Tillbaka till Europarl-webbplatsen

Choisissez la langue de votre document :

 Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Antagna texter
Torsdagen den 20 september 2001 - Bryssel Slutlig utgåva
Kvinnlig könsstympning
A5-0285/2001

Europaparlamentets resolution om kvinnlig könsstympning (2001/2035(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av resolutionsförslaget från Maurizio Turco m.fl. av den 26 februari 2001 om kvinnlig könsstympning (B5-0686/2000 /ändrad), som undertecknats av 317 ledamöter av Europaparlamentet,

-  med beaktande av artiklarna 2, 3 och 5 i Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, från 1948,

-  med beaktande av artiklarna 2, 3 och 26 i FN:s internationella konvention om civila och politiska rättigheter från 1966,

-  med beaktande av artiklarna 2, 3 och 12 i FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, från 1966,

-  med beaktande av Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna av den 4 november 1950,

-  med beaktande av framför allt artikel 5a i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, från 1979,

-  med beaktande av artiklarna 2.1, 19.1, 24.3, 34 och 39 i konventionen om barnets rättigheter, som antogs den 20 november 1989 av FN:s generalförsamling,

-  med beaktande av artiklarna 1, 2f, 5, 10c, 12 och 16 i rekommendation nr 19 från FN:s granskningskommitté för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, från 1992,

-  med beaktande av Wiendeklarationen och Wienhandlingsprogrammet, som antogs under den världskonferens om mänskliga rättigheter som hölls i juni 1993,

-  med beaktande av FN:s generalförsamlings deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor, det första internationella instrumentet för mänskliga rättigheter som enbart avser våld mot kvinnor, från december 1993,

-  med beaktande av rapporterna från FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor, Radhika Coomaraswamy,

-  med beaktande av deklarationen och handlingsprogrammet från FN:s konferens om befolkning och utveckling (Kairo, 13 september 1994),

-  med beaktande av deklarationen och handlingsprogrammet om internationella kvinnokonferensen i Peking (15 september 1995),

-  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 1995(1) om fjärde internationella kvinnokonferensen - Jämställdhet, utveckling och fred,

-  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2000 om resultaten av FN:s generalförsamlings extra möte "Kvinnor 2000: Jämställdhet, utveckling och fred på 2000-talet” som hölls den 5-9 juni 2000(2) ,

-  med beaktande av partnerskapsavtalet AVS-EU (Cotonouavtalet), undertecknat den 23 juni 2000, och det därtill bifogade finansprotokollet,

-  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2000 om uppföljningen av handlingsplanen från Peking (2000/2020(INI)(3) ),

-  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 1997(4) om kränkningarna av kvinnors rättigheter,

-  med beaktande av sin resolution av den 16 september 1997(5) om nödvändigheten av att utföra en kampanj i hela Europeiska unionen om nolltolerans av våld mot kvinnor,

-  med beaktande av det fakultativa protokollet om konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som antogs den 12 mars 1999 av FN:s kvinnokommission,

-  med beaktande av Europarådets resolution av den 12 april 1999 om kvinnlig könsstympning,

-  med beaktande av sin ståndpunkt av den 16 april 1999 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om antagande av ett åtgärdsprogram för gemenskapen (Daphneprogrammet) (2000-2004) för att förebygga våld mot barn, ungdomar och kvinnor (KOM(1999) 82 - C4-0099/1999 - 1998/0192(COD) (6) ),

-  med beaktande av sin ståndpunkt av den 15 november 2000 om gemenskapens ramstrategi för jämställdhet (KOM(2000) 335 - C5-0386/2000 - 2000/0143(CNS) (7) ),

-  med beaktande av sitt beslut av den 14 december 2000(8) om att inbegripa en specifik budgetpost (B5-802 ) rörande kvinnlig könsstympning i budgeten för 2001/Daphneprogrammet,

-  med beaktande av de rekommendationer som expertgruppen om kvinnlig könsstympning avgav i november 1998(9) inom ramen för programmet Daphne/kvinnlig könsstympning,

-  med beaktande av den rapport om kvinnlig könsstympning som Europarådets parlamentariska församling antog den 3 maj 2001(10) ,

-  med beaktande av rådets, Europaparlamentets och kommissionens gemensamma proklamation av stadgan om de grundläggande rättigheterna under Europeiska rådets möte i Nice den 8 december 2000,

-  med beaktande av de ståndpunkter som Europaparlamentet upprepade gånger givit uttryck för i fråga om de internationellt giltiga mänskliga rättigheterna,

-  med beaktande av artiklarna 6 och 7 i Fördraget om Europeiska unionen, om respekt för de mänskliga rättigheterna - övergripande principer - samt artiklarna 12-13 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen - om icke-diskriminering,

-  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

-  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för utveckling och samarbete (A5-0285/2001 ), och av följande skäl:

A.  Enligt uppgifter från Världshälsoorganisationen (WHO) har 130 miljoner kvinnor i världen könsstympats, och varje år utsätts två miljoner kvinnor för detta.

B.  Det är svårt att göra exakta beräkningar på grund av bristen på offentliga uppgifter, men enligt Världshälsoorganisationen, diverse frivilligorganisationer och olika studier upprätthålls detta bruk i minst 25 afrikanska länder, i några länder i Asien (Indonesien och Malaysia) och i Mellanöstern (Yemen, Förenade Arabemiraten och Egypten). Det har också konstaterats att kvinnlig könsstympning även förekommer bland invandrargrupper från dessa länder i Förenta staterna, Kanada, Australien, Nya Zeeland och Europa (enligt vissa källor uppgår antalet offer till nära 6 000 kvinnor, medan 20 000 befinner sig i riskzonen).

C.  Ungefär hälften av de 25-30 länder i Afrika där kvinnlig könsstympning tillämpas har antagit olika lagar som helt eller delvis fördömer bruket, men som inte tillämpas.

D.  Kvinnor utsätts för olika grader av könsstympning, från klitoridektomi (delar av eller hela klitoris skärs bort) och excision (klitoris och de inre blygdläpparna skärs bort), som motsvarar ca 85 procent av fallen, till den mest extrema formen av könsstympning, det vill säga infibulation (hela klitoris, de inre blygdläpparna och de yttre blygdläpparnas inre delar skärs bort, varpå vulvan sys igen så att endast en smal vaginal öppning kvarstår).

E.  Kvinnlig könsstympning leder till oåterkalleliga hälsoskador för de kvinnor och flickor som utsätts för den och kan till och med kan leda till döden. Användandet av bristfälliga instrument och bristen på antiseptiska förebyggande åtgärder har skadliga konsekvenser i sin tur, så att samlag och förlossningar kan vara smärtsamma, inre organ får bestående skador och andra komplikationer tillstöter (till exempel blödningar, chocktillstånd, infektioner, överföring av HIV-viruset, stelkramp och godartade cystor), liksom allvarliga komplikationer i samband med graviditeter och förlossningar.

F.  Varje fall av kvinnlig könsstympning är, oavsett graden, en våldshandling riktad mot kvinnan som innebär en kränkning av hennes grundläggande rättigheter, särskilt rätten till personlig integritet och fysisk och psykisk hälsa samt de sexuella och reproduktiva rättigheterna. En sådan kränkning kan under inga omständigheter motiveras med respekt för kulturella traditioner eller invigningsriter.

G.  De mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet, som erkänns och bekräftas i samtliga internationella fördrag om dessa, och i synnerhet kvinnors rättigheter, utsätts för attacker av radikal kulturell relativism som i sin mest extrema form betraktar kulturen som den enda källa som ger moralisk legitimitet. På detta sätt hotas kvinnors och flickors rättigheter med kulturer, traditioner, sedvänjor eller religiös extremism som förevändning, enligt vilka kvinnor oftast har lägre social status än män.

H.  Könsstympning som genomförs på unga flickor måste fördömas mycket kraftigt och innebär en klar överträdelse av internationella och nationella bestämmelser för skydd av barn och barns rättigheter.

I.  Kvinnlig könsstympning är ett brott mot kvinnors och barns rättigheter som garanteras i flera internationella konventioner, ett brott som enligt medlemsstaternas straffrättsliga lagstiftning är förbjudet och strider mot principerna i EU:s stadga för grundläggande rättigheter.

J.  Våld mot kvinnor härstammar från sociala strukturer som bygger på ojämlikhet mellan könen och obalanserade maktförhållanden, dominans och kontroll och där den sociala pressen och pressen från släkten ligger till grund för överträdelser av den grundläggande rättighet som respekten för den personliga integriteten utgör.

K.  Kvinnlig könsstympning förvärrar den diskriminering som flickor och kvinnor drabbas av i de samhällen där könsstympning förekommer.

L.  Utbildning och upplysning spelar en avgörande roll i arbetet mot könsstympning. Man bör särskilt erkänna vikten av att övertyga människor om att de kan avstå från just denna sedvänja utan att därmed ge upp ur sin synvinkel viktiga aspekter av den egna kulturen.

M.  I artikel 2f i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor krävs det att samtliga konventionsstater vidtar lämpliga åtgärder för att ändra eller upphäva gällande lagar och förordningar, sedvänjor eller bruk som innebär diskriminering av kvinnor.

N.  Enligt artikel 5a i ovannämnda konvention skall konventionsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att "ändra mäns och kvinnors sociala och kulturella beteendemönster för att därmed avskaffa fördomar samt seder och bruk som grundar sig på föreställningen om det ena könets underlägsenhet eller på stelnade roller för män och kvinnor”.

O.  I Wiendeklarationen och Wienhandlingsprogrammet, som antogs i juni 1993, betraktas kvinnors grundläggande rättigheter för första gången som en oavvislig, fullständig och odelbar del av människans universella rättigheter, och alla former av våld - inbegripet sådant våld som hänför sig till kulturella sedvänjor - förklaras kränka människans värdighet och värde.

P.  I deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor, som FN:s generalförsamling antog i december 1993, ger FN för första gången en officiell definition av könsrelaterat våld, "nämligen varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, inklusive hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker offentligt eller privat”.

Q.  I artikel 2 i ovannämnda deklaration fastställs det tydligt att begreppet våld mot kvinnor även omfattar alla typer av fysiska, sexuella och psykiska våldshandlingar inom familjen, i synnerhet könsstympning och andra traditionella sedvänjor som skadar kvinnor.

R.  I artikel 4 i nämnda deklaration anges det dessutom att staterna skall fördöma våld mot kvinnor och inte åberopa sedvänjor, traditioner eller religiösa hänseenden för att undandra sig skyldigheten att avskaffa detta våld.

S.  I artikel 2.1 i konventionen om barnets rättigheter, från 1989, anges det att konventionsstaterna "skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett ...kön...” och i artikel 24.3 anges det att konventionsstaterna ”skall vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa”.

T.  I handlingsplattformen från den internationella konferens om befolkning och utveckling som hölls i Kairo under 1994 ingår rekommendationer till staterna om att avskaffa kvinnlig könsstympning och skydda kvinnor och flickor mot denna praxis.

U.  Mot bakgrund av att det genom uppföljningskonferensen till Kairo och särskilt i punkt 42 i nyckelåtgärderna för vidare genomförande av handlingsplattformen från den internationella konferensen om befolkning och utveckling, föreskrivs att regeringarna skall främja och skydda flickors och unga kvinnors mänskliga rättigheter, vilket inbegriper ekonomiska och sociala rättigheter samt frihet från tvång, diskriminering och våld, inklusive skadliga sedvänjor och sexuellt utnyttjande. Regeringarna bör se över all lagstiftning och ändra eller upphäva de lagar som diskriminerar flickor och unga kvinnor.

V.  I Pekingdeklarationen och Pekingplattformen från 1995 betonar man starkt rekommendationerna till regeringarna om att främja och tillämpa lagar mot våldsutövarna och våldsyttringar mot kvinnor, såsom kvinnlig könsstympning, samt att ge starkt stöd till frivilligorganisationers och gemenskapsorganisationers arbete för att avskaffa denna praxis.

W.  I Pekingplattformen uppmanas staterna att särskilt inom utbildningsområdet vidta alla lämpliga åtgärder för att ändra mäns och kvinnors sociala och kulturella beteendemönster i syfte att därmed avskaffa fördomar och seder och bruk som grundar sig på föreställningen om det ena könets underlägsenhet eller på stelnade roller för män och kvinnor.

X.  Partnerskapsavtalet AVS-EU (Cotonouavtalet) är grundat på sådana allmänna principer och innehåller bestämmelser mot kvinnlig könsstympning (artikel 9 om avtalets grundelement, där respekten för mänskliga rättigheter ingår, och artiklarna 25 och 31 om social utveckling och jämställdhetsfrågor).

Y.  I den rapport som Europarådets parlamentariska församling antog den 3 maj 2001 krävs det att kvinnlig könsstympning förbjuds, och kvinnlig könsstympning betraktas där som en omänsklig och förnedrande behandling i enlighet med artikel 3 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Skyddet av kulturer och traditioner begränsas av respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna och förbudet mot handlingar som gränsar till tortyr.

Z.  Inom ramen för en europeisk gemensam invandrings- och asylpolitik bör kommissionen och rådet behandla frågan om risken för könsstympning vid avslag på asylansökningar.

AA.  Medlemsstaterna förfogar nu över en gemenskapsrättslig ram för att införa en effektiv politik för att bekämpa diskriminering och inrätta gemensamma flyktingregler och en ny invandringspolitik (artikel 13 och avdelning IV i EG-fördraget).

1.  Parlamentet fördömer kvinnlig könsstympning kraftigt som ett brott mot de mänskliga rättigheterna,

2.  kräver att Europeiska unionen och medlemsstaterna under åberopande av de mänskliga rättigheterna och rätten till integritet, samvetsfrihet och hälsa samarbetar för att harmonisera befintlig lagstiftning och, om den befintliga lagstiftningen visar sig vara olämplig, att utarbeta en specifik lagstiftning i ämnet,

3.  motsätter sig alla tendenser till att göra detta till en medicinsk fråga, något som endast skulle leda till ett rättfärdigande och accepterande av kvinnlig könsstympning inom unionens gränser,

4.  bekräftar att kvinnlig könsstympning till sin natur och som resultatet av ett holistiskt synsätt utgör ett allvarligt problem i samhället som helhet; om man skall kunna övertyga de berörda grupperna om att sluta utföra kvinnlig könsstympning måste man dock engagera personerna i dem och få dem att medverka i de åtgärder som vidtas i detta syfte, och åtgärderna måste anpassas till dessa gruppers verklighet,

5.  bekräftar att de orsaker som många samhällsgrupper uppger för att behålla traditionella sedvänjor som skadar kvinnors och barns hälsa inte har någon vetenskaplig grund och inte heller har sitt ursprung i eller rättfärdigas av religionen,

6.  uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att genomföra en grundlig utredning för att bestämma företeelsens utbredning i EU-länderna,

7.  begär att kommissionen utarbetar en helhetsstrategi för att avskaffa kvinnlig könsstympning inom Europeiska unionen, vilken skall sträcka sig längre än till att enbart fördöma denna praxis, och att den inrättar inte bara rättsliga och administrativa utan även förebyggande, utbildningsmässiga och sociala mekanismer som gör det möjligt att ge drabbade kvinnor eller kvinnor som hotas av våld verkligt skydd,

8.  begär att denna helhetsstrategi åtföljs av utbildningsprogram samt nationella och internationella informationskampanjer,

9.  begär att kommissionen genomför en informationskampanj riktad till lagstiftare och parlament i de berörda länderna i syfte att maximera effekten av befintlig lagstiftning samt att kommissionen biträder vid formuleringen och antagandet av lagstiftning, där sådan saknas,

10.  begär av Europeiska unionen och medlemsstaterna att kvinnlig könsstympning skall utgöra grund för åtal, dom och påföljd, utifrån en helhetsstrategi som beaktar de normativa, hälsomässiga, sociala och integrationsmässiga aspekterna av invandrargruppernas liv,

11.  ber därför medlemsstaterna att:

