Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2027(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0224/2008

Ingivna texter :

A6-0224/2008

Debatter :

Omröstningar :

PV 09/07/2008 - 5.15
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0352

Antagna texter
WORD 62k
Onsdagen den 9 juli 2008 - Strasbourg Slutlig utgåva
Den nationelle domarens roll i det europeiska rättssystemet
P6_TA(2008)0352A6-0224/2008

Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2008 om den nationelle domarens roll i det europeiska rättssystemet (2007/2027(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av artikel 61 i EG-fördraget, enligt vilken ett område med frihet, säkerhet och rättvisa gradvis ska upprättas, däribland åtgärder som rör civil- och straffrättsligt samarbete,

–   med beaktande av Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen(1) , antaget av Europeiska rådet i Bryssel den 5 november 2004, och kommissionens meddelande av den 10 maj 2005 om "Haagprogrammet: Tio prioriteringar för de kommande fem åren" (KOM(2005)0184),

–   med beaktande av den uppmaning som framfördes vid Europeiska rådets möte i Laeken den 14–15 december 2001, där rådet krävde att det snabbt införs ett europeiskt nätverk för att stimulera utbildning av tjänstemän inom rättsväsendet, vilket kommer att bidra till att utveckla förtroendet mellan aktörerna i det rättsliga samarbetet,

–   med beaktande av sina resolutioner av den 10 september 1991 om inrättandet av en europeisk rättsakademi(2) och av den 24 september 2002 om ett europeiskt nätverk för rättslig utbildning(3) ,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2006 om rättslig utbildning i Europeiska unionen (KOM(2006)0356), av den 5 september 2007 om en europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten (KOM(2007)0502) och av den 4 februari 2008 om inrättande av ett forum för diskussion om EU:s politik och praxis på rättsområdet (KOM(2008)0038),

–   med beaktande av rådets beslut 2008/79/EG, Euratom av den 20 december 2007 om ändring av protokollet om domstolens stadga(4) , och de påföljande ändringarna av EG-domstolens stadga för att införa ett förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande,

–   med beaktande av artiklarna 81.2 h och 82.1 c i det framtida fördraget om Europeiska unionens funktion, som införs genom Lissabonfördraget, för att inrätta en rättslig grund för åtgärder för stöd till utbildning av domare och övrig personal inom rättsväsendet,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0224/2008), och av följande skäl:

A.  I en undersökning som genomfördes under andra halvåret 2007 som underlag för detta betänkande framkom följande uppgifter:

   De nationella domarnas kunskaper om gemenskapsrätten(5) varierar stort inom EU, och kännedomen om den är ibland mycket begränsad.
   Det är viktigt att snabbt öka de nationella domarnas allmänna kunskaper i främmande språk.
   De nationella domarna har svårt att få tillgång till specifik och aktuell information om EG-rätten.
   Det är nödvändigt att förbättra och utöka grund- och vidareutbildning om EG-rätten för de nationella domarna.
   Domarna är relativt dåligt insatta i förfarandet för förhandsavgörande och dialogen mellan de nationella domarna och EG-domstolen måste förstärkas.
   Många domare uppfattar EG-rätten som överdrivet komplicerad och oklar.
   Det är nödvändigt att se till att EG-rätten lättare kan tillämpas av de nationella domarna.

B.  Det är medlemsstaterna som har det främsta ansvaret för den rättsliga utbildningen, inklusive EG-rätten. Det ovannämnda Haagprogrammet återger ett uttalande från Europeiska rådet i vilket det förklarar att "en EU-komponent systematiskt bör införas i utbildningen för rättsliga myndigheter"(6) . Utbildningen av domarkåren i varje medlemsstat är emellertid en fråga av allmänt intresse för EU-institutionerna och alla medlemsstater.

C.  Gemenskapsrätten får inte uppfattas som ett område som är reserverat för en elit av specialister, och utbildningsmöjligheterna inom detta område får inte begränsas till domare vid de högre domstolsinstanserna utan ska erbjudas på lika villkor till domare på rättssystemets alla nivåer.

D.  Vissa organ som stöds finansiellt av gemenskapen blir alltmer framgångsrika och utbildar redan ett stort antal domare och statsåklagare.

