Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2012/2222(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0049/2013

Ingivna texter :

A7-0049/2013

Debatter :

PV 11/03/2013 - 25
CRE 11/03/2013 - 25

Omröstningar :

PV 12/03/2013 - 10.9

Antagna texter :

P7_TA(2013)0076

Antagna texter
PDF 142kWORD 32k
Tisdagen den 12 mars 2013 - Strasbourg Slutlig utgåva
Finansieringen av EU:s samarbete med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna under perioden 2014–2020
P7_TA(2013)0076A7-0049/2013

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2013 om förberedelse av den fleråriga finansieringsramen för finansieringen av EU:s samarbete med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna under perioden 2014–2020 (elfte Europeiska utvecklingsfonden) (2012/2222(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Cotonouavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, av den 23 juni 2000(1) ,

–  med beaktande av fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och beslutet av den 27 november 2001(2) (ULT-beslutet) om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med EU (förutvarande EG),

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (COM(2012)0362), vilket antogs av kommissionen den 16 juli 2012 och som nu är föremål för förhandlingar i rådet,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 december 2011 Förberedelse av den fleråriga finansieringsramen för finansieringen av EU:s samarbete med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna under perioden 2014–2020 (elfte Europeiska utvecklingsfonden) (COM(2011)0837),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2011 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 juni 2001 Handlingsprogram för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i gemenskapens utvecklingssamarbete (COM(2001)0295),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2012 En grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser (COM(2012)0492),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2011 En budget för Europa 2020 (COM(2011)0500),

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling av den 20 december 2005 liksom av den europeiska färdplanen för utveckling och dess riktlinjer,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd av den 18 december 2007,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 29 juni 2012 och den 15 oktober 2012,

–  med beaktande av artikel 32 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerades av EU den 23 december 2010,

–  med beaktande av den gemensamma AVS–EU-församlingens resolution om inkludering av funktionshindrade personer i utvecklingsländer (ACP EU/100.954/11),

–   med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet (2010–2015),

–   med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0049/2013), och av följande skäl:

A.  Det interna avtalet för tionde EUF löper ut den 31 december 2013, och kommissionen har i sitt meddelande (COM(2011)0837) inkluderat ett utkast till internt avtal som ska ersätta det befintliga avtalet från och med den 1 januari 2014.

B.  Detta utkast till internt avtal för perioden 2014–2020 är för närvarande under förhandling i rådet. Parlamentet är dock inte knutet till denna förhandling. Ingenting hindrar emellertid parlamentet från att utarbeta ett initiativbetänkande om elfte EUF på grundval av kommissionens meddelande med förslaget till internt avtal.

C.  Kommissionen har inte för avsikt att införliva EUF i budgeten 2014 utan först från och med 2021, vilket är mycket beklagligt. Detta införlivande bör dock redan nu börja förberedas så att det inte leder till en minskning av de resurser som anslås till AVS-EU-partnerskapet och till utvecklingsbistånd i allmänhet.

D.  Tillräckliga medel måste anslås till elfte EUF så att unionen kan infria internationellt överenskomna utvecklingsåtaganden och avsätta 0,7 procent av BNP till utvecklingsbistånd och därigenom bidra till förverkligandet av millennieutvecklingsmålen.

E.  Det framgår av framstegsrapporterna om millennieutvecklingsmålen att utvecklingstakten varierar och framför allt att målen för mödrars och barns hälsa inte kommer att uppnås 2015 i de flesta AVS-länder.

F.  De finansiella förslag för perioden 2014–2020 som för närvarande diskuteras i rådet är oroande för den europeiska utvecklingspolitikens framtid och även för de utomeuropeiska ländernas och territoriernas (ULT) associering till EU.

G.  Trots att många viktiga förbättringar ännu återstår att göra blir EU-biståndet allt effektivare. Unionens insatser för den internationella solidariteten stöds av över tre fjärdedelar av EU:s invånare.

H.  Innovativ finansiering är nödvändig för att öka det offentliga utvecklingsbiståndet genom att säkerställa att företags- och finanssektorn ger ett mer rättvist bidrag.

I.  Givarna måste sluta kräva att partnerländerna ska respektera principen om egenansvar samtidigt som de tar ifrån dem den finansiering som de behöver för att befästa sina institutioner och tjänster för allmänheten.

J.  Utvecklingsländerna måste genast införa ett skattesystem som baseras på deras medborgares förmåga att bidra.

K.  I sitt meddelande om en agenda för förändring önskar kommissionen tillämpa principen om differentiering vid tilldelningen av den europeiska utvecklingspolitikens medel – där en del utgörs av elfte EUF – och den inför principerna om tematisk koncentration och utnyttjande av en blandning av bidrag och lån, liksom stöd till den privata sektorn.

L.  I det europeiska samförståndet om utveckling och i Cotonouavtalet erkänns den centrala roll som det civila samhällets organisationer och de lokala och regionala myndigheterna spelar för att bekämpa fattigdom och främja god styrning.

M.  Den särskilda situationen i ULT, som brottas med andra typer av problem än AVS-länderna, erkänns i förslaget till ULT-beslut. ULT bör därför inte längre omfattas av EUF utan av ett särskilt finansieringsinstrument som ingår i EU:s budget.

N.  Enligt partnerskapsavtal 2000/483/EG mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000, ska kvinnors situation och jämställdhetsfrågor systematiskt beaktas inom alla områden, politiska såväl som ekonomiska och sociala.

O.  I EU:s handlingsplan bekräftas hur viktigt det är att kvinnor är delaktiga, att det finns ett jämställdhetsperspektiv för utvecklingen i EU:s partnerländer och att millennieutvecklingsmålen uppnås. Ett av EU:s prioriterade insatsområden i ”förändringsprogrammet” är jämställdhet.

Elfte EUF:s mål

1.  Europaparlamentet påminner om att de främsta målen, såväl för EU:s utvecklingspolitik (enligt artikel 208 i EUF-fördraget) som för Cotonouavtalet och det europeiska samförståndet om utveckling, är att minska och på sikt utrota fattigdomen. Parlamentet trycker således på att minst 90 procent av de medel som anslås till elfte EUF för AVS-länderna ska uppfylla de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd (ODA) som fastställts av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd.

2.  Europaparlamentet anser att det för att uppnå detta mål är nödvändigt att fördubbla insatserna för de millennieutvecklingsmål där minst framsteg har skett, särskilt de som avser grundläggande sociala rättigheter och jämställdhet, vilket anges i artiklarna 22, 25 och 31 i Cotonouavtalet. Parlamentet bekräftar sitt stöd till initiativet och avtalen avseende millennieutvecklingsmålen, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i samförstånd med AVS-länderna, anslå 20 procent av elfte EUF för tillhandahållande av grundläggande sociala tjänster, särskilt på områdena hälsa och grundutbildning, i syfte att förverkliga millennieutvecklingsmål 2, 3, 4, 5 och 6 och fullgöra andra internationellt ingångna förpliktelser avseende utveckling. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang att de genusrelaterade resultatindikatorer som föreslagits i handlingsprogrammet för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i unionens utvecklingssamarbete tillämpas på elfte EUF och dess planering för att se till att åtgärder vidtas i rätt tid och att främjande av jämställdhet på lämpligt sätt införs i alla program och följs upp.

3.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och partnerländerna att prioritera stöd till en förstärkning av hälso- och sjukvårdssystemen för att garantera tillgång till grundläggande mödra- och barnhälsovård och reproduktiv hälsovård, och att särskilt lägga vikt vid de fattigaste befolkningsgrupperna och kampen mot hiv/aids, med tanke på att framstegen med dessa millennieutvecklingsmål inte har motsvarat förväntningarna i många AVS-länder.

4.  Europaparlamentet anser att det för att nå detta mål är viktigt att inbegripa de mest utsatta grupperna i samhället, bland annat kvinnor, barn och personer med funktionsnedsättning, i alla projekt som syftar till fattigdomsbekämpning, under såväl planerings- som genomförande- och utvärderingsfasen.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens vilja att agera mer strategiskt och samordnat när det gäller frågor om socialt skydd i utvecklingsländer och efterlyser att man i elfte EUF utarbetar en integrerad politik för socialt skydd i partnerskap med AVS-länderna, där man även beaktar stöd till grundläggande mekanismer som att införa en miniminivå för socialt skydd.

Främjande av ekonomisk och social utveckling i de utomeuropeiska länderna och territorierna

6.  Europaparlamentet påminner om att EUF inte bara finansierar partnerskapet AVS-EU utan även associeringen av ULT med EU, vilken utgörs av tjugosex ULT.

7.  Europaparlamentet välkomnar att man i förslaget till ULT-beslut erkänner behovet av att upprätta ett nytt och varaktigt ULT-partnerskap som är inriktat på följande fyra nya mål:

   Att stärka ULT:s konkurrenskraft.
   Att stärka deras anpassningsförmåga.
   Att minska deras sårbarhet.
   Att främja deras samarbete med andra partner.

8.  Europaparlamentet beklagar att det inte finns ett särskilt finansieringsinstrument för ULT som är integrerat i unionens budget så att demokratisk kontroll och öppenhet möjliggörs när det gäller de medel som anslås för detta ändamål.

9.  Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning mellan de yttersta randområdena, AVS-länderna och de tredjeländer som gränsar till ULT liksom ett samordnat utnyttjande av de olika finansieringsinstrument som gäller dessa regioner och länder, samt ökade möjligheter för ULT och de yttersta randområdena att i egenskap av observatörer delta vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens sammanträden, om inte annat följer av församlingens interna bestämmelser.

Budgetbaserad finansiering och finansieringsram

10.  Europaparlamentet kräver än en gång att EUF ska integreras i budgeten under nästa programplaneringsperiod och automatiskt från och med 2021 med fullständig överförelse till utgiftsområde 4 i den fleråriga budgetramen (”Europa i världen”), eftersom detta skulle leda till ett effektivare främjande av unionens prioriteringar och tematiska stöd och förbättra den demokratiska kontrollen, synligheten och förutsebarheten samt samstämmigheten i samband med EU:s åtgärder som världens största givare av utvecklingsbistånd.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra vad som behövs för att under bästa möjliga förutsättningar införliva EUF i budgeten och att regelbundet informera parlamentet och nära samråda med AVS-länderna så att de görs delaktiga i det framtida genomförandet av EUF.

12.  Europaparlamentet välkomnar att fördelningsnycklarna för medlemsstaternas bidrag till elfte EUF närmar sig dem som gäller för unionens budget och att planeringsperioden för elfte EUF nu löper lika länge som genomförandeplanen för EU:s fleråriga budgetram.

13.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att totalt avsätta 30 319 000 000 euro (2011 års priser) till elfte EUF. Parlamentet ser gärna att de belopp som avsätts för elfte EUF och för övriga samarbetsinstrument, bl.a. instrumentet för utvecklingssamarbete, gör det möjligt för EU att behålla sitt offentliga utvecklingsbistånd på dagens nivåer eller till och med höja det och på det sättet bidra till att medlemsstaterna kan uppnå sitt gemensamma mål att avsätta 0,7 procent av BNP till offentligt utvecklingsbistånd.

14.  Europaparlamentet understryker att det behövs en kraftig satsning på att minska risken för katastrofer i de utvecklingsprogram som finansieras av EUF, eftersom risken att drabbas av en katastrof är mycket stor i en del AVS-länder. Parlamentet understryker att denna satsning är nödvändig för att minska behoven till följd av katastrofsituationer och öka AVS-ländernas motståndskraft.

15.  Europaparlamentet beklagar djupt det avtal som medlemsstaterna slöt den 8 februari 2013, som inbegriper en minskning för elfte EUF på 11 procent i enlighet med det förslag som kommissionen lade fram i juli 2012. Parlamentet understryker hur motsägelsefullt det är att rådet å ena sidan upprepar sitt åtagande om att senast 2015 nå de mål som fastställts för utvecklingsbiståndet och att de delar av medlemsstaternas och unionens budgetar som är avsedda för internationell solidaritet å andra sidan kraftigt beskärs.

16.  Eftersom EU och dess medlemsstater är de främsta givarna av offentligt utvecklingsbistånd anser Europaparlamentet att de, om de genomför sådana budgetnedskärningar, måste bära det huvudsakliga ansvaret om målet att halvera fattigdomen i världen inte har uppnåtts 2015.

17.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att ha en unionsbudget som motsvarar de utmaningar som ska mötas, i synnerhet i kristider, eftersom den möjliggör finansieringar som medlemsstaterna inte har råd med, särskilt i fråga om utvecklingsfinansiering. I detta hänseende och för att unionens budget inte längre bara ska handla om nivåerna på betalningsbemyndiganden uttrycker parlamentet en stark önskan om att det måste skapas egna resurser, t.ex. en skatt på finansiella transaktioner.

18.  Oavsett vilka fördelningsnycklar och belopp som slutligen väljs för elfte EUF anser Europaparlamentet att det belopp som avsätts för ULT vid fördelningen av det sammanlagda anslaget till EUF bör vara detsamma som det som kommissionen föreslagit.

19.  Europaparlamentet önskar att den andel av resurserna som anslås för AVS-interna och regionala program i elfte EUF ska vara densamma som i tionde EUF, samtidigt som man garanterar resurser som inte anslås och som kan utnyttjas på ett flexibelt sätt och säkerställer att dessa resurser i största möjliga utsträckning kompletterar det framtida panafrikanska program som planeras inom ramen för det framtida instrumentet för utvecklingssamarbete. Dessa resurser kommer delvis att gå till att finansiera den nya ordningen för att dämpa externa chocker med gränsöverskridande verkan (särskilt finanskriser, livsmedelskriser och humanitära kriser) som kan drabba AVS-länderna, samt till humanitärt katastrofbistånd. Parlamentet understryker vikten av dessa program som bidrar till att stärka AVS-ländernas förmåga att förbereda sig för chocker, deras motståndskraft och samordningen mellan katastrofbistånd och bistånd för återuppbyggnad och utveckling.

20.  Europaparlamentet anser att cirka 5 procent av elfte EUF:s resurser bör anslås för kommissionens stödutgifter så att man kan garantera en effektiv förvaltning av instrumentet.

Reform av den europeiska utvecklingspolitiken och elfte EUF

21.  Europaparlamentet påminner om att Cotonouavtalet fortfarande ska vara den viktigaste referensramen för elfte EUF.

22.  Europaparlamentet anser att genomförandet av principen om differentiering vid tilldelningen av elfte EUF:s resurser bara kan fungera i praktiken om denna princip vägs upp av ett sårbarhetsindex som kompletterar BNP-kriteriet, som sammanställer ett nationellt index för fattigdomsbedömning och ojämlikhet och som beaktar den särskilda situation som kännetecknar små östater under utveckling, i enlighet med artikel 2 sista strecksatsen i Cotonouavtalet. Parlamentet påminner om att den pågående täta politiska dialogen är en förutsättning för att AVS-partnerna ska acceptera denna princip.

23.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att tillämpningen av principen om differentiering är en viktig faktor inom ramen för den politiska dialogen som gör att AVS-länder inom kategorin medelinkomstländer och högre medelinkomstländer kan utvecklas i riktning mot en välfärdsstat och att en nationell fördelningspolitik liksom strategier för bekämpning av fattigdom och ojämlikheter kan utformas.

24.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att bibehålla alla nationella anslag till elfte EUF på sina nuvarande nivåer, eftersom det europeiska utvecklingsbiståndet fortfarande kan ha ett avgörande genomslag i vissa AVS-länder i kategorin medelinkomstländer och högre medelinkomstländer, till stöd för reformer för att minska ojämlikheterna.

25.  Europaparlamentet anser att differentieringen även måste ta hänsyn till den särskilda situationen i instabila länder, med utgångspunkt i principen att konsekvenserna för befolkningen i en sönderfallen stat är mycket negativa och utraderar uppnådda utvecklingsframsteg. Parlamentet understryker att det kostar mycket mer och tar längre tid att återupprätta rättsstatsprincipen i en sönderfallen stat än att utöka stödet till länder som betecknas som instabila, och betonar i detta sammanhang att Sahelområdet och Afrikas horn bör uppmärksammas särskilt inom ramen för elfte EUF:s programplanering.

26.  Europaparlamentet konstaterar att agendan för förändring innehåller nya förslag, framför allt kombinationen av lån och bidrag samt stöd till den privata sektorn. Parlamentet bekräftar att man vid utnyttjandet av dessa mekanismer i första hand bör sikta på att få bort medborgarna i utvecklingsländerna från fattigdom och biståndsberoende och på att bidra till att stärka den privata sektorn i AVS-länderna för att undvika en obalanserad utveckling och tillväxt. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om resultaten av den undersökning som den nyligen beställt om den privata sektorns medverkan i utvecklingen och utvidgningen av verksamheter som avser kombinationer av bidrag och lån från unionen.

27.  Europaparlamentet erkänner att de nya finansieringsformerna, bland annat kombinationer av bidrag och lån, har tydliga fördelar i en situation där det råder brist på offentliga medel. Parlamentet uppmanar ändå kommissionen och Europeiska investeringsbanken att genomföra ingående och oberoende konsekvensundersökningar för att mäta hur dessa nya finansieringsmetoder påverkar fattigdomsminskningen, miljön m.m. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att ”Results Measurement Framework” (REM) nyligen införts. REM är ett index som gör det möjligt för Europeiska investeringsbanken att mäta utvecklingsresultaten av alla sina insatser utanför EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra riktlinjer och exakta kriterier som klargör de principer som bör vägleda urvalet av projekt vid införandet av dessa nya verktyg. Parlamentet efterlyser slutligen en ökad samverkan mellan de verksamheter som bedrivs av kommissionen, Europeiska investeringsbanken och andra europeiska bilaterala finansieringsinstitutioner, exempelvis utvecklingsbanker, vilka bättre måste komplettera varandra.

28.  Europaparlamentet är medvetet om vikten av att stödja den privata sektorn, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag i AVS-länderna, för att främja skapande av välstånd och ett gynnsamt företagsklimat så att en mer allomfattande och hållbar tillväxt som kan minska fattigdomen blir möjlig.

29.  Europaparlamentet noterar införandet av en EU-plattform för externt samarbete och utveckling, där parlamentet är observatör, som ska lämna riktlinjer för gemensamma mekanismer där befintliga bidrag och lån kombineras. Parlamentet anser att varken det civila samhället eller Europeiska investeringsbanken är tillräckligt involverade i denna nya struktur. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att direkt knyta det civila samhället till plattformens arbete och att i styrningen av plattformen erkänna Europeiska investeringsbankens unika roll som EU:s finansieringsinstitution.

30.  Europaparlamentet noterar den tematiska koncentration som kommissionen föreslår i sin agenda för förändring. Parlamentet betonar att koncentrationen inte får ska på bekostnad av de särskilda behoven i vissa länder, och påpekar att demokratiskt egenansvar är avgörande för att garantera biståndets effektivitet, samt betonar att formuleringen av de sektorer som de vägledande nationella programmen ska inrikta sig på därför bör präglas av flexibilitet och dialog mellan alla utvecklingsaktörer, inbegripet företrädare för det civila samhället och lokala myndigheter.

31.  Europaparlamentet kräver att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution om inkludering av funktionshindrade personer i utvecklingsländer genomförs utan dröjsmål, särskilt artiklarna 19–22, så att elfte EUF blir allomfattande och tillgänglig för alla.

32.  Europaparlamentet välkomnar att FN-initiativet Hållbar energi för alla får ett starkt stöd från unionen med upp till 500 miljoner euro i tionde EUF och önskar att denna insats ska fortsätta under elfte EUF.

33.  Europaparlamentet välkomnar att jordbruk, framför allt stöd till familjejordbruk, tillhör de prioriterade områdena i EU:s framtida utvecklingspolitik. Parlamentet erinrar om AVS-ländernas åtagande i Maputodeklarationen om att satsa 10 procent av sina nationella budgetinkomster på jordbruk och landsbygdsutveckling, vilket inte har infriats i särskilt hög grad.

34.  Europaparlamentet framhåller att den tematiska koncentrationen inte får äventyra det allmänna budgetstödet, som bör göra det möjligt att öka förutsättningarna för god förvaltning av de offentliga finanserna i mottagarländerna. Parlamentet önskar att detta verktyg får en fortsatt framskjuten ställning i elfte EUF, samtidigt som dialogen om de mänskliga rättigheterna mellan kommissionen och AVS-länderna stärks.

Demokratisk kontroll

35.  Europaparlamentet noterar att kommissionen frivilligt åtagit sig att informera parlamentet om strategidokument för elfte EUF, men beklagar att parlamentet saknar konkreta befogenheter när det gäller de åtgärder som kommissionen därigenom vidtar. Parlamentet påminner bland annat även om den centrala roll som den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen i enlighet med artikel 17 i Cotonouavtalet, särskilt punkt 2 tredje strecksatsen i den artikeln, kan spela i den demokratiska kontrollen av alla strategidokument för EUF.

36.  Europaparlamentet erinrar om betydelsen av att respektera principen om ”demokratiskt egenansvar”, som definieras i programmet för biståndseffektivitet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att fortsätta sitt stöd för att stärka kapaciteten hos AVS-ländernas nationella parlament och revisionsrätter och informera det civila samhället. AVS-länderna uppmanas samtidigt att mer aktivt involvera sina parlament så att det sker en demokratisk kontroll i efterhand av utbetalningen av de medel som föreskrivs i de nationella strategidokumenten. I detta sammanhang välkomnar parlamentet det ovärderliga arbete som har gjorts av byrån för främjande av parlamentarisk demokrati. Parlamentet rekommenderar likaså att samtliga ministerier deltar i diskussionerna mellan den nationella utanordnaren och berörd EU-delegation så att dessa handlingar ger en fullständig bedömning av de nationella utvecklingsbehoven.

37.  Europaparlamentet anser att insyn och redovisningsskyldighet är viktigt då medel från EUF-fonderna fördelas och de finansierade projekten övervakas, inklusive vid direkt stöd till nationella budgetar.

38.  Europaparlamentet betonar det viktiga arbete som det civila samhällets organisationer och de lokala och regionala myndigheterna bidrar med när det gäller att tillhandahålla grundläggande tjänster, utöva demokratisk kontroll, stödja marginaliserade grupper och främja mänskliga rättigheter och jämställdhet, och uppmanar kommissionen och AVS-länderna att konsultera dessa organisationer och myndigheter vid planeringen och att verka i nära samarbete med dem vid genomförandet och utvärderingen av elfte EUF i enlighet med artiklarna 2, 6 och 70 i Cotonouavtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sina delrapporter om uppföljningen av elfte EUF ta med ett avsnitt som beskriver de samråd som unionens delegationer har hållit med det civila samhällets organisationer och de lokala och regionala myndigheterna på nationell nivå.

Utvecklingseffektivitet

39.  Europaparlamentet bekräftar fördelarna med gemensam biståndsplanering för unionen och dess medlemsstater, något som gör det möjligt att öka den europeiska utvecklingspolitikens synlighet, genomslag och effektivitet, samtidigt som man undviker dubbelarbete och slöseri. Parlamentet understryker emellertid att reglerna i den gemensamma ramen för fleråriga programplaner behöver fördjupas och förtydligas. Parlamentet framhåller den huvudroll som EU-delegationerna kan spela för att bidra till ännu större öppenhet i processen, framför allt genom att engagera inte bara förvaltningarna utan även icke-statliga aktörer i de berörda mottagarländerna.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strikt följa artikel 19 c första stycket i bilaga IV till Cotonouavtalet, där respekt för sociala och miljömässiga regler ställs som villkor för deltagande i offentlig upphandling som finansieras via elfte EUF i AVS-länderna, i syfte att främja principerna om hållbar utveckling och företagens sociala ansvar.

41.  Europaparlamentet understryker att fattigdomsbekämpningen och främjandet av utvecklingseffektivitet i synnerhet är beroende av förmågan att mobilisera inkomster på nationell nivå, vilket innebär att införandet av effektiva och rättvisa skatteuppbördssystem måste prioriteras inom partnerskapet AVS-EU, i syfte att förbättra skatteuppbörden och förhindra skatteflykt och utnyttjandet av skatteparadis.

42.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Det framtida upplägget för budgetstödet från EU till tredjeländer . Parlamentet påminner om betydelsen av artikel 96 i Cotonouavtalet som gör det möjligt att dra in stödet till ett land om detta bryter mot avtalets principer.

43.  Europaparlamentet påminner om att budgetstödet innebär många fördelar, bland annat ökat ansvar, mer exakt resultatutvärdering, bättre samordning mellan olika politikområden, bättre förutsebarhet och maximalt utnyttjande av medlen till direkt nytta för medborgarna.

44.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att man inte betraktar kvinnor som en utsatt befolkningsgrupp, utan som drivfjäder inom utvecklingspolitiken. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att kvinnor spelar en nyckelroll i frågor om nutrition och en tryggad livsmedelsförsörjning, inte minst eftersom kvinnorna svarar för 80 % av jordbruket i Afrika, fastän det fortfarande är sällsynt att de äger den mark som de odlar. Parlamentet framhåller även att kvinnor har visat sig vara skickliga på att lösa problem och konflikter och uppmanar därför kommissionen och AVS-länderna att utöka kvinnornas roll i aktions- och arbetsgrupper.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa de resultatindikatorer som upprättats i EU:s handlingsplan för jämställdhet mellan könen och ökad delaktighet för kvinnor i utvecklingssamarbetet.

   46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för hur långt man har kommit i arbetet med att tillämpa EU:s handlingsplan för jämställdhet mellan könen och ökad delaktighet för kvinnor i utvecklingssamarbetet.

o
o   o

   47. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten liksom till EU-medlemsstaternas och, i förekommande fall, AVS-ländernas och ULT:s regeringar och parlament.

(1) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. Avtalet reviderades i Luxemburg den 25 juni 2005 (EUT L 287, 28.10.2005, s. 4) och i Ouagadougou den 22 juni 2010 (EUT L 287, 4.11.2010, s. 3).
(2) EGT L 314, 30.11.2001, s. 1. Beslutet ändrat genom beslut 2007/249/EG (EUT L 109, 26.4.2007, s. 33).

Senaste uppdatering: 10 december 2014Rättsligt meddelande