Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) årsrapport 2007,

–   med beaktande av artikel 113 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 15 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, som bifogas EG-fördraget,

–   med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av EMU(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (del: allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik): start för den nya treårsperioden (2008–2010)(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "(EMU@10: framsteg och utmaningar efter 10 år av den ekonomiska och monetära unionen)" (KOM(2008)0238),

–   med beaktande av ECB:s översyn av den finansiella stabiliteten från december 2007 och ECB:s rapport om den finansiella integrationen i Europa från april 2008,

–   med beaktande av kommissionens ekonomiska vårprognos 2008–2009,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0241/2008), och av följande skäl:

A.  Under 2007 ökade BNP i euroområdet med 2,6 procent (jämfört med 2,7 procent under 2006) trots ökad osäkerhet på grund av den finansiella oron under andra halvåret.

B.  Inflationstakten var 2,1 procent, jämfört med 2,2 procent under 2006, trots en ekonomisk situation som präglades av betydande prisökningar.

C.  ECB fortsatte att anpassa räntenivåerna under 2007, till 4,0 procent i juni 2007 från 3,5 procent i december 2006, och behöll denna nivå under andra halvåret.

D.  Internationella valutafonden och OECD har i uttalanden uppmanat till stor försiktighet när det gäller räntehöjningar inom euroområdet.

E.  Under 2007 steg eurons växelkurs med 6,3 procent i nominella faktiska termer. Denna ökning var särskilt tydlig i jämförelse med US-dollarn (11,8 procent).

F.  Finansiell oro och omfattande globala obalanser utgör en risk för den globala ekonomiska tillväxten och växelkursutvecklingen.

G.  Euroområdets inflation förväntas öka till mellan 2,0 och 3,0 procent under 2008, vilket i stor utsträckning avspeglar den nuvarande trenden med stigande råvarupriser, innan den faller till en mer dämpad nivå på mellan 1,2 procent och 2,4 procent 2009.

H.  Huvudsyftet med ECB och Europeiska centralbanksystemet (ECBS) enligt artikel 105 i EG-fördraget är att bevara prisstabiliteten samtidigt som man stöder gemenskapens allmänna ekonomiska politik. Europaparlamentet erkänner ECB:s och ECBS:s totala oberoende i det sammanhanget.

I.  ECB:s dilemma är att den måste möta utmaningarna från en stigande inflation och de första tecknen på en ekonomisk avmattning på grund av de senaste månadernas ekonomiska oro.

J.  Parlamentet vill bidra till att stärka ECB:s och euroområdets roll och internationella auktoritet på den internationella arenan.

ECB i dag

1.  Europaparlamentet välkomnar att både ECB och euron tio år efter införandet av Ekonomiska och monetära unionen (EMU) är högt respekterade och allmänt accepterade i den globala ekonomin och konstaterar att euron har blivit en globalt gångbar valuta som nästan har samma ställning som US-dollarn.

2.  Europaparlamentet påminner om att EG-fördraget uttryckligen skiljer mellan ECB:s prisstabilitetsmål å ena sidan och stödet för den allmänna ekonomiska politiken å den andra, och att de två målen därför inte kan betraktas som utbytbara. Parlamentet erkänner ECB:s totala oberoende när den ska fullgöra detta dubbla mandat, och välkomnar att ECB genom Lissabonfördraget skulle bli en EU-institution som är juridisk person och som har en klart etablerad oberoende politisk och finansiell ställning. Parlamentet anser att erkännandet av ECB som en EU institution ökar det ansvar som åligger parlamentet, och framför allt dess utskott med ansvar för ekonomi och valutafrågor, såsom en institution inför vilken ECB är ansvarsskyldig för sina beslut i penningpolitiska frågor.

