna i EU allmänt sett ökat, men det har inte inneburit ett mer sammanhållet EU. Ojämlikheterna mellan länderna är fortfarande betydande. Dessa ojämlikheter tar sig uttryck på två sätt. Det första är att de vetenskapligt och tekniskt mest utvecklade länderna fortfarande drar mer nytta av de program som finns på EU-nivå. Listan över de ”50 främsta” av dem som hittills har fått medel från sjunde ramprogrammet kan tjäna som exempel. Denna lista visar att nya medlemsstater och perifera ekonomier, både när det gäller akademiska institutioner och industrier, fortsätter att vara mycket underrepresenterade, till och med obefintliga. Det andra sättet är de enorma investeringsskillnaderna länderna emellan. Även om EU har deklarerat målet att de totala investeringarna ska ligga på 3 procent 2020, är det i dag bara sex länder som investerar mer än 2 procent av sin BNP i forskning och innovation (Tyskland, Österrike, Danmark, Finland, Frankrike och Sverige), samtidigt som tio länder har investeringar på 1 procent av BNP och elva mellan 1 och 2 procent. Om kriteriet vore investering per capita sammanfaller de länder som har den högsta placeringen med dem som har en högre investeringsandel. Andra som har mer blygsamma investeringar både i absoluta tal och i procent av BNP – till exempel Luxemburg – får topplaceringar då investeringarna mäts per capita. På de lägsta platserna återfinns de nya medlemsstaterna och de perifera ekonomierna.

I denna union som lägger ojämlikhet till tidigare ojämlikhet är det därför nödvändigt att se till att vi tar rätt väg för att närma oss dem som redan har de bästa placeringarna, nämligen arbete och samarbete. För att detta ska kunna ske är det också nödvändigt att sammanhållningsstöden inkluderas i denna gemensamma ram som ett komplement, utan att de får bli osjälvständiga.

Förslaget syftar till att skapa en gemensam ram som tar hänsyn till att kunskap inte bara får betraktas som en tillgång som kan kommersialiseras, utan att den måste få vara en allmännyttig storhet, att inte all innovation kommer från forskning, att inte all forskning innebär innovation, att det är nödvändigt att skapa en grund för samordning av de olika tillgängliga resurserna för att se till att vi har en ram som ger resultat och som är konsistent i relationerna mellan finansieringskällorna och projektens beskaffenhet och storlek. Det är också nödvändigt att ta hänsyn till den sociala dimensionen och forskningens och innovationens sociala effekter, samt studera dem, då vi inte kan ingripa effektivt i samhällen som vi inte känner.

Oberoende av vår tolkning av det industriella projektet i sig är till exempel Airbus ett projekt där Europa är starkare på de områden vi diskuterar här. Ett långsiktigt och mycket innovativt projekt, som förenar olika resurser och som har lyckats positionera sig globalt med framgång. Framgången för den omformulering som kommissionen föreslår beror på förmågan att lyckas samordna projekt av detta slag med andra av annan storlek och beskaffenhet, då samarbetet måste vara maximalt samtidigt som de lokala eller regionala skillnaderna respekteras och tillvaratas.

3. Post-it-effekten

1968 uppfann Spencer Silver en särskild sorts klisterlapp: den fastnade utan att lämna märken efter sig och den kunde återanvändas. Dessa egenskaper gjorde produkten till ett fiasko. Upphovsmannen försökte ihärdigt i fem år men utan framgång att påvisa fördelarna med sin uppfinning. Först 1974 bestämde sig Art Fry, som var med i en kyrkokör, för att börja använda den ”misslyckade” klisterlappen som skapats av hans vän eftersom han var trött på att alltid tappa sina märkeslappar då han öppnade sin körsångbok på en given sida. Först 1977 började Spencer Silvers skapelse att kommersialiseras, och den placerades på marknaden bara ett år senare. I dag vet vi vad post-it är och vilken framgång det fick. Det tog tio år. Exemplet med post-it visar klart och tydligt att vi inte bara kan finansiera innovation eller projekt som garanterar omedelbar framgång.

Därför är det nödvändigt att tydligt kunna urskilja stödens och projektens beskaffenhet, vad som är stöd till nätverk eller projekt med redan befästa strukturer och vad som är stöd för att stärka infrastrukturer som behöver konsolideras, eller vad som är stöd till utbildning eller forskningsprojekt. För att kunna återgå till att samla samordnat och strategiskt måste vi kunna urskilja. Ovanstående exempel visar också att vi måste tänka oss ett gemensamt arbete som är på längre tid än kort och medellång sikt.

En väg mot spetskompetens – vars kriterier beror på vilka aktörer som avses – kan inte tas utan att nödvändiga resurser tilldelas (av det följer att investeringsbeloppen måste höjas betydligt) och utan att satsa på förenkling och minskade byråkratiska och administrativa ”kostnader”. Problemen gör att det ofta är förslagets redigering som belönas snarare än förslaget i sig. De ovan nämnda två villkoren är med andra ord viktiga för att kunna bredda den geografiska mångfalden och egenskaperna hos dem som deltar i EU-program. Denna väg får heller inte tas utan att glömma att de vetenskapliga fälten är många, att innovationens beskaffenhet varierar, att det måste finnas plats för originalitet och ibland för fiasko, att vetenskapen och innovationen har en social roll och att det behövs varierande uppbyggnadstider beroende på projekttyp och projektstorlek.

Slutligen är det viktigt att lämna utrymme för att balansera projekt avsedda att möta stora samhälleliga utmaningar mot bottom-up-projekt, så att det finns plats för nyfikenhet, som är en fundamental dimension då den vetenskapliga verksamheten byggs upp. Exemplet med post-it-lapparna hjälper oss också att komma ihåg att då kunskapsproduktionens slutmål inte är marknaden kan enastående och oväntade marknadsmöjligheter ibland uppstå.

4. Det Europa vi har

I detta betänkande har vi försökt omorganisera existerande instrument och program, samtidigt som vi använt nya instrument, för att skapa en strategi som ter sig positiv för alla aktörer. Forskning och innovation är väsentliga verktyg för att stärka en tillväxtstrategi som bör vara hållbar och till för alla. Denna satsning är ännu viktigare om vi tänker på dagens sammanhang med ekonomisk och social kris.

Att stärka konvergensen samtidigt som unionens hela konkurrenskraft stärks – grundat på en samarbetsmodell – är en del av lösningen för ekonomisk återhämtning och en utvecklingsmodell som vilar på hållbar tillväxt och ökad sysselsättning.

I EU finns det stora interna skillnader när det gäller vetenskaplig och teknisk kapacitet och ländernas industriutbyggnad. Men vi har en sak gemensamt: unionens största industrisektor och den som mest bidrar till anställningsbarheten är de små och medelstora företagen. Av samma anledning har instrumenten för att låta dem delta mer fördubblats de senaste åren. Denna fördubbling har dock inte haft avsedd effekt, och det är en av de mest kritiska dimensionerna i den aktuella ramen. En av anledningarna till detta svaga deltagande är att de befintliga instrumenten är inadekvata. De gynnar akademiska institutioner och stora industrier mer. Därför är det nödvändigt att se till att de befintliga instrumenten och programmen inte behandlar det lika som är olika. Det var med den avsikten jag föreslog en modell indelad i tre skikt, som jag redogör schematiskt för nedan:

 

Om projektresultaten för en akademisk institution mäts efter antalet publikationer eller citat och efter kollegernas erkännande, uttrycks samma resultat för ett litet eller medelstort företag i dess förmåga att släppa ut en produkt eller en tjänst på marknaden.

Avsikten med denna modell är sammanfattningsvis att förbättra samordningen mellan befintliga program och instrument med nya instrument och utjämna existerande obalans i fråga om tillgång och deltagande.

Att få det europeiska forsknings- och innovationsområdet mer enhetligt och täckt, från universitet till marknad, och låta medborgarna och aktörerna som traditionellt hålls på avstånd delta mer faktiskt och insyn och definition av tydliga regler skulle kunna sammanfatta förslagen i detta betänkande.

YTTRANDE från budgetutskottet (13.7.2011)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över grönboken ”Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation”
(2011/2107(INI))

Föredragande: Carl Haglund

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet understryker att syftet med den gemensamma strategiska ramen är att inbegripa all relevant EU-finansiering av forskning och innovation som för närvarande sker genom sjunde ramprogrammet, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och EU-initiativ som Europeiska institutet för innovation och teknik, på grundval av enhetliga och gemensamma strategiska mål.

2.  Europaparlamentet anser att strukturfonderna och Sammanhållningsfonden bör komplettera men inte ersätta EU:s forsknings- och innovationsfonder och att fonderna även fortsättningsvis bör hållas åtskilda i nästa fleråriga budgetram eftersom deras huvudsyften skiljer sig åt. Dessutom är samverkanseffekter mellan dessa fonder absolut nödvändiga för att skapa europeiskt mervärde.

3.  Europaparlamentet gläder sig åt kommissionens förslag om att utöka användningen av innovativa finansiella instrument som stärker EU-budgetens hävstångseffekter samtidigt som de till fullo respekterar budgetmyndighetens och den ansvarsfrihetsbeviljande myndighetens rättigheter, och uppmanar kommissionen att förbättra ramvillkoren och tillgången till finansiering för huvudmålgrupper som små och medelstora företag (särskilt såddföretag och nystartade företag), universitet och forskningscenter. Parlamentet yrkar på att alla specifika aktiviteter till förmån för små och medelstora företag sker inom EIB‑gruppens ramar, förutsatt att detta inte avleder medel från sjunde ramprogrammets finansiering. Parlamentet ställer sig tveksamt till alla låneupplägg som gör det möjligt att omvandla lån till bidrag, och begär att kommissionen och EIB tillämpar finansieringsinstrumentet för riskdelning som ett nyckelinstrument för finansiering av forsknings- och innovationsprojekt och ökad konkurrenskraft, som leder till långsiktig ekonomisk tillväxt och sysselsättning i EU.

4.  Europaparlamentet framhåller att en riskobenägen forskningsfinansieringskultur i EU skulle hindra finansiering av forskningsidéer med hög risk där den största potentialen för genombrott finns, och förespråkar därför ett förtroendebaserat tillvägagångssätt med högre tolerans för risk och misslyckande – som omfattar användning av priser utan att ersätta en välstrukturerad finansiering – framför ett rent resultatbaserat tillvägagångssätt som står i motsats till själva tanken med innovativ vetenskaplig forskning.

5.  Europaparlamentet är övertygat om att en av de viktigaste prioriteringarna inför den nya programperioden bör vara övergripande förenklingsarbete inom alla forsknings- och innovationsprogram, jämte åtgärder som garanterar flexibilitet, och fäster uppmärksamhet vid de viktiga beslut om förenklingar som görs i den pågående översynen av budgetförordningen, bl.a. om att förenkla reglerna för förhandsfinansiering och möjligheterna att få kostnader godkända samt om att öka möjligheterna att dela ut forskningspriser. Parlamentet framhåller att det behövs ytterligare förenklingar av ansökningsförfarandena och kontrollmekanismerna för att underlätta för sökanden till europeiska forsknings- och innovationsprogram.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa ”spetsforskningstrappor” för alla potentiella forsknings- och innovationsaktörer i de medlemsstater där deltagandet i sjunde ramprogrammet är lågt, bland annat genom att uppmuntra till ett mer effektivt och flexibelt utnyttjande av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden på detta område, exempelvis genom maximerade samverkanseffekter mellan fonder. Parlamentet betonar vikten av gränsöverskridande samarbete genom samarbetsprojekt och understryker att det måste utarbetas särskilda åtgärder för att främja spetskompetens i hela EU.

7.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt med hänsyn till den fleråriga budgetramen efter 2013 att finansiella resurser som avsätts för storskaliga projekt som Iter och Galileo bör fastställas för hela programperioden och öronmärkas, med målet att garantera kontinuitet i planeringen och en stabil organisation. Parlamentet anser att utgifter som överskrids måste finansieras genom budgetflexibilitet.

8.  Europarlamentet ställer sig helhjärtat bakom en ytterligare avsevärd ökning av EU:s årliga budget för forskning och innovation, eftersom detta har visat sig generera ett stort europeiskt mervärde, bidra till återhämtningen från den ekonomiska krisen samt öka konkurrenskraften. Parlamentet understryker att det i Europa 2020-strategin för tillväxt och sysselsättning, som antagits av rådet, tydligt fastställs att det behövs extra medel för forskning och innovation.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att fortsätta att främja komplementariteten mellan EU:s och medlemsstaternas finansiering av forskning och utveckling. I detta avseende efterlyser parlamentet bättre samordning på europeisk och nationell nivå genom ökad gemensam programplanering, överenskomna gemensamma standarder samt snabbare, flexiblare och enklare instrument för samfinansiering.

10. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att utan dröjsmål enas om en särskild färdplan för att uppnå Europa 2020-strategins mål att tre procent av BNP ska gå till forskning och utveckling. I detta syfte efterlyser parlamentet en årlig utvärdering av genomförandet av treprocentsmålet inom ramen för den europeiska planeringsterminen, och pekar på det kolossala ekonomiska åtagande som detta mål skulle vara förenat med, vilket skulle uppgå till cirka 130 miljarder euro årligen ur både EU:s och medlemsstaternas budgetar och dubbelt så mycket från den privata sektorn. Parlamentet understryker med anledning av detta vikten av offentlig-privata partnerskap för att upprätta det europeiska forskningsområdet och en ”innovationsunion”.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

13.7.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

1

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Damien Abad, Alexander Alvaro, Andrea Cozzolino, Göran Färm, José Manuel Fernandes, Eider Gardiazábal Rubial, Salvador Garriga Polledo, Jens Geier, Ivars Godmanis, Estelle Grelier, Carl Haglund, Lucas Hartong, Jutta Haug, Monika Hohlmeier, Anne E. Jensen, Jan Kozłowski, Alain Lamassoure, Giovanni La Via, Barbara Matera, Claudio Morganti, Miguel Portas, Dominique Riquet, László Surján, Angelika Werthmann

Slutomröstning: närvarande suppleanter

François Alfonsi, Maria Da Graça Carvalho, Frédéric Daerden, Roberto Gualtieri, María Muñiz De Urquiza

YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (14.7.2011)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över grönboken ”Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation”
(2011/2107(INI))

Föredragande: Lara Comi

FÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet begär att den gemensamma strategiska ramen ska stå i samklang med industripolitiken och gynna samordningen mellan forsknings- och innovationsprogram och sammanhållningsfonderna, dock inte på bekostnad av resurstilldelningen till fonderna.

2.  Europaparlamentet anser att EU håller på att halka efter större ekonomier som USA och Japan och enorma tillväxtekonomier som Kina när det gäller forskning och innovation. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att föreslå en gemensam strategisk ram som en garant för att EU-medel till forskning och innovation utnyttjas effektivt. Parlamentet anser att det behövs mer av ett helhetsgrepp för att utbildning, forskning och innovation ska kunna vidareutvecklas och för att målet om att 3 procent av BNP ska satsas på forskning och utveckling ska kunna uppnås.

3.  Europaparlamentet vill att den gemensamma strategiska ramen ska leda till en förenklad administration genom att det tas fram mer harmoniserade regler för alla deltagare i EU:s forsknings- och innovationsprogram. Parlamentet håller med kommissionen om att europeiska standarder är ett viktigt steg på vägen mot att omsätta forskningsrön på marknaden och validera tekniken, men de kan bara spela denna nyckelroll om de håller jämna steg med den tekniska utvecklingen och de allt kortare produktutvecklingscyklerna.

4.  Europaparlamentet betonar den roll som standardisering kan spela för att främja forskning och innovation genom att stärka konkurrenskraften och skapa större trygghet för konsumenterna. Parlamentet begär därför att ”vikten av standardisering” ska vara ett av kriterierna vid bedömning av projekt.

5.  Europaparlamentet anser att innovation och kreativitet är avgörande för den ekonomiska återhämtningen och att betydelsen av att de vetenskapliga och tekniska genombrotten i EU omvandlas till nya varor och tjänster inte får underskattas. Parlamentet förväntar sig att tillräckliga medel anslås och nya investeringar satsas för att skapa en verklig inre marknad för kunskap som lockar till sig fler innovationsvänliga företag och entreprenörer, skapar nya arbetstillfällen med högt mervärde och antar de stora samhällsutmaningarna.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av att skapa expertnätverk och att integrera EU:s politik med de strategier som lanserats av medlemsstaterna genom att stärka de regionala och lokala myndigheternas roll. Parlamentet anser att en förening av de ekonomiska resurser som medlemsstaterna anslår till forskning och innovation skulle ge ökat mervärde i fråga om resultat, genom att nya möjligheter öppnas upp för finansiering av stora strategiska projekt.

7.  Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska institutet för innovation och teknik integreras fullständigt i den gemensamma strategiska ramen, med målet att bygga upp ett europeiskt kompetenscentrum för företagen och näringslivet som kan konkurrera med globala akademiska aktörer och understödja och främja EU:s innovationsskicklighet och konkurrenskraft, samtidigt som man tar itu med kompetensflykten, lockar till sig internationella förmågor och investerar i den kunskapsbaserade tillväxtekonomin.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja offentlig-privata partnerskap, och vill se en förenkling av de gemensamma teknikinitiativen i syfte att undvika att en stor del av de ekonomiska resurserna koncentreras till bara ett fåtal projekt. Parlamentet efterlyser också en förenkling av reglerna för statligt stöd, med full insyn och med hjälp av effektiva och obyråkratiska övervakningsmekanismer, så att inte innovationen hämmas av omständliga förfaranden.

9.  Europaparlamentet vill att den offentliga sektorns köpkraft utnyttjas för att stimulera innovation genom offentlig upphandling, inklusive förkommersiella upphandlingar, något som kan göra det möjligt för myndigheterna att dela risker och vinster med leverantörer utan att blanda in statligt stöd. Det är viktigt att se till att upphandlande myndigheter behandlar innovativa lösningar från anbudsgivande företag konfidentiellt, i synnerhet i fråga om sakkunskap. Parlamentet föreslår att de relevanta reglerna för statligt stöd och offentlig upphandling förenklas och görs flexiblare, och efterlyser en strategi som bygger på förutseende genom stöd och utbildning, och som skapar ett tydligt rättsläge för myndigheter och leverantörer som väljer innovativa lösningar.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en redovisningsrevision av EU:s budgetprioriteringar för nästa budgetram och att prioritera projekt med europeiskt mervärde som kan öka EU:s konkurrenskraft och främja integrationen på områdena forskning, kunskap och innovation.

11. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att förbättra ramvillkoren för företagens innovation, särskilt i fråga om immaterialrätt och införandet av EU-patentet samt EU-lagstiftning om standardisering. Parlamentet understryker att de immateriella rättigheterna måste garantera en balans mellan utnyttjande och tekniköverföring respektive åtkomst till och snabb spridning av vetenskapliga rön. Nystartade innovativa företag bör få hjälp med patentansökningar, särskilt i och med införandet av EU-patentet.

12. Europaparlamentet anser att offentliga anslag till forskning måste bedömas kvalitativt inom ramen för beräkningen av de offentliga finanserna när de medellångsiktiga budgetmålen utvärderas.

13. Därför anser Europaparlamentet också att kommissionen och medlemsstaterna bör erkänna de små och medelstora företagens betydelse för att främja innovationen i Europa. Parlamentet framhåller att ytterligare åtgärder krävs för att stödja små och medelstora företags forskningsverksamhet och underlätta deras deltagande i EU:s forsknings- och innovationsprogram genom att de får korrekt information. Kommissionen bör förbättra tillgången till finansiering och avsätta en del av forskningsbudgeten till små aktörer, små forskningsinstitutioner, småföretag och mikroföretag som sysslar med forskning samt små och medelstora företag som drivs av unga människor och kvinnliga företagare, som en belöning för inrättade nätverk och kluster.

14. Europaparlamentet vill att man testar nya och innovativa finansieringsmetoder, exempelvis ”EU-projektobligationer” och ”EU-innovationscheckar”, som ger företag möjlighet att använda sådana medel direkt vid ackrediterade forskningscentrum. Dessa checkar behöver inte redovisas i kostnadsrapporteringen, eftersom de skulle bekräftas av de centrum där de löses in. Ackrediteringen av dessa centrum kan ske på nationell eller regional nivå och valideringen utföras av ett EU-organ, till exempel Gemensamma forskningscentrumet.

15. Europaparlamentet rekommenderar att deltagande i projekt av riskkapitalfonder och aktörer utanför EU-sfären belönas.

16. Europaparlamentet understryker behovet att förenkla förfarandena och se till att systemet innehåller flexibla mekanismer, så att det kan hålla jämna steg med allmänna förändringar och de politiska prioriteringarna kan uppdateras.

17. Europaparlamentet ser samverkan mellan nationella och regionala förvaltningar, universitet och forskningsinstitutioner, små, medelstora och större företag samt det civila samhället som avgörande för att på ett framgångsrikt sätt avpassa forskningen efter samhällets behov. Det behöver utvecklas ett system som aktivt uppmuntrar forskares och vetenskapsmäns rörlighet mellan europeiska universitet och akademiska centrum, bland annat genom att ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer underlättas och överföring av pensionsrättigheter garanteras. Parlamentet understryker att detta skulle stimulera utbytet av kunskap och vara mycket välgörande för innovationen och framväxten av en kunskapsbaserad ekonomi i Europa.

18. Europaparlamentet anser att Gemensamma forskningscentrumet bör spela en större roll som intern leverantör av vetenskapliga och ekonomiska analyser för utvecklingspolitiken, i linje med Europa 2020-strategin. Centrumets bidrag till innovation inom ramprogrammet bör omfatta ett utökat samarbete med näringslivet.

19. Med tanke på att EU är världens största marknad och att världsekonomin blir alltmer kunskapsintensiv anser Europaparlamentet att EU:s olika instrument för forskning och innovation ständigt bör anpassas till och svara mot marknadsutvecklingen, med hänsyn till konsumentperspektivet.

20. Europaparlamentet föreslår att kommissionen ställer upp konkreta riktmärken för att mäta innovationsresultat och framsteg inom alla EU‑instrument för forskning och innovation. Parlamentet anser att det finns ett behov av större spridning av information och uppnådda resultat från olika finansieringsprogram och projekt, för att öka kunskapen om innovationsprocessen och minska klyftan mellan medborgarna och den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

21. Europaparlamentet efterlyser en förenkling och uppstramning av reglerna och förfarandena inom det europeiska området för forskningsverksamhet, med hänsyn till att det finns så många olika instrument.

22. Europaparlamentet erinrar om att målet 3 procent av BNP till forskning och utveckling består av 2 procent privata och 1 procent offentliga utgifter. Parlamentet konstaterar att det fortfarande finns vissa brister i de privata forskningssatsningarna som endast kan undanröjas genom att lagstiftningen för företagen anpassas, även för små och medelstora företag. Parlamentet stöder särskilt kommissionens arbete med att ta fram en ny huvudindikator som mäter tillhandahållande av innovationstjänster, eftersom detta är mer informativt än att mäta resultaten mot kvantitativa mål.

23. Europaparlamentet välkomnar EU:s program för innovation och forskning i små företag, vars syfte är att identifiera teknikorienterade utmaningar inom den offentliga sektorn och finansiera forsknings- och utvecklingsprojekt där man tar fram nya lösningar på såväl gamla som nyuppkomna problem.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

12.7.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

33

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Pablo Arias Echeverría, Adam Bielan, Lara Comi, António Fernando Correia De Campos, Jürgen Creutzmann, Christian Engström, Evelyne Gebhardt, Louis Grech, Małgorzata Handzlik, Iliana Ivanova, Philippe Juvin, Eija-Riitta Korhola, Edvard Kožušník, Kurt Lechner, Hans-Peter Mayer, Phil Prendergast, Robert Rochefort, Zuzana Roithová, Heide Rühle, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Catherine Stihler, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Kyriacos Triantaphyllides, Emilie Turunen, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler

Slutomröstning: närvarande suppleanter

María Irigoyen Pérez, Morten Løkkegaard, Emma McClarkin, Konstantinos Poupakis, Sylvana Rapti, Olle Schmidt, Wim van de Camp

YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (12.7.2011)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över grönboken: ”Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation”
(2011/2107(INI))

Föredragande: Hermann Winkler

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet erinrar om att forskning och innovation är oundgängliga motorer för EU om unionen ska kunna behålla och stärka sin konkurrensställning. Parlamentet betonar sammanhållningspolitikens avsevärda betydelse för utvecklingen av forskning och innovation i regionerna. I detta avseende betonar parlamentet att det under de senaste årtiondena med rätta har blivit allt viktigare att främja innovation, forskning och företagande inom ramen för regionalpolitiken. Samtidigt noterar parlamentet att omkring 86 miljarder euro, dvs. 25 procent av hela den budgeten för sammanhållningspolitiken, har avsatts för dessa ändamål, och uppmanar kommissionen att undersöka huruvida innovationsprojekt som har finansierats via strukturfonderna kan garanteras samma nivå av synlighet som projekt finansierade inom ramprogrammen. I enlighet med principerna och målen i Europa 2020-strategin och flaggskeppsinitiativet ”Innovationsunionen” anser parlamentet att denna tendens under alla omständigheter bör bevaras, så att hållbar utveckling (medräknat miljömässigt och socialt hållbar utveckling) avspeglas i beviljandet av medel – i detta avseende är en kraftfull regionalpolitik med goda resurser en förutsättning. Parlamentet efterlyser klar samordning mellan befintliga och nya initiativ enligt Europa 2020-strategin och stödjer bland annat innovationer i samhället på grundval av offentlig-privata partnerskap.

2.  Europaparlamentet betonar att man bör uppmuntra stärkt samordning och synergier mellan forsknings- och innovationsprogrammens respektive regionalpolitikens framtida ”gemensamma strategiska ramar” för att förstärka europeiska innovationscykler. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera komplementaritet och redogöra för hur detta ska ske konkret. I detta avseende betonar parlamentet möjligheterna att skapa synergier mellan de två politikområdena och se till att de genomförs. Parlamentet betonar att det är en stor utmaning för medlemsstaterna och regionerna att skapa synergi mellan olika instrument för finansiering av forskning och innovation både i den offentliga och den privata sektorn samt av uppföljning i syfte att sprida resultaten från sådana projekt och göra dem synliga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ägna uppmärksamhet åt genomförandet av dessa åtgärder på nationell och regional nivå, framför allt i de fall då ansvaret för olika EU-fonder ligger hos olika nationella myndigheter, i syfte att förbättra komplementariteten mellan de olika relevanta programmen.

3.  Europaparlamentet påminner om att det i tider med knappa finansiella resurser är avgörande att prioritera omsorgsfullt och förnuftigt när pengarna fördelas i regionerna för att på så sätt uppnå en kritisk massa.

4.  Med tanke på sammanhållningspolitikens framtida inriktning på EU 2020-strategin vill Europaparlamentet att det prioriterade området ”Innovation” blir bindande för både mål 1‑regioner och mål 2-regioner, och att denna prioritering också bör speglas i anslagsfördelningen på alla nivåer. Parlamentet påminner dock om att inrättandet av mål för ökade anslag till forskning, utveckling och innovation inte i sig kommer att ge resultat om inte dessa åtgärder åtföljs av en övergripande strukturell utveckling i samhällena.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att alternativt föreslå ytterligare incitament för användning av strukturfondsmedel inom området ”Innovation”.

6.  Europaparlamentet förespråkar en ”nedifrån och upp”-strategi för innovationer och betonar behovet av att samtliga lokala och regionala aktörer deltar aktivt och görs delaktiga i utformning och genomförande av sina regionala innovationsstrategier.

7.  Europaparlamentet uppmanar regionerna att utveckla skräddarsydda innovationsstrategier som grundas på regionala kompetenser och befintliga styrkor och tillgångar i enlighet med konceptet ”intelligent specialisering”. Parlamentet rekommenderar att regionerna ska klargöra hur möjliga synergieffekter mellan strukturfondsmedel och de framtida forsknings- och innovationsprogrammen konkret kan utnyttjas för att bilda starka, internationellt konkurrenskraftiga kluster och regionala spetsforskningscentra samt för att komma i kapp andra regioner och därmed stärka den regionala ekonomin.

8.  Europaparlamentet betonar emellertid att man utöver de enskilda regionernas intresse av ekonomisk tillväxt i sin helhet bör se EU som ett område för innovation till stöd för ökad komplementaritet mellan regionerna i syfte att uppnå konkurrenskraft på internationell nivå. I detta avseende efterlyser parlamentet bättre samverkan och samordning inte enbart mellan regionala aktörer och myndigheter, utan även mellan medlemsstater och myndigheter på unionsnivå. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens hjälpåtgärder, som kan bidra med värdefullt stöd till regionerna och garantera hög kvalitet för strategierna utan att subsidiaritetsprincipen ifrågasätts. Därför betonar parlamentet att det territoriella samarbetet och finansieringen för detta samarbete måste vidareutvecklas.

9.  Europaparlamentet efterlyser ett ökat mellanstatligt deltagande i åtgärder inom ramen för gemensam programplanering och inom Interreg III B, som förstärker samarbetet inom forskning, utveckling och innovation i hela Europa, i syfte att öka de nya medlemsstaternas deltagande och engagemang i alla europeiska forskningsprogram.

10. Europaparlamentet anser att lokala och regionala myndigheter bör uppmuntras till innovation, särskilt genom att man fullföljer och förstärker initiativ av typen ”kunskapsregioner”, ”levande laboratorier” och ”smarta städer”, där den territoriella dimensionen av forskning och utveckling främjas.

11. Europaparlamentet understryker att berörda myndigheters kännedom om alla stödmöjligheter är en grundförutsättning för en sådan synergifrämjande integrerad strategi. Parlamentet påpekar att sådana informationsmöjligheter även finansieras med strukturfondsmedel.

12. Europaparlamentet påpekar att innovation ska förstås i vid bemärkelse, och att den framför allt baseras på efterfrågan och användare eftersom den har sin grund i samverkan med marknaden. Parlamentet är medvetet om klyftan mellan ny kunskap inom forskningen och dess praktiska tillämpning. Därför rekommenderar parlamentet att man som ett nödvändigt komplement till teknisk spetsforskning inte endast bör fokusera på att utveckla regional spetskompetens, framför allt vid universitet och forskningscentrum, utan också på att främja tillämpningar i syfte att uppmuntra företag att utveckla innovativa metoder, göra innovationer säljbara samt främja tekniköverföring och kunskapsutbyte till förmån för unionen.

13. Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att etablera begreppet ”spetsforskningsstege” och att som en del av detta förbättra regionala nätverk mellan forskningsinstitut, universitet, små och medelstora företag samt andra relevanta aktörer i syfte att skapa kluster, regionala teknikplattformar och spetskompetenscentra för att hjälpa dessa nätverk att delta i EU:s samarbetsprojekt och program för forskning och innovation.

14. Europaparlamentet efterlyser en handlingsplan för ”spetsforskningsstegen” och för inrättande av forskningsinfrastruktur inom ramen för Sammanhållningsfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) i syfte att främja berörda länders deltagande i nästa gemensamma ram för forskning och innovation.

15. Europaparlamentet betonar att små och medelstora företag är viktiga för utvecklingen och ekonomierna på lokal och regional nivå i EU och för näringslivets konkurrenskraft i unionen som helhet, och att dessa är den viktigaste källan till sysselsättning i unionen. Eftersom man bör se till att de små och medelstora företagen får ökat stöd för forskning och innovation anser parlamentet att regionalt stöd för innovation bör fokusera på små och medelstora företag, att den byråkratiska bördan för stödmottagarna bör minskas och att finansieringsprogrammen bör göras mer flexibla. Parlamentet betonar i detta sammanhang sammanhållningspolitikens mervärde för en förbättrad innovationsförmåga hos regionalt baserade små och medelstora företag som är verksamma i traditionella branscher, genom att företagen erbjuds bättre tillgång till tillämpad forskning, överföring av teknik och innovation, utbildning, främjande av en innovationskultur och i synnerhet internationalisering eller främjande av olika slags företagsamhet genom utökad rådgivning och lättillgängligare stöd, bland annat i form av initiativ för kontaktpunkter på ett enda ställe i syfte att uppmuntra små och medelstora företag att vara öppna för nya möjligheter och utnyttja tillgängliga regionala resurser på ett bättre sätt. Här betonar parlamentet även det potentiella mervärdet i att små och medelstora företag alltmer deltar i kunskaps- och innovationsgrupper.

16. I sammanhållningens intresse och för att stärka den europeiska ekonomins konkurrenskraft betonar Europaparlamentet att åtgärder bör vidtas för att bland annat förenkla förfarandena för deltagande och öka medvetenheten samt för att öka de små och medelstora företagens tillgång till forskning och innovation, särskilt företag i underutvecklade och avlägsna regioner samt landsbygdsregioner.

17. Parlamentet inser att såväl den centralt förvaltade strategin inom det sjunde ramprogrammet och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation som strukturfondernas decentraliserade strategi har sitt berättigande. Parlamentet betonar emellertid behovet av att inom det möjligas ram harmonisera regler, förfaranden och metoder samtidigt som man garanterar nödvändig flexibilitet trots att förvaltningssystemen varierar. Parlamentet betonar att finansieringen av forskning och innovation på nationell nivå och EU-nivå måste bli mer ändamålsenlig och effektiv, och att det bör ingås ett åtagande om att optimera denna finansiering i syfte att utveckla en strategisk agenda för forskning och innovation på EU-nivå. Parlamentet anser att de orimliga administrativa kraven utgör ett stort hinder för arbetet med att uppnå sammanhållningspolitikens mål och kräver därför effektiva åtgärder för att förenkla anslagsbeviljandet och kontrollsystemen.

18. Europaparlamentet välkomnar kommissionens och EIB:s ambition att vid sidan av finansieringsinstrumenten för riskdelning även fortsättningsvis uppmärksamma moderna finansieringsinstrument som exempelvis ”revolverande fonder” för att locka fler privata investerare och använda offentliga medel mer effektivt. Parlamentet rekommenderar uttryckligen de regionala aktörerna att utnyttja dessa möjligheter.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka synergierna mellan olika instrument och fonder, uppmuntra ett tillvägagångssätt med flera fonder, undersöka nya möjligheter till kombinerad finansiering och utvidga korsfinansieringen från strukturfonderna.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

12.7.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

41

2

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

François Alfonsi, Charalampos Angourakis, Catherine Bearder, Victor Boştinaru, Zuzana Brzobohatá, John Bufton, Alain Cadec, Francesco De Angelis, Tamás Deutsch, Rosa Estaràs Ferragut, Elie Hoarau, Brice Hortefeux, Danuta Maria Hübner, María Irigoyen Pérez, Seán Kelly, Mojca Kleva, Petru Constantin Luhan, Riikka Manner, Iosif Matula, Erminia Mazzoni, Miroslav Mikolášik, Franz Obermayr, Jan Olbrycht, Markus Pieper, Monika Smolková, Georgios Stavrakakis, Nuno Teixeira, Michael Theurer, Michail Tremopoulos, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák, Kerstin Westphal, Hermann Winkler, Joachim Zeller, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Andrea Cozzolino, Karima Delli, Ivars Godmanis, Karin Kadenbach, Marek Henryk Migalski, Vilja Savisaar-Toomast, Elisabeth Schroedter, Derek Vaughan

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Norica Nicolai

YTTRANDE från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (15.7.2011)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över grönboken: ”Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation”
KOM(2011)0048

Föredragande: Giovanni La Via

FÖRSLAG

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar forskningens och utvecklingens roll som en avgörande faktor för socialt och ekonomiskt välstånd i Europa som ska stärka den territoriala sammanhållningen. Parlamentet anser att finansieringen av forskning och teknisk utveckling bör bli mer effektiv på nationell nivå och EU-nivå, särskilt inom jordbrukssektorn, som är strategiskt viktig ur ett samhällsekonomiskt och miljömässigt perspektiv och ur livsmedelsförsörjningssynpunkt.

2.  Europaparlamentet instämmer i att Europa 2020-strategins mål om smart och hållbar tillväxt måste uppnås i detta sammanhang, liksom målet om att FoU-utgifterna ska öka till 3 procent av BNP senast 2020.

3.  Europaparlamentet anser att jordbruket kommer att ställas inför särskilda utmaningar under de kommande årtiondena, nämligen att tillgodose livsmedelsbehoven hos en växande befolkning genom att med mer resurseffektiva och ekologiskt hållbara brukningsmetoder bemöta den ökande resursknappheten (i fråga om vatten, energi, utarmning av marken etc.), med hänsyn till behovet att mildra och anpassa sig till verkningarna av klimatförändringarna (torka, översvämningar, högre salthalt). Parlamentet anser att dessa utmaningar betyder att jordbruket i framtiden kommer att påverkas i ständigt högre grad eftersom utvecklingen går mot betydligt färre jordbrukare och minskad mångfald av grödor. Parlamentet påpekar att det bästa är att på lokal och regional nivå utveckla samverkanseffekter mellan politiken för forskning och teknisk utveckling och sammanhållningspolitiken, och att dessa samverkanseffekter kommer ha betydelse för den ekonomiska och industriella verksamheten och de sociala mönstren. Parlamentet betonar vikten av forskning och miljöinnovation för ett mer hållbart, miljövänligt och konkurrenskraftigt jordbruk på internationell nivå.

4.  Europaparlamentet efterlyser ökad forskning för att förbättra den intelligenta användningen av biologiska resurser (animalisk och vegetabilisk produktion, djurs och växters hälsa, insatsvaror i detta sammanhang, skogsskötsel, avfall) och fysiska resurser (markanvändning, markbevarande, tillgång till vatten, klimatförändringar) samt utvecklingen av ekonomiskt och ekologiskt hållbara ekonomiska verksamheter. Parlamentet anser att EU:s fond för jordbrukets och landsbygdens utveckling kan ha stor betydelse för utvecklingen av forskning och utbildning inom jordbrukssektorn. Parlamentet vidhåller att stödet måste ligga kvar på samma nivå som i dag.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera de ekonomiska investeringarna i oberoende bioteknisk och bioteknologisk forskning för att kunna möta den utmaning som den globala livsmedelsförsörjningen innebär.

6.  Europaparlamentet anser att forskning och innovation på området växt- och djurhälsa bör beakta den eventuella ökningen av sjukdomar och andra tillväxthämmande faktorer, däribland de som är ett resultat av klimatförändringarna. De ökade kunskaperna inom hållbar förvaltning, produktion och användning av biologiska resurser (mikroorganismer, växter och djur) kommer att skapa en grund för säkrare, miljöeffektivare och konkurrenskraftigare produkter och tjänster för jordbruket och näringsgrenar med anknytning till det. Parlamentet understryker att EU bör utnyttja alla tillgängliga innovationer för att kunna behålla sin konkurrenskraft på världsmarknaden.

7.  Europaparlamentet konstaterar med oro att tillväxttakten inom jordbruksproduktionen avtar, mot bakgrund av den långsamma utvecklingen inom forskning och innovation inom jordbrukssektorn.

8.  Europaparlamentet framhåller att forskning och innovation spelar en avgörande roll för både målsättningen att minska koldioxidutsläppen inom jordbruket och för framtagandet av förnybar energi och effektivare bioenergiproduktion med syftet att minska effekterna på jordbruks- och livsmedelsindustrin.

9.  Europaparlamentet anser att det är oerhört viktigt att följa upp investeringarna i vetenskap med investeringar i människors kompetens i syfte att främja modernt jordbruk och en diversifiering av verksamheten på landsbygden. Utbildning och rådgivning är viktiga drivkrafter bakom en kunskapsbaserad tillväxt inom landsbygdens näringsliv. Rådgivningen och utbildningen måste därför huvudsakligen inrikta sig på att sporra till innovation på alla plan (produktinnovation, processinnovation och förvaltningsinnovation). Parlamentet betonar framför allt behovet av att ge stöd till unga jordbrukare som behöver tillägna sig nödvändiga kunskaper i administration och förvaltning av jordbruksföretag.

10. Europaparlamentet konstaterar att jordbruket är en mångsidig verksamhet som är bäst betjänt av tvärvetenskaplig forskning. Inom jordbruksverksamheten förenas forskningsrön från flera olika vetenskapsområden, såsom teknik och biovetenskaper, och verksamheten är starkt beroende av offentligt stöd. Parlamentet anser dessutom att överföring av kunskaper och erfarenhet mellan europeiska jordbrukare måste prioriteras genom finansiering av studiebesöksprogram för unga jordbrukare.

11. Europaparlamentet rekommenderar att man identifierar och undanröjer hindren för överföring av forskningsresultat från laboratorierna till utvecklingen, saluföringen och tillämpningen inom jordbruks-, livsmedels- och jordbruksindustrikedjorna för att öka jordbrukssektorns konkurrenskraft.

12. Europaparlamentet anser att forskning och teknisk innovation måste ha som mål att skapa väl avvägda former av stöd till alla aktörer i jordbruks- och livsmedelsindustrins produktionskedja.

13. Europaparlamentet erinrar om att dagens och framtidens offentliga politik bör bidra till innovation. Det bör tas ett djärvare grepp på problematiken, med tyngdpunkt vid viktiga målsättningar och en avsevärd förenkling av administrationen. Eventuella förändringar i det administrativa och finansiella systemet bör stödja en tvärvetenskaplig politik och en tvärvetenskaplig innovationsfinansiering.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

12.7.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

36

3

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Richard Ashworth, Liam Aylward, José Bové, Luis Manuel Capoulas Santos, Vasilica Viorica Dăncilă, Paolo De Castro, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Lorenzo Fontana, Iratxe García Pérez, Béla Glattfelder, Sergio Gutiérrez Prieto, Martin Häusling, Esther Herranz García, Peter Jahr, Elisabeth Jeggle, Jarosław Kalinowski, Elisabeth Köstinger, Agnès Le Brun, George Lyon, Gabriel Mato Adrover, Mairead McGuinness, Mariya Nedelcheva, James Nicholson, Georgios Papastamkos, Marit Paulsen, Britta Reimers, Ulrike Rodust, Alfreds Rubiks, Giancarlo Scottà, Czesław Adam Siekierski, Sergio Paolo Francesco Silvestris, Alyn Smith, Marc Tarabella

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Luís Paulo Alves, Salvatore Caronna, Spyros Danellis, Giovanni La Via, Maria do Céu Patrão Neves

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Oreste Rossi

YTTRANDE från fiskeriutskottet (13.7.2011)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över grönboken ”Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation”
(2011/2107(INI))

Föredragande: Jarosław Leszek Wałęsa

FÖRSLAG

Fiskeriutskottet uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att 70 miljoner EU-invånare är beroende av fiskesektorn. Med anledning av detta uppmanar parlamentet medlemsstaterna att uppmuntra till forskning och utveckling i syfte att utveckla en konkurrenskraftigare, hållbarare och modernare fiskerisektor. Parlamentet påpekar att konsoliderad gemenskapspolitik som jordbruk och fiske, vilka utgör grunden för EU:s ekonomi, framför allt i EU:s randområden, kräver tillräckligt och målinriktat vetenskapligt stöd. Parlamentet betonar att traditionella sätt att lösa sektorspecifika problem såsom miljöpåverkan, fodertillgång, hälsokontroll och införlivning i kustområden sedan länge har upphört att vara de primära och viktigaste källorna för lösningar. Parlamentet rekommenderar att det i budgetramen, genom Europeiska fiskerifonden, ges utrymme för finansiering av anläggningar och vetenskaplig forskningsutrustning på fiskeriområdet.

2.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att uppfylla ett av grönbokens mål, nämligen att den framtida EU‑budgeten fokuseras på instrument med mervärde och att den blir mer resultatinriktad. Parlamentet anser att även om spetskompetens är ett grundläggande kriterium inom vetenskapen finns det sektorer, som fiskerisektorn, där den tillämpade forskningen är nödvändig för att fastställa och genomföra förvaltningsåtgärder. Parlamentet påminner om att målen för den nya gemensamma fiskeripolitiken, som grundas på en ekosystemansats och maximal hållbar avkastning, kräver tvärvetenskapliga kunskaper och bedömningar på fältet så att man kan dra sådana snabba slutsatser som oräkneliga företagsbeslut, arbetstillfällen och verksamhet i det marina ekosystemet är beroende av.

3.  Europaparlamentet hoppas därför att grönboken kommer att innebära en förändring av den nuvarande forskningspolitiken för fisket. Strävan efter spetskompetens i sektorn har lett till att man frångått viktiga delar som t.ex. kunskap om arterna och deras beteende med tanke på hur de utnyttjas av fiskeflottorna och hur de påverkas av förvaltningsåtgärderna. Den har också inneburit att många forskare har övergett den tillämpade fiskeriforskningen och att unga forskare inte vill ägna sig åt detta forskningsfält, vilket har lett till stor brist på specialiserad personal i ett läge när de, på grund av beståndens situation, behövs som mest.

4.  Europaparlamentet anser att specifika budgetanslag kräver förslag inom det nya ramprogrammet, och åtgärder som följer av detta skulle bidra till att bekämpa många av sektorns svagheter och brister och också skapa en starkare position för forskare inom fiskeri- och vattenbrukssektorn. Parlamentet betonar vidare att skapandet av en stark forsknings- och innovationsbas på både europeisk nivå och i medlemsstaterna skulle bidra till vidareutvecklingen och främjandet av en hållbar fiske- och vattenbrukssektor och göra den konkurrenskraftigare, stabilare och bättre rustad att klara miljöproblemen, i syfte att garantera den europeiska fiskerisektorns oberoende i förhållande till resten av världen och säkra de marina ekosystemens livskraft och fiskerisektorns välstånd.

5.  Europaparlamentet betonar att det fortfarande finns betydande kunskapsluckor när det gäller de marina ekosystemens tillstånd, fiskeresurserna och tillförlitliga vetenskapliga data om såväl målarter som icke-målarter, däribland djuphavsarter, vilket gör det nödvändigt att intensifiera en mångsidig tvärsektoriell forskning inom detta område för att verkligen reglera fisket, särskilt vid tillämpningen av den ekosystembaserade strategin. Parlamentet understryker vikten av dels samarbete och samordning mellan forskarlag och forskningsinstitutioner inom EU, dels samarbete mellan EU-forskarlag och deras motparter utanför gemenskapen. Parlamentet anser också att det är nödvändigt att främja samarbete mellan fiskeområdena för att utbyta bästa praxis och kunskap. Parlamentet uppmanar närliggande affärssektorer att tillämpa forskningsresultaten på ett korrekt och effektivt sätt. Parlamentet anser att både de direkt berörda intressenterna och allmänheten bör få bättre information om de forskningsprogram som utlyses och resultaten av dessa.

6.  Europaparlamentet välkomnar att grönboken framhåller behovet av forskning som kan förbättra innovationskapaciteten och konkurrenskraften, vilket samordnat med de åtgärder som avses inom ramen för Europeiska fiskerifonden kan öppna nya vägar för fiskeföretagen att investera i utveckling av nya hållbara fiskemetoder, såsom nya fiskeredskap, mindre förorenande fartyg som är säkrare och bekvämare, och åtgärder för att öka användningen och värdet av fiskeprodukter.

7.  Europaparlamentet anser att det behövs bättre samordning mellan ramprogrammen för forskning och de verktyg som Europeiska fiskerifonden erbjuder samt andra EU-program.

8.  Europaparlamentet anser att det är avgörande för EU:s konkurrenskraft att öka företagens deltagande i nästa ramprogram. Parlamentet är av den åsikten att företagare, speciellt ägare av mikroföretag eller små företag såsom småskaliga kustfiskeföretag, kan uppmuntras att delta i europeiska program om det inrättas ett förenklat, mindre byråkratiskt och mer transparent och lättillgängligt system. Parlamentet anser att olika berörda parter såsom icke-statliga organisationer, organisationer för yrkesfiskare och regionala rådgivande nämnder också bör kunna ansöka om att få delta i små praktiskt orienterade projekt.

9.   Europaparlamentet påpekar att utredningar inom ramprogrammen främst är fokuserade på grundläggande utredning, vilket kräver forskningsprogram som tilldelas särskilda medel för fiskeri- och vattenbruksforskning för att stödja sektorn och främja miljö- och hygienkrav för fiskeriprodukter som förs in i livsmedelskedjan.

10. Europaparlamentet erinrar om att syftet med reformen av den gemensamma fiskeripolitiken är att garantera hållbara fiskemetoder. Det är därför nödvändigt att finansiera forskning om nya tekniker för att exempelvis öka fiskefartygens selektivitet och minska motorernas bränsleförbrukning.

11. Europaparlamentet anser att EU:s befintliga finansieringsinstrument för forskning och innovation inte är anpassade på ett tillfredsställande sätt till forskningsbehovet inom fiskeri- och vattenbrukssektorn. Parlamentet understryker att man för att till fullo kunna möta de utmaningar och behov som sektorn står inför måste anpassa dessa instrument så att de tar hänsyn till sektorns specifika särdrag, särskilt i den tillämpade forskningen.

12. Europaparlamentet anser att även fiskeflottans utveckling bör gynnas för att skapa hållbart fiske och gynnsamma villkor för småskaligt fiske. Den nya budgetramen måste därför vara inriktad på forskning och innovation på detta område.

13. Europaparlamentet noterar att användningen av strukturfonderna för investeringar i forskningsinfrastruktur bidrar till att överbrygga skillnaderna i vetenskaplig kapacitet mellan medlemsstaterna samt till att öka vissa medlemsstaters och regioners deltagande i EU:s forskningsprogram.

14. Europaparlamentet noterar att för att den primära livsmedelsproduktionen och andra marina verksamheter i gemensamma hav ska vara hållbara krävs det gemensamma insatser med grannländerna. Parlamentet framhåller behovet av en förstärkt forskningskapacitet i grannländerna, som grundas på en bättre samordning av det gemensamma strategiska ramverket med EU:s instrument för grannskapspolitiken.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

12.7.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Josefa Andrés Barea, Antonello Antinoro, Kriton Arsenis, Alain Cadec, João Ferreira, Carmen Fraga Estévez, Marek Józef Gróbarczyk, Carl Haglund, Iliana Malinova Iotova, Werner Kuhn, Isabella Lövin, Gabriel Mato Adrover, Guido Milana, Maria do Céu Patrão Neves, Crescenzio Rivellini, Ulrike Rodust, Struan Stevenson, Jarosław Leszek Wałęsa

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Chris Davies, Estelle Grelier, Raül Romeva i Rueda, Nikolaos Salavrakos, Antolín Sánchez Presedo, Ioannis A. Tsoukalas

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (18.7.2011)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över grönboken ”Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation”
(2011/2107(INI))

Föredragande: Britta Thomsen

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Över 60 procent av studenter som tar universitetsexamen är kvinnor, men majoriteten av de högre posterna på universiteten (t.ex. doktorand- och professorstjänster) innehas fortfarande av män.

B.  Sedan Europeiska forskningsrådet inledde sin verksamhet 2007 har 1 700 projekt valts ut för finansiering från rådet, vilket motsvarar omkring 2,5 miljarder euro i bidrag. Nästan 90 procent av dessa bidrag beviljades manliga sökande.

C. Det verkar finnas ett mycket besvärligt ”glastak” för kvinnliga forskare, vilket innebär att det finns färre kvinnliga forskare ju högre befattningarna är.

D. Kvinnligt entreprenörskap är en viktig källa till ökad sysselsättning bland kvinnor, vilket är ett av målen med Europa 2020-strategin. Kvinnligt entreprenörskap garanterar företagsdynamik och innovation och utgör en potential som inte alls tas till vara inom Europeiska unionen.

E.  Målet för kvinnligt deltagande i forskning var i det sjunde ramprogrammet 40 procent och den nedslående siffran var vid utvärderingen efter halva tiden endast 25,5 procent. Detta är dock en liten förbättring jämfört med kvinnliga forskares deltagande inom sjätte ramprogrammet.

F.  Enligt det offentliga samrådet om grönboken om ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation bör principen om jämn könsfördelning helt integreras i alla aspekter av det gemensamma strategiska ramverket.

1.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att efterhandsutvärderingen av det sjätte ramprogrammet rekommenderade en handlingsplan för jämställdhet. Parlamentet kräver att en sådan införs som en del av det gemensamma strategiska ramverket.

2.  Europaparlamentet är kritiskt mot att grönboken ”Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation” är könsblind och inte tillräckligt tar hänsyn till integreringen av ett jämställdhetsperspektiv.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera ett jämställdhetsperspektiv i det gemensamma strategiska ramverket – inklusive i alla program som ingår i ramverket – genom att fastställa jämställdhetsindikatorer för kvinnors deltagande i EU-finansierad forskning och samla in uppgifter, uppdelade efter kön, om kvinnors respektive mäns representation och om anslagsfördelningen.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förstärka det internationella samarbetet och främja kvinnors roll inom det.

5.  Europaparlamentet uppmanar universitet och forskningsinstitutioner att genomföra jämställdhetsstrategier och göra det möjligt för kvinnor att medverka inom olika vetenskapsgrenar.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja meritkriterier för att kvinnor ska kunna göra karriär inom forskning, utveckling och innovation på lika villkor som män samt utarbeta metoder för positiv särbehandling av forskningsprojekt där 40 procent av arbetsstyrkan är kvinnor, vilket även bör vara målet för andelen kvinnor i det gemensamma strategiska ramverket.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en övergripande kommitté för övervakning av och rådgivning om andelen kvinnliga forskare som en del av det gemensamma strategiska ramverket.

8.  Europaparlamentet noterar att könsstereotyper fortfarande är utbredda inom utbildningssystemen i många medlemsstater, bland annat inom naturvetenskapliga forskningsområden[1].

9.  Europaparlamentet anser att kriterierna för befordran till högre forskningsbefattningar (t.ex. professurer) måste omprövas, för att det ska införas ett starkt jämställdhetsperspektiv och avsaknaden av kvinnor på dessa befattningar åtgärdas.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligt anknyta det gemensamma strategiska ramverket till jämställdhetsinstitutet i Vilnius för att vi ska få en kunskapsbas för införlivandet av jämställdhetsaspekten samt för att säkra kvinnliga forskares deltagande i det gemensamma strategiska ramverket. Parlamentet uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att undersöka den ”åderlåtning” som består i att många unga kvinnliga forskare i något skede överger sin forskarkarriär[2].

11. Europaparlamentet anser att man bör uppvärdera abstrakta tillgångar och social redovisning i syfte att främja en företagskultur.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en särskild insats för att öka antalet kvinnliga entreprenörer i ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och hjälpa dem att få tillräcklig kapitalförsörjning. Parlamentet välkomnar kommissionens planer på att underlätta företagandet bland kvinnor genom att upprätta nätverk för kvinnliga arbetsgivare, men understryker att det behövs tillräckligt med ekonomiska resurser och en rad vittsyftande åtgärder för detta ändamål.

13. Europaparlamentet betonar att kvinnliga forskares rörlighet är en viktig förutsättning för deras yrkesutveckling och rekommenderar att nästa ramprogram omfattar lämpliga åtgärder till förmån för kvinnliga forskares rörlighet i hela EU och för att de ska kunna förena familj och arbete.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra situationen för kvinnliga forskare och entreprenörer genom bättre barnomsorg, socialförsäkringsvillkor och villkor för mammaledighet. Parlamentet understryker att både män och kvinnor har ansvar för att hitta en balans mellan arbete och familjeliv.

15. Europaparlamentet betonar i linje med jämställdhetsperspektivet att forskare på alla nivåer bör ha möjlighet att på grund av mamma-, pappa- eller föräldraledighet flytta fram eller avbryta bidragsperioden inom projekt där detta är möjligt, och att forskarna bör ha möjlighet att förlänga bidragsavtalets giltighet av dessa skäl inom projekt där tidpunkten inte är det viktiga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge forskarna dessa möjligheter.

16. Europaparlamentet vidhåller att strukturfonderna och sammanhållningspolitiken bör användas i samverkan med det gemensamma strategiska ramverket för att finansiera initiativ som avser att garantera lika möjligheter, öka antalet kvinnliga anställda inom teknik och innovation och utbilda kvinnliga forskare.

17. Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att främja forskningsområden där det inte råder någon könssegregation. Parlamentet uppmanar universiteten, EU-institutionerna och medlemsstaterna att lyfta fram vetenskapen som ett intresseområde för båda könen från de tidiga utbildningsstadierna, genom att lyfta fram kvinnliga forskare som förebilder och genomföra informationskampanjer om möjligheterna att bli forskare och möjligheterna inom forskningen.

18. Europaparlamentet framhåller vikten av att kvinnor är företrädda på ledande befattningar vid forskningsinstitutioner och inom konkreta forskningsprojekt.

19. Europaparlamentet uppmanar högskolorna att tillsätta minst en kvinnlig professor i sina beslutsfattande organ, framför allt i tillsättningsnämnderna.

20. Europaparlamentet stöder och välkomnar plattformar som gör det möjligt för kvinnliga forskare att få och utbyta information om program, bidrag och internationella projekt, och som ger kvinnor tillgång till forskarnätverk och underlättar kontakter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att samarbeta med sociala nätverk och stödja deras verksamhet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

13.7.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

30

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Regina Bastos, Edit Bauer, Marije Cornelissen, Silvia Costa, Edite Estrela, Ilda Figueiredo, Zita Gurmai, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Nicole Kiil-Nielsen, Astrid Lulling, Barbara Matera, Angelika Niebler, Siiri Oviir, Antonyia Parvanova, Nicole Sinclaire, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Eva-Britt Svensson, Britta Thomsen, Marina Yannakoudakis, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Izaskun Bilbao Barandica, Vilija Blinkevičiūtė, Christa Klaß, Mojca Kleva, Mariya Nedelcheva, Norica Nicolai, Chrysoula Paliadeli, Antigoni Papadopoulou, Sirpa Pietikäinen, Angelika Werthmann

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Jacek Włosowicz

 1. 

  • [1]  Se Europaparlamentets resolution om kvinnor och vetenskap, punkt 2. Antagna texter: P6_TA(2008)0221.
  • [2]  Se kommissionens rapport om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2010 (KOM(2009)0694).

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

31.8.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

46

0

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jean-Pierre Audy, Jan Březina, Maria Da Graça Carvalho, Giles Chichester, Pilar del Castillo Vera, Christian Ehler, Lena Ek, Ioan Enciu, Vicky Ford, Gaston Franco, Norbert Glante, Fiona Hall, Jacky Hénin, Edit Herczog, Romana Jordan Cizelj, Krišjānis Kariņš, Lena Kolarska-Bobińska, Philippe Lamberts, Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz, Marisa Matias, Judith A. Merkies, Angelika Niebler, Jaroslav Paška, Aldo Patriciello, Miloslav Ransdorf, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Michèle Rivasi, Paul Rübig, Konrad Szymański, Michael Theurer, Britta Thomsen, Patrizia Toia, Evžen Tošenovský, Claude Turmes, Niki Tzavela, Vladimir Urutchev, Kathleen Van Brempt, Alejo Vidal-Quadras, Henri Weber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Francesco De Angelis, Satu Hassi, Jiří Havel, Marian-Jean Marinescu, Alajos Mészáros, Vladko Todorov Panayotov, Mario Pirillo, Silvia-Adriana Ţicău, Lambert van Nistelrooij, Hermann Winkler