Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2197(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0033/2009

Ingivna texter :

A6-0033/2009

Debatter :

PV 18/02/2009 - 19
CRE 18/02/2009 - 19

Omröstningar :

PV 19/02/2009 - 9.2
CRE 19/02/2009 - 9.2
Röstförklaringar
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0076

Antagna texter
PDF 147kWORD 64k
Torsdagen den 19 februari 2009 - Bryssel
Natos roll i EU:s säkerhetsuppbyggnad
P6_TA(2009)0076A6-0033/2009

Europaparlamentets resolution av den 19 februari 2009 om Natos roll i EU:s säkerhetsuppbyggnad (2008/2197(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av EU:s och Natos gemensamma förklaring av den 16 december 2002,

–   med beaktande av FN-stadgan,

–   med beaktande av Nordatlantiska fördraget, undertecknat i Washington den 4 april 1949,

–   med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen,

–   med beaktande av Lissabonfördraget, undertecknat den 13 december 2007 och ratificerat av det stora flertalet av EU:s medlemsstater,

–   med beaktande av den övergripande ram för EU:s och Natos permanenta förbindelser som EU-rådets generalsekreterare/höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och Natos generalsekreterare ingick den 17 mars 2003,

–   med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin (ESS), som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–   med beaktande av deklarationen från Nordatlantiska rådets toppmöte i Bukarest den 3 april 2008,

–   med beaktande av de rapporter om Europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) som EU-rådets ordförandeskap utfärdade den 11 december 2007 och den 16 juni 2008,

–   med beaktande av sina resolutioner av den 14 april 2005 om den europeiska säkerhetsstrategin(1), av den 16 november 2006 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin inom ramen för ESFP(2), av den 25 april 2007 om de transatlantiska förbindelserna(3), av den 5 juni 2008 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och ESFP(4) och av den 5 juni 2008 om det kommande toppmötet mellan EU och Förenta staterna(5),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0033/2009), och av följande skäl:

A.  EU och Nato är grundade på de gemensamma värderingarna frihet, demokrati, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, och har båda från starten tjänat att undvika krig på europeiskt territorium. Efter valet av Förenta staternas nya president finns ett växande samförstånd på båda sidor av Atlanten om den minskande användbarheten av kärnvapen för att möta dagens hot samt en växande insikt om det brådskande behovet av att minska lagren av kärnvapen i linje med de åtaganden enligt artikel VI i fördraget om icke-spridning av kärnvapen.

B.  Enligt FN-stadgan faller det övergripande ansvaret för internationell fred och säkerhet på FN:s säkerhetsråd. FN-stadgan utgör den rättsliga grunden för upprättandet av Nato. Genom att underteckna Nordatlantiska fördraget bekräftade Natos medlemsstater sin tilltro till FN-stadgans syfte och principer, varmed de åtog sig att i sina internationella förbindelser undvika att tillgripa eller hota med våld på ett sätt som är oförenligt med FN:s syften.

C.  EU:s medlemsstater erkänner att FN-systemet utgör den grundläggande ramen för internationella förbindelser. De står fast vid sitt åtagande att bevara freden och stärka den internationella säkerheten i enlighet med FN-stadgans principer liksom med Helsingforsslutaktens principer och Parisdeklarationens syften, samt att utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. EU:s medlemsstater har som prioritet att reformera och stärka FN som organisation så att denna är kapabel att påta sig sitt ansvar och agera på ett effektivt sätt när det gäller att finna lösningar på globala utmaningar och möta de allvarligaste hoten.

D.  Nato utgör grundplåten för Europas militära säkerhet, och EU har potential att stödja Natos verksamhet så att en tillräcklig förstärkning av den europeiska försvarsförmågan och ett fördjupat samarbete kommer att gagna båda organisationerna.

E.  I den europeiska säkerhetsuppbyggnaden ingår även Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och internationella instrument som avtalet om konventionella styrkor i Europa.

