Tillbaka till Europarl-webbplatsen

Choisissez la langue de votre document :

 Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2002/2017(COS)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A5-0071/2002

Ingivna texter :

A5-0071/2002

Debatter :

Omröstningar :

Antagna texter :

P5_TA(2002)0180

Antagna texter
PDF 145kWORD 61k
Torsdagen den 11 april 2002 - Strasbourg
Social trygghet
P5_TA(2002)0180A5-0071/2002

Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén: Att stödja nationella strategier för trygga och stabila pensioner genom ett integrerat förhållningssätt (KOM(2001) 362 - C5-0012/2002 - 2002/2017(COS))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2001) 362 – C5&nbhy;0012/2002),

–  med beaktande av rapporten från kommittén för ekonomisk politik "Den åldrande befolkningens effekt på de allmänna pensionssystemen" (12791/00) som noterades av rådet (ekonomiska och finansiella frågor) den 7 november 2000,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om de offentliga finansernas bidrag till tillväxt och sysselsättning: krav på ökad kvalitet och hållbarhet (KOM(2000) 846),

–  med beaktande av kommissionens meddelande: Mot ett Europa för alla åldrar - Att främja välfärd och solidaritet mellan generationerna (KOM(1999) 221),

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Stockholm den 23-24 mars 2001, i synnerhet slutsatserna 7 och 32,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 maj 2001(1) om kommissionens meddelande om den framtida utvecklingen av den sociala tryggheten på lång sikt: trygga och stabila pensioner (KOM(2000) 622 - C5-0011/2001 - 2001/2003(COS)),

–  med beaktande av att Europeiska rådets möte i Göteborg den 15-16 juni 2001 underströk att det behövs en övergripande strategi för att möta den utmaning som en åldrande befolkning utgör och tillstyrkte följande tre allmänna principer för att säkra pensionssystemens hållbarhet på lång sikt enligt rådets definition: Att trygga pensionssystemens förmåga att uppnå de sociala målen, att se till att pensionssystemen är ekonomiskt hållbara och att de anpassas till nya samhälleliga behov,

–  med beaktande av slutsatserna från rådet (sysselsättning och sociala frågor) den 3 december 2001 och rådet (ekonomiska och finansiella frågor) den 4 december 2001,

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Laeken den 14-15 decmeber 2001, i synnerhet slutsats 30,

–  med beaktande av den gemensamma rapporten till rådet från kommittén för ekonomisk politik och kommittén för socialt skydd om målsättningar och arbetsmetoder inom området pensioner samt tillämpningen av den öppna samordningsmetoden,

–  med beaktande av ordförandelandets slutsatser från Europeiska rådets i Barcelona den 15 och 16 mars 2002,

–  med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5&nbhy;0071/2002), och av följande skäl:

A.  I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänner och respekterar unionen rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet.

B.  Den växande andelen ålderspensionärer i befolkningen, som utan tvekan beror på de allt högre överlevnadstalen, kan i framtiden öka trycket på finansieringssystemet om man inte börjar föra en verkningsfull politik för att vända trenden i riktning mot en ökande försörjningsbörda bland pensionärerna. I en sådan politik ingår åtgärder för höjning av sysselsättningsgraden samt för att främja nativiteten och invandringen.

C.  Prognoser om samhällsutvecklingen under en period på 50 år bör därför betraktas med en viss försiktighet och absolut inte som "validerade rön".

D.  De demografiska utmaningarna inom hela EU ställer krav på en förnyad solidaritet mellan generationerna och på ett enhetligt grepp på den ekonomiska politiken samt social- och sysselsättningspolitiken.

E.  En av lösningarna på frågan hur pensionerna i Europa skall finansieras består i att man omsätter olika former för generöst nytänkande inom familjepolitiken, av de slag som anges i parlamentets resolution av den 28 januari 1999 om skydd för familjer och barn(2).

F.  I Lissabonstrategin föreslogs det att de demografiska utmaningarna skulle bemötas genom en höjning av sysselsättningsgraden, framför allt bland kvinnor och äldre arbetstagare.