E.  Kunskap i främmande språk är av central vikt för att kunna garantera ett lämpligt rättsligt samarbete, särskilt på privaträttens område, inom områden där domarna har en direkt kontakt med varandra och för att garantera tillgång till ett utbytesprogram för domare.

F.  De nuvarande genomsnittliga handläggningstiderna för förfarandet för förhandsavgörande är fortfarande alltför långa, trots ständiga ansträngningar från EG-domstolens sida, vilket gör förfarandet avsevärt mindre attraktivt bland de nationella domarna.

G.  EG-domstolen har förklarat att det ankommer på medlemsstaterna att inrätta ett system för rättslig prövning som gör det möjligt att garantera rätten till ett verksamt rättsligt skydd.(7)

H.  Inget av det som sägs i denna resolution ska uppfattas som att det påverkar domarnas eller de nationella rättsordningarnas oberoende, i enlighet med rekommendation nr R(94)12 från Europarådets ministerkommitté och europeiska stadgan om regler för domarnas rättsställning från 1998.

De nationella domarna som gemenskapsrättens "första domare"

1.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska gemenskapen är en rättsgemenskap(8) . Parlamentet konstaterar att gemenskapsrätten förblir en död bokstav om den inte tillämpas korrekt i medlemsstaterna, däribland av de nationella domarna, vilka därför utgör hörnstenen i EU:s rättsliga system och vilka spelar en mycket viktig och nödvändig roll när det gäller att inrätta en enda europeisk rättsordning, inte minst med tanke på vad gemenskapslagstiftaren(9) nyligen uppnått i fråga om att i högre grad involvera de nationella domarna vid genomförandet av EG-rätten och ge dem ett större ansvar.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens erkännande av att de nationella domarna spelar en viktig roll för att se till att gemenskapsrätten respekteras, till exempel genom principerna om gemenskapsrättens företräde, direkt effekt, konsekvent tolkning och staternas ansvar för överträdelser av EG-rätten. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina insatser på detta område, utöver de sektorsinitiativ som redan finns, och uppmanar dessutom kommissionen att utan dröjsmål offentliggöra ett informationsmeddelande om skadeståndtalan vid nationella myndigheters överträdelser av gemenskapsrätten.

Språkfrågor

3.  Europaparlamentet anser att språk är rättsutövarnas främsta arbetsverktyg och att den nuvarande utbildningsnivån i främmande språk bland de nationella domarna, liksom deras faktiska kunskapsnivå i fråga om gemenskapslagstiftningen, inte bara begränsar möjligheterna till rättsligt samarbete om vissa instrument, utan även begränsar utvecklingen av ett ömsesidigt förtroende, lämplig tillämpning av den s.k. acte clair -doktrinen och deltagande i utbytesprogram. Parlamentet uppmanar alla berörda aktörer inom rättslig utbildning att särskilt uppmärksamma utbildning i främmande språk för domare.

4.  Europaparlamentet konstaterar att tillämpningen av EG-rätten ställer stora krav på de nationella domarna, särskilt i de medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen i maj 2004 eller senare, och att åtgärderna för att främja domarutbildningen i dessa medlemsstater därför måste förbättras.

5.  Europaparlamentet anser dessutom att man inom gemenskapsrätten, genom att anta en rad föreskrifter om regler vid lagkonflikter, har gjort ett politiskt val som bl.a. innebär att nationella domare sannolikt kommer att tillämpa utländsk rätt, eventuellt även genom att tillämpa ett komparativt tillvägagångssätt. Parlamentet anser att dessa faktorer tillsammans ytterligare understryker vikten av utbildning i främmande språk.

6.  Europaparlamentet anser att det ligger i allmänhetens intresse att öka språkkunskaperna inom medlemsstaternas rättsväsenden, och uppmanar därför medlemsstaterna att se till att språkutbildning är kostnadsfri och lätt tillgänglig samt att undersöka möjligheten att låta domare studera ett främmande språk i det land där det talas, exempelvis som led i ett utbytesprogram för domarkåren.

7.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att domarna har tillgång till akademisk litteratur om gemenskapsrätten på sitt modersmål för att de ska förstå den, och konstaterar att det finns en märkbar brist på specialiserad facklitteratur om EG-rätten på vissa av EU:s officiella språk, till exempel om internationella privaträttsliga frågor. Parlamentet konstaterar att detta eventuellt kan få allvarliga följder för inrättandet av en gemensam rättsordning som avspeglar mångfalden i de olika rättsliga traditionerna, och uppmanar därför kommissionen att stödja utarbetandet av sådan litteratur, särskilt på de mindre officiella språken.

