Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Antagna texter
PDF 144kWORD 68k
Torsdagen den 19 februari 2009 - Bryssel Slutlig utgåva
Social ekonomi
P6_TA(2009)0062A6-0015/2009

Europaparlamentets resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin (2008/2250(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 3, 48, 125–130 och 136 i EG-fördraget,

−   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadgan för europeiska kooperativa föreningar(1) , och rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande(2) ,

−   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden(3) ,

−   med beaktande av rådets beslut 2008/618/EG av den 15 juli 2008 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(4) ,

−   med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 januari 2008 om ett förslag till gemensam rapport om social trygghet och social integration 2008 (KOM(2008)0042), det bifogade dokumentet till kommissionens meddelande om ett förslag till en gemensam rapport (SEK(2008)0091), och till den gemensamma rapporten om sysselsättningen 2007/2008, vilken, enligt ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet stödde vid sitt vårmöte den 13–14 mars 2008,

−   med beaktande av sin resolution av den 6 maj 1994 om den alternativa, sociala ekonomin(5) ,

−   med beaktande av sin resolution av den 18 september 1998 om kooperativens betydelse för en ökad sysselsättning bland kvinnor(6) ,

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 17 juni 2008 till förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utslagning (2010)(7) ,

−   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(8) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om främjande av social integration och bekämpning av fattigdom, inbegripet barnfattigdom, inom EU(9) ,

−   med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 februari 2004 om främjande av kooperativa föreningar i Europa (KOM(2004)0018,

−   med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 juni 1997 om att främja volontärorganisationernas roll (KOM(1997)0241) och parlamentets resolution av den 2 juli 1998 om detta(10) ,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 april 2000 "Agera lokalt för sysselsättningen – En lokal dimension i den europeiska sysselsättningsstrategin" (KOM(2000)0196),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 november 2001 om att stärka den lokala dimensionen i den europeiska sysselsättningsstrategin (KOM(2001)0629) och parlamentets resolution av den 4 juli 2002 om detta(11) ,

−   med beaktande av yttrandena från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om den sociala ekonomin, särskilt dem om den sociala ekonomin och inre marknaden(12) , om ekonomisk diversifiering i anslutningsländerna – en roll för småföretagen och den sociala ekonomins företag(13) och om anpassningsförmågan hos små och medelstora företag samt den sociala ekonomins företag med anledning av de krav den ekonomiska dynamiken ställer(14) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 22 april 2008 om volontärarbetets roll för att bidra till ekonomisk och social sammanhållning(15) ,

−   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2006 om en europeisk social modell för framtiden(16) ,

−   med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2008 "En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa" (KOM(2008)0412),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2008 "Ett förnyat engagemang för det sociala Europa: Förstärka den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration" (KOM(2008)0418) och den första tvåårsrapporten av samma datum om sociala tjänster i allmänhetens intresse (SEK(2008)2179/2),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0015/2009), och av följande skäl:

A.  Den europeiska sociala modellen bygger huvudsakligen på tjänster, varor och arbetstillfällen av hög kvalitet som den sociala ekonomin har skapat med stöd av den planerings- och innovationsförmåga som dess initiativtagare har utvecklat.

B.  Den sociala ekonomin bygger på ett socialt paradigm som överensstämmer med den europeiska sociala modellens och välfärdsmodellens grundläggande principer och den spelar i dag en avgörande roll för att bevara och förstärka denna modell genom att reglera produktionen och tillhandahållandet av olika sociala tjänster i allmänhetens intresse.

C.  Man bör därför utgå ifrån de socialekonomiska modellerna för att nå de mål om ekonomisk tillväxt, anställbarhet, utbildning och personlig service som genomsyrar all europeisk politik.

D.  Ett stabilt och framgångsrikt samhälle bygger på mångfald och den sociala ekonomin bidrar aktivt till denna mångfald genom att förbättra och stärka den europeiska sociala modellen och genom att skapa en tydlig näringslivsmodell som gör att den sociala ekonomin kan bidra till en stabil och hållbar tillväxt.

