Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2013/2152(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0418/2013

Ingivna texter :

A7-0418/2013

Debatter :

PV 10/12/2013 - 19
CRE 10/12/2013 - 19

Omröstningar :

PV 11/12/2013 - 4.24
CRE 11/12/2013 - 4.24

Antagna texter :

P7_TA(2013)0575

Antagna texter
PDF 230kWORD 131k
Onsdagen den 11 december 2013 - Strasbourg Slutlig utgåva
Mänskliga rättigheter i världen 2012 och EU:s politik på området
P7_TA(2013)0575A7-0418/2013

Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012 och Europeiska unionens politik på området (2013/2152(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000 (A/Res/55/2) och generalförsamlingens relevanta resolutioner,

–  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012, som antogs av rådet den 6 juni 2013,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2012 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011 och Europeiska unionens politik på området(1) ,

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (11855/2012), som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2012 om översynen av EU:s strategi för mänskliga rättigheter(2) ,

–  med beaktande av rådets beslut 2012/440/Gusp av den 25 juli 2012 om utnämning av Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter(3) ,

–  med beaktande av sin rekommendation av den 13 juni 2012 till rådet om EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter(4) ,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 maj 2012 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring ,

–  med beaktande av sin rekommendation av den 13 juni 2013 till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och kommissionen om översynen 2013 av Europeiska utrikestjänstens organisation och funktionssätt(5) ,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt(6) ,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten och av parlamentets rekommendation av den 13 juni 2013 till rådet om förslaget till EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten,

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer för att främja och skydda fullständiga mänskliga rättigheter för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för dialoger om mänskliga rättigheter, som antogs av rådet den 13 december 2001 och ändrades den 19 januari 2009,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer(7) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2013 om det tjugoandra mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(8) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter(9) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(10) ,

–  med beaktande av de gemensamma meddelandena från kommissionen och den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 20 mars 2013 Den europeiska grannskapspolitiken: Mot ett stärkt partnerskap (JOIN(2013)4) och av den 25 maj 2011 Ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303),

–  med beaktande av strategidokumentet för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) 2011–2013 och kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen 2014–2020 (COM(2011)0844),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 29 mars 2012 till rådet om närmare bestämmelser för ett eventuellt inrättande av ett europeiskt initiativ för demokrati(11) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare(12) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering(13) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(14) ,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 67/176 av den 20 december 2012 om ett moratorium för tillämpningen av dödsstraff,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 (2000), 1820 (2008), 1888 (2009), 1889 (2009), 1960 (2010) och 2106 (2013) om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av rapporten om EU-indikatorer för den övergripande strategin för EU:s genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs av rådet den 13 maj 2011,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner om barnets rättigheter, senast resolutionen av den 4 april 2012 (66/141),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(15) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför(16) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal(17) ,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0418/2013), och av följande skäl:

A.  Olika övergångsprocesser, bland annat folkmobiliseringar, konflikter och situationer efter konflikter samt fastlåsta övergångsprocesser i auktoritära länder, har medfört större utmaningar när det gäller EU:s politik till stöd för mänskliga rättigheter och demokrati i världen. Enligt EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012 måste EU fortsätta att utveckla flexibla politiska åtgärder. EU:s mest grundläggande politiska val gäller förmågan och den politiska beslutsamheten att hålla fast vid EU:s grundläggande värderingar i utmanande tider när andra politiska mål och intressen gör sig gällande.

B.  Rättsväsende, rättsstat, ansvar, insyn och redovisningsskyldighet, kamp mot straffrihet, rättvisa rättegångar och oberoende domstolar är grundläggande beståndsdelar i skyddet av de mänskliga rättigheterna.

C.  Genom artikel 21 i EU-fördraget stärktes EU:s åtagande att verka i internationella sammanhang på grundval av principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för mänsklig värdighet, principerna om jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i FN-stadgan, i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och i folkrätten.

D.  De politiska Köpenhamnskriterierna om stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter är fortfarande grundläggande för utvidgningsprocessen.

E.  Mobiliseringarna i Arabvärlden fick EU att erkänna sitt misslyckande med tidigare politik och engagera sig i en ”mer för mer”-strategi i översynen av grannskapspolitiken, som grundas på ett åtagande att ”anpassa EU-stödet till partnerländerna efter deras framsteg med att genomföra politiska reformer och bygga upp en djupgående demokrati”, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med fria och rättvisa val, förenings-, yttrande- och mötesfrihet, en fri press och fria medier, rättsstatsprincipen tillämpad av en oberoende domarkår samt rätten till tankefrihet, samvetsfrihet samt religions- och trosfrihet.

F.  I rådets slutsatser om kommissionens agenda för förändring av EU:s utvecklingspolitik, som antogs i maj 2012, anges tydligt att ”stöd till partner [kommer] att anpassas till deras utvecklingsmässiga situation, åtaganden och framsteg när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer”. I EU:s senaste gemensamma ståndpunkt vid högnivåforumet om biståndseffektivitet fastställdes att det fortlöpande bör hänvisas till ”demokratiskt ägarskap”, där partnerländerna ansvarar för att främja en gynnsam miljö för det civila samhället och för att stärka parlamentens, lokala myndigheters, nationella revisionsinstitutioners och fria mediers roll.

G.  I juni 2012 antog rådet en strategisk ram och en handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, enligt vilka EU:s institutioner ska uppnå flera konkreta politiska mål. I juli 2012 inrättade rådet befattningen och utsåg EU:s första tematiska särskilda representant för mänskliga rättigheter. Förfarandet för att anta en ny handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som ska träda i kraft i januari 2015 när den nuvarande handlingsplanen löper ut, måste inledas våren 2014.

H.  I oktober 2012 inrättades det europeiska initiativet för demokrati med det huvudsakliga målet att lämna bidrag direkt till demokratiaktivister eller organisationer som kämpar för en övergång till demokrati i EU:s grannskap och i andra länder.

I.  Inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (Europeiska utrikestjänsten) åtföljdes av försäkringar om att stöd till mänskliga rättigheter och demokrati skulle löpa som en röd tråd genom EU:s nya diplomattjänst. Nätverket av EU-delegationer runt om i världen ger vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (vice ordföranden/den höga representanten) nya möjligheter att genomföra EU:s politik för mänskliga rättigheter.

J.  I sina resolutioner om den förra årsrapporten och om översynen av EU:s strategi för mänskliga rättigheter (som båda antogs i december 2012) betonade parlamentet att det fanns behov av att reformera de egna insatserna för att integrera mänskliga rättigheter i sina åtgärder samt följa upp sina brådskande resolutioner som fördömer brott mot demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

K.  Europaparlamentets Eurobarometerundersökning av den allmänna opinionen, som genomfördes i EU:s 27 medlemsstater i november och december 2012, visar återigen att skyddet av de mänskliga rättigheterna är och förblir den viktigaste värderingen i européernas ögon. Ett trovärdigt genomförande av EU:s fastställda åtaganden om stöd för mänskliga rättigheter och demokrati i unionens externa politik är avgörande för att upprätthålla den allmänna trovärdigheten för EU:s utrikespolitik.

L.  I november 2012 tilldelades Europeiska unionen Nobelpriset för sina insatser för fred och försoning, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa.

Allmänt

1.  Europaparlamentet anser att de mänskliga rättigheterna står i centrum för EU:s förbindelser med alla tredjeländer, däribland dess strategiska partner. Parlamentet betonar att EU:s politik för mänskliga rättigheter alltid måste vara förenlig med skyldigheterna enligt fördraget, säkerställa förenlighet i inrikes- och utrikespolitiken och undvika dubbelmoral i utrikespolitiken. Parlamentet uppmanar därför till antagande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om mänskliga rättigheter och strategiska partner, vilket skulle innebära att en gemensam minimigräns fastställs för medlemsstaterna och EU:s tjänstemän i fråga om de människorättsproblem som de måste ta upp med sina strategiska partner.

2.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och Europeiska utrikestjänsten att fullfölja dessa åtaganden och att integrera mänskliga rättigheter och demokrati i EU:s förbindelser med sina partner, även på högsta politiska nivå, genom att utnyttja alla EU:s relevanta utrikespolitiska instrument.

3.  Europaparlamentet betonar det civila samhällets stora betydelse när det gäller skydd och främjande av demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att säkra ett nära samarbete och partnerskap med det civila samhället, inbegripet människorättsförsvarare. Parlamentet anser också att EU bör agera med hela sin tyngd för att stödja alla förespråkare för mänskliga rättigheter, demokrati, frihet och öppenhet i hela världen.

4.  Europaparlamentet inser att EU-institutionerna och alla medlemsstater på ett öppet och ansvarsfullt sätt bör inta en fast och enhetlig hållning mot människorättsbrott över hela världen. Parlamentet anser att EU bör tala med en röst när unionen konfronteras med fall av upprepade människorättsbrott och se till att dess budskap når fram till såväl korrumperade regeringar som befolkningar. Parlamentet uppmanar rådet (utrikes frågor) att hålla en årlig offentlig debatt om mänskliga rättigheter.

5.  Europaparlamentet påminner om sitt beslut att vara nära anknutet till och rådfrågas om genomförandet av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati.

EU:s årsrapport 2012

6.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012. Parlamentet förväntar sig ett ständigt engagemang från vice ordföranden/den höga representanten, med regelbundna rapporter till parlamentet. Parlamentet efterlyser aktiva och konstruktiva diskussioner bland EU:s institutioner när man utarbetar framtida rapporter för att bättre synliggöra EU:s verksamhet på detta område.

7.  Europaparlamentet anser att årsrapporten bör bli ett avgörande verktyg för kommunikation och diskussion om EU:s verksamhet inom området för mänskliga rättigheter och demokrati. Därför är det välkommet att vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten förbundit sig att använda EU:s årsrapporter som rapporter om genomförandet av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati.

8.  Europaparlamentet noterar att det i årsrapporten hänvisas till åtgärder av Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att inkludera mer djupgående analyser, särskilt när det gäller hans roll i genomförandet av den strategiska ramen och handlingsplanen, för att ge en lämplig beskrivning av hans roll och verksamhet.