   -
betrakta alla former av kvinnlig könsstympning som straffbara handlingar , oberoende av om den berörda kvinnan har gett någon form av samtycke eller inte, samt att straffa personer som bistår, uppmanar, råder eller uppmuntrar en person att utsätta en kvinnas eller en flickas kropp för någon av dessa handlingar,
   -
åtala, inleda domstolsförhandlingar mot och rättsligen straffa varje invånare som har begått brottet kvinnlig könsstympning, även om det har begåtts utanför landets gränser (extraterritoriellt brott),
   -
vidta rättsliga åtgärder som ger domare eller åklagare rätt att vidta förebyggande försiktighetsåtgärder om de känner till fall där kvinnor eller flickor riskerar att könsstympas,
   -
anta administrativa bestämmelser rörande sjukvårdsinrättningar och sjukvårdspersonal, utbildningscenter och personal inom socialförvaltningen, liksom uppföranderegler, föreskrifter och deontologiska regler om att sjukvårdspersonal, sociala myndigheter och lärare skall anmäla fall där könsstympning redan utförts eller fall där en kvinna riskerar att könsstympas och måste skyddas, samt att de informerar och medvetandegör familjerna om denna fråga, något som inte skall innebära ett brott mot tystnadsplikten,
   -
utifrån bestämmelserna om skydd av barns rättigheter betrakta att hotet och/eller risken att utsättas för kvinnlig könsstympning som en grund för ett myndighetsingripande,
   -
inleda en förebyggande social handlingsstrategi för skydd av minderåriga flickor, vilken inte stigmatiserar invandrargrupperna, med hjälp av offentliga program och sociala tjänster för att både förebygga (utbildning och medvetandegörande av riskgrupper och konkreta fall) kvinnlig könsstympning och bistå offren för sådana handlingar (psykiskt och medicinskt stöd, inbegripet fall då kostnadsfri medicinsk återställande behandling vore möjlig),
   -
sprida exakt och lättförståelig information till icke läskunniga personer, särskilt genom de europeiska ländernas konsulat när visum utfärdas; immigrationsmyndigheterna bör vid inresan till mottagarländerna även informera om skälen till det lagstadgade förbudet, för att förklara för familjerna att förbudet av könsstympning inte på något sätt är ett uttryck för en fientlig kulturell inställning, utan ett rättsligt skydd för kvinnor och flickor; familjerna bör även informeras om att de rättsliga påföljderna för könsstympning kan inbegripa fängelsestraff,
   -
utarbeta handböcker och riktlinjer för sjukvårdspersonal, lärare och socialassistenter i syfte att på ett respektfullt sätt informera och undervisa föräldrarna, om nödvändigt via tolk, om de mycket stora riskerna med kvinnlig könsstympning och det faktum att det är en kriminell handling i Europeiska unionens medlemsstater,
   -
organisera sexualundervisningskurser för skolor och relevanta grupper för att informera om följderna av kvinnlig könsstympning,
   -
samarbeta med och finansiera verksamheten inom de nätverk och frivilligorganisationer som i nära kontakt med familjer och samhällsgrupper arbetar med utbildning, upplysning och medling i frågor som rör kvinnlig könsstympning,

12.  uppmanar rådet att efter samråd med parlamentet vidta åtgärder för att bekämpa detta fenomen i enlighet med artikel 13 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, som ett led i kampen mot könsrelaterad diskriminering och våld mot kvinnor och flickor,

13.  begär att de åtgärder som vidtas även inbegriper bistånd i form av särskilt stöd till och återanpassning av kvinnor som drabbats av våldshandlingar, samt utbildning och medvetandegörande av tjänstemän inom rätts- och polisväsendet om de problem som är kopplade till våld mot kvinnor,

14.  begär att kommissionen och rådet som en del av arbetet för att föra upp immigrations- och asylpolitiken på gemenskapsnivå - i enlighet med avdelning IV i Amsterdamfördraget - vidtar åtgärder avseende beviljande av uppehållstillstånd och skydd av offer för denna handling samt erkänner rätten till asyl för kvinnor och flickor som riskerar att utsättas för könsstympning,

15.  uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att frågan om rätt till behandling av asylansökan för kvinnor som hotas av kvinnlig könsstympning skall prioriteras på dagordningen för FN:s generalförsamling 2002,

16.  ser positivt på de viktiga bidragen från många internationella och nationella frivilligorganisationer, forskningsinstitut, det europeiska nätverket för motverkande av kvinnlig könsstympning i Europa och engagerade enskilda personer, som tack vare finansiering från bland annat FN:s organ och Daphne-programmet bedriver olika projekt för att skapa medvetenhet om samt förebygga och avskaffa kvinnlig könsstympning; nätverksarbete bland frivilligorganisationer och gemenskapsorganisationer på nationell, regional och internationell nivå är mycket viktigt för att man skall kunna avskaffa kvinnlig könsstympning, utbyta information och erfarenheter och genomföra gemensamma insatser,

17.  begär att kvinnlig könsstympning integreras till fullo i unionens utvecklingspolitik, eftersom det är en mycket allvarlig kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna, med hänsyn till rådets förordning (EG) nr 2836/98 av den 22 december 1998 till följd av slutdeklarationen från den fjärde internationella kvinnokonferensen i Peking 1995 och handlingsplattformen från denna konferens, samt att motverkande av kvinnlig könsstympning görs till en prioriterad verksamhet inom samarbetsprogrammen för hälsa och reproduktiva rättigheter,