E.  Det råder en stark konsekvens mellan den sociala ekonomins värderingar och EU:s gemensamma mål om social integration. Anständigt arbete, utbildning och återinslussning bör kopplas till den. Den sociala ekonomin har visat sig avsevärt kunna förbättra missgynnade människors sociala ställning (vilket påvisats till exempel av de kooperativ för mikrokrediter som skapats av nobelpristagaren, professor Mohammed Yunus, vilka, samtidigt som de underlättat integrationen i det ekonomiska livet, också gett kvinnor ökat inflytande). Den har också en avsevärd kapacitet för sociala innovationer, vilket utgör ett stöd för personer som är ställda inför svårigheter att själva finna lösningar på sina sociala problem, till exempel i fråga om möjligheterna att förena yrkesliv och familj samt i fråga om jämställdhet, kvaliteten på deras familjeliv och deras förmåga att ta hand om barn, äldre människor och funktionshindrade.

F.  Den sociala ekonomin representerar 10 % av alla europeiska företag, dvs. 2 miljoner företag eller 6 % av den totala sysselsättningen, och har stora möjligheter att skapa och upprätthålla en stabil sysselsättning, i första hand till följd av att dessa verksamheter, på grund av deras beskaffenhet, troligen inte blir utlokaliserade.

G.  Företagen i den sociala ekonomin brukar vara små och medelstora företag som bidrar till en hållbar ekonomisk modell enligt vilken människorna är viktigare än kapitalet. Sådana företag är ofta verksamma på den inre marknaden och behöver därför kunna se till att deras verksamhet följer gällande lag.

H.  Den sociala ekonomin har utvecklats genom särskilda organisatoriska och/eller juridiska bolagsformer, såsom kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar, sociala företag och organisationer, stiftelser och andra former i varje enskild medlemsstat. För den sociala ekonomin används en uppsättning begrepp i de olika medlemsstaterna, såsom "solidaritetsekonomin" och "tredje sektorn" och fastän dessa begrepp inte i alla medlemsstater anses utgöra en del av den sociala ekonomin, finns det motsvarande verksamhetsformer med samma egenskaper överallt i Europeiska unionen.

I.  Vissa organisationsformer i den sociala ekonomin behöver få sin rättsliga ställning erkänd på EU-nivå och hänsyn måste också tas till reglerna på den inre marknaden så att de byråkratiska hindren för erhållande av gemenskapsfinansiering minskas.

J.  Den sociala ekonomin lyfter fram en företagsmodell som varken kan karakteriseras av sin storlek eller av sitt verksamhetsområde, utan av respekten för gemensamma värderingar, nämligen att demokrati och deltagande från andra sociala aktörers sida, människan och de sociala målen ska ta företräde framför vinsten. Den försvarar och tillämpar principerna om solidaritet och ansvar, den förenar de användande medlemmarnas intressen och det allmänna intresset, den låter medlemmarna stå för den demokratiska kontrollen, den har ett frivilligt och öppet medlemskap och en självständig förvaltning och är oberoende gentemot de offentliga myndigheterna och den brukar använda överskotten för att uppnå målen med en hållbar utveckling och tjänster till dess medlemmar, i enlighet med det allmänna intresset.

K.  Trots att den sociala ekonomin och de organisationer den är uppbyggd av är på väg att få en allt större betydelse är den fortfarande föga känd och blir ofta föremål för kritik som bygger på olämpliga tekniska infallsvinklar. Ett av de viktigaste hindren som den sociala ekonomin står inför i EU och i somliga medlemsstater är att dess institutioner är föga synliga, vilket delvis beror på egenheter i de nationella redovisningssystemen.

L.  Europaparlamentets tvärpolitiska arbetsgrupp har gjort ett grundligt arbete.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet understryker att den sociala ekonomin spelar en viktig roll inom den europeiska ekonomin, eftersom den kombinerar lönsamhet och solidaritet skapar kvalitativa arbetstillfällen och stärker den sociala, ekonomiska och regionala sammanhållningen, främjar ett aktivt medborgarskap, solidaritet och en ekonomi med demokratiska värderingar, där människan ställs i centrum, vartill kommer att den stöder en hållbar utveckling och social, miljömässig och teknisk innovation.

2.  Europaparlamentet anser att den sociala ekonomin är viktig, både i kraft av sitt symbolvärde och sina resultat, för att förstärka demokratin i näringslivet och den ekonomiska demokratin.