F.  Nato är en mellanstatlig organisation bestående av demokratiska stater som tillämpar principen om att "militären agerar på uppdrag av civila befattningshavare".

G.  Hela 94 procent av EU:s befolkning är medborgare i Natoländer, 21 av EU:s 27 medlemsstater ingår i Nato, 21 av Natos 26 medlemsstater är medlemsstater i EU, och Turkiet, medlem i Nato sedan länge, är kandidatland för anslutning till EU.

H.  Under 2007 och 2008 fattade Europeiska rådet viktiga beslut inom ramen för ESFP i syfte att ytterligare förbättra sin operativa kapacitet. Det mycket emotsedda ikraftträdandet av Lissabonfördraget kommer att medföra viktiga innovationer inom ESFP som innebär att samarbetet inom Europa på detta område kommer att bli mer sammanhängande och effektivt.

I.  EU och Nato måste förbättra sitt samarbete och göra det möjligt för båda organisationerna att utnyttja sina tillgångar på bästa sätt och säkerställa effektivt samarbete genom att få slut på käbblet institutionerna emellan.

J.  Även om Nato utgör forumet för diskussioner mellan – och den struktur som förväntas bli utnyttjad i militära gemensamma operationer med bidrag från – europeiska och amerikanska allierade faller det slutliga ansvaret för fred och säkerhet på Förenta nationerna.

K.  De styrkor och den utrustning som är öronmärkta för ESFP-uppdrag är närmast identiska med dem som är öronmärkta för Nato-uppdrag.

L.  Nato deltar inte som helhet i ESFP-operationer. Vid genomförandet av sådana operationer har EU att välja mellan att utnyttja Natos tillgångar och styrkor, genom de så kallade "Berlin plus"-arrangemangen, eller inte.

M.  Samarbetet mellan EU och Nato inom ramen för "Berlin plus"-arrangemangen har hitintills inte fungerat tillfredsställande på grund av olösta problem som den omständigheten att vissa Natoländer inte är medlemmar i EU reser.

N.  Utanför ramen för "Berlin plus"-arrangemangen bör Nato och EU se till att krishanteringen fungerar på ett effektivt sätt, och samarbetet bör förbättras när det gäller att identifiera det bästa möjliga sättet att bemöta kriser som de i Afghanistan och Kosovo.

O.  EU och Nato bör eftersträva att ytterligare förbättra sina ömsesidiga förbindelser, varvid EU bör göra mer för att involvera europeiska Natoallierade utanför EU mer i ESFP, medan Nato bör uppmuntra EU-medlemsstater som inte ingår i Nato att i högre grad delta i diskussionerna mellan de båda organisationerna. Förbindelserna mellan EU och Förenta staterna bör stärkas.

P.  Natos och EU:s utvidgningsprocesser, även om de skiljer sig år, bör förstärka varandra för att säkerställa stabilitet och välstånd på den europeiska kontinenten.

Q.  En viktig beståndsdel i samarbetet mellan EU och Nato är det stöd som ges för nationella ansträngningar att utveckla och leverera militär kapacitet för krishantering på ett sätt som stärker båda parter, vilket i sin tur kommer den grundläggande uppgiften att försvara medlemsstaternas territorium och säkerhetsintressen till godo.

R.  Den synergi som EU och Nato uppnår inom den militära kapacitetsuppbyggnaden på vissa områden skulle kunna förbättras genom gemensamma pilotprojekt.

S.  Europas gemensamma försvar bygger på en kombination av konventionella och kärnvapenbestyckade styrkor som borde ha anpassats på ett mer genomgripande sätt till en säkerhetssituation som är stadd i förändring.

T.  Såväl EU som Nato är i färd med att se över sina respektive säkerhetsstrategier (ESS respektive förklaringen om alliansens säkerhet).