Tillgång till relevanta rättskällor

8.  Europaparlamentet konstaterar att många nationella domare inte har tillgång till fullständig och aktuell information om gemenskapsrätten på ett systematiskt och lämpligt sätt och att EG-rätten ibland är dåligt representerad i inrikes officiella tidningar, lagsamlingar, kommentarer, tidskrifter och läroböcker, därtill ofta i översättningar av ojämn kvalitet, och uppmanar därför medlemsstaterna att förnya sina insatser på detta område.

9.  Europaparlamentet anser att ett verkligt europeiskt rättsligt område med effektivt rättsligt samarbete inte bara kräver kunskap om EU-lagstiftningen, utan även ömsesidig allmän kunskap om rättssystemen i andra medlemsstater. Parlamentet betonar den bristande konsekvensen i behandlingen av utländsk rätt inom EU och anser att man måste inrikta sig på denna viktiga fråga i framtiden. Parlamentet noterar i detta avseende kommissionens kommande genomgripande undersökning om behandlingen av utländsk rätt på privaträttens område och de pågående undersökningarna inom ramen för Haagkonferensen för internationell privaträtt.

10.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att stödja förbättrad tillgång till nationella databaser över nationella domstolsutslag som rör gemenskapsrätten och anser att dessa databaser måste vara så fullständiga och användarvänliga som möjligt. Parlamentet anser dessutom särskilt att det skulle vara lämpligt att upprätta en europeisk databas över konventionerna och förordningen om behörighet och verkställande av domar på privaträttens område, med tanke på att de ofta används av nationella domare.

11.Europaparlamentet anser att alla nationella domare bör ha tillgång till databaser över oavgjorda begäran om förhandsavgöranden från alla medlemsstater och att information om slutliga avgöranden från hänskjutande domstolar som tillämpar förfarandet för förhandsavgörande dessutom bör offentliggöras i större utsträckning, en fråga som redan har tagits upp i EG-domstolens informationsmeddelande om begäran om förhandsavgörande från nationella domstolar.(10)
12.Europaparlamentet anser att domarnas utbildning inte bara ska omfatta innehållet i gemenskapsrätten utan att de även bör få information om hur de kan få tillgång till aktuella rättsliga källor på ett effektivt sätt, med tanke på den stora mängd information som finns tillgänglig på Internet.
13.Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att offentliggöra sammanfattningar av EG-rättsakter för medborgarna, och anser att sådana icke-formalistiska sammanfattningar även skulle hjälpa rättsutövare att snabbare få tillgång till relevant information.
14.Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingen av Internetbaserade verktyg och initiativ inom ramen för e-lärande, som visserligen inte fullständigt täcker alla utbildningsbehov, men som bör ses som ett komplement till den personliga kontakten mellan domare och utbildare.
Mot en mer strukturerad ram för rättslig utbildning i Europeiska unionen

15.  Europaparlamentet uppmanar till att EU-komponenten i den rättsliga utbildningen av alla rättsutövare på nationell nivå ska

   systematiskt inbegripas i utbildning för och inträdesprov till juridiska yrken,
   förstärkas ytterligare på ett så tidigt stadium som möjligt och framåt, med ökad inriktning på praktiska aspekter,
   omfatta tolkningsmetoder och rättsliga principer som kan vara okända i de nationella rättsordningarna, men som fyller en viktig funktion i EG-rätten.

16.  Europaparlamentet konstaterar att utbytesprogrammet för rättsutövare blir allt populärare och uppmuntrar Europeiska nätverket för rättslig utbildning att se till att programmet blir tillgängligt för så många domare som möjligt och att domare med civilrättslig, handelsrättslig och förvaltningsrättslig bakgrund deltar på lämpligt sätt. Parlamentet välkomnar nätverkets verksamhet på språkutbildningsområdet och att utbytesprogrammet har utökats till att omfatta EG-domstolen, Eurojust och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen).

17.  Europaparlamentet anser att de nationella domarnas möjligheter att delta i grundläggande och avancerad utbildning är en viktig logistisk och finansiell fråga för medlemsstaterna och anser i princip att domarna inte ska behöva bekosta sin utbildning i gemenskapsrätt. Kommissionen uppmanas att överlämna till parlamentet uppskattningar av kostnaderna för varje medlemsstat för att tillfälligt ersätta domare som deltar i utbytesprogram.

18.  Europaparlamentet noterar kommissionens bedömning att det europeiska nätverket för rättslig utbildning har ett faktiskt monopol för att driva utbytesprogrammet för domarkåren. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att de förfaranden som det europeiska nätverket för rättslig utbildning använder för att ansöka om medel till utbytesprogrammet återspeglar denna monopolsituation. Förfarandena måste göras smidigare för att garantera att medel ställs till förfogande i tid, så att det europeiska nätverket för rättslig utbildning kan organisera och genomföra ett effektivt program som motsvarar förväntningarna hos och åtagandena gentemot deltagande nationella skolor, internationella organ samt domare och åklagare. Om detta inte görs kan trovärdigheten i utbytesprogrammet ifrågasättas, till skada både för nationella domare och åklagare som är intresserade av att delta, och för ökat ömsesidigt förtroende mellan europeiska rättsutövare.

19.  Europaparlamentet noterar kommissionens bedömning att det lämpligaste alternativet för att främja utbildning inom det europeiska rättsliga området för närvarande är finansiellt stöd till olika organ genom ramprogrammet "grundläggande rättigheter och rättvisa" för perioden 2007–2013, och att frågan om att finna nya former för de europeiska rättsliga utbildningsstrukturerna kan tas upp igen när programmet har löpt ut.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingående utvärdera resultaten av detta ramprogram mot bakgrund av föreliggande resolution och att utarbeta nya förslag för utveckling och diversifiering av åtgärder som syftar till att förbättra domarutbildningen.

21.  Europaparlamentet anser emellertid att tiden är mogen för en pragmatisk institutionell lösning på frågan om rättslig utbildning på EU-nivå, där befintliga strukturer utnyttjas fullt ut, samtidigt som man undviker onödig överlappning av program och strukturer. Parlamentet uppmanar därför till att en europeisk domstolsakademi ska inrättas, bestående av Europeiska nätverket för rättslig utbildning och den europeiska rättsakademin. Parlamentet uppmanar vidare till att relevanta erfarenheter från verksamheten vid Europeiska polisakademin (CEPOL) ska beaktas inom ramen för denna institutionella lösning.

22.  Europaparlamentet anser att de nationella domarna inte kan inta en passiv inställning till gemenskapsrätten, vilket EG-domstolen påpekar i sin rättspraxis om nationella domstolar som på eget initiativ beaktar gemenskapsrätten.(11)

23.  Europaparlamentet anser att utbildningen av domarkandidater ska stärkas i ett så tidigt skede som möjligt och på samma sätt som anges i de förslag ovan som berör nationella domare.

En förstärkt dialog mellan de nationella domarna och EG-domstolen

24.  Europaparlamentet anser att förfarandet för förhandsavgörande är en nödvändig garanti för samstämmigheten hos gemenskapens rättsordning och för en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten.

25.  Europaparlamentet uppmanar EG-domstolen och alla berörda parter att ytterligare förkorta den genomsnittliga handläggningstiden för förfarandet för förhandsavgörande, vilket skulle göra denna mycket viktiga möjlighet till dialog mer intressant för de nationella domarna.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det finns några nationella processrättliga regler som utgör ett verkligt eller potentiellt hinder för domstolarna eller andra rättsinstanser i medlemsstaterna att begära förhandsavgörande enligt andra stycket i artikel 234 i EG-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett kraftfullt sätt agera mot de överträdelser som sådana hinder utgör.

27.  Europaparlamentet anser att begränsningarna av EG-domstolens behörighet, särskilt när det gäller avdelning IV i EG-fördraget, utgör ett onödigt hinder för en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten inom dessa områden och sänder ett negativt budskap till det stora flertalet domare som behandlar sådana ärenden, eftersom dessa begränsningar gör det omöjligt för dem att upprätta direkt kontakt med EG-domstolen och dessutom leder till onödiga förseningar.