3.  Europaparlamentet erkänner att den sociala ekonomin kan ha framgång och förverkliga sina inneboende möjligheter, endast om den har möjlighet att dra nytta av lämpliga politiska och rättsliga villkor och verksamhetsförutsättningar, där det tas vederbörlig hänsyn till den rika mångfalden av institutioner inom den sociala ekonomin och deras särdrag.

4.  Europaparlamentet anser att konkurrensreglerna inte borde tillämpas på företagen inom den sociala ekonomin på samma sätt som på andra företag, och att de behöver en trygg rättslig ram som bygger på ett erkännande av deras specifika värderingar för att de ska kunna verka på lika villkor som de andra företagen.

5.  Europaparlamentet understryker att ett ekonomiskt system där företag inom den sociala ekonomin spelar en mer framträdande roll skulle göra oss mindre utsatta för spekulationer på finansmarknaderna, där vissa privata företag inte kontrolleras av aktieägare och tillsynsmyndigheter.

Erkännande av begreppet social ekonomi

6.  Europaparlamentet påpekar att både EG-fördraget och stadgan för europeiska kooperativa föreningar erkänner att företagande utövas i olika former.

7.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen redan flera gånger har erkänt begreppet social ekonomi.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra åtgärder för att främja social ekonomi i all sin nya politik och att försvara den sociala ekonomins tankegång om ett annorlunda företagande, vars drivkraft inte huvudsakligen är ekonomisk lönsamhet, utan social lönsamhet, så att det vid utformningen av rättsliga ramar verkligen tas vederbörlig hänsyn till den sociala ekonomins särdrag.

9.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen och medlemsstaterna bör erkänna den sociala ekonomin och dess aktörer – kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser – i sin lagstiftning och politik. Dessa åtgärder bör inbegripa lättillgängliga krediter, skattelättnader, utveckling av mikrokrediter, införande av europeiska stadgar för föreningar, stiftelser och ömsesidiga bolag, samt behovsanpassad finansiering från EU och incitament för att ge bättre stöd till den sociala ekonomins organisationer som är verksamma i marknadssektorer och icke-marknadssektorer, och som inrättats av samhällsnyttiga skäl.

Rättsligt erkännande: europeiska stadgar för föreningar, stiftelser och ömsesidiga bolag

10.  Europaparlamentet anser att europeiska stadgar för föreningar, stiftelser och ömsesidiga bolag måste erkännas för att trygga likabehandling av företagen inom den sociala ekonomin i lagstiftningen för den inre marknaden. Parlamentet anser att kommissionens tillbakadragande av sina förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en stadga för europeiska föreningar och Europaparlamentets och rådets förordning om en stadga för europeiska ömsesidiga bolag (KOM(1991)0273) är ett allvarligt bakslag för utvecklingen av dessa former av social ekonomi inom Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att granska sitt arbetsprogram i enlighet därmed.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en uppföljning av den genomförbarhetsstudie om stadgan för europeiska stiftelser som var avsedd att offentliggöras i slutet av 2008 och att inleda en konsekvensbedömning om stadgarna för europeiska föreningar och ömsesidiga bolag.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en rättslig ram som erkänner den sociala ekonomins delar.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att bolagsformen "europeiskt privat aktiebolag" blir en företagsform som alla företag kan anta.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta tydliga regler som fastställer vilka företag som lagligt kan verka som företag inom den sociala ekonomin och som inför effektiva rättsliga hinder för att ta sig in, så att bara organisationer som tillhör den sociala ekonomin kan dra nytta av finansiering som är avsedd för företag inom den sociala ekonomin eller från offentliga program som är avsedda att stimulera företag inom den sociala ekonomin.

Statistiskt erkännande

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja upprättandet av nationella statistikregister över företagen i den sociala ekonomin, att för varje institutionell sektor och näringsgren upprätta nationella satelliträkenskaper och att låta dessa uppgifter samlas in av Eurostat, även genom att utnyttja kompetens som finns tillgänglig vid universiteten.

16.  Europaparlamentet påpekar att mätningen av den sociala ekonomin kompletterar mätningen av ideella institutioner och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för att FN:s handbok för ideella organisationer i nationalräkenskapssystemet används och att ta fram satelliträkenskaper som gör att ideella institutioner och organisationer inom den sociala ekonomin blir synliggjorda på ett bättre sätt.