G.  Solidariteten både mellan och inom generationerna kräver att det tas hänsyn till de bidrag som män och kvinnor i alla generationer givit samhället genom avlönat eller oavlönat arbete. Kvinnor missgynnas särskilt av de nuvarande pensionssystemen och man måste nå fram till jämställdhet i dessa system. Ett enhetligt grepp på problemen med ökande genomsnittsålder för befolkningen förutsätter åtgärder till förmån för ökad sysselsättning bland kvinnor och äldre arbetstagare, framför allt genom åtgärder som uppmuntrar till gradvis övergång från anställning till pensionering och som motverkar köns- och åldersbaserad diskriminering på arbetsplatserna.

H.  Skillnaderna i storlek på de avgifter som läggs på kostnaden för arbete bör inte förorsaka en snedvridning av konkurrensen till fördel för socialt mindre utvecklade ekonomier.

I.  Det är viktigt att staterna på ett mer öppet sätt redovisar pensionskostnaderna i sina nationella budgetar.

J.  Pensionerna skall bidra till att förhindra fattigdom och tillåta pensionärerna att upprätthålla en rimlig levnadsstandard. De måste också ge de äldre möjlighet att njuta frukterna av det ekonomiska välståndet. Många äldre personer i medlemsstaterna och i ansökarländerna lider av fattigdom och social utslagning.

K.  Pålitliga pensionsutbetalningar som görs i rätt tid skall bidra till att tillåta pensionärerna att upprätthålla en rimlig levnadsstandard och förhindra ett liv i fattigdom och förbättra de minst gynnade pensionärernas levnadsstandard.

L.  Det råder avsevärda skillnader mellan pensionssystemen i de olika medlemsstaterna. Därför är det bäst att medlemsstaterna ensamma får fortsätta att ansvara för utformningen och finansieringen av sina pensionssystem. Eftersom problemet är så omfattande kommer det emellertid att inverka på Europeiska unionens sociala, ekonomiska och monetära stabilitet och sociala modell, och unionen skulle med hjälp av den öppna samordningsmetoden kunna bidra till att främja trygga och ekonomiskt stabila pensioner.

M.  Europeiska rådet i Stockholm noterade följande: "Det kommande decenniet erbjuder en möjlighet att ta sig an den demografiska utmaningen genom att öka sysselsättningsgraden, minska statsskulden och anpassa systemen för social trygghet, inklusive pensionssystemen". Det noterade även följande: "Vid behov bör den öppna samordningsmetodens hela potential användas, särskilt i fråga om pensionerna".

N.  Europeiska rådet i Göteborg beslutade i juni 2001 att åtgärda det gemensamma problemet med att upprätthålla trygga och stabila pensioner och fastställde tre övergripande principer för att säkerställa pensionssystemens hållbarhet på lång sikt, nämligen att behålla kapaciteten att nå de sociala målen, bevara den ekonomiska livskraften och svara mot utvecklingen av de sociala behoven.

O.  Europeiska rådet har vid sina möten i Stockholm, Göteborg och Laeken gjort framsteg i fråga om att tillämpa en öppen metod med en specifik samordning, och har kommit fram till en arbetsmetod som inte involverar parlamentet, ett tidsschema och olika åtaganden samt antagit den gemensamma rapporten från kommittén för socialt skydd och kommittén för ekonomisk politik.

P.  Det är nödvändigt att enas om en definition av "indikatorer" för att mäta de nivåer som uppnåtts för att tillfredsställa medborgarnas förväntningar på sina pensionsrättigheter. Dessa indikatorer får inte begränsa sig till enbart en kvantitativ definition på en viss levnadsstandard, utan de måste även ta hänsyn till vilken livskvalitet som erbjuds pensionärerna, liksom till kampen mot ensamhet, analfabetism och andra former av social utslagning.

Q.  Parlamentet bör rådfrågas om detta ärende och bör på lämpligt sätt få medverka vid den öppna samordningsmetoden.

R.  Kandidatländerna får inte uteslutas från detta initiativ, som angår arbetstagare och pensionärer i alla nuvarande och blivande medlemsstater i unionen.