18.  uppmanar kommissionen och rådet att helt och fullt beakta en strategi mot kvinnlig könsstympning i de strategidokument som upprättas för samarbete med tredje land,

19.  uppmanar kommissionen och rådet att ta upp frågan om en strategi mot kvinnlig könsstympning i sina diskussioner med berörda AVS-länder om deras program för utvecklingssamarbete (nationella vägledande program) enligt Cotonouavtalet,

20.  uppmanar de länder där kvinnlig könsstympning förekommer, särskilt berörda AVS-länder som är parter i Cotonouavtalet, att snarast anta lagar som förbjuder sedvänjan, om sådana inte redan finns, och att godkänna lagstiftning och förfaranden för deras verkställighet,

21.  påminner om artiklarna 9, 25 och 31 i Cotonouavtalet och uppmanar kommissionen och rådet att intensifiera sitt arbete för att genomföra de program som gäller kvinnlig könsstympning,

22.  rekommenderar att de spridda budgetmedel som nu avsätts för arbetet mot kvinnlig könsstympning i tredje länder samlas i en och samma budgetpost, eller i en tydligt identifierbar och separat del av en befintlig budgetpost, och att minst 10 miljoner euro per år avsätts för detta från och med budgeten för 2002,

23.  anser att kvinnlig könsstympning mot bakgrund av bestämmelserna om mänskliga rättigheter i EU:s utvecklingsprogram är en sådan allvarlig kränkning av kvinnors rättigheter att kommissionen bör vara beredd att åberopa dessa bestämmelser om regeringarna i fråga inte är villiga att inbegripa arbetet mot kvinnlig könsstympning i samarbetet,

24.  begär att man främjar externt stöd till sådana länder som har vidtagit rättsliga och administrativa åtgärder som förbjuder och bestraffar kvinnlig könsstympning, liksom utbildnings- och sjukvårdsprogram samt sociala program på platser där könsstympning ofta förekommer, för att förebygga och bekämpa detta bruk; uppmanar de berörda regeringarna att förbjuda kvinnlig könsstympning och ber kommissionen att ha nära samarbete med de frivilligorganisationer, lokala initiativtagare och religiösa ledare som arbetar för att kvinnlig könsstympning skall avskaffas,

25.  framhåller att förändringar på medellång och lång sikt måste komma inifrån länderna i fråga och att det internationella utvecklingsbiståndet, såsom gemenskapens utvecklingsprogram, spelar en mycket viktig kompletterande roll,

26.  uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa artikeln om mänskliga rättigheter för att prioritera arbetet mot kvinnlig könsstympning i förbindelserna med tredje länder, särskilt de länder som enligt Cotonouavtalet har privilegierade förbindelser med Europeiska unionen samt utöva påtryckningar för att dessa stater skall stifta lagar och vidta administrativa, rättsliga och förebyggande åtgärder i syfte att avskaffa detta bruk,

27.  insisterar på att Europeiska unionen skall göra sin röst hörd inom FN, så att de många stater som uttryckt reservationer rörande konventionen om avskaffande av våld mot kvinnor - om att de kommer att fullgöra sina skyldigheter enligt konventionen endast då dessa inte strider mot vissa traditioner, sedvänjor eller nationella lagar - drar tillbaka dessa reservationer, eftersom de strider mot konventionens anda och syfte och således är oacceptabla,

28.  begär att Europeiska unionen, det vill säga samtliga institutioner och medlemsstater, på ett engagerat och kraftigt sätt försvarar de europeiska värdena som bygger på de mänskliga rättigheterna, rättsstaten och demokratin; inga kulturella eller religiösa sedvänjor får strida mot dessa principer som ligger till grund för vår demokrati,

29.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar samt till AVS-ländernas regeringar.

(1)EGT C 166, 3.7.1995, s. 92.
(2)EGT C 67, 1.3.2001, s. 289.
(3)EGT C 59, 23.2.2001, s. 258.
(4)EGT C 115, 14.4.1997, s. 172.
(5)EGT C 304, 6.10.1997, s. 55.
(6)EGT C 219, 30.7.1999, s. 497.
(7)EGT C 223, 8.8.2001, s. 149.
(8)EGT L 56, 26.2.2001, s. 1008.
(9)International Center for Reproductive Health (Gent, Belgien).
(10)Europarådet: Kvinnlig könsstympning, Doc 9076, 3.5.2001.

Senaste uppdatering: 15 maj 2004Rättsligt meddelande