U.  Lissabonfördraget innebär en förpliktelse för samtliga medlemsstater att bidra med civila och militära resurser till ESFP, skapar utrymme för ett permanent strukturerat försvarssamarbete inom en grupp initiativstater, innebär ett åtagande av medlemsstaterna att gradvisst förbättra sin militära kapacitet, utvidgar Europeiska försvarsbyråns roll, ålägger medlemsstaterna en skyldighet att bistå varandra i händelse av angrepp (utan att detta påverkar vissa medlemsstaters neutralitet eller medlemskap i Nato), utvidgar EU:s mål (de s.k. Petersbergsuppdragen) till att omfatta kampen mot terrorismen och, slutligen, förutsätter en ömsesidig solidaritet i händelse av terroristangrepp eller naturkatastrofer.

Strategisk översyn

1.  Europaparlamentet betonar att EU:s samtliga politiska strategier måste vara fullständigt förenliga med internationell rätt.

2.  Europaparlamentet understryker att det grundläggande syftet med Europeiska unionen är att skapa fred såväl inom som utom de egna gränserna, genom att hålla fast vid en effektiv multilateralism och vid FN-stadgans bokstav och anda. Parlamentet konstaterar att en effektiv säkerhetsstrategi stärker demokratin och skyddet av de grundläggande rättigheterna, medan en ineffektiv säkerhetspolitik tvärtom leder till meningslöst mänskligt lidande. Parlamentet anser att EU:s förmåga att skapa fred förutsätter att man utvecklar rätt säkerhetsstrategi eller säkerhetspolitik och att denna omfattar en förmåga till självständigt handlande och en effektiv och kompletterande relation till Nato.

3.  Europaparlamentet uppmanar därför EU att fortsätta att genomföra uppdrag och samtidigt se till att ESFP ger mer hållbara resultat, för att därigenom förebygga konflikter, främja stabilitet och göra hjälpinsatser där de behövs, på grundval av ett samförstånd mellan EU:s medlemsstater eller genom någon form av strukturellt samarbete. Parlamentet anser att EU och Nato behöver anstränga sig ytterligare för att utveckla en samordnad och övergripande krishanteringsstrategi.

4.  Europaparlamentet inser att den mångfald av intressen som måste rymmas inom en union med 27 medlemsstater - dvs. EU:s mosaikliknande sammansättning - är unik och ger EU en möjlighet att ingripa, medla och ge assistans i olika delar av världen. Parlamentet anser att EU:s nuvarande instrument för krishantering bör vidareutvecklas, och hoppas att EU-medlemsstateras nuvarande militära kapacitet kommer att bli mer integrerad, kostnadseffektiv och slagkraftig eftersom det är det enda sättet för unionen att samla tilltäckligt med styrkor för att utnyttja sina unika förmågor när det gäller konfliktförebyggande och konfliktlösning och komplettera sitt breda utbud av civila krishanteringsmekanismer.

5.  Europaparlamentet förespråkar starkt att EU:s medlemsstater visar större solidaritet mot varandra när det gäller att utveckla gemensamma säkerhets- och försvarsstrategier.

6.  Europaparlamentet är övertygat om att ett starkt och livskraftigt europeisk-atlantisk partnerskap är den bästa garanten för säkerhet och stabilitet i Europa liksom för respekten för principerna om demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstaten och god samhällsstyrning.

7.  Europaparlamentet är övertygat om att demokratiska friheter och rättsstatsprincipen är svaret på människors förhoppningar runt om i världen. Parlamentet anser att inget land bör nekas ett sådant perspektiv eftersom alla människor har rätt att leva i en demokrati där rättsstatsprincipen råder.

8.  Europaparlamentet välkomnar uppdateringen av ESS som ett led i EU:s engagemang för att definiera och skydda europeiska säkerhetsintressen och stärka den effektiva multilateralismen, och därmed utrusta EU med en strategi för att möta de utmaningar som det nya seklet reser. Parlamentet konstaterar att ett genuint, omfattande och demokratiskt samförstånd om samarbete mellan EU och Nato är en grundförutsättning för att denna strategi ska kunna genomföras med utgångspunkt i ett samförstånd mellan EU och Förenta staterna som speglar de gemensamma värderingar, målsättningar och prioriteringar som dessa två demokratier delar, och som innebär att företräde måste ges åt de mänskliga rättigheterna och den internationella rätten.

9.  Europaparlamentet understryker att detta har blivit allt viktigare i ljuset av utvecklingen i Kaukasus på senare tid, den nya utvecklingen i Europa i fråga om Natos roll, ledarskiftet i Förenta staterna och den översyn av Natos strategiska grundpremisser som ska inledas.

10.  Europaparlamentet kräver att de samtidiga översynerna av EU:s och Natos säkerhetsstrategier inte bara bör komplettera utan även kopplas till varandra genom att i båda beakta vilka faktiska möjligheter som den andre erbjuder.

11.  Europaparlamentet anser att både Nato och EU bör som ett långsiktigt och gemensamt mål åta sig att skapa en tryggare värld för såväl medlemsstaternas medborgare som världen i övrigt i enlighet med FN-stadgans bokstav och anda, och de bör också verka aktivt för att förebygga och reagera på massgrymheter och regionala konflikter som fortsätter att orsaka stort mänskligt lidande.

12.  Europaparlamentet insisterar på att alla demokratier bör stå enade i ansträngningarna att skapa stabilitet och fred under FN:s överinseende.

13.  Europaparlamentet inser att säkerhet och utveckling är ömsesidigt beroende av varandra och att det inte finns någon tydlig ordningsföljd för de steg som måste tas för att få till stånd en hållbar utveckling i konfliktområden, och påpekar att i praktiken kommer alla instrument till användning parallellt med varandra. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att forska vidare kring betydelsen av den ordning i vilken militära och civila insatser ska göras i konfliktområden och att inlemma resultaten av detta arbete i sin säkerhets- och utvecklingspolitik.

Förhållandet mellan Nato och EU:s säkerhetsuppbyggnad

14.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som Nato har spelat och fortsätter att spela i Europas säkerhetsuppbyggnad. Parlamentet konstaterar att för majoriteten av EU:s medlemsstater, som även är medlemmar i Nato, utgör alliansen fortfarande grunden för deras kollektiva försvar, och att hela Europas säkerhet, oavsett dess enskilda medlemsstaters ställningstaganden, fortfarande gynnas av att den transatlantiska alliansen upprätthålls. Parlamentet anser därför att EU:s framtida kollektiva försvar i möjligaste mån bör ske i samarbete med Nato. Parlamentet anser vidare att Förenta staterna och EU måste intensifiera sina bilaterala förbindelser och utvidga dem till att omfatta frågor som rör fred och säkerhet.

15.  Europaparlamentet anser att hoten mot säkerheten i dagens värld alltmer präglas av företeelser som internationell terrorism, spridning av massförstörelsevapen, sönderfallande stater, konflikter i dödläge, organiserad brottslighet, it-hot, miljöförstöring och därmed förbundna säkerhetshot, naturkatastrofer samt andra hot som alla kräver ett ännu närmare partnerskap och ett fokus på en förstärkning av EU:s och Natos viktigaste kapaciteter och på större samordning av planering, teknik, utrustning och utbildning.

16.  Europaparlamentet understryker att ESFP:s växande betydelse innebär att EU är bättre rustat att möta det nya seklets säkerhetshot, inte minst genom gemensamma civil-militära operationer och krishanteringsåtgärder, från krisförebyggande verksamhet till reform av säkerhetssektorn, polisreformer samt rättsliga och militära åtgärder.

17.  Europaparlamentet anser att EU och Nato skulle kunna stärka varandra genom att undvika konkurrens och utveckla ett närmare samarbete i samband med krishanteringsinsatser utifrån en praktisk arbetsfördelning. Parlamentet anser att ett beslut om vilken organisation som bör sätta in trupper bör baseras på den politiska vilja som uttrycks av båda organisationerna, på operativa behov och politisk legitimitet på fältet samt på organisationernas förmåga att bringa fred och stabilitet. Parlamentet konstaterar att samarbete för att utveckla en ny ESS och Natos nya strategiska koncept är en förutsättning för att detta mål ska kunna uppnås.

18.  Europaparlamentet anser att EU måste utveckla sin egen säkerhets- och försvarskapacitet, vilket kommer att möjliggöra en bättre fördelning av bördorna med icke-europeiska allierade och ett lämpligt svar på de utmaningar och hot på säkerhetsområdet som endast rör EU:s medlemsstater.

19.  Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla instrumenten för sin säkerhetsstrategi inbegripet åtgärder för att förebygga diplomatiska kriser och även ekonomiskt stöd och utvecklingsstöd, civil kapacitet när det gäller stabilisering och återuppbyggnad samt militära medel. Parlamentet anser dessutom att "mjuk" makt bör användas på ett strategiskt sätt i EU:s grannskap.

20.  Europaparlamentet konstaterar att "Berlin plus"-arrangemangen, som gör det möjligt för EU att använda Natos tillgångar och styrkor, måste förbättras för att ge de två organisationerna möjlighet att ingripa och på ett effektivt sätt bistå i pågående kriser som kräver en civil-militär insats på flera områden. Parlamentet anser därför det nödvändigt att ytterligare fördjupa samarbetet mellan Nato och EU genom att inrätta permanenta samarbetsstrukturer, samtidigt som man respekterar de båda organisationernas oberoende och självständiga karaktär och inte utesluter ett deltagande av alla Natomedlemmar och alla EU-medlemsstater som vill involveras på detta sätt.

21.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att inte längre hindra samarbetet mellan EU och Nato.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU att, i arbetet med att ta fram en vitbok om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, även bedöma samstämdheten i EU:s yttre operationer, särskilt när det gäller samarbetet med andra internationella partner i krisområden.

Samarbete mellan Nato och EU i säkerhets- och försvarsfrågor

23.  Europaparlamentet välkomnar eftertryckligt det franska initiativet att formellt återansluta landet till Natos militära strukturer liksom det franska ordförandeskapets ansträngningar inom Europeiska rådet att föra EU och Nato närmare varandra som svar på de nya säkerhetsutmaningarna. Parlamentet välkomnar det franska ordförandeskapets ansträngningar för att nå fram till ett antagande av konkreta initiativ för att slå samman delar av Europas militära kapacitet. Parlamentet välkomnar även Förenta staternas positiva inställning till tanken att befästa EU:s försvarskapacitet.

24.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna i båda organisationer att inta en mer flexibel, målorienterad och pragmatisk hållning till genomförandet av partnerskapet mellan EU och Nato. Parlamentet stöder därför den franska regeringens förslag om att upprätta systematiska kontakter mellan generalsekreterarna för Nato och EU:s råd, särskilt för att förhindra förvirring på de platser där EU och Nato arbetar sida vid sida i olika uppdrag men med samma mål och i samma insatsområde, som i Kosovo och Afghanistan.

25.  Europaparlamentet betonar att EU är en mycket viktig Natopartner. En förklaring till detta är att EU på ett specifikt sätt kombinerar tillgängliga instrument såsom civila operationer, sanktioner, humanitärt bistånd, utvecklings- och handelspolitik och politisk dialog. Parlamentet uppmanar därför EU och Nato att öka sina ansträngningar för att skapa en ram för integrerat samarbete, i avvaktan på ratificeringen av Lissabonfördraget.

26.  Europaparlamentet inser att det är av central vikt att på ett bättre sätt slå samman underrättelseverksamheten bland Natos allierade och EU:s partner.

27.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s medborgare stöder uppdrag som syftar till att minska mänskligt lidande i konfliktområden. Parlamentet konstaterar att medborgarna vet för lite om EU:s och Natos uppdrag och syftena med dessa, och uppmanar därför EU och Nato att för allmänheten bättre förklara sina uppdrag och den roll som dessa uppdrag spelar när det gäller att skapa säkerhet och stabilitet i hela världen.

28.  Europaparlamentet konstaterar att såväl Nato som Europeiska unionen bör koncentrera sig på att stärka sin grundläggande kapacitet, förbättra kompatibiliteten och samordna sina doktriner, planer, tekniker, utrustning och övningsmetoder för att därmed stärka samarbetet.

EU:s operationshögkvarter

29.  Europaparlamentet stöder inrättandet av ett permanent EU-operationshögkvarter, med kommissionens vice ordförande/den höge representanten som ansvarig, med uppdrag att bland annat planera och genomföra militära ESFP-insatser.

30.  Europaparlamentet understryker att erfarenhet från EU:s operationer visar att en ständig planerings- och ledningskapacitet för EU:s operationer skulle öka dessa operationers effektivitet och trovärdighet. Parlamentet erinrar, med hänvisning till EU:s inriktning på civila-militära insatser, att ett sådant organ inte skulle innebära en dubblering av befintlig kapacitet. Parlamentet erinrar vidare att Natos högkvarter i första hand är inriktat på militär planläggning medan EU har expertkunnande i planering och genomförande av civila, militära och civila-militära operationer som ingen annan global aktör för nuvarande är i stånd att genomföra framgångsrikt.

31.  Europaparlamentet understryker att ett EU-operationshögkvarter bör komplettera Natos nuvarande ledningsstruktur och att det inte skulle undergräva Natos transatlantiska sammanhållning.

32.  Europaparlamentet anser att det är lämpligt att varje EU-medlemsstat som är medlem i Nato slår fast, i samförstånd med Nato, vilka styrkor som bara får utplaceras i EU-operationer, så att man förhindrar att en utplacering av detta slag blockeras av Natomedlemmar som inte är EU-medlemsstater. Parlamentet anser att man bör undvika överlappningar i samband med användningen av dessa styrkor.

Kapaciteter och militära utgifter

33.  Europaparlamentet anser att den utmaning som EU och Nato står inför är att finna sätt för båda att utnyttja en och samma uppsättning nationella resurser i fråga om personal och militär kapacitet. Parlamentet uppmanar EU och Nato att se till att dessa begränsade resurser utnyttjas på bästa sätt för att möta dagens svåra utmaningar, undvika dubbelarbete och främja samstämdhet. Parlamentet anser att strategisk flygtransport, för att ta ett exempel på en relativt begränsad och dyr operativ tillgång, är ett område som bör erbjuda möjligheter för samarbete mellan EU och Nato. Parlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att slå samman, dela och gemensamt utveckla militär kapacitet för att undvika resursslöseri, skapa stordriftsfördelar och stärka den europeiska försvars- och industriteknikbasen.

34.  Europaparlamentet anser att utöver ett mycket mer effektivt utnyttjande av militära resurser är en bättre och mer effektiv samordning av försvarsinvesteringar i EU:s medlemsstater, för att kunna utnyttja samverkanseffekterna, av central betydelse för den europeiska säkerheten. Parlamentet efterlyser en betydande ökning av andelen gemensamma kostnader i alla Natos och EU:s militära operationer. Parlamentet pekar på de avsevärda skillnader som råder, både vad gäller försvarsutgifternas omfattning och effektivitet, mellan de europeiska Natoländerna, å ena sidan, och Förenta staterna, å andra sidan. Parlamentet uppmanar EU att eftersträva en mer rättvis fördelning av bördorna på global nivå, och uppmanar även Förenta staterna att visa större vilja att samråda med sina europeiska allierade i frågor som rör fred och säkerhet.

35.  Europaparlamentet inser att Europeiska försvarsbyrån, som stärks genom Lissabonfördraget, i hög grad kan bidra till en kostnadseffektiv upphandling och till en förbättrad interoperabilitet för krigsmaterielen.