S.  Det är viktigt att arbetsmarknadens parter också får medverka aktivt vid processen. Samråd bör härvidlag också genomföras med sociala instanser, föreningar och icke&nbhy;statliga organisationer som företräder arbetstagare och pensionärer.

T.  Det råder brist på samordning mellan pensionssystemen och i beskattningen av inbetalningarna till dem samt av fondernas inkomster och pensionsförmånerna i unionens olika medlemsstater. Allt detta utgör svåra hinder för att arbetskraften skulle bli mera rörlig inom EU.

U.  Rörlighets- och stabilitetsbestämmelserna för pensionsfondernas kapital på finansmarknaderna behandlas för närvarande i samband med ett förslag till direktiv om tjänstepensionsinstituts verksamhet. Detta är en kompletterande aspekt som hänger nära samman med pensionernas kvalitet och stabilitet.

1.  Parlamentet anser att medlemsstaterna med stöd av Europeiska unionen och med respekterande av subsidiaritetsprincipen måste axla sitt ansvar för att garantera pensioner som gör det möjligt för varje pensionstagare att leva ett värdigt och självständigt liv och delta i det sociala och kulturella livet; anser att diskussionen om pensionerna väsentligen innebär en social utmaning med vilken ekonomiska synpunkter är förknippade, och att den därför måste utgå från skyddet för de ovannämnda rättigheterna och inte får inskränkas till att bara handla om finansieringsproblemet; välkomnar kommissionens initiativ för att säkra trygga och stabila pensioner,

2.  understöder (i princip) de tio målen i den gemensamma rapporten samt de tre rättesnörena att pensionerna är tillräckliga, att systemen är ekonomiskt hållbara samt att pensionssystemen skall moderniseras för att svara mot ekonomins, samhällets och individernas behov; begär att dessa principer även skall behandlas inom ramen för sysselsättningsriktlinjerna och de nationella handlingsplanerna mot social utslagning; uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att bibehålla ett välfungerande obligatoriskt pensionssystem,

3.  välkomnar att metoden med det öppna samordningsförfarandet tagits i bruk i samband med pensionerna utgående från gemensamma målsättningar och arbetsmetoder; begär att denna metod skall utvidgas och fördjupas med hjälp av en av gemenskapen utarbetad förteckning över indikatorer samt genom att det utarbetas nationella strategirapporter och anges bästa tillvägagångssätt; uppmanar nästa Europeiska råd att bekräfta dessa mål och arbetsmetoder och fatta konkreta beslut om innehållet i och tidsplanen för det öppna samordningsförfarandet,

4.  uppmanar medlemsstaterna att före september 2002 redogöra för sina nationella strategier för att uppnå den europeiska strategins övergripande mål, efter att ha rådgjort med samtliga berörda parter och på grundval av en exakt diagnos av de ekonomiska och sociala utmaningarna; uppmanar dem även att utarbeta effektiva indikatorer och mekanismer för uppföljning i syfte att utvärdera reformerna och moderniseringen av pensionssystemens alla pelare; begär att kandidatländerna skall ingå i samordnings- och jämförelseprocessen för att säkerställa trygga pensioner,

5.  noterar att Europeiska rådet i Barcelona i punkt 32 i ordförandelandets slutsatser konstaterar att "en successiv höjning på ca 5 år av den faktiska genomsnittsålder vid vilken människor i Europeiska unionen upphör att arbeta bör eftersträvas senast 2010"; betraktar det som oeftergivligt att enighet om denna ändring och andra konkreta ändringar av strategierna för att garantera trygga pensioner uppnås i samarbete med Europaparlamentet,

6.  uppmanar kommissionen och rådet att betrakta de tre grundläggande målen för samordningen av pensionspolitiken såsom tre likvärdiga mål som står varandra nära och måste stödja varandra; uppmanar kommissionen att ta hänsyn till detta när den utarbetar rapporter om hithörande frågor, framför allt de ekonomiska riktlinjerna och sysselsättningsriktlinjerna, de rekommendationer som i detta sammanhang ges medlemsstaterna, och kommissionens årliga sammanfattande rapport till Europeiska rådets vårmöte för att se till att samtliga tillvägagångssätt för hållbarhet och modernisering av den europeiska sociala modellen är enhetliga och kompletterar varandra,

7.  förväntar sig således att rådet (sysselsättning och sociala frågor) och kommittén för socialt skydd skall få medverka fullt ut när de ekonomiska riktlinjerna dras upp,

8.  uppmanar kommissionen och rådet att komplettera den öppna samordningsmetoden med demokratiska inslag, så att analyserna och lösningarna inte begränsas till slutsatser från experter som arbetar bakom stängda dörrar; anser att lösningen på dessa problem och den europeiska integrationen kräver att parlamentet och allmänheten inbegrips i sådana processer,

9.  påpekar att det är oeftergivligt att parlamentet fullt ut får medverka vid förfaranden som syftar till att genomföra den integrerade strategin för att främja trygga och stabila pensioner; begär därför att bli rådfrågat när det gäller de nationella strategirapporterna, den gemensamma rapporten samt valet av indikatorer som medlemsstaterna enats om,

10.  konstaterar att man i den gemensamma rapporten av den 25 oktober 2001 från kommittén för social trygghet och kommittén för ekonomisk politik om "målen och arbetsmetoderna på pensionsområdet: användningen av den öppna samordningsmetoden" tar ytterligare ett steg bakåt jämfört med kommissionens meddelande, eftersom parlamentet endast skall "hållas informerat"; anser att detta är oacceptabelt,

11.  konstaterar att det hittills inte funnits något meningsutbyte mellan parlamentet och de politiska kommittéerna, vilket parlamentet enligt meddelandet skulle ha; skulle dock välkomna detta,

12.  begär att ett interinstitutionellt avtal omgående skall ingås med regler för gemenskapsinstitutionernas deltagande vid alla delmoment av den öppna samordningsmetoden (formulering av mål, fastställandet av indikatorer, rådfrågning om den gemensamma rapporten, etc.), inklusive bestämmelser om tillgång till dokument, deltagande vid sammanträden och ett förfarande för att gå över från den öppna samordningsmetoden till en gemenskapsmetod,

13.  önskar att arbetsmarknadens parter i Europa fullt ut skall delta vid genomförandet av alla steg i den öppna samordningsprocessen för trygga och stabila pensioner på nationell och europeisk nivå; efterlyser också att företrädare för pensionärer, icke-statliga organisationer på det sociala området, och kvinnoorganisationer skall delta,

14.  betonar att det för att pensionerna skall kunna tryggas på lång sikt råder ett uttalat behov av genomgripande strategier för en reform innan akuta problem med finansieringen ger sig till känna, varvid målet för reformarbetet dessutom bör vara att utvidga gruppen avgiftsbetalare samt undersöka alternativa former för finansiering av offentliga pensionssystem,

15.  önskar att den nuvarande nivån på pensionsförmånerna i Europeiska unionen skall bibehållas, ses över och höjas,

16.  påpekar att bibehållandet av pensioner som bevarar levnadsstandarden även kan betraktas som en fråga om fördelning: den centrala frågan är om de makroekonomiska produktionsframstegen även under de nästa decennierna är tillräckligt höga för att garantera ett ökande mervärde fastän sysselsättningstalen sjunker, så att man kan finansiera en större andel av pensionärernas "kollektiva konsumtion" och om det fortfarande finns politisk vilja att omfördela välståndet så att pensionerna kan säkras på lång sikt,

17.  uppmanar kommissionen att göra en klar åtskillnad mellan å ena sidan solidaritetsbaserade kollektiva kapitaliseringssystem för pensioner och å andra sidan rent individuella finansieringsarrangemang för pensioner eller sparande samt att inom olika områden av EU:s politik energiskt främja de förstnämnda,

18.  uppmanar kommissionen att göra en jämförelse mellan Europeiska unionens nuvarande pensionssystem och undersöka hur kapitaliseringssystem, fördelningssystem och blandade system fungerar och hur de inverkar på tryggheten och stabiliteten; erinrar i detta sammanhang om rekommendationen från högnivågruppen för socialskydd, där man efterlyste en undersökning av tjänstepensionssystemen och de pensionssystem som helt bygger på kapitalisering, utgående från kriterierna solidaritet, en rättvis fördelning av risker, jämställdhet för kvinnor och en balanserad inkomstfördelning, samt en analys av vilka konsekvenser de snabba växlingarna på finansmarknaderna har för pensionssystemen,

19.  betonar att man bör undvika risken för att ansvaret för eventuell obalans i pensionssystemen axlas på arbetstagarna och pensionärerna, eftersom de bekostar en betydande andel av pensionssystemen och således har rätt till en anständig pension med garantier för fortsatt välfärd,

20.  ber kommissionen föreslå att medlemsstaterna gör sina budgetar öppnare när det gäller pensionsposterna,

21.  uppmanar kommissionen att under det öppna samordningsförfarandet även prioritera undersökningar om och praxis för god förvaltning för att minska slöseri, ineffektivitet, sociala orättvisor och obefogade skillnader i behandlingen när det gäller pensioner samt punktlig utbetalning av pensioner,

22.  tillstyrker inrättande av och stöd till lämpliga pensionsreservfonder i enlighet med de utmärkta exempel som redan finns i vissa medlemsstater,

23.  uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna anordna och stödja informations- och utbildningskampanjer om reformen av pensionssystemen, med deltagande av både det civila samhället och arbetsmarknadens parter,

24.  uppmanar kommissionen att främja forskning kring fattigdom och social utslagning, som många äldre personer ställs inför, samt också kring de många kopplingarna mellan kön och tilltagande genomsnittsålder hos befolkningen, så att det skall gå att ta fram indikatorer på adekvata pensionsförmåner och jämställdhet inom pensionssystemen,

25.  anser att det inom ramen för uppnåendet av en samordning av pensionspolitiken i hela EU bör undersökas vilka initiativ som kan tas för att tillämpa rekommendationen från 1992 om vilken minimiinkomst som skall garanteras av systemen för social trygghet,

26.  välkomnar beslutet från Europeiska rådet i Laeken om att uppmana rådet att anta en liknande strategi för hälso- och sjukvård samt äldreomsorg som för pensionerna, eftersom reformer för att stärka förebyggande metoder inom hälsovården och solidariska omfördelningsmekanismer i de lagstadgade sjukförsäkringarna i syfte att erbjuda alla människor hälsovård av hög kvalitet.

27.  anser att behandlingen av pensioner i skattehänseende en fråga som tagits upp i kommissionens meddelande i april 2001 hänger nära samman med den i Laeken antagna samordningen av hållbarhet, social kvalitet och modernisering av pensioner,

28.  understryker att det är nödvändigt att medlemsstaterna når en överenskommelse om enhetlig beskattning av både pensionärer och arbetstagare som flyttar inom gemenskapen, som en del av de nationella strategierna för trygga och stabila pensioner genom ett integrerat förhållningssätt,

29.  beklagar djupt de fullständigt otillräckliga framstegen för de lagstiftningsinitiativ och andra initiativ som inletts på europeisk nivå, särskilt när det gäller direktivet om tjänstepensionsinstitut, vilka utgör konkreta steg för att säkerställa pensionssystemen; har intrycket av att medlemsstaterna drar sig för att fatta beslut;

30.  uppmanar medlemsstaterna att aktivt genomföra Lissabonstrategin, framför allt genom

   - åtgärder till förmån för gradvis övergång från anställning till pensionering så att man kan välja mellan att gå i pension eller fortsätta att arbeta på heltid eller deltid, till dess att pensionsåldern uppnåtts eller efter detta, tillsammans med åtgärder avsedda att sporra arbetstagare att gå i pension senare,
   - en aktiv sysselsättningsfrämjande politik för att motverka arbetslösheten,
   - intensivare åtgärder för att på arbetsmarknaden bekämpa åldersbaserad diskriminering, brist på jämställdhet och andra former av diskriminering,

31.  uppmanar kommissionen att för varje land konkretisera det mål för full sysselsättning som skall uppnås senast 2010 och de övergripande verksamhetsmålen för det året samt för kvinnor och vuxna arbetstagare genom en konkret tidsplan och på ett sätt som stämmer överens med de gemensamma målen och arbetsmetoden för att reformera och modernisera pensionssystemen,

32.  uppmanar kommissionen att i sitt mål att höja sysselsättningsnivån bland äldre arbetstagare inbegripa en rekommendation om att hälso- och säkerhetskraven, liksom hela arbetsmiljön, skall anpassas efter de äldre arbetstagarnas särskilda behov,

33.  uppmanar medlemsstaterna att prioritera jämställdheten inom pensionssystemen; de åtgärder som behövs för att garantera denna jämställdhet kännetecknas av att

  

- systemen för pensioner, social trygghet och beskattning gjorts individuella så att det garanteras att ingen skall behöva gå miste om eller lida avbräck i sina pensionsrättigheter eller därav härledda rättigheter som intjänats enligt de nuvarande systemen,

   - pensionssystemen anpassats, så att samhällets behov av barnomsorg och äldreomsorg samt omsorg om andra vårdbehövande kan tillgodoses och personer som tillfälligt ägnar sig åt omsorgsarbete inom familjekretsen skall kunna tjäna in pensionsrättigheter,

34.  uppmanar kommissionen att omformulera den tredje av de allmänna principer som den föreslagit: "att förbättra pensionssystemens förmåga att tillgodose samhällets och enskilda människors förändrade behov, och därmed bidra till full sysselsättning och social sammanhållning, lika möjligheter för män och kvinnor när det gäller sysselsättning och social trygghet samt bättre anpassning av pensionssystemen till enskilda människors behov",

35.  uppmanar kommissionen att ta lämpliga initiativ för att utveckla en europeisk lagstiftning som på ett effektivt sätt garanterar att pensionssystemen tar hänsyn till principen om förhindrande av direkt eller indirekt könsdiskriminering och till arbetstagarnas sociala rättigheter när det gäller atypiska arbeten och vid företagskriser,

36.  anser att kvinnor som arbetar deltid eller som inte har någon inkomst från en anställning och därför inte omfattas – eller bara delvis omfattas – av befintliga pensionssystem snarast måste ges rätt till en tilläggspension,

37.  anser att det bör utarbetas bestämmelser om att kvinnors och mäns föräldraledighet och ledighet för att ta hand om sjuka eller funktionshindrade familjemedlemmar ger fullständiga pensionsrättigheter,

38.  uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att komma överens om könsspecifika uppgifter och indikatorer och samla in dessa inom ramen för den öppna samordningsmetoden för att fastställa och undanröja könsbaserad diskriminering i pensionssystemen,

39.  uppmanar kommissionen att ta initiativ för att göra den europeiska allmänheten medveten om framtidsmålen för den europeiska sociala modellen och betydelsen av en ansvarstagande och solidarisk inställning för att främja de nödvändiga lösningarna,

40.  stödjer kommissionens avsikt att ge medborgarna tillförlitlig och lättförståelig information om de långsiktiga utsikterna för pensionssystemen och uppmuntra finansiering av projekt för att uppnå detta mål,

41.  uppmanar Europeiska rådet att på sitt nästa möte undersöka förslagen i detta betänkande och ytterligare sporra de nationella strategierna för trygga, stabila och tillräckligt omfattande pensioner som förmår garantera att arbetstagarnas levnadsstandard upprätthålls efter pensioneringen,

42.  betonar emellertid sin besvikelse över att inte i tid fått möjlighet att avge ett yttrande över kommissionens meddelande som hade kunnat behandlas av rådet i Barcelona,

43.  önskar att konventet för den europeiska konstitutionen enligt punkt 3 i Laekenförklaringen i sitt arbete tar hänsyn till äldre medborgares rätt till en trygg och stabil pension,

44.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén samt till medlemsstaternas och kandidatländernas parlament.

(1) EGT C 34 E, 7.2.2002, s. 362.
(2) EGT C 128, 7.5.1999, s. 79.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy