Tillbaka till Europarl-webbplatsen

Choisissez la langue de votre document :

 Index 
Antagna texter
Onsdagen den 31 mars 2004 - StrasbourgSlutlig utgåva
Finansiella tjänster (kommittéer) ***I
  Resolution
  Konsoliderad text
 Sudan
 Typgodkännande av förbränningsmotorer - jordbruks- och skogsbrukstraktorer ***
 Avtal om politisk dialog och samarbete mellan EG och Centralamerika *
 Avtal om politisk dialog och samarbete mellan EG och Andinska gemenskapen *
 Garantifond för åtgärder avseende tredje land *
 EU:s politik för ett utvidgat europeiskt grannskap *
 Makroekonomiskt bistånd till Albanien *
 Begreppet styre inom Europeiska unionens utvecklingspolitik
 Miljöansvar ***III
 Foderhygien ***I
  Resolution
  Konsoliderad text
 Material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel ***I
  Resolution
  Konsoliderad text
 Utvecklingssamarbete med Sydafrika ***I
  Resolution
  Konsoliderad text
 Fluorerade växthusgaser ***I
  Resolution
  Konsoliderad text
 Tillämpning av Århuskonventionen på Europeiska gemenskapens institutioner och organ ***I
  Resolution
  Konsoliderad text
 Tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor ***I
  Resolution
  Konsoliderad text
 Hantering av avfall från utvinningsindustrin ***I
  Resolution
  Konsoliderad text
 Tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och rättslig prövning i miljöfrågor: Århuskonventionen*
 Satellitbaserad radionavigation *
 Europeiskt bevisupptagningsbeslut *
 Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning *
 Skydd av flygpassagerares personuppgifter
 Europeisk strategi för miljö och hälsa

Finansiella tjänster (kommittéer) ***I
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 85/611/EEG, 91/675/EEG, 93/6/EEG och 94/19/EG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG, 2002/83/EG och 2002/87/EG i syfte att skapa en ny organisationsstruktur för kommittéer på området för finansiella tjänster (KOM(2003) 659 - C5-0520/2003 - 2003/0263(COD))
P5_TA(2004)0224 A5-0162/2004

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 659)(1) ,

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 47.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0520/2003 ),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A5-0162/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 31 mars 2004 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/.../EG om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 85/611/EEG, 91/675/EEG, 92/49/EEG och 93/6/EEG samt Europaparlamentets och Rådets direktiv 94/19/EG , 98/78/EG, 2000/12/EG, 2001/34/EG, 2002/83/EG och 2002/87/EG i syfte att skapa en ny organisationsstruktur för kommittéer på området för finansiella tjänster

P5_TC1-COD(2003)0263


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 47.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2) ,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3) ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4) ,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (5) ,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(6) , och

av följande skäl:

(1)   I kommissionens handlingsplan för finansiella tjänster(7) anges en rad åtgärder som krävs för att fullborda den inre marknaden för finansiella tjänster.

(2)   Europeiska rådet i Lissabon i april 2000 krävde att handlingsplanen skall genomföras senast 2005.

(3)   Rådet inrättade den 17 juli 2000 visemannakommittén för regleringen av de europeiska värdepappersmarknaderna. I sin slutrapport föreslog visemannakommittén att en ny lagstiftningsmetod baserad på en strategi i fyra nivåer skall införas för att göra lagstiftningsprocessen för gemenskapens värdepapperslagstiftning mer flexibel, effektiv och öppen.

(4)   I sin resolution om en mer effektiv reglering av värdepappersmarknaden i Europeiska unionen välkomnade Europeiska rådet i Stockholm den 23 mars 2001 visemannakommitténs rapport och krävde att modellen med fyra nivåer skall genomföras.

(5)   Mot bakgrund av denna utveckling antog kommissionen den 6 juni 2001 beslut 2001/527/EG(8) och 2001/528/EG(9) om inrättande av Europeiska värdepapperstillsynskommittén respektive Europeiska värdepapperskommittén.

(6)    Demokratisk kontroll och insyn måste prägla Lamfalussy-processen och dess utvidgning, vilket endast kan garanteras på ett tillfredsställande sätt om den interinstitutionella balansen avseende genomförandebestämmelser respekteras.

(7)    Detta direktiv om ändring av direktiven 73/239/EEG (10) , 85/611/EEG (11) , 91/675/EEG (12) , 92/49/EEG (13) , 93/6/EEG (14) , 94/19/EG (15) , 98/78/EG (16) , 2000/12/EG (17) , 2001/34/EG (18) , 2002/83/EG (19) , 2002/87/EG (20) och syftar endast till vissa ändringar av organisationsstrukturen för kommittéerna. Inga av ändringarna utökar de befogenheter att anta genomförandebestämmelser som kommissionen har med stöd av dessa direktiv och inte heller de befogenheter som rådet har enligt direktiv 93/6/EEG.

(8)    Genom sin resolution av den 5 februari 2002 (21) godkände Europaparlamentet denna modell med fyra nivåer för värdepapperssektorn, grundat på den formella förklaring som kommissionens ordförande gjorde inför parlamentet samma dag och skrivelsen av den 2 oktober 2001 från kommissionsledamoten med ansvar för den inre marknaden till ordföranden för parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor om garantierna för Europaparlamentets roll i denna process. I sin resolution av den 21 november 2002 (22) begärde parlamentet att vissa aspekter av modellen skulle utvidgas till att även omfatta bank- och försäkringssektorerna, under förutsättning att det finns ett tydligt åtagande från rådets sida för att säkerställa en rimlig balans mellan institutionerna.

(9)    De åtaganden som kommissionen ingick om värdepapperslagstiftningen via kommissionens ovannämnda uttalande av den 5 februari 2002 och den ovannämnda skrivelsen av den 2 oktober 2001 bör kompletteras med tillräckliga garantier om en lämplig institutionell balans.

(10)    Den 3 december 2002 uppmanade rådet kommissionen att i enlighet med visemannakommitténs slutrapport genomföra åtgärder för de övriga finansiella tjänstesektorerna.

(11)    Garantier avseende utvidgningen av modellen med fyra nivåer krävs också eftersom EU-institutionerna ännu inte har någon omfattande praktisk erfarenhet av Lamfalussy-processens fyra nivåer. Dessutom har den interinstitutionella grupp som övervakar Lamfalussy-processen i sin första och andra interimsrapport tagit upp vissa påpekanden och viss kritik om hur processen fungerar.

(12)    Att ny lagstiftning skall antas snabbt och vara av hög kvalitet är de viktigaste målen med Lamfalussy-processen. Framgången för Lamfalussy-processen beror mera på de institutionella parternas politiska vilja att sätta upp lämpliga ramar för lagstiftningens antagande än på att snabbare få till stånd de delegerade bestämmelserna av teknisk natur som är förknippade med dessa. Om alltför stor vikt läggs vid att utformningen av de delegerade bestämmelserna skall gå snabbt kan dessutom allvarliga kvalitetsbrister uppstå för dessa bestämmelser.

(13)    Den föreslagna utvidgningen av Lamfalussy-förfarandet påverkar inte eventuella beslut om tillsynsorganisationen på europeisk nivå.

(14)    I detta syfte bör, när det gäller banksektorn, anpassningar göras av uppgifterna för Rådgivande bankrörelsekommittén som inrättades genom direktiv 2000/12/EG .

(15)    Till följd av att dess uppgifter anpassats bör Rådgivande bankrörelsekommittén ersättas med Europeiska bankkommittén.

(16)    Eftersom de åtgärder som krävs för genomförandet av direktiv 2000/12/EG är åtgärder av allmän räckvidd enligt rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(23) bör de antas enligt det kommittéförfarande som föreskrivs i artikel 5 i det beslutet.

(17)    De antagna genomförandebestämmelserna får inte modifiera de grundläggande bestämmelserna i direktiven.

(18)    Europaparlamentet bör ges tre månader från det att förslaget till genomförandebestämmelser för första gången översänts för att behandla det och avge ett yttrande. I brådskande och vederbörligen motiverade fall kan denna period dock förkortas. Om en resolution antas av Europaparlamentet inom denna period skall kommissionen ta upp förslaget för ny behandling.

(19)   När kommissionen utövar sina genomförandebefogenheter bör den respektera följande principer:

   - behovet att bland investerare skapa förtroende för finansiella marknader genom att främja höga krav på insyn avseende finansiella marknader,
   - behovet av att tillhandahålla investerarna ett brett utbud av konkurrerande investeringar samt insyns- och skyddsnivåer som är skräddarsydda efter omständigheterna,
   - behovet av att se till att självständiga tillsynsmyndigheter tillämpar bestämmelserna konsekvent, särskilt när det gäller kampen mot ekonomisk brottslighet,
   - behovet av mycket god insyn och samråd med alla marknadsaktörer samt med Europaparlamentet och rådet,
   - behovet av att uppmuntra innovationer på finansmarknaderna om de skall bli dynamiska och effektiva,
   - behovet av att garantera marknadsintegritet genom noggrann och reaktiv övervakning av finansiella innovationer,
   - vikten av att minska kostnaderna för kapital och öka tillgången till detsamma,
   - den långsiktiga balansen mellan kostnader och nytta för marknadsaktörerna (inklusive små och medelstora företag och privata investerare) i alla genomförandebestämmelser,
   - behovet av att främja den internationella konkurrenskraften för EU:s finansmarknader, utan att detta påverkar en välbehövlig utvidgning av det internationella samarbetet,
   - behovet av att åstadkomma lika villkor för alla marknadsaktörer genom att införa bestämmelser på gemenskapsnivå varje gång det är påkallat,
   - behovet av att respektera skillnader mellan nationella marknader när dessa skillnader inte i onödan inkräktar på den inre marknadens sammanhållning,
   - behovet av att se till att samordning sker med annan gemenskapslagstiftning inom detta område, eftersom skillnader i information och brist på insyn kan äventyra marknadernas funktion och framför allt skada konsumenter och privata investerare.

(20)    Vissa befintliga bestämmelser om tekniska anpassningar av direktiv 2000/12/EG behöver bringas i överensstämmelse med beslut 1999/468/EG.

(21)    För att säkerställa institutionell och rättslig överensstämmelse med den metod som tillämpas inom andra gemenskapssektorer inrättas genom kommissionens beslut 2004/10/EG av den 5 november 2003 (24) Europeiska bankkommittén med en rådgivande funktion för att bistå kommissionen vid utarbetandet av gemenskapslagstiftning om bankverksamhet.

(22)    Hänvisningarna i direktiv 2000/12/EG till Rådgivande bankrörelsekommitténs rådgivande funktioner bör därför utgå.

(23)    I fråga om kontrollen av beräkningsmetoder för soliditet och likviditet i kreditinstitut är Rådgivande bankrörelsekommitténs befogenheter inte längre nödvändiga till följd av harmoniseringen av kapitalkravsbestämmelserna och utvecklingen av tekniker inom kreditinstitut för att beräkna och hantera likviditetsrisker.

(24)    På grund av de betydande framsteg som gjorts i samarbetet och informationsutbytet mellan tillsynsmyndigheterna, särskilt genom samförståndsavtal, är det dessutom inte längre nödvändigt att kommissionen regelbundet övervakar vissa enskilda tillsynsbeslut och att dessa systematiskt rapporteras till Rådgivande bankrörelsekommittén.

(25)    Inrättandet av Europeiska bankkommittén bör inte utesluta andra former av samarbete mellan de myndigheter som deltar i regleringen av och tillsynen över kreditinstitut, bl.a. inom Europeiska banktillsynskommittén, inrättad genom kommissionens beslut 2004/5/EG av den 5 november 2003 (25) .

(26)    Försäkringskommittén, som inrättades genom direktiv 91/675/EEG , har till uppgift att biträda kommissionen i arbetet med att utöva genomförandebefogenheterna enligt direktiven på försäkringsområdet och särskilt för att göra de nödvändiga tekniska anpassningarna till utvecklingen inom försäkringssektorn. Sådana åtgärder vidtas i enlighet med det kommittéförfarande som anges i beslut 1999/468/EG.

(27)    I direktiv 91/675/EEG föreskrivs också att försäkringskommittén skall pröva alla frågor som avser tillämpningen av gemenskapsbestämmelser på försäkringsområdet, och särskilt bistå kommissionen med råd om nya förslag som den avser att förelägga Europaparlamentet och rådet.

(28)    I syfte att skapa en inre marknad med tillbörligt skydd för försäkringstagare och förmånstagare omfattas försäkrings- och tjänstepensionsföretag som är verksamma på den inre marknaden med stöd av principerna om etableringsfrihet och fritt tillhandahållande av tjänster av särskild gemenskapslagstiftning. För att säkerställa en väl fungerande inre marknad och finansiell stabilitet bör denna lagstiftningen snabbt kunna anpassas till förändringar på marknaden som påverkar dessa sektorer, särskilt vad gäller de finansiella och tekniska aspekterna.

(29)    Försäkringskommitténs uppgifter bör därför anpassas och till följd av detta byta namn till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén. På tjänstepensionsområdet bör dock Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén inte ta upp arbets- eller sociallagstiftningsaspekter, t.ex. hur tjänstepensionerna organiseras, i synnerhet vad gäller obligatorisk anslutning och resultaten av kollektivavtal.

(30)    Eftersom de åtgärder som krävs för genomförandet av de rättsakter som omfattas av direktiv 91/675/EEG är åtgärder av allmän räckvidd enligt artikel 2 i beslut 1999/468/EG bör de antas enligt det kommittéförfarande som föreskrivs i artikel 5 i det beslutet.

(31)    För att säkerställa institutionell och rättslig överensstämmelse med den metod som tillämpas inom andra gemenskapssektorer inrättas genom kommissionens beslut 2004/9/EG av den 5 november 2003 (26) Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén med en rådgivande funktion för att bistå kommissionen på områdena för försäkring och tjänstepensioner.

(32)    Hänvisningarna i direktiv 91/675/EEG till Försäkringskommitténs rådgivande funktioner bör därför utgå.

(33)    Genom direktiv 85/611/EEG inrättades en kontaktkommitté för att bistå kommissionen genom att underlätta det harmoniserade genomförandet av direktivet med hjälp av löpande samråd, underlätta samråd mellan medlemsstater och, om nödvändigt, bistå kommissionen med råd om ändringar som bör göras i direktivet.

(34)    Kontaktkommittén för fondföretag kan också sammanträda inom ramen för kommittéförfarandet på det sätt som avses i beslut 1999/468/EG för att bistå kommissionen med tekniska ändringar som skall göras i direktiv 85/611/EEG.

(35)    Den 3 december 2002 uppmanade rådet kommissionen att vidta åtgärder för att bland annat föra över den rådgivande funktion som Kontaktkommittén för fondföretag har till Europeiska värdepapperskommittén.

(36)    För att fullt ut genomföra modellen i de senaste direktiven på värdepappersområdet, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk)(27) – som ger värdepapperskommittén till uppgift att ge råd till kommissionen när den utövar sina föreskrivande befogenheter, medan övriga aspekter på värdepapperskommitténs arbete regleras genom beslut 2001/528/EG – bör de bestämmelser utgå där, enligt artikel 53 i direktiv 85/611/EEG, organisation och uppgifter fastställs för den nuvarande kontaktkommittén för fondföretag som inte avser dess kapacitet inom ramen för kommittéförfarandet.

(37)    Europeiska värdepapperskommitténs behörighetsområde bör därför uttryckligen utvidgas utöver det som den redan har enligt direktiv 2003/6/EG, så att det även omfattar de uppgifter som för närvarande anges i direktiv 85/611/EEG. Eftersom de åtgärder som krävs för genomförandet av detta direktiv är åtgärder av allmän räckvidd enligt artikel 2 i beslut 1999/468/EG bör de antas enligt det kommittéförfarande som föreskrivs i artikel 5 i det beslutet.

(38)    Motsvarande ändringar bör göras av direktiv 73/239/EEG , 92/49/EEG, direktiv 93/6/EEG, direktiv 94/19/EG, direktiv 98/78/EG, direktiv 2000/12/EG, direktiv 2001/34/EG, direktiv 2002/83/EG och direktiv 2002/87/EG .

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Ändringar av direktiv 93/6/EEG, 94/19/EG och 2000/12/EG om banksektorn

Artikel 1

Direktiv 93/6/EEG

I artikel 7.9 i direktiv 93/6/EEG skall orden "och till Rådgivande bankrörelsekommittén" utgå.

Artikel 2

Direktiv 94/19/EG

I artikel 3.1 tredje stycket i direktiv 94/19/EG skall uttrycket "Rådgivande bankrörelsekommittén" ersättas med "Europeiska bankkommittén".

Artikel 3

Direktiv 2000/12/EG

Direktiv 2000/12/EG skall ändras på följande sätt:

1.   Artikel 2.4 skall ersättas med följande:

"

4.   Kommissionen skall enligt förfarandet i artikel 60.2 besluta i fråga om ändringar i förteckningen i punkt 3.

"

2.   I artikel 2.5 skall det tredje stycket ersättas med följande:

"

I fråga om andra kreditinstitut än sådana som etableras på nyligen uppdämt vattenområde eller som tillkommit genom uppdelning eller sammanslagning av befintliga institut, organisatoriskt beroende av eller underordnade den centrala företagsenheten, får kommissionen enligt förfarandet i artikel 60.2 utfärda ytterligare bestämmelser om tillämpningen av andra stycket, inbegripet beslut om upphävande av undantag enligt första stycket, i fall då den finner att anknytningen av nya institut, som drar fördel av bestämmelserna i andra stycket, kan påverka konkurrensen negativt.

"

3.   I artikel 4 skall texten "till kommissionen och den rådgivande bankrörelsekommittén" ersättas med "till kommissionen" .

4.   I artikel 22.9 skall sista meningen utgå.

5.   I artikel 22.10 skall sista meningen utgå.

6.   I artikel 23.1 första stycket skall inledningen ersättas med följande: "Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrätta kommissionen och behöriga myndigheter i övriga medlemsstater" och både sista meningen i punkt a och sista meningen i punkt b skall utgå.

7.   I artiklarna 24.2 och 49.2 skall "den rådgivande kommittén" resp. "Rådgivande bankrörelsekommittén" ersättas med "Europeiska bankkommittén".

8.   Artikel 25.3 skall ersättas med följande:

"

3.   Utan att det påverkar artikel 300.1–2 i fördraget skall kommissionen med bistånd av Europeiska bankkommittén granska resultatet av de i punkt 1 nämnda förhandlingarna och de förhållanden som uppkommer till följd därav.

"

9.   I artikel 52.9 skall den tredje meningen ersättas med följande:

"

Berörd behörig myndighet skall vidarebefordra sådan information till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater

"

10.    I artikel 56a andra stycket skall "Den Rådgivande bankrörelsekommittén får" ersättas med "Kommissionen får begära att Europeiska bankkommittén skall".

11.    Avdelning VI skall utgå.

12 .   Artikel 60.2 skall ersättas med följande:

"

2.   Kommissionen skall biträdas av Europeiska bankkommittén, inrättad genom kommissionens beslut 2004/10/EG av den 5 november 2003* (nedan kallad "kommittén") och bestående av företrädare för medlemsstaterna med en företrädare för kommissionen som ordförande.

När det hänvisas till denna punkt, skall kommittéförfarandet i artikel 5 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 7.3 och artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

______________

* EUT L 3, 7.1.2004, s. 36

"

13.   Artikel 64 skall ändras enligt följande:

   a) I punkt 2 skall orden "och Rådgivande bankrörelsekommittén" utgå.
   b) I punkt 6 skall orden "och Rådgivande bankrörelsekommittén" utgå.

Kapitel II

Ändringar av direktiv 73/239/EEG, 91/675/EEG , 92/49/EEG, 98/78/EG och 2002/83/EG om försäkrings- och tjänstepensionssektorn

Artikel 4

Direktiv 73/239/EEG

Direktiv 73/239/EEG skall ändras på följande sätt:

1.   Artikel 29a skall ersättas med följande:

"

Artikel 29a

1.  Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrätta kommissionen och behöriga myndigheter i övriga medlemsstater

   a) om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka tredje lands lag gäller, och
   b) närhelst ett sådant moderföretag förvärvar ett innehav i ett försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen så att det senare företaget blir det förras dotterföretag .

2.   När sådan auktorisation som avses i punkt 1 a beviljas för ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka tredje lands lag gäller, skall företagsgruppens struktur specificeras i den anmälan som de behöriga myndigheterna skall göra till kommissionen.

"

2.   I artikel 29b.4 skall andra stycket ersättas med följande:

"

I fall som avses i första stycket får , utöver initiativ till underhandlingar, när som helst beslutas, enligt det förfarande som avses i artikel 5 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter* och i överensstämmelse med artiklarna 7.3 och 8 i det beslutet , att medlemsstaternas behöriga myndigheter skall begränsa eller uppskjuta sina beslut om följande:

   a) Inneliggande eller framtida ansökningar angående auktorisation.
   b) Förvärv av innehav, då ansökningarna gjorts av direkta eller indirekta moderföretag för vilka det tredje landets lag gäller.
_______________________
* EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

"

Artikel 5

Direktiv 91/675/EEG

Direktiv 91/675/EEG skall ändras på följande sätt:

1.   I direktivets titel skall "försäkringskommittén" ersättas med "Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén".

2.   Artikel 1 skall ersättas med följande:

"

Artikel 1

1.   Kommissionen skall biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén", inrättad genom kommissionens beslut 2004/9/EG av den 5 november 2003* , (nedan kallad "kommittén") bestående av företrädare för medlemsstaterna med en företrädare för kommissionen som ordförande .

2.   Ordföranden för Europeiska tillsynskommittén för försäkringar och tjänstepensioner, inrättad genom kommissionens beslut 2004/6/EG av den 5 november 2003** , skall som observatör delta i kommitténs sammanträden.

3.   Kommissionen får inbjuda experter och observatörer till dess sammanträden.

4.   Kommissionen skall tillhandahålla kommitténs sekretariat.

5.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning .

________________

* EUT L 3, 7.1.2004, s. 34.

** EUT L 3, 7.1.2004, s. 30. "

"

3.   Artikel 2 skall ersättas med följande:

"

Artikel 2

Om det på området direkt skadeförsäkring och direkt livförsäkring, återförsäkring och tjänstepensioner antas rättsakter där kommissionen ges befogenhet att genomföra bestämmelserna i dessa, skall det kommittéförfarande som fastställs i artikel 5 i beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter* tillämpas i överensstämmelse med artikel 7.3 och artikel 8 i detta.

Den tid som anges i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

________________

* EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

"

4.   Artiklarna 3 och 4 skall utgå.

Artikel 6

Direktiv 92/49/EEG

I artikel 40.10 i direktiv 92/49/EEG skall orden "till den försäkringskommitté som upprättats genom direktiv 91/675/EEG överlämna en rapport med en sammanställning av det antal och de olika typer av" ersättas med "underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén om".

Artikel 7

Direktiv 98/78/EG

Direktiv 98/78/EG skall ändras enligt följande:

1.    I artikel 10a.3 skall orden "Kommissionen och Försäkringskommittén" ersättas med "Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget skall kommissionen med bistånd av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén".

2.    I artikel 11.5 skall orden "till Försäkringskommittén överlämna" ersättas med ordet "utfärda".

Artikel 8

Direktiv 2002/83/EG

Direktiv 2002/83/EG ändras på följande sätt:

1.   I artikel 46.9 skall "kommissionen[skall] till Försäkringskommittén överlämna en rapport med en sammanställning av " ersättas med "kommissionen skall informera kommittén om" .

2.    Artikel 58 skall ersättas med följande:

"

Artikel 58

Information från medlemsstaterna till kommissionen

Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater

   a) om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka tredje lands lag gäller, och
   b) närhelst ett sådant moderföretag förvärvar ett innehav i ett försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen så att det senare företaget blir det förras dotterföretag.

När en sådan auktorisation som anges i punkt 1 a beviljas för ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka tredje lands lag gäller, skall företagsgruppens struktur närmare anges i den anmälan som de behöriga myndigheterna skall göra till kommissionen och övriga behöriga myndigheter.

"

3 .   I artikel 65 skall punkterna 1 och 3 utgå.

Kapitel III

Ändring av direktiven 85/611/EEG och 2001/34/EG om värdepapperssektorn

Artikel 9

Direktiv 85/611/EEG

Direktiv 85/611/EEG skall ändras på följande sätt:

1.  Artikel 6c skall ändras på följande sätt:

   a) I punkt 9 skall sista meningen ersättas med följande:"
Kommissionen skall vartannat år utfärda en rapport om sådana fall. "
   b) I punkt 10 skall sista meningen ersättas med följande:"
Kommissionen skall vartannat år utfärda en rapport om sådana fall. "

2.   I artikel 14.6 skall andra stycket utgå.

3.   I artikel 21.4 skall den sista meningen ersättas med följande:

Sådan information skall vara föremål för överväganden inom Europeiska värdepapperskommittén .

4.   I artikel 22.4 tredje stycket skall sista meningen ersättas med följande:

"

Sådana underrättelser kan göras till föremål för överväganden i Europeiska värdepapperskommittén.

"

5.   Rubriken till avsnitt X skall ersättas med följande:

"

Europeiska värdepapperskommittén

"

6.   Artikel 53 skall utgå.

7.   Artikel 53a skall ersättas med följande:

"

Artikel 53a

De tekniska anpassningar som skall göras i detta direktiv på de följande områdena skall antas i enlighet med det förfarande som det hänvisas till i artikel 53b.2:

   a) Förtydligande av definitionerna för att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv inom hela gemenskapen.
   b) Förenhetligande av terminologi och utformning av definitioner i enlighet med senare rättsakter om fondföretag samt närstående frågor.

"

8.   Följande artikel 53b skall införas:

"

Artikel 53b

1.   Kommissionen skall bistås av den Europeiska värdepapperskommittén som inrättats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk)* (nedan kallad "kommittén").

"

2.   När det hänvisas till denna punkt skall det kommittéförfarande som fastställs genom artikel 5 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter** tillämpas i överensstämmelse med artikel 7.3 och artikel 8 i detta.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

________________

* EGT L 96, 12.4.2003, s. 16.

** EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

Artikel 10

Direktiv 2001/34/EG

Direktiv 2001/34/EG skall ändras enligt följande:

1.    Artikel 108 skall utgå.

2.    I artikel 109.1 skall "kommittén" ersättas med "Europeiska värdepapperskommittén som inrättats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003, om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) * .

______________

* EUT L 96, 12.4.2003, s. 16."

Kapitel IV

Ändring av direktiv 2002/87/EG om finansiella konglomerat

Artikel 11

Direktiv 2002/87/EG

Artikel 19.2 i direktiv 2002/87/EG skall ersättas med följande:

"

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget skall kommissionen med bistånd av Europeiska bankkommittén, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén och Kommittén för finansiella konglomerat granska resultatet av de förhandlingar som avses i punkt 1 och den därigenom uppkomna situationen .

"

Kapitel V

Slutbestämmelser

Artikel 12

1.    De genomförandebestämmelser som antas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 5 i beslut 1999/468/EG, med beaktande av artiklarna 7.3 och 8 i det beslutet, får inte modifiera de grundläggande bestämmelserna i direktiven.

2.    Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.    Om villkoren i fördraget avseende utövandet av de genomförandebefogenheter som tilldelats kommissionen skulle ändras, skall kommissionen göra en översyn av detta direktiv och vid behov föreslå ändringar. En sådan översyn skall under alla omständigheter vara gjord senast den 31 december 2007.

Artikel 13

Införlivande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast en månad efter det att det har trätt i kraft.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 14

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 15

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) EUT C
(5) EUT C 58, 6.3.2004, s. 23.
(6) Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 mars 2004.
(7) KOM(1999) 232 slutlig.
(8) EGT L 191, 13.7.2001, s. 43.
(9) EGT L 191, 13.7.2001, s. 45.
(10) Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3). Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.
(11) Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EGT L 375, 31.12.1985, s. 3). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1)
(12) Rådets direktiv 91/675/EEG av den 19 december 1991 om inrättande av en försäkringskommitté (EGT L 374, 31.12.1991, s. 32). Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(13) Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (EGT L 35, 11.2.2003, s. 1).
(14) Rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EGT L 141, 11.6.1993, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/39/EG.
(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (EGT L 135, 31.5.1994, s. 5).
(16) Europaparlamentets och rådets direktiv nr 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (EGT L 330, 5.12.1998, s.1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2002/87/EG.
(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, 26.5.2000, s. 1). Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/69/EG (EUT L 125, 28.4.2004, s. 44).
(18) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av värdepapper till officiell notering och om uppgifter som skall offentliggöras beträffande sådana värdepapper (EGT L 184, 6.7.2001, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/71/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 64).
(19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1).
(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1).
(21) EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 115.
(22) EUT C 25 E, 29.1.2004, s. 382.
(23) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(24) EUT L 3, 7.1.2004, s. 36.
(25) EUT L 3, 7.1.2004, s. 28.
(26) EUT L 3, 7.1.2004, s. 34.
(27) EGT L 96, 12.4.2003, s. 16.


Sudan
Europaparlamentets resolutionsförslag om Sudan
P5_TA(2004)0225 B5-0153/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av partnerskapsavtalet mellan AVS-länderna och EU som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000(1) ,

–   med beaktande av Sudans författning som antogs den 30 juni 1998,

–   med beaktande av Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som antogs den 16 december 1966,

–   med beaktande av artikel 104a och 104.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.   Europaparlamentets utskott för utveckling och samarbete sände en delegation till Sudan under tiden 19-24 februari 2004.

B.   Under en attack i Tawilah-området i norra Darfur den 27 februari 2004 brändes 30 byar ner till grunden och över 200 människor dödades, över 200 kvinnor och flickor våldtogs och ytterligare 150 kvinnor och barn bortrövades.

C.   Den 22 mars 2004 fäste Mukesh Kapila, FN:s samordnare för humanitärt bistånd till Sudan, uppmärksamhet vid den humanitära situationen i Darfur och beskrev den som en av de svåraste i världen, med omkring 700 000 internflyktingar, 110 000 flyktingar i grannlandet Chad och över 10 000 döda sedan upproret inleddes i februari 2003.

1.   Europaparlamentet välkomnar framstegen i förhandlingarna mellan den sudanesiska regeringen och SPLM/A i Naivasha, Kenya.

2.   Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid den politiska betydelsen av fredsprocessen mellan den sudanesiska regeringen och SPLM/A när det gäller att sätta punkt på en av de längst utdragna konflikterna i Afrika som har skördat nästan 2 miljoner människoliv och tvingat fyra miljoner människor på flykt.

3.   Europaparlamentet insisterar dock på att fred i Sudan endast kan anses vara uppnådd när alla parter i konfliktområdena runtom i landet kommit överens om och respekterar ett eldupphör, och när fredsprocesser som involverar ledare för samhällen och stammar, parlamentsledamöter, det civila samhället och kvinnogrupper samt de krigsförande grupperingarna har genomförts och avslutats, även i Darfur.

4.   Europaparlamentet uppmanar den sudanesiska regeringen och SPLM/A att snabbt lägga sista handen vid fredsavtalet.

5.   Europaparlamentet uppmanar alla parter i Dafurkonflikten att utan dröjsmål enas om eldupphör och inleda förhandlingar för att få ett slut på konflikten i området.

6.   Europaparlamentet och välkomnar det färska meddelandet om planerade samtal mellan regeringssidan och rebellerna. Parlamentet understöder den nederländska regeringens initiativ för Sudan under Nederländernas ordförandeskap i rådet om att underlätta samtal mellan de olika parterna i konflikten. Det uppmanar EU att maximera stödet för detta initiativ i hela det internationella samfundet och se till att eldupphöret får en multilateral övervakning och att relevanta aktörer, inbegripet ledare för samhällen och stammar, kvinnogrupper, parlamentsledamöter och det civila samhället kommer att involveras i fredsprocessen.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att noggrant övervaka situationen i Darfur, vidta de åtgärder som behövs för att finna en fredlig lösning och vara konsekventa när det gäller principerna i Cotonouavtalet, i synnerhet i fråga om respekten för mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättssäkerhet.

8.   Europaparlamentet välkomnar klimatet av avspänning i de nubiska bergen efter att eldupphöret började gälla och noterar med tillfredsställelse att den fria rörligheten delvis kommit igång igen mellan de områden som kontrolleras av regeringen och SPLM/A.

9.   Europaparlamentet anser att EU bör stöda en eventuell fredsbevarande FN-styrka, godkänd av säkerhetsrådet och tror att fredsbevarare och övervakare från EU kan spela en roll, men att dessa bör stå i proportion till behoven och erkänna de framsteg som rönts av den befintliga gemensamma militära "light touch" kommissionen (JMC) i de nubiska bergen.

10.   Europaparlamentet uppmanar den sudanesiska regeringen och SPLM/A att, så snart fredsavtalet slutits, utvidga avtalets räckvidd i en anda av nationell enhet, för att trygga utvecklingen i hela landet och säkra spridningen av välstånd , inklusive oljeintäkter, på ett sätt som gynnar alla regioner i Sudan.

11.   Europaparlamentet uppmanar alla oljebolag som verkar i Sudan att försäkra sig om att personer som i det förflutna drivits på flykt på grund av utvecklandet av oljan har rätt att återvända hem och att de erhåller fullständig ersättning för flytt, återvändande eller nyinstallering och att alla oljebolag till fullo svarar mot initiativet om öppenhet för utvinningsindustrier och de internationella frivilliga säkerhetsprinciperna. Parlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att i samband med sina strategier för företagens sociala ansvar övervaka detta.

12.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av att Europeiska unionens utvecklingsbistånd efter undertecknandet av fredsavtalet och etablerandet av ett övervakat eldupphör i Darfur jämte inledande av förhandlingar, men efterlyser en utbetalning av EUF-medel enligt en steg-för-steg-metod, avhängig av en allmän förstärkning av demokratin och respekten för mänskliga rättigheter i Sudan, som bör inbegripa

   - ett slut på den regeringsledda kampanjen för etnisk rensning i regionen Darfur och återinförande av obegränsad tillgång till humanitär hjälp för den riskdrabbade befolkningen i regionen,
   - utnämning av en nationell vice utanordnare för landets södra del med fullständiga befogenheter enligt modell av erfarenheten från Zanzibar i Tanzania,
   - anlitande av Förenta nationerna och internationella frivilligorganisationer vid förmedling av bistånd,
   - fastställande av specifika riktmärken som bygger på de kriterier som redan etablerats inom ramen för den politiska dialogen mellan EU och Sudan i relation till demokrati, mänskliga rättigheter och god förvaltning, för att utvärdera framsteg inom dessa områden i syfte att möjliggöra ett gradvist beviljande av tillgängliga medel,
   - maximalt utnyttjande av horisontala budgetkategorier och underlättande av överföring av medel från paket A till paket B för fredsbevarande utgifter före det slutgiltiga undertecknandet samt en reducering av försenade utgifter i framtiden,
   - sammankallande av en internationell konferens för frivilligorganisationer engagerade i Sudan, i syfte att behandla kapacitetsproblemen vid förmedling av bistånd i framtiden.

13.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fästa största möjliga uppmärksamhet vid säkrandet av en smidig övergång mellan humanitärt bistånd, återanpassning och utveckling. Parlamentet anser det vara mycket viktigt att de framtida återanpassnings- och återuppbyggnadsinsatserna med medel ur EUF sammanlänkas med katastrofinsatserna som stöds med ECHO-medel. Parlamentet anser vidare att framgångsrika humanitära åtgärder, när de innehåller en "utvecklingskomponent", bör stödjas av kommissionen på ett sätt som ger dem en förlängning i EUF.

14.   Europaparlamentet uttrycker sin djupa sorg över den allvarliga skada på grund av en landmina som en humanitär biståndsarbetare från en frivilligorganisation ådrog sig den 5 februari 2004 i samband med distribuering av EU-finansierad livsmedelshjälp. Parlamentet understryker vikten av utvidgade minröjningsprogram runtom i Sudan.

15.   Europaparlamentet uppmanar de sudanesiska myndigheterna att avskaffa straffriheten för regeringsanställda och militärpersonal och ställa de personer som kränkt mänskliga rättigheter och begått andra brott inför rätta samt ställa sådana individer till svars för sina gärningar, till exempel personer ur armén, som kan ha varit involverade i vapenhandel, inklusive Lord's Resistance Army (LRA).

16.   Europaparlamentet uppmanar den sudanesiska regeringen, den sudanesiska befrielserörelsen (SLM) och rörelsen för rättvisa och jämlikhet (JEM) att välja dialog och förhandlingar och att inte, vare sig direkt eller indirekt, tillgripa väpnad kamp för att försvara sina intressen.

17.   Europaparlamentet kritiserar den sudanesiska regeringen för att systematiskt ha fördröjt och hindrat humanitära biståndsarbetare tillträde i strid med principen om det humanitära biståndets neutralitet. Parlamentet uppmanar den sudanesiska regeringen och rebellgrupper som verkar i Darfur att utan restriktioner och utan dröjsmål ge Förenta nationerna, övriga biståndsorganisationer och EG-anställda eller personal permanent tillträde till alla regioner i Darfur. Parlamentet uppmanar likaså den sudanesiska regeringen att införa arrangemang för att garantera säkerheten för humanitära biståndsarbetare och internflyktingar i läger i områden som kontrolleras av regeringen.

18.   Europaparlamentet framhäver att FN:s representant och humanitära samordnare i Sudan tillsammans med icke-statliga organisationer och journalister samlat in en överväldigande bevisbörda om den sudanesiska regeringens inblandning i de civilmassakrar som Janjaweed-milisen utfört i Darfur.

19.   Europaparlamentet noterar med största oro det offentliga uttalande som Mukesh Kaplia, FN:s humanitära samordnare i Sudan, gjorde nyligen i vilket han konstaterade att den största humanitära och människorättsliga krisen eller katastrofen idag utspelas i Darfur, och att våldet i Darfur verkar specifikt inriktat på en särskild grupp, baserat på denna grupps etniska identitet, och att detta våld förefaller systematiskt.

20.   Europaparlamentet fördömer kraftfullt rapporterna om att den sudanesiska regeringen försett Janjaweed-milisen med ekonomiskt, logistiskt och övrigt stöd, bland annat för det urskiljningslösa bombardemanget av civila som enligt uppgift ägde rum dem 8 och 12 mars 2004. Parlamentet uppmanar regeringen att omedelbart upphöra med allt stöd till Janjaweed, att vidta åtgärder för att upplösa denna milis och sätta stopp för alla attacker mot civila.

21.   Europaparlamentet kräver att en flygförbudszon omedelbart införs ovanför Darfur under fullständig övervakning och kontroll av FN. Parlamentet uppmanar den sudanesiska regeringen att omedelbart utfärda totalt flygförbud.

22.   Europaparlamentet uttrycker djup oro över det faktum att åtminstone en miljon människor har påverkats av den senaste tidens våldsamheter i Darfur, inklusive ca 110 000 flyktingar i Tchad och omkring 700 000 internflyktingar.

23.   Europaparlamentet uppmanar den sudanesiska regeringen att skydda invånarna i deras byar, att försäkra sig om att internflyktingarna har trygga ställen att vistas på och att de har tillgång till tjänster, vissa utkomstmöjligheter och bistånd. Parlamentet uppmanar regeringen att upphöra med den politik den rapporteras föra då den jagar iväg Darfurbor från sina hem på landsbygden, i riktning mot Tchad och urbana centrum i Darfur-regionen.

24.   Europaparlamentet fördömer kraftfullt Janjaweed-milisens angrepp mot civilpersoner i byar och i internflyktingcentrum, angrepp som inbegriper mord, sexuellt våld mot kvinnor, plundring och allmänna trakasserier samt även tvångsrekrytering som omfattar barn.

25.   Europaparlamentet uttrycker djup oro över de kontinuerliga rapporterna om försvinnanden, kidnappningar och våldtäkter vilka är uppenbara brott mot internationell rätt och liktydiga med krigsförbrytelser.

26.   Europaparlamentet uppmanar alla parter i konflikten att avstå från att rekrytera och utnyttja barnsoldater under 18 år.

27.   Europaparlamentet uppmanar FN att utse en särskild representant för generalsekreteraren i Sudan för att övervaka situationen i Darfur, med ansvar för att övervaka en grundlig utredning av de grymheter som Janjaweed-milisen förövat mot civilpersoner och för att se till att förövarna ställs inför rätta.

28.   Europaparlamentet uppmanar EU och övriga biståndsgivare att göra allt de kan för att bistå i humanitära angelägenheter, med anledning av den förstörelse som följt av stridigheterna i Sudan och grannländerna, i synnerhet Tchad, och att erbjuda internflyktingarna och flyktingarna skydd och stöd.

29.   Europaparlamentet uppmanar regeringarna i Tchad, Libyen och Centralafrikanska republiken att mer noggrant övervaka handeln med handvapen.

30.   Europaparlamentet välkomnar de förbättrade relationerna mellan Sudan och Uganda. Parlamentet uppmanar den sudanesiska regeringen att göra allt den förmår för att förhindra terroristgruppen (LRA) att verka utanför Sudan.

31.   Europaparlamentet noterar med oro att straffen för äktenskapsbrott under sharialagstiftningen i synnerhet drabbar kvinnor, eftersom kraven på bevisföring i praktiken aldrig uppfylls i fråga om män, medan gravida kvinnor automatiskt uppfattas som skyldiga.

32.   Europaparlamentet fördömer bruket av piskstraff och amputering och alla former av fysisk bestraffning som används i Sudan. Parlamentet påpekar att dessa är oförenliga med landets förpliktelser i enlighet med Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt med de människorättskriterier som överenskommits om inom ramen för den politiska dialogen mellan EU och Sudan.

33.   Europaparlamentet anser att tillämpningen av delar ur sharialagstiftningen strider mot internationell rätt, inklusive Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som Sudan undertecknat.

34.   Europaparlamentet uppmanar de sudanesiska myndigheterna att reformera systemet med förlängt fängelsestraff på grund av obetalda böter (straff som ofta drabbar kvinnor i alkoholproduktionen) och att se till att alla rannsakningsfångar har tillgång till en snabb och rättvis rättegång samt att försvarsrättigheterna respekteras, i enlighet med artikel 32 i landets författning.

35.   Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid den så gott som totala avsaknaden av yttrandefrihet, fria medier eller oberoende infrastrukturer för mänskliga rättigheter i Sudan och uppmanar de sudanska myndigheterna, i överensstämmelse med de internationella instrument som de undertecknat, så snart fredsavtalet slutits, att revidera arbetsmetoder och ledande principer för de särskilda polisenheter och militära säkerhets- och underrättelseenheter, som till exempel den nationella säkerhetsbyrån (NSB), vilka inrättats under kriget.

36.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Sudans regering, medlemsstaternas, Förenta staternas och Norges regeringar och till regeringarna i Sudans grannländer, FN:s generalsekreterare, rådet, kommissionen, den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen och AVS-EG-ministerrådet.

(1) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.


Typgodkännande av förbränningsmotorer - jordbruks- och skogsbrukstraktorer ***
Europaparlamentets rekommendation om förslaget till rådets beslut om Europeiska gemenskapens ståndpunkt angående utkastet till föreskrifter från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa om enhetliga regler vid typgodkännande av förbränningsmotorer som skall monteras i jordbruks- och skogsbrukstraktorer och i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg, med hänsyn till mätning av nettoeffekt, nettovridmoment och specifik bränsleförbrukning (KOM(2003) 414 - 5924/2004 - C5-0151/2004 - 2003/0155(AVC))
P5_TA(2004)0226 A5-0223/2004

(Samtyckesförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2003) 414 – 5924/2004)(1) ,

–   med beaktande av rådets beslut 97/836/EG av den 27 november 1997(2) ,

–   med beaktande av rådets begäran om parlamentets samtycke i enlighet med artikel 300.3 andra stycket i EG-fördraget (C5-0151/2004 ),

–   med beaktande av artiklarna 86.1, 97.7 och 158.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi (A5-0223/2004 ).

1.   Europaparlamentet ger sitt samtycke till ingåendet av avtalet.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EGT L 346, 17.12.1997, s. 78.


Avtal om politisk dialog och samarbete mellan EG och Centralamerika *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om ingående av ett avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Costa Rica, Republiken El Salvador, Republiken Guatemala, Republiken Honduras, Republiken Nicaragua och Republiken Panama, å andra sidan (KOM(2003) 677 - C5-0658/2003 - 2003/0266(CNS))
P5_TA(2004)0227 A5-0120/2004

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2003) 677)(1) ,

–   med beaktande av artikel 181 och artikel 300.2, första stycket, första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0658/2003 ),

–   med beaktande av artikel 67 och artikel 97.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och yttrandena från utskottet för utveckling och samarbete och utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi (A5-0120/2004 ).

1.   Europaparlamentet ger sitt samtycke till ingåendet av avtalet.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen, samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Costa Rica, Republiken El Salvador, Republiken Guatemala, Republiken Honduras, Republiken Nicaragua och Republiken Panama parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Avtal om politisk dialog och samarbete mellan EG och Andinska gemenskapen *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om undertecknande av ett avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Andinska gemenskapen och dess medlemsstater Republiken Bolivia, Republiken Colombia, Republiken Ecuador, Republiken Peru och Republiken Venezuela, å andra sidan (KOM(2003) 695 - C5-0657/2003 - 2003/0268(CNS))
P5_TA(2004)0228 A5-0119/2004

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2003) 695)(1) ,

–   med beaktande av artikel 181 och artikel 300.2, första stycket, första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0657/2003 ),

–   med beaktande av artikel 67 och artikel 97.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och yttrandena från utskottet för utveckling och samarbete och utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi (A5-0119/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen, samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Andinska gemenskapen och dess medlemsstater Republiken Bolivia, Republiken Colombia, Republiken Ecuador, Republiken Peru och Republiken Venezuela parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Garantifond för åtgärder avseende tredje land *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land KOM(2003) 604 - C5-0502/2003 - 2003/0233(CNS))
P5_TA(2004)0229 A5-0199/2004

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 604 )(1) ,

-   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0502/2003 ),

-   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

-   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik (A5-0199/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.   Rådet uppmanas att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.   Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
SKÄL 3A (nytt)
(3a) Lån från Euratoms garantifond till tredje land skall även i fortsättningen endast beviljas enligt rådets beslut 94/179/Euratom 1 , vilket innebär att lånemedel inte kan beviljas till tredje land för finansieringen av nya kärnkraftverk utan enbart för åtgärder som höjer säkerhetsnivån vid existerande kärnkraftsinstallationer.
______________________
1 Rådets beslut 94/179/Euratom av den 21 mars 1994 om ändring av beslut 77/270/Euratom som ger kommissionen befogenhet att ta upp Euratomlån i syfte att bidra till den finansiering som krävs för att förbättra säkerheten och effektiviteten i kärnkraftverk i vissa icke-medlemsstater (EGT L 84, 29.3.1994, s. 41).
Ändring 2
SKÄL 5A (nytt)
(5a) Det faktum att EIB-lån till anslutningsländerna inte längre kommer att täckas av garantifonden kommer att skapa ytterligare utrymme för långivning till andra länder och/eller regioner i enlighet med rådets beslut 2000/24/EG 1 .
_____________________
1 Rådets beslut 2000/24/EG av den 22 december 1999 om beviljande av en gemenskapsgaranti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till projekt utanför gemenskapen (Central- och Östeuropa, Medelhavsområdet, Latinamerika och Asien samt Republiken Sydafrika) (EGT L 9, 13.1.2000, s. 24).
Ändring 3
SKÄL 5B (nytt)
(5b) Det extra utrymme som på grund av utvidgningen skapats under EIB:s mandat för lånegarantier uppgår till 2 180 miljoner euro. Kommissionen har lagt fram ett separat förslag till beslut om anslagets potentiella användning (KOM(2003) 603 ).
Ändring 4
SKÄL 5C (nytt)
(5c) Det belopp som tas upp i garantifonden och som hänför sig till de lån som inte längre täcks av den, uppgår till cirka 343 miljoner euro och bör återföras till budgeten som inkomst.
Ändring 5
ARTIKEL 1, LED 3
Artikel 7 (förordning (EG, Euratom) nr 2728/94)
3)   I artikel 7 skall "den 31 mars" ersättas med "den 30 juni ".
3)   I artikel 7 skall "den 31 mars" ersättas med "den 31 maj ".