Förenligheten mellan Nato och EU:s medlemsstater

36.  Europaparlamentet insisterar på att alla EU:s medlemsstater utan undantag måste närvara vid de gemensamma mötena mellan EU och Nato. Parlamentet understryker att enighet om värderingar och säkerhetsarrangemang är av största vikt när det gäller att garantera fred, stabilitet och välstånd i Europa.

37.  Europaparlamentet föreslår att de med Nato allierade länder som kandiderar till EU-medlemskap bör göras mer delaktiga i arbetet med den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och Europeiska försvarsbyrån.

38.  Europaparlamentet konstaterar att de kompatibilitetsproblem som icke-medlemskap i EU/medlemskap i Nato liksom icke-medlemskap i Nato/medlemskap i EU reser måste lösas så att de inte skapar hinder för samarbetet mellan EU och Nato.

39.  Europaparlamentet beklagar framför allt att tvisten mellan Turkiet och Cypern fortsätter att allvarligt hämma utvecklingen av samarbetet mellan EU och Nato, dels eftersom Turkiet vägrar att låta Cypern delta i ESFP-uppdrag som omfattar underrättelser och resurser från Nato, dels eftersom Cypern därför vägrar att låta Turkiet delta i ESFP:s övergripande utveckling i en utsträckning som står i rimlig proportion till Turkiets militära betydelse och strategiska vikt för Europa och den transatlantiska alliansen.

40.  Europaparlamentet uppmuntrar Cypern att i sin egenskap av EU-medlemsstat se över sitt politiska ställningstagande till sitt medlemskap i programmet "Partnerskap för fred". Parlamentet uppmanar Natos medlemsstater att avstå från att lägga in veto för att hindra EU-medlemsstater från att bli medlemmar i Nato.

41.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att Natoländerna vid sitt toppmöte i Bukarest gav erkännande åt det bidrag som ett starkare och mer kapabelt Europa tillför, och att alliansen lämnar dörren öppen för framtida utvidgningar. Parlamentet konstaterar att för de länder öster om EU som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken är en politik som ger ett europeiskt perspektiv, liksom det östra partnerskapsprojektet, av mycket stor betydelse, inte minst för deras demokratiska och rättsstatliga utveckling.

42.  Europaparlamentet anser att varje land bör dömas efter egen förtjänst när det gäller framtida utvidgningar av Nato. Av hänsyn till Europas säkerhetsintressen skulle parlamentet emellertid motsätta sig att organisationen utvidgas till att omfatta ett land där ett medlemskap inte har folkets stöd eller där det finns allvarliga olösta territoriella konflikter med grannländerna.

43.  Europaparlamentet konstaterar att medlemskap i både EU och Nato är realistiska och kompatibla mål, om än på längre sikt, för många av EU:s grannländer.

44.  Europaparlamentet anser att EU och Nato måste upprätthålla en realistisk och uppriktig dialog med Ryssland, inbegripet om mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, regional säkerhet, energi, robotförsvar, icke-spridning av massförstörelsevapen, begränsning av väpnade styrkor och rymdpolitik. Parlamentet anser att om och när Ryssland blir ett i verklig mening demokratiskt land, som avvisar militära hot för att sätta politisk press på sina grannar, skulle samarbetet mellan Ryssland och EU kunna fördjupas till en grad som saknar motstycke, inbegripet när det gäller Rysslands utsikter till medlemskap i alla europeisk-atlantiska partnerskap.

45.  Europaparlamentet hoppas att Natos kommande toppmöte i Strasbourg och Kehl för att fira alliansens sextioårsjubileum kommer att göra det möjligt att föryngra alliansen och stärka dess förbindelser med Europeiska unionen.

o
o   o

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU-medlemsstaternas och Nato-ländernas parlament, Natos parlamentariska församling och till FN:s, Natos, OSSE:s och Europarådets generalsekreterare.

(1) EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 580.
(2) EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 334.
(3) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 670.
(4) Antagna texter, P6_TA(2008)0255.
(5) Antagna texter, P6_TA(2008)0256.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy