Tillbaka till Europarl-webbplatsen

Choisissez la langue de votre document :

 Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Antagna texter
Torsdagen den 30 november 2000 - Bryssel Slutlig utgåva
Kvinnors deltagande i fredlig lösning av konflikter
A5-0308/2000

Europaparlamentets resolution om kvinnors deltagande i fredlig lösning av konflikter (2000/2025(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av Förenta nationernas allmänna förklaring av den 10 december 1948 om de mänskliga rättigheterna och den förklaring och det handlingsprogram som följde av världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien den 14-25 juni 1993, särskilt artiklarna I 28-29 och II 38 om systematiska våldtäkter, sexuellt slaveri och påtvingat havandeskap i samband med väpnade konflikter,

-  med beaktande av Förenta nationernas konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Förenta nationernas förklaring av den 20 december 1993 om avskaffande av våld mot kvinnor och Förenta nationernas konvention av den 20 november 1989 om barnets rättigheter,

-  med beaktande av generalförsamlingens konvention av den 10 december 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och generalförsamlingens förklaring 3318 av den 14 december 1974 om skydd av kvinnor och barn i nöd eller väpnade konflikter, särskilt artikel 4 som uppmanar till effektiva åtgärder mot förföljelse, tortyr, våld och förnedrande behandling av kvinnor,

-  med beaktande av säkerhetsrådets resolution 1265 av den 17 september 1999 om skydd av civila vid väpnade konflikter, särskilt artikel 14 i vilken föreskrivs att FN-personal som deltar i fredsbevarande och fredsskapande verksamhet skall ha en lämplig utbildning i människorätt inbegripet könsrollsrelaterade bestämmelser,

-  med beaktande av generalförsamlingens resolution 3519 av den 15 december 1975 om kvinnors delaktighet i stärkandet av internationell fred och säkerhet, generalförsamlingens förklaring 37/63 av den 3 december 1982 om kvinnors delaktighet i främjandet av internationell fred och internationellt samarbete, särskilt artikel 12 om praktiska åtgärder för att öka kvinnors representation i samband med fredsinsatser,

-  med beaktande av den förklaring och det handlingsprogram som följde av FN:s fjärde världskvinnokonferens i Beijing den 4-15 september 1995, särskilt det kritiska problemområdet E om kvinnor och väpnade konflikter, och resultatdokumentet från FN:s specialsession Beijing + 5 den 5-9 juni 2000 om ytterligare åtgärder och initiativ för att genomföra förklaringen och handlingsprogrammet från Beijing, särskilt artikel 13 om hinder för kvinnors lika deltagande i fredsskapande insatser och artikel 124 om en 50/50-fördelning mellan könen i fredsbevarande uppdrag och fredsförhandlingar,

-  med beaktande av Internationella brottmålsdomstolen som grundades genom Rom-stadgarna från 1998, särskilt artiklarna 7 och 8 i vilka slås fast att våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingat havandeskap och alla andra former av sexuellt våld utgör brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, även som en särskild form av tortyr och en allvarlig krigsförbrytelse, oavsett om de begås på ett systematiskt eller icke-metodiskt sätt, och oavsett om dessa handlingar begås i internationella eller inbördes konflikter,

-  med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen från 1977 i vilka anges att kvinnor skall skyddas mot våldtäkt och alla andra former av sexuella övergrepp,

-  med beaktande av 1950 års Europakonvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artiklarna 3 och 4 som förbjuder omänsklig behandling eller bestraffning, tortyr samt slaveri,

-  med beaktande av Europeiska rådets resolution av den 20 december 1995 om att integrera könsaspekter i utvecklingsfrågor, särskilt artikel 19 där det understryks att ett könsrollsperspektiv måste ges högsta prioritet i krisinsatser och krisförebyggande åtgärder,

-  med beaktande av förklaringen och handlingsplanen från Förenta nationernas millennieforum den 26 maj 2000 om att stärka Förenta nationerna inför det 21:a århundradet, särskilt artikel 11 i avsnitt B om utbildning i könsrollsfrågor för all fredsbevarande personal,

-  med beaktande av sin resolution av den 2 mars 2000 om kvinnors deltagande i beslutsprocessen(1) , särskilt skäl I och punkt 14 om kvinnors deltagande i fredsbevarande, fredsskapande, fredsbyggande och konfliktförebyggande verksamhet,

-  med beaktande av sin resolution av den 13 april 1984(2) om tillämpningen av Genèvekonventionen i fråga om flyktingars ställning, särskilt punkterna 1 och 2 om att ge flyktingställning till kvinnor som får utstå en hård eller omänsklig behandling för att de anses ha överskridit de sociala sedvänjorna i det samhälle de lever i,

-  med beaktande av sin resolution av den 17 december 1992(3) om våldtäkt av kvinnor i före detta Jugoslavien, särskilt punkt 2 där parlamentet kräver att våldtäkt skall erkännas som en krigsförbrytelse och ett brott mot mänskligheten,

-  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 1993(4) om våldtäkt av kvinnor i före detta Jugoslavien, särskilt punkt 2 där parlamentet efterlyser lämpligt medicinskt stöd till kvinnliga våldtäktsoffer, och då i synnerhet möjligheter till abort om kvinnan så önskar,

-  med beaktande av resultatdokumenten från sin offentliga utfrågning den 26-27 juni 1995 om genusrelaterade brott mot de mänskliga rättigheterna och sin offentliga utfrågning den 18 februari 1993 om våldtäkt som en krigsförbrytelse i Bosnien, och då i synnerhet erkännandet av den omvälvning som flyktingstatus innebär för kvinnors liv och uppmaningen vid den sistnämnda utfrågningen att våldtäktsoffer i samband med väpnade konflikter skall få ekonomisk ersättning,

-  med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,

-  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5-0308/2000 ), och av följande skäl:

A.  I Genèvekonventionen hänvisas inte till sexuellt våld som ett "grovt brott” eller som en särskild form av tortyr, vilket gör det oklart huruvida sexuellt våld alltid anses utgöra en krigsförbrytelse.

B.  Kvinnor utvecklar i särskilda situationer styrka, kraft och flexibilitet, genomskådar missförhållanden och är beredda att ta initiativ för sina familjer och samhället och åstadkommer därmed positiva förändringar.

C.  Förenta Nationernas generalförsamlings förklaring 3318 om skydd av kvinnor och barn i nöd eller väpnade konflikter är tekniskt sett vag genom att sexuellt våld och flyktingkvinnors särskilda behov inte nämns.

D.  Fyra femtedelar av världens flyktingar är kvinnor och barn och 90 procent av krigsoffren utgörs nu av civilpersoner, i huvudsak kvinnor och barn.

E.  Våldtäkt och sexuellt våld har visat sig vara vanligt förekommande i flyktingläger i till exempel Kenya och Tanzania.

F.  Våldtäkt som ett led i krigföringen har dokumenterats genom historien, och senast i före detta Jugoslavien, Sudan, Liberia, Uganda, Peru, Sri Lanka, Kambodja, Somalia, Rwanda, Bangladesh samt i andra konflikter.

G.  Ett stort antal olika studier visar att mobiliseringen av manliga soldater - både i stridande fraktioner och fredsbevarande styrkor - bidrar till ökad prostitution runt militärbaser och arméförläggningar, och därmed också till ökad barnprostitution och spridning av sexuellt överförbara sjukdomar.

H.  Väpnade fraktioner i konflikter i hela världen från bland annat Liberia, Sierra Leone och Sudan har tillfångatagit unga kvinnor och tvingat dem till sexuellt slaveri.

I.  Kvinnor som våldtas under krig stigmatiseras ofta av sina samhällen, och får ofta inte någon hälsovård eller psykologisk hjälp för att hantera traumat.

J.  Åtskilliga soldater i fredsbevarande styrkor från EU-länder har avskedats från FN-uppdrag på grund av att de har gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp i Somalia och Moçambique.

K.  Endast fyra EU-länder - Belgien, Frankrike, Italien och Luxemburg - har ratificerat Rom-stadgarna samtidigt som det krävs att sextio stater ratificerar dem för att Internationella brottmålsdomstolen (ICC) skall godkännas.

L.  Till följd av väpnade konflikter, socioekonomiska systems sönderfall och ökad fattigdom är handel med kvinnor ett tilltagande fenomen i konfliktområden.

M.  Kvinnors fredsinitiativ förenar ofta individer i stridande grupper, såsom i Mellanöstern, på Cypern och i Nordirland, och medför ofta stora risker i områden med mycket häftiga konflikter, som i Sudan, Libanon och Ryssland.

N.  Kvinnor marginaliseras eller utesluts ofta från förhandlingar eller diplomatiska insatser som syftar till att få slut på väpnade konflikter, vilket exempelvis gäller fredssamtalen i Burundi, Tadzjikistan och nu senast i Kosovo.

O.  Kvinnors rättigheter, prioriteringar och intressen förbises ofta i samband med formella fredsförhandlingar.

P.  Kvinnors fulla deltagande i beslutsfattande, förebyggande och lösande av konflikter samt i fredsinitiativ av alla typer är oumbärligt. Antalet kvinnor som deltar i fredsbevarande uppdrag var obetydligt ända fram till 1990-talet. Kvinnors ökade delaktighet i civila, militära och polisiära enheter i fredsbevarande verksamhet har resulterat i förbättrade relationer med lokalsamhällena, vilket är väsentligt när det gäller att skapa en hållbar fred.

Q.  I samband med demobilisering av väpnade styrkor och krigförande fraktioner är biståndsgivarnas uppmärksamhet vanligtvis varit fokuserad på män, vilket leder till att kvinnor ofta utesluts från de bistånds- och utvecklingsprogram som är förknippade med återuppbyggnaden.

R.  De särskilda behoven hos flicksoldater - som ofta har våldtagits, använts som sexslavar, drabbats av ofrivilliga graviditeter, könssjukdomar och/eller aids - beaktas i allmänhet inte i demobiliseringsinitiativ.

S.  En hållbar fred hänger på många sätt samman med ett lokalt engagemang och ägandeskap i fredsprocessen - en process som bara är legitim om kvinnor deltar i samma grad som män - och att det internationella samfundets roll när det gäller att stödja civila nätverk som binder samman lokala, nationella och internationella initiativ är av avgörande betydelse för fredsprocessen.

I. Skydd av krigsdrabbade befolkningar

1.  Parlamentet fördömer systematiska våldtäkter, påtvingat havandeskap, sexuellt slaveri och alla andra former av könsrelaterat våld i samband med väpnade konflikter,

2.  fördömer de sexuella övergrepp som har begåtts av soldater som deltagit i fredsbevarande verksamhet,

3.  fördömer utnyttjandet av såväl flickor som pojkar som barnsoldater,

4.  uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att ändra artikel 147 i det fjärde Genèveprotokollet i syfte att slå fast att våldtäkt, påtvingat havandeskap, sexuellt slaveri, tvångssterilisering och alla andra former av sexuellt våld utgör allvarliga brott mot Genèvekonventionen,

5.  uppmanar medlemsstaterna att ratificera Rom-stadgarna för att godkänna en internationell brottmålsdomstol som formellt erkänner våldtäkt, påtvingat havandeskap och sexuellt slaveri, och all annan form av sexuellt våld som brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, som en form av tortyr, en allvarlig krigsförbrytelse oavsett om dessa handlingar begås på ett systematiskt eller på ett icke-metodiskt sätt,

6.  uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder i FN:s kommission för kvinnors ställning och verka för en modernisering av deklarationen om skydd av kvinnor och barn i krisartade och väpnade konflikter i syfte att inbegripa sexuellt våld och flyktingkvinnors särskilda behov,

7.  uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder i FN för att se till att en särskild representant utses för kvinnor i väpnade konfliktsituationer,

8.  uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera könsrollsaspekter i freds- och säkerhetsrelaterade initiativ, och att i detta syfte

   a)
tillhandahålla utbildning i könsrollsaspekter på konfliktlösning och fredsskapande för personal vid högkvarter och fältkontor som är engagerad i åtgärder som rör konflikter,
   b)
utnyttja lokal sakkunskap i könsrelaterade frågor vid fältkontor,
   c)
främja forskning kring hur könsrelaterat våld tilltar under och efter väpnade konflikter,
   d)
på ett tidigt stadium ta upp könsrelaterade frågor i militärutbildningen så att respekt för kvinnor blir självklar och en positiv inställning till kvinnor råder i armén,
   e)
se till att åtgärder mot handel med kvinnor i konfliktdrabbade områden är en del av sådana initiativ,

9.  uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera ett könsrollsperspektiv i planeringen av flyktingläger som de bidrar till ekonomiskt, och att i detta syfte

   a)
försäkra sig om att alla initiativ som de finansierar är förenliga med internationella överenskommelser och normer som rör kvinnliga flyktingar, såsom UNHCR:s riktlinjer om skydd av kvinnliga flyktingar samt om förebyggande av och åtgärder mot sexuellt våld mot flyktingar,
   b)
skydda flyktingar samt kvinnor och barn i inre flykt mot eventuella sexuella övergrepp genom att vidta förebyggande åtgärder redan i samband med installeringen i läger,
   c)
tillförsäkra kvinnliga flyktingars rätt till självbestämmande genom lämpliga ekonomiska möjligheter och lika representation i flyktingkommittéer och andra beslutsfattande organ i flyktingläger,
   d)
tillförsäkra trygga förhållanden för återvändande för kvinnor och flickor som återvänder till sina geografiska ursprungsområden,

10.  uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ställa tillräckligt med ekonomiska medel till förfogande så att offer för våldtäkter och sexuella övergrepp i regioner där det råder väpnade konflikter kan få psykologisk hjälp och erbjudas valet att avbryta graviditeten eller i hemlighet föda barnet, och så att vittnen till dessa övergrepp kan skyddas,

11.  uppmanar kommissionen att öronmärka en viss procent av flyktingfonden på 216 miljoner euro för särskild utbildning av civilanställda, poliser och hälso- och sjukvårdspersonal vid mottagningscentrer för att de skall kunna tillgodose de särskilda behov som kvinnliga flyktingar har,

12.  uppmanar medlemsstaterna att införa ett könsrollsperspektiv i sin flyktingpolitik, och att i detta syfte

   a)
enligt särskilda villkor bevilja tillfällig flyktingstatus för kvinnor som har våldtagits eller har utsatts för andra former av sexuellt våld i samband med väpnade konflikter, ockupation och/eller övergång,
   b)
erbjuda våldtäktsoffer psykologisk hjälp och praktisk hälp på det sätt som anges i punkt 14 i Europaparlamentets ovannämnda resolution från den 11 mars 1993 om våldtäkt av kvinnor i före detta Jugoslavien,
   c)
se till att kvarhållnings- och mottagningscentrer för flyktingar innehåller separata avdelningar för kvinnor och män som inte är släkt, samt att anställa personal med utbildning i könsrollsfrågor på kvinnoavdelningen,

II. Internationella insatser för att förebygga och lösa väpnade konflikter

13.  uppmanar medlemsstaterna att främja lika deltagande för kvinnor i diplomatiska insatser för att lösa konflikter och i återuppbyggnadsinitiativ på alla nivåer, och att i detta syfte

   a)
rekrytera fler kvinnor till sina diplomatiska tjänster,
   b)
utbilda kvinnor inom diplomatkårerna i medlemsstaterna i förhandlings- och medlingsteknik, och på så sätt skapa förteckningar över kvinnor som är kvalificerade för freds- och säkerhetsrelaterade befattningar,
   c)
nominera fler kvinnor till internationella diplomatiska befattningar, i synnerhet till högre befattningar (FN:s specialsändebud, fredskommissioner, informationsuppdrag m.m.),
   d)
öka andelen kvinnor i delegationer till nationella, regionala och internationella möten som rör fred och säkerhet samt i formella fredsförhandlingar,
   e)
kräva att internationella diplomatiska fredsgrupper systematiskt skall samråda med lokala kvinnliga fredsgrupper och fredsorganisationer för att på så sätt se till att deras problem och prioriteringar återspeglas i den officiella fredsprocessen,

14.  uppmanar rådet och medlemsstaterna att verka för att integrera könsrollsaspekter i freds-, säkerhets- och återuppbyggnadsverksamhet som de deltar i, och att i detta syfte

   a)
göra "könsrollsanalyser” till ett automatiskt inslag i planeringen och genomförandet av externa interventioner; man skall här särskilt analysera i vilken omfattning kvinnors sociala, ekonomiska och politiska marginalisering ökar som en följd av konflikten samt möjligheterna att förbättra kvinnors ställning till följd av den ändrade situationen,
   b)
se till att all militär personal - både manlig och kvinnlig - och då i synnerhet personal med uppgift att återställa, bevara och säkerställa fred - har en grundlig utbildning i könsrollsfrågor,
   c)
låta domare och observatörer från människorättsorganisationer följa med de fredsbevarande styrkorna för att se till att internationell rätt efterlevs,

15.  understryker att dagens konflikter kräver en ökad användning av icke-militär krishantering, vilket innebär att den fredsbevarande personalen behöver nya icke-militära färdigheter som leder till ökade möjligheter för kvinnor, och uppmanar rådet och medlemsstaterna att

   a)
tillsätta medlande, fredsbevarande, fredsframtvingande, fredsskapande och konfliktförebyggande befattningar - inbegripet informations- och observationsuppdrag som medlemsstaterna deltar i - med kvinnor,
   b)
se till att kvinnor som deltar i fredsbevarande verksamhet skall omfattas av Förenta nationernas normer och av internationella människorättsprinciper, och inte av diskriminerande lokala bestämmelser,
   c)
främja användningen av kvinnliga informations- och biståndsgrupper för att bemöta sexuellt våld och andra situationer där detta krävs av kulturella skäl,

16.  understryker att lösning av djupt rotade konflikter utgör en möjlighet utan motstycke att skapa en grund för ett demokratiskt och jämställt samhälle, och uppmanar i detta syfte kommissionen och medlemsstaterna att främja ett konstitutionellt skydd av jämställdheten mellan kvinnor och män då fredsavtal utformas,

III. Lokalt deltagande i förebyggande åtgärder och lösning av väpnade konflikter

17.  påpekar att de flesta kvinnor traditionellt sett generellt förknippas med icke-våld och att deras liv och värderingar är sammanvävda med skydd av liv, dialog, försoning, förhandling, lösning av motsättningar på fredlig väg, det vill säga värden som kan utgöra en alternativ lösning på den nutida våldskulturen och lägga grunden till en ny kultur, en kultur av fred, av förstärkt dialog på alla nivåer, av rättvis fördelning av jordens resurser och av respekt för rasrelaterade, religiösa och kulturella skillnader,

18.  understryker betydelsen av ett aktivt lokalt engagemang i freds- och försoningsprocessen, och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att

   a)
stödja skapande och stärkande av frivilligorganisationer - inbegripet kvinnoorganisationer - som arbetar för förebyggande av konflikter och fred och återuppbyggnad efter konflikter,
   b)
arbeta för utbildning av kvinnoorganisationer i fredlig konfliktlösning,

19.  uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att systematiskt främja kvinnors deltagande i den officiella konfliktlösningsprocessen, och att i detta syfte

   a)
uppmuntra de krigförande fraktionerna att inbegripa kvinnor i sina fredsförhandlande grupper,
   b)
se till att ojämlikhet mellan könen och återverkningar på jämställdheten diskuteras systematiskt inom varje förhandlingsområde,
   c)
se till att fredsprocessen är djupt förankrad genom att kräva att de krigförande fraktionerna inbegriper företrädare för civilsamhället i sina fredsförhandlande grupper,
   d)
stödja informationskampanjer och samhällsdebatter om fredsförhandlingarnas innehåll,

20.  uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att kvinnor som ofta är de mest sårbara, och som ofta har en avgörande roll i återuppbyggnaden av sina samhällen, inte marginaliseras genom olämpliga demobiliserings- och återuppbyggnadsinitiativ, och att i detta syfte

   a)
främja en offentlig debatt i före detta konfliktregioner om könsrollsrelaterade övergrepp i syfte att undvika att våldet upprepas,
   b)
se till att både kvinnor och män kommer i åtnjutande av återuppbyggnadsinitiativ, och då i synnerhet att kvinnliga soldater inte utestängs från eller får en sämre situation till följd av demobiliseringsprogram,
   c)
öronmärka en viss procent av demobiliserings- och återuppbyggnadsanslagen för att ge kvinnor ett ökat politiskt och ekonomiskt inflytande,
   d)
särskilt uppmärksamma flicksoldaters särskilda rehabiliteringsbehov inom ramen för demobiliseringsinitiativ,

21.  uppmanar kommissionen och rådet att varje år informera Europaparlamentet om de framsteg, program och initiativ som denna resolution ger upphov till,

22.  uppmanar rådet, kommissionen och FN:s generalsekreterare att inkludera ett kapitel om könsrelaterade aspekter i all rapportering om freds- och säkerhetsrelaterade initiativ,

o
o   o

23.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och FN:s generalsekreterare.

(1) "Texter antagna under sammanträdet”, punkt 7
(2) EGT C 127, 14.5.1984, s. 137.
(3) EGT C 21, 25.1.1993, s. 158.
(4) EGT C 115, 26.4.1993, s. 149.

Senaste uppdatering: 1 juni 2004Rättsligt meddelande