9.  Europaparlamentet erkänner de insatser som gjorts för att förteckna EU:s olika åtgärder för att stödja mänskliga rättigheter och demokrati i landsrapporterna, vilket ger en mängd information om EU-institutionernas arbete runt om i världen. Parlamentet beklagar dock att landsrapporterna fortfarande förefaller sakna en systematisk, tydlig och enhetlig ram som skulle möjliggöra en mer noggrann analys av EU-åtgärdernas inverkan och effektivitet.

10.  Europaparlamentet upprepar sin uppfattning att landsrapporterna bör förbättras ytterligare och återspegla genomförandet av landstrategierna för mänskliga rättigheter och därför hänvisa till särskilda riktmärken som grundas på en uppsättning indikatorer för att bedöma både positiva och negativa tendenser, utvärdera effektiviteten av EU:s åtgärder och motivera en anpassning av EU-stödets nivåer med hänsyn till framstegen när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer.

11.  Europaparlamentet välkomnar insatserna för att ta med parlamentets verksamhet i årsrapporten, uppmanar till användning av resultaten av parlamentets arbete och kapacitet, bl.a. talrika undersökningar och analyser utförda på uppdrag av parlamentet, och uppmanar bestämt vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att rapportera om de EU-åtgärder som har vidtagits för att följa upp parlamentets resolutioner, medräknat brådskande resolutioner om brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet efterlyser fortlöpande information och samarbete mellan parlamentet och EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, särskilt i akuta situationer.

12.  Europaparlamentet välkomnar EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012, eftersom den åskådliggör EU:s insatser för att främja integreringen av mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati och goda styrelseformer i utvecklingspolitiken och de utvecklingspolitiska styrmedlen.

Ram för EU-politiken

Strategisk ram och handlingsplan

13.  Europaparlamentet upprepar sin uppskattning för EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati som en viktig milstolpe när det gäller att införa och integrera mänskliga rättigheter i EU:s alla utrikespolitiska strategier. Parlamentet understryker behovet av allmänt samförstånd och bättre samordning av EU:s politik för mänskliga rättigheter mellan EU:s institutioner och medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att stärka sina insatser för att öka ansvarskänslan för denna handlingsplan bland medlemsstaterna. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att införliva en avdelning om handlingsplanens genomförande i årsrapporten.

14.  Europaparlamentet betonar den mycket stora betydelsen av att de åtaganden som anges både i den strategiska ramen och i handlingsplanen genomförs på ett effektivt och trovärdigt sätt. Parlamentet påpekar att trovärdighet kräver lämpliga resurser för en engagerad politik för mänskliga rättigheter och konsekvent integrering på hög politisk nivå, till exempel vid minister- och toppmöten med tredjeländer, inbegripet strategiska partner.

15.  Europaparlamentet beklagar att ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter till stor del fortfarande åsidosätts i EU:s politik för mänskliga rättigheter, vilket strider mot EU:s uttalade åtagande för rättigheters odelbarhet och ömsesidiga beroende. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att utöka sina insatser i denna riktning, inbegripet inom området för arbetsrelaterade och sociala rättigheter.

16.  Europaparlamentet konstaterar att den nuvarande handlingsplanen löper ut i slutet av 2014 och förväntar sig att vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten vid lämplig tidpunkt inleder en översyn och samråder med medlemsstaterna, kommissionen, parlamentet och det civila samhället, så att en ny handlingsplan kan antas och träda i kraft i januari 2015.

Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter

17.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av det mandat som man tilldelat EU:s första särskilda representant för mänskliga rättigheter (EU:s särskilda representant). Parlamentet uppmanar den särskilda representanten att öka synligheten, integreringen, konsekvensen, samstämmigheten och effektiviteten hos EU:s politik för mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors rättigheter och alla minoriteters rättigheter, samt att hitta rätt balans mellan tyst och offentlig diplomati när han utför sitt uppdrag. Parlamentet rekommenderar på nytt att EU:s särskilda representant lämnar en regelbunden rapport om sin verksamhet till parlamentet, förtydligar sina tematiska och geografiska prioriteringar och ser till att de frågor som parlamentet behandlar följs upp.

18.  Europaparlamentet lovordar EU:s särskilda representant för den öppna dialogen med parlamentet och det civila samhället, vilken innebär införande av en viktig praxis som bör fortsätta och förstärkas för att säkra korrekt insyn och ansvarsskyldighet. Parlamentet välkomnar den särskilda representantens samarbete med regionala organ och i multilaterala forum samt uppmanar honom att ytterligare utöka denna verksamhet.

19.  Europaparlamentet välkomnar att samarbetet med EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter ingick i mandatet för EU:s särskilda representant för Sahel och uppmanar rådet och vice ordföranden/den höga representanten att även införa denna praxis när det gäller uppdrag för EU:s framtida geografiska särskilda representanter.

EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter

20.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s riktlinjer om religions- och trosfrihet samt om de mänskliga rättigheterna för hbti-personer, men påminner Europeiska utrikestjänsten om att respektera god interinstitutionell praxis och samarbeta vid lämplig tidpunkt med berörda politiska organ inom parlamentet när man utarbetar nya eller ser över befintliga strategiska verktyg, t.ex. riktlinjer. Parlamentet påminner om sin rekommendation till rådet om riktlinjer om religions- och trosfriheten, där parlamentet föreslog en ambitiös uppsättning instrument med förslag avseende det praktiska genomförandet av riktlinjerna för att nå betydande framsteg i fråga om skyddet och främjandet av denna grundläggande och universella frihet. Parlamentet lovordar den praxis som Europeiska utrikestjänsten och rådet har antagit för att se över och granska äldre riktlinjer samt uppmanar Europeiska utrikestjänsten att anta ett strängare översynsförfarande som innefattar djupgående samråd med berörda aktörer för att man ska kunna anpassa sig till förändrade förutsättningar.

21.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och rådet att särskilt uppmärksamma frågan om korrekta genomförandeplaner för riktlinjerna och rekommenderar ytterligare utbildning och information för personalen vid Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer samt för medlemsstaternas diplomater. Parlamentet är särskilt oroat över det bristfälliga genomförandet av riktlinjerna om internationell humanitär rätt och riktlinjerna om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling.

Människorättsdialoger med tredjeländer

22.  Europaparlamentet noterar de fortgående svårigheterna att nå konkreta framsteg i flera av EU:s människorättsrelaterade dialoger och samråd. Parlamentet uppmanar EU att försöka hitta nya sätt att göra dialogerna med problemländer mer meningsfulla och understryker behovet av att förespråka en bestämd, ambitiös och öppen människorättspolitik i samband med dessa dialoger. Därför uppmanas EU att dra tydliga politiska slutsatser i de fall där människorättsdialogen inte är konstruktiv och att i samband med sådana fall eller i samband med upprepade människorättsbrott lägga större tonvikt på politisk dialog, démarcher och offentlig diplomati. Parlamentet avråder också från att leda bort diskussionerna om mänskliga rättigheter från politiska högnivådialoger.

23.  Europaparlamentet anser att dialoger och samråd om mänskliga rättigheter bör stärka och stödja det civila samhället, människorättsförsvarare, fackföreningar, journalister, advokater och parlamentsledamöter som sätter sig emot och bestrider brott på hemmaplan och kräver att deras rättigheter ska respekteras. Parlamentet uppmanar EU att se till att dialoger och samråd om mänskliga rättigheter är omfattande och åtföljs av tydliga allmänna riktmärken utifrån vilka resultaten kan mätas på ett objektivt sätt.

24.  Europaparlamentet påminner om att korruption inom den offentliga och privata sektorn vidmakthåller och förvärrar orättvisor och diskriminering i fråga om åtnjutandet av medborgerliga, politiska, ekonomiska eller sociala och kulturella rättigheter. Parlamentet betonar att det är bevisat att korruption och människorättsbrott även handlar om maktmissbruk, brist på ansvar och olika former av diskriminering. Parlamentet kräver så omfattande ansvar och insyn som möjligt när det gäller bistånd till tredjeland och offentliga budgetar i anslutning till EU:s budget och bistånd till tredjeland.

Landstrategier för mänskliga rättigheter och kontaktpunkter för mänskliga rättigheter

25.  Europaparlamentet noterar Europeiska utrikestjänstens ansträngningar för att slutföra den första omgången av EU:s landstrategier för mänskliga rättigheter. Parlamentet upprepar sitt stöd för målet att ge EU-delegationen och medlemsstaternas ambassader på ort och ställe ansvar för landstrategin medan kvaliteten säkras på central nivå. Parlamentet beklagar emellertid avsaknaden av öppenhet i fråga om landstrategiernas innehåll och upprepar att man bör offentliggöra åtminstone de viktigaste åtgärdsområdena i varje enskild landstrategi, och att parlamentet bör ha tillgång till dessa strategier för att en lämplig granskning ska kunna göras. Parlamentet uppmuntrar EU att göra en offentlig bedömning av de lärdomar som har dragits under den första omgången av EU:s landstrategier för mänskliga rättigheter och att fastställa bästa praxis inför nästa omgång.

26.  Europaparlamentet välkomnar det nätverk för kontaktpunkter för mänskliga rättigheter inom EU-delegationerna som nu nästan har färdigställts. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att utarbeta en plan för hur nätverket kan utnyttjas på bästa sätt. Parlamentet uppmanar EU‑delegationerna att offentliggöra kontaktuppgifter till alla kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och EU:s sambandsmän för mänskliga rättigheter och demokrati.

De mänskliga rättigheterna i EU:s handelspolitik

27.  Europaparlamentet stöder införandet av icke förhandlingsbara, rättsligt bindande människorättsklausuler i alla internationella avtal som EU ingått med tredjeländer och anser att sådana klausuler systematiskt bör inkluderas även i handelsavtal. Parlamentet efterlyser effektiv övervakning av hur klausulerna tillämpas och vill att parlamentets relevanta utskott ska hållas underrättat om bedömningen av dem samt de åtgärder som föreslås.

28.  Europaparlamentet påpekar att det bör vägra att godkänna internationella avtal i de fall där det förekommer grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

29.  Europaparlamentet påminner om att det reviderade allmänna preferenssystemet träder i kraft den 1 januari 2014. Parlamentet välkomnar beslutet att fortsätta med GSP Plus‑systemet, varigenom länder kan beviljas ytterligare tullförmåner när de väl har ratificerat och genomfört de 27 centrala konventionerna om mänskliga rättigheter, arbetsfrågor och miljö. Parlamentet påminner om möjligheten att tills vidare upphäva förmåner inom GSP, GSP Plus och ”Allt utom vapen”-initiativet (EBA) i händelse av grova människorättskränkningar, och uppmanar kommissionen att offentliggöra bedömningarna av rätten att omfattas av GSP Plus, i syfte att öka insynen och ansvarsskyldigheten.

30.  Europaparlamentet uppmanar också EU att utarbeta och anta särskilda riktlinjer för ett effektivt införlivande av mänskliga rättigheter i sina handels- och investeringsavtal. På så sätt kan man åstadkomma konsekvens i metodhänseende och rigorösa konsekvensbedömningar i fråga om mänskliga rättigheter.

Mänskliga rättigheter i EU:s utvecklingspolitik

31.  Europaparlamentet understryker att Busanpartnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete har uppmanat det internationella samfundet att tillämpa ett människorättsbaserat synsätt i det internationella samarbetet för att effektivisera de utvecklingspolitiska insatserna.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra omfattande konsekvensbedömningar av EU:s projekt för utvecklingssamarbete, vilket bör inbegripa en bedömning av konsekvenserna för människorättssituationen, i syfte att se till att EU:s utvecklingsinsatser inte medför ytterligare marginalisering av grupper som drabbats av diskriminering och att EU-medlen fördelas rättvist mellan de olika regionerna inom ett land utifrån behov och utvecklingsnivå.

33.  Europaparlamentet upprepar att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten bör hållas ansvariga för tillämpningen av ett rättighetsbaserat synsätt i den framtida programplaneringen.

34.  Europaparlamentet anser att de nationella parlamenten och de civilsamhälleliga organisationerna spelar en viktig roll för ett effektivt genomförande av människorättsbestämmelser, och betonar att det bör finnas lämpliga villkor för deras deltagande i beslutsprocessen så att man främjar deras genuina engagemang för beslut som fattas i fråga om den utvecklingsstrategiska politiken.

Europeiska unionens strategi för övergångsprocesser

35.  Europaparlamentet noterar att det på senare år framkommit övertygande bevis för att det är av yttersta vikt att inom EU:s utrikespolitik ta adekvat hänsyn till dynamiska övergångsprocesser i tredjeländer. Parlamentet uppmuntrar EU att fortsätta att dra lärdom av tidigare positiva och negativa erfarenheter för att undvika att upprepa vissa politiska misstag och för att fastställa bästa praxis i avsikt att påverka och konsolidera demokratiseringsprocesser. Parlamentet inser att det behövs en flexibel politik som kan anpassas till olika situationer och uppmuntrar utveckling av politiska verktyg för användning i olika sorters övergångssituationer i syfte att integrera mänskliga rättigheter och åtgärder för demokratistöd i EU:s politik på ett flexibelt och trovärdigt sätt.

36.  Europaparlamentet understryker att politiska övergångs- och demokratiseringsprocesser måste kombineras med respekt för de mänskliga rättigheterna, främjande av rättvisa, öppenhet, ansvarsskyldighet, försoning, rättsstatsprincipen och inrättande av demokratiska institutioner, med vederbörlig hänsyn till jämställdhet och rättvisa för barn. Parlamentet betonar betydelsen av att man har rätt att ställa tidigare regimer till svars för brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet framhåller att EU alltid bör förespråka hänsyn till sammanhanget då man tillämpar övergångsrättvisa samtidigt som man strikt upprätthåller principen om ansvarsskyldighet för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt.

37.  Europaparlamentet understryker att EU bör ge sitt fulla stöd till länder som har avsatt auktoritära regimer och som genomgår en demokratiseringsprocess genom att stödja det civila samhället som en avgörande aktör vid förespråkandet av rättsstatsprincipen, ansvarsskyldighet och insyn samt vid främjandet av sociala rörelser för förändring och deltagande på det politiska området. Parlamentet påminner om att polisväsendet, militären och rättsväsendet ofta används som verktyg för att begå systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna. Därför måste institutionella reformer av dessa organ främja ökad ansvarighet och öppenhet i samband med övergångsprocesser.

38.  Europaparlamentet anser att EU:s externa finansieringsinstrument är viktiga verktyg för att främja och upprätthålla EU:s värderingar utanför unionen. I detta sammanhang välkomnas åtagandet att göra mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen till centrala delar av EU:s utrikespolitik. Parlamentet efterlyser emellertid förbättringar när det gäller konsekvensen och effektiviteten hos olika tematiska och geografiska instrument, för att detta strategiska mål ska kunna nås.

39.  Europaparlamentet uppmanar bestämt EU att både politiskt och ekonomiskt stödja ett aktivt och oberoende civilt samhälle i hela världen, särskilt genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR). Öppnandet av europeiska studentutbytesprogram för ungdomar från tredjeländer och inrättandet av fortbildningsprogram för unga yrkeskunniga skulle dels gynna ungdomars aktiva deltagande i främjandet av demokratin, dels stärka det civila samhället. Parlamentet beklagar att mötesfriheten, som är en grundläggande förutsättning för all demokratisk utveckling och en särskilt känslig fråga i övergångsländer, verkar ha förbisetts i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att utarbeta riktlinjer om mötesfrihet.

40.  Europaparlamentet välkomnar upprättandet av det europeiska initiativet för demokrati, och vill att det ska stödja dem som arbetar för demokratiska förändringar genom att erbjuda flexibel finansiering som anpassas till deras behov. Parlamentet vill att EU och dess medlemsstater garanterar adekvat finansiering av det europeiska initiativet för demokrati och påminner om den avgörande betydelsen av att man undviker överlappning mellan mandaten för och verksamheten inom det europeiska initiativet för demokrati respektive EU:s externa instrument, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati.

Utvidgningspolitik, demokratisering och mänskliga rättigheter

41.  Europaparlamentet understryker att utvidgningsprocessen är oerhört viktig som ett sätt att stödja demokratisering och förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna.

42.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att göra rättsstatsprincipen till en central del av utvidgningsprocessen. Parlamentet uppmanar EU att fortsatt vara uppmärksamt under utvidgningsprocesser och att kräva strikt genomförande av bestämmelser som är avgörande för mänskliga rättigheter. Hit hör t.ex. aktivt skydd av rättigheterna för personer som tillhör nationella minoriteter, för att garantera likabehandling av dessa minoriteter avseende utbildning, hälso- och sjukvård samt sociala och andra offentliga tjänster, införande av en rättsstat tillsammans med kraftfulla åtgärder mot alla former av korruption, effektiv tillgång till rättvisa samt åtgärder för att trygga grundläggande friheter och fullständig och faktisk jämlikhet mellan dem som tillhör nationella minoriteter och dem som tillhör majoritetsbefolkningen inom alla delar av det sociala, ekonomiska, politiska och kulturella livet.

43.  Parlamentet upprepar sitt krav på att bosättningarna och isoleringen av Gaza måste upphöra. Parlamentet betonar att det är bråttom att få till stånd en rättvis och varaktig lösning på Mellanösternkonflikten i syfte att uppnå en tvåstatslösning med en oberoende, demokratisk och livskraftig palestinsk stat som lever sida vid sida med staten Israel i fred och säkerhet inom de internationellt erkända gränserna från 1967.

44.  Europaparlamentet ser med oro på att respekten för minoriteters rättigheter är en av de största utmaningar som identifierats i kommissionens utvidgningsstrategi för 2012–2013. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, liksom kandidatländer och potentiella kandidatländer, att inleda en offentlig debatt om tolerans för minoriteter samt deras integrering i utbildningssystemet, deltagande i det civila samhället, bättre levnadsvillkor och allmänt arbete för ökad medvetenhet. Parlamentet beklagar att romerna är särskilt missgynnade på hela västra Balkan och att detta påverkar partnerskapsprocesserna negativt. Parlamentet uppmanar bestämt de berörda länderna att vidta effektiva åtgärder för att ta itu med problem som diskriminering och segregation samt tillgång till bostäder och hälso- och sjukvård. Parlamentet fördömer underblåsandet av hat och fördomar generellt, samt negativa gärningar och diskriminering som baseras på kön eller sexuell läggning eller som riktas mot sårbara grupper och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet understryker att detta är ett återkommande problem i många av utvidgningsländerna samt i majoriteten av medlemsstaterna.

45.  Europaparlamentet noterar att mediefriheten allmänt sett har ökat i utvidgningsländerna. Parlamentet beklagar emellertid avsaknaden av åtgärder för att säkra yttrandefrihet i vissa utvidgningsländer, vilket ofta leder till självcensur, politisk inblandning, ekonomiska påtryckningar, trakasserier och tillgripande av våld mot journalister. I detta sammanhang är parlamentet djupt oroat över de tilltagande kränkningarna av yttrande- och pressfriheten i Turkiet.

Utmaningar för grannskapspolitiken i samband med övergångsprocesser

46.  Europaparlamentet inser att det finns utmaningar i samband med demokratiseringsprocesserna i det södra och östra grannskapet. Parlamentet noterar de ökade skillnaderna när det gäller demokratiska reformer i EU:s grannskap, och betonar den viktiga roll som civilsamhällets organisationer och människorättsorganisationer spelar i den demokratiska övergångsprocessen. Parlamentet uppmuntrar därför att man gör åtskillnad mellan grannskapspolitikens sydliga och östliga dimensioner för att effektivare lyfta fram de särskilda egenskaperna och behoven i varje geografiskt område.

47.  Europaparlamentet uppmanar EU att agera konsekvent som en pådrivande partner för demokratiska reformer i sitt närområde. I detta sammanhang stöder parlamentet ytterligare engagemang i associeringsprocesserna med grannländerna. Parlamentet erkänner slutsatserna från toppmötet i Vilnius och efterlyser en ytterligare förstärkning av förbindelserna mellan EU och länderna inom det östliga partnerskapet. Parlamentet stöder de demokratiska och proeuropeiska processerna i Ukraina och fördömer den senaste tidens användning av våld mot fredliga offentliga demonstrationer i Kyiv som en kränkning av de grundläggande principerna om mötesfrihet och yttrandefrihet.

48.  Europaparlamentet noterar EU:s nya strategi för att stärka partnerskapet mellan EU och länderna och samhällena i dess grannskap. Strategin grundas på ömsesidig ansvarsskyldighet och ett gemensamt engagemang för de universella värderingarna mänskliga rättigheter, demokrati, social rättvisa och rättsstatsprincipen.

49.  Europaparlamentet ser med oro på de bräckliga demokratiska processerna och försämringarna i fråga om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i de flesta grannskapsländerna. Parlamentet understryker att god samhällsstyrning, öppenhet, förenings-, yttrande-, tanke-, samvets- och religionsfrihet samt mötesfrihet, fri press och fria medier, rättsstatsprincipen liksom ett oberoende rättsväsende är centrala byggstenar i demokratiseringsprocesser. Parlamentet betonar vikten av att upprätthålla och främja jämställdhet och kvinnors rättigheter jämsides med social utveckling och minskade orättvisor. Parlamentet anser att det civila samhället är avgörande när det gäller att stärka allmänhetens stöd för demokratiska reformer i grannskapsländerna.

50.  Europaparlamentet beklagar att det civila samhällets organisationer i vissa länder fortfarande är föremål för allvarliga begränsningar såsom hinder för rörelsefriheten, rättsprocesser mot ledare för icke-statliga organisationer och människorättsförsvarare, tungrodda administrativa förfaranden, överdriven tillämpning av lagar om ärekränkning mot icke-statliga organisationer eller totalförbud mot deras verksamhet, restriktiva bestämmelser för utländsk finansiering eller krav på att ekonomiskt stöd endast får tas emot efter godkännande. I detta sammanhang betonar parlamentet betydelsen av det europeiska initiativet för demokrati såsom ett flexibelt och diskret sätt att stödja demokratiska samhällskrafter i länder före eller under demokratisk omvandling.

51.  Europaparlamentet beklagar bristen på framsteg när det gäller att nå en varaktig politisk lösning på ”frusna konflikter”. Parlamentet betonar att den politiska dialogen bör föras med fullständig hänsyn till och respekt för den territoriella integriteten och internationellt erkända gränser i de berörda länderna, och uppmanar bestämt EU att delta mer aktivt i detta avseende.

52.  Europaparlamentet betonar vikten av nationella människorättsinstitut i nationella människorättssystem, inbegripet när det gäller människorättsrelaterad övervakning och information samt säkerställande av upprättelse vid kränkningar. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att utforma en politik till stöd för nationella människorättsinstitut och stödja inrättandet och stärkandet av dessa i linje med Parisprinciperna som en prioritering inom ramen för biståndet till tredjeland, särskilt inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken.

53.  Europaparlamentet är fortsatt oroat över avsaknaden av demokrati, rättsstatliga principer, grundläggande friheter och respekt för mänskliga rättigheter i Vitryssland.

54.  Europaparlamentet ser med oro på tillämpningen av selektiv rättvisa i vissa länder i det östra grannskapet och påminner om att EU upprepade gånger har krävt frigivning av politiska fångar, bland annat Julia Tymosjenko i Ukraina. Parlamentet upprepar att politiskt och kriminellt ansvar tydligt bör åtskiljas i länder med demokratiska värderingar.

55.  Europaparlamentet stöder varje steg som leder till politisk dialog, vilket är en nödvändighet för att övergångsprocessen i Egypten ska kunna gå framåt. Parlamentet är djupt oroat över den senaste tidens kriser och den politiska polariseringen i landet, medräknat det krig som utkämpats på gatorna mellan armén och anhängare av Muslimska brödraskapet samt terrorismen och de våldsamma sammandrabbningarna i Sinai. Parlamentet fördömer extremistvåldet mot minoriteter, bland annat mot koptiska samfund, och uttrycker sin solidaritet med egyptier som kämpar för demokrati. Parlamentet välkomnar EU:s och vice ordförandens/den höga representantens insatser för att lösa krisen och pekar återigen på det brådskande behovet av en konstruktiv och inkluderande politisk dialog för att utarbeta en tydlig färdplan för övergången till verklig och varaktig demokrati. Parlamentet uppmanar samtliga politiska ledare i landet att försöka bryta det farliga dödläget och komma överens om att genomföra konkreta förtroendebyggande åtgärder i syfte att undvika ytterligare blodspillan och polarisering i landet. Parlamentet efterlyser en snabb återgång till den demokratiska processen, inbegripet anordnandet av fria och rättvisa president- och parlamentsval inom ramen för en fullständigt inkluderande process. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att gå vidare med arbetet för att upprätta en inkluderande författning med lika rättigheter för alla.

56.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart slut på alla våldshandlingar, sexuella övergrepp och andra former av förnedrande behandling av kvinnliga demonstranter och kvinnorättsaktivister. Seriösa och opartiska utredningar måste göras av alla sådana fall och de ansvariga måste ställas inför rätta.

57.  Europaparlamentet är fortsatt djupt oroat över krisen i Syrien och fördömer i skarpaste ordalag användningen av kemiska vapen och den omfattande användningen av våld mot landets civila befolkning och minoriteter, som inte kan rättfärdigas under några omständigheter. Parlamentet känner avsky inför omfattningen på de statliga övergreppen, som kan utgöra brott mot mänskligheten. Parlamentet upprepar sitt starka stöd till uppmaningen från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om att FN:s säkerhetsråd ska hänskjuta frågan om situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolen för formell utredning. Parlamentet uppmanar alla beväpnade grupper att omedelbart sätta stopp för våldet i landet. Den pågående humanitära krisen och flyktingarnas situation är djupt oroväckande, liksom konsekvenserna för grannländerna och stabiliteten i regionen. Parlamentet betonar återigen att det internationella samfundet och Europeiska unionen omedelbart måste prioritera humanitärt bistånd till dem som behöver grundläggande varor och tjänster i Syrien och i dess grannländer. Parlamentet anser att lösningen på konflikten står att finna i politiska mekanismer och diplomatiska processer. Parlamentet understryker vikten av ett strikt genomförande av konventionen om förbud mot utveckling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring. Parlamentet välkomnar den senaste resolutionen från FN:s säkerhetsråd och generalsekreterarens förslag om en ny fredskonferens som ska hållas i Genève i november 2013. Parlamentet fördömer förföljelsen av kristna och andra religiösa minoriteter i Mellanöstern.

58.  Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 25 november 2010 om situationen i Västsahara(18) och av den 22 oktober 2013 om människorättssituationen i Sahelregionen(19) . Parlamentet kräver att de mänskliga rättigheterna för det västsahariska folket garanteras och betonar behovet av att beakta dessa rättigheter i Västsahara och i Tindouflägren, inbegripet att föreningsfriheten, yttrandefriheten och rätten att demonstrera ska respekteras. Parlamentet kräver att alla västsahariska politiska fångar ska friges och att territoriet ska öppnas för oberoende observatörer, icke-statliga organisationer och medierna. Parlamentet stöder en rättvis och ömsesidigt acceptabel politisk lösning rörande Västsahara, i enlighet med relevanta FN-resolutioner, inbegripet dem som tillåter självbestämmande.

Övergångsrättvisa och den utmaning som fredsbyggande efter konflikter utgör

59.  Europaparlamentet anser att ansvarsutkrävande för begångna kränkningar är en grundläggande del i att skapa varaktig försoning. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja den mycket viktiga frågan om kvinnors fullständiga deltagande i fredsprocesserna och i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet, särskilt i samband med övergångar till demokrati och konfliktlösning. Parlamentet kräver att krigsförbrytare ska ställs inför rätta vid Internationella brottmålsdomstolen och uppmanar medlemsstaterna att stärka sitt samarbete med brottmålsdomstolen i detta avseende. Parlamentet välkomnar Europeiska utrikestjänstens föresats att utarbeta en särskild strategi för övergångsrättvisa, för att hjälpa samhällen att hantera begångna övergrepp och bekämpa straffrihet, och uppmuntrar utarbetande av en sådan strategi i rätt tid. Parlamentet understryker att övergångsrättvisa bör hanteras på ett sätt som är förenligt med EU:s stöd för den internationella straffrätten i allmänhet och för Internationella brottmålsdomstolen i synnerhet. Parlamentet påpekar särskilt att EU:s erfarenheter från västra Balkan kan tjäna som en inspirationskälla. Parlamentet uppmanar EU att aktivt stödja det nya mandatet för FN:s särskilda rapportör om främjande av sanning, rättvisa, gottgörelse och garantier för icke-upprepning.

60.  Europaparlamentet betonar att en grundläggande del av EU:s strategi för övergångsrättvisa bör vara stöd till institutionella reformer inom rättsväsendet för att förbättra rättsstatens funktion i enlighet med internationella standarder. Parlamentet understryker att brottslingar, vars brott begicks för länge sedan, bör ställas inför rätta vid nationella eller internationella domstolar. Parlamentet framhåller även vikten av offentlig dialog för att konfrontera det förflutna, liksom vikten av program för hjälp och kompensation till offer, inklusive utbetalande av ersättning. Parlamentet anser att bakgrundskontroller av personalen vid övergångsinstitutioner är ett test av övergångsrättvisans trovärdighet.

61.  Europaparlamentet noterar att det är särskilt svårt att utarbeta en konsekvent politik för övergångsprocesser efter konfliktsituationer. Därför betonar parlamentet behovet av bättre efterlevnad och övervakning av internationella normer för mänskliga rättigheter och humanitär rätt i väpnade konflikter och uppmuntrar Europeiska utrikestjänsten att stödja organisationer i det civila samhället som verkar för att främja respekten för humanitär rätt bland väpnade statliga och icke-statliga aktörer, med särskilt fokus på kvinnors rättigheter och barnens bästa.

62.  Europaparlamentet fördömer mycket bestämt de allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som har begåtts i nyligen avslutade eller fortfarande pågående väpnade konflikter, bland annat i Syrien, Mali, Demokratiska republiken Kongo och Centralafrikanska republiken, i synnerhet summariska avrättningar, våldtäkt och andra former av sexuellt våld, tortyr samt godtyckliga gripanden och godtyckligt frihetsberövande, särskilt när det gäller situationen för kvinnor och barn som är särskilt utsatta. Parlamentet uppmanar EU att bekämpa straffrihet i alla dessa fall och att stödja de nationella rättsväsendenas och Internationella brottmålsdomstolens arbete för att ställa de skyldiga inför rätta. EU uppmuntras att införliva tortyrförebyggande mekanismer i all verksamhet inom ramen för unionens yttre förbindelser.

63.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att genomföra en grundlig översyn av politiken i samband med den senaste tidens tragiska händelser i Syrien, Libyen och Mali samt under andra konflikter på senare tid, för att få till stånd en uppdatering av EU:s riktlinjer om internationell humanitär rätt och en mer effektiv tillämpning av dessa. Parlamentet uppmanar EU att stödja Internationella rödakorskommitténs och den schweiziska regeringens pågående initiativ för att reformera det nuvarande internationella ramverket för internationell humanitär rätt. Parlamentet stöder EU:s deltagande i en reform av FN:s säkerhetsråd, för att säkerhetsrådet ska kunna reagera effektivt på aktuella kriser.

64.  Europaparlamentet välkomnar inledandet från och med januari 2014 av initiativet ”EU‑frivilliga för humanitärt arbete” som kommer att ge över 8 000 unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare möjlighet att utbildas och anlitas för humanitära uppdrag över hela världen. Ytterligare 10 000 personer förväntas stödja EU:s frivilliginitiativ såsom ”frivilliga på nätet” genom uppgifter som kan utföras hemifrån via datorn.

65.  Europaparlamentet uppmanar EU att utarbeta en gemensam EU-ståndpunkt om väpnade drönare.

Fastlåsta övergångsprocesser och problemländer

66.  Europaparlamentet vill också uppmärksamma de fastlåsta övergångsprocesserna i länder och regioner där reformer och övergångsåtgärder har stoppats eller lagts ned av den nuvarande regimen. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta sina ansträngningar för att övertyga den styrande eliten i dessa länder, såväl som i andra problemländer som fortfarande styrs av auktoritära regimer, att lansera reformer för att utveckla starka och stabila demokratier där rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna respekteras. Parlamentet anser att man måste övertyga parterna i alla dialoger, även på högsta politiska nivå, genom att utnyttja alla relevanta områden inom EU:s politik för yttre åtgärder, dvs. utveckling, handel osv.

67.  Europaparlamentet påminner om att demokratiska reformer och politisk ansvarighet saknas i länder och regioner med fastlåsta övergångsprocesser. Parlamentet påminner om att alla medborgare har rätt att delta fritt och fullt ut i det politiska livet där fria, rättvisa och öppna val genomförs och där det finns mer än ett parti och alternativa, oberoende medier.

68.  Europaparlamentet är djupt oroat över de förtryckande lagar som nyligen införts i Ryssland och de ryska myndigheternas godtyckliga tillämpning av dessa, som i upprepade fall har lett till trakasserier av icke-statliga organisationer, aktivister inom det civila samhället, människorättsförsvarare, minoriteter, och hbti-personer. Parlamentet uppmanar EU att uttrycka denna oro på samtliga politiska nivåer. Parlamentet kräver att Michail Chodorkovskij och andra politiska fångar ska friges, och beklagar att rättvisan utnyttjas på politisk nivå. Parlamentet uppmanar bestämt de ryska myndigheterna att göra en opartisk utredning av morden på Sergej Magnitskij, Natalia Estemirova, Anna Politkovskaja, Stanislav Markelov och Vasilij Aleksanian samt att ställa de ansvariga inför rätta. Parlamentet beklagar att rådet inte har beaktat parlamentets rekommendation av den 23 oktober 2012 om fallet Sergej Magnitskij och uppmanar därför rådet att fatta beslut om en gemensam EU-förteckning över de tjänstemän som var inblandade i Sergej Magnitskijs död. Parlamentet vill också att rådet genom sitt beslut ska införa riktade sanktioner mot de aktuella tjänstemännen. Parlamentet uttrycker sin djupaste oro över de gärningar som begås av högerextrema medborgargarden som kontaktar hbti-personer via internet för att locka dem i en fälla och överfalla dem och därefter lägger ut hundratals videofilmer med dessa dåd på nätet. Parlamentet uppmanar EU:s delegation och medlemsstaternas ambassader i Ryssland att öka sitt stöd till försvararna av de mänskliga rättigheterna för hbti-personer, i överensstämmelse med de gällande riktlinjerna.

69.  Europaparlamentet uttrycker oro över det kontinuerliga förtrycket av oberoende journalister och människorättsaktivister samt politiskt oliktänkande i Kuba. Parlamentet vill uppmärksamma situationen för samvetsfångar i Kuba som fortfarande döms på falska grunder eller sitter häktade i väntan på rättegång. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och vice ordföranden/den höga representanten att verka för att det tillsätts en internationell, oberoende utredningskommitté inom FN för att undersöka omständigheterna kring de kubanska människorättsförsvararnas och fredliga dissidenternas Oswaldo Payá Sardiñas (mottagare av Sakharovpriset 2002) och Harold Ceperos död i juli 2012.

70.  Europaparlamentet betonar behovet av internationell övervakning av människorättssituationen i Kina och uppmanar EU:s medlemsstater att aktivt försöka få till stånd en sådan övervakning, eftersom människorättsdialogen mellan EU och Kina inte har lett till några betydande och påtagliga resultat. Parlamentet är dessutom fortsatt oroat över de ökade restriktionerna gentemot människorättsförsvarare, advokater, aktivister inom det civila samhället, journalister och bloggare. Parlamentet stöder det kinesiska folkets egna krav på att få åtnjuta de grundläggande friheter och rättigheter som de har rätt till, och påminner om att EU skulle kunna underlätta denna process genom att skapa ökat förtroende, finna nya förutsättningar för dialog och förbättra befintliga instrument.

71.  Europaparlamentet uppmanar bestämt de kinesiska myndigheterna att på allvar engagera sig för det tibetanska folket och undersöka de bakomliggande orsakerna till det stora antalet självbränningsfall. Parlamentet fördömer tvångsförflyttningen och tvångsplaceringen av tibetanska nomader, som kan innebära slutet på en livsstil som är en integrerad del av den tibetanska identiteten. Parlamentet uppmanar bestämt Europeiska utrikestjänsten, i linje med de nyligen antagna EU-riktlinjerna om religions- och trosfrihet, att särskilt uppmärksamma problemet med religiöst förtryck i Tibet och uppmana Kina att upphöra med sin restriktiva politik mot tibetansk buddhism. Parlamentet betonar därför behovet av att förbättra utbildningssystemet särskilt när det gäller den tvåspråkiga utbildningen inom regionen för att bevara den nationella identiteten och det nationella arvet samt åtgärda ungdomsarbetslösheten.

72.  Europaparlamentet är djupt oroat över människorättssituationen i Iran, över det fortgående förtrycket av reformförespråkare, det växande antalet politiska fångar och samvets- och trostillhörighetsfångar, diskrimineringen mot och förföljelsen av Bahà'í‑samfundet, det fortsatt höga antalet avrättningar, även av minderåriga, samt den utbredda tortyren. Djupt oroväckande är även de orättvisa rättegångarna och de orimliga borgenssummorna samt de allvarliga inskränkningarna av informations-, yttrande-, mötes-, religions-, utbildnings- och rörelsefriheten. Parlamentet välkomnar frigivningen av flera samvetsfångar i Iran, däribland advokaten, människorättsförsvararen och Sakharovpristagaren, Nasrin Sotoudeh. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att frige de tre oppositionsledare som har hållits i husarrest i över två års tid utan åtal, nämligen Mehdi Karroubi, Zahra Rahnavard och Mir Hossein Mousavi. Myndigheterna uppmanas vidare att låta FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i Iran besöka landet, verka för ett moratorium för dödsstraff, avskaffa censur på internet och tillåta yttrandefrihet i Iran. Parlamentet noterar återupptagandet av de diplomatiska kontakterna mellan Iran och det internationella samfundet och förväntar sig ett tillfredsställande och ömsesidigt acceptabelt slutförande av förhandlingarna mellan E3+3 och Iran om Irans kärnenergiprogram.

73.  Europaparlamentet är ytterst oroat över den förvärrade människorättssituationen i Nordkorea, framhåller de relevanta brådskande resolutioner som det har antagit (artikel 122), och uppmanar Nordkorea att delta i en meningsfull människorättsdialog med EU. Nordkorea uppmanas att sätta stopp för utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden, frige politiska fångar och låta sina medborgare resa fritt både inom och utanför landet. Parlamentet uppmanar Nordkorea att tillåta yttrandefrihet och pressfrihet för både nationella och internationella medier och låta alla invånare få tillgång till internet utan censur. Alla provokativa åtgärder från Nordkoreas sida och de restriktiva åtgärder som införts för landets medborgare har lett till omfattande fattigdom och materiell brist.

74.  Europaparlamentet är djupt oroat över situationen i Kashmir och framhåller att allt våld mot civila måste fördömas skarpt. Parlamentet är medvetet om att man har börjat undersöka problemet med omärkta gravar, men framhåller bestämt att mekanismer för skydd av de mänskliga rättigheterna bör stå i centrum för varje försök att säkerställa ansvar och ansvarsskyldighet i fråga om brott mot civila.

75.  Europaparlamentet uppmanar EU att engagera sig i en samordnad och omfattande strategi i Sahel för att å ena sidan förbättra säkerheten i regionen och å andra sidan främja mänskliga rättigheter, i syfte att stoppa människorättsbrott såsom tortyr, godtyckliga gripanden, ofta av politiska motståndare och journalister, nedslående av fredliga demonstrationer, våld mot kvinnor såsom våldtäkt, tvångsgifte och könsstympning samt diskriminering baserad på etnisk tillhörighet eller kasttillhörighet, så att man bidrar till inrättandet av en rättsstat som garanterar grundläggande fri- och rättigheter.

76.  Europaparlamentet är djupt oroat över den ökande trenden med våld från staten mot hbti-personer i flera länder söder om Sahara, särskilt Uganda, Nigeria, Kamerun och Senegal. Parlamentet fördömer kraftfullt försöken att införa ännu mer repressiva lagar i länder där homosexualitet redan är straffbelagt. Parlamentet uppmanar ledamöter i andra parlament att inte ge efter för populistiska och konservativa påtryckningar, även från religiösa ledares håll, och att slå vakt om alla medborgares rättigheter, inbegripet hbti-personerna. Parlamentet påpekar att homosexualitet fortfarande är straffbart i 76 länder, varav fem föreskriver dödsstraff. Parlamentet beklagar att Cotonouavtalet återigen undertecknades utan diskussion om diskriminering på grund av sexuell läggning som en del av den politiska dialogen, såsom begärts åtskilliga gånger av Europaparlamentet. Parlamentet påminner kommissionen och rådet om sin fasta avsikt att ta med denna aspekt i nästa översyn av avtalet.

77.  Europaparlamentet uppmanar EU att upprätta en effektiv sanktionspolitik gentemot alla regimer som förtrycker civila.

78.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta aktivt stödja människorättsförsvarare, däribland genom att ge tillfälligt skydd i rätt tid åt dem som står under hot. Parlamentet uppmanar EU att utöka sin politik till stöd för människorättsförsvarare så att den även omfattar visselblåsare och undersökande journalister, som på ett betydande sätt kan bidra till skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna.

Valövervakning och demokratistöd

79.  Europaparlamentet välkomnar EU:s fortsatta stöd för valprocesser runt om i världen genom utstationering av valobservatörsuppdrag och valexpertuppdrag samt genom valstöd och annat stöd till inhemska valobservatörer. Parlamentet konstaterar att dessa uppdrag under senare tid har bidragit till att stödja den demokratiska utvecklingen i EU:s grannskap och har bevittnat hur oppositionen har övertagit makten i Senegal och hur demokratin har befästs i Sierra Leone efter en nyligen avslutad konflikt.

80.  Europaparlamentet betonar vikten av att följa upp valobservatörsuppdragens rapporter och rekommendationer och understryker sitt initiativ för att stärka uppföljningen av valobservatörsuppdragens rekommendationer genom att låta dem ingå i färdplanen för demokrati i det berörda landet, och att ge chefsobservatören en särskild roll när det gäller att säkra uppföljning och genomförande av rekommendationerna med stöd av parlamentets ständiga organ.

81.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka parlamentens operativa kapacitet mellan valen. I detta sammanhang påminner parlamentet om EU:s löfte vid högnivåforumet om biståndseffektivitet att basera utvecklingssamarbetet på demokratiskt egenansvar, med särskild hänvisning till parlamentens stärkta roll. Parlamentet uppmanar EU att arbeta för en rättighetsbaserad metod för att integrera människorättsprinciper i EU:s operativa verksamhet och förespråka människorättsfrågor på den globala utvecklingsagendan, enligt åtagandena i handlingsplanen.

82.  Europaparlamentet påminner om vice ordförandens/den höga representantens åtagande att i samband med valövervakning betona deltagande av kvinnor och nationella minoriteter samt personer med funktionshinder, både som kandidater och som väljare Parlamentet vill att slutsatserna från EU:s valobservatörsuppdrag alltid ska beaktas vid utarbetandet av program till stöd för kvinnors fullständiga och jämlika deltagande i valprocesser och i genomförandet av rekommendationerna från dessa uppdrag.

Yttrandefrihet

83.  Europaparlamentet understryker yttrandefrihetens särskilda betydelse, inklusive vikten av fria medier i övergångssituationer. Parlamentet välkomnar EU:s åtagande att utarbeta riktlinjer för yttrandefrihet (på och utanför internet) och förordar dessutom att EU utvecklar en metod för att övervaka och reagera på lagstiftningsändringar som begränsar pluralismen och pressfriheten i tredjeländer.

84.  Europaparlamentet är djupt och ständigt oroat över censur på internet och dess beklagliga utbredning i många länder. Parlamentet understryker att EU i sina politiska strategier måste prioritera genomförandet av rätten att delta och rätten till information såsom demokratiska kärnprinciper som även måste tillämpas på internet, och utnyttja befintliga mekanismer för att stärka offentligt ansvarstagande, t.ex. principerna om offentliga uppgifter. Detta borde enligt parlamentet vara fallet på alla nivåer av dialog med tredjeländer, även i bilaterala förbindelser och på högsta nivå. Parlamentet betonar den viktiga roll som medier på nätet har för det civila samhällets funktion och effektivitet, och också för människorättsförsvarare, fackföreningar och visselblåsare. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att utöka sina insatser för att integrera den digitala friheten i EU:s yttre förbindelser.

85.  Europaparlamentet noterar den beklagliga tendensen att anta lagar som begränsar yttrande- och mötesfriheten för dem som stöder hbti-personers mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att sådana lagar för närvarande finns i Litauen och Ryssland, övervägs i Ukraina och har föreslagits i Georgien, Armenien och Kazakstan. Parlamentet gratulerar Moldavien för upphävandet av en lag som förbjöd ”propagerande för andra relationer än sådana som hör till äktenskap eller familj”. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer i de berörda länderna att framföra EU:s synnerliga oro över dessa lagar.

EU:s stöd för de mänskliga rättigheternas allmängiltighet

86.  Europaparlamentet ger sitt fulla stöd för att EU inom den strategiska ramen för mänskliga rättigheter och demokrati tillstyrkt främjandet och skyddet av alla mänskliga rättigheter och lovat fördöma alla försök att undergräva respekten för de mänskliga rättigheternas allmängiltighet. Parlamentet upprepar sitt fulla stöd för, och uppmanar EU att upprätthålla, de mänskliga rättigheternas odelbarhet och universalitet, vilket inbegriper den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i överensstämmelse med artikel 21 i EU-fördraget (Avdelning V, kapitel 1 – Allmänna bestämmelser om unionens yttre åtgärder).

FN:s människorättssystem

87.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för stärkandet av FN:s människorättssystem, som är av grundläggande betydelse för främjandet av de universella mänskliga rättigheterna. Parlamentet erkänner EU:s insatser i utvärderingen från FN:s råd för mänskliga rättigheter och uppmanar alla medlemmar i rådet för mänskliga rättigheter att upprätthålla högsta möjliga standarder i fråga om mänskliga rättigheter och att infria de löften de gav innan de valdes in. Parlamentet anser att principen om oberoende är en nyckelförutsättning för att kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och innehavarna av mandat enligt FN:s särskilda förfaranden ska fungera effektivt, och betonar behovet av medel som inte är öronmärkta för att garantera detta oberoende.

88.  Europaparlamentet välkomnar inledandet av den andra omgången av den allmänna återkommande utvärderingen och uppmanar EU att fortsatt noga uppmärksamma stärkandet av den allmänna återkommande utvärderingen och den faktiska genomförandegraden för de utvärderingsrekommendationer som länder har godtagit och lovat att genomföra.

89.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bygga vidare på sina åtaganden i EU:s strategiska ram när det gäller att ratificera och genomföra de viktigaste internationella människorättsfördragen, i synnerhet genom att ratificera och genomföra de tio viktigaste FN-traktaterna om mänskliga rättigheter och de därtill hörande frivilliga protokollen, och att lägga fram de tillämpliga förklaringarna om att garantera erkännandet av alla enskilda klagomål och utredningar. Parlamentet betonar vikten av dessa ratificeringar för att EU:s människorättspolitik ska vara trovärdig, internt såväl som externt. Parlamentet är djupt oroat över att vissa EU-medlemsstater ständigt misslyckas med att i tid lämna in sina periodiska rapporter till relevanta FN-organ för övervakning av mänskliga rättigheter, vilket även undergräver trovärdigheten för EU:s människorättspolitik gentemot tredjeländer.

90.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra tredjeländer att samarbeta fullt ut med FN:s särskilda rapportörer och oberoende experter på människorättsområdet, bland annat genom att utfärda stående inbjudningar till och ta emot sådana experter.

91.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att stödja FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i genomförandet av hennes rapport från 2012 om att stärka FN:s fördragsorgan, som spelar en avgörande roll i övervakningen av det faktiska genomförandet av åtaganden i fråga om mänskliga rättigheter av stater som är parter i FN:s traktater om mänskliga rättigheter.

92.  Europaparlamentet beklagar att FN:s råd för mänskliga rättigheter antagit resolution A/HRC/RES/21/3 om traditionella värderingar, som undergräver principen om universella och odelbara mänskliga rättigheter, och lovordar EU:s motstånd mot resolutionen. Parlamentet beklagar bristen på uppföljning av resolution A/HRC/RES/17/19 om mänskliga rättigheter, sexuell läggning och könsidentitet, och uppmanar den grupp av stater som arbetar med frågan, inklusive Sydafrika, att följa upp denna resolution så snart som möjligt. Parlamentet hyllar det arbete som utförs av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i syfte att främja och skydda hbti-personers samtliga mänskliga rättigheter, särskilt genom uttalanden, rapporter och den nya kampanjen ”Free and Equal”. Parlamentet uppmanar FN:s högkommissarie att fortsätta detta arbete och att framföra stark oro över de lagar mot ”propaganda” som begränsar yttrande- och mötesfriheten.

93.  Mot bakgrund av de principer i internationell humanitär rätt som uttrycks i Haagkonventionen från 1907 (artiklarna 42–56) och den fjärde Genèvekonventionen (GC IV, artiklarna 27–34 och 47–78) samt i första tilläggsprotokollets bestämmelser, betonar Europaparlamentet att EU bör se till att de parter som faller under kategorin ockupationsmakt respekterar sina skyldigheter gentemot befolkningen i ockuperade områden. Parlamentet påminner om att upprätthållande av folkhälsonormer samt tillhandahållande av mat och sjukvård till befolkningen under ockupation måste medges av ockupationsmakten i enlighet med internationell humanitär rätt. Parlamentet upprepar att alla förflyttningar av civilbefolkningen som görs av ockupationsmakten på det ockuperade området är förbjudna och att de som anklagas för brott måste tillförsäkras förfaranden som ger internationellt erkända rättsliga garantier, såsom rätten att bli informerad om orsaken till gripandet, rätten att få höra en konkret anklagelse om brott och rätten att få en rättvis rättegång så snabbt som möjligt.

Internationella brottmålsdomstolen

94.  Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd för Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Parlamentet anser att det ökande antalet stater som är parter i brottmålsdomstolen är en viktig utveckling när det gäller att stärka domstolens allmängiltighet, och välkomnar ratificeringen av Romstadgan av Guatemala i april 2012 och av Elfenbenskusten i februari 2013.

95.  Europaparlamentet uppmanar EU:s utrikesministrar att anta rådets (utrikes frågor) slutsatser där man bekräftar EU:s och medlemsstaternas starka stöd för Internationella brottmålsdomstolen och samtidigt noterar EU:s arbete med att ständigt granska, uppdatera och utvidga sina instrument avseende Internationella brottmålsdomstolen samt gör ett förnyat åtagande om att arbeta för att förverkliga universalitetsprincipen i Romstadgan för att förbättra tillgången till rättvisa för de som har utsatts för allvarliga brott enligt internationell rätt.

96.  Europaparlamentet beklagar att Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen fortfarande inte har inkluderats i den nya förordningen om det allmänna preferenssystemet på förteckningen över de konventioner som krävs för GSP Plus‑status. Parlamentet noterar att ett antal GSP Plus-sökande är stater som inte är parter i stadgan eller inte har ratificerat den (t.ex. Armenien och Pakistan). Parlamentet upprepar sin rekommendation att Romstadgan ska läggas till på den framtida förteckningen över konventioner.

97.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att betona behovet av att ratificera och genomföra Romstadgan och avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen (APIC) vid förhandlingar och politisk dialog med tredjeländer, regionala organisationer och andra regionala grupper, och att inkludera bestämmelser rörande ICC och internationell rätt i EU-avtal med tredjeländer.

98.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att se till att alla EU:s delegationer och särskilda representanter hålls fullt informerade om rådets beslut och handlingsplan om ICC samt om EU:s verktygslåda för komplementaritet, och aktivt stödja Internationella brottmålsdomstolen, verkställandet av dess beslut samt kampen mot straffrihet för brott som omfattas av Romstadgan.

99.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer och särskilda representanter, särskilt EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, att aktivt stödja Internationella brottmålsdomstolen, verkställandet av dess beslut samt kampen mot straffrihet för brott som omfattas av Romstadgan i politiska dialoger och möten med tredjeländer. Vidare föreslår parlamentet ett stärkt finansiellt stöd till ICC.

100.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s verktygslåda för utökad komplementaritet och uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för ett effektivt genomförande av denna. Parlamentet uppmanar EU att se till att stödet till ICC är tillräckligt integrerat i alla relevanta områden inom EU:s utrikespolitik.

101.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att genomföra Romstadgan fullt ut genom att harmonisera nationell lagstiftning med alla skyldigheter i stadgan och att efterkomma ICC:s anmodanden om hjälp och samarbete under alla stadier av domstolens rättsliga förfaranden, särskilt i fråga om inledande undersökning, utredning, arrestering och överlämnande, skydd av brottsoffer och vittnen, tillfällig frigivning och verkställande av domar. Parlamentet beklagar att bidragen till brottsofferfonden är otillräckliga och uppmanar EU:s medlemsstater att säkerställa nödvändiga resurser för att den ska kunna fylla hela sin funktion.

102.  Europaparlamentet anser att uppsökande verksamhet för information till allmänheten bör finansieras på lämpligt sätt genom domstolens sedvanliga budget och betonar vikten av denna verksamhet för att säkerställa en synlig rättvisa.

103.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att ratificera de ändringar till Romstadgan som antogs i Kampala och att uppmuntra deras ratificering av tredjeländer.

104.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öka sina insatser för att bekämpa straffrihet inom EU:s egna gränser och uppmuntrar dem i detta sammanhang att beakta rekommendationerna från det europeiska nätverket av kontaktpunkter med avseende på personer som gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Dödsstraff

105.  Europaparlamentet upprepar sitt entydiga motstånd mot dödsstraff och anser att införandet av ett allmänt moratorium med sikte på globalt avskaffande av dödsstraffet är ett centralt mål för EU:s människorättspolitik. Parlamentet understryker att dödsstraff aldrig har visat sig vara ett effektivt avskräckningsmedel mot brott och att det enligt tillgängliga uppgifter framför allt är missgynnade personer som dödsstraffet bestraffar mest. Parlamentet lovordar EU:s och dess medlemsstaters ansträngningar i FN som ledde till antagandet av generalförsamlingens resolution om ett moratorium för dödsstraff i december 2012. Parlamentet oroas dock av att avrättningar har återupptagits i vissa länder och uppmanar EU att fortsätta genomföra riktade kampanjer om dödsstraff och att öka sitt engagemang i länder som fortfarande tillämpar detta. Parlamentet förväntar sig att bli rådfrågat på vederbörligt sätt vid den planerade översynen 2013 av förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling.

106.  Europaparlamentet beklagar djupt att Vitryssland är det sista landet på den europeiska kontinenten som fortfarande tillämpar dödsstraff. Parlamentet upprepar återigen att avrättningarna av Dmitrij Konovalov och Vladislav Kovaljov är djupt beklagansvärda och upprepar sin uppmaning till Vitryssland att införa ett moratorium för dödsstraffet, som i sista hand bör leda till dess avskaffande.

Näringslivet och de mänskliga rättigheterna

107.  Europaparlamentet framhåller på nytt att europeiska företag bör se till att de respekterar människorättsnormer i sin verksamhet, även när de verkar utanför EU. Parlamentet oroas över rapporterna om samarbete mellan vissa EU-företag och auktoritära regimer, särskilt de fall där handel med känsliga varor t.ex. inom informationsteknik och kommunikation har lett till människorättskränkningar.

108.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av att främja företagens sociala ansvar, även i företagens verksamhet utanför EU, och garantera detta ansvar i hela försörjningskedjan. Parlamentet är övertygat om att de europeiska företagen och deras dotterbolag och underleverantörer bör spela en nyckelroll i att främja och sprida internationella standarder för företag och mänskliga rättigheter över hela världen. Parlamentet betonar vikten av meningsfull rapportering om de mänskliga rättigheterna samt de sociala och miljömässiga effekterna av projekt som stöds av Europeiska investeringsbanken (EIB) eller exportkrediter som beviljas av europeiska kreditinstitut. Parlamentet understryker att finansiella transaktioner som utförs av dessa institutioner bör bidra till de allmänna principer som styr unionens yttre åtgärder, i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget.

109.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att rapportera om genomförandet av de åtaganden som görs i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter med avseende på FN:s vägledande principer om näringsliv och mänskliga rättigheter. Parlamentet beklagar kommissionens bristande framsteg när det gäller att tillgodose parlamentets begäran att föreslå lagstiftning som ålägger EU-företag att se till att deras köp inte stöder vare sig parter som deltar i konflikter eller parter som begår allvarliga människorättsbrott.

110.  Europaparlamentet påminner kommissionen om dess åtagande från september 2010 att undersöka problemet med tvångsarbete för interner i tredjeländer och att granska EU:s åtgärder på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet om resultaten av denna process och att införa lagstiftning som förbjuder import till EU av varor som tillverkats av tvångsarbetande interner.

Eliminering av alla former av diskriminering

111.  Europaparlamentet påminner om artiklarna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, där det fastställs att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter och att de är berättigade till de rättigheter och friheter som uttalas i förklaringen utan åtskillnad av något slag. Parlamentet betonar betydelsen av att bekämpa alla former av diskriminering, medräknat diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, sexuell läggning, språk, religion, kast, socialt ursprung, kultur, ålder, börd, funktionshinder eller ställning i övrigt. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU att bekämpa diskriminering och intolerans som en viktig del av sin människorättspolitik och att bygga denna politik på en heltäckande och vittomfattande definition av icke-diskriminering. Parlamentet betonar att respekten för minoriteters rättigheter är en avgörande faktor för fred, utveckling och demokrati och välkomnar och uppmuntrar EU:s samarbete med FN och regionala organisationer i denna fråga.

112.  Europaparlamentet uppmanar EU att ägna särskild uppmärksamhet åt diskriminering som bygger på olika former av social stratifiering, såsom kast och liknande system med nedärvd social status, vilka har en mycket skadlig och ibland destruktiv inverkan på möjligheterna att på lika villkor utöva de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser att de länder där kastväsendet alltjämt existerar ska uppmanas bestämt att förbjuda detta och se till att lagar som stiftats mot kastväsendet verkligen tillämpas.

Tanke-, samvets-, religions- och trosfrihet

113.  Europaparlamentet betonar att rätten till tankefrihet, samvetsfrihet samt religions- och trosfrihet, som finns inskriven i artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra internationella människorättsinstrument, är en grundläggande mänsklig rättighet, besläktad med andra mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, som omfattar rätten att tro eller inte tro, och friheten att utöva en teistisk, icke‑teistisk eller ateistisk tro, antingen privat eller offentligt, ensam eller tillsammans med andra och rätten att anamma, övergå till eller överge en valfri tro. Parlamentet uppmanar EU att främja religions- och trosfrihet inom internationella och regionala organ och i sina bilaterala förbindelser med tredjeländer.

114.  Europaparlamentet påminner om att rätten att av samvetsskäl neka till militärtjänst är ett befogat utövande av rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet och vädjar till Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att uppmana länder med obligatorisk värnplikt att tillåta alternativ tjänstgöring av en icke-stridande eller civil karaktär, som ligger i allmänhetens intresse och inte är av det bestraffande slaget, och att inte straffa dem, inte heller med fängelse, som av samvetsskäl inte har gjort militärtjänst.

115.  Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag diskriminering, intolerans, våld och dödande på grund av religion eller tro, oavsett var det inträffar eller mot vem det riktas. Parlamentet är särskilt bekymrat över de ökande ansatserna att lösa meningsskiljaktigheter mellan människor som är åtskilda enligt religiösa linjer genom våld och förföljelse, eftersom sådana åtgärder står i vägen för varaktig fred och försoning. Parlamentet är dessutom bekymrat över ökande fientliga attityder på regeringsnivå och på det sociala planet i många länder som fortsätter att förvägra religiösa minoritetsgrupper och trossamfund friheten att utöva eller offentligen ge uttryck för sin religion eller tro. Social fientlighet och angrepp mot religiösa grupper eller trossamfund ökar för närvarande, vilket har resulterat i många döda och skadade, och straffrihet och bristande skydd för religiösa minoritetssamfund och trossamfund är fortfarande ett problem.

116.  Europaparlamentet motsätter sig all lagstiftning där enskilda straffas för att ha bytt religion eller tro. Parlamentet är djupt oroat över att enskilda riskerar fängelse eller till och med dödsstraff på grund av lagstiftningen i vissa länder. Parlamentet är också oroat över att alla de som har lämnat eller bytt religion utsätts för social fientlighet såsom våld och hotelser. Parlamentet motsätter sig lagar som bestraffar uttryck som anses vara hädiska, ärekränkande eller förolämpande för en viss religion eller religiösa symboler, figurer eller uppfattningar. Parlamentet konstaterar att sådana lagar inte är förenliga med accepterade internationella människorättsstandarder och fördömer lagbestämmelserna om hädelse i Afghanistan, Bangladesh, Egypten, Pakistan och Saudiarabien som föreskriver fängelse och dödsstraff.

117.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att man inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter nyligen har efterlyst förslag där man prioriterar och stöder åtgärder i det civila samhället för att bekämpa diskriminering på grund av religion eller tro. Parlamentet uppmanar EU att stödja inkluderande försök till dialog och samarbete på olika nivåer mellan kulturer och trossamfund, som engagerar samfundsledare, kvinnor, ungdomar och företrädare för etniska minoriteter och syftar till att främja fredsbyggande och social sammanhållning. EU och medlemsstaterna uppmanas att utveckla bidragssystem för skydd och främjande av religions- och trosfriheten i länder där denna rättighet är mest hotad.

118.  Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande att främja rätten till religions- och trosfrihet inom internationella och regionala organ, däribland FN, OSSE, Europarådet och andra regionala mekanismer. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta lägga fram sin årliga resolution om religions- och trosfrihet inför FN:s generalförsamling och stödja mandatet för FN:s särskilde rapportör om religions- och trosfrihet.

Kvinnors och barns rättigheter och medinflytande

119.  Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd för FN:s arbete med att säkerställa kvinnors rättigheter och medinflytande. Parlamentet uppmuntrar EU att genomföra en riktad kampanj om kvinnors deltagande i politiken och i ekonomin och att stödja initiativ mot könsrelaterat våld och kvinnomord. Parlamentet stöder genomförandet av handlingsplanen för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet. EU-delegationerna uppmanas att införa särskilda åtgärder när det gäller biståndet till tredjeland och utvecklingssamarbetet i sina lokala strategier för genomförande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och bekämpning av alla former av diskriminering av dem, medräknat tvångsäktenskap. Parlamentet betonar att kommissionens och medlemsstaternas roll på detta område, både inom och utanför EU, inte kan begränsas till bekämpning av våld mot kvinnor i alla dess former, vare sig det är fysiskt, psykologiskt, socialt eller ekonomiskt. Man måste också prioritera könsneutral utbildning för pojkar och flickor, från yngsta ålder. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen och rådet att ytterligare uppmuntra tredjeländer att ta hänsyn till kvinnors rättigheter när de utarbetar nationell lagstiftning och att säkerställa att alla relevanta bestämmelser genomförs korrekt.

120.  Europaparlamentet upprepar att det fördömer övergrepp och alla former av våld mot kvinnor, medräknat våld i hemmet. Därför uppmanar parlamentet Europarådets samtliga medlemsstater att underteckna och ratificera konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor. EU uppmanas att arbeta för en anslutning till denna konvention, i syfte att säkerställa enhetligheten mellan EU:s inre och yttre åtgärder mot våld mot kvinnor. Parlamentet betonar vikten av information och kampanjer för att öka medvetenheten i samhällen där kvinnlig könsstympning, sexuella övergrepp på unga flickor, barn- och tvångsäktenskap, kvinnomord och andra könsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer. Det är också viktigt att människorättsförsvarare som redan nu kämpar för att få slut på dessa företeelser deltar i att förbereda och genomföra sådana kampanjer. Parlamentet uppmuntrar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta att ta upp problemet med kvinnlig könsstympning i sin politiska och strategiska dialog med partnerländer där detta problem fortfarande förekommer.

121.  Europaparlamentet uppmanar EU att ge stärkt skydd åt reproduktiva rättigheter och betonar behovet av att låta en sådan politik stå i centrum för utvecklingssamarbetet med tredjeländer. Parlamentet fördömer skarpt den fruktansvärda sedvänjan med kvinnlig könsstympning i vissa delar av Afrika, hedersmord, könsselektiv abort och tvångsäktenskap. Parlamentet påminner om de viktiga slutsatserna från Kairokonferensen (den internationella konferensen för befolknings- och utvecklingsfrågor, ICPD).

122.  Europaparlamentet stöder initiativet ”Education First” från FN:s generalsekreterare, eftersom tillgång till utbildning ökar skyddet mot det som kan hota flickors framtid, t.ex. tidigt äktenskap, tidig graviditet, hiv, fattigdom, våld i hemmet och sexuellt våld, och minskar även barna- och mödradödligheten.

123.  Europaparlamentet efterlyser större ansträngningar för att millennieutvecklingsmålen till största möjliga del ska kunna uppnås före utgången av tidsfristerna när det gäller jämställdhet mellan könen, mödrahälsa och tillgång till adekvata sjukvårdssystem, utbildning samt rättigheter till sexuell och reproduktiv hälsa, särskilt för de mest utsatta grupperna, såsom flickor och unga kvinnor, på grundval av ett genuint åtagande från staternas sida att förbättra ansvarighets- och övervakningsmekanismerna för befintliga människorättsförpliktelser, främja tillgången till rättslig prövning för alla och säkerställa ett verkligt deltagande för alla, även de mest marginaliserade och missgynnade, i utveckling, beslutsfattande och genomförande. Parlamentet rekommenderar starkt att ett fristående mål om kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen införs bland millennieutvecklingsmålen för tiden efter 2015, med stark betoning på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

124.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och medlemsstaterna att se till att översynen av ICPD+20 resulterar i en omfattande översyn av samtliga aspekter som rör ett fullständigt åtnjutande av sexuella och reproduktiva rättigheter och att bekräfta en kraftfull och progressiv syn på frågan om sexuella och reproduktiva rättigheter för alla, i enlighet med internationella människorättsnormer, liksom att kräva större ansvarsskyldighet för de uppnådda resultaten. De uppmanas också i synnerhet att se till att översynen genomförs på ett sätt som bygger på delaktighet och ger möjlighet för de olika aktörerna, inbegripet det civila samhället och kvinnor, tonåringar och ungdomar, att delta på ett meningsfullt sätt. Parlamentet påminner om att ramen för denna översyn måste grundas på mänskliga rättigheter och vara särskilt inriktad på sexuella och reproduktiva rättigheter.

125.  Europaparlamentet är djupt oroat över våldtäktsproblemet och beklagar att oerhört många av dem som begår våldtäkt i länder som Indien och Pakistan går fria från ansvar.

126.  Europaparlamentet fördömer att sexuellt våld och våldtäkt ofta används som krigsföringsvapen, särskilt i området kring de stora sjöarna. Parlamentet riktar uppmärksamheten på att genusrelaterade brott och sexuella våldsbrott finns med i Romstadgan bland krigsbrott, brott mot mänskligheten eller handlingar som ingår som en del av folkmord eller tortyr. I detta sammanhang välkomnar parlamentet FN:s säkerhetsråds resolution 2106 (2013) om förebyggande av sexuellt våld i konflikter, som antogs den 24 juni 2013 och som på nytt bekräftar att ICC spelar en nyckelroll i kampen mot straffrihet för sexualbrott och könsrelaterade brott. Parlamentet uppmanar EU att stödja det fullständiga genomförandet av dessa principer. och upprepar att EU åtagit sig att integrera mänskliga rättigheter och genusaspekter i GFSP‑uppdragen i enlighet med FN:s säkerhetsråds banbrytande resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet.

127.  Europaparlamentet uppmanar EU att prioritera kampen mot människohandel. Parlamentet betonar behovet av att ta hänsyn till såväl interna som externa aspekter vid hantering av frågor som rör människohandel och uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra EU:s direktiv (2011/36/EU) och strategi för utrotande av människohandel 2012–2016.

128.  Europaparlamentet efterlyser en universell ratificering av FN:s barnkonvention. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att vidta åtgärder med avseende på barnets rättigheter, med särskild inriktning på våld mot barn, och särskilt på problem som tvångsarbete för barn, barnäktenskap, värvning av barn till väpnade grupper samt avväpnande av dessa, rehabilitering och efterföljande återanpassning, och att ta med frågan om trolldomsanklagelser mot barn på agendan för människorättsdialoger med de berörda länderna. Det är viktigt att barnets rättigheter prioriteras inom EU:s utrikespolitik.

129.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka insatserna för att genomföra den reviderade genomförandestrategin för EU:s riktlinjer om barn i väpnade konflikter. Parlamentet uppmuntrar EU att ytterligare fördjupa sitt samarbete med FN:s särskilda representant för barn som berörs av väpnade konflikter, och välkomnar införandet under 2012 av en ny budgetpost till stöd för barn som berörs av konflikter genom humanitärt bistånd som ger tillgång till utbildning i nöd- och krissituationer.

130.  Europaparlamentet påminner om sina tidigare rekommendationer för att förbättra sina egna förfaranden i människorättsfrågor och öka sina försök att integrera mänskliga rättigheter på ett effektivt sätt i sina egna system och förfaranden. Parlamentet beklagar att inga förbättringar har gjorts med avseende på plenardebatter och resolutioner om fall av brott mot de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen samt uppföljningen av dessa. Parlamentet välkomnar insatserna för att förbättra samarbetet i människorättsfrågor med medlemsstaternas nationella parlament.

o
o   o

131.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN och Europarådet samt till regeringarna i de länder och territorier som anges i resolutionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0503.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0504.
(3) EUT L 200, 27.7.2012, s. 21.
(4) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 14.
(5) Antagna texter, P7_TA(2013)0278.
(6) http://www.eeas.europa.eu/human_rights/docs/guidelines_en.pdf
(7) Antagna texter, P7_TA(2013)0394.
(8) Antagna texter, P7_TA(2013)0055.
(9) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 115.
(10) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 26.
(11) EUT C 257 E, 6.9.2013, s. 13.
(12) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 69.
(13) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 165.
(14) Antagna texter, P7_TA(2012)0470.
(15) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.
(16) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 94.
(17) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.
(18) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 87.
(19) Antagna texter, P7_TA(2013)0431.

Senaste uppdatering: 18 december 2018Rättsligt meddelande