28.  Europaparlamentet beklagar att EG-domstolens befogenheter enligt artikel 10 i protokollet om övergångsbestämmelser till Lissabonfördraget när det gäller rättsakter avseende samarbetet om civil- och straffrättsliga frågor som antas före Lissabonfördraget träder i kraft, under en övergångsperiod på fem år förblir desamma som i det nuvarande EU-fördraget. Regeringskonferensens förklaring om denna artikel i protokollet välkomnas dock och rådet och kommissionen uppmanas därför att i likhet med parlamentet på nytt anta de rättsakter för samarbetet om civil- och straffrättsliga frågor som har antagits före Lissabonfördraget träder i kraft.

29.  Europaparlamentet instämmer i rådets uppfattning att det med hänsyn till införandet av ett förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande är viktigt att EG-domstolen tillhandahåller vägledning som domarna kan hänvisa till när de fattar beslut om att begära ett brådskande förhandsavgörande.

30.  Europaparlamentet uppmanar EG-domstolen att överväga alla tänkbara förbättringar av förfarandet för förhandsavgörande för att se till att de domare som hänskjuter frågor till EG-domstolen blir mer delaktiga i handläggningen, bland annat genom ökade möjligheter till att klargöra begäran och att delta i de muntliga rättegångsförhandlingarna.

31.  Europaparlamentet anser att i en decentraliserad och mogen rättsordning inom gemenskapen, får de nationella domarna inte marginaliseras utan bör snarare ges mer ansvar och ytterligare uppmuntras i sin roll som gemenskapsrättens "första domare". Parlamentet önskar därför att ett system för "grönt ljus" övervägs, varigenom nationella domare kan inbegripa sina förslag till svar på de frågor som de hänskjuter till EG-domstolen, som sedan inom en bestämd tidsperiod beslutar om den föreslagna domen ska godtas eller om EG-domstolen ska avge utslag som en appellationsdomstol.

Lagstiftning som är bättre anpassad för tillämpning av nationella domare

32.  Europaparlamentet noterar inrättandet av ett forum för att diskutera rättslig politik och praxis inom EU och uppmanar kommissionen att se till att forumets diskussioner genomförs på ett öppet sätt. Parlamentet konstaterar att kommissionen har åtagit sig att rapportera regelbundet till både parlamentet och rådet.

33.  Europaparlamentet betonar behovet av tydligare språk i gemenskapsrätten och ökad terminologisk samstämmighet mellan de rättsliga instrumenten. Parlamentet stöder i synnerhet genomförandet av projektet om den gemensamma referensramen för europeisk avtalsrätt som ett bättre lagstiftningsinstrument.

34.  Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionens krav att medlemsstaterna systematiskt ska tillhandahålla korrelationstabeller som anger hur gemenskapens lagstiftning tillämpas i de nationella bestämmelserna, och instämmer i att sådana tabeller ger värdefull information till en minimal kostnad och arbetsbörda. Parlamentet anser dessutom att korrelationstabellerna bidrar till att öka insynen i genomförandet av EG-rätten och ger nationella domare och parter i rättegångsförfaranden en realistisk möjlighet att se om en viss nationell bestämmelse bygger på gemenskapsrätten, och själva kontrollera om, och i så fall hur, införlivandet har genomförts på ett korrekt sätt.

o
o   o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och det ansvariga utskottets betänkande till rådet, kommissionen, EG-domstolen och Europeiska ombudsmannen.

(1) EUT C 53, 3.3.2005, s. 1.
(2) EGT C 267, 14.10.1991, s. 33.
(3) EUT C 273 E, 14.11.2003, s. 99.
(4) EUT L 24, 29.1.2008, s. 42.
(5) I denna resolution ska hänvisningar till gemenskapsrätten tolkas som att den även inbegriper EU-lagstiftningen.
(6) EUT C 53, 3.3.2005, s. 1, se s. 12.
(7) Mål C-50/00 P, UPA, (REG 2002, s. I-6677), punkt 41.
(8) Mål 294/83, Parti écologiste "Les Verts" mot Europaparlamentet, (REG 1986, s. 1339), punkt 23, svensk specialutgåva s. 529.
(9) Se exempelvis rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).
(10) EUT C 143, 11.6.2005, s. 1, punkt 31.
(11) Mål C-312/93, Peterbroeck (REG 1995, s. I-4599), mål C-473/00, Cofidis (REG 2002, s. I-10875) och mål C-168/05, Mostaza Claro (REG 2006, s. I-10421).

Senaste uppdatering: 7 april 2009Rättsligt meddelande