3.  Europaparlamentet välkomnar Cypern och Malta till EMU och noterar deras framgångsrika anslutning.

Finansiell stabilitet

4.  Europaparlamentet erkänner ECB:s utmärkta insats för att bemöta den finansiella oro som utlösts av Förenta staternas kris på bolånemarknaden, särskilt den operation som inleddes den 9 augusti 2007, som gav marknaderna likviditet till ett belopp av 95 miljarder EUR som ett anbud till fast ränta på 4,00 procent enligt samma förfarande som för ECB:s normala marknadsoperationer. Tillsammans med finjusteringstransaktioner och efterföljande omfattande refinansieringstransaktioner på veckobasis lyckades ECB genom denna operation stabilisera den mycket kortfristiga räntan. Detta bekräftar återigen värdet av en gemensam penningpolitik genom ECB, som stabiliserar ekonomin under perioder av instabilitet.

5.  Europaparlamentet håller med ECB om att de finansiella instrumentens ökande komplexitet och oklarheten kring de finansiella institutionernas exponering kan leda till ökad osäkerhet om graden av risk, vem som i slutändan står för risken och de potentiella förlusternas omfattning.

6.  Europaparlamentet framhåller behovet av att inrätta en EU-ram för finansiell övervakning och understryker att även om EG-fördraget inte ger ECB något direkt ansvar för övervakningen av kreditinstitutionerna och det finansiella systemets stabilitet, så finns det ett behov av att låta ECB delta aktivt i övervakningen.

7.  Europaparlamentet anser att ECB har stärkts av sin framgångsrika hantering av den nuvarande finanskrisen. Parlamentet välkomnar ECB:s ökade trovärdighet och internationella erkännande. Parlamentet uppmanar Eurogruppen att följa ECB:s exempel och öka sina expertkunskaper och sin samordning i frågor som gäller reglering och övervakning av finansmarknader.

8.  Europaparlamentet belyser det ökade behovet av samarbete mellan centralbankerna och tillsynsmyndigheterna för att upprätthålla stabiliteten på finansmarknaderna, särskilt med hänsyn till de alltmer integrerade finansiella systemen. ECB uppmanas att fortsätta verka för bättre integration och kommunikation inom EU samt i EU:s förbindelser med andra centralbanker och relevanta institutioner, särskilt när det gäller förbindelserna med Bank of England, eftersom London är det viktigaste finanscentrumet inom Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar ECB att spela en aktiv roll i de olika forum där man diskuterar ändringar i tillsynen, såsom uppföljningen av Lamfalussy-processen.

9.  Europaparlamentet erkänner att stora centralbanker såsom ECB och Förenta staternas Federal Reserve före både IT bubblans bristande 2000/2001 och krisen på bolånemarknaden 2007 varnade för att underskatta riskerna i ekonomin. Finansmarknaderna lyckades inte att svara på dessa varningar på ett effektivt sätt. Därför uppmanar parlamentet ECB att analysera denna respons och föreslå hur man ska kunna stärka sambandet mellan sådana framåtblickande varningar och marknadens reaktioner. Mot bakgrund av den senaste finansiella oron uppmanas ECB att analysera och utvärdera efterverkningarna av den finansiella krisen och undersöka om den har tillräckliga instrument för att hantera en gränsöverskridande europeisk finanskris och vilka befogenheter man behöver för att förbättra den övergripande tillsynen inom euroområdet.

Ekonomisk och monetär utveckling

10.  Europaparlamentet noterar den pågående diskussionen om hur man ska definiera prisstabilitet. Vissa förespråkar i detta sammanhang en direkt strävan efter inflationsmål. Parlamentet anser dock att ett system med två pelare grundat på M3 är det bästa sättet att mäta prisstabilitet. Parlamentet uppmanar ECB att vidta åtgärder för en löpande förbättring av detta system. Parlamentet inser mervärdet av ytterligare information och tidiga varningar för inflationsrisker och den operativa handlingsfrihet som ett sådant system ger.

11.  Europaparlamentet framhäver att risken för en asymmetrisk ekonomisk utveckling inom euroområdet skulle kunna öka med ett utvidgat medlemskap eftersom skillnaderna i storlek och mognad mellan medlemsstaternas ekonomier då ökar. Parlamentet uppmanar ECB att ägna särskild uppmärksamhet åt denna situation och att ta itu med dessa risker i ett tidigt skede samt att informera medlemsstaterna om dem.