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


EU:s politik för ett utvidgat europeiskt grannskap *
Förslag till rådets beslut om ändring av beslut 2000/24/EG i syfte att beakta utvidgningen av Europeiska unionen och EU:s politik för ett utvidgat europeiskt grannskap (KOM(2003) 603 - C5-0501/2003 - 2003/0232(CNS))
P5_TA(2004)0230 A5-0198/2004

(Samrådsförfarandet)

Förslaget ändrades på följande sätt(1) :

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
SKÄL 4
(4)   En utvidgning på vissa villkor av Europeiska investeringsbankens (EIB:s) allmänna utlåningsmandat så att det även omfattar Ryssland och de västra nya oberoende staterna (WNIS) bör planeras i syfte att stödja den politik som baseras på kommissionens meddelande "Ett utvidgat europeiskt grannskap: En ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder.
(4)   En utvidgning på vissa villkor av Europeiska investeringsbankens (EIB:s) allmänna utlåningsmandat så att det även omfattar Ryssland och de västra nya oberoende staterna (WNIS) bör planeras i syfte att stödja den politik som baseras på kommissionens meddelande "Ett utvidgat europeiskt grannskap: En ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder" , i enlighet med Europaparlamentets resolution om detta av den 20 november 2003.
Ändring 2
SKÄL 4A (nytt)
(4a) Det bör övervägas att inkludera länder i Sydkaukasien och Centralasien i mandatet för utlåning efter 2006.
Ändring 3
SKÄL 4B (nytt)
(4b) Nödvändiga förberedande åtgärder bör vidtas för att i nästa generation av EIB:s utlåningsmandat, som skall träda i kraft senast den 1 januari 2008, inkludera följande länder: Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan.
Ändring 4
SKÄL 8
(8)   I budgetplanen för perioden 2000 till 2006 anges ett tak för reserven för lånegarantier i gemenskapsbudgeten på 200 miljoner euro per år i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet .
(8)   I budgetplanen för perioden 2000 till 2006 anges ett tak för reserven för lånegarantier i gemenskapsbudgeten på 200 miljoner euro (1999 års priser) per år i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet .
Ändring 5
SKÄL 8A (nytt)
(8a) Nära samarbete mellan EIB och kommissionen bör garantera konsekvens och synergier med EU:s geografiska samarbetsprogram och garantera att EIB:s låneoperationer kompletterar och förstärker EU:s politik för dessa regioner.
Ändring 6
ARTIKEL 1, PUNKT 1, LED A, NUMMER ii, STYCKE 2
Artikel 1, punkt 1, stycke 2, andra meningen (beslut 2000/24/EG)
(ii)   "Det övergripande taket för de öppnade krediterna skall vara 19 760 miljoner euro , fördelade på följande sätt:
(ii)   "Det övergripande taket för de öppnade krediterna skall vara 20 260 miljoner euro , fördelade på följande sätt:
–   De sydöstra grannländerna:
–   De sydöstra grannländerna:
9 185 miljoner euro
9 185 miljoner euro
–   Medelhavsområdet:
–   Medelhavsområdet:
6 520 miljoner euro
6 520 miljoner euro
–   Latinamerika och Asien:
–   Latinamerika och Asien:
2 480 miljoner euro
2 480 miljoner euro
–   Sydafrika:
–   Sydafrika:
825 miljoner euro
825 miljoner euro
–   Särskild åtgärd till stöd för konsolidering och förstärkning av tullunionen mellan EG och Turkiet:
–   Särskild åtgärd till stöd för konsolidering och förstärkning av tullunionen mellan EG och Turkiet:
450 miljoner euro
450 miljoner euro
–   Ryssland och de västra nya oberoende staterna (WNIS):
–   Ryssland och de västra nya oberoende staterna (WNIS):
300 miljoner euro,
800 miljoner euro,
och det skall utnyttjas senast den 31 januari 2007. De krediter som redan har utanordnats skall beaktas som avdrag från de regionala taken. Taket för Ryssland och de västra nya oberoende staterna (WNIS) skall dock vara avhängigt av att dessa länder uppfyller de särskilda villkor som lagts fast av kommissionen i enlighet med dess meddelande "Ett utvidgat europeiskt grannskap: En ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder" . Kommissionen skall godkänna aktiverandet av taket för Ryssland och de västra nya oberoende staterna på grundval av varje land separat. När det gäller Ryssland skall projekt som uppfyller de kriterier som specificeras i artikel 2.3 i rådets beslut 2001/777/EG vara bidragsberättigade så snart som det tak på 100 miljoner euro som anges i beslutet har uppnåtts.
och det skall utnyttjas senast den 31 januari 2007. De krediter som redan har utanordnats skall beaktas som avdrag från de regionala taken. Taket för Ryssland och de västra nya oberoende staterna (WNIS) skall dock vara avhängigt av att dessa länder uppfyller de särskilda villkor som lagts fast av kommissionen i enlighet med dess meddelande "Ett utvidgat europeiskt grannskap: En ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder" . Kommissionen skall godkänna aktiverandet av taket för Ryssland och de västra nya oberoende staterna på grundval av varje land separat. När det gäller Ryssland skall projekt som uppfyller de kriterier som specificeras i artikel 2.3 i rådets beslut 2001/777/EG vara bidragsberättigade så snart som det tak på 100 miljoner euro som anges i beslutet har uppnåtts.
Ändring 7
ARTIKEL 1, PUNKT 1, LED ba (nytt)
Artikel 1, punkt 3a (ny) (beslut 2000/24/EG)
(ba)    En ny punkt 3a skall läggas till:
"3a. EIB uppmanas att förbereda genomförbarhetsstudier om att från 2007 inkludera länder i Sydkaukasien och Centralasien i mandatet."

(1) Efter det att ändringarna antagits återförvisades ärendet till utskottet i enlighet med artikel 69.2 i arbetsordningen (A5-0198/2004 ).


Makroekonomiskt bistånd till Albanien *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om makroekonomiskt bistånd till Albanien och upphävande av beslut 1999/282/EG (KOM(2003) 834 - C5-0048/2004 - 2003/0330(CNS))
P5_TA(2004)0231 A5-0225/2004

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 834)(1) ,

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0048/2004 ),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och budgetutskottet (A5-0225/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.   Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet godkänt.

4.   Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 2
Skäl 3a (nytt)
(3a) Detta finansiella stöd, särskilt bidragsdelen, kommer att ges efter en kontroll av att det finns möjligheter att uppfylla de ekonomiska och politiska kraven.
Ändring 1
Skäl 4a (nytt)
4a. Internationella valutafonden har genomfört sin tredje översyn inom ramen för Albaniens instrument för fattigdomsminskning och tillväxt (PRGF),
Ändring 3
Skäl 11
(11)   Budgetmyndighetens befogenhet påverkas inte av att en bidragsdel inkluderats i biståndet.
(11)   Budgetmyndighetens befogenhet påverkas inte av att en bidragsdel inkluderats i biståndet. Bidragsdelen kommer att göras tillgänglig i enlighet med artikel 6.4 i förordning (EG) nr 2666/2000 1 (Cards).
_________
1 EGT L 306, 7.12.2000, s. 1.
Ändring 4
Skäl 12a (nytt)
(12a) Denna typ av bistånd, som omfattar både ett långfristigt lån och en bidragsdel, ges endast i undantagsfall och kan inte under några omständigheter åberopas i framtiden.
Ändring 5
Artikel 2, punkt 1
1.   Kommissionen är bemyndigad att, efter konsultation med Ekonomiska och finansiella kommittén, enas med Albaniens myndigheter om vilken ekonomisk politik och vilka finansiella villkor som skall ingå i biståndet och detta skall formuleras i ett samförståndsavtal. Villkoren skall vara i överensstämmelse med de avtal som avses i artikel 1.4.
1.   Kommissionen är bemyndigad att, efter konsultation med Ekonomiska och finansiella kommittén, enas med Albaniens myndigheter om vilken ekonomisk politik och vilka finansiella villkor som skall ingå i biståndet och detta skall formuleras i ett samförståndsavtal. Villkoren skall vara i överensstämmelse med de avtal som avses i artikel 1.4. Europaparlamentet skall informeras om den slutliga lydelsen av samförståndsavtalet.
Ändring 6
Artikel 2, punkt 3a (ny)
3a. Kommissionen skall i synnerhet övervaka och bistå i samband med arbetet med att förbättra uppbörden av inkomsterna genom skattepolitiska och skatteadministrativa åtgärder och den därpå följande minskningen av den informella ekonomin. Detta kommer avsevärt att bidra till att minska det nuvarande inkomstunderskottet, som måste täckas med hjälp av makroekonomiskt bistånd, såsom detta bidrag och lån.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Begreppet styre inom Europeiska unionens utvecklingspolitik
Europaparlamentets resolution om begreppet styre inom Europeiska unionens utvecklingspolitik (2003/2164(INI))
P5_TA(2004)0232 A5-0219/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om styre och utveckling (KOM(2003) 615),

–   med beaktande av slutsatserna från rådets möte den 17 november 2003 om detta meddelande(1) ,

–   med beaktande av artiklarna 177, 178, 179, 180, 181 och 181a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av rapporten från FN:s utvecklingsprogram om mänsklig utveckling 2003,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet "Demokratisering, rättsstat, respekt för mänskliga rättigheter och god förvaltning i offentlig verksamhet: Utmaningar för partnerskapet mellan Europeiska unionen och AVS-länderna" (KOM(1998) 146 ) och sin resolution av den 15 januari 1999(2) om detta meddelande,

–   med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om handlingsprogrammet för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i gemenskapens utvecklingssamarbete(3) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet "Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land"(4) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 maj 2003 om förstärkning av kapaciteten i utvecklingsländerna(5) ,

–   med beaktande av kommissionens vitbok om styrelseformer i EU(6) ,

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 98/350/GUSP av den 25 maj 1998 om mänskliga rättigheter, demokratiska principer, rättsstatsprincipen och sunt styrelseskick i Afrika(7) ,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 976/1999 av den 29 april 1999 om att fastställa krav för genomförande av åtgärder för utvecklingssamarbete som bidrar till det allmänna målet att utveckla och befästa demokratin och rättsstaten samt till målet att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna(8) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 4 september 2003 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om icke-statliga aktörers deltagande i Europeiska unionens utvecklingspolitik(9) ,

–   med beaktande av millenniemålen och de mål i FN:s millenniedeklaration som antogs vid FN:s millennietoppmöte den 6-8 september 2000; i FN:s millenniedeklaration angavs att ett lands framgång när det gäller att nå millenniemålen bland annat beror på gott styre och det uttrycktes ett engagemang för gott styre, utveckling och minskning av fattigdomen – både nationellt och internationellt,

–   med beaktande av rådets och kommissionens gemensamma förklaring av den 10 november 2000 om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik, i vilken institutionellt kapacitetsbyggande inom ramen för gott styre angavs som ett av sex prioriterade områden för EG:s utvecklingspolitik,

–   med beaktande av OECD:s rapport om hur globalisering förbättrar styret(10) ,

–   med beaktande av rådets slutsatser om den internationella konferensen för att finansiera utveckling som antogs den 22 mars 2002 i Monterrey, i vilka rådet betonade att det i första hand är upp till utvecklingsländerna att skapa en sund makroekonomisk miljö och ett lämpligt ramverk för investeringar,

–   med beaktande av Johannesburgplanen för genomförande som bland annat anger att gott styre på nationell och internationell nivå är nödvändigt för hållbar utveckling,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 30 maj 2002, i vilka rådet välkomnar kommissionens förslag om att fördjupa arbetet om styre som ett av de prioriterade områdena i gemenskapens utvecklingspolitik, och särskilt inrättandet av en expertgrupp tillsammans med medlemsstaterna för att definiera ett konsekvent och gemensamt EU-synsätt på dessa frågor och för att tillsammans med partnerskapsländer och icke-statliga aktörer skapa ett politiskt ramverk som baseras på kopplingar mellan demokrati, gott styre och utveckling,

–   med beaktande av att artikel 9.3 i det samarbets- och partnerskapsavtal mellan AVS-länderna och EU som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000(11) innehåller en effektiv strategi för styrelsesätt,

–   med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och samarbete (A5-0219/2004 ), och av följande skäl:

A.   Begreppet gott styre är en viktig faktor för ett lands förmåga att uppnå en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Gott styre omfattar mer än begreppen mänskliga rättigheter, rättsstaten och demokrati och omfattar effektiv offentlig förvaltning och kampen mot korruption. I slutändan handlar det om statens förmåga att tjäna medborgarna med stöd av en effektiv och öppen förvaltning av naturresurserna och av de mänskliga resurserna.

B.   Kommissionen vill stödja ett styre i utvecklingsländerna som grundas på dialog och kapacitetsbyggande. Den framhåller att det inte finns någon lösning som passar alla och att styre bör analyseras och främjas på landsspecifik basis.

C.   Den dåliga kvaliteten på regeringspolitiken och de offentliga förvaltningssystemen i många utvecklingsländer utgör allvarliga hinder för hållbar utveckling.

D.   Styre är ett av utvecklingsstrategins kärnelement för både de internationella givarna och EU:s utvecklingsdagordning och en väsentlig del av strategin för att minska fattigdomen.

E.   Införandet av begreppet styre på utvecklingsdagordningen i slutet av 1980-talet var ett uttryck för ökad oro över hur effektivt biståndet var, och det har tydligt visat sig att biståndspolitiken är i stort behov av reformer.

F.   Tidigare beviljades utvecklingsstöd alltför ofta utan vederbörligt hänsyn till mottagarlandets och dess aktörers prioriteringar, och ibland till odemokratiska regimer. Detta har lett till makroekonomisk obalans och resursslöseri, ett allt för stort stödberoende, minskade incitament till ekonomiska reformer och också till att korrumperade regimer kunnat behålla makten genom att utnyttja utvecklingsstödet för egna ändamål.

G.   Villkorat bistånd har i allt väsentligt misslyckats med att uppnå de avsedda syftena att skapa varaktiga policyrefomer.

H.   Någon form av villkor för biståndet är ändå nödvändigt eftersom givarsamfundet måste redovisa sina resultat för unionsmedborgarna, vilka begär mer målinriktning och kontroll av hur biståndet distribueras.

I.   Nya idéer om bistånd har redan förändrat internationella biståndsgivares politik och de koncentrerar numera sitt bistånd till länder som har en bra policy för makroekonomi och styre.

J.   Bistånd är effektivast om det antingen mer systematiskt inriktas på fattiga länder med sunda ekonomiska reformprogram eller används för att främja klok politik.

K.   Sedan början av 1990-talet har en människorättsklausul systematiskt inkluderats i alla EG-avtal med tredje land, inklusive handels- och samarbetsavtal och associeringsavtal.

L.   Eftersom det finns en koppling mellan demokrati och gott styre bör varje samhälle skapa sin egen hemmagjorda modell för att utveckla demokratin.

M.   Jämställdhet och ökat deltagande av kvinnor i beslutsprocessen är väsentliga ingredienser i gott styre.

N.   Genom att främja gott styre tar EU upp en av de viktiga grundorsakerna till migration, marginalisering, interna oroligheter och väpnade konflikter.

O.   Det är omöjligt att minska fattigdomen utan de fattigas egna ansträngningar och deras deltagande är nödvändigt i den form av styre som det internationella samfundet skulle vilja se.

P.   Eftersom styrande organ och beslutsfattare på lokal nivå är närmast medborgarna måste de delta i processen för att stärka styrelseformerna och demokratin.

1.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens breda, öppna och pragmatiska inställning till vad som är en avgörande faktor i länders förmåga att utrota fattigdom och befordra hållbar utveckling.

2.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens inställning att styre måste karaktäriseras av dialog och kapacitetsbyggnad.

3.   Europaparlamentet anser att indragning av biståndet bör reserveras för de fall där upprepade kränkningar av mäns, kvinnors och barns grundläggande allmänna rättigheter inte behandlas av regeringen eller om regeringen direkt bär ansvaret för dessa kränkningar.

4.   Europaparlamentet framhåller i samband med detta att dialogen bör fortsätta och att humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd under alla omständigheter måste upprätthållas.

5.   Europaparlamentet anser att det är viktigt att koncentrera sig på specifika, pragmatiska och konkreta sätt att omsätta dessa principer i program, policyriktlinjer och åtgärder, baserade på utvecklingsländernas egna nationella erfarenheter och med aktivt deltagande av det civila samhällets organisationer, bland annat nätverken av samarbetande kommuner.

6.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det sker en uppföljning av meddelandet om styre och utveckling och att utveckla och omsätta dessa principer i riktlinjer samt i årsrapporten ange hur frågan om styre har hanterats.

7.   Europaparlamentet anser att de olika scenarion som kommissionen presenterar i meddelandet utgör en bra ram för att analysera och ytterligare definiera en policyram för ökad överensstämmelse mellan EG:s och medlemsstaternas synsätt på styre.

8.   Europaparlamentet anser att EG:s politik när det gäller styre bör integreras i utvecklingsinstrumenten och i närliggande instrument, inklusive projekt, sektorsvisa program, budgetstöd och handelsavtal. Parlamentet betonar i detta sammanhang att bättre bedömningar av effektiviteten hos de enskilda utvecklingsländernas utvecklingsplaner är av stor betydelse för att förbättra utrikeshandeln och stoppa det ineffektiva resursutnyttjandet och slöseriet med resurser samt onödig skuldsättning.

9.   Europaparlamentet anser att givare kan avsäga sig kontroll till mottagarlandet, inom ramen för på förhand överenskomna mål och om öppenhet och tillfredsställande kontroll garanteras. Parlamentet anser i detta sammanhang att budgetstöd, där det är lämpligt, kan vara ett värdefullt instrument för att främja styre genom förbättringar såväl när det gäller offentlig ekonomisk förvaltning som hur de allmänna tjänsterna fungerar.

10.   Europaparlamentet betonar att indikatorerna på styre bör skräddarsys till partnerskapslandets specifika behov.

11.   Europaparlamentet vidhåller att det krävs ett flexibelt synsätt eftersom de scenarion som kommissionen presenterar i vissa fall kan överlappa och efterfrågar en lämplig anpassning av EU:s politik för länderna i fråga.

12.   Europaparlamentet anser att arbetet med komplicerade partnerskap utgör en särskilt viktig utmaning för EU och betonar att särskild uppmärksamhet bör riktas mot att utarbeta effektiva strategier för dessa partnerskap och i situationer efter en konflikt.

13.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens ståndpunkt att givare inte kan tillåta sig att helt och hållet överge länder med dåligt resultat, eftersom befolkningarna inte skall behöva betala priset för sina regeringars bristande åtaganden.

14.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer specifikt inrikta sig på frågor som rör ansvar och öppenhet, eftersom svaga ansvarsmekanismer tenderar att underlätta korruption och på så sätt undergräva gott styre.

15.   Europaparlamentet anser att principen om "företagens sociala ansvar" måste utformas på ett bättre sätt, särskilt när det gäller barnarbete, för att skapa ett sunt investeringsklimat.

16.   Europaparlamentet anser att specifika sociala indikatorer måste införas för att mer exakta uppgifter om styrelseskicket i länderna skall kunna uppnås, och kräver ett utökat deltagande i detta avseende av det civila samhället.

17.   Europaparlamentet anser att det behövs en skärpt syn på mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter.

18.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt främja yttrande- och föreningsfriheten för att de politiska oppositionspartierna fritt skall kunna ge uttryck för sina åsikter och för att möjliggöra införandet av fria medier.

19.   Europaparlamentet betonar att större vikt måste läggas vid EU:s behov av att bredda uppfattningen om förstärkning av demokratin på lokal, regional och nationell nivå. Parlamentet understryker vikten av decentralisering och lokala regeringsinstitutioner, i syfte att föra statsförvaltningen närmare människorna. Parlamentet efterfrågar strategier som kan göra det möjligt att utveckla effektivt styre på lokal nivå.

20.   Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att fortsätta valsystemsreformer och parlamentariska reformer bortom inrättandet av flerpartisystem för att säkerställa mer omfattande och effektivare politisk aktivitet bland befolkningen. Parlamentet är medvetet om att detta i vissa länder är ett långsiktigt mål.

21.   Europaparlamentet erinrar om den grundläggande roll som Europeiska unionen kan spela när det gäller att bistå och övervaka valförfarandena i syfte att bidra till att förstärka demokratin i dessa länder.

22.   Europaparlamentet betonar att det inom ramen för gott styre måste bli ett slut på straffrihet.

23.   Europaparlamentet påpekar att det därför är nödvändigt att inrätta ett oberoende rättssystem och underlätta för medborgarna att få tillgång till rättsliga myndigheter och offentlig information.

24.   Europaparlamentet påpekar att utbildning är ett mycket viktigt redskap för att ge det civila samhället större möjligheter att delta i främjandet av styre och demokrati på varje styrelsenivå.

25.   Europaparlamentet betonar att integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i all politik, ett viktigt redskap i styre, inte prioriteras i tillräckligt hög grad i meddelandet om styre och utveckling. EU uppmanas att integrera ett könsbaserat synsätt i sin analys av styre eftersom det i samband med bekämpningen av fattigdom är nödvändigt att könsaspekterna i orsakerna till fattigdom uttryckligen inkluderas i analysen av fattigdom.

26.   Europaparlamentet betonar att ökad uppmärksamhet bör riktas mot den privata sektorns roll i befordrandet av gott styre och frivillig kontroll av korruption, eftersom kampen mot korruption är en väsentlig del av ett ramverk inom vilket ekonomier kan blomstra och till fullo integreras i det multilaterala handelssystemet.

27.   Europaparlamentet påpekar att en sund hantering av invandringsproblematiken är en viktig faktor för att säkerställa gott styre överlag och efterfrågar i samband med detta en förbättrad dialog med utvecklingsländerna.

28.   Europaparlamentet uppmanar EU att stödja kapacitetsbyggande för regeringar och det civila samhället och att lägga vikt vid förstärkning av frivilligorganisationernas organisations-, institutions- och nätverkskapacitet i utvecklingsländer och att stödja oberoende medier.

29.   Europaparlamentet anser att det finns ett behov av välutbildad personal på delegationsnivå för att ge det stöd som behövs till kapacitetsbyggande.

30.   Europaparlamentet efterfrågar förbättrat samarbete med FN, OECD, Världsbanken och andra internationella givare när det gäller stöd till program för gott styre och särskilt för förbättrad överensstämmelse mellan givarnas politik och den makroekonomiska politiken.

31.   Europaparlamentet betonar att Nepad-programmet, ett självständigt afrikanskt initiativ, är ett viktigt instrument för att bedöma gott styre i afrikanska länder.

32.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) DEVGEN 144/Dok. 14773/03.
(2) EGT C 104, 14.4.1999, s. 185.
(3) EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 153.
(4) EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 147.
(5) EUT C 67 E, 17.3.2004, s. 255.
(6) EGT C 287, 12.10.2001, s. 1.
(7) EGT L 158, 2.6.1998, s. 1.
(8) EGT L 120, 8.5.1999, s. 8.
(9) P5_TA(2003)0380.
(10) CD/DOC (2001)13.
(11) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.


Miljöansvar ***III
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (PE-CONS 3622/2004 - C5-0079/2004 - 2002/0021(COD))
P5_TA(2004)0233 A5-0139/2004

(Medbeslutandeförfarandet: tredje behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma utkast och kommissionens uttalande om detta (PE-CONS 3622/2004 – C5-0079/2004 ),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1) , en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2002) 17)(2) ,

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen av ärendet(3) , en behandling som avsåg rådets gemensamma ståndpunkt(4) ,

–   med beaktande av kommissionens yttrande över parlamentets ändringar i den gemensamma ståndpunkten (KOM(2004) 55 − C5-0044/2004 ),

–   med beaktande av artikel 251.5 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 83 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från parlamentets delegation till förlikningskommittén (A5-0139/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner det gemensamma utkastet och uppmärksammar kommissionens uttalande om utkastet.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten, i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den tillsammans med kommissionens uttalande offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

4.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna lagstiftningsresolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter från sammanträdet den 14.5.2003, P5_TA(2003)0211.
(2) EGT C 151 E, 25.6.2002, s. 132.
(3) Antagna texter från sammanträdet den 17.12.2003, P5_TA(2003)0575.
(4) EUT C 277 E, 18.11.2003, s. 10.


Foderhygien ***I
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om att fastställa krav för foderhygien (KOM(2003) 180 - C5-0175/2003 - 2003/0071(COD))
P5_TA(2004)0234 A5-0133/2004

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 180)(1) ,

–   med beaktande av artiklarna 251.2, 37.2 och 152.4 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0175/2003 ),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A5-0133/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 31 mars 2004 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2004 om att fastställa krav för foderhygien

P5_TC1-COD(2003)0071


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37.2 och artikel 152.4 b i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2) ,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3) ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4) ,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5) , och

av följande skäl:

(1)   Animalieproduktionen spelar en mycket viktig roll inom EU:s jordbrukssektor. Tillfredsställande resultat beror i stor utsträckning på användningen av säkert foder av god kvalitet.

(2)   Strävan efter en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa är ett av de grundläggande målen för livsmedelslagstiftningen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska livsmedelsmyndigheten och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet(6) . I den förordningen fastställs också andra gemensamma principer och definitioner för livsmedelslagstiftningen i medlemsstaterna och i gemenskapen, inklusive målet att uppnå fri rörlighet inom gemenskapen.

(3)   I rådets direktiv 95/69/EG av den 22 december 1995 om villkor och föreskrifter för godkännande och registrering av vissa anläggningar och mellanhänder inom fodersektorn och om ändring av direktiven 70/542/EEG, 74/63/EEG, 79/373/EEG och 82/471/EEG(7) fastställs de villkor och förfaranden som gäller för vissa kategorier av anläggningar och mellanhänder inom fodersektorn för att ge dem möjlighet att bedriva sin verksamhet. Erfarenheterna har visat att dessa villkor och förfaranden utgör en solid grund för säkerställandet av säkra foder.

(4)   I kommissionens direktiv 98/51/EG av den 9 juli 1998 om vissa genomförandeåtgärder avseende rådets direktiv 95/69/EG om villkor och föreskrifter för godkännande och registrering av vissa anläggningar och mellanhänder inom fodersektorn(8) fastställs vissa åtgärder för genomförandet av rådets direktiv 95/69/EG, inklusive förfaranden för import från tredje land.

(5)   I rådets direktiv 95/69/EG fastställs villkor för godkännandet av anläggningar som tillverkar vissa ämnen som upptas i rådets direktiv 82/471/EEG av den 30 juni 1982 om vissa produkter som används i djurfoder (9) .

(6)    Erfarenheterna har också visat att det är nödvändigt att säkerställa att alla foderföretag inklusive vattenbruk verkar i överensstämmelse med harmoniserade säkerhetskrav och att det är nödvändigt att genomföra en allmän översyn för att beakta behovet att säkerställa ett bättre skydd av djurs och människors hälsa och av miljön.

(7)   Huvudmålet för de nya hygienbestämmelserna i denna förordning är att säkerställa ett högt konsumentskydd när det gäller foder- och livsmedelssäkerhet med särskild hänsyn till följande principer:

   a) Foderföretagaren har huvudansvaret för fodersäkerheten.
   b) Behovet att säkerställa fodersäkerheten inom hela livsmedelskedjan med början i primärproduktion av foder fram till och inklusive utfodring av livsmedelsproducerande djur.
   c) Allmänt genomförande av förfaranden som grundar sig på principerna för faroanalys och kritiska styrpunkter (HACCP) som, tillsammans med tillämpningen av god hygien, bör förstärka foderföretagarnas ansvar.
   d) Riktlinjer för god hygien är ett värdefullt instrument som hjälper foderföretagare på alla nivåer i foderkedjan att följa bestämmelser om foderhygien och att tillämpa HACCP-principer.
   e) Fastställande av mikrobiologiska kriterier på grundval av vetenskapliga riskkriterier.
   f) Behovet att säkerställa att importerat foder är av åtminstone motsvarande kvalitet som foder som producerats i gemenskapen.

(8)    För att kunna säkerställa att systemet med registrering och godkännande verkligen tillämpas på alla foderföretagare och följaktligen kunna garantera full spårbarhet, är det lämpligt att se till att foderföretagarna hämtar och använder foder endast från företag som är registrerade och/eller godkända i enlighet med denna förordning.

(9)   En integrerad strategi behövs för att säkerställa fodersäkerheten från och med primärproduktion av foder fram till och med utsläppande på marknaden eller export av foder. Primärproduktion av foder inbegriper produkter som endast genomgår enkel fysikalisk behandling t.ex. rengöring, förpackning, lagring, naturlig torkning eller ensilering.

(10)   I enlighet med principerna för proportionalitet och subsidiaritet är det lämpligt att gemenskapslagstiftningen inte gäller i vissa fall av privat inhemsk produktion av foder och utfodring av vissa djur eller för direktförsäljning av små mängder av primärproducerat foder på lokalnivå och detaljhandelsförsäljning av foder för sällskapsdjur.

(11)   Det är nödvändigt att foderrisker som förekommer på alla nivåer inom primärproduktionen av foder identifieras och kontrolleras tillräckligt för att säkerställa att syftena med denna förordning uppnås. De grundläggande principerna i denna förordnings bestämmelser bör därför vara tillämpliga på jordbruksföretag som tillverkar foder uteslutande för behoven inom sin egen produktion och på jordbruksföretag som släpper ut foder på marknaden. Hänsyn måste tas till att risken är mindre om foder produceras och ges till djur som endast används för inhemsk konsumtion, eller till djur som inte alls används i livsmedelsproduktion. Handel med små mängder av foderprodukter på lokal nivå och detaljhandelsförsäljning av foder för sällskapsdjur skall behandlas särskilt inom ramen för denna förordning .

(12)   Tillämpning av HACCP-principer på primärproduktion av foder är ett mål på medellång sikt för gemenskapens hygienlagstiftning. Riktlinjer för god hygien bör dock redan nu uppmuntra användningen av lämpliga hygienkrav.

(13)   Fodersäkerheten är beroende av ett antal faktorer. Lagstiftningen bör innehålla minimikrav för hygienen. Offentliga kontroller bör utföras för att kontrollera foderföretagarnas efterlevnad. Dessutom bör foderföretagarna vidta åtgärder eller anta förfaranden för att uppnå en hög fodersäkerhet.

(14)   Med hjälp av HACCP kan foderföretagarna uppnå en större fodersäkerhet. HACCP bör inte betraktas som en självregleringsmekanism och ersätter inte officiella kontroller.

(15)   Tillämpningen av HACCP-principerna kräver ett helhjärtat samarbete och engagemang av de anställda vid foderföretagen.

(16)   HACCP inom foderproduktionen bör ta hänsyn till principerna i Codex Alimentarius samtidigt som det ges möjlighet till tillräcklig flexibilitet i alla situationer. I vissa foderföretag är det omöjligt att fastställa kritiska styrpunkter och i vissa fall kan god praxis ersätta övervakningen av kritiska styrpunkter. På motsvarande sätt innebär kravet att fastställa "kritiska gränsvärden" inte att ett numerärt gränsvärde skall fastställas i varje fall. Kravet på att bevara dokument måste vara flexibelt för att undvika onödiga belastningar för mycket små företag. Det är lämpligt att se till att när ett foderföretag hanterar primärproducerat foder, inklusive därmed sammanhängande hantering samt blandning av foder med kompletteringsfoder uteslutande för sin egen djurhållning, är det inte skyldigt att följa HACCP.

(17)   Flexibilitet är också nödvändigt för att tillgodose behoven hos foderföretag i regioner med särskilda geografiska begränsningar eller när det gäller strukturella krav. Flexibiliteten bör dock inte medge att det görs avkall på målen för foderhygien. Ett förfarande för diskussion i Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa bör vid behov föreskrivas .

(18)   Ett system genom vilket medlemsstatens behöriga myndighet registrerar och godkänner alla foderföretag är lämpligt för att säkra spårbarheten från tillverkare till användare och för att underlätta genomförandet av effektiva offentliga kontroller. De befintliga systemen för insamling av uppgifter om foderföretag kan användas av den behöriga myndigheten i medlemsstaterna för att inleda och genomföra det system som föreskrivs i denna förordning .

(19)   Det är lämpligt att upprätthålla ett godkännandesystem för foderföretag för verksamhet som kan medföra en större risk vid fodertillverkning. Man bör införa förfaranden som utvidgar den nuvarande räckvidd av godkännandesystemet som föreskrivs i direktiv 95/69/EG.

(20)   För att registreras eller godkännas bör foderföretagen uppfylla ett flertal villkor som är relevanta för deras hantering av lokaler, utrustning, personal, produktion, kvalitetskontroll, lagring och dokumentation som säkerställer både fodersäkerheten och produkternas spårbarhet. Förfaranden bör föreskrivas för att dessa villkor skall kunna varieras i syfte att säkerställa deras lämplighet för olika typer av foderföretag. Det är lämpligt att tillåta medlemsstaterna att bevilja villkorligt godkännande av anläggningar, om det vid besök på plats visar sig att anläggningen uppfyller alla krav på infrastruktur och utrustning. Det är emellertid också lämpligt att fastställa en längsta tid för ett sådant villkorligt godkännande.

(21)   Det bör föreskrivas förfaranden för att tillfälligt upphäva, ändra eller återta registrering eller godkännande när anläggningar ändrar eller upphör med sin verksamhet eller inte längre uppfyller villkoren för den .

(22)    Spårning av foder och foderingredienser genom foderkedjan är oundgängligt för fodersäkerheten. Förordning (EG) nr 178/2002 innehåller bestämmelser som säkerställer spårbarheten av foder och foderingredienser och som föreskriver ett förfarande för antagande av genomförandebestämmelser för specifika sektorer.

(23)    På varandra följande foderkriser har visat att brister i något led av foderkedjan kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser. Foderproduktionen och dess komplexa distributionskedja underlättar inte återtagande av foder från marknaden. Kostnaderna för att rätta till ekonomisk skada inom foder- och livsmedelskedjan tas ofta från offentliga medel. Man skulle bättre kunna rätta till denna ekonomiska konsekvens till en låg kostnad för samhället om den företagare vars verksamhet orsakar ekonomisk skada inom fodersektorn tvingas bära det ekonomiska ansvaret. Att fastställa ett allmänt obligatoriskt system för ekonomiskt ansvar och ekonomiska garantier, exempelvis genom försäkringar, som gäller alla foderföretagare, kanske dock inte är möjligt eller lämpligt. Kommissionen bör därför mer ingående överväga denna fråga och samtidigt ta hänsyn till bestämmelser i befintlig lagstiftning med avseende på skadeståndsansvar på andra områden samt befintliga system och metoder i medlemsstaterna. I detta syfte bör kommissionen lägga fram en rapport, vid behov tillsammans med lagstiftningsförslag.

(24)    Foder som importeras till gemenskapen måste uppfylla de allmänna kraven enligt förordning (EG) nr 178/2002 och importvillkoren enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2004 av den... [ om kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd] (10) . För att undvika handelsstörningar är det lämpligt att import i avvaktan på att genomförandeåtgärderna avslutas fortsatt är tillåten enligt de villkor som föreskrivs i direktiv 98/51/EG.

(25)    Gemenskapsprodukter som exporteras till tredje land måste uppfylla de allmänna kraven enligt förordning (EG) nr 178/2002.

(26)    Det är lämpligt att vidga räckvidden för systemet för snabb varning för livsmedel och foder enligt förordning (EG) nr 178/2002, till att inbegripa risker för djurs hälsa eller för miljön orsakade av foder som använts till icke-livsmedelsproducerande djur.

(27)   Gemenskapslagstiftningen om foderhygien måste bygga på vetenskaplig rådgivning. Därför bör Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet vid behov alltid rådfrågas.

(28)   Kommissionen och medlemsstaterna har ett nära och effektivt samarbete inom Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa för att ta hänsyn till teknisk och vetenskaplig utveckling.

(29)   Denna förordning tar hänsyn till internationella åtaganden i WTO-avtalet om sanitära och fytosanitära frågor samt de internationella normerna för livsmedelssäkerhet i Codex Alimentarius.

(30)   Direktiven 95/69/EG och 98/51/EG bör upphävas .

(31)    Medlemsstaterna bör införa bestämmelser om påföljder, som är tillämpliga vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, och skall se till att de tillämpas. Påföljderna måste vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(32)    Det är lämpligt att skjuta upp datum för tillämpning av förordningen för att de foderföretag som påverkas av den skall få tid att anpassa sig.

(33)    De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(11) .

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ÄMNESOMRÅDE, RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs

   a) allmänna bestämmelser om foderhygien,
   b) villkor och förfaranden som säkerställer spårbarhet av foder,
   c) villkor och förfaranden för registrering och godkännande.

Artikel 2

Räckvidd

1.  Denna förordning skall gälla för

   a) verksamhet som bedrivs av foderföretagare i alla led från och inklusive primärproduktion av foder till och inklusive utsläppande av foder på marknaden,
   b) utfodring av livsmedelsproducerande djur,
   c) import av foder från och export till tredjeländer .

2.  Denna förordning skall inte gälla för

  a) privat inhemsk produktion av foder
   för livsmedelsproducerande djur för privat inhemsk konsumtion och
   för icke-livsmedelsproducerande djur,
   b) utfodring av livsmedelsproducerande djur för privat inhemsk konsumtion eller för de verksamheter som anges i artikel 1.2 c i förordning (EG) nr …/2004 [om livsmedelshygien] (12) ,
   c) utfodring av icke- livsmedelsproducerande djur,
   d) producentens direktförsäljning av små mängder primärproducerat foder till lokala jordbruksföretag för användning på dessa jordbruksföretag ,
   e) detaljhandel med foder för sällskapsdjur.

3.   Medlemsstaterna får fastställa bestämmelser och riktlinjer för de verksamheter som avses i punkt 2. Sådana nationella bestämmelser och riktlinjer skall säkerställa att målen för denna förordning uppnås.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning används beteckningarna i förordning (EG) nr 178/2002 med de särskilda betydelser som här anges:

   a) "foderhygien": de åtgärder och villkor som är nödvändiga för att bekämpa faror och för att foder skall vara tjänligt att konsumeras av djur med hänsyn till dess avsedda användningsområde.
   b) "foderföretagare": den fysiska eller juridiska person som ansvarar för att kraven enligt denna förordning uppfylls i foderföretaget under deras kontroll.
   c) "fodertillsatser": ämnen eller mikroorganismer som är tillåtna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser(13) .
   d) "anläggning": enhet i ett foderföretag.
   e) "behörig myndighet": myndigheten i en medlemsstat eller ett tredje land som utsetts att utföra offentliga kontroller.
   f) "primärproduktion av foder": produktion av jordbruksprodukter, särskilt odling, skörd, mjölkning, uppfödning av djur (före slakt) eller fiske som enbart resulterar i produkter som inte genomgår någon hantering efter det att de har skördats, insamlats eller fångats, med undantag av enkel fysisk behandling.

KAPITEL II

SKYLDIGHETER

Artikel 4

Allmänna skyldigheter

1.   Foderföretagarna skall se till att alla produktions-, bearbetnings- och distributionsled under deras kontroll genomförs i enlighet med tillämplig gemenskapslagstiftning, nationell lagstiftning som är förenlig med denna samt god praxis och i synnerhet att de uppfyller de relevanta hygienkraven i denna förordning.

2.   Vid utfodring av livsmedelsproducerande djur skall jordbrukare vidta åtgärder och anta förfaranden för att se till att risken för biologisk, kemisk och fysisk kontaminering av foder, djur och animalieprodukter är så låg som rimligen är möjligt .

Artikel 5

Särskilda skyldigheter

1.  När det gäller verksamhet inom primärproduktion av foder och följande därmed sammanhängande verksamhet såsom

   a) transport, lagring och hantering av primärprodukter på produktionsplatsen ,
   b) transport för att leverera primärprodukter från produktionsplatsen till en anläggning,
   c) blandning av foder uteslutande för den egna djurhållningen utan användning av tillsatser eller förblandningar av tillsatser med undantag för tillsatser vid ensilering,
skall foderföretagare följa bestämmelserna i bilaga I, om dessa är relevanta för verksamheten.

2.    När det gäller annan verksamhet än den som avses i punkt 1, inklusive blandning av foder uteslutande för den egna djurhållningen vid användning av tillsatser eller förblandningar av tillsatser med undantag av tillsatser vid ensilering, skall foderföretagare följa bestämmelserna i bilaga II, om dessa är relevanta för verksamheten .

3.  Foderföretagare skall

   a) uppfylla de särskilda mikrobiologiska kriterierna,
   b) vidta åtgärder eller anta förfaranden som är nödvändiga för att särskilda mål skall uppnås.

De kriterier och mål som avses i a och b skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

4.   Foderföretagare kan tillämpa de riktlinjer som ges i artiklarna 20–22 för att hjälpa dem att uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning.

5.   Jordbrukare skall följa bestämmelserna i bilaga III vid utfodring av livsmedelsproducerande djur.

6.    Foderföretagare och jordbrukare skall införskaffa och använda foder endast från anläggningar som är registrerade och/eller godkända i enlighet med denna förordning.

Artikel 6

Systemet för faroanalys och kritiska styrpunkter (HACCP)

1.   Foderföretagare som bedriver annan verksamhet än vad som anges i artikel 5.1 skall inrätta, genomföra och upprätthålla ett permanent skriftligt förfarande eller förfaranden som grundar sig på principerna för faroanalys och kritiska styrpunkter (HACCP).

2.  De HACCP-principer som avses i punkt 1 är följande:

   a) Identifiera de faror som måste förebyggas, undanröjas eller minskas till en godtagbar nivå.
   b) Identifiera kritiska styrpunkter i det eller de led när kontroll är av yttersta vikt för att förebygga eller undanröja en fara eller minska den till en godtagbar nivå.
   c) Fastställa kritiska gränsvärden mellan godtagbart och icke godtagbart för de kritiska styrpunkterna för att förhindra, undanröja eller minska faror som identifierats.
   d) Upprätta och genomföra effektiva förfaranden för övervakning av de kritiska styrpunkterna.
   e) Fastställa vilka korrigerande åtgärder som skall vidtas när övervakningen visar att en kritisk styrpunkt inte är under kontroll.
   f) Upprätta förfaranden för att kontrollera att de åtgärder som sammanfattas i a–e är fullständiga och effektiva. Kontrollförfarandena skall genomföras regelbundet.
   g) Upprätta dokumentation och föra journal i rimlig proportion till foderföretagens verksamhet och storlek för att påvisa att åtgärderna som sammanfattas i a–f genomförs effektivt.

3.   Om en produkt, process eller något led av produktion, bearbetning, lagring och distribution ändras, skall foderföretagarna se över sitt förfarande och göra nödvändiga ändringar.

4.   Som en del av det förfarandesystem som avses i punkt 1 får foderföretagare tillämpa riktlinjer för god hygien tillsammans med de riktlinjer för tillämpning av HACCP som har utarbetats i enlighet med artikel 21.

5.   Bestämmelser som underlättar tillämpningen av denna artikel, även för små företag, kan antas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2 .

Artikel 7

Dokumentation om HACCP-systemet

1.  Foderföretagare skall

   a) överlämna till den behöriga myndigheten bevis, i den form som den behöriga myndigheten begär, på att de följer artikel 6,
   b) se till att alla dokument som beskriver de förfaranden som utarbetats i enlighet med artikel 6 alltid är uppdaterade.

2.   Den behöriga myndigheten skall ta hänsyn till foderföretagets verksamhet och storlek när den fastställer krav på formen i enlighet med punkt 1 a.

3.   Detaljerade tillämpningsföreskrifter för denna artikel kan antas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2 . Sådana föreskrifter kan göra det lättare för vissa foderföretagare att tillämpa de HACCP-principer som utarbetats i enlighet med artiklarna 20–22 för att uppfylla kraven i enlighet med artikel 6.1.

Artikel 8

Ekonomiska garantier

1.    I syfte att förbereda för ett effektivt system med ekonomiska garantier för foderföretagare skall kommissionen, senast ... (14) , lägga fram en rapport om ekonomiska garantier på foderområdet som, förutom att den skall behandla befintliga nationella rättsliga bestämmelser, system och metoder som rör skadeståndsansvar på foderområdet och tillhörande områden, vid behov skall åtföljas av lagstiftningsförslag till ett sådant genomförbart garantisystem på EU-nivå. Dessa garantier bör täcka de totala kostnaderna för vilka företagarna kan göras ansvariga som en direkt följd av återtagande från marknaden, behandling och/eller destruktion av foder, djur och livsmedel som tillverkas av det.

2.    Foderföretagare skall hållas ansvariga för varje form av överträdelse av den relevanta lagstiftningen om fodersäkerhet, och företagare som de definieras i artikel 5.2 skall förete bevis på att de omfattas av de ekonomiska garantier som gemenskapens lagstiftningsåtgärder kräver enligt punkt 1.

Artikel 9

Offentliga kontroller, anmälan och registrering

1.   Foderföretagarna skall samarbeta med de behöriga myndigheterna i enlighet med tillämplig gemenskapslagstiftning och med denna förenlig nationell lagstiftning .

2.    Foderföretagare skall

   a) till lämplig behörig myndighet anmäla alla anläggningar under deras kontroll som är verksamma inom något led av produktion, bearbetning, lagring, transport eller distribution av foder, på det sätt som den behöriga myndigheten begär med tanke på registreringen,
   b) tillhandahålla till den behöriga myndigheten aktuella uppgifter om sådana anläggningar under deras kontroll som avses i led a samt anmäla till den behöriga myndigheten alla större ändringar i verksamheten och eventuell nedläggning av en befintlig anläggning.

3.    Den behöriga myndigheten skall föra ett eller flera register över anläggningar.

Artikel 10

Godkännande av foderföretags anläggningar

Foderföretagare skall se till att anläggningar under deras kontroll som omfattas av denna förordning godkänns av den behöriga myndigheten när

  1. sådana anläggningar bedriver en av följande verksamheter:
   a) Tillverkning och/eller utsläppande på marknaden av fodertillsatser som omfattas av förordning (EG) nr 1831/2003 eller produkter som omfattas av direktiv 82/471/EEG och som avses i kapitel 1 i bilaga IV till denna förordning.
   b) Tillverkning och/eller utsläppande på marknaden av förblandningar som är beredda med fodertillsatser som avses i kapitel 2 i bilaga IV till denna förordning.
   c) Tillverkning för utsläppande på marknaden eller produktion uteslutande för den egna djurhållningen av foderblandningar beredda med fodertillsatser eller förblandningar som innehåller fodertillsatser och som avses i kapitel 3 i bilaga IV till denna förordning.
   2. godkännande krävs enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där anläggningen finns.
   3. godkännande krävs enligt en förordning som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

Artikel 11

Foderföretagare skall inte verka utan

   a) registrering i enlighet med artikel 9, eller
   b) godkännande, när detta krävs i enlighet med artikel 10 .

Artikel 12

Medlemsstaterna tillhandahåller uppgifter om nationella godkännandebestämmelser

Alla medlemsstater som kräver att vissa anläggningar som finns på deras territorium skall godkännas enligt artikel 10.2 skall informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna om de relevanta nationella bestämmelserna.

Artikel 13

Godkännande av anläggningar genom den behöriga myndigheten

1.    Den behöriga myndigheten skall godkänna anläggningar endast när det genom ett besök på plats innan verksamheten har inletts, har påvisats att de uppfyller de relevanta kraven enligt denna förordning.

2.    Den behöriga myndigheten får ge ett villkorligt godkännande om det vid besöket på plats framgår att anläggningen uppfyller alla krav på infrastruktur och utrustning. Den behöriga myndigheten skall ge ett slutligt godkännande endast om det vid ett senare besök på plats inom tre månader efter det villkorliga godkännandet framgår att anläggningen uppfyller övriga krav som anges i punkt 1. Om det har gjorts väsentliga förbättringar men anläggningen ändå inte uppfyller samtliga krav, får den behöriga myndigheten förlänga det villkorliga godkännandet. Ett villkorligt godkännande får emellertid inte gälla längre än sammanlagt sex månader.

Artikel 14

Upphävning av registrering eller godkännande genom den behöriga myndigheten

Den behöriga myndigheten skall tillfälligt upphäva en registrering eller ett godkännande av en, flera eller alla av en anläggnings verksamheter när det påvisas att anläggningen inte längre uppfyller de villkor som gäller för verksamheterna.

En sådan upphävning skall vara i kraft tills anläggningen åter uppfyller villkoren. När villkoren inte uppfylls inom ett år skall artikel 15 gälla.

Artikel 15

Återkallelse av registrering eller godkännande genom den behöriga myndigheten

Den behöriga myndigheten skall återkalla registrering eller godkännande av en eller flera av en anläggnings verksamheter när

   a) anläggningen upphör med en eller flera av sina verksamheter,
   b) det påvisas att anläggningen under ett år inte har uppfyllt de villkor som gäller för dess verksamhet.
   c) den behöriga myndigheten konstaterar allvarliga brister eller vid upprepade tillfällen måste avbryta produktionen vid en anläggning och foderföretagaren inte kan lämna tillräckliga garantier för den framtida produktionen.

Artikel 16

Ändringar av registrering eller godkännande av en anläggning

Den behöriga myndigheten skall på begäran ändra registreringen eller godkännandet av en anläggning när anläggningen har påvisat att den har kapacitet att bedriva ytterligare verksamhet utöver den för vilken den först registrerats eller godkänts eller verksamhet som ersätter den ursprungliga .

Artikel 17

Undantag från besök på plats

Medlemsstaterna undantas från skyldigheten att göra besök på plats i enlighet med artikel 13 på foderföretag som verkar uteslutande som handelsidkare utan att inneha produkterna i sina lokaler.

Sådana foderföretag skall överlämna till den behöriga myndigheten en försäkran i den form som den behöriga myndigheten beslutat om, om att de fodermedel som släpps ut på marknaden uppfyller villkoren i denna förordning.

Artikel 18

Övergångsbestämmelser

1.   1 Anläggningar och mellanhänder som godkänts och/eller registrerats i enlighet med direktiv 95/69/EG får fortsätta sin verksamhet på villkor att de senast den dag denna förordning börjar tillämpas lämnar in en anmälan om detta till den relevanta behöriga myndigheten inom vars område deras lokaler är belägna .

2.   Anläggningar och mellanhänder som varken behöver godkännas eller registreras i enlighet med direktiv 95/69/EG, men som skall registreras enligt denna förordning, får fortsätta sin verksamhet på villkor att de senast den dag denna förordning börjar tillämpas lämnar in en ansökan om registrering till den relevanta behöriga myndigheten inom vars område deras lokaler är belägna .

3.    Inom två år från den dag denna förordning börjar tillämpas måste den sökande, i den form som den behöriga myndigheten beslutat om, förklara att villkoren i denna förordning är uppfyllda.

4.    De behöriga myndigheterna skall beakta de befintliga systemen för insamling av uppgifter och uppmana anmälaren eller den sökande att endast lämna sådana kompletterande uppgifter som garanterar att villkoren i denna förordning uppfylls. De behöriga myndigheterna kan i synnerhet betrakta en anmälan enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr…/2004 [om livsmedelshygien] som en ansökan enligt punkt 2.

Artikel 19

Förteckning över registrerade och godkända anläggningar

1.   Den behöriga myndigheten skall i en eller flera nationell(a) förteckning(ar) föra in de anläggningar som registrerats enligt artikel 9 .

2.    Anläggningar som godkänts av den behöriga myndigheten enligt artikel 13 skall föras in i en nationell förteckning under ett individuellt identifikationsnummer.

3 .   Medlemsstaterna skall hålla uppgifterna om anläggningar på den förteckning som avses i punkterna 1 och 2 uppdaterade i enlighet med de beslut om upphävande, återkallelse eller ändring av registreringen eller godkännandet som avses i artiklarna 14, 15 och 16.

4 .   Den förteckning som avses i punkt 2 skall utformas enligt mallen i kapitel I i bilaga V.

5 .   Det godkännandenummer som avses i punkt 2 skall ha den utformning som fastställs i kapitel II i bilaga V.

Kommissionen skall konsolidera och första gången i november 2007, göra den del av medlemsstaternas förteckningar som innefattar den förteckning över anläggningar som avses i punkt 2 tillgänglig för allmänheten, och skall därefter senast den 30 november varje år göra den/de konsoliderade förteckningen(arna) tillgänglig(a) för allmänheten med beaktande av de ändringar som gjorts under året .

Medlemsstaterna skall göra den förteckning/de förteckningar över anläggningar som avses i punkt 1 tillgängliga för allmänheten.

KAPITEL III

RIKTLINJER FÖR GOD HYGIEN

Artikel 20

Utarbetande, spridning och tillämpning av riktlinjer

1.   Kommissionen skall stödja utarbetandet av gemenskapsriktlinjer för god praxis inom fodersektorn och för tillämpning av HACCP-principer i enlighet med artikel 22 .

Vid behov skall medlemsstaterna stödja utarbetandet av nationella riktlinjer i enlighet med artikel 21 .

2.   Spridningen och tillämpningen av både nationella riktlinjer och gemenskapsriktlinjer skall stödjas av de behöriga myndigheterna.

3.   Trots det ovan sagda är tillämpningen av dessa riktlinjer frivillig för foderföretagarna.

Artikel 21

Nationella riktlinjer

1.  Foderbranschen skall sprida och utarbeta nationella riktlinjer för god praxis

   a) i samråd med företrädare för särskilt berörda parter, t.ex. behöriga myndigheter och användargrupper ,
   b) med beaktande av relevanta handlingsregler i Codex Alimentarius, och
   c) med beaktande av kraven i bilaga I, om de gäller primärproduktion av foder .

2 .  Medlemsstaterna skall bedöma de nationella riktlinjerna för att se till att

   a) riktlinjerna har utarbetats i enlighet med punkt 1,
   b) innehållet i riktlinjerna är praktiskt genomförbart för de relevanta sektorerna,
   c) riktlinjerna är ett lämpligt stöd för att se till att artiklarna 4, 5 och 6 följs inom de sektorer och/eller för de foder som omfattas .

3 .   Medlemsstaterna skall översända de nationella riktlinjerna till kommissionen.

Kommissionen skall upprätta och föra ett  registreringssystem för dessa riktlinjer och göra det tillgängligt för medlemsstaterna.

Artikel 22

Gemenskapsriktlinjer

1.   Innan gemenskapsriktlinjer för god hygien eller för tillämpning av HACCP-principer utarbetas, skall kommissionen samråda med den kommitté som avses i artikel 31.1. Syftet med samrådet skall vara att överväga inriktningen för riktlinjerna, deras räckvidd och innehåll.

2.  Vid förberedelsen av gemenskapsriktlinjer skall kommissionen se till att de utarbetas och sprids

   a) genom eller i samråd med lämpliga företrädare för europeiska fodersektorer och andra berörda parter, såsom konsumentgrupper,
   b) i samarbete med parter vars intressen kan komma att påverkas i stor omfattning, inklusive behöriga myndigheter.

3.  Gemenskapsriktlinjer skall utarbetas och spridas med hänsyn till

   a) relevanta etiska regler i Codex Alimentarius,
   b) med beaktande av kraven i bilaga I när det gäller primärproduktion av foder .

4.  Den kommitté som avses i artikel 31.1 skall bedöma utkastet till gemenskapsriktlinjer för att se till att

   a) de har utarbetats i enlighet med punkterna 2 och 3,
   b) innehållet i riktlinjerna är tillämpligt inom hela gemenskapen för de sektorer de gäller,
   c) de är lämpliga som stöd för att tillse att bestämmelserna i artiklarna 4, 5 och 6 uppfylls när det gäller de sektorer och/eller de foder som berörs.

5.   Kommissionen skall uppmana den kommitté som avses i artikel 31.1 att regelbundet se över de gemenskapsriktlinjer som förbereds i enlighet med denna artikel, i samarbete med de organ som anges i punkt 2. Syftet med denna översyn skall vara att se till att riktlinjerna är tillämpliga och att de tar hänsyn till teknisk och vetenskaplig utveckling.

6.   Titlar på och hänvisningar till gemenskapsriktlinjer skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien.

KAPITEL IV

IMPORT OCH EXPORT

Artikel 23

Import

1.  Foderföretagare som importerar foder från tredje land skall se till att importen sker endast i enlighet med följande villkor:

   a) Det avsändande tredje landet är upptaget på en förteckning, som upprättats i enlighet med artikel 48 i förordning (EG) nr …/2004 [ om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd] över tredje länder från vilka foder får importeras.
   b) Det avsändande tredje landet är upptaget på en förteckning, som upprättats och uppdateras genom det tredje landet i enlighet med artikel 48 i förordning (EG) nr …/2004 [ om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd] över anläggningar från vilka foder får importeras.
   c) Fodret har producerats av den avsändande anläggningen eller av en annan anläggning som finns införd i den förteckning som avses i b, eller i gemenskapen.
  d) Fodret uppfyller
   i) kraven enligt denna förordning och annan gemenskapslagstiftning om bestämmelser för foder, eller
   ii) villkor som gemenskapen anser vara åtminstone likvärdiga , eller
   iii) om gemenskapen har slutit ett särskilt avtal med det exporterande landet, krav som ingår i detta avtal .

2.   En mall för en importlicens kan godkännas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

Artikel 24

Interimistiska åtgärder

Genom undantag från artikel 33 och i väntan på att förteckningar enligt artikel 23.1  a och b skall sammanställas skall import även fortsättningsvis godkännas enligt villkoren i artikel 6 i direktiv 98/51/EG .

Artikel 25

Export

Foder, inklusive foder för icke livsmedelsproducerande djur, som produceras i gemenskapen för att släppas ut på marknaden i tredjeländer måste uppfylla bestämmelserna i artikel 12 i rådets förordning (EG) nr 178/2002.

KAPITEL V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 26

Genomförandeåtgärder

Genomförandeåtgärder kan fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

Artikel 27

Ändringar av bilagorna I, II och III

Bilagorna I, II och III får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 31.2 för att ta hänsyn till

   a) utvecklingen av regler för god praxis ,
   b) erfarenheterna från genomförandet av HACCP-baserade system enligt artikel 6,
   c) teknisk utveckling,
   d) vetenskapliga utlåtanden , särskilt ny riskbedömning,
   e) uppställande av mål för fodersäkerhet,
   f) utarbetandet av krav som rör särskilda verksamheter.

Artikel 28

Undantag från bestämmelserna i bilagorna I, II och III

Undantag från bestämmelserna i bilagorna I, II och III får beviljas av särskilda skäl enligt förfarandet i artikel 31.2, under förutsättning att dessa undantag inte motverkar syftet med denna förordning .

Artikel 29

System för snabb varning

Om ett foder, inklusive foder för icke livsmedelsproducerande djur, innebär en allvarlig risk för djurs eller människors hälsa eller för miljön, skall bestämmelserna i artikel 50 i förordning (EG) nr 178/2002 tillämpas i tillämpliga delar.

Artikel 30

Påföljder

Medlemsstaterna skall fastställa regler om påföljder som skall tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, och skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs . De föreskrivna påföljderna måste vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla bestämmelserna till kommissionen senast ...(15) och skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla eventuella senare ändringar av dessa bestämmelser .

Artikel 31

Förfarandet för ständiga kommittéer

1.   Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som inrättats genom förordning (EG) nr 178/2002 (nedan kallad "kommittén").

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 32

Samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet

Kommissionen skall samråda med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet om alla frågor som omfattas av räckvidden för denna förordning och som avsevärt skulle kunna påverka folkhälsan, samt i synnerhet innan kommissionen föreslår kriterier eller mål i enlighet med artikel 5.3.

Artikel 33

Upphävande

Direktiv 95/69/EG och 98/51/EG upphävs utan att det påverkar uppfyllandet av medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfrister för införlivande, från och med den dag denna förordning börjar tillämpas.

Artikel 34

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den dag då Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2004 av den …. [om livsmedelshygien] börjar tillämpas (16) .

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

DEL A

Krav för foderföretag inom den primärproduktion av foder som avses i artikel 5.1

1.   Foderföretagare som ansvarar för primärproduktion av foder skall se till att verksamheten styrs och genomförs på ett sätt som förebygger, undanröjer eller minskar faror som kan äventyra fodersäkerheten .

2.   Foderföretagarna skall så långt som möjligt se till att primärprodukter som produceras, bereds, rengörs, förpackas, lagras och transporteras på deras ansvar skyddas mot kontaminering och nedbrytning.

3.  Foderföretagarna skall uppfylla skyldigheterna enligt punkterna 1 och 2 genom att följa lämplig gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning om kontroll av faror, vilket inbegriper

   i) åtgärder för att kontrollera farlig kontaminering, exempelvis genom luft, mark, vatten, gödningsmedel, växtskyddsmedel, bekämpningsmedel, veterinärmedicinska produkter samt hantering och bortskaffande av avfall,
   ii) åtgärder som hänger samman med växtskydd, djurhälsa och miljö och som påverkar fodersäkerheten, inklusive program för övervakning och kontroll av zoonoser och zoonotiska agens.

4.  Vid behov skall foderföretagare vidta tillräckliga åtgärder i synnerhet för att

   a) se till att lokaler, utrustning, behållare, lådor och fordon som används för produktion, beredning, klassificering, förpackning, lagring och transport av foder hålls rena och, vid behov efter rengöringen, på lämpligt sätt desinficeras,
   b) vid behov säkerställa hygieniska produktions-, transport- och lagringsförhållanden för foder samt dess renhet,
   c) använda rent vatten när det är nödvändigt att förebygga farlig kontaminering,
   d) förebygga, i den utsträckning det är möjligt, farlig kontaminering genom djur och skadedjur,
   e) lagra och hantera avfall och farliga ämnen separat och på ett sätt som förebygger farlig kontaminering,
   f) säkerställa att förpackningsmaterial inte förorsakar farlig kontaminering av foder,
   g) beakta resultaten av eventuella relevanta analyser som gjorts på prov från primärprodukter eller andra prov av betydelse för fodersäkerhet.

Journalföring

1.   Foderföretagare skall föra journal över och bevara uppgifterna om åtgärder som vidtas för att kontrollera faror på lämpligt sätt och under en lämplig period som står i proportion till foderföretagets verksamhet och storlek. Forderföretagare måste ge den behöriga myndigheten tillgång till relevanta uppgifter i dessa journaler.

2.  Foderföretagare måste särskilt föra journal över

   a) användning av växtskydds- och bekämpningsmedel,
   b) användning av genetiskt modifierat utsäde,
   c) förekomst av skadedjur eller sjukdomar som kan påverka säkerheten hos primärprodukter,
   d) resultat från eventuella analyser som gjorts på prov från primärprodukter eller andra prov som tagits i diagnostiska syften och som är av betydelse för fodersäkerheten,
   e) vid varje sändning, varifrån det kommer och i vilken mängd, samt vid varje leverans, vart fodret sålts och i vilken mängd.

3.   Andra personer, som veterinärer, agronomer och jordbrukstekniker, får hjälpa foderföretagarna med förandet av journaler som är av vikt för den verksamhet de genomfört på jordbruksföretaget.

DEL B

Rekommendationer om riktlinjer för god praxis

1.   Om de nationella riktlinjer och gemenskapsriktlinjer som avses i artiklarna 20–22 i denna förordning upprättas skall de innehålla riktlinjer för god praxis vid kontroll av faror inom primärproduktion av foder .

2.  Riktlinjerna för god praxis skall ge lämplig information om faror som kan uppstå inom primärproduktion av foder och om åtgärder för att kontrollera faror, inklusive relevanta bestämmelser i gemenskapslagstiftningen och den nationella lagstiftningen eller i nationella program och gemenskapsprogram som t.ex. följande:

   a) Kontroll av kontaminering som mykotoxiner, tungmetaller och radioaktiva ämnen.
   b) Användning av vatten, organiskt avfall och gödningsmedel.
   c) Korrekt och lämplig användning av växtskydds- och bekämpningsmedel samt deras spårbarhet.
   d) Korrekt och lämplig användning av veterinärmedicinska produkter och fodertillsatser samt deras spårbarhet.
   e) (Beredning, lagring och) spårbarhet av foderråvaror.
   f) Korrekt hantering av döda djur, avfall och skräp.
   g) Skyddsåtgärder för att förhindra att smittsamma sjukdomar som kan överföras till djur genom foder införs, samt skyldighet att meddela den behöriga myndigheten.
   h) Förfaranden, rutiner och metoder för att se till att foder produceras, bereds, förpackas, lagras och transporteras under lämpliga hygieniska förhållanden, inklusive effektiv rengöring och skadedjursbekämpning.
   i) Åtgärder i samband med journalföring.

BILAGA II

Krav för foderföretag inom andra led än primärproduktion av foder som avses i artikel 5.1

Lokaler och utrustning

1.   Foderbearbetningslokaler, lagerutrymmen, utrustning, behållare, lådor, fordon och deras omedelbara omgivning skall hållas rena, och effektiva program för bekämpning av skadedjur skall genomföras.

2.  Lokalernas och utrustningens planering, utformning, konstruktion och storlek skall

   a) ge möjlighet till tillräcklig rengöring och/eller desinficering,
   b) vara sådan att risken för fel minskas för att undvika kontaminering, korskontaminering och all annan försämring av produkternas säkerhet och kvalitet. Maskiner som kommer i kontakt med foder skall torkas efter våtrengöring.

3.   Lokaler och utrustning som används för blandning och/eller tillverkning skall regelbundet kontrolleras på lämpligt sätt i enlighet med de skriftliga förfaranden som tillverkaren upprättat på förhand för produkterna.

a)   Alla vågar och all mätutrustning som används vid tillverkningen av foder skall vara lämplig för vikt- och volymmängderna, vars exakthet regelbundet skall mätas och testas.

b)   Alla blandare som används vid tillverkningen av foder skall vara lämpliga för de vikt- och volymmängder som blandas och skall klara av att tillverka lämpliga homogena blandningar och homogena utspädningar. Foderföretagarna skall visa att blandarna är effektiva när det gäller homogenitet.

4.   Lokalerna måste ha tillräckligt dagsljus och/eller belysning.

5.   Avloppen måste vara tillräckliga för avsett ändamål. De måste vara utformade och konstruerade på ett sådant sätt att risken för kontaminering av foder undviks.

6.   Det vatten som används vid fodertillverkning skall vara av lämplig kvalitet för djur. Vattenledningarna skall vara av inert material.

7.   Avloppsvatten, avfall och regnvatten skall bortskaffas på ett sådant sätt att utrustning samt fodrets säkerhet och kvalitet säkert inte påverkas. Nedbrytning och damm skall kontrolleras för att förhindra skadedjursangrepp .

8.   Fönster och andra öppningar måste vid behov utrustas med skydd mot skadedjur. Dörrar måste sluta tätt och skydda mot skadedjur när de är stängda.

9.   Vid behov måste innertak och inventarier som är fästa i taket vara utformade, konstruerade och behandlade på ett sådant sätt att ansamling av smuts förhindras och att kondensbildning, uppkomst av oönskat mögel och avgivande av partiklar som kan påverka fodrets säkerhet och kvalitet begränsas.

Personal

Foderföretagen måste ha tillräckligt med personal som har de kunskaper och kvalifikationer som krävs för tillverkning av produkterna i fråga. En organisationsplan som i detalj anger den arbetsledande personalens kvalifikationer (t.ex. utbildningsbevis, yrkeserfarenhet) och ansvar skall upprättas och hållas tillgänglig för de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen. Hela personalen måste få en tydlig, skriftlig information om sina uppgifter, ansvarsområden och befogenheter, särskilt i samband med förändringar, så att den önskade produktkvaliteten uppnås.

Produktion

1.   En kvalificerad person skall utses för att ansvara för tillverkningen.

2.   Foderföretagare skall förvissa sig om att de olika leden i tillverkningen genomförs i enlighet med på förhand upprättade skriftliga förfaranden och anvisningar, vilka syftar till att definiera, kontrollera och styra kontrollen av tillverkningsprocessens kritiska moment.

3.   Åtgärder av teknisk eller organisatorisk art skall vidtas för att vid behov undvika eller minska korskontaminering och felaktigheter. Tillräckliga och anpassade resurser skall finnas tillgängliga för att utföra kontroller under tillverkningen.

4.   Förekomsten av förbjudet foder , främmande ämnen och andra kontaminanter när det gäller människors eller djurs hälsa skall övervakas, och lämpliga kontrollstrategier skall tillämpas för att minska risken.

5.   Avfall och råvaror som inte är lämpliga som foder bör isoleras och identifieras. Allt sådant material som innehåller farliga halter av veterinära läkemedel, främmande ämnen eller andra risker skall hanteras på lämpligt sätt och inte användas som foder.

6.    Foderföretagare skall vidta lämpliga åtgärder för att garantera att de produkter som framställs kan spåras på ett effektivt sätt.

Kvalitetskontroll

1.   När så är lämpligt skall en kvalificerad person utses för att ansvara för kvalitetskontrollen.

2.   Foderföretagen skall som en del av systemet för kvalitetskontroll ha tillgång till ett laboratorium med tillräcklig personal och utrustning .

3.   En skriftlig kvalitetskontrollplan skall upprättas och genomföras, och den skall bland annat innefatta kontroll av de kritiska momenten i tillverkningsprocessen, på vilket sätt och hur ofta provtagningarna görs, vilka analysmetoder som tillämpas och hur ofta analyser görs, efterlevnaden av specifikationerna – och vad som händer om specifikationerna inte efterlevs – från och med bearbetade råvaror till slutprodukter.

4.   För att säkerställa spårbarheten skall tillverkaren dokumentera de råvaror som använts i slutprodukten. Dokumentationen måste finnas tillgänglig för de behöriga myndigheterna under en lämplig tidsperiod beroende på den användning för vilken produkterna släpps ut på marknaden. Från ingredienserna och från varje parti av produkter som tillverkas och släpps ut på marknaden eller (vid kontinuerlig tillverkning) från varje definierad del av produktionen skall dessutom prover tas i tillräcklig mängd, enligt ett förfarande som tillverkaren angivit på förhand, och bevaras för att säkerställa spårning (regelbundet om det gäller tillverkning uteslutande för tillverkarens egna behov). Proverna skall förseglas och märkas så att de lätt kan identifieras. De skall bevaras under sådana lagringsförhållanden att onormala förändringar av provets sammansättning eller försämring förhindras . Proverna skall finnas tillgängliga för de behöriga myndigheterna så länge som anses lämpligt beroende på den användning för vilken fodret släpps ut på marknaden. När det gäller djurfoder för icke-livsmedelsproducerande djur behöver tillverkaren av djurfodret endast behålla prover tagna på den färdiga produkten.

Lagring och transport

1.   Bearbetade foder skall hållas separat från obearbetade foderråvaror och fodertillsatser för att undvika korskontaminering av det bearbetade fodret, och lämpliga förpackningsmaterial skall användas.

2.   Foder skall lagras och transporteras i lämpliga behållare. De skall förvaras i lokaler som utformats, anpassats och underhålls för att säkerställa goda lagringsförhållanden och dit endast de personer som fått foderföretagarnas tillstånd har tillträde.

3.   Foder skall lagras och transporteras så att de lätt kan identifieras och så att all förväxling eller korskontaminering undviks och försämring förhindras.

4.   Behållare och utrustning som används för transport, lagring, överföring, hantering och vägning skall hållas rena. Rengöringsprogram skall införas och spår av rengöringsmedel och desinfektionsmedel skall minimeras.

5.   All nedbrytning skall minimeras och hållas under kontroll för att begränsa skadedjursangrepp .

6.   Vid behov skall temperaturen vara så låg som möjligt för att undvika kondensation och nedbrytning.

Dokumentation

1.   Alla foderföretagare, inbegripet de som verkar uteslutande som handelsidkare utan att någonsin inneha produkten i sina lokaler, skall föra ett register över relevanta uppgifter om inköp, produktion och försäljning för effektiv spårning från mottagande och sändning, inklusive export, till slutdestinationen.

2.   Foderföretagare, utom mellanhänder som uteslutande verkar som återförsäljare utan att någonsin hantera produkten i sina lokaler, skall ha följande dokumentation i ett register:

a)   Dokumentation som gäller tillverkningsprocessen och kontrollerna.

Foderföretagen skall ha ett dokumentationssystem, dels för att kunna definiera och säkerställa kontrollen av de kritiska momenten i tillverkningsprocessen, dels för att upprätta och genomföra en kvalitetskontrollplan. De skall arkivera resultaten från de relevanta kontrollerna. Samtliga dessa dokument skall arkiveras så att det går att spåra varje parti av produkter som släppts ut på marknaden och att avgöra ansvarsfrågan vid reklamationer.

b)   Dokumentation i samband med spårbarhet, särskilt

i)  Tillsatser

   - Typ och mängd av producerade tillsatser, respektive tillverkningsdatum och, i förekommande fall, nummer på partiet eller, vid kontinuerlig tillverkning, den angivna delen av produktionen.
   - Namn på och adress till den anläggning till vilken tillsatserna levererats, typ och mängd av levererade tillsatser och, i förekommande fall, nummer på partiet eller, vid kontinuerlig tillverkning, den angivna delen av produktionen.

ii)  Produkter som omfattas av direktiv 82/471/EEG

   - Typ av produkter och producerad mängd, respektive tillverkningsdatum och, i förekommande fall, nummer på partiet eller, vid kontinuerlig tillverkning, den angivna delen av produktionen.
   - Namn på och adresser till anläggningar eller användare (anläggningar eller jordbrukare ) till vilka produkterna levererats, typ och mängd av levererade produkter och, i förekommande fall, nummer på partiet eller, vid kontinuerlig tillverkning, den angivna delen av produktionen.

iii)  Förblandningar

   - Namn på och adresser till tillverkarna eller leverantörerna av tillsatser, typ och mängd av använda tillsatser och, i förekommande fall, nummer på partiet eller, vid kontinuerlig tillverkning, den angivna delen av produktionen.
   - Tillverkningsdatum för förblandningen och, i förekommande fall, nummer på partiet.
   - Namn på och adresser till anläggningar till vilka förblandningen levereras, leveransdatum, typ och mängd av levererad förblandning och, i förekommande fall, nummer på partiet.

iv)  Foderblandningar/foderråvarublandningar

   - Namn på och adresser till tillverkarna eller leverantörerna av tillsatser, förblandningar/eller typ och mängd av använd förblandning och, i förekommande fall, nummer på partiet.
   - Namn på och adresser till leverantörerna av foder och tilläggsfoder samt leveransdatum.
   - Foderblandningens typ, mängd och sammansättning.
   - Typ och mängd av tillverkade foderråvaror eller foderblandningar, tillverkningsdatum och namn på och adress till köparen (t.ex. jordbrukare , andra foderföretagare ).

Reklamationer och återkallande av produkter

1.   Foderföretagarna skall upprätta ett system för registrering och behandling av reklamationer.

2.   De skall, om det visar sig vara nödvändigt, upprätta ett system för ett snabbt återkallande av produkter som gått ut i distributionsledet. Foderföretagarna skall genom skriftliga förfaranden precisera vad som händer med återkallade produkter, och dessa skall bedömas på nytt genom kvalitetskontroll innan de släpps ut på marknaden igen.

BILAGA III

Goda utfodringsrutiner

Betesgång

Betande på betesmark och odlingsmark skall ske på ett sätt som minimerar kontaminering av livsmedel av animaliskt ursprung genom fysiska, biologiska eller kemiska faror.

För att minimera biologisk korskontaminering från naturgödsel i de fall ett sådant potentiellt problem förekommer och för att se till att karensperioden för användning av kemikalier inom jordbruket följs, skall i förekommande fall en lämplig viloperiod iakttas innan djur tillåts beta på betesmark eller äta av grödor och odlingsrester, samt mellan betesrotationen.

Krav på stall och utfodringsutrustning

Enheten för djurproduktion skall utformas så att den kan rengöras på ett tillfredsställande sätt . Djurproduktionsenheten och utfodringsutrustningen skall rengöras grundligt och regelbundet för att förhindra uppkomst av faror . Kemikalier som används vid rengöring och desinfektion skall användas enligt anvisningarna och lagras separat från foder och utfodringsplatser.

Ett system för bekämpning av skadedjur skall tas i bruk för att förhindra att skadedjur kommer in i djurproduktionsenheten, vilket minskar möjligheten till kontaminering av foder och strö eller av djurproduktionsenheten.

Byggnader och utfodringsutrustning skall hållas rena. System för regelbundet avlägsnande av gödsel, avfall och andra eventuella källor till kontaminering av foder skall tas i bruk.

Foder och strö som används i djurproduktionsenheten skall bytas ut ofta så att det inte blir mögligt.

Utfodring

1.   Lagring

Foder skall lagras separat från kemikalier och andra produkter som är förbjudna i djurfoder . Lagerområden och behållare skall hållas rena och torra och vid behov skall lämpliga kontrollåtgärder vidtas för att bekämpa skadedjur . Lagerområdena och behållarna skall rengöras regelbundet för att undvika onödig korskontaminering.

Utsäde skall lagras på rätt sätt och så att det är utom räckhåll för djur.

Om de är avsedda för olika kategorier av djur skall såväl foder som innehåller läkemedel som foder som inte innehåller läkemedel lagras så att risken för att de ges till djur som de inte är avsedda för minskas.

2.   Distribution

Jordbruksföretagets system för distribution av foder skall garantera att rätt foder skickas till rätt destination. Vid distribution och utfodring skall foder hanteras på ett sätt som garanterar att kontaminering inte sprids från kontaminerade lagerområden och genom kontaminerad utrustning. Foder som inte innehåller läkemedel skall hanteras separat från foder som innehåller läkemedel för att förhindra kontaminering.

Transportfordon och utfodringsutrustning på jordbruksföretaget skall rengöras regelbundet, särskilt om de används för att leverera och distribuera foder som innehåller läkemedel .

Foder och vatten

Vatten som är avsett som dricksvatten eller för vattenbruk skall vara av lämplig kvalitet för de djur som föds upp. Om det finns anledning att befara att djur eller djurprodukter kontamineras av vattnet skall åtgärder vidtas för att bedöma och minimera riskerna .

Utfodrings- och vattenutrustning skall utformas, byggas och placeras så att kontaminering av foder och vatten minimeras . Vattensystemen skall rengöras och underhållas regelbundet, när det är möjligt.

Personal

Personer som ansvarar för utfodring och hantering av djur skall ha den förmåga, kunskap och kompetens som krävs.

BILAGA IV

KAPITEL 1

Godkända tillsatser enligt förordning (EG) nr 1831/2003:

   Näringstillsatser: alla tillsatser i gruppen.
   Zootekniska tillsatser: alla tillsatser i gruppen.
   Tekniska tillsatser:
   Tillsatser som omfattas av bilaga I.1 b (antioxidanter) i förordning (EG) nr 1831/2003; endast de som har fastställd högsta tillåtna halt.
   Organoleptiska tillsatser: tillsatser som omfattas av bilaga I.2 a (färgämnen) i förordning (EG) nr 1831/2003.
   Karotenoider och xantophyller

Produkter som omfattas av direktiv 82/471/EEG:

   Proteiner som framställts av mikroorganismer tillhörande grupperna bakterier, jästsvampar, alger, lägre svampar: alla produkter inom gruppen (utom undergrupp 1.2.1).
   Biprodukter från tillverkningen av aminosyror genom fermentation: alla produkter inom gruppen .

KAPITEL 2

Godkända tillsatser enligt förordning (EG) nr 1831/2003:

   Zootekniska tillsatser: tillsatser som omfattas av bilaga I.4 d (andra zootekniska tillsatser) i förordning (EG) nr 1831/2003.
   Antibiotika: alla tillsatser .
   Koccidiostatika och histomonostatika : alla tillsatser .
   Tillväxtbefrämjande medel: alla tillsatser .
   Näringstillsatser
   Tillsatser som omfattas av bilaga I.3 a ( vitaminer, provitaminer och kemiskt väldefinierade ämnen med likartad effekt ) i förordning (EG) nr 1831/2003 : A och D
   Tillsatser som omfattas av bilaga I.3 b (föreningar av spårelement) i förordning (EG) nr 1831/2003 : Cu och Se.

KAPITEL 3

Godkända tillsatser enligt förordning (EG) nr 1831/2003:

   Zootekniska tillsatser: tillsatser som omfattas av bilaga I.4 d (andra zootekniska tillsatser) i förordning (EG) nr 1831/2003.
   Antibiotika: alla tillsatser .
   Koccidiostatika och histomonostatika : alla tillsatser .
   Tillväxtbefrämjande medel: alla tillsatser .

BILAGA V

KAPITEL I

FÖRTECKNING ÖVER GODKÄNDA FODERFÖRETAG

1

2

3

4

5

Godkännandenummer

Verksamhet

Namn eller firmanamn(17)

Adress(18)

Anmärkningar

KAPITEL II

Godkännandenumret skall ha följande uppbyggnad:

   1. Tecknet "α" om foderföretaget är godkänt.
   2. ISO-koden för den medlemsstat eller det tredje land där foderföretaget är beläget.
   3. Ett nationellt referensnummer bestående av högst åtta alfanumeriska tecken.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) EUT C
(5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 mars 2004.
(6) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).
(7) EGT L 332, 30.12.1995, s. 15. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 182, 16.5.2003, s. 1).
(8) EGT L 208, 24.7.1998, s. 43.
(9) EGT L 213, 21.7.1982, s. 8. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(10) EUT L
(11) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(12) EUT L
(13) EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.
(14)* Tolv månader efter det att denna förordning trätt i kraft.
(15)* Två år efter den dag som denna förordning offentliggörs.
(16) Se artikel 22 i den förordningen: Detta datum kommer att vara den 1 januari 2006 eller senare, beroende på när "hygienpaketet" offentliggörs i EUT.
(17) Foderföretagens namn eller firmanamn.
(18) Adress till foderföretagen.


Material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel ***I
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (KOM(2003) 689 - C5-0549/2003 - 2003/0272(COD))
P5_TA(2004)0235 A5-0147/2004

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 689)(1) ,

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0549/2003 ),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi (A5-0147/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 31 mars 2004 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel

P5_TC1-COD(2003)0272


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2) ,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3) ,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4) , och

av följande skäl:

(1)   I rådets direktiv 89/109/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel(5) , som ersätter direktiv 76/893/EEG, fastställs allmänna principer för att avhjälpa skillnaderna mellan medlemsstaternas lagar för sådana material och produkter, och det föreskrivs att genomförandedirektiv för de olika grupperna av material och produkter (särdirektiv) skall antas. Denna metod har visat sig ändamålsenlig och bör därför behållas.

(2)   De särdirektiv som antagits enligt direktiv 89/109/EEG innehåller i allmänhet bestämmelser som ger medlemsstaterna liten handlingsfrihet när det gäller genomförandet, och det har också krävts upprepade ändringar för att snabbt anpassa bestämmelserna till den tekniska utvecklingen. Sådana åtgärder bör därför kunna vidtas i form av förordningar eller beslut. Samtidigt är det lämpligt att lägga till ett antal andra ämnesområden. Direktiv 89/109/EEG bör därför ersättas.

(3)   Den princip som ligger till grund för förordningen bör vara att alla material och produkter avsedda att komma i direkt eller indirekt kontakt med livsmedel måste vara tillräckligt inerta så att ämnen inte kan överföras till livsmedlet i sådana mängder att de utgör en risk för människors hälsa, medför en oacceptabel förändring av livsmedlets sammansättning eller försämrar dess sensoriska egenskaper.

(4)   Nya typer av material och produkter avsedda att aktivt bevara eller förbättra livsmedlet ("aktiva material och produkter") är inte inerta, till skillnad från traditionella material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Andra typer av nya material och produkter är utformade för att övervaka livsmedlets skick ("intelligenta material och produkter"). Båda dessa typer av material och produkter kan komma i kontakt med livsmedel. För tydlighetens skull, och av rättssäkerhets skäl, är det därför nödvändigt att aktiva och intelligenta material och produkter omfattas av denna förordning, och att det fastställs krav för hur de får användas. Ytterligare krav bör anges i särskilda åtgärder, bland annat positivlistor för godkända ämnen och/eller material och produkter, som bör antas så snart som möjligt.

(5)   Aktiva material och produkter är utformade för att avsiktligen överföra "aktiva" komponenter till livsmedlet, eller att absorbera ämnen från livsmedlet. Dessa bör skiljas från material och produkter som traditionellt används för att överföra naturliga ingredienser till vissa typer av livsmedel i samband med tillverkningen, till exempel trätunnor.

(6)    Aktiva material och produkter får endast förändra livsmedlens sammansättning eller sensoriska egenskaper om förändringarna sker i enlighet med gemenskapsbestämmelserna om livsmedel, till exempel bestämmelserna i rådets direktiv 89/107/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användning i livsmedel (6) . Särskilt sådana ämnen som livsmedelstillsatser som avsiktligen tillsätts i vissa aktiva material och produkter för att frigöra ämnen i förpackade livsmedel eller livsmedlens omgivning bör godkännas i enlighet med de relevanta gemenskapsbestämmelserna om livsmedel och även omfattas av andra bestämmelser som kommer att fastställas i en särskild åtgärd. Det bör dessutom finnas tillräcklig märkning eller information som hjälper användarna att använda aktiva material och produkter på ett säkert och korrekt sätt i enlighet med livsmedelslagstiftningen, inbegripet bestämmelserna om märkning av livsmedel.

(7)    Aktiva och intelligenta material och produkter bör inte förändra livsmedlens sammansättning eller sensoriska egenskaper eller ge sådan information om livsmedlens tillstånd som kan vara vilseledande för konsumenterna. Aktiva material och produkter bör till exempel inte frigöra eller absorbera sådana ämnen som aldehyder eller aminer som kan dölja en begynnande förruttnelse hos livsmedlen. Sådana förändringar som kan manipulera tecknen på förruttnelse kan vilseleda konsumenterna och bör därför inte tillåtas. Inte heller aktiva material som ger upphov till sådana färgförändringar hos livsmedlen som ger felaktig information om livsmedlens tillstånd bör tillåtas eftersom även de kan vara vilseledande för konsumenterna.

(8)    Alla material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel som släpps ut på marknaden bör uppfylla kraven i denna förordning. Material och produkter som säljs som antikviteter bör dock inte omfattas av förordningen eftersom de endast förekommer i begränsad omfattning och deras kontakt med livsmedel därför är begränsad .

(9)    Täckande ämnen eller ämnen i beläggningar som utgör del av livsmedlet och eventuellt konsumeras med det bör inte omfattas av denna förordning. Däremot bör förordningen tillämpas på täckande ämnen eller ämnen i beläggningar som används för att täcka ost, beredda köttvaror eller frukt men som inte utgör en del av livsmedlet och som inte är avsedda att konsumeras med detta livsmedel.

(10)    Det är nödvändigt att fastställa olika typer av begränsningar och villkor för när de material och produkter som omfattas av förordningen får användas och vilka ämnen som får användas vid tillverkningen av dem. Det är lämpligt att fastställa dessa begränsningar och villkor i särskilda åtgärder och att ta hänsyn till de tekniska egenskaper som kännetecknar respektive material- och produktgrupp.

(11)    I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet(7) , skall Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad livsmedelsmyndigheten) rådfrågas innan bestämmelser som kan påverka folkhälsan antas genom särskilda åtgärder.

(12)    Om de särskilda åtgärderna innefattar sammanställningen av en lista över ämnen som är godkända för användning inom gemenskapen vid tillverkning av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, bör dessa ämnen genomgå en säkerhetsbedömning innan de godkänns. Säkerhetsbedömningen och godkännandet av dessa ämnen bör göras utan att det påverkar tillämpningen av de relevanta bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier.

(13)    Skillnader i medlemsstaternas lagar och andra författningar om säkerhetsbedömning och godkännande av ämnen som används vid tillverkning av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel kan hindra den fria rörligheten för sådana material och produkter, vilket kan orsaka ojämlik och illojal konkurrens. Det bör därför inrättas ett godkännandeförfarande på gemenskapsnivå. För att säkerställa en harmoniserad säkerhetsbedömning av de berörda ämnena bör bedömningarna utföras av livsmedelsmyndigheten.

(14)    Säkerhetsbedömningen av ämnen bör följas av ett beslut om riskhantering om huruvida dessa ämnen bör tas upp på en lista över ämnen som är godkända i gemenskapen.

(15)    Det bör ges möjlighet till administrativ prövning av livsmedelsmyndighetens åtgärder eller underlåtenhet att vidta åtgärder enligt denna förordning. Denna prövning bör inte påverka livsmedelsmyndighetens roll som ett oberoende vetenskaplig referenscentrum för riskbedömning.

(16)    Märkning skall hjälpa användarna att använda material och produkter på rätt sätt. Metoderna för sådan märkning kan variera beroende på användaren.

(17)    Genom kommissionens direktiv 80/590/EEG av den 9 juni 1980(8) infördes en symbol som får åtfölja material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Denna symbol bör, för enkelhetens skull, också ingå i denna förordning.

(18)    Det bör säkerställas att material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel kan spåras på alla stadier för att underlätta kontroll, återkallande av defekta produkter, konsumentinformation och ansvarsfördelning . Företagen bör minst kunna identifiera vilka företag som material och produkter kommer från och vilka företag som de levererats till.

(19)    Vid kontrollen av om materialen och produkterna uppfyller bestämmelserna i denna förordning bör hänsyn tas till de särskilda behoven i utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna. Kommissionen har genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr.../2004 av den... [om officiella kontroller för att säkerställa efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt föreskrifterna om djurs hälsa och om djurskydd] (9) åtagit sig att stödja utvecklingsländerna i fråga om livsmedelssäkerhet, inklusive säkerheten när det gäller material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Nämnda förordning innehåller därför särskilda bestämmelser som även bör tillämpas på material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

(20)    Det är nödvändigt att fastställa förfaranden för att anta säkerhetsåtgärder i situationer där ett material eller en produkt sannolikt utgör en allvarlig risk för människors hälsa.

(21)    Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar omfattar även handlingar som innehas av livsmedelsmyndigheten (10) .

(22)    Det är lämpligt att skydda de investeringar som produktutvecklare gör när de samlar in information och uppgifter till stöd för en ansökan enligt denna förordning. För att undvika onödigt dubbelarbete, särskilt djurförsök, bör tillgång till uppgifter dock medges om de berörda intressenterna är överens om detta.

(23)    Utnämningen av referenslaboratorier på gemenskapsnivå och nationell nivå bör leda till analysresultat som präglas av hög kvalitet och enhetlighet. Detta mål kommer att uppnås inom ramen för förordning (EG) nr .../2004 [om officiella kontroller för att säkerställa efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt föreskrifterna om djurs hälsa och om djurskydd] .

(24)    Bruket av återvunna material och produkter bör av miljöskäl främjas inom gemenskapen under förutsättning att det införs stränga krav som säkerställer livsmedelssäkerheten och konsumentskyddet. Kraven bör ta hänsyn till de tekniska egenskaper som kännetecknar de olika material- och produktgrupper som anges i bilaga I. Harmonisering av bestämmelserna om återvunna plastmaterial och plastprodukter bör prioriteras eftersom användningen av dessa material och produkter ökar och de nationella lagarna och bestämmelserna skiljer sig åt eller saknas. Ett förslag till en särskild åtgärd om återvunnet plastmaterial bör därför så snart som möjligt göras tillgängligt för allmänheten för att klargöra rättsläget inom gemenskapen.

(25)    De åtgärder som krävs för genomförandet av denna förordning samt ändringarna i bilagorna I och II bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(11) .

(26)    Medlemsstaterna bör föreskriva sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa sanktioner tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(27)    Det är viktigt att se till att företagarna ges tillräckligt med tid för att anpassa sig till vissa av de krav som ställs i denna förordning.

(28)    Eftersom målen med denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av skillnader i nationella lagar och bestämmelser, och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte.

(29)    Kommissionens direktiv 80/590/EEG och 89/109/EEG bör därför upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Denna förordning syftar till att säkerställa att den inre marknaden fungerar effektivt med avseende på material och produkter avsedda att komma i direkt eller indirekt kontakt med livsmedel som skall släppas ut på marknaden i gemenskapen , och den skall samtidigt utgöra en grund för att uppnå en hög nivå av skydd för människors hälsa och konsumenternas intressen.

2.  Denna förordning skall vara tillämplig på material och produkter, inklusive aktiva och intelligenta material och produkter, (nedan kallade material och produkter) som i sitt färdiga skick

   a) är avsedda att komma i kontakt med livsmedel,
   b) redan har kommit i kontakt med livsmedel och är avsedda för detta syfte, eller
   c) rimligen kan förväntas komma i kontakt med livsmedel eller överföra sina beståndsdelar till livsmedel under normala eller förutsebara användningsförhållanden .

3.  Den här förordningen skall inte gälla

   a) material och produkter som säljs som antikviteter,
   b) täckande ämnen eller ämnen i beläggningar, till exempel de som används för att täcka ost, beredda köttvaror eller frukt, som utgör del av livsmedlet och kan konsumeras med livsmedlet,
   c) fast installerade allmänna eller privata anläggningar för vattenförsörjning.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning används de relevanta definitioner som fastställs i förordning (EG) nr 178/2002, med undantag av definitionerna av spårbarhet och utsläppande på marknaden .

Dessutom används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

   1. "aktiva material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (nedan kallade aktiva material och produkter)": material och produkter som är avsedda att öka ett livsmedels hållbarhet eller bevara eller förbättra förpackade livsmedels skick. De är utformade så att de avsiktligt skall innehålla komponenter som frigör eller absorberar ämnen i eller från förpackade livsmedel eller livsmedlets omgivning.
   2. "intelligenta material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (nedan kallade intelligenta material och produkter)": material och produkter som övervakar ett förpackat livsmedels skick eller omgivning.
   3. "företag": varje privat eller offentligt företag som med eller utan vinstsyfte bedriver någon av de verksamheter som hänger samman med något led av tillverkning, förädling och distribution av material och produkter.
   4. "företagare": de fysiska eller juridiska personer som ansvarar för att kraven i denna förordning uppfylls i det företag de kontrollerar.
   5. "spårbarhet": förmågan att spåra och följa upp ett material eller en produkt genom alla led av tillverkning, förädling och distribution.
   6. "utsläppande på marknaden": innehav av material eller produkter för försäljning, inbegripet utbjudande till försäljning eller varje annan form av överlåtelse, kostnadsfri eller inte, samt försäljning, distribution och andra former av överlåtelse.

Artikel 3

Allmänna krav

1.   Material och produkter, inklusive aktiva och intelligenta material och produkter, skall tillverkas i enlighet med god tillverkningssed så att de under normala eller förutsebara användningsförhållanden inte överför sina beståndsdelar till livsmedel i sådana kvantiteter som skulle kunna

   a) utgöra en fara för människors hälsa,
   b) medföra en oacceptabel förändring av livsmedlens sammansättning, eller
   c) medföra en försämring av livsmedlens sensoriska egenskaper.

2.    Märkningen och presentationen av samt reklamen för ett material eller en produkt får inte vilseleda konsumenten.

Artikel 4

Särskilda krav för aktiva och intelligenta material och produkter

1.   Vid tillämpning av artikel 3.1 b och 3.1 c får aktiva material och produkter medföra förändringar i livsmedlets sammansättning eller av dess sensoriska egenskaper, under förutsättning att förändringarna är förenliga med gemenskapens bestämmelser om livsmedel, till exempel direktiv 89/107/EEG om livsmedelstillsatser och tillhörande genomförandeåtgärder , eller, om gemenskapsbestämmelser saknas, med de nationella bestämmelser som gäller för livsmedel.

2.    I avvaktan på att ytterligare bestämmelser antas genom en särskild åtgärd för aktiva och intelligenta material och produkter, skall ämnen som avsiktligen tillsatts aktiva material och produkter för att överföras till livsmedlet eller till livsmedlets omgivning godkännas och användas i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser om livsmedel, samt vara förenliga med denna förordning och dess genomförandeåtgärder.

Dessa ämnen skall betraktas som ingredienser enligt den definition som anges i artikel 6.4 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (12) .

3 .   Aktiva material och produkter får inte medföra sådana förändringar av livsmedlets sammansättning eller av dess sensoriska egenskaper att konsumenterna vilseleds, till exempel genom att förruttnelse av livsmedlet döljs .

4 .   Intelligenta material och produkter får inte ge sådan information om livsmedlets skick att konsumenterna vilseleds.

5.    Aktiva och intelligenta material och produkter som redan kommit i kontakt med livsmedel skall förses med lämplig märkning för att konsumenten skall veta vilka delar som inte är ätliga.

6.    Aktiva och intelligenta material och produkter skall förses med lämplig märkning av vilken framgår att materialen eller produkterna är aktiva och/eller intelligenta.

Artikel 5

Särskilda åtgärder för grupper av material och produkter

1.    För de grupper av material och produkter som anges i bilaga I och, där så är tillämpligt, för kombinationer av dessa material och produkter eller återvunna material och produkter som används vid tillverkningen av dessa , får särskilda åtgärder vidtas eller ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 23.2 .

De särskilda åtgärderna får innefatta

   a) en uttömmande lista över de ämnen som får användas vid tillverkningen av material och produkter ,
   b) en eller flera listor över ämnen som får ingå i aktiva eller intelligenta material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, eller en eller flera listor över aktiva eller intelligenta material och produkter, samt vid behov särskilda villkor för användning av dessa ämnen och/eller de material och produkter i vilka de ingår,
   c) renhetsstandarder för de ämnen som avses i a,
   d) speciella användningsvillkor för de ämnen som avses i a och de material och produkter som de används i,
   e) särskilda gränser för överföring av vissa beståndsdelar eller grupper av beståndsdelar till livsmedel,varvid hänsyn skall tas till andra möjliga källor till exponering för dessa beståndsdelar,
   f) en generell gräns för överföring av beståndsdelar i eller på livsmedel,
   g) bestämmelser som syftar till att skydda människors hälsa mot risker som uppstår vid oral kontakt med material och produkter,
   h) andra regler för att säkerställa att artiklarna 3 och 4 följs,
   i) grundläggande bestämmelser för att kontrollera att punkterna a–h följs,
   j) bestämmelser rörande provtagning och analysmetoder för att kontrollera att punkterna a–h följs,
   k) särskilda bestämmelser för att säkerställa att material och produkter kan spåras, inklusive bestämmelser om hur länge dokumentationen skall bevaras eller bestämmelser om att vid behov bevilja undantag från bestämmelserna i artikel 17 ,
   l) ytterligare bestämmelser om märkning av aktiva och intelligenta material och produkter,
   m) bestämmelser som kräver att kommissionen upprättar och för ett offentligt gemenskapsregister ("register") över godkända ämnen, metoder eller produkter,
   n) särskilda förfaranderegler för att vid behov anpassa det förfarande som avses i artikel 8 till 12, eller för att göra det tillämpligt för godkännande av vissa material och produkter och/eller metoder som används när dessa tillverkas, samt vid behov ett förfarande för enskilt godkännande av ämnen, material, produkter eller metoder på grundval av ett beslut som riktar sig till den sökande.

2.    Befintliga särdirektiv om material och produkter skall ändras i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 23.2.

Artikel 6

Särskilda åtgärder på det nationella planet

Vid avsaknad av sådana särskilda åtgärder som avses i artikel 5 hindrar inte denna förordning medlemsstaterna från att bibehålla eller införa nationella bestämmelser, under förutsättning att de är förenliga med fördragets bestämmelser.

Artikel 7

Uppgift för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet

Bestämmelser som kan påverka folkhälsan skall antas efter samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, nedan kallad livsmedelsmyndigheten.

Artikel 8

Allmänna krav för godkännande av ämnen

1.   När en sådan lista över ämnen som avses i artikel 5.1 andra stycket punkt a och b upprättas, skall den som ansöker om godkännande för ett ämne som ännu inte finns upptaget på listan lämna in en ansökan i enlighet med artikel 9.1.

2.   Ämnen får endast godkännas om det på ett godtagbart och tillräckligt sätt har visats att det slutliga materialet eller den slutliga produkten uppfyller kraven i artiklarna 3 och 4 när de används i enlighet med de villkor som skall fastställas i den särskilda åtgärden.

Artikel 9

Ansökan om godkännande av nytt ämne

1.   För att erhålla det godkännande som avses i artikel 8.1 skall en ansökan lämnas in i enlighet med följande punkter:

a)  Ansökan skall skickas till den behöriga myndigheten i medlemsstaten tillsammans med följande:

   i) Den sökandes namn och adress.
   ii) Teknisk dokumentation med den information som anges i de riktlinjer för säkerhetsbedömning av ämnen som livsmedelsmyndigheten skall offentliggöra.
   iii) En sammanfattning av den tekniska dokumentationen.

b)  Den behöriga myndighet som avses i punkt a skall göra följande:

   i) Myndigheten skall inom fjorton dagar från det att ansökan tagits emot ge sökanden skriftligt besked om mottagandet. I beskedet skall dagen för mottagandet av ansökan anges.
   ii) Myndigheten skall utan dröjsmål informera livsmedelsmyndigheten,
   iii) Myndigheten skall göra ansökan och eventuell kompletterande information tillgänglig för livsmedelsmyndigheten.

c)   Livsmedelsmyndigheten skall utan dröjsmål underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om ansökan, samt ge dem tillgång till ansökan och all kompletterande information som sökanden lämnat in.

2.   Livsmedelsmyndigheten skall offentliggöra detaljerade riktlinjer för hur ansökan skall göras och inlämnas (13) .

Artikel 10

Livsmedelsmyndighetens yttrande

1.   Livsmedelsmyndigheten skall, inom sex månader från det att den mottagit en giltig ansökan, lämna ett yttrande om huruvida ämnet vid den avsedda användningen av det material eller den produkt det ingår i, uppfyller de säkerhetskrav som fastställs i artiklarna 3 och 4.

Livsmedelsmyndigheten får förlänga denna tidsfrist med högst sex månader . I sådana fall skall den motivera dröjsmålet för sökanden, kommissionen och medlemsstaterna.

2.   Livsmedelsmyndigheten får vid behov anmoda sökanden att komplettera uppgifterna i ansökan inom en tidsfrist som livsmedelsmyndigheten fastställer. Om myndigheten kräver mer information, skall den tidsfrist som fastställs i punkt 1 tillfälligt upphävas till dess denna information har lämnats. Tidsfristen skall också tillfälligt upphävas för den tid sökanden får på sig att utarbeta muntliga eller skriftliga förklaringar.

3.  För att utarbeta sitt yttrande skall livsmedelsmyndigheten

   a) kontrollera att den information och de dokument som sökanden lämnar överensstämmer med artikel 9.1 a och om så är fallet skall ansökan betraktas som giltig, samt undersöka huruvida ämnet uppfyller säkerhetskraven i artiklarna 3 och 4,
   b) informera sökanden, kommissionen och medlemsstaterna om en ansökan inte är giltig.

4.  Om yttrandet stöder godkännandet av ett utvärderat ämne, skall yttrandet omfatta

   a) ämnets beteckning och specifikation, och
   b) där så är lämpligt, rekommendationer för de villkor för användning som gäller för det utvärderade ämnet och/eller materialet eller produkten, och
   c) en bedömning av huruvida den analysmetod som föreslås är lämplig för den kontroll som skall göras.

5.   Livsmedelsmyndigheten skall vidarebefordra sitt yttrande till kommissionen, medlemsstaterna och sökanden.

6.   Livsmedelsmyndigheten skall offentliggöra sitt yttrande sedan alla uppgifter som betraktas som konfidentiella strukits i enlighet med artikel 20 .

Artikel 11

Gemenskapsgodkännande

1.   Gemenskapsgodkännandet av ett ämne eller flera ämnen skall ske genom antagandet av en särskild åtgärd. Kommissionen skall, där så är lämpligt, utarbeta förslag till en särskild åtgärd, i enlighet med artikel 5, för att godkänna det eller de ämnen som livsmedelsmyndigheten bedömt och specificera eller ändra villkoren för deras användning.

2.   I förslaget till särskild åtgärd skall livsmedelsmyndighetens yttrande beaktas, liksom tillämpliga gemenskapsbestämmelser och andra skäliga omständigheter som är relevanta för ärendet i fråga. Om förslaget till särskild åtgärd inte överensstämmer med myndighetens yttrande, skall kommissionen utan dröjsmål förklara orsaken till avvikelserna. Om kommissionen inte har för avsikt att utarbeta något förslag till särskild åtgärd efter ett positivt yttrande från livsmedelsmyndigheten skall den utan dröjsmål informera sökanden om detta och ge sökanden en förklaring.

3.   Gemenskapsgodkännandet i form av en sådan särskild åtgärd som avses i punkt 1 skall antas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 23.2 .

4.   När ett ämne godkänts i enlighet med denna förordning skall alla företagare som använder det godkända ämnet, eller material eller produkter som innehåller det godkända ämnet, iaktta de villkor eller begränsningar som följer med godkännandet.

5.   Sökanden, eller företagare som använder det godkända ämnet eller material eller produkter som innehåller det godkända ämnet, skall omgående informera kommissionen om ny vetenskaplig eller teknisk information som kan påverka säkerhetsbedömningen av det godkända ämnet vad avser människors hälsa. Om nödvändigt skall livsmedelsmyndigheten sedan se över bedömningen.

6.   Ett godkännande skall inte påverka en företagares allmänna skadeståndsrättsliga och straffrättsliga ansvar med avseende på det godkända ämnet, material eller produkter som innehåller det godkända ämnet eller livsmedel som kommer i kontakt med sådana material eller produkter.

Artikel 12

Ändring samt tillfällig och permanent indragning av godkännande

1.   Sökanden, eller företagare som använder det godkända ämnet eller material eller produkter som innehåller det godkända ämnet, får i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 9.1 ansöka om en ändring av ett befintligt godkännande.

2.  Ansökan skall åtföljas av följande:

   a) En hänvisning till den ursprungliga ansökan.
   b) Teknisk dokumentation med ny information enligt de riktlinjer som avses i artikel 9.2 .
   c) En ny, fullständig sammanfattning av den tekniska dokumentationen i standardiserat format.

3.   På eget initiativ, eller på begäran av en medlemsstat eller av kommissionen, skall livsmedelsmyndigheten, i förekommande fall i enlighet med förfarandet i artikel 10 , bedöma huruvida yttrandet eller godkännandet fortfarande överensstämmer med förordningen. Livsmedelsmyndigheten får vid behov höra sökanden.

4.   Kommissionen skall utan dröjsmål ta del av livsmedelsmyndighetens yttrande och utarbeta ett förslag till särskild åtgärd.

5.   Ett förslag till särskild åtgärd för att ändra ett godkännande skall ange om det krävs några ändringar av användningsvillkoren eller av de begränsningar som eventuellt gäller för godkännandet.

6.   En slutlig särskilt åtgärd avseende ändring eller tillfällig eller slutgiltig indragning av godkännandet skall antas enligt förfarandet som avses i artikel 23.2 .

Artikel 13

Behöriga myndigheter i medlemsstaterna

Varje medlemsstat skall informera kommissionen och livsmedelsmyndigheten om namn, adress och en kontaktpunkt för den eller de behöriga nationella myndigheter som utsetts att på denna medlemsstats territorium ta emot den ansökan om godkännande som avses i artiklarna 9–12. Kommissionen skall offentliggöra de behöriga nationella myndigheternas namn och adress samt de kontaktpunkter som angivits i enlighet med denna artikel.

Artikel 14

Administrativ översyn

Varje åtgärd som vidtas inom ramen för livsmedelsmyndighetens befogenheter enligt denna förordning, och varje underlåtenhet att utöva dessa befogenheter, får granskas av kommissionen på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat eller av en person som är direkt och personligen berörd.

En begäran om detta skall inges till kommissionen senast två månader efter den dag då den berörda parten blev medveten om den ifrågavarande åtgärden eller underlåtenheten.

Kommissionen skall fatta beslut senast två månader efter att begäran mottagits och, om nödvändigt, kräva att myndigheten upphäver sin åtgärd eller avhjälper sin underlåtenhet att handla.

Artikel 15

Märkning

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda åtgärder som avses i artikel 5 skall material och produkter som ännu inte kommit i kontakt med livsmedel åtföljas av följande när de släpps ut på marknaden:

   a) Orden "för livsmedel" eller en specifik uppgift om användningsområde, såsom en kaffekokare, vinflaska, soppsked eller den symbol som visas i bilaga II.
   b) Vid behov , särskilda anvisningar som skall iakttas för att användningen skall ske på ett säkert och lämpligt sätt.
   c) Beträffande tillverkare eller förädlare, eller säljare som är ansvariga för utsläppandet på marknaden och etablerade inom gemenskapen: namnet eller firmanamnet och, i båda fallen, adressen eller uppgift om var företaget är registrerat.
   d) Tillräcklig märkning eller identifiering för att det skall vara möjligt att spåra materialet eller produkten i enlighet med artikel 17 .
   e) Beträffande aktiva material och produkter: information om tillåtna användningsområden och annan relevant information, såsom namnen på de ämnen som frigörs av den aktiva komponenten och i vilka mängder de förekommer, så att de livsmedelsföretagare som använder dessa material och produkter kan följa andra relevanta gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser tillämpliga på livsmedel, inklusive bestämmelser om märkning av livsmedel .

2.    De uppgifter som avses i punkt 1 a skall dock inte vara obligatoriska för produkter som med hänsyn till sin beskaffenhet uppenbart är avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

3 .   De uppgifter som räknas upp i punkt 1 måste vara väl synliga, lättlästa och beständiga.

4.    Detaljhandel med material och produkter skall vara förbjuden om de uppgifter som krävs enligt punkterna 1 a, 1 b och 1 e inte ges på ett språk som köparna lätt kan förstå.

5.    Inom sitt eget territorium får den medlemsstat där materialet eller produkten saluförs, i enlighet med fördragets regler, föreskriva att dessa uppgifter i märkningen skall ges på ett eller flera av gemenskapens officiella språk.

6.    Bestämmelserna i punkterna 4 och 5 skall inte förhindra att uppgifterna i märkningen ges på flera språk.

7 .  Vid detaljförsäljning skall de uppgifter som krävs enligt punkt 1 finnas på

   a) materialen och produkterna eller på förpackningen, eller
   b) etiketter som är fästade på materialen och produkterna eller på deras förpackning, eller
   c) en skylt i omedelbar närhet av materialen och produkterna som är klart synlig för köpare; avseende den information som avses i punkt 1 c skall detta alternativ bara gälla om det, av tekniska orsaker, inte är möjligt att fästa dessa uppgifter eller en etikett med dessa uppgifter på materialet eller produkten vid tillverkningen eller i samband med försäljningen.

8 .  Vid annan försäljning än detaljförsäljning skall de uppgifter som krävs enligt punkt 1 finnas på

   a) medföljande dokument, eller
   b) etiketter eller förpackning, eller
   c) på själva materialen och produkterna.

9 .  De uppgifter som föreskrivs i punkt 1 a, b och e skall bara gälla för material och produkter som överensstämmer med

   a) estämmelserna i artiklarna 3 och 4, och
   b) de särskilda åtgärder som avses i artikel 5 eller, om sådana saknas, eventuella nationella bestämmelser som gäller för materialen och produkterna.

Artikel 16

Förklaring om överensstämmelse

1.   De särskilda åtgärder som avses i artikel 5 skall omfatta krav på att material och produkter som omfattas av åtgärderna åtföljs av en skriftlig förklaring där det anges att de överensstämmer med de bestämmelser som är tillämpliga på dem.

Det skall finnas lämplig dokumentation som styrker sådan överensstämmelse. Denna dokumentation skall på begäran göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

2.   Om särskilda åtgärder saknas skall denna förordning inte hindra medlemsstaterna från att bibehålla eller anta nationella bestämmelser avseende förklaringar om överensstämmelse för material och produkter .

Artikel 17

Spårbarhet

1.   Materialen och produkterna skall kunna spåras i samtliga led för att underlätta kontroll, återkallande av defekta varor, information till konsumenterna och ansvarsfördelning .

2.   Med vederbörlig hänsyn till den tekniska genomförbarheten skall företagarna ha system och rutiner på plats som gör det möjligt att identifiera från och till vilka företag material och produkter samt, där så är lämpligt, ämnen eller produkter som omfattas av denna förordning och dess genomförandeåtgärder och som används vid tillverkningen, har levererats. Denna information skall på begäran göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

3.   Material och produkter som släpps ut på gemenskapsmarknaden skall kunna identifieras med hjälp av ett lämpligt system som gör det möjligt att spåra dem genom märkning eller genom relevant dokumentation eller information.

Artikel 18

Skyddsåtgärder

1.   Om en medlemsstat, som en följd av ny information eller genom att befintlig information omprövats på goda grunder konstaterar att användningen av material eller produkter utgör en fara för människors hälsa, trots att den följer den relevanta särskilda åtgärden, får medlemsstaten tillfälligt förbjuda eller begränsa tillämpningen av de aktuella bestämmelserna inom sitt territorium.

Medlemsstaten skall omedelbart underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om detta och ange orsaken till förbudet eller begränsningen.

2.   Kommissionen skall så snart som möjligt, om så är lämpligt efter att ha erhållit ett yttrande från livsmedelsmyndigheten, inom den kommitté som avses i artikel 23.1 undersöka de grunder som medlemsstaten anför enligt punkt 1 i denna artikel, och skall avge sitt yttrande utan dröjsmål samt vidta lämpliga åtgärder.

3.   Om kommissionen anser att ändringar av den särskilda åtgärden är nödvändiga för att avhjälpa de svårigheter som avses i punkt 1 och för att skydda människors hälsa, skall dessa ändringar antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 23.2 .

4.   Den medlemsstat som avses i punkt 1 kan upprätthålla det tillfälliga förbudet eller begränsningen tills de ändringar som avses i punkt 3 har antagits eller kommissionen har valt att inte anta några sådana ändringar .

Artikel 19

Allmänhetens tillgång till handlingar

1.   Ansökningar om godkännande och kompletterande information från sökande samt livsmedelsmyndighetens yttranden skall, med undantag av konfidentiella uppgifter, vara tillgängliga för allmänheten i enlighet med artiklarna 38, 39 och 41 i förordning (EG) nr 178/2002 .

2 .   Medlemsstaterna skall handlägga ansökningar om tillgång till handlingar som de tar emot enligt denna förordning i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 1049/2001.

Artikel 20

Konfidentialitet

1.   Sökanden kan ange vilka av de uppgifter som lämnats in enligt artiklarna 9.1, 10.2 och 12.2 som skall behandlas som konfidentiella på grund av att de påtagligt kan skada sökandens konkurrenssituation om de lämnas ut. En motivering som går att styrka skall lämnas i sådana fall.

2.  Följande information skall inte betraktas som konfidentiella:

   a) Sökandens namn och adress samt ämnets kemiska namn.
   b) Information av direkt betydelse för säkerhetsbedömningen av ämnet.
   c) Analysmetoden/-metoderna.

3.   Kommissionen skall, efter samråd med sökanden, avgöra vilken information som bör vara konfidentiell, och beslutet skall meddelas sökanden och livsmedelsmyndigheten.

4.   Livsmedelsmyndigheten skall på begäran ge kommissionen och medlemsstaterna tillgång till all information som livsmedelsmyndigheten har tillgång till.

5.   Kommissionen, livsmedelsmyndigheten och medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att den information de tar emot enligt denna förordning behandlas konfidentiellt, med undantag för information som allmänheten måste ha tillgång till om så krävs för att skydda människors hälsa.

6.   Om en sökande drar tillbaka eller har dragit tillbaka en ansökan skall livsmedelsmyndigheten, kommissionen och medlemsstaterna respektera att den kommersiella och industriella information som de fått del av är konfidentiell, vilket även gäller information om forskning och utveckling liksom information där kommissionen och sökanden är oense om dess konfidentiella karaktär.

Artikel 21

Gemensamt utnyttjande av befintliga uppgifter

Informationen i en ansökan som lämnas i enlighet med artiklarna 9.1, 10.2 och 12.2 får användas för en annan sökandes räkning, förutsatt att livsmedelsmyndigheten bedömt att ämnet är detsamma som i den ursprungliga ansökan, inklusive graden av renhet och arten av föroreningar, och att den andra sökanden har kommit överens med den ursprungliga sökanden om att informationen får användas.

Artikel 22

Ändringar av bilagorna I och II

Ändringar av bilagorna I och II skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 23.2.

Artikel 23

Kommitté

1.   Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som inrättats genom artikel 58.1 i förordning (EG) nr 178/2002 .

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.    Kommittén skall anta sin arbetsordning.

Artikel 24

Inspektioner och kontroller

1.   Medlemsstaterna skall genomföra offentlig kontroll i syfte att säkerställa att förordningen följs i enlighet med relevanta bestämmelser i gemenskapslagstiftningen om offentlig kontroll av livsmedel och foder .

2.   Där så är nödvändigt skall livsmedelsmyndigheten, på begäran av kommissionen, bistå vid utarbetandet av tekniska riktlinjer för provtagning och testning för att underlätta ett samordnat genomförande av punkt 1.

3.    Gemenskapens referenslaboratorium för material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel samt nationella referenslaboratorier som inrättats i enlighet med förordning (EG) nr .../2004 [om officiella kontroller för att säkerställa efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt föreskrifterna om djurs hälsa och om djurskydd] skall bistå medlemsstaterna vid tillämpningen av punkt 1 genom att bidra till analysresultat som präglas av hög kvalitet och enhetlighet.

Artikel 25

Sanktioner

Medlemsstaterna skall föreskriva sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och skall vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa påföljder tillämpas. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast ...(14) , och alla senare ändringar som gäller dem så snart som möjligt.

Artikel 26

Upphävanden

Direktiven 89/109/EEG och 80/590/EEG skall upphöra att gälla.

Hänvisningar till de upphävda direktiven skall betraktas som hänvisningar till den här förordningen och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 27

Övergångsbestämmelser

Material och produkter som lagligen släppts ut på marknaden före det datum då detta direktiv ha börjat tillämpas får saluföras tills lagren tar slut.

Artikel 28

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 15 skall gälla från och med den ...(15) *.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Lista över de grupper av material och produkter som kan omfattas av särskilda åtgärder

(1)   Aktiva och intelligenta material och produkter

(2)   Lim och klister

(3)   Keramik

(4)   Kork

(5)   Gummi

(6)   Glas

(7)   Jonbytarhartser

(8)   Metaller och legeringar

(9)   Papper och kartong

(10)   Plast

(11)   Tryckfärger

(12)   Regenererad cellulosa

(13)    Silikon

(14)    Textilvaror

(15)    Lack och ytskikt

(16)    Vaxer

(17)    Trä

BILAGA II

Symbol

BILAGA III

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 89/109/EEG

Den här förordningen

Artikel 1

Artikel 1

-

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 3

-

Artikel 4

Artikel 3

Artikel 5

-

Artikel 6

-

Artikel 7

-

Artikel 8

-

Artikel 9

-

Artikel 10

-

Artikel 11

-

Artikel 12

Artikel 4

-

-

Artikel 13

-

Artikel 14

Artikel 6

Artikel 15

-

Artikel 16

-

Artikel 17

Artikel 5

Artikel 18

Artikel 7

-

-

Artikel 19

-

Artikel 20

-

Artikel 21

Artikel

Artikel 22

Artikel 8

-

Artikel 9

Artikel 23

-

Artikel 24

-

Artikel 25

Artikel 10

Artikel 26

-

Artikel 27

Artikel 11

-

Artikel 12

-

Artikel 13

Artikel 28

Bilaga I

Bilaga I

Bilaga II

-

Bilaga III

Bilaga III

Direktiv 80/590/EEG

Denna förordning

Bilaga

Bilaga II

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 mars 2004.
(5) EGT L 40, 11.2.1989, s. 38. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(6) EUT L 40, 11.2.1989, s. 27. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.
(7) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).
(8)1 EGT L 151, 19.6.1980, s. 21.
(9)1 EUT L
(10)2 EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.
(11) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(12) EGT L 109, 6.5.2000, s. 29. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/89/EG (EUT L 308, 25.11.2003, s. 15).
(13) I avvaktan på detta offentliggörande kan sökandena följa instruktionerna i dokumentet "Guidelines of the Scientific Committee on Food for the presentation of an application for safety assessment of a substance to be used in food contact materials prior to its authorisation". (http://europa.eu.int/comm/food/fs/sc/scf/out82_en.pdf).
(14)* Sex månader efter dagen för offentliggörandet av denna förordning.
(15)** Två år efter det att denna förordning antagits.


Utvecklingssamarbete med Sydafrika ***I
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning EG nr 1726/2000 om utvecklingssamarbete med Sydafrika (KOM(2003) 627 - C5-0495/2003 - 2003/0245(COD))
P5_TA(2004)0236 A5-0132/2004

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 627)(1) ,

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 179 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0495/2003 ),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och samarbete (A5-0132/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 31 mars 2004 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2004 om ändring av förordning (EG) nr 1726/2000 om utvecklingssamarbete med Sydafrika

P5_TC1-COD(2003)0245


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 179 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2) ,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3) , och

av följande skäl:

(1)   Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1726/2000 av den 29 juni 2000 om utvecklingssamarbete med Sydafrika(4) skall kommissionen senast den 31 oktober 2003 överlämna en översyn efter halva tiden till Europaparlamentet och rådet. På grundval av den översynen efter halva tiden har vissa ändringar av förordning (EG) nr 1726/2000 föreslagits.

(2)    Halvtidsöversynen omfattar idéer och förslag för att förbättra genomförandet av utvecklingssamarbetet med Sydafrika. Vissa av dem utarbetades redan i 2002 års landsstrategibedömning och har beaktats inom ramen för det vägledande programmet för 2003-2005. Dessa gäller bland annat integrering av jämställdhetsperspektivet i alla projektfaser, från planering till genomförande, harmonisering av administrativa förfaranden, utveckling av kriterier för utvärdering av projekt och utformning av program samt klargörande av villkoren för beviljande av stöd till regionala program från Europeiska programmet för återuppbyggnad och utveckling (EPRD).

(3)    I enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen(5) är det möjligt att tillhandahålla finansiering till Sydafrika genom direkt budgetstöd. Förordning (EG) nr 1726/2000 kan dock tolkas som att icke-målinriktat budgetstöd utesluts. Dessutom innehåller del II avdelning IV i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(6) särskilda bestämmelser för "Externa åtgärder". Det är därför lämpligt att bringa förordning (EG) nr 1726/2000 i överensstämmelse med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 och med kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (7) .

(4)    Med tanke på genomförandet av Europeiska programmet för återuppbyggnad och utveckling och särskilt det fleråriga vägledande programmet för 2000–2002 bör förordning (EG) nr 1726/2000 anpassas, i synnerhet när det gäller antagandet av sektorsövergripande program, finansiering via budgetstöd och gemensam finansiering av projekt och program inom området regionalt samarbete och integration.

(5)    Förordning (EG) nr 1726/2000 trädde i kraft år 2000 och upphör att gälla den 31 december 2006. Enligt artikel 6.1 skall dock ett treårigt vägledande program utformas. Det bör antas bestämmelser beslut om fyraåriga vägledande program så att programmen stämmer överens med förordningens giltighetstid.

(6)    Partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan(8) , i vilket Sydafrika är avtalsslutande part, undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000. I protokoll 3 till det avtalet anges Sydafrikas status med vissa förbehåll enligt avtalet.

(7)    Genom rådets beslut 1999/753/EG av den 29 juli 1999 (9) godkändes den provisoriska tillämpningen av avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Sydafrika, å andra sidan. I bilaga X till det avtalet anges att gemenskapen kommer att tillhandahålla stöd till omstrukturering av den sydafrikanska vin- och spritsektorn och för marknadsföring och distribution av sydafrikanska vin- och spritprodukter. De två motsvarande avtalen om handel med vin och spritdrycker har godkänts genom rådets beslut 2002/51/EG(10) respektive rådets beslut 2002/52/EG av den 21 januari 2002 (11) . Det är därför nödvändigt att komplettera det finansiella referensbelopp som anges i förordning (EG) nr 1726/2000 med ett tilläggsbelopp.

(8)    I samband med förordning (EG) nr 1726/2000 har kommittén för Europeiska utvecklingsfonden i praktiken agerat som "Sydafrikakommittén". Sydafrikakommittén bör formellt inrättas.

(9)    Enligt artikel 8.5 i förordning (EG) nr 1726/2000 skall kommissionen samråda med kommittén om de beslut om finansiering som den avser att fatta när det gäller projekt och program till ett värde av mer än 5 miljoner euro. Med hänsyn till sund ekonomisk förvaltning och rationalisering av förfaranden är det skäligt att öka detta tak till 8 miljoner euro.

(10)    Förordning (EG) nr 1726/2000 bör därför ändras i enlighet härmed.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1726/2000 ändras på följande sätt:

1.    Artikel 2.1 skall ersättas med följande:

"

1.    Programmen skall inriktas på att bekämpa fattigdomen, ta hänsyn till de tidigare missgynnade gruppernas grundläggande behov och integrera köns- och miljörelaterade aspekter av utvecklingssamarbetet, i synnerhet genom ett ökat deltagande för kvinnor på alla nivåer av politiken, programplaneringen och genomförandet. I samtliga dessa program skall särskild uppmärksamhet ägnas åt att stärka institutionerna.

"

2.    I artikel 2.2 skall inledningen ersättas med följande:

"

Utvecklingssamarbete som genomförs enligt denna förordning skall i huvudsak vara inriktat på de samarbetsområden som avses i artikel 8 i protokoll 3 om Sydafrika till Cotonouavtalet och i synnerhet på:

"

3.   Artikel 4.2 skall ändras på följande sätt:

  a) Punkt 2 skall ändras på följande sätt:
   i) Det första stycket skall ersättas med följande:"
2.   Gemenskapens finansiering kan omfatta följande: "
   ii) Led a) skall ersättas med följande:"
   a) Utgifter över statsbudgeten till stöd för reformer och genomförande inom de prioriterade områden som skall fastställas genom en politisk dialog med användning av de lämpligaste instrumenten, inbegripet budgetstöd och andra särskilda former av stöd avseende budgeten.
"
   iii) Det andra stycket skall ersättas med följande:"
En del av finansieringen får tillhandahållas på ett riktat sätt till slutliga stödmottagare (t.ex. nyetablerade entreprenörer) i form av riskkapital eller andra former för finansiellt deltagande. Europeiska investeringsbanken kan om det är lämpligt knytas till förvaltningen av dessa medel. De medel som tillhandahålls enligt denna förordning får inte användas på ett sådant sätt att det leder till illojal konkurrens. "
   b) Följande punkt skall införas som punkt 4a:"
4a. Finansiering av enskilda projekt och program för regionalt samarbete och regional integration skall tillhandahållas genom Europeiska programmet för återuppbyggnad och utveckling i Sydafrika (EPRD) eller genom regionala fonder från Europeiska utvecklingsfonden (EUF).
Kommissionen skall i det fleråriga vägledande programmet sträva efter balans i finansieringen från de båda källorna genom att till regionalt samarbete och regional integration avsätta en vägledande andel från Europeiska programmet för återuppbyggnad och utveckling i Sydafrika som är ungefär lika stor som den andel som i enlighet med finansieringsprotokollet till Cotonouavtalet avsätts från Europeiska utvecklingsfonden till samma ändamål. "

4.    Artikel 5 skall utgå.

5.    Artikel 6 skall ersättas med följande:

"

Artikel 6

Programplanering

1.   Ett flerårigt vägledande program skall utformas i nära kontakt med Sydafrikas regering och med beaktande av resultaten av samordningen enligt artikel 4.6 och 4.7. Vid planeringen av det vägledande programmet skall principen om mottagarstyrd programplanering fullt ut beaktas.

2.   För att förbereda programplaneringen skall kommissionen, inom ramen för en förstärkt samordning med medlemsstaterna, även på plats, utarbeta ett strategidokument för landet i en dialog med Sydafrikas regering. I detta strategidokument för landet skall resultaten av den senaste övergripande utvärderingen av de åtgärder som finansieras enligt förordning (EG) nr 2259/96 och enligt denna förordning samt av andra regelbundna utvärderingar av verksamheten beaktas. Det skall kopplas till en problemorienterad analys och integrera övergripande frågor såsom minskning av fattigdomen, jämställdhet mellan könen, miljö och hållbarhet. Ett utkast till det fleråriga vägledande programmet skall bifogas strategidokumentet för landet. Ett begränsat antal samarbetssektorer på grundval av de områden som avses i artikel 2 i denna förordning skall väljas ut. För dessa sektorer skall närmare föreskrifter och kompletterande åtgärder fastställas. Så långt som möjligt skall resultatindikatorer utarbetas för att underlätta genomförandet av målen och utvärderingen av effekten. Strategidokumentet för landet och utkastet till det fleråriga vägledande programmet skall granskas av den kommitté som avses i artikel 8.1, nedan kallad "kommittén". Kommittén skall yttra sig enligt förfarandet i artikel 8.2.

3.   Det fleråriga vägledande programmet skall förhandlas fram och undertecknas av kommissionen och Sydafrikas regering. Slutresultatet av förhandlingarna skall översändas till kommittén för kännedom. Om så krävs av en eller flera kommittémedlemmar skall detta dokument diskuteras av kommittén.

4.   Kommittén skall varje år se över funktion, resultat och fortsatt tillämplighet för strategidokumentet för landet och det fleråriga vägledande programmet. Om utvärderingar eller annan relevant utveckling utvisar det, kan kommittén uppmana kommissionen att med Sydafrikas regering förhandla fram ändringar i det fleråriga vägledande programmet.

5.   Kommittén skall varje år, med utgångspunkt i en redogörelse från kommissionen, diskutera de allmänna riktlinjerna för det kommande årets verksamhet.

"
   6. Artikel 7.2 utgår.

7.   Artikel 8 skall ändras på följande sätt:

   a) Punkt 1 skall ersättas med följande:"
1.   Kommissionen skall biträdas av Sydafrikakommittén, nedan kallad "kommittén". "
   b) I punkt 5 och 6 skall beloppet "5 miljoner euro" ersättas med beloppet "8 miljoner euro".

8.    I artikel 10.1 skall beloppet "885,5 miljoner euro" ersättas med beloppet "900,5 miljoner euro".

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C …
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 mars 2004.
(4) EGT L 198, 4.8.2000, s. 1.
(5) EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.
(6) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.
(7) EGT L 357, 31.12.2002, s. 1.
(8) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.
(9) EGT L 311, 4.12.1999, s. 1.
(10) EGT L 28, 30.1.2002, s. 3.
(11) EGT L 28, 30.1.2002, s. 112.


Fluorerade växthusgaser ***I
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om vissa fluorerade växthusgaser (KOM(2003) 492 - C5-0397/2003 - 2003/0189(COD))
P5_TA(2004)0237 A5-0172/2004

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 492)(1) ,

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0397/2003 ),

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden över den föreslagna rättsliga grunden,

–   med beaktande av artiklarna 67 och 63 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi (A5-0172/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 31 mars 2004 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2004 om vissa fluorerade växthusgaser

P5_TC1-COD(2003)0189


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2) ,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3) ,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4) , och

av följande skäl:

(1)   I sjätte miljöhandlingsprogrammet "Miljö 2010: Vår framtid - vårt val"(5) fastställs att klimatförändringen är ett prioriterat område där det krävs åtgärder. I programmet betonas att gemenskapen har åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 8 % fram till 2008–2012, jämfört med 1990 års nivåer, och att världens samlade utsläpp av växthusgaser på längre sikt måste minskas med ungefär 70 % jämfört med 1990 års nivåer.

(2)   Det slutgiltiga målet med Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring, som godkändes genom rådets beslut 94/69/EG av den 15 december 1993 om slutande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring(6) , är att stabilisera koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar antropogen påverkan på klimatsystemet.

(3)   Enligt rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta(7) är gemenskapen och dess medlemsstater skyldiga att fram till 2008-2012 minska sina sammanlagda antropogena utsläpp av de växthusgaser som förtecknas i bilaga A till Kyotoprotokollet med 8 % jämfört med 1990 års nivåer.

(4)    I bilaga II till beslut 2002/358/EG fastställs olika minskningsmål för enskilda medlemsstater. Medlemsstaterna är därigenom skyldiga att vidta individuella åtgärder. Det är därför också nödvändigt att enskilda medlemsstater kan vidta eller bibehålla lämpliga åtgärder för att uppnå sina nationella minskningsmål.

(5)    Åtgärder skall vidtas för att förhindra och minimera utsläpp av fluorerade växthusgaser. Detta får dock inte påverka tillämpningen av rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall(8) , rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar(9) , Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon(10) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE)(11) .

(6)    Eftersom det finns alternativ till fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid (SF 6 ) för flertalet tillämpningar är det av stor vikt att deras användning begränsas till tillämpningar där inga alternativ finns tillgängliga.

(7)    Medlemsstaterna vidtar eller planerar olika åtgärder för att minska utsläppen av fluorerade växthusgaser . Sådana olika åtgärder kan skapa hinder eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Det är därför lämpligt att vidta åtgärder på gemenskapsnivå för att garantera att den inre marknaden skyddas genom en harmonisering av kraven om övervakning, inneslutning, utsläppande på marknaden och användning av fluorerade växthusgaser .

(8)    För att förhindra sådana störningar på den inre marknaden som skulle kunna bli följden om medlemsstaterna vidtar olika åtgärder anses det lämpligt att införa restriktioner för utsläppande på marknaden och användning av fluorerade växthusgaser i de fall där det finns gångbara alternativ och där det inte är möjligt att förbättra inneslutningen och återvinningen. Man måste härvid beakta de frivilliga initiativ som tas inom vissa industrisektorer och att utvecklingen av alternativ fortfarande pågår.

(9)    Enligt Kyotoprotokollet skall utsläppen av fluorerade växthusgaser rapporteras. Uppgifter om produktion, import och export av fluorerade växthusgaser kan underlätta kontrollen av att dessa rapporter är korrekta. Årliga rapporter bör därför krävas av dem som producerar, importerar och exporterar fluorerade växthusgaser . För att medlemsstaterna skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt Kyotoprotokollet om att kartlägga och anmäla utsläpp av fluorerade växthusgaser på sitt territorium bör de dessutom ha möjlighet att besluta om ytterligare nationella rapporteringsskyldigheter.

(10)    Utsläppen av fluorkolväte-134a (HFC-134a) från luftkonditioneringsanläggningar i motorfordon ter sig alltmer oroväckande på grund av ämnets påverkan på klimatförändringen. Kostnadseffektiva och säkra alternativ väntas snart bli tillgängliga. Dessa alternativ förstör inte eller är betydligt skonsammare för klimatet och har inte några negativa konsekvenser för fordonens bränsleförbrukning och därmed sammanhörande koldioxidutsläpp .

(11)    För att det skall bli lättare att övervaka och kontrollera läckaget från luftkonditioneringssystem i nya fordon kommer kommissionen att främja utarbetandet av europeiska standarder och vidta nödvändiga åtgärder för att ändra den berörda europeiska lagstiftningen om typgodkännande av fordon.

(12)    Ibruktagande, service, underhåll samt återvinnings- och kontrollverksamhet är internationella sysslor som bör utföras av yrkesmän med lämplig utbildning och certifiering. Att fastställa europeiska kriterier för yrkeskvalifikationer är av stor vikt för att målen i denna förordning skall uppnås.

(13)    Åtgärder bör vidtas för att säkerställa övervakning, utvärdering och översyn av bestämmelserna i denna förordning.

(14)    Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om de påföljder som skall gälla vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de verkställs. Dessa påföljder måste vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(15)    Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och är förenlig med de principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(16)    För att upprätthålla den inre marknaden är målet med den föreslagna åtgärden att begränsa utsläppen (genom inneslutning), användningen och utsläppandet på marknaden av vissa fluorerade växthusgaser och att avlägga rapport om dem. Eftersom detta mål inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna var för sig och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen anta åtgärderna i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(17)    De åtgärder som är nödvändiga för förordningens genomförande bör antas i enlighet med artikel 4 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(12) genom den kommitté som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (13) .

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Denna förordning gäller inneslutning, användning och återvinning av fluorerade växthusgaser (fluorkolväten, perfluorkarboner och svavelhexafluorid) som tas upp i bilaga A till Kyotoprotokollet, utsläppande på marknaden och användning av produkter och utrustning som innehåller dessa gaser och rapportering av information om dessa gaser. En vägledande förteckning över de gaser som omfattas av förordningen finns i bilaga I.

Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av direktiv 75/442/EEG, direktiv 96/61/EG, direktiv 2000/53/EG eller direktiv 2002/96/EG.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

   a) producent: varje fysisk eller juridisk person som producerar fluorerade växthusgaser inom gemenskapen.
   b) "utsläppande på marknaden": att mot betalning eller kostnadsfritt leverera till eller tillhandahålla tredje part fluorerade växthusgaser som omfattas av denna förordning eller produkter och utrustning som innehåller sådana gaser eller som behöver dem för att fungera. När det gäller fordon avser "utsläppande på marknaden" nya fordonstyper .
   c) "förvaringskärl": en transportabel tryckbärande anordning för fluorerade växthusgaser i enlighet med definitionen i artikel 2.1 i rådets direktiv 1999/36/EG av den 29 april 1999 (14) . Denna definition omfattar inte behållare som används för laboratorieförsök och inte heller dosaerosoler .
   d) "återvinning": insamling och lagring av fluorerade växthusgaser från t.ex. maskiner, utrustning och förvaringsbehållare i samband med service eller bortskaffande av dessa .
   e) "återanvändning": förnyad användning av en återvunnen fluorerad växthusgas efter en grundläggande reningsprocess som t. ex. filtrering och torkning. För kylmedier innebär återanvändning normalt att ämnet återförs till utrustningen, vilket oftast sker på plats.
   f) "regenerering": beredning och uppgradering av en återvunnen fluorerad växthusgas genom processer som filtrering, torkning, destillation och kemisk behandling för att återställa ämnet till en viss standard, vilket ofta innebär behandling vid en central anläggning.
   g) destruktion: oåterkallelig omvandling av ämnets kemiska natur.
   h) "fordon": motorfordon i kategorierna M1 och N1 (klass I) enligt definitionen i bilaga II till direktiv 70/156/EEG(15) .
   i) "fluorkolväte": en organisk förening som består av kol, väte och fluor och vars molekyl består av högst sex kolatomer oavsett om den förekommer ensam eller ingår i en blandning eller beredning, och oavsett om den är nyproducerad, återvunnen, återanvänd eller regenererad.
   j) "perfluorkarbon": en organisk förening som enbart består av kol och fluor och vars molekyl består av högst sex kolatomer oavsett om den förekommer ensam eller ingår i en blandning eller beredning, och oavsett om den är nyproducerad, återvunnen, återanvänd eller regenererad.
   k) "fluorerade växthusgaser": fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid (SF 6 )och preparat som innehåller dessa ämnen, med undantag av de preparat som enligt förordning (EG) nr 2037/2000 är kontrollerade ämnen och de preparat som har en global uppvärmningspotential under 15.
   l) "global uppvärmningspotential": antingen den globala uppvärmningspotentialen med en tidshorisont på 100 år, publicerad i FN:s mellanstatliga klimatpanels (IPCC) andra bedömningsrapport eller, när detta värde inte finns publicerat i denna rapport, en global uppvärmningspotential som fastställs enligt IPCC:s metoder.
   m) "luftkonditioneringssystem innehållande fluorerade växthusgaser med en global uppvärmningspotential på mer än 50 ": luftkonditioneringsutrustning som använder fluorkolväten vars globala uppvärmningspotential överskrider 50 enligt specifikationerna i bilaga I. Om tillämpligt på motorfordon gäller detta utrustning för luftkonditionering i kupén med användning av fluorkolväten vilkas globala uppvärmningspotential överskrider 50 enligt specifikationerna i bilaga I.
   n) "tekniska aerosoler": sådana aerosoler som används inom underhåll, reparation, rengöring, testning, desinficering, tillverkning, installation och andra tillämpningar där en svårantändlig formel är nödvändig av brandsäkerhetsskäl, däribland sådana aerosoler som används i spagettispray enligt bilagan till direktiv 94/48/EG(16) .
   o) "småserietillverkare": tillverkare av motorfordon som säljer högst 50 000 fordon per kalenderår i EU.

Artikel 3

Förhindrande av utsläpp

Alla åtgärder som är tekniskt och ekonomiskt genomförbara skall vidtas för att förhindra och begränsa utsläppen av fluorerade växthusgaser.

Artikel 4

Begränsning av utsläppen

1.   Ägare och operatörer skall vidta alla åtgärder som är tekniskt och ekonomiskt genomförbara för att förhindra och begränsa utsläppen av fluorerade växthusgaser .

2.    Innan kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning kan tas i bruk skall alla komponenter och hela systemet gå igenom standardiserade test som utformats enligt det förfarande som anges i artikel 15.2.

3.    De som sköter fast kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning samt brandskyddssystem som inte utformats enligt ISO-standarden 14520 och som innehåller fluorerade växthusgaser skall se till att system som omfattar minst en krets innehållande 3 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall kontrolleras av ett företag eller en person som auktoriserats på vederbörligt sätt i samband med ibruktagandet och därefter i enlighet med punkt 5.

4 .  Om inte annat följer av punkt 5 skall ägaren se till att fast – och mobil, med undantag av de system som avses i artikel 10 – kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning samt brandskyddssystem som innehåller fluorerade växthusgaser, förutom utrustning och system som uteslutande är avsedda för personligt bruk, kontrolleras för läckage dels efter underhåll, dels regelbundet enligt följande schema:

   a) Utrustning som omfattar minst en krets med självständig strömförsörjning och innehåller 3 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall kontrolleras av ackrediterade företag/certifierad personal minst en gång om året.
   b) Utrustning som innehåller 30 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall kontrolleras av ackrediterade företag/certifierad personal fyra gånger om året.
   c) Utrustning som innehåller 300 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall kontrolleras av ackrediterade företag/certifierad personal en gång i månaden.

I fall som anges i led a skall utrustningen kontrolleras på nytt en månad senare om läckage upptäcks och åtgärdas.

I fall som anges i led b och c skall kontrollfrekvensen halveras till sex månader respektive två månader om läckage inte upptäcks under tre på varandra följande kontroller.

Om det på brandskyddsutrustning redan tillämpas ett kontrollprogram som uppfyller ISO-standard 14520 kan dessa kontroller även fullgöra skyldigheterna enligt denna förordning förutsatt att kontrollerna genomförs minst lika ofta.

5 .   Om ett fast eller mobilt system för upptäckt av läckage är installerat för att övervaka områden där läckage sannolikt förekommer skall de kontroller som avses i punkt 4 b utföras två gånger om året och de kontroller som avses i punkt 4 c utföras fyra gånger i året. Kontrollfrekvensen skall minskas till en gång i året för det fall som avses i punkt 4 b och till två gånger i året för det fall som avses i punkt 4 c, om det inte har fastställts något läckage vid kontroller utförda under tre efterföljande år .

6 .   Operatörer av fast kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning eller brandskyddssystem som innehåller minst en krets med självständig strömförsörjning och 300 kilo fluorerad växthusgas eller mer skall installera system för upptäckt av läckage för att övervaka områden där läckage sannolikt förekommer .

7 .   Ägare till och operatörer av fast kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning eller brandskyddssystem innehållande 3 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall föra register över den mängd och typ av fluorerade växthusgaser som ingår i utrustningen, de mängder som eventuellt tillförs och de mängder som återvinns i samband med underhåll och service. Registren skall på begäran göras tillgängliga för den behöriga myndigheten och för kommissionen.

8.    Läckor skall identifieras och åtgärdas så snart som möjligt av en person med vederbörlig certifiering.

9.    Organ som installerar, distribuerar eller underhåller brandskyddssystem skall registrera sig hos behörig myndighet.

Artikel 5

Återvinning

1.  Fluorerade växthusgaser som ingår i följande typer av utrustning skall återvinnas för återanvändning, regenerering eller destruktion:

   a) kylkretsar i kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning,
   b) utrustning innehållande lösningsmedel,
   c) brandskyddssystem och brandsläckare, och
   d) högspänningsbrytare

Återvinningen skall ske i samband med service och underhåll och slutligt bortskaffande av denna utrustning.

2.   Oanvända fluorerade växthusgaser som ingår i påfyllningsbara behållare skall återvinnas för återanvändning, regenerering eller destruktion.

3.   Fluorerade växthusgaser som ingår i andra produkter eller annan utrustning skall, om det är tekniskt möjligt och kostnadseffektivt, återvinnas för återanvändning, regenerering eller destruktion.

4.    Medlemsstaterna skall se till att ett offentligt elektroniskt register över ackrediterade företag/certifierad personal upprättas.

Artikel 6

Utbildnings- och certifieringsprogram

1.   Medlemsstaterna skall inrätta utbildnings- och certifierings-/ackrediteringsprogram för personal/serviceföretag som hanterar fluorerade växthusgaser, medräknat dem som arbetar med ibruktagande, service, underhåll samt återvinnings- och kontrollverksamhet enligt artikel 4.2–4.7 och artikel 5, på grundval av ett antal kriterier som garanterar att yrkesmässiga standarder efterlevs, eller anpassa redan befintliga system till kraven i denna förordning .

Ägaren av utrustningen/systemet skall se till att personalen/serviceföretaget i fråga har den nödvändiga certifieringen/ackrediteringen.

Medlemsstaterna skall utse behöriga myndigheter som skall svara för att utfärda den obligatoriska certifieringen/ackrediteringen till företag och personal i de berörda industrisektorerna och för att kontrollera att certifierings-/ackrediteringssystemet genomförs på ett riktigt sätt och att den kompetens och de kvalifikationer som krävs uppfylls. Certifieringen/ackrediteringen skall gälla

   ibruktagande,
   service,
   underhåll,
   återvinnings- och kontrollverksamhet enligt artiklarna 4 och 5.

2.    Certifierings-/ackrediteringsprogram skall garantera att den personal/det serviceföretag som medverkar i de verksamheter som avses i artiklarna 4 och 5 har erhållit kunskap om tillämpliga förordningar och bestämmelser samt har förmåga att på ett säkert sätt hantera utrustning av det slag och den storlek som personen i fråga kommer att hantera under sin yrkesverksamhet.

3.    Om en medlemsstat anser att de kriterier för yrkeskvalifikationer som ligger till grund för de behöriga myndigheternas godkännande av kvalifikationer som erhållits i en annan medlemsstat och som skall visa att en person har tillräcklig kompetens för att ansvara för ibruktagande, service och underhåll samt de återvinnings- och kontrollverksamheter som avses i artiklarna 4 och 5 inte ger tillräckliga garantier, skall medlemsstaten informera kommissionen om detta.

Kommissionen skall vid behov fatta beslut om fastställande av grundläggande krav och ömsesidigt erkännande när det gäller utbildnings- och certifierings-/ackrediteringsprogram i enlighet med det förfarande som avses i artikel 16.2.

4 .   Inom två år efter denna förordnings ikraftträdande skall medlemsstaterna till kommissionen anmäla information om de utbildnings- och certifierings-/ackrediteringsprogram som avses i punkterna 1 och 2. Kommissionen skall bedöma om ett program är förenligt med punkt 2 och, om så är fallet, godkänna det i enlighet med det förfarande som avses i artikel 15.2 . Medlemsstaterna skall erkänna certifikat som utfärdats i andra medlemsstater och skall inte begränsa friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten av skäl som hänför sig till att certifikatet utfärdats i andra medlemsstater, under förutsättning att certifierings-/ackrediteringsprogrammen har godkänts av kommissionen .

5 .   Inom ett år efter denna förordnings ikraftträdande skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 15.2 , fastställa hur sådana anmälningar skall utformas.

Artikel 7

Rapportering

1.   Senast den 31 mars varje år, med början två kalenderår efter det att denna förordning trätt i kraft, skall följande uppgifter överlämnas till kommissionen för föregående år:

a)  Alla producenter av fluorerade växthusgaser som producerar mer än ett ton per år skall lämna uppgifter om

   - sin totala produktion av varje fluorerad växthusgas ,
   - de mängder av varje fluorerad växthusgas som släpps ut på gemenskapens marknad, inklusive uppskattningar av de mängder som produceras för olika tillämpningar,
   - de mängder av använda fluorerade växthusgaser som importerats för återanvändning, regenerering eller destruktion,
   - de mängder av varje fluorerad växthusgas som återanvänts, regenererats eller destruerats.

b)  Alla importörer av fluorerade växthusgaser (även producenter som importerar) skall lämna uppgifter om

   - de mängder av varje fluorerad växthusgas som importeras till eller tillhandahålls i gemenskapen,
   - de mängder av varje fluorerad växthusgas som släpps ut på gemenskapens marknad, inklusive uppskattningar av de mängder som importeras för olika tillämpningar,
   - de mängder av varje använd fluorerad växthusgas som importeras för återanvändning, regenerering eller destruktion,
   - de förväntade utsläppen under ämnets livscykel.

c)  Alla exportörer som exporterar mer än ett ton per år (även producenter som exporterar) skall lämna uppgifter om

   - de mängder av varje fluorerad växthusgas som exporteras från gemenskapen,
   - de mängder av varje använd fluorerad växthusgas som exporteras för återanvändning, regenerering eller destruktion.

2.    Kommissionen skall genomföra en undersökning för att bedöma vilka effekter import och export av utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser får för ovannämnda utsläppsberäkningar.

3.    De behöriga myndigheterna i medlemsstaten skall vartannat år granska ett representativt exempel av register för var och en av de kategorier som anges i artikel 4.4 och överlämna en rapport om de uppskattade utsläppen till kommissionen. Rapportens format skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 15.2 inom ett år efter det att denna förordning trätt i kraft.

4 .   Utformningen av den rapport som avses i punkt 1 skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 15.2 inom ett år efter det att denna förordning trätt i kraft.

5 .   Kommissionen skall vidta erforderliga åtgärder för att skydda känsliga uppgifter som lämnas till den och se till att de förblir konfidentiella.

6.    I fråga om brandskyddssystem skall uppgifter om de faktiska utsläppen motsvarande uppgifterna om påfyllnad registreras i enlighet med artikel 3.7 i stället för de krav som fastställs i punkterna 1 och 4 i denna artikel. Dessa uppgifter skall registreras av utbildad och certifierad personal i enlighet med artikel 6.1.

7 .   Kommissionen får ändra rapporteringskraven i punkt 1 i enlighet med förfarandet i artikel 15.2 för att förbättra deras praktiska tillämpning.

Artikel 8

Begränsning av användningen

1.   Det skall från och med den 1 januari 2007 vara förbjudet att använda svavelhexafluorid vid formgjutning av magnesium .

2.   Det skall från det att denna förordning träder i kraft vara förbjudet att använda svavelhexafluorid för påfyllning av fordonsdäck .

Artikel 9

Utsläppande på marknaden

Utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser eller som behöver dem för att fungera skall vara förbjudet för de tillämpningar som anges i bilaga II.

Medlemsstaterna skall främja utsläppande på marknaden av kyl- och luftkonditioneringsutrustning som använder gaser med en global uppvärmningspotential på mindre än 150. Om medlemsstaterna inför skattemässiga eller andra incitament för att uppmuntra utsläppande på marknaden av sådan utrustning skall de informera kommissionen om dessa åtgärder.

Artikel 10

Luftkonditioneringssystem i nya fordon

1.   Från och med den 31 december 2006 skall alla som släpper ut nya fordonstyper på marknaden, med luftkonditioneringssystem som innehåller fluorerade växthusgaser med en global uppvärmningspotential på mer än 150, se till att läckaget inte överstiger de gränsvärden som fastställts genom ett särskilt harmoniserat testförfarande som kommissionen antagit .

2.    Kommissionen skall fastställa en norm för hur läckagenivån skall mätas.

3 .   Medlemsstaterna får från och med den 1 januari 2011 inte längre utfärda EG-typgodkännandet enligt direktiv 70/156/EEG för en ny fordonstyp om den globala uppvärmningspotentialen hos de växthusgaser som används i luftkonditioneringssystemet är högre än 50. För småserietillverkare skall den 1 januari 2013 gälla .

4.    Medlemsstaterna skall från och med den 1 januari 2014 vägra att registrera ett nytt fordon och förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används om det är utrustat med ett luftkonditioneringssystem som använder fluorerade växthusgaser med en global uppvärmningspotential på mer än 50.

5.    Medlemsstaterna skall främja installation av luftkonditioneringssystem som använder gaser, till exempel koldioxid, som är effektiva och har en global uppvärmningspotential på mindre än 100. Om medlemsstaterna inför skattelättnader eller andra incitament för att främja installation av system med lägre global uppvärmningspotential skall de informera kommissionen om dessa åtgärder.

6.    Medlemsstaterna får ge skattemässiga eller ekonomiska incitament för ombyggnad av fordon som är i bruk, om luftkonditioneringssystem som använder fluorerade växthusgaser med en global uppvärmningspotential på mindre än 50 byggs in.

Artikel 11

Främjande av alternativ

Medlemsstaterna skall främja ett utsläppande på marknaden av utrustning som använder gaser med en global uppvärmningspotential på mindre än 100. Om medlemsstaterna inför skattemässiga eller andra incitament för att uppmuntra utsläppande på marknaden av sådan utrustning skall de informera kommissionen om dessa åtgärder.

Artikel 12

Konsumentinformation

Medlemsstaterna skall se till att konsumenter och medborgare informeras om den globala uppvärmningspotentialen hos produkter som innehåller fluorerade växthusgaser.

Artikel 13

Framstegsrapport

Senast två år efter att denna förordning har trätt i kraft skall kommissionen överlämna en framstegsrapport till Europaparlamentet och rådet om utvecklingen av klimatvänliga luftkonditioneringssystem. På grundval av denna rapport skall kommissionen se över de införandedatum som anges i artikel 10.1 och artikel 10.3 och bekräfta dessa eller, om nödvändigt, lägga fram andra förslag.

Artikel 14

Översyn

1.   På grundval av de framsteg som görs när det gäller inneslutning och ersättning av fluorerade växthusgaser i luftkonditionerings- och kylsystem skall kommissionen se över denna förordning och lägga fram en rapport om den till Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2005. Vid behov skall rapporten åtföljas av ett lagförslag.

2.    Senast två år efter det att denna förordning har trätt i kraft skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om eventuella åtgärder för att successivt ta bort fluorkolväten i nya luftkonditionerings-, kyl- och värmepumpssystem. Rapporten skall grundas på en utvärdering av alternativa tekniker där de totala (direkta och indirekta) utsläppen av växthusgaser är lägre.

3 .  Senast fem år efter det att förordningen har trätt i kraft skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om erfarenheterna från tillämpningen av denna förordning. I rapporten skall kommissionen bland annat

   bedöma hur gällande bestämmelser påverkar utsläppen, presentera prognostiserade utsläpp av fluorerade växthusgaser och undersöka hur kostnadseffektiva dessa bestämmelser är,
   utvärdera de utbildnings- och certifieringsprogram som medlemsstaterna inrättat enligt artikel 6.1 ,
   bedöma behovet av EG-normer för att begränsa utsläppen av fluorerade växthusgaser från utrustning, inbegripet tekniska konstruktionskrav på produkter och utrustning,
   bedöma behovet av att utveckla och sprida beskrivningar av bästa tillgängliga teknik och bästa miljömetoder när det gäller förhindrande och minimering av utsläpp av fluorerade gaser,
   göra en övergripande sammanfattning av den tekniska nivåns utveckling, de erfarenheter som gjorts, miljökrav och eventuella konsekvenser för den inre marknadens funktion,
   - se över huruvida de föreskrifter och mål för återvinning, regenerering eller destruktion av fluorerade växthusgaser som anges i artikel 5 efterlevs respektive uppnås samt undersöka om de befintliga definitionerna, kraven och tillståndsförfarandena i samband med gränsöverskridande transporter av fluorerade växthusgaser avsedda för återvinning eller energiutvinning behöver ses över.

4 .   Rapporten skall om nödvändigt åtföljas av förslag till ändring av vissa bestämmelser i denna förordning och till ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/56/EG av den 27 september 2001 om värmesystem för motorfordon (17) för att ta hänsyn till de kontrollförfaranden som krävs vid mätning av läckage från luftkonditioneringssystem i fordon .

Artikel 15

Kommittén för fluorerade växthusgaser

1.   Kommissionen skall bistås av en ständig kommitté för fluorerade växthusgaser .

2.   När det hänvisas till denna punkt skall det förfarande som fastställs i artikel 4 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 7 och 8 i det beslutet.

3.   Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

Artikel 16

Kommittén för erkännande av yrkeskvalifikationer

1.    Kommissionen skall biträdas av en kommitté för erkännande av yrkeskvalifikationer.

2.    När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara två månader.

3.    Kommittén kan bli uppmanad att lämna ett yttrande avseende andra frågor som berör tillämpningen av denna förordning.

4.    Kommittén skall själv anta sin arbetsordning

Artikel 17

Påföljder

1.   Medlemsstaterna skall fastställa regler om de påföljder som skall gälla vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, och skall vidta alla åtgärder som krävs för att se till att de verkställs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

2.   Medlemsstaterna skall anmäla dessa regler om påföljder till kommissionen senast ett år efter det att denna förordning trätt i kraft och skall också utan dröjsmål anmäla senare ändringar av dessa bestämmelser.

Artikel 18

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Fluorerade växthusgaser

Fluorerad växthusgas

Kemisk formel

Global uppvärmningspotential

Svavelhexafluorid

SF6

23 900

Fluorkolväten (HFC):

HFC-23

CHF3

11 700

HFC-32

CH2 F2

650

HFC-41

CH3 F

150

HFC-43-10mee

C5 H2 F10

1 300

HFC-125

C2 HF5

2 800

HFC-134

C2 H2 F4

1 000

HFC-134a

CH2 FCF3

1300

HFC-152a

C2 H4 F2

140

HFC-143

C2 H3 F3

300

HFC-143a

C2 H3 F3

3 800

HFC-227ea

C3 HF7

2 900

HFC-236fa

C3 H2 F6

6 300

HFC-245ca

C3 H3 F5

560

HFC-365mfc

CF3 CH2 CF2 CH3

890

Perfluorkarboner (PFC)

Perfluormetan

CF4

6 500

Perfluoretan

C2 F6

9 200

Perfluorpropan

C3 F8

7 000

Perfluorbutan

C4 F10

7 000

Perfluorpentan

C5 F12

7 500

Perfluorhexan

C6 F14

7 400

Perfluorcyklobutan

c-C4 F8

8 700

BILAGA II

Fluorerad växthusgas

Tillämpning

Förbudsdatum

Fluorerade växthusgaser med en global uppvärmningspotential på mer än 50

Luftkonditioneringsanläggningar i personbilar och lätta kommersiella fordon (nya fordonstyper)

1 januari 2011

(1 januari 2013) (18)

Svavelhexafluorid, fluorkolväten och perfluorkarboner

Icke-påfyllningsbara behållare, utom för laboratoriebruk och analytiskt bruk och för dosinhalatorer

Ett år efter ikraftträdandet

Fluorkolväten och perfluorkarboner

Kylmedier i icke-slutna system för direktförångning

Datum för ikraftträdande

Svavelhexafluorid , fluorkolväten och perfluorkarboner

Fönster

Två år efter ikraftträdandet

Svavelhexafluorid

Fotbeklädnader

Datum för ikraftträdande

Fluorkolväten

Enkomponentsskum, utom om sådant krävs för att uppfylla nationella säkerhetsnormer

Ett år efter ikraftträdandet

Fluorkolväten

Aerosoler utom tekniska aerosoler och medicinska dosinhalatorer eller andra läkemedelsprodukter

Två år efter ikraftträdandet

Fluorkolväten och perfluorkarboner

Fotbeklädnader

1 juli 2006

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 mars 2004.
(5) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (EGT L 242, 10.9.2002, s. 1).
(6) EGT L 33, 7.2.1994, s. 11.
(7) EGT L 130, 15.5.2002, s. 1.
(8) EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(9) EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.
(10) EGT L 269, 21.10.2000, s. 34. Direktivet ändrat genom kommissionens beslut 2002/525/EG (EGT L 170, 29.6.2002, s. 81).
(11) EGT L 37, 13.2.2003, s. 24. Direktivet ändrat genom direktiv 2003/118/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 106).
(12) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(13) EGT L 244, 29.9.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 2004/232/EG (EUT L 71, 10.3.2004, s. 28).
(14) EGT L 138, 1.6.1999, s. 20.
(15) Rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT L 42, 23.2.1970, s. 1). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/3/EG (EUT L 49, 19.2.2004, s. 36).
(16) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/48/EG av den 7 december 1994 om ändring för trettonde gången av direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (EGT L 331, 21.12.1994, s. 7).
(17) EGT L 292, 9.11.2001, s. 21.
(18)* För småserietillverkare skall den 1 januari 2013 gälla.


Tillämpning av Århuskonventionen på Europeiska gemenskapens institutioner och organ ***I
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om hur Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor skall tillämpas på Europeiska gemenskapens institutioner och organ (KOM(2003) 622 - C5-0505/2003 - 2003/0242(COD))
P5_TA(2004)0238 A5-0190/2004

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 622)(1) ,

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0505/2003 ),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0190/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 31 mars 2004 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2004 om hur Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor skall tillämpas på gemenskapens institutioner och organ

P5_TC1-COD(2003)0242


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2) ,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3) ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4) ,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5) , och

av följande skäl:

(1)   Syftet med gemenskapens miljölagstiftning är att bidra till att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet, främja en hållbar utveckling och att skydda människors hälsa.

(2)   I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(6) betonas att det är viktigt att allmänheten får tillräcklig miljöinformation och på ett meningsfullt sätt kan delta i beslutsprocesser i miljöfrågor, och att det ökar ansvarigheten och öppenheten i beslutsprocessen och bidrar till att öka allmänhetens miljömedvetenhet och stöd för fattade beslut. Det sjätte programmet betonar, liksom föregående miljöhandlingsprogram(7) , också att gemenskapens miljölagstiftning måste genomföras, tillämpas och följas bättre, och att överträdelser måste beivras.

(3)   Den 25 juni 1998 undertecknade Europeiska gemenskapen FN/ECE-konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (nedan kallad Århuskonventionen). För att Europeiska gemenskapen skall kunna ingå konventionen måste gemenskapslagstiftningen vara förenlig med den.

(4)   Gemenskapen har antagit tre direktiv(8) som rör genomförandet av Århuskonventionen . Det behövs bestämmelser om hur Århuskonventionen skall tillämpas på gemenskapens institutioner och organ.

(5)   Århuskonventionens tre pelare – tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor – bör behandlas i en enda rättsakt med gemensamma bestämmelser om syften och definitioner. På så sätt blir gemenskapslagstiftningen enklare och tillämpningsföreskrifterna överskådligare.

(6)   Allmänheten skall kunna utnyttja de rättigheter som representeras av Århuskonventionens tre pelare utan att diskrimineras på grund av medborgarskap, nationalitet eller hemvist.

(7)   Beteckningen myndigheter får i artikel 2.2 i Århuskonventionen en vid definition; det grundläggande konceptet är att där offentlig makt utövas bör det finnas rättigheter för individer och deras organisationer. Definitionen av gemenskapens institutioner och organ bör alltså också vara vid och funktionell och i synnerhet när det gäller tillgång till information inbegripa alla fysiska eller juridiska personer som har offentligt ansvar eller offentliga uppgifter eller som tillhandahåller offentliga tjänster under överinseende av gemenskapens institutioner och organ . För att motsvara Århuskonventionen bör förordningen inte gälla gemenskapens institutioner och organ när och i den utsträckning de handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet.

(8)   Definitionen av "miljöinformation" omfattar all information om tillståndet i miljön. Definitionen är den samma som i direktiv 2003/4/EG, och stämmer i stort sett överens med Århuskonventionens. Definitionen av "handling" i artikel 3 a i förordning (EG) nr 1049/2001 (9) omfattar även miljöinformation enligt definitionen i föreliggande förordning.

(9)   Förordningen bör innehålla en definition av planer, program och politik avseende miljön som avses i Århuskonventionen, och i parallell med det tillvägagångssätt som har följts i förhållande till medlemsstaternas förpliktelser enligt befintlig EG-lag. "Planer, program och politik avseende miljön" bör definieras i förhållande till deras bidrag till uppnåendet, eller troliga betydande inverkan för uppnåendet, av gemenskapens miljöpolitiska mål. För en tioårsperiod från den 22 juli 2002 fastställs gemenskapens miljöpolitiska mål och åtgärder för att uppnå målen i beslut nr 1600/2002/EG . Den därpå följande perioden kommer att omfattas av ett nytt miljöhandlingsprogram.

(10)   Miljölagstiftningen utvecklas kontinuerligt, och definitionen av miljölagstiftning bör därför ta fasta på gemenskapens miljöpolitiska mål, särskilt skydd och förbättring av miljön, främjandet av en hållbar utveckling , inbegripet människors hälsa och skydd av naturresurserna.

(11)   Rättsligt bindande och allmänt tillämpliga förvaltningsåtgärder bör kunna prövas. Även underlåtenhet att vidta en åtgärd föreskriven i miljölagstiftningen bör kunna prövas. Förordningen omfattar inte gemenskapens institutioner eller organ när och i den utsträckning de handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet; den bör heller inte omfatta gemenskapens institutioner eller organ när de handlar i egenskap av administrativ överinstans i enlighet med fördraget .

(12)   Enligt Århuskonventionen skall allmänheten kunna ta del av miljöinformation efter begäran eller genom aktiv spridning av myndigheter. Förordning (EG) nr 1049/2001 gäller till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, men även handlingar som förvaras av byråer eller liknande organ inrättade av gemenskapen omfattas. Den förordningens bestämmelser är i stora delar anpassade efter Århuskonventionen. Dess tillämpningsområde bör utvidgas till att omfatta gemenskapens samtliga institutioner och organ.

(13)   Det bör införas bestämmelser om vissa frågor som regleras i Århuskonventionen men som saknar motsvarighet i förordning (EG) nr 1049/2001, särskilt i fråga om insamling och spridning av miljöinformation.

(14)   Om allmänhetens rätt att ta del av miljöinformation skall vara meningsfull måste miljöinformationen vara av god kvalitet. Gemenskapens institutioner och organ bör därför åläggas att garantera miljöinformationens kvalitet.

(15)   När det gäller undantag avseende tillgång till miljöinformation, bör de relevanta bestämmelserna i direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljöinformation gälla också för gemenskapens institutioner och organ .

(16)   Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2119/98/EG av den 24 september 1998 om att bilda ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen(10) inrättas ett nätverk på gemenskapsnivå som med kommissionens hjälp skall främja samarbete och samordning mellan medlemsstaterna i syfte att förbättra förebyggandet och bekämpningen inom gemenskapen av vissa smittsamma sjukdomar. Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002 inrättas ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008)(11) , som kompletterar medlemsstaternas arbete. Programmets syften, bl.a. att förbättra information och kunskap till nytta för folkhälsan, och att höja medlemsstaternas förmåga att snabbt och samordnat kunna möta hot mot folkhälsan, är förenliga med Århuskonventionen. Förslaget till förordning skall alltså inte påverka tillämpningen av besluten nr 2119/98/EG och 1786/2002/EG.

(17)   Enligt artikel 7, första delen i Århuskonventionen skall parterna se till att allmänheten kan delta i utarbetandet av planer och program avseende miljön.

(18)   Enligt Århuskonventionen skall förfarandet innehålla rimliga tidsfrister som är tillräckligt långa för att allmänheten skall kunna informeras om beslutsprocessen i fråga. Allmänheten bör därför informeras om de frågor som behandlas med hjälp av verktyg som exempelvis särskilda Internetsidor. Allmänheten skall få delta på ett tidigt stadium, när alla alternativ är möjliga. Vad som framkommit vid allmänhetens deltagande skall beaktas på vederbörligt sätt i beslut om planer, program och politk avseende miljön . Gemenskapens institutioner och organ skall med beaktande av Århuskonventionens syften fastställa vilken allmänhet, inbegripet icke-statliga organisationer, som får delta.

(19)   Enligt artikel 9.3 i Århuskonventionen skall det finnas möjligheter att få handlingar och underlåtenheter av privatpersoner eller myndigheter som strider mot miljölagstiftningen prövade av domstol eller på annat sätt. Bestämmelserna om tillgång till rättslig prövning måste vara förenliga med både Århuskonventionen och fördraget. Förordningen bör endast reglera myndigheters handlingar och underlåtenheter; privatpersoners handlingar eller underlåtenheter bör regleras av medlemsstaterna inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/.../EG, av den ... [om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor].

(20)   För att rättsmedlet skall bli tillräckligt och effektivt bör, i enlighet med gemenskapslagstiftningen om prövningsförfaranden vid Europeiska gemenskapernas domstol, den av gemenskapens institutioner eller organ som har gjort sig skyldig till den förvaltningsåtgärd eller förvaltningsförsummelse som skall prövas kunna ompröva sitt beslut eller, i fråga om en förvaltningsförsummelse, vidta en åtgärd.

(21)    Århuskonventionen ger icke-statliga organisationer som arbetar för miljöskydd rätt att delta vid utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön samt tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor då andra delar av allmänheten berörs eller har intresse av besluten eller underlåtenheterna. I syfte att förhindra missbruk av denna rättighet bör gemenskapslagstiftningen innehålla grundläggande kriterier för erkännandet av sådana sammanslutningar.

(22)    Gemenskapens institutioner och organ, i synnerhet kommissionen, bör dock anstränga sig mera för att göra dagens förfaranden för information och tillgång till rättslig prövning, t.ex. klagomål och framställningar från medborgarna till Europaparlamentet, smidigare.

(23)    Sammanslutningar som är aktiva på miljöskyddsområdet och/eller främjar en hållbar utveckling och som genom att uppfylla vissa kriterier kan visa att miljöskydd och/eller främjande av en hållbar utveckling är sammanslutningens huvudsyfte bör ha tillgång till miljöärenden för att få förvaltningsåtgärder som strider mot miljölagstiftningen och förvaltningsförsummelser prövade i formellt och materiellt hänseende. Denna rätt bör bara gälla frågor som omfattas av sammanslutningens ändamål i enlighet med dess stadgar.

(24)    Delar av allmänheten bör, om de har ett tillräckligt intresse eller hävdar att en rättighet kränks och om de berörs direkt eller personligen, kunna inleda förfaranden för att få förvaltningsåtgärder och förvaltningsförsummelser som strider mot miljölagstiftningen prövade i formellt och materiellt hänseende.

(25)    Om omprövningen inte gav önskat resultat bör den erkända sammanslutningen kunna få förvaltningsåtgärden eller förvaltningsförsummelsen prövad i ett miljöärende inför EG-domstolen.

(26)    Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna förordnings syfte är miljöskydd och tillämpningen av artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Avdelning I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Mål

1.  Denna förordning reglerar hur principerna i FN/ECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (nedan kallad Århuskonventionen) skall tillämpas beträffande gemenskapens institutioner och organ, särskilt genom att

   a) garantera allmänhetens rätt att ta del av miljöinformation som förvaras, tas emot eller framställs av eller för gemenskapens institutioner eller organ, och genom att fastställa grundläggande bestämmelser och praktiska förfaranden för hur rätten skall utövas,
   b) se till att miljöinformationen successivt blir tillgänglig i elektroniska databaser som är lätt åtkomliga för allmänheten via allmänna telenät,
   c) ge allmänheten en möjlighet att delta när gemenskapens institutioner eller organ utarbetar planer, program och politik avseende miljön,
   d) ge tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapsnivå enligt villkoren i denna förordning.

2.   Denna förordning påverkar inte tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser eller tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

Artikel 2

Definitioner

1.  I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

   a) sökande: fysisk eller juridisk person som begär att få tillgång till miljöinformation.
   b) delar av allmänheten: en eller flera fysiska eller juridiska personer och, i enlighet med nationell lagstiftning, föreningar, organisationer eller grupper bestående av fysiska eller juridiska personer.
   c) gemenskapens institutioner och organ: alla institutioner, organ, kontor eller byråer som inrättats genom eller i enlighet med fördraget och som har offentliga förvaltningsuppgifter, utom när och i den utsträckning de handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet.
   d) erkänd sammanslutning: en förening eller organisation med ändamål att tillvarata miljön och/eller främja en hållbar utveckling, eller som vid en given tidpunkt är engagerad i ett konkret miljöskyddsfall i sin omgivning, och som har erkänts i enlighet med artiklarna 19 och 20 .
  e) miljöinformation: all information i skriftlig form, bild- eller ljudform, elektronisk form eller annan materiell form om
   i) tillståndet för olika delar av miljön, som luft och atmosfär, vatten, mark, land, landskap och naturområden, inbegripet våtmarker, kust- och havsområden, biologisk mångfald och dess delar, inklusive genetiskt modifierade organismer, och samspelet mellan dessa delar,
   ii) faktorer som substanser, energi, buller, strålning eller avfall, inklusive radioaktivt avfall, utsläpp i luften, utsläpp i vattnet och andra utsläpp i miljön som påverkar eller troligtvis påverkar de delar av miljön som anges i i),
   iii) åtgärder (inklusive förvaltningsåtgärder), politik , lagstiftning, planer, program, miljöavtal och verksamhet som påverkar eller troligtvis påverkar de delar och faktorer som anges i i) och ii) samt åtgärder eller verksamheter som är avsedda att skydda dessa delar,
   iv) rapporter om genomförandet av miljölagstiftningen,
   v) kostnads- och nyttoanalys och övriga ekonomiska analyser och antaganden som används inom ramen för de åtgärder och verksamheter som anges i iii) ,
   vi) tillståndet för människors hälsa och säkerhet, inbegripet förorening av livsmedelskedjan, villkoren för mänskligt liv, kulturplatser och byggnader i den utsträckning de påverkas eller kan påverkas av tillståndet i de delar av miljön som anges i i) eller, genom dessa delar, av någon av de faktorer som anges i ii) och iii), och
   vii) läget i förfarandena rörande överträdelser av gemenskapslagstiftningen.
   f) planer, program och politik avseende miljön: planer, program och politik som
   i) utarbetas, finansieras eller antas av gemenskapens institutioner eller organ,
   ii) föreskrivs enligt lagar eller andra författningar,
   iii) bidrar till eller troligen får en betydande inverkan för uppnåendet av de mål för gemenskapens miljöpolitik som anges i beslut nr 1600/2002/EG eller i senare generella miljöhandlingsprogram.

Beteckningen omfattar även generella miljöhandlingsprogram.

Beteckningen omfattar inte ekonomiska planer och program , budgetplaner eller budgetprogram eller gemenskapens institutioners och organs interna arbetsprogram.

  g) miljölagstiftning: gemenskapslagstiftning vars primära eller sekundära syfte är att skydda eller förbättra miljön, inbegripet människors hälsa, eller att skydda eller uppnå ett rationellt utnyttjande av naturresurserna, inom bl.a. följande områden:
   i) Vattenskydd.
   ii) Bullerskydd.
   iii) Markskydd.
   iv) Luftföroreningar.
   v) Fysisk planering och markanvändning.
   vi) Bevarande av naturen och den biologiska mångfalden.
   vii) Avfallshantering.
   viii) Kemikalier, biocider och bekämpningsmedel.
   ix) Bioteknik.
   x) Andra utsläpp i luft eller vatten och andra utsläpp i miljön.
   xi) Miljökonsekvensbedömning.
   xii) Tillgång till miljöinformation och deltagande i beslutsprocesser.
   h) förvaltningsåtgärd: en allmänt tillämplig och rättsligt bindande åtgärd som gemenskapens institutioner eller organ vidtar i enlighet med miljölagstiftningen.
   i) förvaltningsförsummelse: en underlåtenhet av gemenskapens institutioner eller organ att vidta en förvaltningsåtgärd som föreskrivs i miljölagstiftningen.

2.  Beteckningarna förvaltningsåtgärd och förvaltningsförsummelse omfattar inte åtgärder som gemenskapens institutioner eller organ vidtar i egenskap av administrativ överinstans i enlighet med

   artiklarna 81, 82, 86 eller 87 i fördraget (om konkurrens),
   artiklarna 226 eller 228 i fördraget (överträdelseförfaranden),
   artikel 195 i fördraget (ombudsmannaförfaranden)
   artiklarna 280 i fördraget (förfarande inom ramen för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning).

Avdelning II

Tillgång till miljöinformation

Artikel 3

Tillämpning av förordning (EG) nr 1049/2001

Förordning (EG) nr 1049/2001 skall tillämpas när en sökande begär att få ta del av miljöinformation som förvaras hos eller för gemenskapens institutioner eller organ, utan att sökanden diskrimineras på grund av medborgarskap, nationalitet eller hemvist och, när sökanden är en juridisk person, utan att diskrimineras på grund av var sökanden har sitt registrerade säte eller ett faktiskt centrum för sin verksamhet.

Därvid skall beteckningen "institution" i förordning (EG) nr 1049/2001 läsas som "gemenskapens institutioner eller organ".

Artikel 4

Insamling och spridning av miljöinformation

1.   Gemenskapens institutioner och organ skall organisera den miljöinformation som är relevant för deras verksamhet och som förvaras av eller för dem, för att aktivt och systematiskt spridas till allmänheten, vilket särskilt skall ske med hjälp av telematik eller elektronik i enlighet med artikel 11.1 och 11.2 och artikel 12 i förordning (EG) nr 1049/2001. Miljöinformation skall omedelbart registreras och införas i databaser enligt denna förordnings principer, samt göras tillgänglig i elektronisk form och i databaser som skall förses med sökredskap och annan programvara som kan hjälpa allmänheten att hitta den information den söker.

Den information som tillhandahålls med hjälp av telematik eller elektronik behöver inte omfatta den information som insamlats före denna förordnings ikraftträdande såvida den inte redan finns tillgänglig i elektronisk form. När information insamlats före denna förordnings ikraftträdande och inte finns tillgänglig i elektronisk form skall det tydligt anges var informationen finns tillgänglig och hur den kan erhållas.

Gemenskapens institutioner och organ skall se till att miljöinformation som förvaras av eller för dem hålls i en form eller ett format som lätt kan reproduceras och som är lätt åtkomligt med hjälp av telematik eller på annan elektronisk väg.

2.    Gemenskapens institutioner och organ skall bemöda sig om att se till att allmänheten får bästa möjliga råd, så att allmänheten skall få tillgång till information, lättare kunna delta i beslutsprocesser och få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

3 .  Den miljöinformation som skall tillhandahållas och spridas skall även uppdateras på lämpligt sätt. Utöver de handlingar som anges i artikel 12.2 och 12.3 och artikel 13 i förordning (EG) nr 1049/2001 skall databaserna och registren innehålla följande:

   a) Verksamhetsrapporter avseende genomförandet av
   i) internationella fördrag, konventioner eller avtal, gemenskapslagstiftning och nationell, regional eller lokal lagstiftning om eller med anknytning till miljön,
   ii) planer, program och politik avseende miljön.
   b) Sådana rapporter om tillståndet i miljön som avses i punkt 5 .
   c) Uppgifter eller sammanställningar av uppgifter som samlats in genom övervakning av verksamhet som påverkar eller sannolikt kommer att påverka miljön.
   d) Tillstånd med en avsevärd inverkan på miljön och miljöavtal eller en uppgift om var informationen kan begäras eller finns tillgänglig.
   e) Miljökonsekvensbedömningar och riskbedömningar beträffande miljön eller en uppgift om var informationen kan begäras eller finns tillgänglig.

4 .   I lämpliga fall får gemenskapens institutioner och organ uppfylla kraven i punkterna 1 till 3 genom att skapa länkar till webbplatser på Internet där informationen kan hämtas.

5 .   Kommissionen skall med jämna mellanrum på högst fyra år se till att en rapport om tillståndet i miljön, inbegripet information om kvaliteten på miljön och om belastningarna på miljön, offentliggörs och sprids.

Artikel 5

Miljöinformationens kvalitet

1.   Gemenskapens institutioner och organ skall, så långt det är möjligt inom ramen för deras befogenheter, se till att all information som sammanställs av dem eller för deras räkning och som offentliggörs är aktuell, korrekt och jämförbar.

2.   Gemenskapens institutioner och organ skall på begäran informera sökanden om var denne kan finna information om de mätmetoder, inklusive metoder för analys, provtagning och förbehandling av prover, som använts vid sammanställningen av informationen, eller hänvisa till en standardmetod som använts.

Artikel 6

Avslag av begäran om tillgång till miljöinformation

När gemenskapens institutioner eller organ får en begäran om att få ta del av miljöinformation som inte förvaras av dem eller för deras räkning skall de snarast, och senast inom 15 arbetsdagar, informera sökanden om vilken av gemenskapens institutioner eller organ eller vilken offentlig myndighet i enlighet med direktiv 2003/4/EG som kan tänkas ta emot begäran, eller överföra begäran dit och informera sökanden om överföringen.

När begäran är för allmänt hållen skall gemenskapens institutioner eller organ, snarast möjligt och under alla omständigheter inom den tidsfrist som anges i artikel 7 i förordning (EG) nr 1049/2001, begära att sökanden klargör den, och skall bistå sökanden i detta genom att t.ex. tillhandahålla information om utnyttjandet av offentliga register som avses i artikel 11 i förordning (EG) nr 1049/2001. Gemenskapens institutioner eller organ får först efter att ha gett sökanden denna möjlighet avslå begäran enligt detta stycke i fall då den/det bedömer det lämpligt.

Gemenskapens institutioner och organ skall neka tillgång till och besluta att inte aktivt sprida miljöinformation i fall då utlämnandet av informationen skulle ha negativa följder för skyddet av den miljö som den avser, till exempel platser där sällsynta arter finns.

Gemenskapens institutioner och organ får inte med stöd av undantagen avseende skydd av kommersiell eller industriell information, skydd av personuppgifter eller skydd av den miljö som informationen avser avslå en begäran om information om utsläpp i miljön eller besluta att inte aktivt sprida sådan information.

Gemenskapens institutioner och organ får enbart neka tillgång till miljöinformation eller besluta att inte sprida miljöinformation på grundval av något av de undantag som anges i artikel 4 i direktiv 2003/4/EG eller i det tredje stycket i denna artikel.

De undantag som stadgas i denna förordning skall tolkas restriktivt. I varje enskilt fall skall allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut vägas mot det intresse som betjänas av att begäran avslås.

Artikel 7

Avgifter

De av gemenskapens institutioner och organ som inte täcks av förordning (EG) nr 1049/2001 får, i fall då artikel 10 i den förordningen inte är tillämplig, ta ut en rimlig avgift för att lämna ut information. De skall tillhandahålla sökandena en förteckning över avgifterna och ange i vilka fall de kommer att tas ut eller inte tas ut och i vilka fall avgiften skall betalas i förskott.

Artikel 8

Samarbete

Vid omedelbart hot mot människors hälsa eller miljön – oberoende av om hotet kommer från mänsklig verksamhet eller har naturliga orsaker – skall gemenskapens institutioner eller organ på begäran från en sådan offentlig myndighet som avses i direktiv 2003/4/EG samarbeta med och bistå myndigheten så att denna omedelbart kan sprida all miljöinformation som gör det möjligt för allmänheten att förebygga eller begränsa skador, och som förvaras av eller för gemenskapens institutioner eller organ eller av myndigheten, till de delar av allmänheten som riskerar att drabbas.

Första stycket påverkar inte tillämpningen av särskilda förpliktelser fastställda i gemenskapslagstiftningen, särskilt i beslut nr 2119/98/EG och beslut nr 1786/2002/EG.

Avdelning III

Allmänhetens deltagande när gemenskapens institutioner eller organ utarbetar planer, program OCH POLITIK avseende miljön

Artikel 9

Allmänna bestämmelser

Den allmänhet som berörs eller kan beröras av eller som har intresse av en plan, ett program eller en politik avseende miljön har rätt att delta när planen, programmet eller politiken utarbetas, ändras eller ses över.

Gemenskapens institutioner och organ skall ge allmänheten möjlighet att på ett tidigt stadium delta på ett meningsfullt sätt när sådana planer, program eller en sådan politik utarbetas, ändras eller ses över. Framför allt när kommissionen utarbetar ett förslag till plan, program eller politik avseende miljön vilket skall översändas till andra gemenskapsinstitutioner och −organ för beslut skall den ge allmänheten möjlighet att delta på detta förberedande stadium.

Gemenskapens institutioner och organ skall fastställa vilken allmänhet som avses i första stycket , inbegripet icke-statliga organisationer, t.ex. sådana som främjar miljöskyddet och/eller främja en hållbar utveckling .

A rtikel 10

Samråd

Gemenskapens institutioner och organ skall när de utarbetar, ändrar eller ser över en plan, ett program eller en politik avseende miljön informera allmänheten om detta genom ett offentligt tillkännagivande eller på annat lämpligt sätt, till exempel via elektroniska medier.

Informationen skall i tillämpliga fall inbegripa utkastet till förslag och den miljöinformation eller miljöbedömning som avser den plan, det program eller den politik som håller på att utarbetas.

Den gemenskapsinstitution eller det organ som utarbetar, ändrar eller ser över en plan, ett program eller en politik avseende miljön skall informera allmänheten om hur deltagandet skall gå till i praktiken, i synnerhet genom att informera om vilken administrativ enhet inom institutionen eller organet som kan tillhandahålla relevant information och ta emot synpunkter och frågor samt om tidsfristen för att avge synpunkter.

Gemenskapens institutioner och organ skall vidta praktiska åtgärder för att göra det möjligt för allmänheten att ge synpunkter och uttrycka åsikter på ett tidigt stadium innan några beslut fattats om planen, programmet eller politiken. Beroende på planens, programmets eller politikens karaktär skall allmänheten ges möjlighet att ge synpunkter under olika stadier av utarbetandet.

Åtgärderna skall inbegripa rimliga tidsfrister för de olika etapperna, med tillräckligt mycket tid för att allmänheten skall hinna informeras, förbereda sig och delta på ett meningsfullt sätt i beslutsfattandet i miljöfrågor. Vid skriftligt samråd om en plan, ett program eller en politik avseende miljön skall tidsfristen för mottagandet av synpunkter som regel vara åtta veckor. När möten eller utfrågningar anordnas skall detta tillkännages senast fyra veckor i förväg. Tidsfristerna kan förkortas i nödfall eller om allmänheten redan getts möjlighet att ge synpunkter på planen, programmet eller politiken i fråga.

Artikel 11

Resultaten av allmänhetens deltagande

Gemenskapens institutioner och organ skall när de fattar beslut om planer, program eller politik avseende miljön ta vederbörlig hänsyn till det som framkommit under allmänhetens deltagande.

Gemenskapens institutioner och organ skall informera allmänheten om planen, programmet eller politiken, bl.a. tillhörande handlingar, samt om grunderna till beslutet, inbegripet information om allmänhetens deltagande.

Avdelning IV

Tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor

Artikel 12

Begäran om omprövning av förvaltningsåtgärder från erkända sammanslutningar

1.   En enligt artikel 14 partsbehörig erkänd sammanslutning som anser att en förvaltningsåtgärd eller en förvaltningsförsummelse strider mot miljölagstiftningen kan begära att den av gemenskapens institutioner eller organ som vidtagit eller underlåtit att vidta åtgärden omprövar sitt agerande.

Begäran skall vara skriftlig och lämnas in senast tolv veckor efter det att en förvaltningsåtgärd offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller tillkännagivits offentligt på annat sätt eller, i fråga om förvaltningsförsummelser, senast tolv veckor efter det att den i lag föreskrivna förvaltningsåtgärden skulle ha vidtagits. Begäran skall innehålla en beskrivning av den påstådda överträdelsen och uppgifter om vilket beslut man vill att omprövningen skall resultera i.

2.   Den av gemenskapens institutioner eller organ som avses i punkt 1 skall pröva begäran om inte begäran är uppenbarligen ogrundad. Gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet skall snarast, dock senast tolv veckor efter det att begäran mottagits, utfärda ett skriftligt beslut om vilka åtgärder den tänker vidta för att se till att miljölagstiftningen följs, eller om sitt avslag på begäran. Beslutet, som skall innehålla en motivering, skall rikta sig till den erkända sammanslutning som lämnat in begäran .

3.   Om institutionen eller organet trots rimliga ansträngningar inte kan fatta sitt beslut inom den tid som anges i punkt 2 skall den snarast, dock senast inom den tid som anges i punkt 2, underrätta den erkända sammanslutning som lämnat begäran om anledningen till dröjsmålet och om när den tänker fatta beslutet.

4.   Gemenskapens institutioner och organ skall fatta sitt beslut angående begäran om omprövning inom en tid som är rimlig med beaktande av överträdelsens natur, omfattning och allvarlighet, dock senast arton veckor efter det att begäran togs emot. Institutionen eller organet skall omedelbart underrätta den erkända sammanslutningen om beslutet.

Artikel 13

Begäran om omprövning av förvaltningsåtgärder från allmänheten

1.    En enligt artikel 15 partsbehörig del av allmänheten som anser att en förvaltningsåtgärd eller en förvaltningsförsummelse strider mot miljölagstiftningen kan, om han berörs direkt eller personligen, begära att den av gemenskapens institutioner eller organ som vidtagit eller underlåtit att vidta åtgärden omprövar sitt agerande.

Begäran skall vara skriftlig och lämnas in senast tolv veckor efter det att en förvaltningsåtgärd offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller tillkännagivits offentligt på annat sätt eller, i fråga om förvaltningsförsummelser, senast tolv veckor efter det att den i lag föreskrivna förvaltningsåtgärden skulle ha vidtagits. Begäran skall innehålla en beskrivning av den hävdade överträdelsen och uppgifter om vilket beslut man vill att omprövningen skall resultera i.

2.    Den av gemenskapens institutioner eller organ som avses i punkt 1 skall pröva begäran om inte denna är uppenbarligen ogrundad. Gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet skall snarast, dock senast åtta veckor efter det att begäran mottagits, utfärda ett skriftligt beslut om vilka åtgärder den tänker vidta för att se till att miljölagstiftningen följs, eller om sitt avslag på begäran. Beslutet, som skall innehålla en motivering, skall riktas till den del av allmänheten som lämnat in begäran.

3.    Om gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet trots rimliga ansträngningar inte kan fatta sitt beslut inom den tid som anges i punkt 2 skall den snarast, dock senast inom den tid som anges i punkt 2, underrätta den del av allmänheten som lämnat in begäran om anledningen till dröjsmålet och om när den tänker fatta beslutet.

4.    Gemenskapsinstitutionen och gemenskapsorganet skall fatta sitt beslut angående begäran om omprövning inom en tid som är rimlig med beaktande av överträdelsens natur, omfattning och allvarlighet, dock senast 45 arbetsdagar efter det att begäran togs emot. Institutionen eller organet skall omedelbart underrätta den berörda allmänheten om beslutet.

Artikel 14

Partsbehörighet för erkända sammanslutningar

En erkänd sammanslutning får begära omprövning enligt artikel 12 utan att visa ett tillräckligt intresse eller att någon rättighet kränkts om

   a) sammanslutningen har erkänts i enlighet med artiklarna 19 och 20 , och
   b) den fråga omprövningen avser omfattas av sammanslutningens stadgeenliga verksamhet.

Artikel 15

Allmänhetens partsbehörighet

Delar av allmänheten kan formulera en begäran om omprövning som avses i artikel 13 under förutsättning att

   a) tillräckligt intresse föreligger eller
   b) att en rättighet kränkts.

Artikel 16

Klagomål till ombudsmannen

Om gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet inte fattar beslut inom föreskriven tid om en begäran om omprövning som ingivits i enlighet med artikel 13, skall allmänheten ha rätt att framföra klagomål till ombudsmannen i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget.

Artikel 17

Ärenden som erkända sammanslutningar tar upp inför EG-domstolen

1.   En erkänd sammanslutning som har lämnat en begäran om omprövning i enlighet med artikel 12 och som anser att det beslut som gemenskapens institutioner eller organ har fattat i ärendet inte kommer att leda till att miljölagstiftningen följs får väcka talan i EG-domstolen med tillämpning av artikel 230 fjärde stycket i fördraget och begära att domstolen prövar beslutet i materiellt och formellt hänseende.

2.   Om gemenskapens institutioner eller organ inte har fattat något beslut angående en begäran om omprövning enligt artikel 12 inom den tid som anges i den artikeln får den erkända sammanslutningen väcka talan med tillämpning av artikel 232 tredje stycket i fördraget .

Artikel 18

Ärenden som allmänheten tar upp inför EG-domstolen

1.    En del av allmänheten som har lämnat en begäran om omprövning i enlighet med artikel 13 och som anser att det beslut som gemenskapens institutioner eller organ har fattat i ärendet inte kommer att leda till att miljölagstiftningen följs får, om vederbörande berörs direkt eller personligen, väcka talan i EG-domstolen med tillämpning av artikel 230 fjärde stycket i fördraget och begära att domstolen prövar beslutet i materiellt och formellt hänseende.

2.    Om gemenskapens institutioner eller organ inte har fattat något beslut angående en begäran om omprövning enligt artikel 13 inom den tid som anges i den artikeln får den del av allmänheten som lämnat in begäran väcka talan med tillämpning av artikel 232 tredje stycket i fördraget.

Artikel 19

Kriterier för erkännande av sammanslutningar

För att erkännas skall en sammanslutning uppfylla följande kriterier:

   a) Den skall vara en oberoende och ideell juridisk person med ändamål att tillvarata miljön och/eller att främja hållbar utveckling eller som vid en given tidpunkt är engagerad i ett konkret miljöskyddsfall i sin omgivning .
   b) Den skall ha bildats i laga ordning och funnits i den formen i minst två år, och under denna tid ha arbetat aktivt i miljöskyddsfrågor och/eller med att främja hållbar utveckling i enlighet med dess stadgar.
   c) Den skall stödja verksamheter som inte strider mot god sed eller artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen.

Artikel 20

Förfarande för erkännande av sammanslutningar

1.   Kommissionen skall anta de bestämmelser som behövs för att sammanslutningar som uppfyller kriterierna i artikel 19 skall kunna erkännas snabbt. Bestämmelserna skall antingen föreskriva erkännande i varje enskilt fall, eller generellt erkännande för viss tid.

2.   Kommissionen skall regelbundet kontrollera att sammanslutningen fortsätter att uppfylla kriterierna för erkännande.

Om en erkänd sammanslutning inte längre uppfyller kriterierna i artikel 19 skall erkännandet återkallas. Den erkända sammanslutningen skall underrättas minst en månad innan beslutet fattas. Beslutet om återkallande skall vara motiverat och den erkända sammanslutningen skall ha rätt att överklaga .

Avdelning V

Slutbestämmelser

Artikel 21

Tillämpningsföreskrifter

Gemenskapens institutioner och organ skall anpassa sina arbetsordningar i enlighet med bestämmelserna i denna förordning. Dessa anpassningar skall gälla med verkan från och med att denna förordning trätt i kraft .

Artikel 22

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med sex månader efter det datum som anges i första stycket .

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) EUT C
(5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 mars 2004.
(6) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram.(EGT L 242, 10.9.2002, s. 1).
(7) Gemenskapens fjärde miljöhandlingsprogram, (EGT C 328, 7.12.1987, s. 1). Gemenskapens femte miljöhandlingsprogram, (EGT C 138, 17.9.1993, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG, (EGT L 41, 14.2.2003, s. 26), Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG, (EGT L 156, 25.6.2003, s. 17) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/.../EG av den ...[om allmänhetens tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor] (EUT L...) .
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
(10) EGT L 268, 3.10.1998, s. 1. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(11) EGT L 271, 9.10.2002, s. 1. Beslutet ändrat genom beslut nr 786/2004/EG (EUT L 138, 30.4.2004, s. 7).


Tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor ***I
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (KOM(2003) 624 - C5-0513/2003 - 2003/0246(COD))
P5_TA(2004)0239 A5-0189/2004

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 624)(1) ,

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0513/2003 ),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0189/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att medlemsstaterna ratificerar Århuskonventionen så snart som möjligt.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att upprätta och offentliggöra en "konventions-scoreboard" i fråga om internationella miljökonventioner och att kontinuerligt vid rådsmöten behandla denna "resultattavla".

4.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

5.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 31 mars 2004 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/.../EG om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor

P5_TC1-COD(2003)0246


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2) ,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3) ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4) ,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5) , och

av följande skäl:

(1)   En utökad tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor för allmänheten bidrar till uppnåendet av gemenskapens miljöpolitiska mål genom att bristerna i tillämpningen av miljölagstiftningen åtgärdas, vilket i sin tur leder till en bättre miljö.

(2)   Den 25 juni 1998 underteckande Europeiska gemenskapen FN/ECE-konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (nedan kallad Århuskonventionen eller konventionen ). För att Europeiska gemenskapen skall kunna ingå konventionen måste gemenskapslagstiftningen vara förenlig med den.

(3)    Århuskonventionen garanterar rätten till tillgång till rättslig prövning i syfte att bidra till att skydda den rätt som var och en i nuvarande och kommande generationer har att leva i en miljö som är förenlig med hans eller hennes hälsa och välbefinnande.

(4)    Århuskonventionen innehåller tre pelare: tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Två direktiv har redan antagits som bidrar till genomförandet av den första och andra pelaren: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG(6) , och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG(7) . Därmed återstår åtgärder för att genomföra konventionens tredje pelare om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

(5)    Enligt artikel 9.3 i Århuskonventionen skall det finnas möjligheter att få handlingar och underlåtenheter av privatpersoner eller myndigheter som strider mot miljölagstiftningen prövade av domstol eller i administrativ ordning. I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör privatpersoners handlingar och underlåtenheter prövas enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning.

(6)    I syfte att genomföra artikel 9.3 i Århuskonventionen och för att förbättra miljöskyddet bör förvaltningsåtgärder som strider mot miljölagstiftningen och förvaltningsförsummelser kunna prövas i administrativ ordning eller i domstol. Sådana förfaranden bör inte vara alltför långdragna eller kostsamma. De bör medge att tillfälliga skyddsåtgärder vidtas.

(7)    Det behövs även åtgärder beträffande handlingar och underlåtenheter som skall prövas av domstol eller annat organ. Rättsligt bindande och allmänt tillämpliga förvaltningsåtgärder bör kunna prövas, utom när åtgärden vidtagits av ett organ eller en institution som handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet. Även underlåtenhet att vidta en åtgärd föreskriven i miljölagstiftningen bör omfattas.

(8)    Miljölagstiftningen utvecklas kontinuerligt, och direktivets definition av miljölagstiftning bör därför ta fasta på gemenskapens miljöpolitiska mål, särskilt skydd och förbättring av miljön, inbegripet människors hälsa, och skydd av naturresurserna. Medlemsstaterna bör kunna utvidga definitionen till att omfatta miljölagstiftning av helt inhemskt ursprung.

(9)    Den allmänhet som har ett tillräckligt intresse eller vars rättigheter har kränkts bör ha rätt att få förvaltningsåtgärder som strider mot miljölagstiftningen och förvaltningsförsummelser prövade i formellt och materiellt hänseende av en domstol eller annat organ.

(10)    Miljöskyddsorganisationer och organisationer som främjar en hållbar utveckling som uppfyller vissa kriterier bör ha tillgång till miljöärenden för att få förvaltningsåtgärder som strider mot miljölagstiftningen och förvaltningsförsummelser prövade i formellt och materiellt hänseende. Denna rätt bör bara gälla frågor som omfattas av sammanslutningens ändamål i enlighet med dess stadgar.

(11)    En förvaltningsåtgärd eller en förvaltningsförsummelse bör kunna omprövas av en enligt nationell lagstiftning utsedd myndighet, som bör kunna ändra förvaltningsåtgärden eller, i fråga om förvaltningsförsummelser, besluta att den föreskrivna åtgärden skall vidtas.

(12)    Om omprövningen inte gav önskat resultat bör den som begärde omprövningen kunna få förvaltningsåtgärden eller förvaltningsförsummelsen prövad av domstol eller i administrativ ordning.

(13)    Detta direktiv bör utvärderas regelbundet mot bakgrund av gjorda erfarenheter och efter det att medlemsstaterna lämnat in de relevanta rapporterna. Det bör därefter ses över med erfarenheterna och rapporterna som utgångspunkt. Kommissionen bör lämna en utvärderingsrapport till Europaparlamentet och rådet. En kopia av den rapporten bör översändas till Europeiska ombudsmannen för bedömning.

(14)    Bestämmelserna i detta direktiv bör inte påverka en medlemsstats rätt att behålla eller införa åtgärder för en mer omfattande tillgång till rättslig prövning än vad som krävs enligt detta direktiv.

(15)    En förutsättning för att målsättningarna med direktivet skall kunna förverkligas samt för en tillräckligt enhetlig tillämpning av detta är att de nationella domstolarna utnyttjar möjligheten att begära EG-domstolens förhandsavgörande då en fråga om tolkningen av gemenskapens miljölagstiftning väcks inför dem samt, då deras avgöranden inte kan överklagas enligt nationell rätt, konsekvent uppfyller sin skyldighet enligt artikel 234 i fördraget att begära EG-domstolens förhandsavgörande.

(16)    Eftersom målen för den föreslagna åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom tillgången till rättslig prövning bör tillhandahållas på ett sätt som garanterar en enhetlig tillämpning av gemenskapens miljölagstiftning, och de därför på grund av åtgärdens omfattning och effekter bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(17)    Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Direktivet syftar särskilt till ett fullgott miljöskydd och till att främja tillämpningen av artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ämne och tillämpningsområde

I detta direktiv fastställs bestämmelser avsedda att ge allmänheten och erkända sammanslutningar tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

Direktivet påverkar inte tillämpningen av annan gemenskapslagstiftning om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor om sådan lagstiftning är mer detaljerad eller erbjuder en mer omfattande tillgång till rättslig prövning . I tveksamma fall skall bestämmelserna enligt detta direktiv tillämpas. Direktivet skall även gälla utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning som erbjuder en mer omfattande tillgång till rättslig prövning än vad som kan uppnås genom detta direktiv .

I detta direktiv fastställs en minimiram för tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte inverka på en medlemsstats rätt att behålla eller införa åtgärder som ger en mer omfattande tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor än vad som föreskrivs i detta direktiv.

Artikel 2

Definitioner

1.  I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

   a) "myndighet":
   i) medlemsstaternas offentliga förvaltning på statlig eller annan nivå, dock inte åklagare eller organ, förvaltningar eller institutioner när de agerar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet,
   ii) fysiska eller juridiska personer som har offentliga förvaltningsuppgifter enligt nationell rätt, inbegripet särskilda uppdrag, verksamheter eller tjänster som rör miljön,
   iii) fysiska eller juridiska personer med offentligt ansvar eller offentliga uppgifter eller som tillhandahåller offentliga tjänster som har samband med miljön under överinseende av ett sådant organ eller en sådan person som avses i i) eller ii) ovan .
   b) "allmänheten": en eller flera fysiska eller juridiska personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis , föreningar, organisationer eller grupper bestående av fysiska eller juridiska personer.
   c) "erkänd sammanslutning": en sammanslutning, organisation eller grupp som har till ändamål att tillvarata miljön och som har erkänts i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9.
   d) "förvaltningsåtgärd": en allmänt tillämplig och rättsligt bindande åtgärd som en myndighet vidtar i enlighet med miljölagstiftningen.
   e) "förvaltningsförsummelse": en myndighets underlåtenhet att vidta en åtgärd som föreskrivs i miljölagstiftningen.
   f) "miljöärende": en rättslig prövning i miljöfrågor i administrativ ordning eller inför domstol eller annat lagstadgat, opartiskt och oberoende organ som avslutas med ett bindande avgörande.
  g) "miljölagstiftning": gemenskapslagstiftning och lagstiftning antagen i syfte att genomföra gemenskapslagstiftning vars huvudsakliga eller underordnade mål är att skydda eller förbättra miljön, inbegripet människors hälsa, eller att skydda eller uppnå ett rationellt utnyttjande av naturresurserna, inom bl.a. följande områden:
   i) Vattenskydd.
   ii) Bullerskydd.
   iii) Markskydd.
   iv) Luftföroreningar.
   v) Fysisk planering och markanvändning.
   vi) Bevarande av naturen och den biologiska mångfalden.
   vii) Avfallshantering.
   viii) Kemikalier, biocider och bekämpningsmedel.
   ix) Bioteknik.
   x) Andra utsläpp eller utsättningar i miljön.
   xi) Miljökonsekvensbedömning.
   xii) Tillgång till miljöinformation och allmänhetens deltagande i beslutsprocesser.

2.   Medlemsstaterna får besluta att beteckningen i punkt 1 g skall omfatta även lagstiftning av helt inhemskt ursprung.

Artikel 3

Privatpersoners handlingar och underlåtenheter

Medlemsstaterna skall se till att den allmänhet som uppfyller eventuella kriterier i den nationella lagstiftningen har rätt att få handlingar och underlåtenheter av privatpersoner och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade i miljöärenden.

Artikel 4

Allmänhetens partsbehörighet

1.  Medlemsstaterna skall se till att allmänheten har tillgång till miljöärenden för att få förvaltningsåtgärder som strider mot miljölagstiftningen och förvaltningsförsummelser prövade i formellt och materiellt hänseende, inbegripet tillfälliga skyddsåtgärder, om personen

   a) har ett tillräckligt intresse, eller,
   b) hävdar att en rättighet har kränkts, när detta är en förutsättning enligt den förvaltningsprocessrättsliga lagstiftningen.

En begäran om tillfälliga skyddsåtgärder får lämnas även om det förfarande som avses i artikel 6 inte har följts.

2.   Vad som utgör ett tillräckligt intresse eller en kränkning av en rättighet enligt punkt 1 skall avgöras i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning, varvid syftet att ge en omfattande tillgång till rättslig prövning skall beaktas.

Artikel 5

Partsbehörighet för erkända sammanslutningar

1.   Medlemsstaterna skall se till att sammanslutningar som har erkänts i enlighet med artikel 9 har tillgång till miljöärenden, inbegripet tillfälliga skyddsåtgärder, utan att behöva visa ett tillräckligt intresse i saken eller att en rättighet kränkts, för att få prövade frågor som i enlighet med artikel 8 uttryckligen omfattas av sammanslutningens stadgeenliga verksamhet och som gäller ett geografiskt område där sammanslutningen är verksam.

2.   I miljöärenden som berör flera länder skall medlemsstaterna se till att förfarandena är rättvisa och icke-diskriminerande .

3.   En begäran om tillfälliga skyddsåtgärder får lämnas även om det förfarande som avses i artikel 6 inte har följts.

Artikel 6

Begäran om omprövning

1.   Medlemsstaterna skall se till att allmänheten och erkända sammanslutningar som enligt artiklarna 4 och 5 har partsbehörighet och som anser att en myndighet har gjort sig skyldig till en förvaltningsåtgärd som strider mot miljölagstiftningen eller en förvaltningsförsummelse har rätt att begära att den myndighet som utsetts i enlighet med nationell lagstiftning gör en omprövning.

Medlemsstaterna skall fastställa inom vilken tid och i vilken form en sådan begäran skall göras. Tidsfristen får inte vara kortare än fyra veckor räknat från den dag då förvaltningsåtgärden vidtogs eller, i fråga om förvaltningsförsummelser, från den dag då den i lag föreskrivna åtgärden skulle ha vidtagits.

2.   Den myndighet som avses i punkt 1 skall pröva begäran om inte begäran är uppenbarligen ogrundad. Myndigheten skall snarast, dock senast tolv veckor efter det att begäran mottagits, utfärda ett skriftligt beslut om vilka åtgärder den tänker vidta för att se till att miljölagstiftningen följs, eller om sitt avslag på begäran. Beslutet, som skall innehålla en motivering, skall riktas till den som lämnat in begäran.

3.   Om myndigheten trots rimliga ansträngningar inte kan fatta sitt beslut angående begäran om omprövning inom den tid som anges i punkt 2 skall den snarast, dock senast inom den tid som anges i den punkten, underrätta den som lämnat begäran om anledningen till dröjsmålet och om när myndigheten tänker fatta beslutet.

4.   Myndigheten skall fatta sitt beslut angående begäran om omprövning inom en tid som är rimlig med beaktande av överträdelsens natur, omfattning och allvarlighet, dock senast arton veckor efter det att begäran togs emot. Myndigheten skall omedelbart underrätta den som lämnat in begäran om beslutet.

Artikel 7

Miljöärenden

Om myndigheten inte har fattat något beslut inom den tid som anges i artikel 6.2–4, eller om den som lämnat begäran anser att beslutet inte kommer att leda till att miljölagstiftningen följs, skall den som lämnat begäran ha rätt att inleda ett miljöärende. Omprövning skall dock inte ses som en förutsättning för att ett miljöärende skall kunna inledas.

Rätten att inleda en rättslig prövning i ett miljöärende eller begära åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning begränsas inte genom punkt 1.

Artikel 8

Kriterier för erkännande av sammanslutningar

För att erkännas skall en internationell, nationell, regional eller lokal sammanslutning, organisation eller grupp uppfylla följande kriterier:

   a) Den skall vara en oberoende och ideell juridisk person som har till ändamål att tillvarata miljön och/eller främja en hållbar utveckling eller en sammanslutning eller juridisk person som vid en given tidpunkt är engagerad i ett konkret miljöskyddsfall i sin omgivning .
   b) Den skall ha den organisationsstruktur som behövs för att effektivt kunna arbeta för de mål som anges i dess stadgar.
   c) Den skall vara en juridisk person och skall ha arbetat aktivt i miljöskyddsfrågor och/eller för att främja en hållbar utveckling i enlighet med dess stadgar under en tid som fastställs av den medlemsstat i vilken sammanslutningen, organisationen eller gruppen bildades; denna tid får inte överstiga tre år.
   d) Den skall stödja verksamheter som varken strider mot god sed eller rättsstatsprincipen.
   e) Dess årliga bokslut skall ha godkänts av en auktoriserad revisor under det antal föregående år som fastställs av respektive medlemsstat, i enlighet med det förfarande som anges i punkt c .

Artikel 9

Förfarande för erkännande av sammanslutningar

1.   Medlemsstaterna skall inrätta ett snabbt förfarande för erkännande av sammanslutningar som uppfyller kriterierna i artikel 8, antingen i form av erkännande för ett visst ärende eller ett generellt erkännande. Frågan om att tillerkänna en erkänd sammanslutning partsbehörighet kan även undersökas i samband med att den fråga avgörs som begäran om prövning avser.

Medlemsstater som inrättar ett förfarande för generellt erkännande skall även tillhandahålla ett snabbt förfarande för erkännande för ett visst ärende, medan miljöärendet i fråga pågår .

2.   Medlemsstaterna skall utse en eller flera behöriga myndigheter som skall ansvara för erkännandena.

3.   Medlemsstaterna skall se till att avslag på ansökningar om erkännande kan överklagas till domstol eller annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag.

4.   Medlemsstaterna skall utfärda närmare föreskrifter om erkännandeförfarandet.

Artikel 10

Förfaranden för miljöärenden

Medlemsstaterna skall se till att de förfaranden som föreskrivs enligt detta direktiv är objektiva, rättvisa och snabba, och tillhandahålla tillräckliga och effektiva rättsmedel. Medlemsstaterna skall garantera att förfarandena för miljöärenden inte är oöverkomligt kostsamma.

För att tillhandahålla tillgång till miljöärenden som inte är oöverkomligt kostsamma skall medlemsstaterna se till att allmänheten så fort som möjligt informeras om den förväntade kostnaden för sådana ärenden.

Medlemsstaterna skall se till att allmänheten omedelbart informeras om hur och när ett miljöärende skall inledas.

Beslut som fattas enligt detta direktiv skall meddelas eller registreras skriftligen, och skall vara tillgängliga för allmänheten.

I enlighet med artiklarna 3–5 skall begäran om rättslig prövning under inga omständigheter avslås på grund av att sökanden saknar ekonomiska resurser.

Medlemsstaterna skall inrätta informationskontor eller andra mekanismer för att närmare upplysa om hur man får tillgång till de rättsliga instrumenten för sådana miljöärenden som anges i detta direktiv.

Medlemsstaterna skall överväga att införa lämpliga stödåtgärder som kan undanröja eller minska ekonomiska och andra hinder för utnyttjandet av tillgången till rättslig prövning.

Artikel 11

Rapportering

Medlemsstaterna skall senast den 1 januari 2011 lämna en rapport om sina erfarenheter av tillämpningen av direktivet. Rapporten skall skickas till kommissionen inom sex månader .

I rapporteringen skall det bland annat tas hänsyn till hur effektiva miljöärendena är i fråga om kostnader, rättsmedel och erkännande av sammanslutningar.

Kommissionen skall med de nationella rapporterna som grund offentliggöra en rapport för hela gemenskapen om direktivets genomförande, som skall läggas fram för Europaparlamentet och rådet, och kan föreslå nödvändiga ändringar. En kopia av rapporten skall översändas till Europeiska ombudsmannen för bedömning.

Artikel 12

Genomförande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 juli 2006 . De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 13

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den 1 januari 2005.

Artikel 14

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EGT C.
(3) EGT C.
(4) EGT C.
(5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 mars 2004.
(6) EUT L 41, 14.2.2003, s. 26.
(7) EUT L 156, 25.6.2003, s. 17.


Hantering av avfall från utvinningsindustrin ***I
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om hantering av avfall från utvinningsindustrin (KOM(2003) 319 - C5-0256/2003 - 2003/0107(COD))
P5_TA(2004)0240 A5-0177/2004

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 319)(1) ,

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0256/2003 ),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi (A5-0177/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 31 mars 2004 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/.../EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin

P5_TC1-COD(2003)0107


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2) ,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3) ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4) ,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5) , och

av följande skäl:

(1)   I kommissionens meddelande(6) "om säker gruvdrift: en uppföljning av den senaste tidens gruvolyckor", presenteras ett initiativ till reglering av hanteringen av avfall från utvinningsindustrin som en prioriterad åtgärd. Detta dokument skall komplettera andra initiativ avseende de planerade ändringarna av rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår(7) , men också för att utarbeta ett dokument om bästa tillgängliga teknik för hantering av sten- och bearbetningsavfall från utvinningsindustrin inom ramen för rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar(8) .

(2)   I sin resolution av den 19 juni 2001(9) om meddelandet uttryckte Europaparlamentet sitt starka stöd för ett direktiv om avfall från utvinningsindustrin.

(3)   I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(10) fastställs det som mål för avfall som fortfarande genereras att dess farlighetsgrad bör minskas och det bör medföra så liten risk som möjligt; företräde bör ges åt återvinning, särskilt materialåtervinning; mängden avfall som skall bortskaffas bör minimeras och bortskaffas på ett säkert sätt; avfall som är avsett att bortskaffas bör behandlas så nära uppkomstplatsen som möjligt, i den mån det inte leder till en minskning av effektiviteten i avfallshanteringen. I beslut nr 1600/2002/EG föreskrivs också utvecklingen av åtgärder för att förebygga stora olycksrisker som prioriterad insats inom området olyckor och naturkatastrofer, särskilt risker som uppstår inom utvinningsindustrin; dessutom föreskrivs utvecklingen av åtgärder avseende bearbetningsavfall. I beslut nr 1600/2002/EG föreskrivs även som prioriterad åtgärd att man skall främja hållbar förvaltning inom utvinningsindustrin för att på så sätt minska miljökonsekvenserna.

(4)   I enlighet med målen för gemenskapens miljöpolitik behövs det minimikrav för att förebygga eller i möjligaste mån begränsa negativa effekter på miljön och folkhälsan som kan uppkomma till följd av hanteringen av avfall från utvinningsindustrin, exempelvis bearbetningsavfall (dvs. det fasta material som blir över efter olika typer av bearbetning av mineralier), gråberg och andra jordlager (dvs. material som flyttas för att man skall komma åt en malmåder eller mineraltillgång), och den kultiverade delen av jorden ner till C-horisont (dvs. markens översta skikt), förutsatt att det handlar om avfall i enlighet med den relevanta definitionen i artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 (11) . Följaktligen bör detta direktiv omfatta hanteringen av avfall från utvinningsindustrin på land .

(5)    I enlighet med artikel 24 i Johannesburgdeklarationen om hållbar utveckling som antogs inom ramen för FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling måste vi skydda och ta hand om de naturtillgångar som bildar grunden för den ekonomiska och sociala utvecklingen och vända den aktuella resursförsämringstrenden genom att sköta naturtillgångarna på ett hållbart och integrerat sätt.

(6)   I syfte att undvika överlappning och orimliga administrativa krav bör direktivets tillämpningsområde begränsas till sådan verksamhet som anses vara viktigast för att uppnå direktivets mål.

(7)   Därför bör bestämmelserna i detta direktiv inte gälla för avfallsströmmar som uppstår i samband med verksamhet för utvinning eller bearbetning av mineraler som inte direkt har med utvinnings- eller bearbetningsprocessen att göra. Om sådant avfall deponeras i eller på marken gäller bestämmelserna i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (12) .

(8)   Bestämmelserna i detta direktiv bör inte heller gälla för avfall som uppkommer vid offshore-utvinning och -bearbetning av mineraltillgångar, medan icke-förorenat avfall från prospektering efter mineraltillgångar, icke-farligt inert avfall och icke-förorenad matjord som uppkommer vid utvinning, bearbetning och lagring av mineraltillgångar endast bör omfattas av ett begränsat antal bestämmelser, med tanke på den låga risk detta medför för miljön.

(9)   Detta direktiv omfattar visserligen hanteringen av sådant avfall från utvinningsindustrin som kan vara radioaktivt, men bör emellertid inte täcka sådana aspekter som är specifika för radioaktivitet.

(10)   I syfte att respektera de principer och prioriteringar som fastställs i direktiv 75/442/EEG, i synnerhet i artiklarna 3–4 i detta, bör medlemsstaterna se till att verksamhetsutövare inom utvinningsindustrin vidtar alla nödvändiga åtgärder för att förebygga eller i möjligaste mån begränsa alla faktiska eller potentiella negativa effekter på miljön och folkhälsan till följd av hanteringen av avfall från utvinningsindustrin.

(11)   Sådana åtgärder bör grundas på bästa tillgängliga teknik enligt definitionen i direktiv 96/61/EG, och medlemsstaterna bör själva, när de tillämpar sådan teknik, avgöra hur avfallets tekniska egenskaper, dess geografiska belägenhet och de lokala miljöförhållandena lämpligast kan beaktas.

(12)   Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövare inom utvinningsindustrin utarbetar lämpliga avfallshanteringsplaner för behandling, återvinning och deponering av bearbetningsavfall. Sådana planer bör struktureras så att de garanterar att avfallshanteringsalternativ planeras på lämpligt sätt för att minska avfallsproduktionen och göra avfallet mindre skadligt, samt för att främja avfallsåtervinning. Dessutom bör avfall från utvinningsindustrin klassificeras på grundval av sin sammansättning så att man i största möjliga mån kan garantera att sådant avfall endast reagerar på förutsägbart sätt.

(13)   För att minska olycksrisken och garantera en hög skyddsnivå för miljö och folkhälsa bör medlemsstaterna se till att alla verksamhetsutövare tillämpar en strategi för att undvika allvarliga olyckshändelser vid avfallshantering. I fråga om förebyggande åtgärder bör detta även omfatta utarbetandet av ett säkerhetssystem, planer för räddningsinsatser som kan användas vid olyckor och spridning av säkerhetsinformation till alla personer som kan tänkas beröras av en stor olycka. Om en olycka inträffar bör verksamhetsutövarna vara skyldiga att förse de behöriga myndigheterna med all relevant information som kan behövas för att lindra de faktiska eller potentiella miljöskadorna. Dessa särskilda bestämmelser bör inte gälla för anläggningar inom utvinningsindustrin som omfattas av direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår.

(14)   På grund av de särskilda omständigheter som präglar hantering av avfall från utvinningsindustrin är det nödvändigt att införa särskilda ansöknings- och tillståndsförfaranden för alla kategorier av avfallsanläggningar som tar emot sådant avfall. Sådana förfaranden bör vara förenliga med de allmänna tillståndskrav som fastställs i artikel 9 i direktiv 75/442/EEG.

(15)   Medlemsstaterna bör ålägas att se till att allmänheten informeras om ansökningar om avfallshanteringstillstånd och att den berörda allmänheten rådfrågas innan ett avfallshanteringstillstånd utfärdas, i enlighet med Förenta nationernas konvention av den 25 juni 1998 om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslut och rätt till överprövning i miljöfrågor (Århuskonventionen), så som den undertecknats av Europeiska gemenskapen.

(16)   Det är nödvändigt att klart ange de krav som avfallsanläggningar som betjänar utvinningsindustrin måste uppfylla vad beträffar lokalisering, skötsel, kontroll, avslutning samt åtgärder för förebyggande av och skydd mot alla slags miljöhot på både kort och lång sikt, och särskilt mot förorening av grundvattnet genom lakvatteninfiltration i marken.

(17)   Det är nödvändigt att klart definiera de olika kategorierna av anläggningar som används för hantering av avfall från utvinningsindustrin, utgående från tänkbara effekter av eventuell förorening från driften av sådana anläggningar eller från olyckor som leder till utsläpp av avfall från en sådan anläggning.

(18)   Avfall som deponeras i håligheter efter brytning måste också omfattas av vissa bestämmelser så att skydd av grund- och ytvatten, avfallets stabilitet och lämplig övervakning kan garanteras efter det att deponeringsverksamheten slutförts.

(19)   I syfte att se till att anläggningar för avfall från utvinningsindustrin byggs och underhålls korrekt bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att se till att sådana anläggningars konstruktion, placering och förvaltning sköts av personer med teknisk kompetens. Det är nödvändigt att se till att verksamhetsutövare och personal har sådan utbildning och kunskap som ger dem de kvalifikationer och färdigheter som behövs. Dessutom bör de behöriga myndigheterna kontrollera att verksamhetsutövarna vidtar lämpliga åtgärder avseende konstruktion och underhåll av nya avfallsanläggningar eller utbyggnad eller ombyggnad av befintliga anläggningar, inbegripet efterbehandling efter avslutande av anläggningen och/eller utvinningsverksamheten.

(20)   Det är nödvändigt att avgöra när och hur en avfallsanläggning som betjänar utvinningsindustrin bör avslutas samt att fastställa verksamhetsutövarens skyldigheter och ansvar under efterbehandlingsperioden.

(21)   Medlemsstaterna bör kräva att verksamhetsutövare inom utvinningsindustrin genomför övervakning och förvaltningskontroller, i syfte att undvika förorening av vatten och mark och identifiera alla skadliga effekter på miljön och människors hälsa som avfallsanläggningarna kan ge upphov till. I syfte att minska vattenföroreningen bör utsläpp av avfall i mottagande vattendrag överensstämma med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(13) . Dessutom bör koncentrationerna av cyanid och cyanidföreningar från vissa sektorer av utvinningsindustrin, med tanke på deras skadliga och toxiska egenskaper, minskas till lägsta möjliga nivå med hjälp av bästa tillgängliga teknik. Det bör därför införas tröskelvärden för högsta tillåtna koncentration, i syfte att förebygga skadliga effekter.

(22)   Verksamhetsutövare i avfallsanläggningar som betjänar utvinningsindustrin bör vara skyldiga att deponera en finansiell säkerhet eller motsvarande i form av en tillräcklig garantisumma för att garantera att alla skyldigheter som föreskrivs i tillståndet uppfylls, inbegripet alla bestämmelser om avslutning och efterbehandling av anläggningen. Den finansiella säkerheten bör vara tillräckligt stor för att täcka kostnaderna för sanering av området, utförd av en oberoende tredje part med lämpliga kvalifikationer. Garantin måste också tillhandahållas innan deponeringsverksamheten inleds i avfallsanläggningen och bör anpassas regelbundet. Dessutom är det viktigt att klargöra att verksamhetsutövare inom utvinningsindustrin omfattas av lämpligt skadeståndsansvar för miljöskador eller överhängande skadehot som uppkommer genom deras verksamhet i enlighet med principen om att förorenaren betalar och i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador(14) .

(23)   För drift av avfallsanläggningar för utvinningsindustrin som sannolikt kan få betydande gränsöverskridande följder för miljön i en annan medlemsstat behövs det ett gemensamt förfarande som underlättar samråd mellan grannländer. Ett sådant förfarande bör också garantera att tillräckligt informationsutbyte förekommer mellan myndigheterna och att allmänheten erhåller korrekt och tillräcklig information om alla sådana anläggningar som kan få negativa följder för miljön.

(24)   Medlemsstaterna måste se till att behöriga myndigheter upprättar ett effektivt system för inspektioner eller likvärdiga kontrollåtgärder beträffande avfallsanläggningar som betjänar utvinningsindustrin. Utan att det påverkar en verksamhetsutövares skyldigheter enligt tillståndet måste en inspektion genomföras innan deponeringsverksamheten inleds för att kontrollera att tillståndsvillkoren uppfylls. Dessutom bör medlemsstaterna se till att verksamhetsutövare och deras efterföljare alltid har aktuell dokumentation om sådana avfallsanläggningar och att verksamhetsutövare lämnar över uppgifter om anläggningens tillstånd och drift till sina efterföljare.

(25)   Medlemsstaterna bör regelbundet rapportera till kommissionen om genomförandet av detta direktiv, inbegripet uppgifter om olyckor och incidenter. Kommissionen bör rapportera till Europaparlamentet och rådet på grundval av dessa rapporter.

(26)   Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om påföljder vid överträdelser av detta direktiv och se till att de genomförs. Dessa påföljder bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(27)    Medlemsstaterna måste se till att det görs en inventering av nedlagda anläggningar på deras territorium, eftersom dessa ofta utgör en mycket stor risk för miljön. Medlemsstaterna och gemenskapen har ansvaret för att återställa sådana nedlagda anläggningar som sannolikt kan förorsaka allvarlig skada på miljön. Därför måste medel ur strukturfonderna och andra lämpliga former av ekonomiskt gemenskapsstöd kunna användas för dessa inventeringar och för arbetet med att städa upp ifrågavarande anläggningar.

(28)    Kommissionen bör garantera ett lämpligt utbyte på medlemsstatsnivå av vetenskaplig och teknisk information om hur inventering av avslutade avfallsanläggningar skall gå till, och om utvecklingen av metoder för att hjälpa medlemsstaterna att efterleva artikel 4 i direktiv 75/442/EEG vid saneringen av avslutade avfallsanläggningar. Dessutom bör informationsutbyte om bästa tillgängliga teknik garanteras inom och mellan medlemsstaterna.

(29)    Detta direktiv skulle kunna vara ett nyttigt instrument att beakta i samband med att det ses efter att utvecklingsbiståndsprojekt som stöds av gemenskapen innefattar sådana åtgärder som behövs för att så långt som möjligt förebygga eller minska eventuella skadeverkningar på miljön. Detta står i överensstämmelse med artikel 6 i fördraget, särskilt i fråga om att miljöskyddskraven skall integreras i gemenskapens politik inom området utvecklingssamarbete.

(30)    Detta direktivs mål, det vill säga förbättrad hantering av avfall från utvinningsindustrin, kan inte uppnås i tillräcklig utsträckning av de enskilda medlemsstaterna, eftersom inkorrekt hantering av sådant avfall kan leda till gränsöverskridande föroreningar. I enlighet med principen om att förorenaren betalar är det bland annat nödvändigt att beakta eventuella skador på miljön förorsakade av utvinningsindustrins avfall, och nationella skillnader i tillämpningen av den principen kan leda till mycket olika ekonomisk belastning för de berörda verksamhetsutövarna. Dessutom gör olikheter i de nationella strategierna för hantering av avfall från utvinningsindustrin det svårt att uppnå målet att garantera en miniminivå av säker och ansvarsfull hantering av sådant avfall och att maximera återvinningen av sådant avfall i hela gemenskapen. Med tanke på att målet, till följd av åtgärdens omfång och effekter, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen så som den fastställs i artikel 5 i fördraget .

(31)    De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(15) .

(32)    Driften av avfallsanläggningar som redan existerar när detta direktiv införlivas bör regleras så att nödvändiga åtgärder inom en särskilt angiven tidsperiod kan vidtas för att anpassa sådana anläggningar till detta direktiv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I syfte att garantera en kontinuerlig och samstämmig tillämpning av de principer och prioriteringar som fastställs i direktiv 75/442/EEG om avfall, särskilt artiklarna 3 och 4 i detta, fastställs i det här direktivet åtgärder, förfaranden och riktlinjer för att i möjligaste mån minska sådana skadliga miljöeffekter och därav följande hot mot människors hälsa som kan uppkomma till följd av hanteringen av avfall från utvinningsindustrin.

För att artikel 6 i fördraget skall tillämpas konsekvent måste miljöskyddskraven integreras i genomförandet av gemenskapens politik och verksamheter till förmån för en hållbar utveckling.

Artikel 2

Räckvidd

1.   Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 2 omfattar detta direktiv hanteringen av avfall från utvinningsindustrin (nedan kallat "utvinningsavfall"), dvs. avfall från prospektering, utvinning, bearbetning och lagring av mineraltillgångar och från driften av stenbrott, exempelvis bearbetningsavfall (dvs. det fasta material som blir över efter olika typer av bearbetning av mineralier), gråberg och andra jordlager (dvs. material som flyttas för att man skall komma åt en malmåder eller mineraltillgång), och den kultiverade delen av jorden ner till C-horisont (dvs. markens översta skikt), förutsatt att det handlar om avfall i enlighet med den relevanta definitionen i artikel 1 a i direktiv 75/442/EEG. Följaktligen omfattar detta direktiv hanteringen av avfall från utvinningsindustrin på land .

Direktiv 75/442/EEG eller motsvarande nationell lagstiftning bör fortsätta att gälla för alla former av avfallshantering från utvinningsindustrin som inte omfattas av det här direktivet.

2.  Följande skall emellertid undantas från detta direktivs räckvidd:

   a) Avfall som uppkommer genom prospektering, utvinning och bearbetning av mineraltillgångar, men som inte direkt uppkommer till följd av denna verksamhet, bland annat livsmedelsavfall, spillolja, uttjänta fordon, använda batterier och ackumulatorer.
   b) Avfall från offshore-utvinning och -bearbetning av mineraltillgångar .
   c) Avfall som genereras vid en anläggning för utvinning eller bearbetning och som transporteras till en plats utanför utvinningsindustrin för deponering i eller på marken .

3.  Följande ämnen, förutsatt att det handlar om avfall i enlighet med artikel 1 a i direktiv 75/442/EEG, skall endast omfattas av bestämmelserna i artikel 5.1 och 5.2, artiklarna 6, 7, artikel 11.2 a-e, artikel 12, artikel 13.1-3 och artikel 18 i detta direktiv:

   a) Icke-farligt inert avfall och icke-förorenad jord som uppkommer vid utvinning, behandling och lagring av mineraltillgångar.
   b) Avfall från prospektering efter mineraltillgångar.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av annan gemenskapslagstiftning skall inget avfall som omfattas av detta direktiv samtidigt omfattas av bestämmelserna i direktiv 1999/31/EG.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv avses med

   1. "avfall": avfall så som det definieras i artikel 1 a i direktiv 75/442/EEG,
   2. "farligt avfall": avfall som omfattas av artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall(16) ,
   3. "inert avfall": avfall som inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar, Inert avfall löses inte upp, brinner inte och reagerar inte fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt, inte heller bryts det ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa. Den totala lakbarheten och det totala föroreningsinnehållet i avfallet samt ekotoxiciteten hos lakvattnet skall vara obetydliga och får framför allt inte äventyra kvaliteten på yt- och/eller grundvatten,
   4. "mineraltillgångar" eller "mineraler": naturligt förekommande avlagringar i jordskorpan av en organisk eller oorganisk sammansättning som olja, bituminös skiffer, kol, brunkol, metaller och malmer , sten, skiffer, lera, grus eller sand, inbegripet naturgas men med undantag för vatten,
   5. "utvinningsindustri": alla anläggningar och företag som bedriver utvinning av mineraltillgångar ovan eller under jord, inbegripet utvinning genom borrning av borrhål eller bearbetning av det utvunna materialet,
   6. "bearbetning": användning av mekaniska, fysikaliska, termiska eller kemiska processer eller kombinationer av processer, som tillämpas på mineraltillgångar i syfte att utvinna och bearbeta mineralet, inklusive partikelstorleksreducering, storlekssortering, separering, lakning och omanrikning av tidigare förkastat avfall ,
   7. "bearbetningsavfall" : fast avfall som återstår efter bearbetning av mineraler genom separeringsprocesser (t.ex. krossning, malning, storlekssortering, flotation och andra fysikalisk-kemiska metoder) för att skilja värdefulla mineraler från mindre värdefullt berg,
   8. "upplag": konstruerad anläggning för bortskaffande av fast avfall på markytan,
   9. "fördämning": konstruerad struktur för att hålla tillbaka eller innesluta vatten och/eller avfall i en damm,
   10. "damm": naturlig eller konstruerad anläggning för deponering, utsläpp eller bortskaffande , tillsammans med olika mängder fritt vatten, av finkornigt avfall, normalt sett bearbetningsavfall, som uppkommit i samband med bearbetningen av mineraltillgångar och från rening och återvinning av processvatten,
   11. "svagt syralöslig cyanid": cyanid och cyanidföreningar som dissocierats med svag syra vid ett visst, angivet pH-värde,
   12. "lakvatten": vätska som perkolerar genom det deponerade avfallet och släpps ut från eller samlas upp i en avfallsanläggning, inbegripet förorenat lakvatten, som kan ha skadliga effekter på miljön om det inte behandlas på lämpligt sätt,
   13. "avfallsanläggning": område avsett för uppsamling eller deponering av avfall i fast eller flytande form eller i lösning eller suspenderat tillstånd, vilket kan inbegripa fördämningar och andra konstruktioner avsedda att innesluta, hålla tillbaka, avgränsa eller på annat sätt stödja en sådan anläggning, samt även t.ex. upplag och dammar, med undantag för håligheter efter brytning i vilka avfall läggs tillbaka efter utvinning av mineraler,
   14. "allvarliga olyckshändelser": händelser i en anläggning som leder till allvarliga hot mot människors hälsa eller miljön, omedelbara eller fördröjda, på plats eller på annat håll,
   15. "farliga ämnen": ämnen, blandningar eller beredningar i enlighet med rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen(17) och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat(18) ,
   16. "bästa tillgängliga teknik": enligt definition i artikel 2.11 i direktiv 96/61/EG ,
   17. "mottagande vattendrag": ytvatten enligt definition i artikel 2.1 i direktiv 2000/60/EG, grundvatten enligt definition i artikel 2.2 i direktiv 2000/60/EG, vatten i övergångszoner enligt definition i artikel 2.6 i direktiv 2000/60/EG samt kustvatten enligt definition i artikel 2.7 i direktiv 2000/60/EG,
   18. "sanering": behandling av mark som påverkats av en avfallsanläggning, i syfte att återställa marken i ett tillfredsställande tillstånd, med särskild hänsyn tagen åtminstone till den markkvalitet (särskilt vad gäller dess sammansättning och struktur) , det djur- och växtliv och de naturliga livsmiljöer, sötvattensystem, landskap och eventuella nyttoanvändningar som fanns innan anläggningen byggdes,
   19. "allmänheten": en eller flera fysiska eller juridiska personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa,
   20. "den berörda allmänheten": den del av allmänheten som berörs eller som kan bli berörd, eller som har ett intresse av den beslutsprocess i miljöärenden som avses i artiklarna 5–6 i detta direktiv; icke-statliga organisationer som främjar miljöskydd och som uppfyller kraven i nationell lagstiftning skall enligt denna definition anses ha ett sådant intresse,
   21. "verksamhetsutövare": den fysiska eller juridiska person som har ansvar för hanteringen av utvinningsavfall i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där avfallshanteringen äger rum, bland annat i fråga om drifts- och efterbehandlingsfasen,
   22. "avfallsinnehavare": den som producerar avfallet eller den fysiska eller juridiska person som äger eller är i besittning av det,
   23. "behörig person": en fysisk person som har den tekniska kunskap och erfarenhet, enligt definition i den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där personen är verksam, som behövs för att utföra de uppgifter som uppkommer till följd av detta direktiv,
   24. "behörig myndighet": den myndighet som en medlemsstat utser som ansvarig för att utföra de åligganden som följer av detta direktiv,
   25. "område": all mark på en specifik geografisk plats som förvaltas av en verksamhetsutövare,

Artikel 4

Allmänna bestämmelser

1.   Medlemsstaterna skall se till att verksamhetsutövare som driver en avfallsanläggning vidtar alla åtgärder som krävs för att förebygga och i möjligaste mån begränsa alla skadliga effekter på miljön och/eller på människors hälsa till följd av anläggningens drift, inbegripet efter det att anläggningen avslutats, och för att förebygga allvarliga olyckshändelser vid anläggningen samt begränsa följderna av sådana olyckor för miljön och för människors hälsa.

2.   De nödvändiga åtgärder för att uppnå dessa mål som avses i punkt 1 skall bland annat grundas på bästa tillgängliga teknik, utan att någon särskild teknik eller metod föreskrivs, men med hänsyn tagen till avfallsanläggningens tekniska egenskaper, dess geografiska läge och de lokala miljöförhållandena.

Artikel 5

Avfallshanteringsplan

1.   Medlemsstaterna skall se till att verksamhetsutövaren utarbetar en avfallsahanteringsplan för minimering, behandling och återvinning av prospekterings- och utvinningsavfall samt bortskaffande av det till avfallsanläggningar .

2.  Avfallshanteringsplanen skall ha följande syften:

  a) Att förebygga eller minska avfallsproduktionen och avfallets skadlighet, bland annat genom att hänsyn tas till
   i) alternativ inom avfallshanteringen i konstruktionsskedet och i samband med val av metod för mineralutvinning och -bearbetning,
   ii) de förändringar som avfallet kan genomgå genom dess yta förstoras och det exponeras för de förhållanden som råder ovan jord,
   iii) att avfall bör återfyllas i de utgrävda tomrummen efter utvinning av mineralen i den mån detta är praktiskt genomförbart och lämpligt ur miljösynpunkt och förenligt med gällande miljönormer på gemenskapsnivå och, i förekommande fall, med kraven i detta direktiv , och förutsatt att detta inte strider mot allmänhetens intresse med tanke på hur området skall användas i framtiden ,
   iv) att den kultiverade delen av jorden ner till C-horisont bör spridas på sin ursprungliga plats efter det att avfallsanläggningen avslutats eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, återanvändas som matjord på annat håll,
   v) användning av mindre farliga ämnen för bearbetning av mineraltillgångar.
   b) Att främja återvinning av avfall genom materialutnyttjande, återanvändning eller återinsamling av sådant avfall där detta är lämpligt ur miljösynpunkt med beaktande av gemenskapens miljönormer och/eller, vid behov, andra krav i detta direktiv .
   c) Att se till att bortskaffandet av avfallet på kort och lång sikt sker under trygga omständigheter, framför allt genom att det redan i konstruktionsskedet tas hänsyn till hanteringen på kort och lång sikt under den tid som en avfallsanläggning är i drift och efter det att den lagts ner samt genom att det väljs en sådan konstruktion att behovet av övervakning, uppsikt och skötsel efter det att anläggningen lagts ner blir minsta möjliga och slutligen bortfaller, för att förebygga eventuella skadeverkningar på lång sikt till följd av att föroreningar kommer ut i luft eller vatten från anläggningen, eller åtminstone nedbringa dessa skadeverkningar till minsta möjliga samt trygga den geotekniska stabiliteten på lång sikt hos alla dammar eller högar som når högre upp än den ursprungliga markytan.

3.  Avfallshanteringsplanen skall minst omfatta följande element:

   a) Karakterisering av avfall i enlighet med bilaga II och den beräknade sammanlagda mängden avfall som kommer att produceras under driftsfasen.
   b) En redogörelse för den drift som kommer att ge upphov till avfall, och för all eventuell efterbehandling av sådant avfall.
   c) En redogörelse för hur bortskaffandet av sådant avfall kan komma att påverka miljön och människors hälsa, samt för de åtgärder som kommer att vidtas för att förebygga sådana effekter, i syfte att minska påverkan på miljön under driftsfasen och efter nedläggningen, inbegripet de aspekter som avses i artikel 11.2 a, b, d och e .
   d) De föreslagna kontroll- och övervakningsförfarandena enligt artikel 11.2 c.
   e) De föreslagna planerna för sanering och avslutning, inbegripet efterbehandlingsförfaranden samt för övervakning i enlighet med artikel 12.
   f) Åtgärder för förebyggande av vatten- luft- och markförorening enligt artikel 13.

Avfallshanteringsplanen skall ge tillräckliga upplysningar för att den behöriga myndigheten skall kunna bedöma huruvida verksamhetsutövaren uppfyller alla krav i direktivet. I planen skall framför allt påvisas hur det alternativ och den metod som valts i enlighet med punkt 2 a i) kommer att leda till att målen med avfallshanteringsplanen enligt artikel 5.2 a uppnås.

4.   Avfallshanteringsplanen skall ses över vart femte år och i förekommande fall ändras för att ta hänsyn till viktiga förändringar i driften av avfallsanläggningen eller av det avfall som skall bortskaffas. Alla ändringar skall anmälas till den behöriga myndigheten.

5.   Planer som utarbetas i enlighet med annan nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning och som innehåller de uppgifter som anges i punkt 3 kan användas om detta kan förebygga onödig överlappning av information och onödigt dubbelarbete för verksamhetsutövaren, under förutsättning att alla krav i punkterna 1–4 uppfylls.

Artikel 6

Förebyggande av allvarliga olyckshändelser och information

1.   Bestämmelserna i denna artikel skall gälla för avfallsanläggningar i kategori A enligt definition i artikel 9, med undantag för avfallsanläggningar som omfattas av direktiv 96/82/EG.

2.   Utan att det påverkar gemenskapslagstiftningen, särskilt rådets direktiv 92/91/EEG av den 3 november 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinningsindustrin som utnyttja borrning (elfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG )(19) och rådets direktiv 92/104/EEG av den 3 december 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom utvinningsindustrin ovan och under jord (tolfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG )(20) , skall medlemsstaterna se till att risker för allvarliga olyckshändelser identifieras och att alla nödvändiga åtgärder vidtas vid utveckling, konstruktion, drift, underhåll och avslutnings- och efterbehandlingsförfaranden av avfallsanläggningen för att förebygga sådana olyckor och begränsa deras inverkan på människors hälsa och miljön, inbegripet eventuella gränsöverskridande effekter.

3.  För de syften som avses i bestämmelserna i punkt 2 skall

   a) Varje verksamhetsutövare utarbeta en strategi för förebyggande av allvarliga olyckshändelser och införa ett säkerhetssystem som genomför denna strategi i enlighet med vad som anges i punkt 1 i bilaga I. Som del i denna strategi skall verksamhetsutövaren utse en säkerhetsförvaltare med ansvar för genomförande och regelbunden övervakning av strategin för förebyggande av allvarliga olyckshändelser. Verksamhetsutövaren skall tillhandahålla den behöriga myndigheten en säkerhetsrapport av vilken det framgår hur strategin och systemet genomförs. Varje verksamhetsutövare skall också utarbeta en intern plan för räddningsinsatser som omfattar de åtgärder som skall vidtas inom anläggningen vid olycksfall.
   b) Den behöriga myndigheten skall utarbeta en extern plan för räddningsinsatser som omfattar de åtgärder som skall vidtas utanför anläggningen vid olycksfall. Verksamhetsutövaren skall förse den behöriga myndigheten med all information som behövs för att myndigheten skall kunna utarbeta en sådan plan.

4.  De planer för räddningsinsatser som avses i punkt 3 skall ha följande syften:

   a) Att innesluta och begränsa allvarliga olyckshändelser och andra incidenter för att minimera deras effekter och i synnerhet att begränsa skadorna på människors hälsa eller på miljö och egendom.
   b) Att genomföra de åtgärder som behövs för att skydda människors hälsa, miljön och egendom för effekterna av stora olyckor och andra incidenter.
   c) Att sprida nödvändiga uppgifter till allmänheten och till de berörda tjänsterna eller myndigheterna i området.
   d) Att möjliggöra sanering, återställande och sanering av miljön efter allvarliga olyckshändelser.

Medlemsstaterna skall se till att verksamhetsutövaren vid en allvarlig olyckshändelse omgående förser de behöriga myndigheterna med alla upplysningar den behöver för att minska följderna för människors hälsa och bedöma och minimera alla faktiska och potentiella miljöskador.

5.   Medlemsstaterna skall se till att den berörda allmänheten på ett tidigt stadium får konkreta möjligheter att delta i utarbetandet eller översynen av den externa planen för räddningsinsatser som skall sammanställas i enlighet med punkt 3. I detta syfte skall den berörda allmänheten informeras om alla sådana förslag och all relevant information görs tillgänglig, inbegripet uppgifter om rätten att delta i beslutsprocessen och om den behöriga myndighet till vilken kommentarer och frågor kan ställas.

Medlemsstaterna skall se till att den berörda allmänheten får möjlighet att yttra sig inom rimliga tidsramar och att allmänhetens inlägg beaktas vid besluten om den externa planen för räddningsinsatser.

6.   Medlemsstaterna skall se till att information om säkerhetsåtgärder och om de åtgärder som skall vidtas vid olycksfall, omfattande minst de element som anges i punkt 2 i bilaga I, tillhandahålls den berörda allmänheten gratis och rutinmässigt.

Denna information skall ses över vart tredje år och, när så är nödvändigt, uppdateras.

Artikel 7

Ansökan och tillstånd

1.   I enlighet med artikel 9 i direktiv 75/442/EEG skall ingen avfallsanläggning tillåtas bedriva verksamhet utan tillstånd från den behöriga myndigheten. Tillståndet skall omfatta de element som anges i punkt 2 och skall tydligt ange den kategori som anläggningen hör till i enlighet med de kriterier som fastställs i artikel 9. För eventuella kvantitativa och kvalitativa ombyggnader efter att tillståndet till verksamheten beviljats skall tillstånd krävas.

Under förutsättning att alla krav i denna artikel uppfylls kan alla tillstånd som utfärdats i enlighet med annan nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning kombineras till ett enda tillstånd om man därigenom kan undvika onödig överlappning av information och onödigt dubbelarbete för verksamhetsutövaren eller den behöriga myndigheten.

2.  Ansökan om tillstånd skall minst omfatta följande uppgifter:

   a) Verksamhetsutövarens personuppgifter.
   b) Den föreslagna platsen för avfallsanläggningen, inbegripet eventuella tänkbara alternativ.
   c) Uppgifter om vilket eller vilka mineral som utvunnits samt om eventuella andra jordlager och/eller typer av gråberg som kommer att förflyttas i samband med utvinningsverksamheten.
   d) Avfallshanteringsplanen enligt artikel 5.
   e) I förekommande fall ett dokument som visar att en strategi för förebyggande av stora olyckor och ett säkerhetssystem för genomförande av strategin har inrättats i enlighet med artikel 6.3.
   f) Lämpliga arrangemang för att tillhandahålla den garanti som avses i artikel 14.
   g) Uppgifter som verksamhetsutövaren tillhandahållit i enlighet med artikel 5 i direktiv 85/337/EEG (21) , såvida miljökonsekvensbedömning krävs enligt detta direktiv.

3.   Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att se till att allmänheten informeras om ansökningar om tillstånd för avfallshantering i enlighet med artikel 8.1 och att den berörda allmänheten i god tid ges praktiska möjligheter att delta i förfarandet för utfärdande av tillstånd för avfallshantering i enlighet med artikel 8.2–8.6.

4.  Tillståndet skall endast utfärdas om ansökan visar att

   a) verksamhetsutövaren uppfyller alla krav i detta direktiv,
   b) avfallshanteringen är förenlig med den relevanta avfallsplan eller de relevanta avfallsplaner som avses i artikel 7 i direktiv 75/442/EEG.

5.   Alla uppgifter som ingår i tillstånd som utfärdats i enlighet med denna artikel skall med tanke på utarbetandet av inventeringar av avfallsanläggningarna på nationell nivå respektive gemenskapsnivå göras tillgängliga för gemenskapens och medlemsstaternas behöriga myndigheter . Känsliga uppgifter av rent kommersiell art, som exempelvis uppgifter om affärsrelationer och kostnadskomponenter skall inte offentliggöras.

Artikel 8

Allmänhetens deltagande

1.  Allmänheten skall på ett tidigt stadium under tillståndsförfarandet, och senast så snart som information rimligtvis kan ges, genom offentliggörande eller på annat lämpligt sätt, exempelvis elektroniska media där sådana finns att tillgå, informeras om följande:

   a) Att en ansökan om tillstånd gjorts eller, i förekommande fall, att ett förslag till uppdatering av tillstånd inkommit i enlighet med artikel 7.
   b) I förekommande fall att ett beslut kräver samråd mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 15.
   c) Uppgifter om de myndigheter som är behöriga att fatta beslut eller från vilka information kan erhållas eller till vilka kommentarer (eller frågor) kan läggas fram, samt uppgifter om tidsgränserna för att inkomma med kommentarer eller frågor.
   d) Resultatet av ett eventuellt beslut eller, i förekommande fall, utkastet till beslut.
   e) I tillämpliga fall uppgifter om förslaget om uppdatering av tillstånd och tillståndsvillkor.
   f) Angivande av hur information kommer att göras tillgänglig samt tid och plats för detta.
   g) Detaljerade bestämmelser om allmänhetens deltagande och samråd i enlighet med punkt 5 nedan.

2.  Medlemsstaterna skall se till att följande ställs till allmänhetens förfogande inom rimliga tidsramar:

   a) I enlighet med nationell lagstiftning, de viktigaste rapporter och rekommendationer som de behöriga myndigheterna har fått in vid den tidpunkt då allmänheten informeras i enlighet med punkt 1.
   b) I enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation(22) , all information utöver den som avses i punkt 1 i denna artikel och som är av vikt för beslutsfattande i enlighet med artikel 7 i det här direktivet men som först blir tillgänglig efter det att den berörda allmänheten har informerats i enlighet med punkt 1 i denna artikel.

3.   Den berörda allmänheten skall ha rätt att yttra sig till den behöriga myndigheten innan beslut fattas.

4.   Resultaten av de samråd som hållits i enlighet med denna artikel skall tas i beaktande vid beslutsfattandet och i beslutet skall ingå en motivering i fråga om enskilda kommentarer och yttranden .

5.   De närmare åtgärderna för allmänhetens deltagande enligt denna artikel skall beslutas av medlemsstaterna för att ge den berörda allmänheten möjlighet att förbereda sig och delta på ett effektivt sätt.

6.  Efter det att ett beslut har fattats skall den behöriga myndigheten informera den berörda allmänheten i enlighet med lämpliga förfaranden och hålla följande information tillgänglig för den berörda allmänheten:

   a) Beslutets innehåll, inbegripet en kopia av tillståndet.
   b) De skäl och överväganden som beslutet grundar sig på.

Artikel 9

Klassificeringssystem för avfallsanläggningar

För detta direktivs syften skall medlemsstaterna klassificera avfallsanläggningar som antingen utgörs av upplag eller konstruerade dammar utgående från anläggningens riskpotential. Följande kategorier finns:

   1. Kategori A: Avfallsanläggning som, om den kollapsar eller drivs på ett inkorrekt sätt utgör en betydande olycksrisk.
   2. Kategori B: alla avfallsanläggningar som inte omfattas av kategori A.

Kriterierna för att avgöra om en avfallsanläggning skall klassificeras i kategori A anges i bilaga III.

Artikel 10

Håligheter efter brytning

Medlemsstaterna skall se till att verksamhetsutövare, om de har för avsikt att återfylla avfall och andra restprodukter i håligheter efter brytning, vidtar lämpliga åtgärder för att

   1. garantera avfallets och hålighetens stabilitet i enlighet med artikel 11.2,
   2. förebygga förorening av mark samt yt- och grundvatten i enlighet med punkterna 1, 2 och 6 i artikel 13,
   3. övervaka avfallet och håligheten i enlighet med punkterna 4 och 5 i artikel 12.

Direktiv 1999/31/EG skall fortsätta att gälla för annat avfall än utvinningsavfall som används för att fylla igen håligheter efter brytning.

Artikel 11

Konstruktion och underhåll av avfallsanläggningar

1.   Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att se till att förvaltningen av avfallsanläggningar anförtros kompetenta personer och att teknisk utveckling och personalutbildning tillhandahålls.

2.  Den behöriga myndigheten skall förvissa sig om att verksamhetsutövaren när en ny avfallsanläggning byggs eller en befintlig anläggning ändras uppfyller följande krav

   a) Avfallsanläggningen skall vara placerad på en lämplig plats, särskilt mot bakgrund av gemenskapens eller den nationella lagstiftningens skyldigheter i fråga om skyddade områden samt geologiska, hydrogeologiska och geotekniska faktorer, och skall vara så konstruerad att den uppfyller alla krav avseende förebyggande av förorening av mark, grundvatten och ytvatten och möjliggör effektiv uppsamling av förorenat vatten och lakvatten om, och på det sätt som, detta anges i tillståndet.
   b) Avfallsanläggningen skall konstrueras, förvaltas och underhållas på ett sätt som garanterar dess fysiska stabilitet och förebygger förorening och kontaminering av mark, ytvatten och grundvatten.
   c) Lämpliga arrangemang skall göras så att anläggningen regelbundet övervakas och inspekteras av kompetenta personer från den behöriga myndigheten och så att åtgärder kan vidtas om resultaten av denna övervakning visar på instabilitet eller vatten- eller markförorening.
   d) Lämpliga arrangemang skall göras så att anläggningens utformning, förläggningsplats och konstruktion valideras av en oberoende sakkunnig som inte är anställd av det verksamhetsutövande företaget innan driften påbörjas. Rapporterna från dessa oberoende valideringar skall framför allt tillställas den behöriga myndigheten som sedan använder dem för att godkänna anläggningens utformning, förläggningsplats och konstruktion.
   e) Lämpliga arrangemang skall göras för sanering av marken i området och avfallsanläggningens avslutande.
   f) Lämpliga arrangemang skall vidtas för avfallsanläggningens förvaltning efter det att driften lagts ned.

Dokumentation över sådan övervakning och inspektionsverksamhet som avses i punkt c skall bevaras och tillsammans med tillståndshandlingarna ingå i ett datablad för att garantera att lämplig information kan överlämnas, framför allt om anläggningen övertas.

3.   Verksamhetsutövaren skall utan dröjsmål för den behöriga myndigheten anmäla alla händelser som kan påverka anläggningens stabilitet och alla betydande negativa miljöeffekter som uppdagas vid avfallsanläggningen i samband med kontroll- och övervakningsförfarandena. Verksamhetsutövaren skall genomföra den interna planen för räddningsinsatser och följa eventuella andra uppmaningar från den behöriga myndigheten om korrektionsåtgärder som skall vidtas.

Verksamhetsutövaren skall stå för de kostnader som uppkommer i samband med de åtgärder som skall vidtas.

Verksamhetsutövaren skall i den omfattning som den behöriga myndigheten bestämmer och åtminstone en gång om året på grundval av samlade uppgifter rapportera alla övervakningsresultat till de behöriga myndigheterna, i syfte att avgöra om tillståndsvillkoren följs och för att öka kunskaperna om vad som händer med avfallet. Den behöriga myndigheten kan utgående från denna rapport besluta om att uppgifterna bör valideras av en oberoende sakkunnig.

4.    Vid ansökan om tillstånd för avfallsanläggningar i kategori A skall verksamhetsutövaren till ansökan till den behöriga myndigheten bifoga en rapport om hur kraven i punkt 2 a – f avses att uppfyllas. Den behöriga myndigheten får begära ytterligare klarläggningar och utredningar.

Artikel 12

Avslutning och efterbehandling av avfallsanläggningar

1.   Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att garantera att bestämmelserna i punkt 2–5 efterlevs.

2.  För att en avfallsanläggning skall få inleda avslutningsförfarandet måste något av följande villkor vara uppfyllda:

   a) De relevanta villkoren i tillståndet skall vara uppfyllda.
   b) Den behöriga myndigheten har, på huvudmannens begäran, utfärdat tillstånd.
   c) Den behöriga myndigheten fattar ett motiverat beslut om detta.

3.   En avfallsanläggning kan anses som definitivt avslutad först när den behöriga myndigheten inom en rimlig tidsfrist har utfört en slutbesiktning på platsen, utvärderat alla rapporter som lagts fram av verksamhetsutövaren, intygat att området har sanerats och meddelat verksamhetsutövaren att den godkänner avslutningen.

Detta godkännande skall inte på något sätt minska verksamhetsutövarens ansvar enligt villkoren i tillståndet eller övrig lagstiftning.

4.   Utom i fall där den behöriga myndigheten beslutar att ta över sådana uppgifter från verksamhetsutövaren skall denne när en avfallsanläggning har avslutats för gott utan att det påverkar annan nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning om avfallsinnehavarens ansvarsskyldighet vara ansvarig för avfallsanläggningens underhåll, övervakning och kontroll under fasen efter avslutandet och under så lång tid som den behöriga myndigheten kan kräva, utgående från vilka risker som föreligger och hur länge de kan väntas bestå.

5.  Om den behöriga myndigheten anser att detta är nödvändigt för efterlevnaden av gemenskapens miljönormer, framför allt de som ingår i rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattensjömiljö (23) , rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (24) och direktiv 2000/60/EG, skall verksamhetsutövaren efter det att en avfallsanläggning har stängts kontrollera bland annat avfallsanläggningens fysiska och kemiska stabilitet och minimera eventuella negativa miljöeffekter, särskilt på yt- och grundvatten, genom att se till att

   a) alla strukturer som hör till anläggningen övervakas och bevaras, varvid kontroll- och mätutrustningen ständigt skall vara färdig att användas,
   b) i förekommande fall hålla överloppsrännor och bräddavlopp rena och fria,
   c) det vid behov byggs anläggningar för passiv eller aktiv vattenrening för att förhindra att förorenat lakvatten från anläggningen läcker ut i angränsande grund- eller ytvattenförekomster.

6.   Efter avslutande av en avfallsanläggning skall verksamhetsutövaren utan dröjsmål anmäla alla händelser eller utvecklingar som kan påverka anläggningens stabilitet och alla betydande negativa miljöeffekter som uppdagas i samband med kontroll- och övervakningsförfarandena. Verksamhetsutövaren skall genomföra den interna planen för räddningsinsatser och följa eventuella andra uppmaningar från den behöriga myndigheten om korrektionsåtgärder som skall vidtas.

Verksamhetsutövaren skall stå för kostnaderna för åtgärderna.

Verksamhetsutövaren skall i de fall och i den omfattning som den behöriga myndigheten bestämmer, och i vart fall minst en gång om året, på grundval av samlade uppgifter rapportera alla övervakningsresultat till de behöriga myndigheterna, i syfte att avgöra om tillståndsvillkoren följs och för att öka kunskaperna om vad som händer med avfallet.

Artikel 13

Förebyggande av vatten - , luft- och markförorening

1.  Den behöriga myndigheten skall förvissa sig om att verksamhetsutövaren har vidtagit alla åtgärder som behövs för att uppfylla gemenskapens miljönormer och framför allt, i enlighet med direktiv 2000/60/EG, för att förhindra att vattenstatusen försämras, för att bland annat åtgärdas för att

   a) bedöma det deponerade avfallets potential att generera lakvatten, samt också lakvattnets innehåll av förorenande ämnen , både under driftsfasen och efterbehandlingsfasen, och fastställa avfallsanläggningens vattenbalans,
   b) förhindra uppkomsten av lakvatten och att marken, ytvatten eller grundvatten förorenas av avfallet,
   c) uppsamla förorenat vatten och lakvatten,
   d) behandla förorenat vatten, lakvatten och allt annat avloppsvatten som samlats in från avfallsanläggningen så att detta når upp till den kvalitet som krävs för att det skall få släppas ut och gemenskapslagstiftningens krav uppfylls, framför allt kraven i direktiven 76/464/EEG och 80/68/EEG och direktiv 2000/60/EG .

2.    Den behöriga myndigheten skall se till att verksamhetsutövaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra luftföroreningar, särskilt föroreningar genom damm.

3 .   Om den behöriga myndigheten på grundval av en bedömning av miljörisker och med särskilt beaktande av direktiv 76/464/EEG, direktiv  80/68/EEG eller direktiv 2000/60/EG, där så är lämpligt, beslutar att uppsamling och behandling av lakvatten inte är nödvändig, eller om det har konstaterats att avfallsanläggningen inte utgör någon potentiell risk för mark, grundvatten eller ytvatten, utgående från den analys som krävs i direktiv 2000/60/EG , får de relevanta kraven i punkt 1 b–d ovan minskas eller frångås i enlighet därmed.

4 .   Medlemsstaterna skall föreskriva att verksamhetsutövaren skall efterleva de relevanta kraven i direktiv 2000/60/EG för att få rätt att bortskaffa utvinningsavfall i fast form, som slam eller i vätskeform, i mottagande vattendrag.

5 .   För dammar som innehåller cyanid skall verksamhetsutövaren se till att koncentrationen av svagt syralöslig cyanid i dammen med hjälp av bästa tillgängliga teknik minskas till lägsta möjliga nivå och att koncentrationen av den svagt syralösliga cyaniden vid utsläppspunkten för bearbetningsavfallet från bearbetningsanläggningen till dammen under inga omständigheter överskrider 50 ppm från och med [införlivandedatum], 25 ppm från och med [införlivandedatum + fem år] och 10 ppm från och med [införlivandedatum + tio år].

På begäran av de behöriga myndigheterna skall verksamhetsutövaren med hjälp av en riskbedömning utgående från de särskilda förhållanden som råder vid anläggningen visa att dessa koncentrationer inte kan minskas ytterligare.

6.   För håligheter efter brytning, också underjordiska håligheter och återfyllda dagbrott, där det får strömma in vatten efter att driften lagts ned, gäller att verksamhetsutövaren skall vidta nödvändiga åtgärder för att inte vattnets status skall försämras och marken förorenas samt, senast sex månader innan länspumpningen av håligheten upphör, tillhandahålla den behöriga myndigheten information om följande:

   a) en karta över håligheterna, där det klart anges i vilka det får strömma in vatten efter att länspumpningen upphört och med angivande av geologiska detaljer,
   b) en kvantitativ och kvalitativ sammanfattning av det vatten som påträffats i håligheterna under åtminstone de två senaste åren det bedrivits brytning i dem,
   c) prognoser om hur eventuella utsläpp av föroreningar från håligheterna kan komma att påverka grundvattnet och ytvattnet, med uppgifter också om var och i vilka mängder utsläppen sannolikt kommer att inträffa, samt planer för att minska och avhjälpa skadeverkningarna av sådana utsläpp,
   d) förslag till hur vatteninströmningen i håligheterna skall övervakas, för att man snabbt skall förvarnas om att det behövs skademinskande åtgärder.

Artikel 14

Finansiell säkerhet och miljöansvar

1.  Innan verksamhet som omfattar deponering av avfall i eller på marken inleds skall den behöriga myndigheten kräva en säkerhet, dvs. en garantisumma eller liknande på grundval av förfaranden som skall fastställas av medlemsstaterna och godkännas av kommissionen så att

   a) det finns täckning för alla skyldigheter enligt det tillstånd som utfärdats i enlighet med detta direktiv, inbegripet bestämmelser om efterbehandling,
   b) det finns tillräckliga medel tillgängliga vid alla tidpunkter för att sanera den mark som påverkas av avfallsanläggningen.

2.  Den garanti som avses i punkt 1 skall beräknas utgående från följande:

   a) Anläggningens sannolika miljöpåverkan, med beaktande av bland annat anläggningens kategori, avfallets egenskaper och den framtida användningen av den sanerade marken.
   b) Antagandet att oberoende kvalificerade tredje parter kommer att bedöma situationen och utföra de saneringsarbeten som behövs.

3.   Garantisummans storlek skall regelbundet anpassas till den saneringsverksamhet som behöver genomföras vid avfallsanläggningen.

4.   Om den behöriga myndigheten godkänner avslutandet enligt artikel 12.3 skall den skriftligen befria verksamhetsutövaren från de garantiskyldigheter som avses i punkt 1 b och alla de skyldigheter som avses i punkt 1 a, med undantag av skyldigheterna under fasen efter anläggningens avslutande i enlighet med artikel 12.4 .

5.   Bestämmelserna i direktiv 2004/35/EG skall på motsvarande sätt gälla för miljöskador till följd av drift av anläggningar för utvinningsavfall, samt för alla direkta risker för sådana skador till följd av driften av en sådan avfallsanläggning.

6.    Inget tillstånd skall beviljas för att inrätta en ny avfallsanläggning på en plats där en avfallsanläggning redan är i drift, om inte verksamhetsutövaren dessförinnan ställt en säkerhet av det slag som avses i punkt 1.

Artikel 15

Gränsöverskridande effekter

1.   Om en medlemsstat konstaterar att driften av en avfallsanläggning i kategori A kan få en betydande, skadlig inverkan på miljön i en annan medlemsstat, eller om en medlemsstat kan komma att påverkas på sådant sätt, skall den medlemsstat inom vilkens område ansökan om tillstånd enligt artikel 7 lämnades in, till den andra medlemsstaten överlämna de uppgifter som tillhandahållits i enlighet med den artikeln, samtidigt som den ställer dessa till förfogande för medborgarna i den egna medlemsstaten. Sådan information skall på ett ömsesidigt och jämlikt sätt ligga till grund för eventuella samråd som kan komma att behövas inom ramen för bilaterala relationer mellan två medlemsstater.

2.   Inom ramen för bilaterala relationer skall medlemsstaterna dessutom se till att ansökningarna i de fall som avses i punkt 1 under en lämplig tidsperiod också ställs till den berörda allmänhetens förfogande i den medlemsstat som sannolikt kommer att påverkas, så att denna allmänhet också får möjlighet att ta ställning till ansökningarna innan den behöriga myndigheten fattar sitt beslut.

3.   Medlemsstaterna skall se till att den information som i enlighet med artikel 6.4 tillhandahålls den behöriga myndigheten av verksamhetsutövaren vid en olycka vid en avfallsanläggning enligt punkt 1 omgående vidarebefordras till den andra medlemsstaten i syfte att minska följderna för människors hälsa och göra det möjligt att bedöma och minimera de faktiska och potentiella miljöskadorna.

Artikel 16

Inspektioner utförda av den behöriga myndigheten

1.   Innan driften påbörjas, och därefter med regelbundna mellanrum som fastställs av den berörda medlemsstaten, skall den behöriga myndigheten inspektera de avfallsanläggningar som omfattas av artikel 6 för att försäkra sig om att villkoren i tillståndet är uppfyllda. En bekräftelse på att villkoren är uppfyllda skall inte på något sätt minska verksamhetsutövarens ansvar enligt villkoren i tillståndet.

2.   Medlemsstaterna skall kräva att verksamhetsutövaren bevarar ständigt uppdaterad dokumentation över all avfallshanteringsverksamhet och håller den tillgänglig för den behöriga myndighetens inspektion och ser till att det vid eventuellt byte av verksamhetsutövare under driften av en avfallsanläggning sker en lämplig överföring av all relevant uppdaterad information och dokumentation om anläggningen.

Artikel 17

Rapporteringsskyldighet

1.   Vart tredje år skall medlemsstaterna till kommissionen överlämna en rapport om genomförandet av detta direktiv. Rapporten skall upprättas på grundval av ett frågeformulär eller en förlaga som skall antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 22.2 . Rapporten skall överlämnas till kommissionen inom nio månader från utgången av den treårsperiod som den omfattar.

Kommissionen skall inom nio månader från mottagandet av rapporterna från medlemsstaterna offentliggöra en rapport om genomförandet av detta direktiv.

2.   Varje år skall medlemsstaterna till kommissionen överlämna information om händelser som anmälts av verksamhetsutövarna i enlighet med artiklarna 11.3 och 12.6. Kommissionen skall på begäran göra denna information tillgänglig för medlemsstaterna. Medlemsstaterna skall i sin tur på begäran göra denna information tillgänglig för allmänheten .

Artikel 18

Påföljder

Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om påföljder vid överträdelse av de nationella bestämmelser som har antagits i enlighet med detta direktiv och skall vidta alla åtgärder som krävs för att se till att dessa bestämmelser genomförs. De påföljder som fastställs skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

Artikel 19

Inventeringar av områden där driften avslutats

Medlemsstaterna skall se till att

  1. det inom tre år efter att detta direktiv trätt i kraft görs inventeringar av områden där driften avslutats (inklusive nedlagda anläggningar) på deras respektive territorium. Dessa inventeringar, som skall göras tillgängliga för allmänheten, skall innefatta uppgifter om åtminstone följande:
   a) Områdenas belägenhet, sorterad efter geografiskt område.
   b) Vilket eller vilka mineral som tidigare utvunnits.
   c) Vilka slags avfall som finns på området.
   d) Områdenas fysiska och kemiska stabilitet.
   e) Eventuell uppkomst av surt eller alkaliskt lakvatten eller koncentration av metaller.
   f) Miljöförhållandena inom området, med särskild hänsyn tagen till kvaliteten på marken, ytvattnet och de tillrinningsområden som tar emot detta, också delavrinningsområden, samt grundvattnet.
   2. områden som uppförts i de inventeringar som avses i föregående punkt klassificeras enligt sin inverkan på människors hälsa och miljön, varvid den övre gruppen i inventeringarna skall omfatta avslutade anläggningar som förorsakar allvarliga negativa miljöeffekter eller har potentialen att bli allvarliga hot mot människors hälsa, miljön och/eller egendom under den närmare framtiden, och den lägre gruppen omfatta anläggningar som inte har betydande negativa miljöeffekter och ingen potential att i framtiden utgöra ett allvarligt hot mot människors hälsa, miljön och/eller egendom,
   3. sanering av sådana avslutade avfallsanläggningar som ingår i den övre gruppen i inventeringen inleds senast fyra år efter att detta direktiv trätt i kraft, i enlighet med kraven i artikel 4 i direktiv 75/442/EEG, varvid den behöriga myndigheten, i de fall den inte kan garantera att alla nödvändiga saneringsåtgärder inleds samtidigt, skall fatta beslut om vilka områden som måste saneras först,
   4. avfallsproducenten skall stå för vad det kostar ekonomiskt att uppfylla kraven i punkt 3, förutsatt att producenten är känd och anträffbar. Om avfallsproducenten inte är känd och anträffbar, skall nationella bestämmelser eller gemenskapens bestämmelser om ansvar tillämpas.

Artikel 20

Informationsutbyte

1.   Kommissionen skall, med bistånd av den kommitté som avses i artikel 22, se till att ett adekvat utbyte av teknisk och vetenskaplig information äger rum mellan medlemsstaterna med syfte att bidra till utvecklingen av metoder för fullgörandet av kraven i artikel 19. Sådana metoder skall möjliggöra införandet av lämpligaste riskbedömningsförfaranden och åtgärder för återställande som är anpassade till de olika geologiska och hydrogeologiska förhållanden som råder i Europa.

2.   Medlemsstaterna skall se till att den behöriga myndigheten följer eller informeras om utvecklingen i fråga om bästa tillgängliga teknik.

3.   Kommissionen skall, under medverkan från den europeiska IPPC-byrån och i enlighet med förfarandet för utarbetandet av referensdokument om bästa tillgängliga teknik (BREF) enligt direktiv 96/61/EG, organisera informationsutbyte om bästa tillgängliga teknik mellan medlemsstaterna och de berörda organisationerna, samt om övervakning och utveckling av sådan teknik. Kommissionen skall offentliggöra resultaten av detta informationsutbyte.

Artikel 21

Genomförande och ändring

1.  Inom tre år från och med det att detta direktiv träder i kraft skall kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 22.2 anta de bestämmelser som krävs för att

   a) harmonisera och regelbundet överföra den information som avses i artiklarna 7.5 och 12.6 i detta direktiv,
   b) genomföra artikel 13.4, bland annat tekniska krav avseende definitionen av svagt syralöslig cyanid och metoder för att mäta denna,
   c) upprätta tekniska riktlinjer för den garantisumma som skall ställas till förfogande enligt artikel 14.2,
   d) upprätta tekniska riktlinjer för inspektioner i enlighet med artikel 16,
   e) komplettera de tekniska kraven för karakterisering av avfall i bilaga II,
   f) fastställa kriterier för klassificeringen av avfallsanläggningar i enlighet med bilaga III, inbegripet tröskelvärden för koncentrationerna av farligt avfall och farliga ämnen,
   g) fastställa harmoniserade de standarder för provtagning och analysmetoder som behövs för det tekniska genomförandet av det här direktivet.

2.   Eventuella ändringar som i framtiden kan bli nödvändiga för att anpassa bilagorna till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen skall antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 22.2 .

Sådana ändringar skall uteslutande företas i syfte att uppnå en hög miljöskyddsnivå.

Artikel 22

Kommitté

1.   Kommissionen skall bistås av den kommitté som inrättats genom artikel 18 i direktiv 75/442/EEG, nedan kallad "kommittén".

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

Artikel 23

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna skall se till att avfallsanläggningar som beviljats tillstånd eller som redan befinner sig i drift senast den [införlivandedatum] överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv inom fyra år från och med det datumet, med undantag för de anläggningar som avses i artikel 14.1, för vilka överensstämmelse måste garanteras inom sex år från och med det datumet.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 skall medlemsstaterna se till att verksamhetsutövare, från och med att detta direktiv trätt i kraft och utan hinder av eventuellt avslutande av en avfallsanläggning av det slag som avses i punkt 1:

   a) ser till att anläggningen i fråga drivs, eller i händelse av att driften avslutas, hanteras efter avslutningen på ett sådant sätt som inte blir till förfång för uppnåendet av målen med detta direktiv eller någon annan relevant gemenskapslagstiftning, inbegripet direktiv 2000/60/EG,
   b) ser till att anläggningen i fråga inte vållar någon försämring av yt- eller grundvattenstatus i enlighet med direktiv 2000/60/EG eller någon markförorening till följd av lakvatten, annat förorenat vatten eller annan utsläpps- eller avfallsprodukt, oavsett om i flytande form, i form av vattenblandning, s.k. slurry, eller i fast form,
   c) vidtar alla nödvändiga åtgärder för att avhjälpa följderna av eventuella överträdelser av led b för att uppnå efterlevnad av relevant gemenskapslagstiftning, inklusive direktiv 2000/60/EG.

Artikel 24

Överföring

1.   Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den [datum för ikraftträdande + 18 månader]. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 25

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 26

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Strategi för förebyggande av allvarliga olyckshändelser ochinformation till den berörda allmänheten

1.   Strategi för förebyggande av allvarliga olyckshändelser

Verksamhetsutövarens strategi för förebyggande av stora olyckor och säkerhetssystem skall stå i proportion till de risker för allvarliga olyckshändelser som avfallsanläggningen medför. Vid genomförandet av strategin och säkerhetssystemet skall följande faktorer beaktas:

   1. Strategin för förebyggande av allvarliga olyckshändelser skall omfatta verksamhetsutövarens allmänna mål och handlingsprinciper i fråga om begränsningen av risker för allvarliga olyckshändelser.
   2. Säkerhetssystemen skall omfatta den del av det allmänna förvaltningssystemet som innehåller organisationsstrukturen, ansvarsfördelningen samt metoder, förfaranden, processer och resurser för utarbetandet och genomförandet av strategin för förebyggande av allvarliga olyckshändelser.
  3. Följande aspekter skall tas upp i säkerhetssystemet:
   a) Organisation och personal: uppgifter och ansvarsområden för den personal som har att göra med hanteringen av stora risker på alla olika nivåer inom organisationen. Identifiering av denna personals utbildningsbehov och tillhandahållande av den utbildning som befinns vara nödvändig. De anställdas, och i förekommande fall entreprenörernas, delaktighet.
   b) Identifiering och bedömning av stora risker: antagande och genomförande av förfaranden för systematisk identifiering av stora risker som uppkommer vid normala och onormala driftförhållanden samt bedömning av deras sannolikhet och allvar.
   c) Driftskontroll: antagande och inrättande av förfaranden och instruktioner för säker drift, bland annat underhåll av anläggningen, processer, utrustning och tillfälliga stopp.
   d) Hantering av förändringar: antagande och genomförande av förfaranden för planering av ändringar av avfallsanläggningar eller konstruktion av nya sådana anläggningar.
   e) Planering för nödfall: antagande och genomförande av förfaranden för identifiering av förutsebara nödsituationer genom systematiska analyser samt för förberedelse, provning och översyn av räddningsplaner som kan tillämpas vid sådana nödsituationer.
   f) Övervakning av driften: antagande och genomförande av förfaranden för löpande bedömning av överensstämmelsen med de mål som fastställs i verksamhetsutövarens strategi för förebyggande av allvarliga olyckshändelser och dennes säkerhetssystem, samt av metoderna för undersökning och korrigering vid bristande överensstämmelse. Förfarandena skall omfatta verksamhetsutövarens system för rapportering av allvarliga olyckshändelser eller incidenter, i synnerhet sådana som har att göra med att skyddsåtgärder inte har fungerat, samt undersökning och uppföljning av dessa på grundval av de erfarenheter som gjorts.
   g) Inspektion och översyn: antagande och genomförande av förfaranden för regelbunden systematisk bedömning av strategin för förebyggande av allvarliga olyckshändelser och säkerhetssystemens effektivitet och lämplighet. Dokumenterad översyn av strategins och säkerhetssystemets funktion och uppdatering av dessa, utförd av ledningen.

2.   Information till den berörda allmänheten

1.   Verksamhetsutövarens namn och avfallsanläggningens adress.

2.   Informationslämnarens befattning.

3.   Bekräftelse av att avfallsanläggningen omfattas av de lagar och andra författningar som genomför detta direktiv och, i förekommande fall, att informationen om de faktorer som avses i artikel 6.2 har överlämnats till den behöriga myndigheten.

4.   En klart och enkelt formulerad redogörelse för den verksamhet eller de verksamheter som pågår inom anläggningen.

5.   Vanliga eller generiska namn eller allmän riskklassificering för de ämnen och beredningar som ingår i den berörda avfallsanläggningen, samt för avfall som kan förorsaka allvarliga olyckshändelser. Denna information skall kompletteras med en redogörelse för de viktigaste farliga egenskaperna.

6.   Allmänna uppgifter om de allvarliga olycksriskernas art, bland annat deras potentiella effekt på den omgivande befolkningen och miljön.

7.   Adekvat information om hur den berörda omgivande befolkningen kommer att varnas och hållas informerad om en allvarlig olyckshändelse inträffar.

8.   Adekvat information om vad den berörda befolkningen skall göra och hur de skall förhålla sig vid en allvarlig olyckshändelse.

9.   Bekräftelse av att verksamhetsutövaren är skyldig att vidta lämpliga åtgärder på plats för att hantera allvarliga olyckshändelser och minimera deras effekter, och i synnerhet att verksamhetsutövaren skall samarbeta med räddningstjänsten.

10.   En hänvisning till den externa planen för räddningsinsatser som upprättats för att hantera effekter av en olycka utanför anläggningen. Hit hör uppmaningen att följa alla eventuella instruktioner och uppmaningar från räddningstjänstens sida i samband med en olycka.

11.   Uppgifter om var ytterligare upplysningar kan erhållas, med beaktande av de bestämmelser om sekretess som fastställs i nationell lagstiftning.

BILAGA II

Karakterisering av avfall

Det avfall som skall bortskaffas i en anläggning skall karakteriseras så att man på lång sikt kan garantera anläggningens fysiska och kemiska stabilitet och förebygga allvarliga olyckshändelser. Avfallskarakteriseringen skall i förekommande fall och i överensstämmelse med anläggningens kategori omfatta följande aspekter:

   1. En redogörelse för det berörda avfallets förväntade fysiska, kemiska och radiologiska egenskaper, med särskilt omnämnande av hur stabilt det är under de atmosfäriska och meteorologiska förhållanden som råder vid markytan .
   2. En klassificering av avfallet i enlighet med de relevanta punkterna i kommissionens beslut 2000/532/EG(25) , med särskilt beaktande av avfallets farliga egenskaper.
   3. En beskrivning av de kemiska ämnen som kommer att användas vid bearbetningen av mineraltillgångarna, och dessa ämnens stabilitet.
   4. En redogörelse för deponeringsmetoden.
   5. En redogörelse för vilket transportsystem som kommer att tillämpas.

BILAGA III

Kriterier för klassificering av avfallsanläggningar

En avfallsanläggning skall klassificeras i kategori A om

   - förlust av människoliv och/eller betydande skador på miljön om anläggningen skadas eller kollapsar inte fullständigt kan uteslutas på grundval av en riskanalys för vilken faktorer som avfallsanläggningens storlek, lokalisering och miljöinverkan har beaktats, eller
   - om anläggningen innehåller avfall som över en viss tröskel har klassificerats som farligt enligt direktiv 91/689/EEG, eller
   - om anläggningen innehåller ämnen eller beredningar som över en viss tröskel klassificeras som farliga enligt direktiv 67/548/EEG eller 1999/45/EG.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) EUT C 80, 30.3.2004, s. 35
(5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 mars 2004 .
(6) KOM(2000) 664 slutlig.
(7) EGT L 10, 14.1.1997, s. 13. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(8) EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 .
(9) EGT C 65 E, 14.3.2002, s.382.
(10) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.
(11) EGT L 194, 25.7.1975, s.39. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.
(12) EGT L 182, 16.7.1999, s.1. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.
(13) EGT L 327, 22.2.2000, s. 1. Direktivet har ändrats genom beslut nr 2455/2001/EG (EGT L 331, 15.12.2001, s. 1).
(14) EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.
(15) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(16) EGT L 377, 31.12.1991, s. 20. Direktivet ändrades senast genom rådets direktiv 94/31/EG (EGT L 168, 2.7.1994, s. 28).
(17) EGT 196 , 16.8.1967, s. 1. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36) .
(18) EGT L 200, 30.7.1999, s. 1. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 .
(19) EGT L 348, 28.11.1992, s. 9.
(20) EGT L 404, 31.12.1992, s. 10.
(21) Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 5.7.1985, s. 40) i dess senaste ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG (EGT L 156, 25.6.2003, s. 17).
(22) EGT L 41, 14.2.2003, s. 26.
(23) EGT L 129, 18.5.1976, s.23.
(24) EGT L 20, 26.1.1980, s. 43.
(25) EGT L 203, 28.7.2001, s. 18.


Tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och rättslig prövning i miljöfrågor: Århuskonventionen*
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och rättslig prövning i miljöfrågor (KOM(2003) 625 - C5-0526/2003 - 2003/0249(CNS))
P5_TA(2004)0241 A5-0173/2004

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 625 )(1) ,

–   med beaktande av artikel 175.1 och artikel 300.2 första stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0526/2003 ),

–   med beaktande av artikel 67 och artikel 97.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0173/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och FN:s generalsekreterare parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
Skäl 2a (nytt)
(2a) Genom sina bestämmelser om tillgång till rättslig prövning främjar Århuskonventionen rätten till en rättvis rättegång i miljöfrågor. Allmänheten ges – under vissa villkor – möjlighet att försvara sin rätt att leva i en miljö som är förenlig med den enskildes hälsa och välbefinnande och att utöva sin skyldighet att skydda och förbättra miljön.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Satellitbaserad radionavigation *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om inrättandet av organ för förvaltning av det europeiska projektet för satellitbaserad radionavigation (KOM(2003) 471 - C5-0391/2003 - 2003/0177(CNS))
P5_TA(2004)0242 A5-0209/2004

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 471)(1) ,

-   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0391/2003 ),

-   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

-   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi (A5-0209/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.   Rådet uppmanas att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.   Europaparlamentet begär att medlingsförfarandet i den gemensamma förklaringen av den 4 mars 1975 inleds om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

5.   Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

6.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
Skäl 6
(6)   För att uppnå detta mål kan övervakningsmyndighetens ingå ett koncessionsavtal med ett konsortium som väljs ut när Galileoprojektets utvecklingsfas har genomförts . Det är också övervakningsmyndighetens uppgift att övervaka att konsortiet uppfyller de förpliktelser som följer av avtalet, framför allt i fråga om det allmännas intressen.
(6)   För att uppnå detta mål bör övervakningsmyndigheten ingå ett koncessionsavtal med ett konsortium som väljs ut av rådet i samarbete med det gemensamma företaget och kommissionen i god tid före slutförandet av utvecklingsfasen . Det är också övervakningsmyndighetens uppgift att övervaka att konsortiet uppfyller de förpliktelser som följer av avtalet, framför allt i fråga om det allmännas intressen.
Ändring 2
Skäl 7a (nytt)
(7a) Övervakningsmyndigheten bör ansvara för att systemet och dess komponenter certifieras.
Ändring 3
Skäl 11
(11)   När det gemensamma företaget Galileo avvecklas i samband med att utvecklingsfasen är avslutad, bör företaget till övervakningsmyndigheten överlåta äganderätten till hela det europeiska systemet för satellitbaserad radionavigation (Egnos och Galileo), inklusive vad koncessionshavaren utvecklat under uppbyggnadsfasen. Det motiveras av att projektets utformnings- och utvecklingsfaser finansieras helt och hållet med offentliga medel och att allt som på så sätt utvecklats kommer att ställas till koncessionshavarens förfogande. Det utgör också en kompensation för att en betydande del av uppbyggnadsfasen torde behöva finansieras med bidrag från gemenskapen.
(11)   När det gemensamma företaget Galileo avvecklas i samband med att utvecklingsfasen är avslutad, blir övervakningsmyndigheten ägare till hela det europeiska systemet för satellitbaserad radionavigation (Egnos och Galileo) eftersom projektets utformnings- och utvecklingsfaser helt och hållet finansierats med offentliga medel. Allt vad koncessionshavaren utvecklat under uppbyggnadsfasen övergår likaså i övervakningsmyndighetens ägo eftersom det till väsentlig del finansierats med gemenskapsmedel. Alla delar av satellitnavigationssystemet kommer att ställas till koncessionshavarens förfogande.
Ändring 4
Skäl 14
(14)   Det måste finnas utrymme för inrättandet av en vetenskaplig och teknisk kommitté med uppdrag att göra utredningar och lämna sakkunnigutlåtanden.
(14)   Det måste finnas utrymme för inrättandet av en vetenskaplig och teknisk kommitté med uppdrag att göra utredningar och lämna sakkunnigutlåtanden. I huvudsak bör det konstruktiva arbete som utförs av signalarbetsgruppen (Signal Task Force) beaktas i denna kommitté.
Ändring 5
Skäl 15a (nytt)
(15a) Insyn måste beredas i förfarandet för tillsättning av de olika befattningarna.
Ändring 6
Artikel 2, strecksats 1
-   Verka som koncessionsgivande myndighet gentemot den privata koncessionshavare som fått i uppdrag att genomföra och leda projektets uppbyggnads- och driftsfaser och för detta ändamål ingå ett koncessionsavtal med koncessionshavaren; se till att koncessionshavaren uppfyller koncessionsavtalet och tillhörande kravspecifikationer, samt till koncessionshavaren upplåta rätten att under koncessionstiden utnyttja de materiella och immateriella tillgångar som nämns i artikel 3.1.
-   Verka som koncessionsgivande myndighet gentemot den privata koncessionshavare som fått i uppdrag att genomföra och leda projektets uppbyggnads- och driftsfaser och för detta ändamål ingå ett koncessionsavtal med koncessionshavaren. I fall av dröjsmål vid inrättandet av övervakningsmyndigheten kan kommissionen och rådet ge det gemensamma företaget i uppdrag att skriva under avtalet. Övervakningsmyndigheten skall se till att koncessionshavaren uppfyller koncessionsavtalet och tillhörande kravspecifikationer, samt till koncessionshavaren upplåta rätten att under koncessionstiden utnyttja de materiella och immateriella tillgångar som nämns i artikel 3.1.
Ändring 7
Artikel 2, strecksats 4
-   Förvalta alla frekvenser som behövs för driften av systemet, svara för samordningen av medlemsstaternas åtgärder i detta sammanhang samt verka som koncessionshavarens förhandlingspart när det gäller frågor om användningen av frekvenserna.
-   Förvalta nyttjanderätterna till alla frekvenser som behövs för driften av systemet. Medlemsstaterna skall förklara sig redo att överföra dessa nyttjanderätter på övervakningsmyndigheten. Denna svarar för samordningen av medlemsstaternas åtgärder i detta sammanhang samt verka som koncessionshavarens förhandlingspart när det gäller frågor om användningen av frekvenserna.
Ändring 8
Artikel 2, strecksats 4a (ny)
-    Ansvara för certifiering av systemet och dess komponenter, samt ge erkända certifieringsorgan i uppdrag att tilldela certifikaten och att kontrollera efterlevnaden av relevanta standarder och krav.
Ändring 10/rev
Artikel 4, punkt 3
3.   Övervakningsmyndighetens skall ha sitt säte i Bryssel. Den får sätta upp lokalkontor i medlemsstaterna förutsatt att de senare lämnar sitt samtycke.
3.   Övervakningsmyndigheten skall ha sitt säte i geografisk närhet till koncessionshavarens säte. Myndigheten skall ha sitt andra säte i Bryssel. Den får sätta upp lokalkontor i andra medlemsstater förutsatt att de senare lämnar sitt samtycke.
Ändring 11/rev
Artikel 5, punkt 2
2.   Styrelsen består av tolv ledamöter. Sex av dessa utses av kommissionen och sex av Europeiska unionens råd. Styrelsen utses för fem år. Detta mandat kan förnyas en gång.
2.   Styrelsen består av tolv ledamöter. Fyra av dessa utses av kommissionen och åtta av Europeiska unionens råd. Styrelsen utses för fem år. Detta mandat kan förnyas en gång. Europaparlamentet kan utse en observatör till styrelsens sammanträden.
Ändring 9
Artikel 20
Ett permanent och insatsberett center för säkerhet och tillförlitlighet skall inrättas vid rådets generalsekretariat .
I en gemensam åtgärd från rådet skall Europeiska unionens behörighet beskrivas för de fall då systemets funktion och verkan äventyrar unionens och dess medlemsstaters inre och yttre säkerhet .

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Europeiskt bevisupptagningsbeslut *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets rambeslut om ett europeiskt bevisupptagningsbeslut avseende föremål, handlingar eller uppgifter som skall företes i brottmål (KOM(2003) 688 - C5-0609/2003 - 2003/0270(CNS))
P5_TA(2004)0243 A5-0214/2004

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 688)(1) ,

–   med beaktande av artikel 31 och artikel 34.2 b i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0609/2003 ),

–   med beaktande av artiklarna 106 och 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0214/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.   Rådet uppmanas att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.   Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
Skäl 3
(3)   Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna var den första konkreta åtgärden inom straffrättsområdet för att genomföra principen om ömsesidigt erkännande.
(3)   Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna var den första konkreta åtgärden inom straffrättsområdet för att genomföra principen om ömsesidigt erkännande, även om medlemsstaternas tillämpning av det varit beklagligt långsam och ofullständig .
Ändring 2
Artikel 6, stycke 1a (nytt)
Den utfärdande myndigheten skall i beslutet intyga att bestämmelserna i första stycket efterlevs.
Ändring 3
Artikel 9, punkt 1
1.   Om den utfärdande myndigheten behöver inhämta föremål, handlingar eller uppgifter utöver de som omfattats av ett tidigare europeiskt bevisupptagningsbeslut som utfärdats för samma förfaranden, och förutsatt att innehållet i det ursprungliga beslutet om bevisupptagning fortfarande är riktigt, behöver denna myndighet inte utfärda ett nytt europeiskt bevisupptagningsbeslut. Under sådana förhållanden skall myndigheten utfärda ett beslut om upptagande av ytterligare bevisning som innehåller de uppgifter som anges i formulär B i bilagan.
1.   Om den utfärdande myndigheten behöver inhämta föremål, handlingar eller uppgifter utöver de som omfattats av ett tidigare europeiskt bevisupptagningsbeslut som utfärdats för samma förfaranden, och förutsatt att innehållet i det ursprungliga beslutet om bevisupptagning fortfarande är riktigt, behöver denna myndighet inte utfärda ett nytt europeiskt bevisupptagningsbeslut. Under sådana förhållanden skall myndigheten utfärda ett beslut om upptagande av ytterligare bevisning som innehåller de uppgifter som anges i formulär B i bilagan och tydligt bland annat ange skälen till att beslutet om upptagande av ytterligare uppgifter är giltigt enligt villkoren för det ursprungliga bevisupptagningsbeslutet och artikel 6 .
Ändring 8
Artikel 10, punkt 4a (ny)
4a. När uppgifter utbyts i enlighet med detta ramdirektiv får den person som uppgifterna gäller åberopa sin rätt till uppgiftsskydd, inklusive den rätt att blockera, korrigera, stryka och få tillgång till personuppgifter och därtill hörande rättsmedel som han eller hon skulle ha enligt lag i antingen den utfärdande eller den verkställande medlemsstaten. Den person som uppgifterna gäller får framför allt åberopa de rättigheter som han eller hon skulle ha enligt lag i antingen den utfärdande eller den verkställande medlemsstaten när det gäller den verkställande medlemsstatens användning av det kriminalregister som överförts i enlighet med detta ramdirektiv, inklusive bestämmelserna om återanpassning av brottslingar och om användning av detta register för att fastställa skuldfrågan eller domarna i brottmål.
Ändring 9
Artikel 12, punkt 1, led b
(b)   Fysiska personer får inte tvingas att förete föremål, handlingar eller uppgifter om de därigenom riskerar att röja egen brottslighet.
(b)   Enligt lag i den utfärdande eller den verkställande medlemsstaten får personer inte tvingas att förete föremål, handlingar eller uppgifter om de därigenom riskerar att röja egen brottslighet.
Ändring 10
Artikel 13, inledningen
Den utfärdande myndigheten får kräva att den verkställande myndigheten
Utan att det hindrar artiklarna 11 och 12 får den utfärdande myndigheten kräva att den verkställande myndigheten
Ändring 11
Artikel 15, punkt 1
1.   En domstol, undersökningsdomare eller åklagarmyndighet i den verkställande staten skall vägra att erkänna eller verkställa ett europeiskt bevisupptagningsbeslut om det skulle strida mot förbudet mot lagföring flera gånger för samma brott i rambeslut 2003/.../RIF om tillämpningen av ne bis in idem-principen.
En domstol, undersökningsdomare eller åklagarmyndighet i den verkställande staten skall vägra att erkänna eller verkställa ett europeiskt bevisupptagningsbeslut i följande fall:
(a)    Om det skulle strida mot förbudet mot lagföring flera gånger för samma brott i rambeslut 2003/.../RIF om tillämpningen av ne bis in idem-principen, eller om den utfärdande medlemsstaten har gått med på att företräde skall ges till ett forum i en annan medlemsstat i enlighet med artikel 4 i det rambeslutet, i överensstämmelse med andra gemenskapsinstrument eller på annat sätt efter överenskommelse med den utfärdande medlemsstaten.
(b)    Om det brott som ligger till grund för bevisupptagningsbeslutet omfattas av amnesti i den verkställande medlemsstaten då denna var behörig att lagföra brottet enligt sin egen strafflag.
(c)    Om den person som är föremål för ett europeiskt bevisupptagningsbeslut på grund av sin ålder ännu inte kan ställas till straffrättsligt ansvar för de gärningar som ligger till grund för bevisupptagningsbeslutet enligt den verkställande medlemsstatens lag.
(d)    Om det finns objektiva skäl för att tro att bevisupptagningsbeslutet har utfärdats för att lagföra eller straffa en person på grund av dennes kön, ras, religion, etniska ursprung, nationalitet, språk, politiska uppfattning eller sexuella läggning, eller att denna persons ställning kan skadas av något av dessa skäl.
(e)    Om detta bevisupptagningsbeslut skulle hindra en medlemsstat från att tillämpa sina konstitutionella regler om prövning i laga ordning, skydd för privatlivet och personuppgifter, föreningsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet i andra medier.
(f)    Om det finns godtagbara skäl att anta att verkställigheten av bevisupptagningsbeslutet skulle undergräva skyldigheten att respektera de grundläggande rättigheter och rättsprinciper som fastställs i artikel 6 i fördraget, särskilt när det gäller rätten till en opartisk rättegång eller rätten till respekt för privatlivet, inklusive uppgiftsskydd.
Ändring 12
Artikel 19, punkt 1
1.   Medlemsstaterna skall införa de bestämmelser som behövs för att se till att alla berörda parter, inklusive tredje man med giltiga skäl, kan överklaga ett europeiskt bevisupptagningsbeslut som verkställts i enlighet med artikel 11 med hjälp av straffprocessuella tvångsmedel och därmed tillvarata sina berättigade intressen.
1.   Medlemsstaterna skall införa de bestämmelser som behövs för att se till att alla berörda parter, inklusive tredje man med giltiga skäl, kan överklaga ett europeiskt bevisupptagningsbeslut som verkställts i enlighet med artikel 11 och därmed tillvarata sina berättigade intressen.
Ändringsförslag 13
Artikel 19a (ny)
Artikel 19a
Efterföljande bevisanvändning
Användningen av de bevis som inhämtats enligt detta rambeslut får inte på något sätt påverka försvarets rättigheter vid efterföljande rättsliga förhandlingar där dessa bevis används, särskilt när det gäller godtagande av bevisen, skyldigheten att lämna ut dessa bevis till försvaret och försvarets möjligheter att ifrågasätta dem.
Ändring 4
Artikel 22, punkt 4a (ny)
4a. Senast den 1 oktober 2006 och därefter varje år skall kommissionen överlämna en rapport om tillämpningen av detta rambeslut till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och särskilt övervaka tillämpningen av rättssäkerhetsgarantier.
Ändring 5
Artikel 25, punkt 1
1.   Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta rambeslut före den 1 januari 2005.
1.   Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta rambeslut före den 1 januari 2005, och de skall göra allt de kan för att före detta datum enas om ett rambeslut om rättssäkerhetsgarantier för tilltalade, som även gäller bevisupptagning och bevis tillåtlighet .
Ändring 6
Artikel 25, punkt 2a (ny)
2a. Varje medlemsstat skall i en förklaring, som inlämnas till rådets generalsekretariat, ange de nationella organ som utsetts till utfärdande myndighet och verkställande myndighet.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning *
Europaparalmentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 337/75 om uppbyggnaden av ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (KOM(2003) 854 - C5-0080/2004 - 2003/0334(CNS))
P5_TA(2004)0244 A5-0208/2004

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 854)(1) ,

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0080/2004 ),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A5-0208/2004 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.   Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet, om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet godkänt.

4.   Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet, om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
SKÄL 11
(11)   Enligt artikel 3 i fördraget skall gemenskapen i all sin verksamhet syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är därför lämpligt att införa föreskrifter om en balanserad representation av män och kvinnor i styrelsens sammansättning.
(11)   Enligt artikel 3 i fördraget skall gemenskapen i all sin verksamhet syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är därför lämpligt att införa föreskrifter om en balanserad representation av män och kvinnor i styrelsens och byråns sammansättning.
Ändring 2
ARTIKEL 1, LED 2
Artikel 4, punkt 2, styckena 2 och 3 (förordning (EEG) nr 337/75)
De ledamöter som avses i punkterna (a), (b) och (c) i första stycket skall utses av rådet.
De ledamöter som avses i punkterna (a), (b) och (c) i första stycket skall utses av rådet på grundval av förteckningar över kandidater som skall lämnas in av medlemsstaterna, arbetsgivarnas organisationer och arbetstagarnas organisationer.
När förteckningen över kandidater lämnas in skall medlemsstaterna, arbetsgivarnas organisationer och arbetstagarnas organisationer söka att se till att det finns en balanserad representation av män och kvinnor i sammansättningen av styrelsen .
Ändring 3
ARTIKEL 1, LED 2
Artikel 4, punkt 2, stycke 5 (förordning (EEG) nr 337/75)
Rådet skall offentliggöra förteckningen över styrelseledamöterna i Europeiska unionens officiella tidning.
Rådet skall offentliggöra förteckningen över styrelseledamöterna och byråns medlemmar i Europeiska unionens officiella tidning och på centrumets webbplats .
Ändring 4
ARTIKEL 1, LED 2
Artikel 4, punkt 4 (förordning (EEG) 337/75)
4.   Styrelsen skall välja sin ordförande och tre vice ordförande bland de tre grupper som avses i punkt 5 och kommissionen , för en ettårsperiod som kan förlängas.
4.   Styrelsen skall välja sin ordförande och tre vice ordförande bland de tre grupper som avses i punkt 5, för en tvåårsperiod som kan förlängas.
Ändring 5
ARTIKEL 1, LED 2
Artikel 4, punkt 5 (förordning (EEG) nr 337/75)
5.   Företrädarna för regeringar, arbetstagarnas organisationer samt arbetsgivarnas organisationer skall bilda var sin grupp inom styrelsen. Varje grupp skall utse en samordnare. Samordnarna för arbetsgivarnas och arbetstagarnas grupper skall vara företrädare för sina organisationer på europeisk nivå och delta i styrelsens möten utan rösträtt.
5.   Företrädarna för regeringar, arbetstagarnas organisationer samt arbetsgivarnas organisationer skall bilda var sin grupp inom styrelsen. Varje grupp skall utse en samordnare. Samordnarna för arbetsgivarnas och arbetstagarnas grupper skall vara företrädare för sina organisationer på europeisk nivå och delta i styrelsens och byråns möten utan rösträtt.
Ändring 6
ARTIKEL 1, LED 2
Artikel 4, punkt 8a (ny) (förordning (EEG) nr 337/75)
8a. Medlemsstaterna, de organisationer som avses i punkt 2, rådet, kommissionen och styrelsen skall alla, i enlighet med sina befogenheter, försöka se till att män och kvinnor är jämnt representerade i de nomineringar och utnämningar som avses i punkt 2, det val som avses i punkt 4 och de utnämningar som avses i punkt 8.
Ändring 7
ARTIKEL 1, LED 2A (nytt)
Artikel 6, punkt 1 (förordning (EEG) 337/75)
2a) Artikel 6.1 skall ersättas med följande text:
"1. Direktören och vice direktören skall utses av kommissionen på grundval av en kandidatlista som lagts fram av styrelsen."
Ändring 8
ARTIKEL 1, LED 2B (nytt)
Artikel 6, punkt 2 (förordning (EEG) 337/75)
2b) Artikel 6.2 skall ersättas med följande text:
"2. Direktören och vice direktören skall väljas på grundval av sin duglighet, och deras oavhängighet får inte kunna ifrågasättas."
Ändring 9
ARTIKEL 1, LED 2C (nytt)
Artikel 6, punkt 2a (ny) (förordning (EEG) 337/75)
2c) I artikel 6 skall följande punkt 2a läggas till:
"2a. Direktören och vice direktören skall utses för en femårsperiod. Deras mandat skall kunna förnyas."

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Skydd av flygpassagerares personuppgifter
Europaparlamentets resolution om förslaget till kommissionens beslut om skyddsnivån för de personuppgifter ur bokningsregistret (Passenger Name Records) (PNR) som överförs till Förenta staternas tull- och gränskontrollmyndigheter (2004/2011(INI))
P5_TA(2004)0245 B5-0156/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(1) , särskilt artikel 25 i detta, och av rådets förordning (EEG) nr 2299/89 av den 24 juli 1989 om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem(2) ,

–   med beaktande av kommissionens förslag till beslut om skyddsnivån för de personuppgifter ur bokningsregistret (Passenger Name Records) (PNR) som överförs till Förenta staternas tull- och gränskontrollmyndigheter (C5-0124/2004 ),

–   med beaktande av det yttrande som avgavs den 29 januari 2004 av den arbetsgrupp för skydd av enskilda med avseende på behandling av personuppgifter som avses i artikel 29 i direktiv 95/46/EG samt yttrandet av den 17 februari 2004 av den kommitté som avses i artikel 31 i det ovannämnda direktivet,

–   med beaktande Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2004 om genomförandet av dataskyddsdirektivet (95/46/EG)(3) ,

–   med beaktande av den ståndpunkt de nationella parlamenten uttalat om detta,

–   med beaktande av att Belgiens nämnd för skydd för privatlivet har yttrat sig över två olika fall då tre flygbolag har överfört personuppgifter om några flygpassagerare till Nordamerika, bl.a. en ledamot av Europaparlamentet, och anser att den nationella och europeiska lagstiftningen om skydd för privatlivet har blivit åsidosatt, att rådet har konstaterat att Förenta staternas åtgärder kan gå på tvärs mot gemenskapslagstiftningen och medlemsstaternas dataskyddslagar (2562:a mötet i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) i Bryssel den 23 februari 2004), att denna konflikt bekräftas i kommissionens interna dokument och att Europaparlamentet har fördömt den flagranta kränkningen av lagstiftningen om skydd för privatlivet och påpekat att kommissionen, medlemsstaterna och de myndigheter som skall säkerställa skyddet för privatlivet bär ett tungt ansvar i denna fråga,

–   med beaktande av artikel 8 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(4) ,

–   med beaktande av artikel 88 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.   På grundval av Transport Security Act och dess genomförandebestämmelser, t.ex. Aviation Security Screening Records(5) , har den amerikanska regeringen ålagt de flygbolag som är verksamma i Europa att tillgängliggöra de kommersiella uppgifter som finns i Passenger Name Records (PNR). Syftet med detta är att man på förhand skall kunna upptäcka vilka passagerare som kan utgöra en säkerhetsrisk och se till att terrorister eller grova förbrytare identifieras och arresteras eller nekas inresa i Förenta staterna.

B.   Denna tillgång förutsätter en tydlig rättslig ram om den skall tillåtas enligt nationell och europeisk lagstiftning om skydd för privatlivet. Trots det har varken kommissionen, medlemsstaterna eller de myndigheter som skall säkerställa skyddet för privatlivet och som tilldelats bindande befogenheter vidtagit åtgärder för att se till att lagen efterlevs.

C.  På luftfartsområdet används PNR som en databas som innehåller en mängd kommersiella uppgifter, inte minst

   a) uppgifter som gör det möjligt att identifiera bl.a. passageraren, medföljande personer och dem som eventuellt har gjort bokningen för den berörda passageraren samt den resebyrå eller medarbetare som har registrerat bokningen och/eller utfärdat biljetten,
   b) uppgifter om resan för vilken biljetten utfärdats och om alla övriga resvägar för den händelse att resan består av flera etapper och således av flera biljetter,
   c) uppgifter i samband med bokningen om bl.a. betalningssätt, kreditkortsnummer, särskilda villkor för vissa grupper (t.ex. "frequent flyers" och medlemmar av särskilda grupper), e-postadresser, postadresser och telefonnummer (privat och arbete) samt om kontaktpersoner,
   d) uppgifter om särskilda tjänster som är förbundna med personens hälsotillstånd och om dennes önskemål om kost,
   e) särskilda kommentarer av flygbolagets personal,
   f) eventuellt närmare information om bokningar av hyrbil och hotellrum.

D.   De uppgifter som förekommer i PNR varierar för närvarande beroende på de affärsmetoder som används av varje flygbolag. Uppgifterna behandlas av bokningscentraler. Flygbolagen bör därför utarbeta lämpliga program som kan användas för att ta fram uppgifter som legitimt får överföras.

Principerna om uppgiftsskydd från EU:s sida

E.   Enligt artikel 8.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, såsom den tolkas av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna(6) får intrång i privatlivet endast göras om det stöds av lagen(7) , är nödvändigt(8) i ett demokratiskt samhälle(9) för att uppfylla legitima mål och står i proportion(10) till det mål som eftersträvas.

F.   För tillfället ger gemenskapsrätten ingen rättslig grund för att använda de kommersiella uppgifterna i PNR i syfte att säkerställa allmän säkerhet. En sådan rättslig grund krävs för att möjliggöra en ändring av det syfte för vilket uppgifterna insamlats samt för att tillåta att de används för att säkerställa allmän säkerhet.

G.   En sådan rättslig grund måste exakt fastslå vilka uppgifter som är avsedda att samlas in, vilka regler som bör följas vid behandlingen av dem samt ansvaret för varje berörd part (passagerare, flygbolag och offentliga myndigheter).

H.   Rådet har nyligen godkänt kommissionens mandat att förhandla om ett internationellt avtal i denna fråga.

... och från Förenta staternas sida

I.  Trots att skyddet för privatlivets helgd tas upp i det fjärde tillägget till den amerikanska konstitutionen betraktas det inte som en grundläggande rättighet.

   a) Detta skydd regleras i stället av särbestämmelser (som dock inte berör transportsektorn) samt av lagen om fri tillgång till information (Freedom of Information Act).
   b) Det är endast amerikanska medborgare och lagliga invånare som åtnjuter uppgiftsskydd och framför allt rätt till tillgång och korrigering av de uppgifter som innehas av de federala offentliga myndigheterna (Privacy Act från 1974).
   c) Således har icke-amerikanska och europeiska passagerare för närvarande inte någon rättssäkerhet när det gäller deras personuppgifter. De har inte heller rätt att gå till domstol för den händelse att deras resefrihet inskränks genom restriktiva åtgärder.

Rättslig verkan av ett beslut i enlighet med artikel 25 i direktiv 95/46/EG

J.  Kommissionens förslag till beslut

   a) är en åtgärd för att genomföra direktiv 95/46/EG, som inte får inskränka de standarder för uppgiftsskydd som fastställs med hjälp av direktiv 95/46/EG inom unionen,
   b) är inriktat på en situation för vilken det saknas rättsregler i både Förenta staterna (där de "undertakings" som Förenta staterna ger löfte om i vissa fall saknar rättslig verkan) och Europa (där det ännu inte har angivits någon rättslig grund för legitim överföring av uppgifter ur PNR till offentliga myndigheter),
   c) får till följd att medlemsstaterna, som för tillfället är ansvariga för att skydda personer mot uppgifter ur PNR, i praktiken fråntas sin möjlighet att (redan från själva antagandet) hindra överföring av uppgifter för att garantera medborgarnas rättigheter.

K.  Det är beklagligt att kommissionen under hela 2003 inte har hörsammat de många uppmaningar som Europaparlamentet och myndigheter med ansvar för kontroll av uppgifter har framfört. Kommissionen har härvid uppmanats att

   a) fastställa vilka uppgifter som kan överföras lagligt och riskfritt (se förteckningen över de 19 uppgifter som föreslogs den 13 juni 2003 av den arbetsgrupp som avses i artikel 29 i direktiv 95/46/EG(11) ),
   b) utan dröjsmål ersätta "pull"-systemet, som den amerikanska regeringen har använt utan rättslig grund och utan att det finns ett filter för känsliga uppgifter eller för icke-transatlantiska flygningar, med "push"-systemet, som gör det möjligt för alla flygbolag att endast överföra legitima uppgifter och endast uppgifter om flygningar till Förenta staterna,
   c) att förhandla fram ett internationellt avtal med detta land där det fastställs verkliga garantier för passagerarna eller åtminstone samma skydd som det som tillförsäkras Förenta staternas medborgare.

L.   Parlamentet ställer sig bakom flertalet förbehåll som myndigheterna med ansvar för kontroll av uppgifter enhälligt gjorde den 29 januari 2004(12) inom den arbetsgrupp som avses i artikel 29 i direktiv 95/46/EG.

1.   Europaparlamentet anser att kommissionens beslut av den ... om skyddsnivån för de personuppgifter ur bokningsregistret (Passenger Name Records) (PNR) som överförs till Förenta staternas tull- och gränskontrollmyndigheter överskrider kommissionens genomförandebefogenheter av följande skäl:

Den rättsliga grunden och utformningen

1.1.  Förslaget till beslut är inte (och kan inte vara)

   a) en rättslig grund som inom EU kan leda till att man kan ändra det syfte för vilket PNR-uppgifterna samlats in och som gör det möjligt för flygbolagen att helt eller delvis(13) överföra uppgifterna till tredje parter, även om det kan leda till en sänkning av de standarder för uppgiftsskydd vilka inom EU fastställts genom direktiv 95/46/EG eller till skapandet av nya standarder i samråd med tredje länder,
   b) ett internationellt avtal enligt vilket kommissionen skall vara skyldig att tillåta att dessa uppgifter överförs; man kan dessutom beklaga den vaga ordalydelsen i vissa klausuler i beslutet och de i bilagan omnämnda "undertakings", t.ex. klausulerna om varaktigheten, kontrollmekanismerna, punkterna om upphävande och tillbakadragande av beslut, villkoren för insatser från medlemsstaternas sida, som kan ge det oriktiga intrycket att vissa skyldigheter kan uppkomma genom denna text, eftersom sådana skyldigheter uttryckligen utesluts genom punkt 47 i dessa "undertakings", där det sägs att "these undertakings do not create any right or benefit on any person or party, private or public."

Innehållet

1.2.  Förslaget till beslut understöds i övrigt av s.k. "undertakings" vars bindande karaktär är långt från uppenbar:

   a) dels på grund av källan, som är av rent administrativ karaktär (och därför är underställd eventuella interna omstruktureringar i Department of Homeland Security, vilket skulle göra uppdelningen mellan de interna strukturerna otidsenlig),
   b) dels med hänsyn till innehållet, eftersom det hänvisas till garantier som saknar rättslig grund i Förenta staterna; samtidigt bevaras möjligheten att när som helst ändra bestämmelserna, särskilt när det gäller villkoren för användning och återanvändning av uppgifterna.

1.3.   "Pull"-systemet för att få tillgång till PNR-uppgifter kommer att undergräva vilka begränsningar man än enas om och måste därför ersättas av ett "push"-system med lämpliga filter.

2.  Europaparlamentet anser att de intressen som står på spel är så viktiga att det är nödvändigt för EU att lösa frågan med Förenta staterna på grundval av ett reellt internationellt avtal där det, med vederbörligt iakttagande av de grundläggande rättigheterna, fastställs

   a) vilka uppgifter som kunde överföras automatiskt (APIS-systemet) och vilka som eventuellt kunde överföras, utgående från en bedömning från fall till fall,
   b) en förteckning över grova brott i fråga om vilka ytterligare begäran kunde framföras,
   c) en förteckning över myndigheter och organ som kunde utbyta uppgifter och vilka villkor för uppgiftsskydd som bör respekteras,
   d) vilka lagringsperioder som gäller för de bägge slagen av uppgifter, efter att det klart framgått att uppgifter i anslutning till förebyggande av grova brott skall utbytas i enlighet med avtalet mellan EU och Förenta staterna om rättsligt samarbete och utlämning,
   e) vilken roll flygbolagen bör ha när det gäller överföring av uppgifter om flygpassagerare och de därmed förbundna medlen (APIS, PNR m.m.) på området för allmän säkerhet,
   f) vilka garantier som skall fastställas för att se till att flygpassagerarna kan ändra de uppgifter som rör dem eller får möjlighet att förklara sig om det finns bristande överensstämmelse mellan uppgifterna i ett reseavtal och de uppgifter som finns i exempelvis de gällande legitimationshandlingarna, visumen eller passen,
   g) vilket ansvar flygbolagen har gentemot flygpassagerarna och de offentliga myndigheterna i händelse av fel vid avläsning eller kodning och skydd av behandlade uppgifter,
   h) vilka möjligheter som finns att överklaga till en oberoende myndighet samt vilka mekanismer för prövning som finns i händelse av att passagerares rättigheter kränkts.

3.   Europaparlamentet förklarar sig berett att ofördröjligen handlägga frågan om en internationell överenskommelse som följer de ovannämnda principerna. Parlamentet anser att kommissionen, ifall en sådan överenskommelse ingås, med fog och rätt kan hävda att uppgiftsskyddet i Förenta staterna är adekvat.

4.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för parlamentet framlägga ett nytt beslut i frågan om huruvida en adekvat skyddsnivå skall anses föreligga och att be rådet om ett mandat för en kraftfull ny internationell överenskommelse som följer de principer som framlagts i denna resolution.

5.  Europaparlamentet förväntar sig att ett slutgiltigt lagstiftningsbeslut fattas eller att det ingås ett eller flera internationella avtal. Parlamentet uppmanar därför fram till dess

   a) medlemsstaterna att omedelbart kräva att den nationella och europeiska lagstiftningen om skydd av privatlivet iakttas och fäster framför allt uppmärksamhet vid flygbolagens och resebyråernas skyldighet att i enlighet med artikel 26.1 a i direktiv 95/46/EG se till att flygpassagerarna är införstådda med att uppgifterna överförs till de amerikanska myndigheterna; detta samtycke skall lämnas på frivillig basis och resenärerna skall informeras om vilka möjligheter de har att påverka innehållet i PNR-databasen; de skall även informeras om konsekvenserna av ett uteblivet samtycke och om avsaknaden av en tillräcklig skyddsnivå i Förenta staterna,
   b) kommissionen att vidta åtgärder för att se till att förordning (EEG) nr 2299/89 efterlevs och, i synnerhet, att uppgifterna inte överförs, särskilt genom datoriserade bokningssystem, utan flygpassagerarnas samtycke och att myndigheterna i tredje land inte har tillgång till dessa datoriserade bokningssystem,

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen

   a) att från och med den 1 juli 2004 blockera "pull"-systemet och därefter tillämpa "push'-systemet med de 19 punkter som den 13 juni 2003 föreslagits av den arbetsgrupp som inrättats i enlighet med artikel 29 i direktiv 95/46/EG,
   b) att stoppa initiativen om att inrätta en centraliserad struktur inom EU för hanteringen av PNR-uppgifter, av det slag som uppskisserats i kommissionens meddelande KOM(2003) 826 och nyligen bekräftats för parlamentets utskott av den behöriga kommissionsledamoten, eftersom sådana initiativ i detta skede strider mot proportionalitetsprincipen och subsidiaritetsprincipen.

7.   Europaparlamentet förbehåller sig fram till dess rätten att hänskjuta ärendet till EG-domstolen om förslaget till beslut skulle antas av kommissionen samt erinrar samtidigt kommissionen om bestämmelserna om lojalt samarbete mellan institutionerna, i enlighet med artikel 10 i fördraget. Kommissionen uppmanas att under valperioden inte fatta något beslut i den fråga som behandlas i denna resolution.

8.   Europaparlamentet förbehåller sig rätten att väcka talan vid EG-domstolen för att pröva om det internationella avtalet är rättsenligt och framför allt om det är förenligt med skyddet för en grundläggande rättighet.

9.   Europaparlamentet anser det vara av högsta vikt att förhandlingsresultaten inte får utgöra mall för EU:s vidare arbete med att utveckla egna brottsbekämpningsåtgärder, datalagring och integritetsskydd.

10.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka förslaget till beslut.

o
o   o

11.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar och till Förenta nationernas kongress.

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(2) EGT L 220, 29.7.1989, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 323/1999 (EGT L 40, 13.2.1999, s. 1).
(3) P5_TA(2004)0141.
(4) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(5) FEDERAL REGISTER 68 FR 2101: "TSA intends to use this system of records to facilitate TSA's passenger and aviation security screening program under the Aviation and Transportation Security Act. TSA intends to use the CAPPS II system to conduct risk assessments to ensure passenger and aviation security."
(6) Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas dom i mål Amann mot Schweiz av den 16 februari 2000, Recueil des arrêts et décisions 2000-II, punkt 65 och i mål Rotaru mot Rumänien av den 4 maj 2000, Recueil des arrêts et décisions 2000-V. punkt 43.
(7) Att hänvisa till en "lag" är mycket mer berättigat när det är fråga om skydd av en grundläggande rättighet som inte kan säkerställas genom administrativa åtgärder eller med hjälp av genomförandebestämmelser. En "lag" skall dessutom vara formulerad på ett sätt som är tillräckligt tydligt för att lagens adressater kan anpassa sitt uppförande efter den. Lagen måste även uppfylla det krav på förutsägbarhet som fastslås i rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (se Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas dom i målet Rekvényi mot Ungern av den 20 maj 1999, Recueil des arrêts et décisions 1999-III, punkt 34). I detta fall skall lagen dessutom innehålla entydiga och omfattande bestämmelser om de personer som har rätt till tillgång till handlingarna samt om handlingarnas beskaffenhet, det förfarande som skall tillämpas och eventuell användning av de uppgifter som inhämtats på detta sätt (se Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas dom i målet Rotaru mot Rumänien av den 4 maj 2000).
(8) Kriteriet om "nödvändighet" förutsätter att det finns ett tvingande samhällsbehov och att den genomförda åtgärden står i proportion till det legitima mål som efterföljs (se särskilt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas dom i målet Gillow mot Förenade kungariket av den 24 november 1986, upplaga A, nr 109, punkt 55), och att den lagstiftande makten i detta sammanhang innehåller ett visst mått av skönsmässiga befogenheter vars omfattning inte enbart får bero på målsättningen utan även på ingreppets karaktär (se Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas dom i målet Leander mot Sverige av den 26 mars 1987, upplaga A, nr 116, punkt 59).
(9) Kriteriet om "demokratiskt samhälle" rör förhållandet mellan myndigheterna och medborgarna och kan betraktas som särskilt viktigt där det är medborgarna som kontrollerar institutionerna och inte tvärtom. Naturligtvis är det oavsett detta förhållande viktigt att man i varje demokrati mycket noggrant utvärderar alla former av insamling och systematisk lagring av uppgifter, särskilt när det gäller personer som inte utgör en fara för allmänheten.
(10) Kriteriet om "proportionalitet" rör alla parametrar som är förbundna med databehandling (t.ex. vid vilken tidpunkt uppgifterna överförs, vilka former av uppgifter som överförs, till vilka personer och i vilket syfte de överförs, hur länge de sparas och hur länge undantag kan gälla). Inom europeisk rätt skall dessa värderingar också ske med hänsyn till behovet av subsidiaritet, som reglerar förhållandet mellan medlemsstaterna och EU. Detta är särskilt nödvändigt i de fall då medlemsstaterna i samband med en rättsakt från en institution fråntas rätten att vidta åtgärder.
(11) Uppgifterna skall omfatta följande: "PNR record locator code", bokningsdatum, planerade resdatum, passagerarens namn, övriga namn i PNR-databasen, resväg, registrering av gratisbiljetter, enkelresor, "ticketing field information", ATFQ-uppgifter (Automatic Ticket Fare Quote), biljettnummer, utfärdandedatum, "no show history", antal resväskor, bagageetiketternas nummer, "no show information", antal resväskor under varje delresa, frivillig eller inte frivillig ändring av reseklass, närmare information om ändringar i PNR-uppgifterna och med hänsyn till ovannämnda aspekter.
(12) http://www.europa.eu.int/comm/internal_market/privacy/docs/wpdocs/2004/wp87_fr.pdf
(13) De skyldigheter som flygbolagen har enligt den amerikanska lagstiftningen kan i övrigt inte heller anses som en tillräcklig juridisk skyldighet i samband med artikel 7 c i direktiv 95/46/EG, eftersom denna skyldighet skall tolkas utifrån de grundläggande rättigheter som enligt rättspraxis faller inom ramen för de allmänna rättsprinciper som skall garanteras av domstolen (se mål Connolly mot kommissionen av den 6 mars 2001, C-274/99 P, Rec. s. I-1611, punkt 37).


Europeisk strategi för miljö och hälsa
Europaparlamentets resolution om en europeisk strategi för miljö och hälsa (KOM(2003) 338 - C5-0551/2003 - 2003/2222(INI))
P5_TA(2004)0246 A5-0193/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om en europeisk strategi för miljö och hälsa (KOM(2003) 338 – C5-0551/2003 ),

–   med beaktande av förslaget till rådets rekommendation om cancerscreening av den 5 maj 2003 (KOM(2003) 230),

–   med beaktande av artikel 47.2 och artikel 163 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor (A5-0193/2004 ), och av följande skäl:

A.   I det sjätte miljöhandlingsprogrammet har EU självt ställt upp som mål att bidra till en hög livskvalitet för medborgarna genom att sörja för en miljö där föroreningsnivåerna inte leder till skadliga konsekvenser för människors hälsa eller för miljön.

B.   Gemenskapens handlingsprogram för folkhälsa (2003–2008) tar upp miljön som en av de viktigaste hälsofaktorerna.

C.   Målet för en europeisk strategi för miljö och hälsa är att få bättre kunskap om miljöhoten mot människors hälsa, kartlägga antalet sjukdomsfall som orsakas av miljöfaktorer i EU och utarbeta en politik för att bemöta de problem som uppstår.

D.  Den föreslagna strategins slutliga mål är att

   - minska antalet sjukdomsfall förorsakade av miljöfaktorer i EU,
   - identifiera och förhindra nya hot mot hälsan förorsakade av miljöfaktorer,
   - förbättra EU:s kapacitet att utarbeta politiken på detta område.

E.   Det är ytterst viktigt att förstärka åtgärderna för miljö och hälsa då unionen utvidgas.

F.   I strategin görs en uppräkning av nyckelorsakerna till att kopplingarna mellan miljö och hälsa är så komplexa. Komplexiteten och de obestämbara faktorer, den osäkerhet och de kunskapsluckor som den leder till får inte användas som en ursäkt för att fördröja vidtagandet av försiktighetsåtgärder eller förebyggande åtgärder.

G.   Ett system för samordnad miljö- och hälsoövervakning skall inrättas för att samla in data över tiden.

H.   En ministerkonferens för miljö och hälsa skall hållas i Budapest i juni 2004. Det är viktigt att kommissionens bidrag − handlingsplanen för 2004–2010 − föregår med gott exempel när det gäller att på ett konkret sätt ta itu med frågan om antalet sjukdomsfall förorsakade av miljöfaktorer.

I.   Man bör ta hänsyn till sambandet mellan EU:s egna åtgärder och andra program, såsom Världshälsoorganisationens och OECD:s program, eftersom det inte finns någon mening i att skapa och upprätthålla verksamhet eller organisationer som överlappar varandra.

J.   För att en europeisk strategi för miljö och hälsa skall bli riktigt framgångsrik bör den ha en sektorsövergripande inriktning, och förbindelsen mellan denna strategi och framtida lagstiftning måste betonas.

K.   Försiktighetsprincipen nämns inte i meddelandet, men ett förebyggande tillvägagångssätt med tillämpning av försiktighetsprincipen måste användas när forskningsresultaten inte är entydiga, utan de potentiella kostnaderna och skadorna på vår hälsa och miljön som förorsakas av passivitet är för stora.

L.   Astma och luftvägssjukdomar hänger nära samman med trafik och luftföroreningar.

M.   I kommissionens meddelande framhålls inte allergier och luftföroreningar inomhus tillräckligt.

N.   Passiv rökning utgör ett exempel på en mycket viktig miljöföroreningsfaktor.

O.   Klimatförändringar och dess hälsoeffekter beaktas inte i meddelandet.

P.   De lagstiftningsförslag för att fastställa kvalitetsnormer för miljön och åtgärder för utsläppskontroll för prioriterade ämnen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens området(1) som man hänvisar till i strategin, har ännu inte lagts fram trots att detta skulle ske före utgången av 2003.

Q.   Det föreligger ännu inget lagstiftningsförslag om ändring av rådets direktiv 88/378/EEG av den 3 maj 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om leksakers säkerhet(2) .

R.   Det finns ännu ingen harmoniserad lagstiftning för att skydda barn mot leksaker gjorda av mjuk PVC.

S.   Det är svårt att förstå varför bekämpningsmedel har förpassats till den andra etappen efter 2010 med tanke på deras stora potential att negativt påverka hälsan och det faktum att gemenskapens lagstiftning om bekämpningsmedel håller på att ses över, varvid full hänsyn därför bör tas till de potentiella risker som bekämpningsmedel innebär för barn.

T.   Effekterna av förebyggande åtgärder, i synnerhet i barndomen, måste beaktas

U.   Ett av strategins främsta mål är att öka medvetenheten.

V.   Finansieringen av den europeiska strategin för miljö och hälsa måste klargöras.

W.   Alltjämt saknas information om kopplingen mellan t.ex. utsläpp av dioxiner och PCB och deras ackumulering i ekosystemet och i livsmedel.

1.   Europaparlamentet välkomnar avsikten att bättre förstå sambanden mellan olika miljöfaktorer och vissa sjukdomar, men anser att det är en illusion att tro att strategin skulle kunna "fylla kunskapsluckan när det gäller kopplingen mellan miljö och hälsa" eller "ta fram nödvändig information för att fastställa kopplingen mellan orsak och verkan", med tanke på hur enormt komplexa sambanden mellan miljö och hälsa är.

2.   Europaparlamentet betonar vikten av att beakta den socio-ekonomiska aspekten vid arbetet med miljö och hälsa.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att alltid beakta genusperspektivet vid genomförandet av den europeiska strategin för miljö och hälsa.

4.   Europaparlamentet understryker att det inom ramen för handlingsplanen är synnerligen angeläget att genomföra en mer heltäckande kartläggning och utvärdering på kort sikt av de bevis som redan finns när det gäller sambanden mellan sjukdom och exponering för de miljömässiga faktorerna i de olika studier som redan finns tillgängliga, studier som samlats in under den första fasen, samt tillgängliga toxikologiska uppgifter, för att så snart som möjligt kunna föreslå konkreta åtgärder för att skydda människors hälsa och miljön.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en inventering av kända hälsoskador orsakade av miljöfaktorer, inbegripet kostnaderna för sådana skador.

6.   Europaparlamentet begär att kopplingen mellan trafik, transport och luftföroreningar å ena sidan samt astma och luftvägssjukdomar å andra sidan skall förstärkas i strategins första etapp, eftersom astma och luftvägssjukdomar hänger nära samman med luftföroreningar. Det är också viktigt att ägna lika stor uppmärksamhet åt båda dessa problemområden.

7.   Europaparlamentet rekommenderar att det i handlingsplanen införs mera omfattande åtgärder i syfte att förbättra luftkvaliteten inomhus, det vill säga i bostäder, offentliga byggnader (främst daghem och skolor) och på arbetsplatser.

8.   Europaparlamentet anser att skyddet av barns hälsa mot miljörelaterade sjukdomar är en mycket viktig investering för att säkerställa en lämplig mänsklig och ekonomisk utveckling.

9.   Europaparlamentet begär att det i handlingsplanen skall tas hänsyn till skydd av de boende mot risker relaterade till radon och kolmonoxidförgiftning i bostäder.

10.   Europaparlamentet rekommenderar att handlingsplanen skall omfatta studier för att upptäcka ställen för sannolik förekomst av utsläpp och exponering som innebär risker för hälsan, och att dessa studier på ett objektivt sätt skall ange riskerna, i syfte att kunna finna snabba lösningar för att förhindra hälsoproblem. Parlamentet rekommenderar även att utarbetandet av normer och bestämmelser för skydd som hör samman med hemmiljöer föreskrivs i handlingsplanen, liksom information om de risker som kan förekomma i hemmiljön.

11.   Europaparlamentet begär att det i handlingsplanen skall tas särskild hänsyn till den lokala befolkningen i förorenade områden och att man stärker de förebyggande strategier som är inriktade på att identifiera, bestämma mängden av och minska utsläppen, samt på en utökad miljökontroll beträffande cancerframkallande, neurotoxiska eller reproduktionstoxiska ämnen.

12.   Europaparlamentet understryker vikten av att vattenresurserna skyddas och att det således är nödvändigt att begränsa både obestämda förorenande utsläpp och förorenade punktutstläpp från industrier och städer samt jordbrukets utsläpp av gödnings- och växtskyddsmedel, vilket innebär att jordbrukspolitiken och de metoder som används inom jordbruket måste förändras.

13.   Europaparlamentet insisterar på att de problem som hör samman med märkning beaktas i handlingsplanen, med tanke på att en tydlig och begriplig märkning är oumbärlig för att konsumenterna skall få information om och bli uppmärksamma på dessa produkters inverkan på miljön. Parlamentet anser vidare att andra särskilda medel och metoder skall anges i handlingsplanen för att se till att barn, i egenskap av konsumenter, har tillgång till den information som behövs.

14.   Europaparlamentet betonar att sambandet mellan strategins system för övervakning och respons, och den föreslagna lagstiftningen – REACH (KOM(2003) 644) som kommer att innehålla toxikologiska data och uppgifter om exponering – skall förtydligas och stärkas i strategin. Parlamentet påpekar att inom de befintliga metoderna för riskbedömningar beaktas inte uttryckligen spädbarn och barn samt den stora mängd exponeringsmönster som denna befolkningsgrupp utsätts för.

15.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att begära ett yttrande från Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö för att utvärdera huruvida det nuvarande REACH-förslaget kommer att tillhandahålla ett tillräckligt skydd för barn mot exponering för skadliga kemikalier, i synnerhet från produkter.

16.   Europaparlamentet anser att den planerade biologiska övervakningen även bör inbegripa vissa bekämpningsmedel samt vissa bromerade flamskyddsmedel och ftalater för att man skall kunna ta itu med ämnen som ännu inte reglerats i tillräcklig utsträckning.

17.   Europaparlamentet rekommenderar att handlingsplanen skall omfatta lagstiftningsförslag för att minska beroendet av bekämpningsmedel inom ramen för den tematiska strategin för hållbar användning av bekämpningsmedel.

18.   Europaparlamentet betonar vikten av utbildning och fostran i miljö- och hälsofrågor. Parlamentet begär att metoderna och de åtgärder som skall vidtas för att öka medvetenheten skall definieras tydligare i strategin. Parlamentet anser att målet skall vara att varje enskild får tillräcklig information för att kunna fatta de rätta besluten om sin egen hälsa. Parlamentet understryker den avgörande roll som allmänhetens tillgång till information har i detta sammanhang, och uppmanar kommissionen att se till att allmänheten får tillång till alla uppgifter om miljöförsämringar som kan leda till skada för hälsan, i synnerhet barns hälsa. Parlamentet begär särskilt att allmänt tillgängliga register upprättas om geografisk kartläggning av dels större utsläpp och dels större sjukdomar.

19.   Europaparlamentet begär att försiktighetsprincipen skall ingå i strategin och att handlingsplanen skall omfatta en förteckning över sådana miljöförorenande ämnen för vilka det finns tillräckliga vetenskapliga bevis på effektnivå (t.ex. molekulär, cellulär eller vävnadsrelaterad) på att potentiellt allvarliga eller irreversibla hälsoeffekter är sannolika.

20.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skynda på pilotprojektet "Samordnad övervakning av dioxin och PCB i Östersjöområdet", och att snarast börja använda denna samordnade information som grund vid utarbetandet av ny politik.

21.   Europaparlamentet rekommenderar att klimatförändringarna och deras inverkan på hälsan skall tas upp som en prioriterad fråga i handlingsplanen, och att åtgärder för att fastställa, förebygga, minska och begränsa hälsoeffekterna av klimatförändringar skall föreslås genom användandet av lämpliga lagstiftningsinstrument inom EU.

22.   Europaparlamentet rekommenderar att problematiken med passiv rökning särskilt skall uppmärksammas i handlingsplanen, i synnerhet på arbetsplatsen och i offentliga byggnader, och att lagstiftningsförslag om ett förbud mot rökning på arbetsplatsen införs i handlingsplanen samt att en kampanj för att öka medvetandet förs i syfte att upplysa den breda allmänheten om vilken inverkan en miljö som är förorenad av tobak har på barns hälsa.

23.   Europaparlamentet understryker att EU-finansiering kommer att krävas för att inrätta ett gemenskapssystem för övervakning och respons och för att se till att det verkligen blir framgångsrikt och användbart. Parlamentet påpekar att det också kommer att krävas omfattande resurser för att öka allmänhetens medvetenhet och för att sprida resultat och information. Parlamentet betonar att finansieringen av strategin måste klargöras.

24.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.
(2) EGT L 187, 16.7.1988, s. 1.

Senaste uppdatering: 12 oktober 2004Rättsligt meddelande