Erkännande som arbetsmarknadspart

17.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för att de led som utgör den sociala ekonomin erkänns i EU:s sociala dialog inom och mellan sektorer och föreslår att både kommissionen och medlemsstaterna med kraft stöder att den sociala ekonomins aktörer tas med i det sociala samrådet och den civila dialogen.

Den sociala ekonomin som viktig aktör för att förverkliga Lissabonstrategins mål

18.  Europaparlamentet understryker att företag och organisationer i den sociala ekonomin bidrar till att stärka företagarandan, förbättrar den demokratiska funktionen i näringslivet och integrerar det sociala ansvaret och främjar en aktiv integration i samhället av utsatta grupper.

19.  Europaparlamentet betonar att arbetsgivarna inom den sociala ekonomin spelar en avgörande roll för återinslussning i arbetslivet och välkomnar deras strävanden att skapa och bibehålla kvalitativa, goda och stabila arbetstillfällen och att investera i sina anställda. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och stärka den sociala ekonomin i dess roll som en god arbetsgivare och att respektera dess särskilda ställning.

20.  Europaparlamentet understryker att den sociala ekonomin bidrar till att korrigera tre viktiga obalanser på arbetsmarknaden, nämligen arbetslöshet, bristande anställningstrygghet och utestängning av de arbetslösa från samhällsliv och arbetsmarknad. Parlamentet konstaterar dessutom att den sociala ekonomin spelar en roll för att förbättra anställbarheten och skapar arbeten som inte brukar utlokaliseras, vilket bidrar till uppnåendet av Lissabonstrategins mål.

21.  Europaparlamentet anser att medlemsstaternas stöd till företag inom den sociala ekonomin måste ses som en reell investering i uppbyggandet av solidaritetsnätverk som kan förstärka samhällets och de lokala myndigheternas roll vid utvecklingen av socialpolitiken.

22.  Europaparlamentet anser att de sociala problemen stämmer till eftertanke, men under nuvarande förhållanden behövs framför allt mera handling. Huvuddelen av de sociala problemen bör angripas med hjälp av lokala lösningar, där man tar itu med konkreta situationer och problem. För att agerandet ska bli effektivt krävs det strikta regler för samordning, vilket kräver ett vittgående samarbete mellan de offentliga myndigheterna och företagen inom den sociala ekonomin.

23.  Europaparlamentet konstaterar att företagen i den sociala ekonomin, genom sin lokala förankring, kan skapa band mellan medborgarna och deras regionala, nationella och europeiska representationsorgan och på så sätt bidra till förvaltning inom EU som ger effekt med tanke på den sociala sammanhållningen. Parlamentet sätter stort värde på de ansträngningar som företag och organisationer i den sociala ekonomin har gjort för att samlas kring samordningsplattformer på EU-nivå.

24.  Europaparlamentet framhåller den sociala ekonomins nyckelroll när det gäller att uppnå målen hållbar tillväxt och full sysselsättning i Lissabonstrategin, eftersom den motverkar de många obalanserna på arbetsmarknaden, framför allt genom att stödja arbetstillfällen för kvinnor, inrätta och tillhandahålla omsorgstjänster i närmiljön (till exempel sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och tjänster med anknytning till social trygghet) förutom att bygga upp och underhålla sociala och ekonomiska strukturer och bidra till lokal utveckling och social sammanhållning.

25.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen bör vidta åtgärder för att inrätta en ram för den sociala ekonomins agenda, eftersom detta skulle stärka konkurrenskraften och innovationsförmågan lokalt och på EU-nivå, i och med att den sociala ekonomin kan skapa stabilitet i starkt konjunkturkänsliga ekonomier genom att, där så är möjligt, omfördela och återinvestera vinster lokalt, främja en företagarvänlig kultur, koppla den ekonomiska verksamheten till de lokala behoven, stödja verksamhet som äventyras (t.ex. hantverk) och skapa socialt kapital.

26.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna och aktörerna inom sektorn att utvärdera och främja kvinnornas roll i den sociala ekonomin, både i kvantitativa termer med tanke på den höga sysselsättningsnivån för kvinnor inom sektorns samtliga områden, inbegripet föreningar och volontärarbete, och när det gäller kvalitet och organisatoriska aspekter av arbete och tillhandahållande av tjänster. Parlamentet oroar sig över att problemet med vertikal segregation finns kvar även inom den sociala ekonomin, vilket begränsar kvinnornas deltagande i beslutsfattandet.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar och lokala myndigheter samt aktörerna inom sektorn att uppmuntra och främja potentiella synergieffekter, som skulle kunna uppnås inom tjänstesektorn mellan aktörer och användare inom den sociala ekonomin, och leda till en högre grad av deltagande, samråd och gemensamt ansvar.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta de faktiska förhållandena för den sociala ekonomin vid översynen av politiken för statligt stöd, med tanke på att små företag och organisationer som är verksamma på lokal nivå har betydande svårigheter att få tillgång till finansiering, särskilt under den pågående ekonomiska och finansiella krisen. Kommissionen uppmanas även att inte förhindra nationell företags- eller skattelagstiftning för till exempel kooperativ inom bank- och distributionssektorn, vars verksamhet grundas på ömsesidighetsprinciperna, företagsdemokrati, överföring av tillgångar mellan generationer, reservernas odelbarhet, solidaritet, arbetsetik och företagsetik.

29.  Europaparlamentet betonar att vissa företag i den sociala ekonomin är mikroföretag eller småföretag som kan sakna de resurser som krävs för att kunna agera på den inre marknaden och delta i nationella program och EU-program, och föreslår att målinriktade främjandeåtgärder och instrument ställs till förfogande för att de bättre ska kunna bidra till en hållbar ekonomisk tillväxt i Europeiska unionen, samt program som kan bidra till att företagen i händelser av kriser i företagsvärlden lättare kan omvandlas till att bli personalägda.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla program för potentiella och befintliga sociala företag, som erbjuder ekonomiskt stöd, information, råd och utbildning och som förenklar startförfarandet (inklusive en minskning av det inledande kapitalbehovet för företag) för att hjälpa dem klara en ekonomi som blir alltmer global och som för närvarande genomgår en finanskris.

31.  Europaparlamentet framhåller att företagen inom den sociala ekonomin stöter på fler svårigheter än stora företag, till exempel med att följa regelverk, erhålla finansiering och få tillgång till ny teknik och information.

32.  Europaparlamentet understryker den sociala ekonomins betydelse för tjänster i allmänhetens intresse och pekar på mervärdet med att upprätta integrerade nätverk mellan offentlig och privat verksamhet, men vill även understryka att detta riskerar att utnyttjas, till exempel i form av att arbete inom den offentliga förvaltningen i kostnadsbesparingssyfte läggs ut på andra, inte minst genom att låta ideella organisationer sköta det arbetet.

33.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att med berörda parter fortsätta sitt arbete med en dialog och ett förtydligande, samt att fortsätta stödja medlemsstaterna när det gäller tjänster och sociala tjänster i allmänhetens intresse och använda metoden med flera olika kriterier.

Nödvändiga resurser för att nå målen

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det som kännetecknar den sociala ekonomin (dess mål, värderingar och arbetsmetoder) beaktas när den europeiska politiken utarbetas och, framför allt, att integrera den sociala ekonomin i sin politik och sina strategier för social och ekonomisk utveckling och företagsutveckling, framför allt i samband med gemenskapslagstiftningen om småföretag för Europa ("Small Business Act" (KOM(2008)0394)). Parlamentet efterlyser konsekvensbedömningar i de fall där den sociala ekonomin berörs och vill att den sociala ekonomins intressen respekteras och ställs i förgrunden. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft kommissionen att återigen undersöka om det skulle gå att inrätta en övergripande tjänsteenhet som skulle arbeta med den sociala ekonomin och knyta samman de berörda generaldirektoraten.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Europeiska övervakningscentrumet för små och medelstora företag i sina undersökningar systematiskt tar med även företag från den sociala ekonomin, samt att lägga fram rekommendationer till stöd för dessa företags verksamhet och utveckling. Parlamentet uppmanar också kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att de socioekonomiska företagen ska kunna knytas till och främjas av det europeiska stödnätverket e-Business.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja små och medelstora organisationer i den sociala ekonomin som strävar efter minskat bidragsberoende och ökad hållbarhet.

37.  Europaparlamentet ber kommissionen att uppmana deltagarna i den sociala ekonomin att gå med i permanenta dialogforum samt att delta i och samarbeta med högnivågrupper med experter som kan förmodas ägna sig åt den sociala ekonomin och uppmanar kommissionen att bidra till en förstärkning av den sociala ekonomins representationsstrukturer på regional, nationell och gemenskapsnivå och att utforma en rättslig ram för att främja ett aktivt partnerskap mellan lokala myndigheter och företag inom den sociala ekonomin.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja dialogen mellan offentliga organ och företrädare för den sociala ekonomin på nationell nivå och gemenskapsnivå för att därigenom skapa ömsesidig förståelse och främja god praxis.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja tankesmedjan på EU-nivå om kooperativa banker, vilken inrättats av sammanslutningen för sektorn, eller andra finansiella tjänster som kunde vara intressanta för organisationer i den sociala ekonomin. Tankesmedjan skulle kunna studera hur dessa specifika ekonomiska organisationer har klarat sig hittills i EU – framför allt under den pågående globala kredit- och finanskrisen – och hur de ska kunna undvika denna typ av risker i framtiden.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om den särskilda budgetposten för den sociala ekonomin åter kunde tas i bruk.

41.  Europaparlamentet vill att det ska inrättas program med uppmuntran till experiment kring nya ekonomiska och sociala modeller, samt initiativ till ramprogram för forskning, genom införande av frågor med anknytning till den sociala ekonomin i ansökningsomgångar för det sjunde ramprogrammet, och en användning av en multiplikator för officiella statistikuppgifter, samt instrument för att mäta den ekonomiska tillväxten utifrån ett kvalitativt och kvantitativt perspektiv.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera en dimension av social ekonomi i den politik som fastställs på gemenskapsnivå och nationell nivå, och i EU-programmen som avser företag inom forskning, innovation, finansiering, regionalutveckling och utvecklingssamarbete, och att stödja inrättandet av utbildningsprogram i social ekonomi för EU-tjänstemän samt för nationella och lokala tjänstemän och se till att företagen inom den sociala ekonomin får tillgång till program och åtgärder för utveckling och yttre förbindelser.

43.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att planera för utbildningsprojekt inom högre utbildning, universitetsutbildning och yrkesutbildning i syfte att skapa medvetenhet om den sociala ekonomin och affärsinitiativ grundade på dess värderingar.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för ökade kunskaper och fackmannainsikter i sektorn för att förstärka den sociala ekonomins roll i strävandena att integrera arbetsmarknaden.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå gemenskapslagstiftning som gör det möjligt att inrätta och vidmakthålla territoriella partnerskap mellan den sociala ekonomiska sektorn och lokala myndigheter och därvid fastställa kriterier för erkännande och stärkande av den sociala ekonomin, för hållbar lokal utveckling och för att främja allmänintresset.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka omständigheter som skulle kunna underlätta investeringar inom den sociala ekonomin, i synnerhet genom investeringsfonder, garanterade lån och av subventioner.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ompröva

   sitt meddelande om främjande av kooperativa föreningar i Europa och förordning (EG) nr 1435/2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar, som avses däri,
   sitt meddelande om att främja föreningar och stiftelser i Europa.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Kommittén för socialt skydd.

(1) EUT L 207, 18.8.2003, s. 1.
(2) EUT L 207, 18.8.2003, s. 25.
(3) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.
(4) EUT L 198, 26.7.2008, s. 47.
(5) EGT C 205, 25.7.1994, s. 481.
(6) EGT C 313, 12.10.1998, s. 234.
(7) Antagna texter, Ρ6_ΤΑ(2008)0286.
(8) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 321.
(9) Antagna texter, Ρ6_ΤΑ(2008)0467.
(10) EGT C 226, 20.7.1998, s. 66.
(11) EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 593.
(12) EGT C 117, 26.4.2000, s. 52.
(13) EUT C 112, 30.4.2004, s. 105.
(14) EUT C 120, 20.5.2005, s. 10.
(15) Antagna texter, P6_TA(2008)0131.
(16) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 141.

Senaste uppdatering: 22 december 2009Rättsligt meddelande