12.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som deltar i euroområdet, de medlemsstater som har valt att stå utanför samt de medlemsstater som ansökt att få delta att beakta dessa utmaningar och att till fullo respektera kriterierna i stabilitets- och tillväxtpakten, samt uppfylla Maastrichtkriterierna. Tillsammans med stärkta offentliga finanser och en löneutveckling i linje med hur tillväxt och produktivitet utvecklas ger detta bäst skydd mot problemen med en asymmetrisk utveckling.

13.  Europaparlamentet framhåller att alla ytterligare räntehöjningar måste ske med försiktighet, mot bakgrund av den senaste korrigeringen av tillväxtprognosen, för att inte äventyra den ekonomiska tillväxten. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna måste genomföra både de nödvändiga strukturella reformerna och investeringar för att stödja den ekonomiska återhämtningen.

14.  Europaparlamentet förväntar sig att rådet behandlar alla medlemsstater som ansöker till euroområdet på samma sätt och till fullo respekterar ECB:s bedömning och rekommendationer om huruvida de är redo att ansluta sig till euroområdet.

15.  Europaparlamentet noterar eurons ökade värde, särskilt i jämförelse med US dollarn. Parlamentet understryker prisstabilitetsmålet, men erkänner att starka och snabba förändringar i eurons växelkurs inte bör hämma ECB:s förmåga att hantera sin penningpolitik som konfronteras med inflation eller alternativt med ogynnsamma tillväxtperspektiv för exportberoende länder. Parlamentet uppmanar ECB att övervaka denna utveckling och att vidta åtgärder om det bedöms vara nödvändigt samt uppmanar Eurogruppen, kommissionen och ECB att öka samordningen av sina åtgärder inom växelkurspolitiken.

16.  Europaparlamentet är medvetet om det inflationstryck som framför allt livsmedels- och energipriserna bidrar till. Parlamentet uppmanar ECB att förstärka sin dialog med de nationella centralbankerna i frågan för att i hög grad arbeta för en global prisstabilitet.

Ledning och effektivt beslutsfattande

17.  Europaparlamentet påminner om den aktuella uppmaningen om ökad transparens i ECB, som skulle resultera i ökad trovärdighet och förutsägbarhet, och uppskattar de förbättringar inom detta område som redan har gjorts. Parlamentet inser i detta sammanhang svårigheterna med att göra protokollen från ECB-rådets möten tillgängliga för allmänheten, eftersom skillnader i individuella ståndpunkter skulle kunna tolkas som ett uttryck för nationella intressen, vilket kan leda till påtryckningar från medlemsstaternas regeringar på ECB-rådets medlemmar. Parlamentet uppmanar ECB att förse parlamentet och allmänheten med en årlig sammanfattning av de åtgärder som vidtagits för att förbättra ECB:s prestationer i enlighet med denna resolution.

18.  Europaparlamentet anser att parlamentets och ECB:s dialog om penningpolitiken har varit en stor framgång och något som bör utvecklas ytterligare. Parlamentet understryker att ECB:s ansvar för de åtgärder som vidtas är av oerhört stor betydelse för förtroendet och därmed stabiliteten på de finansiella marknaderna. Parlamentet anser att det är viktigt för ECB-direktionens och ECB-rådets sammanhållning att de fortsätter att visa tillförsikt utåt. Parlamentet stöder en riktad informationspolitik från ECB mot parlamentet, rådet, kommissionen och Eurogruppen. Parlamentet är besviket över den brist på engagemang som ECB har visat i sina reaktioner på Europaparlamentets resolution av den 12 juli 2007 om ECB:s årsrapport för 2006(3). Parlamentet understryker kraftigt att en förbättring av ECB:s kommunikationspolicy endast får ske samtidigt som självständigheten för ECB och dess organ bevaras.

19.  Europaparlamentet uppmanar ECB att i sina uttalanden i samband med beslut som fattats av dess råd tydligt uppge om man under diskussionerna lätt nådde ett samförstånd eller om det fortfarande fanns meningsskiljaktigheter, eftersom detta skulle ge marknaderna mer information utan att det gemensamma europeiska perspektivet för ECB-rådets beslut skulle påverkas negativt.

20.  Europaparlamentet uppmanar ECB att lägga fram sina idéer om en reformerad struktur för ECB-rådet, eftersom antalet medlemmar i ECB-rådet förväntas överstiga 15 från den 1 januari 2009. Med det ökande antalet länder i euroområdet kommer reformer att bli ännu mer nödvändiga. Parlamentet stöder ECB:s tidigare förslag om att de deltagande medlemsstaternas ekonomiska betydelse bör ses som den viktigaste faktorn för den roterande rösträtten och att antalet beslutsfattare bör hållas lågt för att garantera effektivitet.

21.  Europaparlamentet anser att ECB:s oberoende och förfarandet för utnämning av direktionsledamöter har visat sitt värde. Parlamentet understryker att artikel 112.2 b i EG-fördraget föreskriver att direktionsledamöterna ska utses bland personer vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom den finansiella sektorn är allmänt erkända, och understryker att deras nationalitet bör vara ointressant och att de även i fortsättningen ska bedömas enligt de strikta kriterier som anges i EG-fördraget, till exempel utifrån sina kvalifikationer. Parlamentet anser att den demokratiska ansvarigheten och insynen innan besluten fattas skulle förbättras om rådet utvärderade fler potentiella kandidater och om den kandidat som föreslås av rådet därefter godkänns genom en omröstning i Europaparlamentet.

22.  Europaparlamentet anser att parlamentets roll i utnämningen av direktionsledamöter bör stärkas mot bakgrund av Europeiska centralbankens framtida status enligt Lissabonfördraget. Parlamentet understryker sin villighet att tillsammans med de övriga institutionerna undersöka möjligheterna att förbättra utnämningsförfarandet innan direktionen ska förnyas nästa gång 2010.

23.  Europaparlamentet erkänner den allt viktigare roll som Eurogruppen och dess ordförande spelar för en stor del av den ekonomiska dagordningen inom EU, särskilt den mer formella strukturen och den centrala rollen för samordning av den ekonomiska politiken inom Eurogruppen enligt artikel 136 i EG-fördraget, ändrad genom Lissabonfördraget, även för de medlemsstater som inte ingår i euroområdet. Parlamentet stöder utvecklingen mot ett samfällt agerande av euroområdet i internationella forum, vilket möjliggörs genom artikel 138 i EG-fördraget, ändrad genom Lissabonfördraget, och av Eurogruppens ordförande.

24.  Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan ECB, kommissionen och sektorn för finansiella tjänster vid det framgångsrika införandet av det gemensamma eurobetalningsområdet (SEPA) och STEP-initiativet (Short-Term European Paper). Dessa initiativ utgör positiva bidrag från sektorn för finansiella tjänster, som främjar finansiell integration i Europeiska unionen.

25.  Europaparlamentet välkomnar inledandet av Target 2-operationer och den slutförda övergången till en enda gemensam plattform. Användandet av den enda gemensamma plattformen är ett viktigt steg i riktning mot finansiell integration och minskning av kostnaderna för clearing och avveckling. Parlamentet anser det vara mycket viktigt att ECB nu utarbetar ett förslag till ledningsstruktur för T2S (TARGET2-Securities).

Eurons externa dimension

26.  Europaparlamentet konstaterar att eurons status som internationell valuta stadigt ökar. EU:s representation när det gäller ekonomi och valutafrågor i internationella forum speglar inte euroområdets verkliga ekonomiska betydelse och detta kan ses som ett hinder för ett ökande inflytande i internationella finansiella frågor. Parlamentet uppmanar därför till att konkreta åtgärder vidtas i riktning mot en enhetlig representation för euroområdet vid internationella finansiella institutioner såsom Internationella valutafonden (IMF).

27.  Europaparlamentet uppmuntrar ECB att fortsätta att stärka sin samordningsprocess i internationella finansiella sammanhang. En internationellt högre status för euron kommer att leda till fördelar för euroområdet, vilket kommer att uppmuntra de medlemsstater som för närvarande inte deltar att söka fullt medlemskap.

o
o   o

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Eurogruppen och Europeiska centralbanken.

(1) EGT C 138, 4.5.1998, s. 177. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0058. (3) Antagna texter, P6_TA(2007)0349.