Vilka initiativ kommer det tjeckiska ordförandeskapet att ta för att Europeiska unionen ska stå enad inför den ekonomiska krisen?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i mars i Strasbourg.

Tjeckien tog över ordförandeskapet i EU i en tid då den europeiska och den globala ekonomin befann sig i en mycket svår situation. Till följd av den globala finanskrisen och den sjunkande ekonomiska tillväxten står vi nu inför helt nya ekonomiska utmaningar som kräver ett snabbt, adekvat och samordnat agerande. I och med den rådande situationen kommer EU:s ekonomiska och politiska integration att sättas på prov. Vi är fast beslutna att se till att EU går starkare och mer enat ut krisen.

Ordförandeskapet anser att samordning och ett gediget genomförande av redan överenskomna åtgärder alltjämt utgör de viktigaste faktorerna i det fortsatta arbetet. En snabb ekonomisk och finansiell utveckling innebär nya utmaningar, och ett samordnat agerande möjliggör då omedelbart informationsutbyte och gemensamma åtgärder. Det tjeckiska ordförandeskapet fokuserar på att tillämpa och noggrant övervaka de politiska beslut som tagits av tidigare ordförandeskap – allt för att åstadkomma konkreta resultat.

Under det tjeckiska ordförandeskapets ledning har rådet tagit flera samordningsinitiativ för att hantera nya utmaningar.

Det tjeckiska ordförandeskapet betonade i sitt arbetsprogram vikten av idrott. Vilka konkreta åtgärder vidtar eller kommer rådet att vidta för att stödja och uppmuntra volontärverksamhet inom idrotten, och för att se till att man stöder idrottsverksamheter som drivs och upprätthålls med hjälp av insatser från volontärer?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i mars i Strasbourg.

Rådet inser till fullo vikten av volontärverksamhet inom idrotten, men vill uppmärksamma ledamoten på att EG-fördragets bestämmelser inte ger EU någon särskild behörighet på idrottsområdet. Rådet har därför inte befogenhet att vidta konkreta åtgärder avseende de frågor som ledamoten tar upp.

Presidentskapet å sin sida ämnar fortsätta det regelbundna informella samarbetet mellan medlemsstaterna på detta område. Ett informellt möte mellan idrottschefer kommer att äga rum i Tjeckien i april 2009. Volontärverksamhet inom idrotten, särskilt vad gäller dagliga idrottsaktiviteter, kommer att tas upp som en av mötets viktigaste frågor.

Synen på och innebörden av volontärverksamhet inom idrotten varierar stort mellan olika medlemsstater. I många av länderna fungerar volontärer som informatörer och arrangörer av viktiga idrottsevenemang, som exempelvis EM i fotboll, VM eller OS. I andra länder arbetar volontärer regelbundet som tränare i ideella idrottsföreningar, som ledare för fysiska aktiviteter för barn, unga, vuxna eller äldre, osv. Syftet med det informella mötet är att täcka all volontärverksamhet och att kartlägga verksamheten i respektive medlemsstat. För att uppnå det målet kommer vi att dela ut ett kortare frågeformulär och sedan presentera resultaten i april. Frågeformuläret har utarbetats i samarbete med ENGSO (European Non-Governmental Sports Organization) och Europeiska kommissionen. Vi planerar att vid samma tillfälle presentera exempel på bästa metoder på nationell nivå, däribland Storbritanniens utbildning av volontärer inför OS i London år 2012.

Vårt mål är att stödja volontärerna i deras arbete, att främja samhällets erkännande av arbetet och att föreslå förbättringar på lagstiftningsområdet. Allt detta ligger i linje med målet att utnämna år 2011 till europeiska året för volontärarbete, ett arbete vi stöder till fullo.

Vad anser rådet om det politiska partiet Libertas beslut att finansiera kandidater i alla medlemsstater, och anser rådet att Libertas bör beviljas EU-finansiering?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i mars i Strasbourg.

Ledamoten uppmärksammas på att finansieringen av partier och kandidater i valet till Europaparlamentet regleras på nationell nivå och därför är varje enskild medlemsstats angelägenhet. Det är därför inte lämpligt för rådet att ha synpunkter på Libertas beslut att sponsra kandidater till valet till Europaparlamentet i olika medlemsstater.

Rådet vill dock påpeka att Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 191 i EG-fördraget har antagit förordning (EG) nr 2004/2003 som omfattar finansiering av politiska partier och politiska stiftelser på europeisk nivå och som ändrades i december 2007.

Genom förordningen fastställs möjligheten till EU-finansiering av politiska partier och stiftelser som i sin verksamhet följer de principer som EU bygger på – principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen – och som företräds av ledamöter på en viss nivå i minst en fjärdedel av medlemsländerna.

I sammanhanget vill jag påminna om följande: enligt nämnda förordning måste ett politiskt parti på europeisk nivån för att motta finansiering från EU:s allmänna budget lämna in en ansökan till Europaparlamentet, och det är sedan parlamentet som avgör om man godkänner finansiering eller inte.

Det tionde globala miljöministerforumet ska enligt planerna hållas i Nairobi i Kenya den 16–25 februari 2009. Kan det tjeckiska ordförandeskapet redogöra för framstegen vid detta möte, framför allt när det gäller klimatförändringsagendan?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i mars i Strasbourg.

Det 25:e mötet i styrelsen för FN:s miljöprogram/Det tionde globala miljöministerforumet ägde rum på Uneps huvudkontor i Nairobi (Kenya) den 16–20 februari 2009 och präglades av dels den globala ekonomiska och finansiella krisen, dels av den nya amerikanska administrationen.

Under mötet framhöll ledarna för miljöarbetet behovet av att börja tänka på ekonomin i miljötermer, vilket kommer till uttryck i Uneps slogan inför mötet: ”Green is the new big deal.” (grönt är den stora nya given).

Det viktigaste beslut som fattades var överenskommelsen om att tillsätta en mellanstatlig förhandlingskommitté med uppgift att förbereda ett globalt rättsligt bindande instrument i syfte att kontrollera användningen av kvicksilver. Kommitténs arbete inleds år 2010 och beräknas vara klart senast 2013. Med detta instrument vill man minska kvicksilvertillgången, användningen av kvicksilver i produkter och processer samt kvicksilverutsläppen.

Ett annat prioriterat tema på mötet resulterade i beslutet att utse en mindre grupp ministrar och höga representanter med uppgift att hitta vägar att förbättra den övergripande strukturen för internationell miljöförvaltning och att återuppta diskussionen på en politisk nivå, snarare än på en teknisk eller diplomatisk sådan. Det bör i sammanhanget påpekas att EU regelbundet verkar för att stärka den internationella miljöförvaltningen.

Ett annat beslut som bör framhållas är det som fattades om att fortsätta processen med att hitta mekanismer för att förbättra samspelet mellan vetenskap och politik vad gäller biologisk mångfald och ekosystemtjänster, ett samspel som innebär en möjlighet för forskarsamhället att arbeta närmare tillsammans i syfte att kunna erbjuda bättre alternativ för framtida internationellt miljösamarbete.

Särskilt när det gäller klimatförändringar bör man komma ihåg att frågan inte fanns på dagordningen inför det här 25:e mötet. Det är dock viktigt att notera antagandet av beslut om utvecklingssamarbete och särskilt beslutet om bistånd till Afrika i olika miljöfrågor. Samtliga beslut stöddes aktivt av EU.

Stödet för ett närmare miljösamarbete märktes också bland europeiska och afrikanska ministrar under det miljömöte som anordnades av ordförandeskapet i anslutning till det 25:e mötet i styrelsen för FN:s miljöprogram. Där diskuterades också klimatförändringarna eftersom Afrika är en särskilt utsatt kontinent i sammanhanget.

Vad gör rådet för att EU-flaggan och Europahymnen ska bli mer kända och populära i medlemsstaterna? Hur ser ordförandeskapet på idén att ge denna hymn – som redan 1926 utropades till Europahymn av den tjeckoslovakiske medborgaren Richard Graf Coudenhove-Kalergi – en text?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i mars i Strasbourg.

Som ledamoten säkert känner till antogs emblemet med en cirkel av gyllene stjärnor mot blå bakgrund ursprungligen av Europarådet i december 1955. Senare, den 29 maj 1986, började gemenskapens institutioner använda emblemet i enlighet med ett initiativ från stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet i juni 1985.

Detsamma gäller inledningen till Beethovens ”Hymn till glädjen”, som Europarådet år 1972 antog som sin egen hymn. Senare, i enlighet med ovannämnda initiativ från juni 1985, antogs den som de europeiska institutionernas hymn.

Låt mig poängtera att ansvaret för frågan om hur flaggan och hymnen ska bli mer kända och populära i medlemsstaterna helt ligger hos de respektive medlemsstaterna och att rådet inte har vidtagit några särskilda åtgärder för att agera i frågan. Rådet använder dock emblemet och hymnen när så är lämpligt.

Avslutningsvis har frågan om att förse Europa-hymnen med en text aldrig tagits upp till diskussion i rådet.

I sin programförklaring framhåller det tjeckiska ordförandeskapet att en människa inte bara är en del av arbetskraften och på så vis bidrar till samhällets ekonomiska välstånd utan även i sin egenskap av förälder lägger ner tid, energi och pengar på att sköta och uppfostra barn, framtidens humankapital.

Med vilka åtgärder tänker rådet främja en familjevänlig politik av hög kvalitet och stärka européernas rätt att fritt och självständigt välja hur deras barn ska uppfostras och utbildas?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i mars i Strasbourg.

Ledamoten tar upp en mycket viktig fråga. Vi känner alla igen svårigheterna med att försöka hitta en balans mellan våra åtaganden i yrkesliv respektive privatliv, samt vårt ansvar för familjen.

Inledningsvis vill jag påminna om att möjligheten att förena yrkes- och familjeliv är en fråga som rådet har tagit upp vid ett antal tillfällen. Det tjeckiska ordförandeskapet utgör inget undantag. Under det informella mötet mellan ministrarna med ansvar för familjefrågor (Prag, 4–5 februari 2009) inledde vi diskussioner om Barcelonamålen avseende barnomsorg före den obligatoriska skolåldern, mål som år 2002 endast fastslogs kvantitativt. Det tjeckiska ordförandeskapet betonar de kvalitativa aspekterna på barnomsorg, liksom genomförandet av de hittills åsidosatta principerna om barnets bästa och familjens rätt att självständigt välja hur man vill förena yrkes-, privat- och familjeliv. Det tjeckiska ordförandeskapet betonar också att föräldrarna är oumbärliga när det gäller barnomsorgen för de allra yngsta.

Rådet har redan antagit bestämmelser för att underlätta för människor att kombinera yrkes- och familjeliv. I rådets direktiv 92/85/EEG om barnledighet garanteras kvinnliga arbetstagare minst fjorton veckors barnledighet. Parlamentet och rådet arbetar nu tillsammans som medlagstiftare av ett nytt kommissionsförslag som ska uppdatera direktivet om barnledighet eftersom kommissionen har föreslagit en utökning av minsta antalet barnledighetsveckor från fjorton till arton veckor. Syftet är att hjälpa arbetstagaren att återhämta sig från de direkta följderna av förlossningen, men också att underlätta för henne att återgå till arbetsmarknaden efter barnledighetens slut. Det tjeckiska ordförandeskapet anser att detta lagstiftningsförslag bör prioriteras och hoppas nå fram till ett samförstånd med medlemsstaterna i rådet inom några månader.

Rådet ser också fram emot att tillsammans med Europaparlamentet arbeta för kommissionens förslag till ett nytt direktiv som ska ersätta rådets direktiv 86/613/EEG om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare. I sin rapport om genomförandet av direktiv 86/613/EEG konstaterade kommissionen att de praktiska resultaten av genomförandet av direktivet inte var helt tillfredsställande i förhållande till direktivets huvudsyfte, som var en generell förbättring av medhjälpande makars ställning.

Kommissionen har därför föreslagit att de s.k. medhjälpande makarna, om de så önskar, ska kunna åtnjuta samma nivå på det sociala skyddet som egenföretagarna gör i dagsläget. Kommissionen har dessutom föreslagit att egenföretagare ska kunna få samma rätt till mammaledighet som anställda, vilket sätter fokus på rätten att självständigt få besluta hur man vill förena familjeliv och yrkesliv.

Våra barn är vår framtid, precis som ledamoten sade. Att förena yrkesliv och familjeliv är en av de riktigt tuffa utmaningarna för arbetande familjer inom EU i dag. Rådet är fast beslutet att göra sitt bästa för att hjälpa medborgarna att kunna göra självständiga val för att förena familjeliv och yrkesliv.

Vilka planer har rådet för att etablera fred på och säkra humanitärt stöd till Gaza och Västbanken?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i mars i Strasbourg.

Rådet tar den humanitära situationen både i Gaza och i Västbanken på största allvar. Gynnsamma levnadsvillkor är avgörande för stabiliteten på palestinskt territorium. Rådet beslutade därför den 26 januari 2009 att EU ska inrikta sitt stöd och bistånd på följande områden: omedelbar humanitär hjälp till befolkningen i Gaza, förhindrande av olaglig handel med vapen och ammunition, varaktigt återöppnande av gränsövergångsställena på grundval av 2005 års avtal om rörlighet och tillträde, rehabilitering och återuppbyggnad samt återupptagande av fredsprocessen.

Själva leveransen av EU:s humanitära stöd ankommer på kommissionen, som kan bistå med detaljerad information om sin och sina partners verksamhet, särskilt FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNRWA) och andra FN-organ samt Internationella rödakorskommittén (ICRC). EU har vid ett antal tillfällen uppmanat Israel att inte hindra leveranser av humanitärt bistånd till Gaza. I sina slutsatser av den 26 januari 2009 framhåller rådet att EU är beredd att återuppta Europeiska unionens gränsövervakningsuppdrag (EU BAM Rafah) så snart som omständigheterna tillåter, samt att undersöka möjligheten till att utvidga sitt bistånd till andra gränsövergångsställen som en del av EU:s samlade engagemang. EU stödde och bidrog dessutom aktivt till den internationella konferensen om återuppbyggnaden av Gaza som hölls i Egypten den 2 mars 2009, då världssamfundet utlovade över 35 miljarder kronor, med EU som en av de största givarna. Även här betonades huvudvillkoren för en framgångsrik och hållbar återuppbyggnad av Gaza av både det tjeckiska ordförandeskapet, som talade å de 27 medlemsstaternas vägnar, och Javier Solana, EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp). Finansieringsmekanismen Pegase, som presenterades vid givarkonferensen av kommissionens Benita Ferrero-Waldner, är ett särskilt EU-initiativ för kanalisering av riktat stöd till Gaza under övervakning av den palestinska myndigheten.

När det gäller Västbanken så återupptog EU relationerna med den palestinska myndighetens institutioner i mitten av 2007. EU är den främsta givaren av direkt finansiellt och tekniskt stöd till den palestinska regeringen. Europeiska unionens polisuppdrag för de palestinska territorierna (Eupol Copps) är främst inriktat på rådgivning och utbildning i säkerhetsfrågor och reformering av rättsväsendet. Den palestinska myndigheten har visat sig vara en pålitlig och effektiv partner som förhindrade att situationen ytterligare förvärrades på Västbanken under kriget i Gaza.

Rådet uppmuntrar starkt till en försoning mellan palestinier bakom president Mahmud Abbas, vilket är centralt för fred, stabilitet och utveckling, samt stöder Egyptens och Arabförbundets medlingsinsatser i detta sammanhang.

Rådet är dessutom övertygat om att fred i området endast kan åstadkommas genom ett slutförande av fredsprocessen, vilket skulle leda till en oberoende, demokratisk, sammanhängande och livskraftig palestinsk stat i Västbanken och Gaza, som skulle leva sida vid sida med Israel i fred och säkerhet. I syfte att uppnå målet uppmanar rådet åter båda parter att iaktta sina skyldigheter i enlighet med färdplanen från Annapolis. Eftersom EU anser att det arabiska fredsinitiativet erbjuder en solid och lämplig grund för att lösa den israelisk-arabiska konflikten åtar man sig att arbeta tillsammans med kvartetten, den nya administrationen i USA och de arabiska partnerna för att nå målet. Rådet välkomnar den skyndsamma utnämningen av USA:s nya särskilda sändebud till Mellanöstern, George Mitchell, och är redo för ett nära samarbete med honom.

FN:s generalsekreterare sade sig vara chockad över förlusten av människoliv och bombattacken mot huvudkontoret för FN:s hjälporganisation för palestinier i Gaza. Amnesty International har redan begärt en utredning av den israeliska attacken mot FN-byggnaden och av de upprepade, riktade attackerna mot civilbefolkningen. Enligt organisationen rör det sig om krigsförbrytelser. Det har även uttryckts oro över Israels bruk av bomber med vit fosfor, ett giftigt ämne som orsakar svåra brännskador och vars användning mot civilbefolkningar är förbjuden enligt protokollet till Genèvekonventionen om konventionella vapen.

Vilka initiativ tänker rådet ta för att dra Israel inför Internationella domstolen i Haag för krigsförbrytelser mot palestinierna, trots att landet nekar till detta? Vilka politiska, diplomatiska och ekonomiska åtgärder tänker rådet vidta mot Israel för att få ett slut på folkmordspolitiken mot palestinierna och kräva skadestånd för förstörelse av infrastruktur som EU finansierat i de palestinska områdena?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i mars i Strasbourg.

Ända sedan konflikten i Gaza inleddes har rådets ordförandeskap djupt beklagat de civila offren och fördömt attackerna på FN-byggnader.

Ledamoten uppmärksammas på följande slutsatser som antogs av rådet den 26–27 januari 2009: ”Europeiska unionen beklagar djupt förlusten av människoliv under konflikten, särskilt de civila dödsfallen. Rådet påminner alla parter i konflikten om att fullt ut respektera mänskliga rättigheter och följa sina skyldigheter enligt internationell humanitär rätt samt kommer att nära följa undersökningarna av de påstådda kränkningarna av internationell humanitär rätt. I detta sammanhang uppmärksammar rådet noga uttalandet från FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon till säkerhetsrådet den 21 januari.”

Rådet fortsätter att med stort allvar lyfta fram människorättsfrågorna med Israel i samband med alla möten på hög nivå, nu senast då EU:s utrikesministrar åt middag tillsammans med Israels utrikesminister Tzipi Livni den 21 januari 2009. Dessutom har rådets ordförandeskap tillsammans med Europeiska kommissionen och den höge representanten för Gusp vid flera tillfällen gemensamt uppmanat Israel att underlätta tillgången till och leveranserna av humanitärt bistånd och återuppbyggnadsstöd till Gaza.

Generellt anser rådet att det är mycket viktigt att hålla alla vägar för diplomatisk och politisk kontakt öppna, och menar att positiv övertalning och dialog är de effektivaste medlen för att förmedla EU:s budskap.

Stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet fastställde vid sitt vårmöte 2008 att direktivet om energibeskattning skulle ses över i syfte att främja att allt mer av den totala energi som förbrukas härrör från förnybara energikällor.

Att öka energieffektiviteten är en av de snabbaste, säkraste och mest prisvärda lösningarna för att minska EU:s beroende av energikällor från tredjeländer i syfte att minska energiförbrukningen, koldioxidutsläppen och kostnaderna för EU-medborgarnas energifakturor.

Det är således nödvändigt att öka energieffektiviteten. Ämnar rådet se till att agendan för Europeiska rådets vårmöte 2009 inbegriper en översyn av direktivet om energibeskattning, av EU:s momsregelverk och av EU:s strukturfondsbestämmelser, i syfte att främja energieffektivitet och förnybara energikällor?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i mars i Strasbourg.

Vid Europeiska rådets vårmöte 2009 kommer stats- och regeringscheferna att uppmanas att godkänna ett antal konkreta riktlinjer som syftar till att förbättra unionens energitrygghet på medellång och lång sikt. Här ingår insatser för att främja energieffektiviteten inom ramen för den andra strategiska energiöversynen. På det här stadiet har dock inte rådet för avsikt att behandla specifika frågor såsom översynen av direktivet om energibeskattning, av EU:s momsregelverk och av EU:s strukturfondsbestämmelser.

Kommissionen har uppgett att man när det gäller översynen av direktivet om energibeskattning kommer att presentera ett meddelande och lägga fram förslag om ”gröna” momssatser i början av april 2009, efter Europeiska rådets vårmöte. Rådets behöriga organ kommer att börja granskningen av meddelandet så snart detta mottagits av rådet.

När det gäller EU:s momsregelverk så enades i går rådet om lägre momssatser som ska tillämpas på arbetsintensiva tjänster. Frågan kommer att diskuteras vidare vid Europeiska rådets vårmöte den 19–20 mars.

Slutligen några ord om EU:s strukturfondsbestämmelser. Rådet har godkänt ett förslag från kommissionen om Europeiska regionala utvecklingsfonden i syfte att göra fler energieffektiva produkter stödberättigade. Ökad energieffektivitet är det mest kostnadseffektiva sättet att minska energikonsumtionen och bibehålla vår nivå av ekonomisk aktivitet.

Det är i detta sammanhang absolut nödvändigt att intensifiera ansträngningarna för att förbättra energieffektiviteten i byggnader och energiinfrastrukturen, att främja gröna produkter och att stödja bilindustrins insatser för att marknadsföra mer miljövänliga fordon.

Redan 1988 föreslog kommissionen ändringar för de maximala promillehalterna av alkohol i blodet för förare av motorfordon, men dessa antogs inte under de följande åren. I flera EU-länder, till exempel i Storbritannien, Italien, Irland och Luxemburg är maximigränsen för alkoholhalten i blodet 0,8 mg/l. I Slovakien och Ungern, där det är förbjudet att köra motorfordon till och med efter ett minimalt alkoholintag, är körning under påverkan av en sådan kvantitet ett allvarligt brott. I Polen regleras detta i trafiklagen av den 20 juni 1997 (Polens officiella tidning, 108/2005, post 908, med senare ändringar) där det fastställs att den tillåtna promillehalten för alkohol i blodet är 0,2 mg/l.

Har rådet mot bakgrund av tendenserna till harmonisering av trafikbestämmelser i EU avsikt att vidta åtgärder för att harmonisera promillegränserna för förare på EU-medlemsstaternas territorium?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i mars i Strasbourg.

Ett av huvudmålen med den gemensamma transportpolitiken är att på ett effektivt sätt bidra till en minskning av antalet trafikolyckor och de dödsfall de medför, och att förbättra trafikförhållandena. I sin resolution av den 26 juni 2000 betonade rådet vikten av att göra framsteg när det gäller vissa trafiksäkerhetsåtgärder, bland annat de som har samband med problematiken med trafikonykterhet. I april 2001 antog rådet slutsatserna om kommissionens rekommendation av den 17 januari 2001 om högsta tillåtna blodalkoholkoncentration (BAK) för förare av motorfordon. I dessa slutsatser uppmuntrades medlemsstaterna att noga överväga åtgärderna i kommissionens rekommendation, bl.a. fastställandet av den tillåtna promillehalten för alkohol i blodet till 0,2 mg/ml för förare som har en mycket högre olycksrisk på grund av bristande erfarenhet av bilkörning i trafik. Samtidigt noterade rådet i ovannämnda slutsatser av april 2001 att vissa medlemsstater ansåg att den högsta tillåtna blodalkoholkoncentrationen omfattas av subsidiaritetsprincipen och att den därför bör regleras på nationell nivå.

I sina slutsatser av den 8–9 juni 2006 enades rådet om behovet av att stärka trafiksäkerhetsåtgärder och initiativ på gemenskaps- eller medlemsstatsnivå för att bekämpa ratt- och drogfylleri, bland annat genom metoder för gränsöverskridande uppföljning av förseelser. I detta sammanhang ansåg rådet att åtgärder för att bekämpa ratt- och drogfylleri var särskilt relevanta.

Mottot för det tjeckiska ordförandeskapet är ”Ett Europa utan barriärer”. För närvarande råder det dock fortfarande olika regler inom EU när det gäller erkännande av intyg för personer med allvarliga funktionshinder. Systemet för ömsesidigt erkännande fungerar inte på detta område. Många medborgare med funktionshinder stöter på problem utomlands, till exempel att de inte får parkera på parkeringsplatser avsedda för funktionshindrade.

Överväger ordförandeskapet möjligheten att harmonisera intyg om allvarliga funktionshinder inom EU, på motsvarande sätt som gjorts för det europeiska sjukförsäkringskortet?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i mars i Strasbourg.

Ledamoten har tagit upp en mycket viktig fråga. Våra medborgares rörlighet är av central betydelse för det europeiska projektet och rådet är medvetet om de särskilda behov som personer med funktionshinder har.

När det gäller harmoniseringen av identitetskort som också kan visa att innehavaren har ett funktionshinder bör man påminna sig om att frågan om allmänna identitetskort fortfarande är varje medlemsstats ansvar och att vissa stater inte utfärdar sådana kort över huvud taget.

Medicinska uppgifter och information om innehavarens funktionshinder finns inte tillgängliga på det europeiska sjukförsäkringskortet heller eftersom kortet har införts i syfte att förenkla förfaranden utan att inkräkta på områden som omfattas av den nationella behörigheten avseende organisationen av hälsovård och socialförsäkring.

Ledamoten kanske minns att rådet redan för tio år sedan vidtog åtgärder för att underlätta för personer med funktionshinder att röra sig över EU:s gränser. I enlighet med kommissionens förslag antog då rådet en rekommendation om ett enhetligt parkeringstillstånd som gäller inom hela EU. Rådet ändrade rekommendationen förra året för att anpassa den till 2004 och 2007 års utvidgningar av EU.

Rådets målsättning har varit att se till att innehavaren av det enhetliga parkeringstillståndet för personer med funktionshinder ska kunna utnyttja parkeringsplatser avsedda för funktionshindrade i alla medlemsstater.

Europeiska unionens framtid är i stor utsträckning beroende av prioriteringarna i den nya budgetplanen för perioden 2013–2019 som för närvarande utarbetas.

Vilken är rådets ståndpunkt avseende följande frågor som är viktiga för Europeiska unionen och dess medlemsstater: på vilka sätt återspeglas lärdomarna av den pågående livsmedels-, energi- och finanskrisen i budgetplanen? Hur bör budgetplanen utarbetas för att man ska kunna minska och i framtiden helt eliminera riskerna för en sådan kris?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i mars i Strasbourg.

Ledamotens påpekande om nödvändigheten av att EU drar lärdomar av livsmedels-, energi- och finanskrisen är naturligtvis befogat.

Arbetet med nästa budgetplan beräknas dock inte påbörjas förrän år 2011. Det är därför för tidigt för att rådet ska kunna besluta exakt hur man bör förhålla sig till dessa lärdomar.

Man bör också minnas att kommissionen i år kommer att utarbeta en översyn av den nuvarande budgetplanen och att det är mycket troligt att man i den efterföljande debatten kommer att beröra dessa frågor.

I nära samarbete med Europaparlamentet har rådet under tiden aktivt försökt vidta lämpliga åtgärder för att handskas med den nuvarande krisen och för att förhindra framtida kriser.

I vissa fall har dessa åtgärder inneburit budgetstöd från unionen. Bland annat ställer vi ytterligare medel till förfogande för att främja investeringar i energi- och bredbandinfrastrukturer för att motverka finans- och energikrisen. Vi har också, till följd av förra årets livsmedelskris, infört en livsmedelsmekanism i syfte att hjälpa utvecklingsländerna att öka sin produktivitet inom jordbruket.

Men unionens insatser för att motverka krisen går inte bara ut på ekonomiskt stöd – ett sådant stöd har naturligtvis sin begränsning.

Faktum är att en stor del av våra åtgärder för att förhindra framtida finansiella kriser är av reglerande karaktär. Solvens II-direktivet, det reviderade kapitalkravsdirektivet och fondföretagsdirektivet, till exempel, kommer att bidra till en stärkt reglering av tillsynen av finansinstituten. Ett annat exempel på våra lagstiftningsinitiativ, som en reaktion på energikrisen i det här fallet, är den kommande revideringen av direktivet om en tryggad naturgasförsörjning, som kommer att förbättra unionens förmåga att återhämta sig efter avbrott i gasförsörjningen.

Andra gånger har unionens roll för att motverka krisen främst varit att främja en samarbetsram mellan de 27 medlemsstaterna, men också i ett vidare globalt perspektiv. EU har när det gäller såväl den finansiella krisen och energikrisen som livsmedelskrisen sökt nära samarbete med världssamfundet i syfte att finna en global lösning.

I sommar är det 70 år sedan den ökända Molotov-Ribbentrop-pakten ingicks. Molotov-Ribbentrop-pakten, som ingicks mellan Sovjetunionen och Tyskland den 23 augusti 1939, delade upp Europa i två intressesfärer med hjälp av hemliga tilläggsprotokoll. 409 ledamöter från samtliga politiska grupper i Europaparlamentet har uttryckt sitt stöd för förklaringen om en minnesdag för att hedra minnet av paktens offer (skriftlig förklaring 0044/2008). Förklaringen tillkännagavs av Europaparlamentets talman den 22 september och vidarebefordrades tillsammans med namnen på undertecknarna till medlemsstaternas parlament. De konsekvenser som den sovjetiska ockupationen hade för medborgarna i de postsovjetiska staterna är föga kända i Europa.

Den 18 september 2008 antog Bulgariens parlament en resolution i vilken den 23 augusti utsågs till minnesdag för stalinismens och nazismens offer. Vilka åtgärder har ordförandeskapet tagit för att uppmuntra andra medlemsstater att hedra minnet av denna dystra dag?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i mars i Strasbourg.

Rådet och dess ordförandeskap känner till Europaparlamentets förklaring i vilken man föreslår att den 23 augusti utses till en europeisk minnesdag för att hedra minnet av stalinismens och nazismens offer. Som ledamoten själv uppger så sändes förklaringen till medlemsstaternas parlament. Förutom de av ledamoten lämnade uppgifterna om Bulgariens parlament har rådet inte någon information om hur övriga medlemsstaters parlament kan ha reagerat på förslaget. Frågan har inte heller tagits upp i rådet.

Det tjeckiska ordförandeskapet är mycket engagerat i frågan – stödet för att utse en minnesdag för att hedra minnet av stalinismens och nazismens offer ligger i linje med ordförandeskapets långsiktiga strategi för att stärka den europeiska dimensionen av bevarandet av minnet av vårt totalitära förflutna. Ordförandeskapet anordnar en offentlig utfrågning i Europaparlamentet om det europeiska samvetet och den totalitära kommunismens brott (”European Conscience and Crimes of Totalitarian Communism: 20 Years After”) som kommer att hållas i Bryssel den 18 mars. Erfarenheter av totalitärt styre kommer att diskuteras av både experter från EU:s medlemsstater och höga representanter för ordförandeskapet och EU:s institutioner.

Tjugoårsjubileet av järnridåns fall är nära kopplat till ordförandeskapets motto ”Europa utan barriärer”. Ordförandeskapet har därför tagit initiativ till att detta tema ska bli ett av EU:s prioriterade kommunikationsområden år 2009. Ordförandeskapet anser att man inte bara bör hedra minnet av de tjugo åren som en viktig milstolpe i Europas historia, utan också använda denna historiska erfarenhet i utbildningen i och främjandet av mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, rättstatsprincipen och andra värderingar som ligger till grund för EU.

Det är det tjeckiska ordförandeskapets ambition att stärka den europeiska dimensionen som erinrar om Europas totalitära förflutna före år 1989 genom att också förstärka Insats 4 – Aktivt europeiskt ihågkommande inom programmet Ett Europa för medborgarna, som eftersträvar att bevara minnet av stalinismens och nazismens offer.

Det långsiktiga målet är att på EU-nivå skapa en plattform för Europas minne och samvete med uppgift att förena befintlig nationell verksamhet och främja gemensamma projekt och utbyte av information och erfarenheter, helst med EU-stöd. År 2009, då tjugoårsjubileet av järnridåns fall infaller och Tjeckien innehar ordförandeskapet i Europeiska rådet, är ett utmärkt tillfälle för lanseringen av ett sådant initiativ. Det blir dock sannolikt en långsiktig process som kommer att sträcka sig bortom det tjeckiska ordförandeskapet.

Handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Anti-Counterfeiting Trade Agreement, Acta) kommer att innefatta ett nytt internationellt riktmärke för genomdrivandet av de så kallade ”immateriella rättigheterna”. Avtalet fungerar i själva verket som lagstiftning. En talesman för Förenta staternas regering har sagt att innehållet i avtalet inte kommer att göras tillgängligt för allmänheten förrän parterna gett sitt bifall till den nuvarande avtalstexten⁽¹⁾. Om det här stämmer blir det omöjligt att utöva parlamentarisk tillsyn över avtalet. Avtalet kommer att fungera som prejudikatsfall för hemlig lagstiftning, fastän ju lagstiftningen inom EU ska ske med största möjliga insyn.

Jag skulle vilja ställa följande frågor till rådet:

Kommer det slutgiltiga utkastet att offentliggöras innan det görs en politisk överenskommelse i rådet? Kommer parlamenten att få tillräckligt med tid på sig för en genomgång av avtalet, innan det görs en politisk överenskommelse i rådet? Kan rådet försäkra att avtalet inte kommer att antas i all tysthet under den period då parlamentet inte sammanträder?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2009.

Det multilaterala handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta) syftar till att upprätta en gemensam standard för genomdrivandet av immateriella rättigheter för att bekämpa globala kränkningar av dessa rättigheter – särskilt varumärkesförfalskning och piratkopiering – och tillhandahålla en internationell ram som förbättrar genomdrivandet av immateriella rättigheter. Dessa målsättningar eftersträvas genom tre viktiga delar av Acta: internationellt samarbete, metoder för tillämpning av lagen samt en rättslig ram för genomdrivande av immateriella rättigheter.

Den 14 april 2008 gav rådet kommissionen mandat att förhandla om avtalet. När det gäller frågor som faller inom medlemsstaternas befogenhetsområde, till exempel bestämmelserna om genomdrivande av immateriella rättigheter i straffrätten, ska dock ordförandeskapet sträva efter att nå en gemensam ståndpunkt i syfte att kunna föra förhandlingarna för medlemsstaternas räkning.

Kommissionen förhandlar i samråd med de behöriga utskott som rådet har utnämnt. De frågor som faller inom medlemsstaternas befogenhetsområde samordnas av ordförandeskapet inom ramen för de behöriga förberedande organen före varje förhandlingsrunda, för att säkerställa att medlemsstaternas åsikter återspeglas i förhandlingarna.

Ledamoten kan vara förvissad om att, liksom med alla internationella avtal, parlamentet kommer att vara delaktigt i slutandet av avtalet i enlighet med fördragets relevanta bestämmelser. Eftersom vi ännu inte har kommit till det stadium då den rättsliga grunden ska fastställas slutgiltigt, är det inte möjligt för rådet att svara i detalj på ledamotens procedurfrågor.

Rådet är dock medvetet om att parlamentet den 18 december 2008 antog en resolution i denna fråga baserad på ett betänkande av Gianluca Susta. Rådet har noterat denna viktiga resolution och parlamentets allmänna åsikter i frågan.

Rådet har förstått att Europaparlamentets utskott för internationell handel (INTA) erhåller kopior av alla dokument som skickas av kommissionen till Artikel 133-kommittén och att parlamentet därför hålls helt informerat om Acta-förhandlingarna.

INTA-utskottet får också regelbundet information från kommissionen om utvecklingen i förhandlingarna. Dessutom tog Tjeckiens minister för industri och handel Martin Říman upp denna fråga för rådets räkning under sitt framträdande inför INTA-utskottet den 20 januari och svarade på en rad frågor från ledamöterna.

Jag och många av mina väljare känner oro över de förslag till lagstiftning om upphovsrätt som har lagts fram. Jag fick nyligen reda på att dessa förslag kan komma att läggas åt sidan på grund av det motstånd de stött på. Kan rådet informera mig om den aktuella lagstiftningen om upphovsrätt, och särskilt vad gäller förslaget till direktiv från Europaparlamentet och rådet om ändring av direktiv 2006/116/EG⁽¹⁾ av den 12 december 2006 om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter? Kommer rådet att se till att sådana förslag inte kommer att ha en negativ inverkan på vanliga musiker, skådespelare, artister etc.?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2009.

Förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/116/EG om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter granskas för närvarande av rådet.

Det främsta syftet med detta förslag till direktiv är att förbättra den sociala situationen för mindre privilegierade artister, särskilt studiomusiker.

Rådet har noggrant noterat Europaparlamentets åsikter om detta förslag, särskilt de ändringsförslag som utskottet för rättsliga frågor röstade om, och rådet kommer att ta hänsyn till dem vid framtida överläggningar.

Eftersom förslaget fortfarande granskas kan inte rådet i detta läge anta någon definitiv ståndpunkt i frågan.

I punkt 5 i Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009 om EU:s strategi i Vitryssland (P6_TA(2009)0027) uppmanas det tjeckiska ordförandeskapet att prioritera förhandlingarna om ett EU-övergripande avtal med de vitryska myndigheterna om att barn ska få resa från Vitryssland till EU-medlemsstater som ordnar vilo- och återhämtningsprogram. Kan rådets ordförandeskap upplysa om vilka åtgärder det vidtar eller planerar att vidta med hänsyn till denna uppmaning från Europaparlamentet?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2009.

Rådet är medvetet om den senaste tidens problem i samband med de vitryska barn som har åkt på hjälpresor och semester till olika europeiska länder. Vikten av att finna en långsiktig lösning på denna fråga har tagits upp vid ett flertal tillfällen i kontakter med de vitryska myndigheterna, senast vid ministertrojkans möte mellan EU och Vitryssland den 27 januari 2009. Rådet noterar att överläggningar pågår mellan de berörda länderna och de relevanta vitryska myndigheterna för att bilateralt ta upp de problem som har uppstått i detta sammanhang, samt att flera medlemsstater redan har slutit avtal om att fortsätta med sådana resor. Rådet kommer att fortsätta att bevaka denna fråga noggrant, och ta upp den igen – om det behövs – i sina kontakter med de vitryska myndigheterna.

I norra Kosovo har man konstaterat att cancerfallen ökat markant under de senaste tio åren. I området Kosovska Mitrovitsa har cancerpatienterna under de senaste tio åren ökat med 200 procent, jämfört med motsvarande period innan Nato inledde bombningarna i f.d. Jugoslavien.

Det är vidare känt att, efter det att Nato upphört med bombningarna i området, minst 45 italienska soldater ur Natostyrkan i Kosovo (Kfor) dog och 515 andra, av olika nationaliteter, insjuknade allvarligt i det som kallas ”Balkansyndromet”, det vill säga en kontaminering av organismen till följde av de granater med utarmat uran som användes under bombningarna 1999.

Hur ställer sig rådet till de återkommande avslöjandena om de tragiska konsekvenserna av att Nato använde granater med utarmat uran i Kosovo? Anser rådet att användningen av dessa granater var ett krigsbrott för vilket förövarna slutligen bör ställas till svars inför folken?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2009.

Rådet har ingen behörighet i frågan och har inte möjlighet att yttra någon ståndpunkt om den fråga som ledamoten har tagit upp.

John Calvin har haft en enorm betydelse för Europas religiösa, politiska och sociala historia och för den europeiska upplysningen och utvecklingen. Vilka planer har rådet, mot bakgrund av detta, på att högtidlighålla 500-årsdagen av hans födelse i juli 2009?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2009.

Rådet har inte diskuterat denna fråga eftersom den inte ligger inom dess behörighetsområde.

Det har nu gått mer än tio år sedan de fem kubanska patrioterna Gerardo Hernández, Antonio Guerrero, Ramón Labañino, Fernando González och René González greps på falska och ogrundade anklagelser. De sitter alltjämt inspärrade i amerikanska fängelser i strid med grundläggande rättsprinciper och under stränga förhållanden, och får inte ta emot besök ens av sina egna släktingar.

Ett nytt internationellt initiativ är på gång för att omedelbart få de fem fångarna fria, och ett krav om detta har hittills undertecknats av mer än 500 framstående konstnärer och intellektuella från hela världen.

Fördömer rådet det fortsatta, olagliga kvarhållandet av de fem kubanerna?

Hur ställer sig rådet till appellerna från nationella parlament och från internationella och nationella organisationer och personligheter om ett omedelbart frigivande av de fem fängslade kubanska patrioterna?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2009.

Rådet är medvetet om fängslandet av fem kubanska medborgare och de amerikanska myndigheternas beslut att bevilja visum till den överväldigande majoriteten av deras familjemedlemmar samtidigt som de beslutade att inte bevilja visum till två av dem av migrationsskäl.

De avkunnade domarna och besluten om huruvida visum skulle beviljas eller inte till de olika familjemedlemmarna är frågor som ligger inom Förenta staternas behörighet. Behandlingen av de kubanska fångarna och deras familjer är en fråga som ska lösas bilateralt mellan USA och Kuba, eftersom skyddet av tredjelandsmedborgares rättigheter och intressen, enligt internationell rätt, är en fråga för den berörda medlemsstaten.

Rådet vill betona att USA måste följa den internationella människorättslagstiftningen, i synnerhet FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, vars syfte är att garantera att de mänskliga rättigheterna garanteras för frihetsberövade människor.

Med hänvisning till beslaget av generiska läkemedel under transitering i Nederländerna, kan rådet förklara varför läkemedlen beslagtogs, när fotnoten till artikel 51 i Tripsavtalet (Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights) inte innehåller något krav på inspektion av varor under transitering som påstås bryta mot patentlagstiftningen?

Anser rådet att beslaget strider mot artikel 41 i Tripsavtalet, vilken slår fast att tillämpningen av lagstiftning om immateriella rättigheter inte får utgöra handelshinder?

Är rådet positivt till att ta med liknande bestämmelser om immateriella rättigheter i någon av den nya generationens frihandelsavtal eller i andra bilaterala överenskommelser?

Vad tänker rådet göra för att se till att leveranser av generiska läkemedel till utvecklingsländerna inte motarbetas genom liknande beslag i framtiden?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2009.

Den händelse som ledamoten syftar på diskuterades vid det sammanträde som WTO:s allmänna råd höll den 3 februari 2009.

Vid detta tillfälle tog 19 WTO-ledamöter till orda för att ställa frågor eller kommentera. Efter dessa anföranden underströk Europeiska kommissionen att

– försändelsen hade blivit tillfälligt kvarhållen och alltså inte beslagtagen,

– en överenskommelse uppenbarligen hade gjorts mellan rättighetsinnehavaren och läkemedlens ägare om att återsända varorna till Indien.

Kommissionen förklarade också att den rättsliga grunden för ingripande – rådets förordning nr 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som ska vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter – är förenlig med WTO:s lagstiftning, som naturligtvis omfattar Tripsavtalet.

Europeiska kommissionen upprepade än en gång sin ståndpunkt inför Tripsrådet den 3 mars 2009.

EU fortsätter att arbeta för att garantera tillgången till läkemedel och ser inte någon konflikt med WTO:s regler och dess ansträngningar för att beslagta förfalskade varor. Europeiska kommissionens företrädare betonade att Nederländernas handlande både låg i linje med internationella handelsregler och stämde överens med den nederländska regeringens ansvar för att skydda befolkningen mot läkemedel av dålig kvalitet, och i slutändan var till fördel för folkhälsan i allmänhet.

Europeiska unionen anser att det måste finnas möjlighet att kontrollera varor under transitering om det finns en rimlig misstanke om kränkning av immateriella rättigheter. För 40 procent av alla falska läkemedel som kvarhölls 2007 skedde beslagen under transitering.

Frågan om genomdrivandet av immateriella rättigheter i handelsavtal diskuteras för närvarande inom rådet.

När det gäller tillgången till läkemedel till överkomliga priser i utvecklingsländer har Europeiska gemenskapen stått i främsta ledet med ansträngningar inom WTO för att upprätta en permanent och rättsligt hållbar ram för en sådan tillgång, särskilt genom det första ändringsförslaget beträffande Tripsavtalet. Detta ändringsförslag har ratificerats av Europeiska gemenskapen och ett betydande antal WTO-medlemsstater. Dessutom har EU vidtagit en rad interna åtgärder som syftar till att uppnå samma mål. EU deltar också i många program i utvecklingsländer som gör det möjligt för dessa länder att få bättre tillgång till läkemedel.

Vilka åtgärder kommer rådet att vidta för att stödja arbetet med att få ett slut på försäljningen av vapen till Israel, i enlighet med de åtgärder som EU redan har vidtagit för att förhindra att vapen når fram till Hamas?

Kommer rådet att utöva påtryckningar på Hamas och Fatah för att de ska tillämpa avtalet om en samlingsregering som upprättats med hjälp av Saudiarabien (Meckaavtalet från februari 2007)?

Kommer rådet att stödja fredsinitiativ från USA om en mer positiv förhandlingspolitik börjar tillämpas?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2009.

Rådet anser inte att man dra paralleller mellan dessa två frågor som ledamoten har tagit upp. Rådet har upprepade gånger erkänt Israels rätt att skydda sina medborgare från terrorangrepp men samtidigt ständigt påmint, senast i sina slutsatser av 26–27 januari 2009, om Israels förpliktelser att utöva denna rättighet inom folkrättens riktmärken.

När det gäller förbindelserna mellan Hamas och Fatah uppmuntrar rådet bestämt en inompalestinsk försoning bakom president Mahmoud Abbas, vilket är avgörande för freden, stabiliteten och utvecklingen. Rådet har stött Egyptens och Arabförbundets medlingsansträngningar på denna punkt, som ledde till mötet med alla palestinska fraktioner den 26 februari i Kairo.

Den nya amerikanska administrationens inblandning är avgörande för att bryta dödläget i fredsporcessen. Rådet välkomnade därför den nya amerikanska administrationens snabba agerande som har visat sig genom att senator George Mitchell utsågs till särskilt sändebud för Mellanöstern och genom den nya utrikesministern Hillary Clintons besök i regionen. Vid det första mötet mellan kvartetten och Hillary Clinton i marginalen av givarkonferensen i Sharm-al-Sheik den 2 mars bekräftades både EU:s och USA:s beslutsamhet att arbeta tillsammans med alla andra kvartettmedlemmar och arabiska partner för att nå en lösning på fredsprocessen i Mellanöstern.

Vilken är rådets reaktion på de kollapsande ekonomierna i vissa medlemsstater, särskilt i Lettland, men delvis även i Ungern?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2009.

Rådet är fortfarande övertygat om att lämpliga strukturer, förfaranden och instrument finns på plats för att förhindra att medlemsstaternas ekonomier kollapsar i framtiden, och påminner om sitt beslut av den 2 december 2008 om att ändra rådets förordning (EG) nr 332/2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans⁽¹⁾ i syfte att öka utlåningstaket för de lånebelopp som kan beviljas medlemsstaterna utanför euroområdet från 12 miljarder euro till 25 miljarder euro. Rådet har redan beslutat att använda mekanismen vid två tillfällen för att tillgodose Lettlands och Ungerns finansieringsbehov.

Som ledamoten vet, diskuterades dessutom den rådande finansiella och ekonomiska krisen av stats- och regeringscheferna vid ett informellt möte den 1 mars 2009, då de kom överens om att vidta åtgärder i denna riktning: återställ lämpliga och effektiva finansieringsförhållanden i ekonomin, hantera försämrade banktillgångar, förbättra regelverket kring och övervakningen av finansinstitut, garantera en långsiktig hållbarhet för offentliga finanser.

Stats- och regeringscheferna erkände också de tydliga skillnaderna mellan medlemsstaterna i Central- och Östeuropa och åtog sig att se över det stöd som redan finns tillgängligt. När det gäller banksektorn bekräftade de att stöd till moderbanker inte bör innebära några inskränkningar i verksamheten för dotterbanker i värdländer inom EU. De erkände också vikten av att Europeiska investeringsbanken (EIB) lämnar finansiering till regionen och välkomnade i detta sammanhang det uttalande som nyligen gjordes av EIB, Världsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) om ett gemensamt initiativ för att stödja banksektorn i regionen och finansiera utlåningen till företag som har drabbats av den globala ekonomiska krisen.

Slutligen vill rådet försäkra ledamoten om att det i nära samarbete med kommissionen noga kommer att följa hur situationen utvecklas och utarbeta lösningar för att hjälpa länder som drabbas av tillfälliga obalanser, vid behov med hjälp av alla tillgängliga instrument.

Den 19 februari 2009 besökte EU:s höge representant för Gusp, Javier Solana, Vitryssland där han träffade president Aleksander Lukasjenko och utrikesminister Sergej Martynov samt oppositionsledare och företrädare för det civila samhället.

Hur bedömer rådet innehållet i dessa möten? Gav de ökad kunskap om de framtida förbindelserna mellan EU och Vitryssland? Vilka åtgärder planerar rådet nu att vidta till följd av ovan nämnda möten?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2009.

Den höge representanten Javier Solanas bedömning av mötet var att det var positivt, öppet och rättframt. Som Javier Solana påpekade på presskonferensen efter sitt möte på tu man hand med president Lukasjenko, ”allt sades som måste sägas, allt kritiserades som måste kritiseras och allt kommenterades som måste kommenteras”. Välkända budskap uttrycktes och konstruktiva svar erhölls. Vid mötet med företrädarna för civilsamhället och oppositionsledarna, som ägde rum före mötet mellan presidenten och utrikesministern, tackade alla företrädare den höge representanten Javier Solana för hans besök och uppmuntrade ytterligare engagemang då de inte såg något alternativ till detta.

Rådet har nu börjat arbeta på en översyn av upphävandet av viseringsförbudet, i syfte att fatta ett beslut senast den 13 april. I detta sammanhang anser rådet att de insatser som har gjorts i samband med besöken av företrädare på hög nivå är mycket värdefulla när det gäller att föra arbetet framåt, och rådet kommer att fortsätta att följa utvecklingen i Vitryssland mycket noga. Vitryssland kan komma i fråga när det gäller samarbete inom ramen för initiativet med det östliga partnerskapet som kommer att lanseras av det tjeckiska ordförandeskapet vid det östliga partnerskapets toppmöte i början av maj 2009.

Vid mötet mellan Javier Solana och Vitrysslands utrikesminister Sergei Martynov gjordes en överenskommelse om att inleda en dialog om mänskliga rättigheter mellan EU och Vitryssland. Arbetet med att upprätta ett undersökningsuppdrag till Vitryssland pågår inom rådets förberedande organ, och med hänsyn till resultatet av detta kommer diskussioner att inledas om formerna för en sådan dialog, som sedan bör godkännas av rådet.

Har någon medlemsstat föreslagit åtgärder för att avskaffa ”skatteparadisen”, i synnerhet i Europeiska unionen?

Har EU antagit något beslut som går ut på att föreslå medlemsstaterna att avskaffa de ”skatteparadis” som finns på deras territorium?

Vilka åtgärder kommer rådet att vidta för att avskaffa ”skatteparadisen”, bekämpa ekonomisk spekulation och hejda det fria kapitalflödet, i synnerhet inom EU?

(EN) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2009.

Europeiska gemenskapen har antagit en rad åtgärder på beskattningsområdet.

År 1977 antog rådet direktiv 77/799/EEG om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område⁽¹⁾. I detta direktiv erkänns att skatteflykt och undandragande av skatt som sträcker sig över medlemsstaternas gränser leder till budgetförluster och kränkning av principen om rättvis beskattning och påverkar den gemensamma marknadens funktion. Detta direktiv var ett komplement till rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av vissa avgifter, skatter och andra åtgärder. I februari 2009 föreslog kommissionen en översyn av dessa två direktiv för att garantera ökad effektivitet och öppenhet i samarbetet mellan medlemsstater när det gäller beräkningen och indrivandet av direkta skatter, särskilt genom att undanröja de hinder som är kopplade till banksekretessen, utbyta information från tredjeländer och inrätta en ny administrativ ram baserad på tidsgränser och genomgående elektronisk kommunikation. Dessa förslag diskuteras nu med rådet.

Rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar⁽²⁾ (direktivet om skatt på sparande), som trädde i kraft i juli 2005, syftar till att förhindra enskilda personer från att undanhålla skatt på räntan från deras besparingar, genom att föreskriva utbyte av information mellan medlemsstaterna. I direktivet om skatt på sparande berörs både gemenskapsinterna och gemenskapsexterna situationer.

– I gemenskapsinterna situationer ska medlemsstaterna enligt direktivet om skatt på sparande utbyta information om räntor som uppbärs av investerare som inte har hemvist i staten i fråga. Den 2 december 2008 välkomnade rådet ett förslag från kommissionen om att utöka direktivets tillämpningsområde och begärde att snabba framsteg skulle göras i diskussionerna.

– I gemenskapsexterna situationer har de överenskommelser om skatt på sparande som träffades av gemenskapen med fem tredjeländer inneburit att liknande eller likvärdiga åtgärder som de som gäller inom gemenskapen har införts. Kommissionen ligger nu i förhandlingar i syfte att utvidga nätverket för skatt på sparande till andra tredjeländer.

Förutom dessa direktiv har rådet gett kommissionen mandat att förhandla om så kallade avtal om bedrägeribekämpning mellan å ena sidan EU och dess medlemsstater och å andra sidan tredjeländer, för att säkerställa ett effektivt administrativt stöd och tillgång till information om alla former av investeringar, särskilt stiftelser och fonder.

Ett avtal med Schweiz i denna fråga gäller tillfälligt i väntan på att det ska ratificeras av alla medlemsstater, och ett avtal med Liechtenstein håller på att förhandlas fram.

Slutligen antog rådet i maj 2008 slutsatser om behovet av att öka ansträngningarna för att bekämpa skattebrott och skatteflykt i hela världen genom att säkerställa genomförandet av principer om god förvaltning på skatteområdet, till exempel när det gäller öppenhet, informationsutbyte och en rättvis skattekonkurrens. Till följd av dessa slutsatser förhandlar kommissionen om införandet av artiklar om gott styre i de bilaterala överenskommelserna med 14 länder (Indonesien, Singapore, Thailand, Vietnam, Brunei, Filippinerna, Malaysia, Kina, Mongoliet, Ukraina, Irak, Libyen, Ryssland och Sydkorea) och åtta regioner (Västindien, Stilla Havet, fyra afrikanska regioner, Centralamerika och Andinska gemenskapen).

Under arbetet med dokumentet om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (KOM(2008)0580 – C6-0333/2008 – COD 2008/0187) har väljare från min valkrets (två vojvodskap vid gränsen till Tyskland) uppmärksammat mig på problemet med oavsiktlig roaming.

Närmare bestämt handlar problemet om att mobiltelefoner i gränstrakter råkar kopplas till ett utländskt nät, utan att användaren har avsett det. Det händer att boende i dessa områden tar emot signaler från en mobiloperatör från grannlandet utan att ha passerat gränsen, något som leder till mycket högre kostnader för samtal, sms och dataöverföring.

Är kommissionen medveten om problemet? Vilka åtgärder kommer att vidtas, alternativt har redan vidtagits, för att undanröja denna mycket stora olägenhet för mobiltelefonanvändare i gränstrakter?

(EN) Kommissionen är medveten om det problem som ledamoten nämner om oavsiktlig roaming för vissa användare, särskilt i gränsregioner. I detta hänseende måste, enligt artikel 7.3 i den nuvarande roamingförordningen⁽¹⁾, de nationella regleringsmyndigheterna vara uppmärksamma på det särskilda fallet med ofrivillig roaming i gränsregionerna i angränsande medlemsstater.

I detta sammanhang har Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter på inrådan av kommissionen tagit med oavsiktlig roaming i sina utvärderingsrapporter; den senaste publicerades i januari i år. Enligt dessa rapporter har frågan om oavsiktlig roaming erkänts av de flesta operatörer. Operatörerna hävdar dock att det inte är något stort problem eftersom endast ett fåtal konsumenter påverkas negativt.

Många tjänsteleverantörer har vidtagit en rad åtgärder för att hantera problemet med oavsiktlig roaming. I allmänhet har information funnits tillgänglig på tjänsteleverantörernas webbplatser, och där ett särskilt problem har identifierats (till exempel mellan Nordirland och Republiken Irland) har tjänsteleverantörerna i allmänhet vidtagit ytterligare åtgärder för att säkerställa att konsumenterna har varit medvetna om problemet, i vissa fall har man till och med erbjudit skräddarsydda avgifter. Enligt ovannämnda rapporter har huvuddelen av tjänsteleverantörerna också meddelat att avgifterna kan efterskänkas som en gest av välvilja i de fall där oavsiktlig roaming verkligen har förekommit. Dessutom anser kommissionen att det initiativ som har tagits av de irländska och brittiska myndigheterna, som inrättade en gemensam arbetsgrupp för att undersöka frågan, utgör ett mycket bra exempel för andra att följa.

Frågan om oavsiktlig roaming berördes också av kommissionen inom ramen för dess översyn av roamingförordningen, som presenterades i ett meddelande från kommissionen som antogs den 23 september 2008⁽²⁾. Kommissionen noterade att det krav på att informera kunderna om roamingpriset som infördes i den nuvarande förordningen om roaming har bidragit till att göra kunderna medvetna om att de oavsiktligt använder roamingtjänster. Med tanke på denna situation, samt att de nationella regleringsmyndigheterna och medlemsstaternas förvaltningar också har agerat genom att inleda bilateralt arbete för att ta itu med denna fråga och en rad avtal har slutits, ansåg inte kommissionen att det skulle vara lämpligt att införa ytterligare bestämmelser i förordningen i detta avseende. Kommissionen kommer dock att fortsätta att övervaka situationen för att säkerställa att den inre marknaden och konsumentskyddet fungerar smidigt.

Problem med mobiltelefoner i gränsområden kan skapa farliga situationer, eftersom kontakterna med larmnumret 112 kan fördröjas eller avbrytas av oönskade övergångar från nät till nät, vilka dessutom kan leda till att de som slår numret kommer till en larmcentral utomlands, utan att ha velat detta.

Känner kommissionen till att det i dagens läge kan hända att personer, som från gränsområden i sitt hemland ringer med mobiltelefon till det europeiska larmnumret 112, kommer in på ett starkare utländskt nät utan att veta om det och får kontakt med en larmcentral utomlands?

Känner kommissionen till problemet med att förbindelsen kan brytas om mobiltelefonen hittar ett starkare utländskt nät och går in på det?

Är kommissionen medveten om att larmcentralerna inte ringer tillbaka för att bekräfta samtalen, så att det till exempel kan hända att någon som i panik ringer larmcentralen i Nederländerna på numret 112 blir avbruten mitt i allt, för att sedan, efter ny påringning, komma fram till larmcentralen i Tyskland, med allt vad detta kan innebära av språksvårigheter?

Vilka åtgärder (förutom att det ska ringas tillbaka för att bekräfta samtalen) föreslår kommissionen för att de som bor i gränsområdena verkligen ska bli förstådda på sitt eget språk när de slår det europeiska larmnumret 112?

(EN) Ansvaret för organisationen av larmtjänster och svar på 112-samtal vilar på medlemsstaterna, till exempel deras policy för hantering av avbrutna samtal, språkkunskaper och planer för hur nödsituationer i gränsområden mellan länder eller regioner ska hanteras.

Kommissionen har noga övervakat genomförandet av de EU-bestämmelser som är kopplade till 112 i medlemsstaterna, och den har inlett 17 överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte har uppfyllt de relevanta villkoren i EU:s lagstiftning⁽¹⁾. Tretton av dessa ärenden har nu avslutats efter att korrigeringsåtgärder har vidtagits i de berörda länderna. Inom andra områden där det inte finns några konkreta krav enligt EU-rätten, till exempel hanteringen av 112-samtal på olika språk, har kommissionen främjat bästa metoder bland medlemsstaterna genom olika organ, till exempel kommunikationskommittén och expertgruppen för larmtjänster.

Kommissionen är medveten om det potentiella problem som ledamoten har nämnt och som kan uppstå på grund av att vissa mobiltelefonabonnenter som ringer 112 i en nödsituation kan påverkas av oavsiktlig roaming och att kommunikation med en larmcentral i en angränsande medlemsstat kan upprättas. Även om det torde vara sällsynt att det helt saknas täckning eller att inga lämpliga svar erhålls, har kommissionen för avsikt att ta upp denna fråga med de medlemsstater som ingår i kommunikationskommittén och expertgruppen för larmtjänster för att säkerställa att lämpliga åtgärder har vidtagits för att hantera sådana fall.

Dessutom följer kommissionen frågan om oavsiktlig roaming inom ramen för genomförandet och översynen av roamingförordningen. Såsom framgår av kommissionens svar på frågan H-0073/09 av Zdzislaw Kazimierz Chmielewski ska de nationella regleringsmyndigheterna enligt artikel 7.3 i den nuvarande roamingförordningen⁽²⁾, vara uppmärksamma på det särskilda fallet med ofrivillig roaming i gränsregionerna i angränsande medlemsstater och underrätta kommissionen om resultaten av övervakningen var sjätte månad.

När det gäller översynen av roamingförordningen⁽³⁾ noterade kommissionen dessutom att det krav på att informera kunderna om roamingpriset som infördes i den nuvarande roamingförordningen har bidragit till att göra kunderna medvetna om att de oavsiktligt använder roamingtjänster. Med tanke på denna situation, samt att de nationella regleringsmyndigheterna och medlemsstaternas förvaltningar också har agerat genom att inleda bilateralt arbete för att ta itu med denna fråga och en rad avtal har slutits, ansåg inte kommissionen att det skulle vara lämpligt att införa ytterligare bestämmelser i förordningen i detta avseende. Kommissionen kommer dock att fortsätta att övervaka situationen för att säkerställa att den inre marknaden och konsumentskyddet fungerar smidigt.

Kommissionen har som långsiktigt mål att säkerställa att europeiska medborgare i nöd ska få effektiv tillgång till larmtjänster i alla medlemsstater genom att använda numret 112.

Enligt Eurobarometerns senast undersökning från den 11 februari 2009 är kännedomen om numret 112 långt ifrån tillfredsställande inom EU. Ännu värre är det med tillgängligheten till detta nummer i medlemsstaterna, trots att detta nummer borde vara tillgängligt och i bruk inom EU i enlighet med programmet i2010 (eCall tillbaka på rätt spår – Handlingsplan (Tredje meddelandet om eSafety) (KOM(2006)0723)).

Vilka åtgärder vidtar kommissionen för att detta projekt verkligen ska genomföras i hela EU?

(EN) Kommissionen har arbetat mycket aktivt för att se till att det gemensamma europeiska larmnumret 112 är tillgängligt och fungerar effektivt i hela EU.

Kommissionen har noga övervakat genomförandet av de EU-bestämmelser som är kopplade till 112 i medlemsstaterna, och den har inlett 17 överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte har uppfyllt de relevanta villkoren i EU:s lagstiftning⁽¹⁾. Tretton av dessa ärenden har nu avslutats efter att korrigeringsåtgärder har vidtagits i de berörda länderna.

Kommissionen har också främjat medlemsstaternas samarbete och utbyte av bästa metoder när det gäller 112 genom olika expertorgan, till exempel kommunikationskommittén och expertgruppen för larmtjänster, och den arbetar också för att göra 112 mer tillgängligt för alla medborgare genom reformeringen av EU:s regler om telekommunikation och genom att finansiera forskningsprojekt, som till exempel ”eCall” och ”Total Conversation”.

Som ledamoten påpekar har de senaste resultaten från Eurobarometerundersökningen om 112 visat att det finns ett betydande utrymme att bättre informera EU-medborgarna, eftersom endast en av fyra respondenter kunde identifiera 112 som det larmnummer som gäller i hela EU. Därför har kommissionen också bidragit till att höja medvetandet om 112 genom att tillhandahålla information till EU-medborgare, särskilt människor som reser inom EU och barn, om vad 112 är, hur man använder 112 och hur 112 fungerar i varje medlemsstat med hjälp av en särskild webbplats⁽²⁾. Förra månaden utnämnde kommissionen tillsammans med parlamentet och rådet den 11 februari till den europeiska 112-dagen. Denna dag organiserades olika upplysnings- och nätverksaktiviteter, och detta kommer att ske varje år, för att främja förekomsten och användningen av det gemensamma europeiska larmnumret i hela EU.

När det gäller genomförandet av i2010-initiativet är detta på god väg och stöds av alla medlemsstater. Kommissionen vill hänvisa ledamoten till kommissionens svar på den skriftliga frågan E-6490/08 för närmare upplysningar. Särskilt standarderna för eCall är nästan färdiga, och den nyligen upprättade europeiska plattformen för genomförande av eCall kommer att samordna och övervaka utvecklingen för eCall i hela Europa.

Kommissionen är medveten om det intresse som parlamentet bland annat har uttryckt genom den skriftliga förklaring om 112 som undertecknades av 530 av dess ledamöter i september 2007. Kommissionen kommer att fortsätta att noggrant övervaka det effektiva genomförandet av 112 i medlemsstaterna, men i dag är 112 ett av de konkreta resultat som Europa kan erbjuda sina medborgare.

UMTS-tekniken, som är en utbyggnad av GSM, omfattar över 115 HSPA-nät (den senaste tekniken för snabbare datanedladdning för användare av mobila tjänster) och används av över 35 miljoner personer i Europa. UMTS-tekniken är därför mycket viktig. Dessutom är den omtyckt av konsumenterna, inte minst för dess många fördelar.

För att säkerställa den fortsatta utvecklingen av UMTS-tjänsterna kräver regelverket att 900 Mhz-bandet öppnas för UMTS-tjänster. Översynen av GSM-direktivet – direktiv 87/372/EEG⁽¹⁾ – är dock mycket försenad, och medlemsstaterna väntar på att kommissionen, rådet och parlamentet ska klargöra regelverket.

Med tanke på det kritiska läget på de europeiska finansmarknaderna vore det bra att hitta en snabb och ansvarsfull lösning när det gäller tilldelningen av plats på det ovannämnda bandet och översynen av det berörda direktivet, så att man stöder sektorn för mobila kommunikationer. Alla de parter som är inblandade i lagstiftningsprocessen måste därför bemöda sig om att hitta en lösning på EU-övergripande nivå.

Vilka politiska och tekniska åtgärder avser kommissionen att föreslå för att förhindra ytterligare förseningar, som skulle kunna få följder för hela den europeiska sektorn för elektroniska kommunikationstjänster?

(EN) Som svar på parlamentsledamotens fråga kan kommissionen intyga att den är fast övertygad om vikten av att öppna 900 MHz-bandet för GSM för annan mobil teknik, till förmån för konsumenterna och för att främja EU:s ekonomi.

På grund av denna frågas stora strategiska betydelse föreslog kommissionen redan i mitten av 2007 att GSM-direktivet skulle upphävas och att GSM-bandet skulle öppnas.

Detta förslag låg helt i linje med ordförande José Manuel Barrosos politik för ”bättre lagstiftning”, och sände ett tydligt budskap till mobilbranschen och till medlemsstaterna.

Även om det fanns stöd för vårt initiativ från rådet och från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén framgick det tydligt efter diskussioner mellan kommissionen och utskottet för industrifrågor, forskning och energi att det förfarande som kommissionen föreslagit inte var godtagbart för parlamentet.

Med hänsyn till behovet av en snabb lösning på denna brådskande fråga, och till de anmärkningar som framförts av parlamentet, lade kommissionen fram ett nytt förslag om ändring av GSM-direktivet.

Kommissionen anser att tydlig åtskillnad måste göras mellan denna politiska åtgärd – att göra användningen av 900 MHz-banden mer teknikneutral genom att öppna dem för andra system, som UMTS – och tekniska åtgärder för att klargöra de tekniska förutsättningarna för att nya system ska kunna samexistera med GSM, och för att undvika störningar i allmänhet.

Detta politiska förslag ligger nu i medlagstiftarens händer, medan de tekniska åtgärderna utförs genom radiospektrumbeslutet. Kommissionen har redan kontrollerat kompatibiliteten hos UMTS. Ett tekniskt beslut om detta, i överenskommelse med experter från medlemsstaterna, kan antas så snart parlamentet och rådet har antagit ändringsdirektivet.

Kommissionen har visat sin beslutsamhet att hitta en konstruktiv lösning genom att lägga fram lämpliga politiska och tekniska förslag. Nu är det upp till parlamentet och rådet att ta sitt ansvar och snabbt anta direktivet.

Olli Rehn, kommissionsledamot med ansvar för utvidgning, har sagt att EU:s anslutningsförhandlingar med Turkiet sakta men säkert går framåt.

Vilka är de mest problematiska punkterna, där Turkiet måste genomföra reformer för att uppfylla Köpenhamnskriterierna? Turkiet är ett land som kan ge EU en tryggad energiförsörjning. Vilka garantier finns det för att kommissionen inte kommer att blunda för vissa kvarstående problem i Turkiet, särskilt på området mänskliga rättigheter, under anslutningsförhandlingarna i syfte att trygga EU:s energiförsörjning?

(EN) Det är riktigt att anslutningsförfarandet fortsätter att gå framåt.

Framsteg i förhandlingarna beror emellertid först och främst på Turkiets förmåga att uppnå öppningsriktmärkena och att anta och genomföra EU-relaterade reformer.

Turkiets pågående arbete inom exempelvis beskattning och socialpolitik bör kompletteras med liknande insatser på områdena för miljö, konkurrens och offentlig upphandling, samt livsmedelssäkerhet och veterinära och fytosanitära frågor.

Turkiets politiska reformarbete måste ta fart, bland annat vad gäller yttrandefrihet och bekämpning av korruption.

På energiområdet har både Turkiet och EU mycket att vinna på närmare samarbete. Däremot kan EU:s energisäkerhet under inga omständigheter gå före anslutningskriterierna, vare sig på området för mänskliga rättigheter eller på något annat område.

Anser kommissionen att finanskrisen kan försena anslutningen av de officiella nya kandidatländerna?

(EN) Europeiska unionen (EU) har upprepade gånger förbundit sig att stödja länderna på västra Balkan och Turkiet i deras planer på EU-medlemskap. Utsikterna till EU-medlemskap, liksom betydande föranslutningsstöd, ger dessa länder ett stabiliserande ankare, särskilt i dessa tider av internationell finanskris.

Dagens kris har sannerligen nått länderna på västra Balkan och Turkiet, i varierande utsträckning. EU har lagt fram ett krisstödspaket för dessa länders små och medelstora företag, och är redo att överväga möjliga ytterligare sätt att stödja vissa kandidatländer, om detta skulle visa sig nödvändigt och möjligt. I detta sammanhang är det viktigt att betona att en snabb återhämtning av de framväxande marknaderna i vårt närområde är mycket viktig för EU.

Tidsplanen för anslutning till EU avgörs framför allt av i vilken takt kandidatländerna uppfyller de fastställda villkoren för medlemskap och genomför de relevanta reformerna. Den nuvarande krisen kan till och med komma att stärka dessa länders motivation att gå med i EU.

EU:s engagemang för en europeisk framtid för länderna på västra Balkan och för Turkiets europeiska framtid står fast. Kommissionen kommer även i fortsättningen att göra sitt yttersta för att stödja dessa länder på deras väg mot EU-medlemskap.

Är kommissionen beredd att anslå mer pengar för att främja en ökad produktion av ekologiskt framställda livsmedel? Angående: Produktion av ekologiskt framställda livsmedel

(EN) Kommissionen är glad att besvara parlamentsledamotens fråga om ekologisk produktion.

Parlamentsledamoten efterfrågar extra stöd för ekologiska jordbrukare. För det första måste det klargöras hur ekologiska jordbrukare kan dra nytta av den gemensamma jordbrukspolitiken. Ekologiska jordbrukare får direktstöd enligt första pelaren, precis som alla andra europeiska jordbrukare. Den nya artikel 68 ger medlemsstaterna möjlighet att betala ut särskilt extra stöd till ekologiska jordbrukare.

I andra pelaren finns det flera åtgärder inom landsbygdsutvecklingsprogrammen som kan användas för att inriktas på ekologiska jordbrukare. I synnerhet jordbruksmiljöåtgärder kan användas antingen för att hjälpa till med omställningen från konventionella till ekologiska produktionsmetoder, eller för att kompensera för extra kostnader som uppstår vid ekologisk produktion, eller både och. Sådana åtgärder ingår i nästan alla landsbygdsutvecklingsprogram för perioden 2007–2013.

Kommissionen är medveten om att ekologiska producenter oroades av att förra årets stigande livsmedelspriser skulle kunna leda till minskad efterfrågan på ekologiska produkter. Det finns emellertid inga oroande tecken på sjunkande efterfrågan. Tvärtom förblir efterfrågan på ekologiska produkter stark. Kommissionen är aktiv även på denna front: förra året lanserades en kampanj för att främja ekologiskt jordbruk, med en helrenoverad webbplats. I denna kampanj ingår också en öppen tävling för att skapa en ny ekologisk logotyp för EU, som ska användas från juli 2010 och kommer att underlätta marknadsföringen av ekologiska produkter inom hela EU.

Kommissionens politik för den ekologiska sektorn bygger på en överenskommelse från 2004 om en plan med 21 åtgärder. Såväl rådet som parlamentet instämde i att utvecklingen av denna produktionssektor skulle vara efterfrågestyrd. Detta innebär att om man inför särskilda incitament som produktionssubventioner skulle det faktiskt ändra politiken för denna sektor. Detta är ett steg som kommissionen anser vore olämpligt i nuläget. Kommissionen är dock öppen för ytterligare stärkning av åtgärderna för ekologiskt jordbruk inom landsbygdsutvecklingsprogrammen.

Sammanfattningsvis anser kommissionen att den nuvarande politiken ger ett väl avvägt stöd för ekologisk produktion och att ingen ytterligare finansiering är nödvändig.

Jordbruket står liksom andra verksamhetsområden inom EU i dag inför brist på krediter (framför allt för den löpande verksamheten).

Kommissionen uppmuntrar framför allt till användning av mikrokrediter, kreditgarantier, riskkapital och andra styrmedel till förmån för de små och medelstora företagen. Men jordbruket kommer i allmänhet inte i fråga för finansiering med stöd av Europeiska investeringsfondens (EIF) program (motgarantier, mikrokrediter).

Tänker kommissionen ändra på något i detta avseende? Avser kommissionen ge EIF möjlighet att ge stöd till ett utökat antal områden?

Vilka möjligheter finns det att föreslå stöd ur gemenskapsmedel till jordbruksföretagare på landsbygden, i form av ekonomiska styrmedel (mikrokrediter, motgarantier för lån)?

(EN) Den nya förordningen om strukturfonder för 2007–2013 innehåller bestämmelser om utveckling av finansieringstekniska instrument i EU:s medlemsstater och regioner. I detta sammanhang har man utarbetat initiativet för gemensamma europeiska resurser för mikroföretag till medelstora företag (Jeremie), i syfte att tillgodose mikro- till medelstora företags behov av tillgång till finansiering. Det är emellertid förvaltningsmyndigheterna för strukturfondernas operativa program som avgör om detta instrument ska användas eller ej.

Om myndigheterna beslutar att använda instrumentet, måste de vidta lämpliga åtgärder för att inrätta Jeremie-holdingfonder på nationell eller regional nivå. Det är också deras huvudsakliga ansvar att besluta om vart stödet ska gå, även om de får hjälp från kommissionen för att uppnå bästa möjliga långsiktiga resultat.

Holdingfonden kan förvaltas av Europeiska investeringsfonden eller av en nationell kandidat. Holdingfonden bör utse finansförmedlare, som i sin tur inrättar fonder (lån, garantier, riskkapital) för att ge stöd till de slutliga stödmottagarna. Bland de slutliga stödmottagarna skulle potentiellt kunna finnas företag från jordbrukssektorn. Om ett sådant fall uppstår bör emellertid en tydlig åtskillnad göras mellan verksamheter som får stöd genom Jeremie-programmet och landsbygdsutvecklingsprogrammet.

Politiken för landsbygdsutveckling omfattar möjligheter för medlemsstater och regioner att utveckla finansieringstekniska åtgärder och på så sätt säkerställa bättre finansieringsmöjligheter för sina stödmottagare inom ramen för landsbygdsutvecklingsprogrammen. Detta omfattar ett brett spektrum av åtgärder, som medfinansiering från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) av utgifter för insatser i form av bidrag till riskkapitalfonder, garantifonder, lånefonder och till och med räntesubventioner för lån som medfinansieras av EJFLU.⁽¹⁾

Flera medlemsstater och regioner har redan inrättat olika finansieringssystem. Som exempel kan ges landsbygdsutvecklingsprogrammen för Portugal, Sachsen-Anhalt (Tyskland) eller Korsika (Frankrike). Andra förslag till garantifonder är för närvarande under diskussion.

Att utnyttja dessa möjligheter inom landsbygdsutvecklingsprogrammen kan bidra till att mildra krisens negativa effekter och ge bättre finansieringsmöjligheter till potentiella stödmottagare inom jordbruket.

I sitt initiativbetänkande av den 23 september 2008 om jordbruk i bergsregioner uppmanar Europaparlamentet kommissionen ”att inom ramen för sina befogenheter, inom sex månader efter att denna resolution antagits, utarbeta en integrerad EU-strategi för hållbar utveckling och användning av resurser i bergsregioner (EU-strategi för bergsregioner)”.

Hur förhåller sig kommissionen till detta projekt? Hur planerar kommissionen att se till att denna strategi integreras i framtida arbetsprogram?

(EN) Som kommissionen redan har angett i sitt svar på parlamentsledamotens betänkande, planerar kommissionen i nuläget inte att föreslå någon särskild integrerad strategi för bergsregioner, som föreslås i betänkandet⁽¹⁾.

Detta innebär emellertid inte att kommissionen bara kommer att låta allt gå sin gilla gång när det gäller jordbruket i bergsregionerna.

Det finns tecken på att jordbruket gradvis försvinner i vissa områden, särskilt på permanenta betesmarker och brantare sluttningar. Portugal och Italien är bland de medlemsstater där sådan marginalisering skulle kunna leda till att jordbruksverksamheten upphör.

Vi måste ta dessa varningssignaler på allvar. Om jordbruket i bergsregioner försvinner kommer familjer som under årtionden har ägnat sina liv åt denna jordbruksverksamhet att förlora sitt uppehälle, och dessutom kommer inverkan på den ekonomiska verksamheten i allmänhet i dessa regioner att bli förödande. I många av bergsregionerna är det jordbruket som utgör ryggraden i landsbygdens ekonomi. Om jordbruket försvinner hotas hela regionen. Ett exempel är turismen, som är beroende av jordbruket i bergsregionerna.

Därför vill kommissionen granska den nuvarande politiska ramen för jordbruket i bergsregioner, tillsammans med alla berörda parter, som parlamentet och Regionkommittén men också jordbrukarna själva. Kommissionen vill bedöma vilka särskilda problem och nya utmaningar som finns – och även potentialen för ytterligare utveckling, för vi är övertygade om att det fortfarande finns stor potential för jordbruk i bergsregioner i samband med turism (produktion av kvalitetsprodukter som ost på gården, lokala och regionala marknadsföringsstrategier, friskvård i lantgårdsmiljö osv.).

När detta är gjort kan vi kontrollera om våra politiska insatser fortfarande är tillräckliga och tillräckligt effektiva. Vi har faktiskt en hel ”verktygslåda” till vårt förfogande. Det finns direktstöd inom första pelaren, kompensationsbetalningar för bergsregioner som klassificeras som mindre gynnade regioner och miljöstöd. Efter hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken har medlemsstaterna rätt att behålla vissa av systemen för kopplat stöd för att upprätthålla ekonomisk aktivitet i regioner där det finns få eller inga andra ekonomiska alternativ. Medlemsstaterna kan ge stöd till regioner och sektorer med särskilda problem (så kallade ”artikel 68-åtgärder”) genom att behålla 10 procent av sina nationella budgettak för direktstöd och använda dessa medel till miljöåtgärder eller för att förbättra kvalitet och marknadsföring för jordbruksprodukter. Utöver dessa åtgärder stöds jordbruket i bergsregioner dessutom i den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare genom stöd till skogsbruk, bearbetning och marknadsföring, kvalitetsproduktion och diversifiering (till exempel inom turismsektorn eller genom införande av lokala utvecklingsstrategier för samhällen i bergsregioner).

Vad vi måste ta reda på är om denna uppsättning av åtgärder leder till att vi kan nå vårt huvudsakliga mål, nämligen att ge en hållbar framtid för jordbruk i bergsregioner och stärka denna typ av jordbruk. Om detta inte är fallet måste vi hitta sätt att anpassa den politiska ramen.

Vad är nästa steg? Den 31 mars 2009 i Bryssel, efter ett initiativ från flera av EU:s bergsregioner och oerhörda personliga insatser från vissa parlamentsledamöter, kommer vi att upprätta ramen för våra diskussioner. Detta kommer att följas upp genom en konferens som ska hållas i början av juli 2009 i Garmisch-Partenkirchen, där vi kommer att redogöra för de första resultaten av diskussionerna.

Det är viktigt för kommissionen att alla berörda parter deltar aktivt i dessa diskussioner så att vi kan få en klar och fullständig bild av den nuvarande situationen och av vilken typ av åtgärder som behövs för att stärka jordbruket i bergsregionerna.

Avser kommissionen att erbjuda ytterligare paket för landsbygdsutveckling till Bulgarien och Rumänien med tanke på att de båda länderna inte erhåller några medel genom modulering och att de borde ges samma finansieringsmöjligheter som de gamla medlemsstaterna för att hantera de nya utmaningar som fastställts i diskussionerna i samband med hälsokontrollen?

(EN) Enligt överenskommelsen om hälsokontrollen skulle ytterligare medel för landsbygdsutveckling bli tillgängliga från och med 2010 för de 15 ”gamla” medlemsstaterna. De flesta ”nya” medlemsstater skulle efter hälsokontrollen få ytterligare medel för landsbygdsutveckling från och med 2013. För Bulgarien och Rumänien skulle detta ske från och med 2016, när obligatorisk modulering kommer att vara tillämplig för dem på grund av fullständig infasning av direktstödet. Kommissionen påminner om att dessa ytterligare medel genom modulering kommer från en minskning av direktstödet.

Överenskommelsen om hälsokontrollen utesluter inte på något sätt att Bulgarien och Rumänien kan använda de medel som finns tillgängliga i nuläget inom deras landsbygdsutvecklingsprogram för att hantera nya utmaningar. Det är möjligt att satsa ytterligare på de åtgärder som har att göra med biologisk mångfald, vattenförvaltning, förnybar energi, klimatförändringar och omstrukturering av mjölksektorn. Länderna kan ändra sina program så att de motsvarar behoven, även genom att föreslå nya åtgärder som inte för närvarande finns med i deras program.

I samband med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa har kommissionen föreslagit att man ska stärka gemenskapens insatser på områden som energisektorn, bredband i landsbygdsområden och klimatförändringar, inklusive de nya utmaningar som fastställdes under hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Om kommissionens förslag stöds av rådet och parlamentet kommer Bulgarien och Rumänien att kunna ta emot betydande belopp redan under 2009. Dessa kan delvis inriktas på nya utmaningar.

För närvarande förutses det att totalt 1,25 miljarder euro kommer anslås till landsbygdsutveckling, varav 250 miljoner euro för de nya utmaningar som fastställdes under hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa medel kommer att fördelas mellan alla medlemsstater och bör anslås under 2009.

Vidare skulle kommissionen vilja påminna parlamentsledamoten om att hälsokontrollen kommer att medföra en ökning på sammanlagt 90 miljoner euro av finansieringsramen för direktstöd för alla nya medlemsstater (EU-12). Dessa ytterligare medel kan användas för särskilt stöd inom ramen för de gemensamt överenskomna bestämmelserna, exempelvis för att skydda eller förbättra miljön, för att hantera problem inom mjölk-, nötkötts- eller get- och fårsektorn, eller för att bidra till instrument för riskhantering.

EU lovade 2001 att stegvis minska exportbidragen till sina jordbruksprodukter och detta fram till 2013. Under 2006–2007 betalade dock EU ut 2,5 miljarder euro i exportbidrag. Även om detta belopp minskar, är det fortfarande alldeles för högt. I den internationella situation som nu råder med livsmedelskris och stigande jordbrukspriser skulle det dock vara nödvändigt att avancera mycket snabbare mot ett avskaffande av sådana bidrag, vilka för med sig en ohållbar dumpning av priserna för miljoner småproducenter i utvecklingsländerna. Kan kommissionen närmare ange, med stöd av siffror och tidsplaner, vilka avsikter den har i denna fråga?

(EN) Återinförandet av EU:s exportbidrag till mjölkprodukter är en reaktion på en dramatisk 60-procentig minskning av världsmarknadspriserna under de senaste månaderna, till följd av minskande efterfrågan. I motsats till den aktuella situationen i EU ökar mjölkproduktionen dessutom i vissa konkurrerande exporterande tredjeländer som Nya Zeeland, Brasilien och Förenta staterna.

Dessa exportbidrag måste därför ses som ett skyddsnät och absolut inte som ett frånsteg från den kurs som stakades ut genom reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2003 och den följande hälsokontrollen.

EU har alltid respekterat sina internationella åtaganden om exportbidrag och kommer att fortsätta att göra det.

I den förklaring som ministrarna antog vid Världshandelsorganisationens (WTO:s) ministerkonferens i Hongkong den 13–18 december 2005 fastställs att alla former av exportbidrag och alla exportåtgärder med likvärdig effekt ska avskaffas parallellt senast vid slutet av 2013. Som medlem av WTO kommer EU att respektera de politiska åtagandena i förklaringen, inklusive tidsgränsen för att avskaffa alla former av exportbidrag. Detta åtagande har emellertid som villkor att Doharundan slutförs framgångsrikt.

Kommissionen förblir fast besluten att slutföra Doharundan och hoppas att en överenskommelse ska kunna uppnås under 2009. Efter överenskommelsen kommer kommissionen att fastställa i sin tidsplan hur exportbidragen ska avskaffas till 2013.

Under åren 2006–2007 underrättade EU WTO om att 1,4 miljarder euro använts till exportbidrag, inte 2,5 miljarder euro. Detta är mindre än en femtedel av det överenskomna WTO-taket för exportstöd.

Konjunkturnedgången som undergräver både den europeiska och den internationella produktionen och ekonomin kräver att man utformar nya politiska strategier som gör det möjligt att tackla olika delproblem. Den amerikanska regeringen lade för en tid sedan fram ett förslag till en ny jordbrukslag. Förslaget rymmer förstärkta åtgärder till stöd för jordbruksinkomsten, avsedda att täcka risker och nya försäkringssystem. Sammantaget är det här avsett att, genom samordnade och integrerade åtgärder (nya ACRE och CCP), täcka de inkomstförluster som jordbrukarna kan drabbas av vid eventuella marknadsstörningar.

Överväger kommissionen, inom ramarna för de nya åtgärder som nu efterlyses till stöd för jordbrukarnas inkomster, att gå in för liknande åtgärder till stöd för de europeiska producenterna, för att se till att stödet till dem inte blir bristfälligt i förhållande till vad som kommer de amerikanska jordbrukarna till del?

Anser kommissionen att den gemensamma jordbrukspolitikens nuvarande mekanismer och överenskommelserna inom WTO är tillräckliga för att säkra adekvat tillgång till jordbruksprodukter på den internationella marknaden under den här perioden?

Avser kommissionen att titta närmare på det faktum att det amerikanska jordbruket, trots annorlunda ekonomiska och sociala kännetecken, har stöd ur en budget som är större än motsvarande europeiska?

(EN) Finanskrisens inverkan på realekonomin har resulterat i en betydande ekonomisk avmattning som påverkar alla större ekonomier samtidigt. Även om jordbrukssektorn i allmänhet är mer motståndskraftig än andra sektorer, väntas även den stå inför betydande utmaningar, särskilt i fråga om efterfrågetillväxt och jordbruksinkomster. Ingen av dessa utmaningar tyder på att något i de befintliga WTO-bestämmelserna skulle hindra vårt tillträde till internationella marknader.

Europeiska jordbrukare får en stabil nivå av inkomststöd genom systemet med samlat gårdsstöd. Detta är ett effektivt redskap för att säkerställa kontinuitet i jordbruksproduktionen i hela EU. Det är också en marknadsinriktad lösning, där jordbrukarna fattar beslut om sin produktion utifrån marknadssignaler. De amerikanska jordbrukarna har tillgång till flera olika sorters verktyg för riskhantering, och det har även jordbrukarna i EU, men i EU har vi valt att hantera frågan om riskhantering på ett annat sätt. Detta beror på faktorer som produktionsstrukturer, budgetplanering och målen för jordbruksstödet.

Vi har undersökt vad ett inkomstförsäkringssystem skulle innebära för EU genom både interna och externa studier. Slutsatserna är att ett sådant system skulle kräva en harmoniserad definition av vad som utgör inkomst i samtliga 27 medlemsstater, att det skulle innebära en stor administrativ börda och att det skulle bli mycket dyrt och varierande i fråga om budgetutgifter, medan den gemensamma jordbrukspolitiken har en fast budget för fastställda budgetperioder. För övrigt finns det redan flera instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken som är avsedda att mildra effekterna av större variationer i pris eller produktion, som störningsklausuler och interventionssystem för flera jordbrukssektorer, och under exceptionella omständigheter statligt stöd för jordbruksförsäkringssystem och för katastrofstöd. Genom hälsokontrollen ger vi dessutom medlemsstaterna möjligheten att använda en del av sitt direktstöd till riskhanteringsåtgärder.

Vad gäller den kommande budgetramen utför Europeiska kommissionen för närvarande en översyn av budgeten. Syftet med denna process är att fastställa de rätta målen för den framtida budgeten. När man har kommit överens om dessa mål kan en diskussion äga rum om vilka faktiska belopp som behövs för att uppnå dem. Frågan om hur man bäst kan bidra till europeiska jordbrukares konkurrenskraft är naturligtvis viktig för kommissionen under detta förfarande. Jordbrukares konkurrenskraft beror dock inte nödvändigtvis på hur stor del av budgeten som anslås till jordbrukspolitiken, utan påverkas också av vilken sorts politik som stöds och villkoren för jordbruksverksamheten i allmänhet.

I sina strategier för att komma till rätta med det demokratiska underskottet har kommissionen vidtagit ett stort antal åtgärder för att informera EU-medborgarna och stärka mediernas europeiska karaktär. Webbplatsen Europa, Europarl TV och Euronews är några exempel på stora satsningar som syftar till att europeisera nyhetsförmedlingen. Den nuvarande globaliseringstrenden skapar framför allt reaktioner hos välutbildade EU-skeptiker med kunskaper i åtminstone engelska.

Hur ser kommissionen på att satsa lokalt? Skulle kommissionen kunna tänka sig ett officiellt europeiskt medieföretag per medlemsstat, som sänder på det nationella språket med uteslutande europeiskt innehåll avsett för allmänheten och med förankring i den lokala verkligheten, alltsammans under kommissionens ledning?

(EN) I april 2008 antogs en audiovisuell strategi på medellång sikt. Syftet med denna strategi är att skapa verktyg för att ge en bättre förståelse för den audiovisuella marknaden (AV-marknaden), att stärka de befintliga AV-tjänsterna för yrkesverksamma och journalister och utveckla nya tjänster, samt att bidra till utvecklingen av ett audiovisuellt europeiskt offentligt rum genom att upprätta nätverk av AV-operatörer som ska skapa, producera och sända program om EU-frågor. Programmen kommer att sändas via radio, TV och Internet som medborgarna redan använder på lokal och nationell nivå och på det språk som de föredrar.

Kommissionen planerar inte att skapa en officiell europeisk mediekanal, eftersom det redan finns många medier, tekniker och operatörer. Det skulle vara svårt att hitta en marknad för nya medier som skulle kunna fungera med alla tekniska plattformar. Därför går vår politik ut på att försöka vara närvarande i befintliga medier och använda olika tekniska plattformar för att nå ut till en så stor publik som möjligt med EU:s informationsprogram. Kommissionen har inrättat tre EU-omfattande nätverk (varav två är i drift) för att bättre tillgodose medborgarnas behov på nationell, regional och lokal nivå, samtidigt som man fullständigt respekterar de deltagande stationernas redaktionella oberoende.

Det europeiska radionätverket (Euranet), som skapades i december 2007, började sända på tio EU-språk i april 2008, och når varje vecka ut till 19 miljoner EU-medborgare och 30 miljoner icke EU-medborgare runt hela världen. Dess interaktiva webbplats, www.euranet.eu, togs i drift på fem språk i juli 2008 och på tio språk i november 2008. Nätverket är öppet för nya deltagare, vare sig de är internationella, nationella, regionala eller lokala, så länge de uppfyller kvalitets- och självständighetskriterierna. Antalet sändningsspråk kommer stegvis att ökas till 23 under avtalets löptid.

Ett annat webbplatsnätverk, http://www.PRESSEUROP.eu, skapades i december 2008 och kommer att tas i drift i maj 2009. Målet är att skapa en interaktiv webbplats med ett dagligt urval ur de bästa tidningarna inom den internationella pressen. Den första utgåvan kommer att handla om valet till Europaparlamentet. Nätverket kommer att kunna nå minst 3 miljoner unika besökare per månad på tio språk, och runt 1 miljon läsare av de deltagande tidningarna per vecka.

I EU:s TV-nätverk kommer internationell, nationell, regional och lokal TV att samlas för att producera och sända informationsprogram om EU på minst 10 språk till att börja med (upp till 23 språk mot slutet av avtalstiden). Urvalsförfarandet pågår. Nätverket förväntas tas i drift före mitten av 2010.

De olika nätverken och webbplatserna kommer att samverka för att kunna synas och nå ut till medborgarna i så hög grad som möjligt, för att anordna debatter över gränserna och låta medborgare från EU:s mest avlägsna hörn uttrycka sina åsikter, behov och krav.

När de tre nätverken är helt i drift kommer de tillsammans med Euronews varje vecka att nå mellan 60 och 90 miljoner EU-medborgare på samtliga EU-språk.

Alla medier kommer visserligen att utföra det exakta uppdraget att informera EU-medborgare på ett sätt som uppmuntrar till medverkan, men de kommer att arbeta med fullständigt redaktionellt oberoende i syfte att underlätta tillgången till information om EU och demokratisk debatt.

I kommissionens meddelande ”En halvtidsutvärdering av genomförandet av gemenskapens handlingsplan för biologisk mångfald”, vilket offentliggjordes i slutet av 2008, påpekades det att EU ”med största sannolikhet inte” kommer att uppnå sitt mål att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010. Kommissionen framhåller att ”en effektiv rättslig ram för bevarandet av markens struktur och funktioner” kommer att behöva antas. Kan kommissionen uttala sig mera ingående om detta?

I en situation där produktivitetskraven på jordbruksmark är högre än någonsin tidigare, har kommissionen några planer på att genast åtgärda frågan om förlust av biologisk mångfald beträffande marken och helt enkelt inte vänta med en lägesbedömning fram till 2010?

(EN) Biologisk mångfald i marken bidrar till de flesta kända ekosystemfunktioner, som kretsloppen av näringsämnen, gaser och vatten liksom bildandet av jord och biomassa. Utan livsformerna i marken skulle jordens ekosystem snabbt gå under.

Kommissionen har lagt fram ett förslag till direktiv om inrättande av rambestämmelser för markskydd⁽¹⁾, vars mål är att säkerställa hållbar markanvändning och skydda markens funktioner. Detta omfattar marken som en reservoar för biologisk mångfald, som består av livsmiljöer, arter och gener. Sedan den första behandlingen av förslaget i parlamentet i november 2007 har kommissionen samarbetat med rådet för att försöka uppnå ett snabbt antagande. När direktivet genomförs kommer det äntligen att finnas en effektiv rättslig ram för bevarandet av markens struktur och funktioner inom hela gemenskapen. Bestämmelserna i direktivet om att bekämpa erosion, förlust av organiskt material, ökenspridning, försaltning och förorening kommer i hög grad att bidra till skydd för markens biologiska mångfald.

I väntan på att markskyddsdirektivet ska antas är kommissionen redan aktivt involverad i att skydda den biologiska mångfalden i marken genom att använda befintliga instrument. Till exempel finns det möjligheter inom landsbygdsutvecklingen att stödja lämpliga jordbruksmetoder (växelbruk, vegetationsremsor, nedplöjning av skörderester, ekologiskt jordbruk, osv.) i samband med jordbruksmiljöåtgärder enligt rådets förordning (EG) nr 1698/2005⁽²⁾. Vissa av normerna för goda jordbruks- och miljöförhållanden enligt tvärvillkoren kan också bidra till markskyddet, särskilt de normer som handlar om markerosion, organiskt material i marken och markstruktur. Ansträngningar görs också för att höja markskyddets profil inom Förenta nationernas konvention om biologisk mångfald. Kommissionen är dessutom väl medveten om att det finns många kunskapsluckor om biologisk mångfald i marken. För att råda bot på dessa brister ägnar kommissionen allt mer uppmärksamhet åt biologisk mångfald i marken och markbördighet i sjunde ramprogrammet för forskning, i synnerhet under tema 2 (”Livsmedel, jordbruk och fiske, och bioteknik”) och tema 6 (”Miljö”). Vidare har kommissionen nyligen inlett en 12 månader lång studie som är särskilt ägnad åt en uttömmande översyn av kunskapsläget när det gäller biologisk mångfald i marken och sambandet mellan markens biologiska mångfald och markens funktioner.

I sitt svar på en tidigare fråga (http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=WQ&reference=P-2008-5307&language=SV" ) bekräftar kommissionen att importen av livsmedel från tredjeländer har ökat, något som väcker oro både bland europeiska producenter och i den europeiska livsmedelsindustrin.

Funderar kommissionen på några åtgärder för att öka de europeiska livsmedlens konkurrenskraft? Tänker kommissionen utarbeta någon strategi för att ytterligare främja europeiska livsmedel?

(EN) Kommissionens målsättning är att bibehålla den europeiska livsmedelsindustrins konkurrenskraft och samtidigt beakta kraven från den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och EU:s internationella förpliktelser i både bilaterala och multilaterala handelsavtal.

Den har inrättat en högnivågrupp för livsmedelsindustrins konkurrenskraft, under vice ordförande Günter Verheugens ordförandeskap, med avsikt att gripa sig an följande frågor:

Den framtida konkurrenskraften för gemenskapens livsmedelsindustri.

Vilka faktorer som påverkar konkurrensläge och hållbarhet för gemenskapens livsmedelsindustri, inklusive framtida frågor och trender som inverkar på konkurrenskraften.

Utformningen av ett antal sektorspecifika rekommendationer riktade till beslutsfattare på gemenskapsnivå. Den slutliga rapporten kommer att läggas fram i april 2009.

Dessutom finns det flera program på EU-nivå som stöder industrins konkurrenskraft, varav en del är särskilt avsedda för livsmedelsindustrin. Syftet med dessa är att förbättra konkurrenskraften inom sektorn, dvs. dess förmåga att växa och blomstra. Nittio procent av de företag som bedriver verksamhet inom livsmedelsindustrin är små och medelstora företag, och ett av huvudprogrammen som har tagits fram med avseende på små och medelstora företag är ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP). Huvudsyftet med detta program är att förbättra möjligheten till finansiering, stödja innovationsverksamhet och användandet av informations- och kommunikationsteknik. Programmet har fastställts för perioden 2007–2013.

Dessutom har 26,4 miljarder euro från Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden avsatts till små och medelstora företag för perioden 2007–2013.

Enterprise Europe Network är ett annat hjälpmedel som har skapats för att stödja företag över hela Europa och främja innovation och konkurrenskraft. Det består av nästan 600 partnerorganisationer i fler än 40 länder.

I december 2008 antog kommissionen ett meddelande om livsmedelspriser i Europa, som ger en preliminär analys av de olika aktörernas roll och potentiella problem i livsmedelskedjan. Inom ramen för uppföljningen av detta meddelande kommer ytterligare undersökningar att göras beträffande genomdrivande av konkurrens på EU-nivå och på nationell nivå (med inriktning på metoder och restriktioner som är särskilt skadliga inom detta område), förbättring av insynen i livsmedelskedjan, bättre information till konsumenterna, ytterligare analyser av hur livsmedelkedjan fungerar och angående förutsättningarna för livsmedelsindustrins konkurrenskraft.

Regelverket för livsmedelsföretagen inom EU är en nyckelfaktor för deras konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättningsutveckling. Kommissionen hjälper företagen att förstärka konkurrenskraften genom att minska byråkratin och förbättra regelsystemet. Dessa åtgärder utgör en viktig del i EU:s partnerskap för tillväxt och sysselsättning som förstärker Lissabonagendans strategi att göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi.

I linje med detta har kommissionen föreslagit en omfattande förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), som grundas på de förbättringar som tillfördes genom den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (”hälsokontroll”) och som i huvudsak syftar till att skapa en mer marknadsorienterad jordbrukssektor.

Idrott är i dag även en ekonomisk verksamhet som omsätter miljontals euro. Vadhållningen om sport har ökat markant, och Internet har märkbart bidragit till ökningen, till exempel inom fotbollen. Därför är det viktigt att skydda klubbarna och agenterna inom denna sportgren, vars produkter ständigt utnyttjas utan tillstånd. Klubbarna och agenterna går på så sätt miste om en rättmätig inkomstkälla, och vadhållningen undergräver fotbollsindustrin och dess ekonomiska livskraft. Det finns fortfarande inga regler för vadhållningen, och den beskattas inte heller. Vadhållning är ett spel som ökar bland de unga. Spelet respekterar inte konsumenternas privatliv, dataskyddet är inte tillräckligt, och ”inside betting” förekommer. Vilka planer har kommissionen på att reglera denna marknad och när?

(EN) Kommissionen har inga planer på att reglera spelmarknaden. Parlamentsledamoten kommer kanske ihåg att medlemsstaterna och parlamentet inte stödde kommissionens förslag till en sådan förordning under debatten om tjänstedirektivet. Den senaste diskussionen i konkurrenskraftsrådet den 1 december visade också att medlemsstaterna fortsätter att tala för nationell lagstiftning på detta område.

Kommissionen godtar att medlemsstaterna är fria att reglera sådan verksamhet på nationell nivå, under förutsättning att det sker i enlighet med EG-fördraget. Kommissionen påpekar att under sådana villkor ska de begränsningar som medlemsstaterna tillämpar motiveras av ett allmännyttigt syfte som är nödvändigt och proportionellt för att skydda de relevanta målen. Det ska också tillämpas enhetligt på både de inhemska aktörerna och de aktörer med tillstånd i annan medlemsstat som önskar tillhandahålla sina tjänster över nationsgränserna.

Beträffande den allmänna frågan om sport planerar kommissionen att under första kvartalet 2009 gå ut med en förslagsinfordran för en studie i syfte att analysera olika system för stöd till idrotten på gräsrotsnivå inom EU. Studien kommer att se över alla olika slags finansieringskällor, inklusive direkta och indirekta finansiella flöden mellan professionell idrott och idrott på gräsrotsnivå, genom solidaritetsmekanismerna.

Vilka initiativ tar Europeiska unionen för att förbättra nivån på exporten från de 27 EU-medlemsstaterna till Balkanregionen? Och vilka program finns rent allmänt för att förbättra handelsförbindelserna mellan EU och länderna på Balkan?

(EN) Regionen västra Balkan är en viktig och värdefull partner för EU. EU har vid flera tillfällen upprepat sitt starka engagemang för regionens europeiska perspektiv, som så småningom kan leda till ett EU-medlemskap.

EU är den viktigaste handelspartnern för västra Balkan. För att stimulera regionens ekonomiska tillväxt är det nödvändigt att fördjupa de ekonomiska förbindelserna mellan EU och regionen, vilket gynnar både dessa länder och EU och dess exportörer. Ökad frihandel och integration är hörnstenen i stabiliserings- och associeringsprocessen. EU har arbetat för att nå detta mål med västra Balkan på tre nivåer.

För det första har kommissionen förhandlat fram frihandelsavtal som ett led i stabiliserings- och associeringsavtalen. Avtalen möjliggör en ömsesidig fri åtkomst till export för EU och det berörda landet i västra Balkan. Genom att länderna anpassar sig till EU:s regelverk, skapas genom dessa avtal en jordmån för politiska och ekonomiska reformer och en grund läggs för en integration av västra Balkan i EU. Stabiliserings- och associeringsavtalen föregicks av unilaterala handelsförmåner som EU beviljat västra Balkan.

För det andra har kommissionen agerat regionalt för att få förhandlingarna om det Centraleuropeiska frihandelsavtalet (Cefta) att löpa så smidigt som möjligt. Den har också beslutat att bidra till att genomföra avtalet genom ekonomiskt och tekniskt stöd till Ceftas sekretariat och till avtalsparterna. Samtidigt anser kommissionen att det är mycket viktigt att avtalets regionala parter tar sitt ansvar och den är medveten om att Cefta både är en förutsättning för att det ska gå att integrera regionen djupare i ekonomiskt avseende och ett första steg mot att länderna på västra Balkan blir fullvärdiga deltagare i EU:s inre marknad.

För det tredje har vi, på multilateral nivå, arbetat för att länderna i regionen ska få bli medlemmar i Världshandelsorganisationen. Det är ett helt avgörande steg för att de ska kunna delta i den globaliserade ekonomin på ett effektivt sätt.

Vilka konflikter finns det mellan reglerna för försäljning av sändningsrättigheter för fotbollsmatcher i TV på europeisk nivå (Champions League) och på nationell nivå (de nationella ligorna) och gemenskapsrätten?

(EN) Huvudfrågan vad gäller antitrust inom området för medierättigheter till idrott har under de senaste åren handlat om huruvida och under vilka omständigheter kollektiv försäljning av medierättigheter är förenlig med artikel 81 i EG-fördraget. Kommissionen har på senare tid fattat tre beslut om kollektiv försäljning av medierättigheter, nämligen angående UEFA Champions League⁽¹⁾, tyska Bundesligan⁽²⁾och engelska FA Premier League⁽³⁾.

I dessa tre beslut har kommissionen genomgående ansett att kollektiv försäljning av medierättigheter inom idrott, dvs. när idrottsklubbar (t.ex. fotbollsklubbar) överlämnar försäljningen av medierättigheterna uteslutande till respektive idrottsförbund och som sedan säljer rättigheterna å deras vägnar, utgör en horisontell konkurrensbegränsning enligt artikel 81.1 i EG-fördraget. Kommissionen har dock medgivit att denna metod medför effektivitetsvinster och därför skulle kunna godtas i enlighet med artikel 81.3 i EG-fördraget om vissa villkor uppfylls.

Några exempel på dessa villkor är kravet på att samförsäljaren av medierättigheter ska organisera ett konkurrenskraftigt, icke diskriminerande och öppet anbudsförfarande, att varaktigheten och omfattningen för det vertikala avtalet med ensamrätt begränsas, förbud av budgivning och införande av en bestämmelse mot enskilda köpare (enbart för beslutet om FA Premier League).

I vitboken om idrott⁽⁴⁾och de medföljande bilagorna har kommissionen sammanfattat sin ståndpunkt i fråga om försäljning av sändningsrättigheter för idrottsevenemang samt om tillämpningen av gemenskapslagstiftningen på sändningsrättigheter, i synnerhet av konkurrenslagstiftningen.

Är kommissionen ur jordbrukssynpunkt oroad över resultaten av bekämpningsmedelspaketet, alltså Klass- och Breyerbetänkandena? Är kommissionen helt säker på att spannmåls-, potatis- och bärproduktionen i länder med fuktigt klimat – som Irland – fortsättningsvis kommer att ha tillgång till alla de växtskyddsprodukter som krävs för de här mycket viktiga grödorna?

(EN) Kommissionen är övertygad om att den nya förordningen, som kan leda till att ett begränsat antal verksamma ämnen dras in, endast kommer att ha en begränsad inverkan på marknaden.

Kommissionen anser tvärtom att det är ett incitament för utveckling av nya, säkrare produkter. Den förenklar också tillståndsförfarandet för att ge nya bekämpningsmedel ett snabbare tillträde till marknaden och förbättrar således möjligheterna för innovation med nya lösningar som både garanterar hållbara växtskyddsmedel och livsmedelssäkerhet.

Genom denna förordning föreskrivs möjligheten till att under stränga villkor godkänna verksamma ämnen för en begränsad tid i syfte att kontrollera allvarliga faror för växtskyddet, även om de inte uppfyller kriterierna för godkännande av cancerogenicitet, reproduktionstoxicitet eller förorsakar endokrina störningar.

Det zonbaserade systemet för godkännanden kommer dessutom att öka lantbrukarnas tillgång till bekämpningsmedel mellan medlemsstaterna och uppmuntra industrin till att utveckla produkter till små kulturer. Den kommer att minska den administrativa bördan för tillverkare av växtskyddsmedel och för de behöriga myndigheterna. Kommissionen anser följaktligen att jordbrukarna i EU även i framtiden bör ha tillgång till alla de växtskyddsmedel som krävs för en hållbar och lönsam odling.

Anser kommissionen att beslutet om att återuppta driften av reaktorerna 3 och 4 i kärnkraftverket i Kozlodui i Bulgarien skulle kunna påverkar säkerheten i detta område på något sätt?

(EN) Kärnsäkerhet har hela tiden varit en prioritetsfråga för Europeiska unionen sedan 1990-talet, i samband med utvidgningen. Enheterna 1–4 i Kozlodui är VVER 440/230-reaktorer. Kommissionens inställning angående dessa har förblivit konsekvent, de är första generationens kärnkraftreaktorer av sovjetisk konstruktion och anses av kärnkraftsexperter vara farliga i sig själva, och kan inte uppgraderas till en godkänd säkerhetsnivå till rimliga kostnader. Denna ståndpunkt är i linje med G7:s multilaterala handlingsprogram som antogs vid G7-mötet i München 1992⁽¹⁾och som syftar till att förbättra säkerheten för alla kärnkraftsreaktorer av sovjetisk konstruktion i Central- och Östeuropa.

Nedläggningen av enheterna 1–4 i Kozlodui förhandlades fram som en del av villkoren för Bulgariens anslutning till Europeiska unionen och har tagits med som sådant i anslutningsfördraget. Ett ensidigt beslut från Bulgarien att åter öppna Kozlodui 3 och 4 skulle innebära en överträdelse av anslutningsfördraget.

Omkring 50 miljoner EU-medborgare, en tiondel av befolkningen, har någon form av funktionshinder. Ungefär var fjärde EU-medborgare har en funktionshindrad familjemedlem. Trots framstegen i fråga om social integrering av personer med funktionshinder kvarstår fortfarande olika hinder inom EU, till exempel när det gäller ömsesidigt erkännande av intyg för personer med allvarliga funktionshinder. Många medborgare med funktionshinder stöter på problem utomlands, till exempel att de inte får parkera på parkeringsplatser avsedda för funktionshindrade.

Överväger kommissionen möjligheten att harmonisera intyg om allvarliga funktionshinder inom EU, på motsvarande sätt som gjorts för det europeiska sjukförsäkringskortet?

(EN) Kommissionen stöder idén om ömsesidigt erkännande av funktionshinder mellan medlemsstaterna i syfte att bevilja särskilda förmåner till personer med funktionshinder. Avsaknaden av en överenskommelse på europeisk nivå om en definition av begreppet funktionshinder, medlemsstaternas skiljaktiga praxis samt ett visst motstånd från medlemsstaternas sida hindrar kommissionen från att i nuläget föreslå ett EU-omfattande handikappkort eller ömsesidigt erkännande av nationella handikappkort för beviljande av särskilda förmåner.

I fråga om parkeringstillstånd för personer med funktionshinder, påminner kommissionen om att det i rådets rekommendation 2008/205/EG⁽¹⁾föreskrivs en enhetlig gemenskapsmodell. I enlighet med denna rekommendation kan innehavaren av ett sådant parkeringstillstånd, som utfärdats av en medlemsstat, använda parkeringsplatser för funktionshindrade i vilken medlemsstat som helst.

Kommissionen understryker dock att bestämmelserna inte är bindande för medlemsstaterna och att det är dessa som fortfarande ska ansvara för fastställande av funktionshinder, besluta om förfaringssätt för beviljande av kortet och villkoren för användande av kortet. För att underlätta användningen av parkeringstillstånd inom EU har kommissionen upprättat en webbplats⁽²⁾och gett ut en broschyr⁽³⁾med information till medborgare och nationella myndigheter om den enhetliga gemenskapsmodellen och om vilka villkor som gäller vid användningen av parkeringstillstånden i medlemsstaterna.

Det fiskeavtal som ingicks mellan EU och Marocko 2006 omfattar de ockuperade västsahariska områdena. Avtalet ger Marocko tillstånd att sälja fiskelicenser inte enbart i sina vatten, utan även i Västsahara. FN klargjorde redan 2002 att Marocko som ockupationsmakt inte har rätt att sälja Västsaharas naturresurser för sin egen vinning, utan bara i samråd med och till fördel för det sahariska folket.

Kan kommissionen redogöra för hur många fiskelicenser för specifikt det västsahariska området som sålts till europeiska fartyg sedan avtalets ingående och ange vilka ekonomiska värden dessa licenser uppgår till? Hur bedömer kommissionen rent konkret att avtalet varit till fördel för det sahariska folket?

(EN) Frågan om Västsahara inom ramen för fiskepartnerskapsavtalet mellan EG och Marocko (FPA) har diskuterats ingående. I samband med rådets och parlamentets antagande av avtalet har bland annat avtalets överensstämmelse med internationell rätt tagits upp.

EU anser att frågan om Västsaharas internationella status är en komplex fråga som bör lösas i ett bilateralt och multilateralt sammanhang inom ramen för Förenta nationerna. Därför innehåller fiskepartnerskapsavtalet inte någon hänvisning till Västsahara.

Såsom fastställs i fiskepartnersavtalet och i linje med internationell rätt, ansvarar Marockos regering för genomförandet av politiken om fiskerisektorn och för användandet av avtalets ekonomiska bidrag. Denna årliga ersättning uppgår till 36,1 miljoner euro, varav minst 13,5 miljoner ska användas för att stödja fiskeripolitiken och för att genomföra en ansvarsfull och hållbar fiskeriverksamhet. Resultaten av genomförandet av politiken inom fiskerisektorn kontrolleras och undersöks av EU och Marockos regering i den gemensamma kommitté som inrättats inom fiskepartnerskapsavtalet. Stöd till fiskerisektorn i Västsahara är ett av inslagen i den ovannämnda fiskeripolitiken, och beaktas i programplaneringen för de åtgärder som ska vidtas inom avtalets ram.

Det finns inga uppgifter om utfärdande av fiskelicenser specifikt för fiske det västsahariska området. De flesta fartyg för pelagiskt fiske under kategori 6 i fiskepartnerskapsavtalet är verksamma i det här området och ger ett betydande bidrag till lokala landningar. Under 2008 utgjorde landningarna i Dakhla 44 procent (25 920 ton) av fångsterna inom denna kategori.

I Layoune landade bottentrålare och ytlångrevsfartyg (kategori 4) samt ringnotsfartyg för tonfiskfiske (kategori 5), 488 respektive 13 ton. Licensavgifterna för kategori 4 och 6 uppgick till totalt 350 711 euro under 2008 men återigen, det finns ingen uppdelning tillgänglig som baseras på själva platserna för fiskeverksamheten.

De europeiska operatörerna för pelagiskt fiske som landar i Dakhla uppskattar att de sysselsätter cirka 200 personer i området i samband med beredning och transport, och de marockanska sjömän som embarkerat på deras fartyg är lokala sjömän från Dakhla.

Museet Auschwitz-Birkenau befinner sig i en dramatisk ekonomisk situation. Om man inte inom den närmaste framtiden lyckas hitta några källor till finansiering så att det går att konservera och skydda föremålen i det före detta koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau och trygga deras fortbestånd, då kommer hela området att inom de närmaste åren förändras på ett sådant sätt att det inte längre kan återställas, och detta kommer att leda till att minnesmärket för alltid förlorar sin autentiska karaktär och blir en ruin. Området där museet Auschwitz-Birkenau befinner sig omfattar nästan 200 hektar och där finns 155 objekt och 300 ruiner och dessutom finns där samlingar och arkivmaterial som riskerar att förstöras. I dag sköts underhållet av museet Auschwitz i huvudsak genom medel från Polens statsbudget eller egna intäkter. Andelen utländskt bistånd uppgick under 2008 till knappa fem procent av museets budget. Att rädda denna plats och värna minnet av de hundratusentals förintade medborgarna är en moralisk plikt för Europa.

Med hänsyn till den finansiella kris som hotar det f.d. koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau undrar jag om kommissionen kan tänka sig att ta itu med detta problem genom EU:s stöd till museer?

(EN) Kommissionen anser att det fortgående arbetet med att bygga Europa kräver att det skapas en europeisk medvetenhet bland medborgarna, grundad på gemensamma värderingar och gemensam historia och kultur, alltmedan man värnar om minnet av det förflutna, även de mörka sidorna.

I början av februari 2009 erhöll museet Auschwitz-Birkenau ett bidrag på cirka 4,2 miljoner euro från Europeiska regionala utvecklingsfonden. Bidraget beviljades inom det polska operativa programmet Infrastruktur och miljö av det polska ministeriet för kultur.

Kommissionen uppmärksammar det faktum att även gemenskapens åtgärdsprogram ”Ett Europa för medborgarna” stöder projekt som värnar minnet av massdeporteringarna under den nazistiska och stalinistiska perioden. Detta program kommer inte att ge förutsättningar för storskaliga projekt för bevarande, som nämns i frågan, men ger ett viktigt bidrag till att värna minnet och föra det vidare till kommande generationer.

Kommissionen är fördragets väktare (se artikel 49) och ska försvara de europeiska medborgarnas rättigheter.

Kommer kommissionen att dra tillbaka hela förslaget om patienters rörlighet i händelse att patienternas rättigheter enligt det rådande regelverket inte uppfylls?

(EN) Parlamentet har ännu inte röstat om första behandlingen gällande förslaget till direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård⁽¹⁾. Diskussioner pågår i rådet, och endast en lägesrapport har i december utarbetats av hälsovårdsministrarna.

Kommissionen kan därför inte avgöra om medlagstiftarnas ståndpunkt kan påverka förslagets syfte på ett avgörande sätt och, i synnerhet, upprätthållandet av patienternas rättigheter i den form som bekräftats av EG-domstolen.

Patienternas rättigheter härrör direkt från den grundläggande friheten att motta tjänster enligt artikel 49 i EG-fördraget. Dessa rättigheter har vid flera tillfällen bekräftats av EG-domstolen. Ett av målen i förslaget är att förtydliga dessa rättigheter och skapa ökad rättssäkerhet för patienterna, medlemsstaterna och vårdgivarna. Kommissionen är fast besluten att försvara dessa rättigheter och se till att de inte minskas eller tas bort, att EG-domstolens rättspraxis och gemenskapens gällande regelverk respekteras, särskilt förordning 1408/71 om samordning av socialförsäkringssystem.

I sommar är det 70 år sedan den ökända Molotov-Ribbentrop-pakten ingicks. Molotov-Ribbentrop-pakten, som ingicks mellan Sovjetunionen och Tyskland den 23 augusti 1939, delade upp Europa i två intressesfärer med hjälp av hemliga tilläggsprotokoll. 409 ledamöter från samtliga politiska grupper har uttryckt sitt stöd för förklaringen om en minnesdag för att hedra minnet av paktens offer (skriftlig förklaring 0044/2008). Förklaringen tillkännagavs av Europaparlamentets talman den 22 september och vidarebefordrades tillsammans med namnen på undertecknarna till medlemsstaternas regeringar. De konsekvenser som den sovjetiska ockupationen hade för medborgarna i de postsovjetiska staterna är föga kända i Europa.

Vilka initiativ har kommissionen eventuellt planerat med tanke på vad som i fortsättningen ska göras i anledning av denna förklaring?

(FR) Kommissionen anser att parlamentets förklaring om en europeisk minnesdag den 23 augusti för att hedra minnet av stalinismens och nazismens offer är ett viktigt initiativ för att bevara minnet av brott som begåtts av totalitära regimer och för att öka allmänhetens medvetenhet, särskilt de yngre generationernas.

Kommissionen hoppas att medlemsländernas parlament, till vilka förklaringen har skickats, kommer att genomföra förklaringen på ett sätt som med hänsyn till deras individuella historia och känslighet lämpar sig bäst.

Kommissionen arbetar med att sammanställa den rapport som rådet efterfrågade när det antog rambeslutet om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen. Kommissionen kommer att lägga fram sin rapport år 2010 så att en politisk debatt om behovet av nya gemenskapsinitiativ kan hållas.

Som ett led i förberedelserna inför rapporten genomförs en studie i syfte att åstadkomma en saklig översikt av de metoder och den lagstiftning och praxis som medlemsländerna använder i arbetet med frågor som rör minnet av brott som begåtts av totalitära regimer. Studien beräknas vara klar mot slutet av 2009. Kommissionens arbete grundas dessutom på resultaten av den utfrågning som man höll tillsammans med ordförandeskapet den 8 april 2008. Kommissionen kommer också att undersöka hur gemenskapsprogrammen kan användas för att öka medvetenheten kring dessa frågor.

Kommissionen är besluten att fortsätta att driva det pågående arbetet framåt, steg för steg, men man är medveten om att medlemsländerna måste hitta egna vägar för att kunna motsvara offrens förväntningar och för att nå försoning. EU:s roll är att underlätta processen genom att uppmuntra till diskussion och främja utbytet av erfarenheter och bästa praxis.

Kommissionen arbetar med ett förslag till förordning där fritidsfiskare åläggs anmäla fångster på över 15 kilo fisk till myndigheterna. Förslaget är absurt och de som sammanställt det vet absolut ingenting om hur man lever i de nordiska medlemsländerna och har kontakt med naturen och det som naturen ger. Tänker kommissionen verkligen på en och samma gång göra sig både till allmänt åtlöje och till något slags inkvisitionsinrättning för den nordiska livsstilen genom att föreskriva anmälningstvång för fritidsfiskares fångster?

(EN) I motsats till vad som rapporterats har kommissionen inte lagt fram några förslag om att omfatta alla fritids- eller amatörfiskare med kvoter eller kontroller motsvarande de som tillämpas för yrkesfiskare.

Kommissionen har lagt fram ett förslag om visst fritidsfiske i en förordning om införande av kontrollsystem i gemenskapen för att se till att reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken följs (artikel 47). Enligt utkastet till förordningen är syftet dock inte att lägga en oproportionerlig börda på enskilda fiskare eller fritidsfisket. Förslaget innebär att fritidsfisket ska omfattas av grundläggande krav på tillstånd och fångstrapportering när det gäller vissa specifika bestånd som omfattas av en återhämtningsplan. Syftet är att få mer exakt information för att offentliga myndigheter ska kunna utvärdera den biologiska påverkan som dessa aktiviteter har och kunna, där så krävs, vidta lämpliga åtgärder. På samma sätt som med yrkesfisket skulle medlemsstaterna ansvara för genomförande och övervakning av dessa åtgärder.

Som kommissionsledamoten med ansvar för havsfrågor och fiske redan förklarat offentligt avser dock inte kommissionen att alla fritidsfiskare ska omfattas av kvoter såsom är fallet med yrkesfiskare. Förslaget skulle inte omfatta fritidsfiskare som fiskar från stranden, inklusive dem som fiskar från strandkanten eller från en brygga, kanot eller kajak. När det gäller fiske från fartyg på öppet hav skulle förslaget egentligen bara omfatta fritidsfiskare som fångar fisk som omfattas av fleråriga återhämtningsplaner, dvs. fisk som redan hotas av utrotning. Normala hobbyfiskare som fångar en obetydlig mängd fisk och som använder fångsterna enbart för privat konsumtion omfattas emellertid inte av kontrollförordningen, även om de fångar fisk såsom torsk som omfattas av en återhämtningsplan.

Fastställandet av den exakta fångsttröskel från vilken kontroller måste börja tillämpas, antingen det är 5, 10 eller 15 kilo eller något annat fångstmått, beror på vilken sorts fisk som fångas. Kommissionsledamoten med ansvar för havsfrågor och fiske meddelade i sitt anförande vid Europaparlamentet den 10 februari att denna fångsttröskel kommer att fastställas i varje enskilt fall på grundval av rekommendationer till kommissionen från Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerisektorn, vilka bör ge kommissionen nödvändiga uppgifter avseende proportionerliga och rättvisa tröskelvärden.

Man bör ha i åtanke att fritidsfiske till havs redan omfattas av regelverk som införts av medlemsstaterna, och att tillstånd och fångstrapportering för närvarande är obligatoriskt i många fall. Det är kommissionens förhoppning att dess förslag kommer att underlätta harmoniseringen av sådana krav och säkerställa att det finns lika exakta uppgifter om olika fiskeriverksamheter oavsett var de äger rum.

Kommissionen välkomnar en vidare dialog med berörda parter om hur man ytterligare kan begränsa förslagets tillämpning så att det begränsas till att endast gälla fritidsfiske som har en betydande effekt på bestånd som omfattas av en återhämtningsplan. Kommissionen vill förstås säkerställa att den slutliga förordning som antas av rådet får en rättvis balans mellan att erhålla adekvata uppgifter om fritidsfiskets inverkan på känsliga bestånd i behov av återhämtning (efter en analys från fall till fall) och att säkerställa att fritidsfiskare vilkas fångster har en försumbar biologisk påverkan inte belastas med oproportionerliga krav.

För två år sedan meddelade kommissionen oss att den fått tillräckliga garantier från kandidatlandet Bulgarien om att landet skulle förvalta det ekonomiska stödet från gemenskapens budget i vederbörlig ordning. Men nu ser det ut som om det inte skulle ha gått på det sättet. Bulgarien går miste om 220 miljoner EUR och till det kommer att 340 miljoner EUR till projekt som redan godkänts nu lagts på is. Detta inträffar fastän kommissionen anser att Bulgarien har politisk vilja att bekämpa korruptionen.

Kan kommissionen förklara vad som ingick i de ”garantier” som kommissionen en gång fick och varför de trots allt verkar ha varit otillräckliga?

(EN) Kommissionen är mycket intresserad av att det förs en sund ekonomisk förvaltning och kontroll av EU-medlen och att EU:s budget genomförs korrekt. Genomförandet av medlen skärskådas noga av de olika organ som förvaltar EU-medlen i Bulgarien. Genomförandet av dessa medel följer olika lagstiftningar. Kommissionen rapporterar årligen till parlamentet om budgetens genomförande.

Till följd av de avsevärda bristerna i hanteringen av EU-medlen i Bulgarien som uppdagades i början av 2008, höll kommissionen inne med ersättningar från vissa fonder inom alla tre föranslutningsinstrumenten Phare, Ispa och Sapard. Kommissionen drog dessutom tillbaka ackrediteringen av de två statliga myndigheter som ansvarade för Phare-medlen. Dessa beslut gäller fortfarande. Kommissionen utvärderar för närvarande huruvida korrigerande åtgärder från Bulgarien gör det värt att häva frysningen av EU-medlen under vissa villkor. Särskilt viktigt för Bulgarien är att kunna uppvisa konkreta resultat i fråga om att ta itu med oegentligheter och bedrägeri.

Kommissionen har nära kontakt med de bulgariska myndigheterna och stödjer dem kontinuerligt i deras ansträngningar för att övervinna de rådande genomförandeproblemen med EU-medlen. Kommissionen och de bulgariska myndigheterna delar det gemensamma målet att genomföra EU:s stöd i fullständig överensstämmelse med en sund ekonomisk förvaltning och med kontroller, till förmån för det bulgariska folket.

Dessutom har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) en stark representation och ett starkt engagemang i Bulgarien. Den har ett nära samarbete med ett flertal bulgariska myndigheter (den nationella byrån för utredningar, statliga åklagarmyndigheter, det statliga organet för nationell säkerhet, skatteförvaltningen, vice premiärministern etc.) i syfte att diskutera åtgärder för att förbättra effektiviteten i kampen mot bedrägerierna och korruptionen som skadar EU:s ekonomiska intressen. Olaf följer med stort intresse de pågående rättsliga förfarandena rörande Sapard-fallen.

Kommissionen har dessutom ett nära samarbete med Bulgarien beträffande samarbets- och kontrollmekanismen som inrättades i samband med Bulgariens anslutning till EU, i syfte att hjälpa Bulgarien med att åtgärda bristerna i samband med reformeringen av rättsväsendet, kampen mot korruption och den organiserade brottsligheten. För att säkerställa en effektiv hantering av EU-medel måste Bulgarien också stävja korruptionen och med kraft bekämpa den organiserade brottsligheten.

I Storbritannien utspelades nyligen händelser där brittiska arbetstagare deltog i ett försök att diskriminera arbetstagare från Portugal och andra EU-länder, något som visar på en oroväckande antieuropeisk inställning. Demonstranternas uppträdande gentemot de portugisiska och andra arbetstagarna var oacceptabelt.

Avser kommissionen att i detta fall, som rör företagen Totals och IREM:s investeringar i Lindsey i östra England, vidta åtgärder för att slå vakt om de gällande bestämmelserna om arbetskraftens fria rörlighet och se till att dessa efterlevs till fullo, eller har kommissionen redan tagit kontakt med den brittiska regeringen?

(EN) Kommissionen känner till strejken vid Totals anläggning i Lindsey (Lincolnshire) i Storbritannien. Den har förstått att italienska och portugisiska arbetare togs till Lindsey inom ramen för ett underleverantörskontrakt som Total UK hade tilldelat det italienska företaget IREM.

Situationen som parlamentsledamoten hänvisar till avser friheten att tillhandahålla tjänster,

som innefattar företagens rätt att utföra tjänster i en annan medlemsstat, inom vilken de temporärt kan skicka (”utstationera”) sina egna arbetare. Det förefaller därför som att stridsåtgärden har ifrågasatt friheten att tillhandahålla tjänster.

Kommissionen anser att direktivet om utstationering av arbetstagare utgör ett viktigt verktyg som ger företag fördelarna av den inre marknaden, samtidigt som det ger medlemsstaterna möjlighet att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda arbetstagarnas rättigheter.

Kommissionen är fast besluten att fortsätta att säkerställa balansen mellan skyddet av arbetstagare och de ekonomiska friheterna, samt att undvika snedvridning av konkurrensen. Fri rörlighet för arbetstagare och fri rörlighet för tjänster är viktiga förutsättningar för att uppnå ekonomisk tillväxt, stärka konkurrenskraften och främja levnadsstandarden och välståndet i EU.

Kommissionen har full förståelse för de europeiska arbetstagarnas oro som underblåsts av den ekonomiska krisen. För att mildra krisens effekter på realekonomin och arbetstillfällena, antog kommissionen i november 2008 en ekonomisk återhämtningsplan för Europa. Förra veckan antog kommissionen ytterligare ett bidrag till Europeiska rådets möte i mars 2009, i syfte att dämpa krisens negativa inverkan och förbereda EU för en framtida hållbar tillväxt. Toppmötet om sysselsättning i maj 2009 kommer att ge ytterligare en möjlighet att diskutera dessa viktiga frågor. Som tidigare erfarenheter har visat är vägen ut ur krisen inte att resa hinder eller underblåsa protektionism, utan att upprätthålla värderingar som öppenhet och fri rörlighet.

Den senaste tidens händelser i Förenade kungariket, där tiotals portugisiska arbetstagare förhindrades att arbeta på raffinaderiet Total i Linsey i norra England, är en följd av den ökade arbetslösheten och den tilltagande främlingsfientligheten, där man försöker ge migranterna (utvandrarna och invandrarna) skulden för krisen, något som inte stämmer överens med verkligheten. Skulderna till krisen kan finnas på annat håll: de är ett resultat av den kapitalistiska och nyliberala politik som EU bedriver.

Kan kommissionen informera mig om vilka åtgärder den vidtar för att försvara samtliga arbetstagares rättigheter, skapa mer sysselsättning med rättigheter och sålunda stoppa rasism och främlingsfientlighet?

(EN) Kommissionen känner till strejken vid Totals anläggning i Lindsey (Lincolnshire) i Storbritannien. Den har förstått att italienska och portugisiska arbetare togs till Lindsey inom ramen för ett underleverantörskontrakt som Total UK hade tilldelat det italienska företaget IREM. Kommissionen känner också till att Acas (organ för rådgivning, förlikning och tvistlösning om anställningsförhållanden i Storbritannien) har publicerat en rapport, enligt vilken man inte har funnit några bevis för att Total och dess underleverantörer, Jacobs Engineering och IREM, skulle ha brutit mot några lagar i samband med att man använt sig av utstationerade arbetstagare eller ha använt sig av olagliga rekryteringsförfaranden.

Den situation som parlamentsledamoten tar upp förefaller inte avse fri rörlighet för arbetstagare, baserat på artikel 39 i EG-fördraget. Fri rörlighet för arbetstagare måste särskiljas från friheten att tillhandahålla tjänster, grundat på artikel 49 i EG-fördraget som omfattar företagens rätt till att utföra tjänster i en annan medlemsstat enligt vilken de temporärt kan skicka (”utstationera”) sina egna arbetare.

Det förefaller därför som att stridsåtgärden har ifrågasatt friheten att tillhandahålla tjänster. Kommissionen anser att direktivet om utstationering av arbetstagare utgör ett viktigt verktyg som ger företag fördelarna av den inre marknaden, samtidigt som medlemsstaterna enligt artikel 3 ges möjlighet att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda arbetstagarnas rättigheter. Kommissionen är fast besluten att fortsätta att säkerställa balansen mellan skyddet av arbetstagare och de ekonomiska friheterna, samt att undvika snedvridning av konkurrensen. Kommissionen har i samband med detta tillsammans med rådets franska ordförandeskap bett arbetsmarknadens parter i Europa att sammanställa en gemensam analys av denna fråga. Kommissionen ser fram emot att ta del av resultatet av diskussionerna.

Kommissionen har full förståelse för de europeiska arbetstagarnas oro som underblåsts av den ekonomiska krisen. För att mildra krisens effekter på realekonomin och arbetstillfällena, antog kommissionen i november 2008 en ekonomisk återhämtningsplan för Europa. Den 4 mars antog kommissionen ytterligare ett bidrag till Europeiska rådets möte i mars 2009, i syfte att dämpa krisens negativa inverkan och förbereda EU för en framtida hållbar tillväxt. Dessutom kommer rådets tjeckiska ordförandeskap anordna ett toppmöte om sysselsättning den 7 maj 2009. Som tidigare erfarenheter har visat är vägen ut ur krisen inte att resa hinder eller underblåsa protektionism, utan att upprätthålla värderingar som öppenhet och fri rörlighet.

Redan den 16 juli 2008 beslöt den tyska regeringen att den tyska arbetsmarknaden skulle förbli stängd för arbetstagare från de nya medlemsländerna under ytterligare två år (till och med april 2011), trots att arbetslösheten i juni 2008 bara var 7,5 procent. I motiveringen till beslutet, som just färdigställts för kommissionens räkning, nämns den pågående ekonomiska krisen som huvudorsaken, trots att krisen ju inte enbart berör den tyska ekonomin utan ekonomin i alla EU-länder.

Finner kommissionen en sådan motivering övertygande och väl underbyggd?

(EN) Kommissionen känner till att den tyska regeringen beslutat att förlänga begränsningarna för EU-8-arbetstagares tillträde till dess arbetsmarknad fram till 2011.

Enligt villkoren i anslutningsfördraget kan en medlemsstat som vill fortsätta att behålla restriktioner på arbetsmarknaden under perioden 1 maj 2009–30 april 2011 endast göra detta om den underrättar kommissionen om allvarliga störningar på arbetsmarknaden eller om hot därom innan 1 maj 2009. I egenskap av fördragens väktare, förbehåller sig kommissionen om rätten att vidta lämpliga åtgärder så snart den har mottagit och granskat Tysklands anmälan.

I samband med att Rumänien och Bulgarien anslöt sig till EU den 1 januari 2007 åtog de sig att tillämpa förordningarna (EEG) nr 1408/71⁽¹⁾ och (EEG) nr 574/72⁽²⁾ om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda eller deras familjer flyttar inom gemenskapen.

Omedelbart efter att de båda länderna anslutit sig till EU skickade grekiska politiska flyktingar som sänts hem från Rumänien och Bulgarien ansökningar via försäkringsorgan (IKA, OGA, OPAD och allmänna revisionsbyrån) till de kontaktorgan som ansvarar för ärenden som gäller pension och försäkringsperioder i dessa länder under följande adresser: National Pensions and Social Security Institute, str. Latina 8, Sector 2., Rumänien; National Security Institute, 62–64 Alexander Stabilinsky Blvd., Sofia 1303, Bulgarien.

Två år har förflutit sedan dess men fortfarande har de båda länderna inte beviljat några pensioner till hemsända grekiska politiska flyktingar.

Vad anser kommissionen om omedelbara pensionsutbetalningar från dessa länder till hemsända politiska flyktingar?

(FR) Kommissionen är medveten om frågan om pensionsberättigande för grekiska medborgare som har arbetat i Rumänien och Bulgarien och som sändes hem under 1970-talet.

På grundval av bilaterala avtal som ingåtts mellan Grekland och de ovannämnda länderna erkänner grekisk lagstiftning under vissa förutsättningar att anställningsperioder som fullgjorts i dessa länder fiktivt kan anses ha fullgjorts i Grekland. Syftet med denna rättsliga fiktion var att skydda vissa grupper av människor som riskerade att helt förlora sina rättigheter vad gäller social trygghet. Detta stöd, som beviljades endast på grundval av nationell lagstiftning och i enlighet med villkoren som där anges, medgav utbetalningar till och med den 1 januari 2007.

Efter det datumet gäller förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 Rumänien och Bulgarien. Artikel 94.1 i förordning (EEG) nr 1408/71 fastställs dock att ingen rätt ska förvärvas enligt denna förordning för en period före den dag då förordningen började gälla inom den berörda medlemsstaten.

Jag kontaktade kommissionen för första gången i augusti 2006 avseende problemet med M8 och N8 som passerar Watergrasshill. De svar jag har fått på tidigare skriftliga frågor (http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=WQ&reference=P-2006-3803&language=SV" , http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=WQ&reference=P-2006-5555&language=SV" och http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=WQ&reference=E-2007-0821&language=SV" ) var otillfredsställande.

När den nya avgiftsbelagda motorvägen M8 öppnade den 2 oktober 2006 innebar det att 2,4 km EU-finansierad väg (N8) som var undantagen från kostnadsfritt allmänt nyttjande, inte längre var tillgänglig eftersom det inte finns någon på- eller avfart för medborgare som inte betalar vägavgift. Denna vägsträcka förblir otillgänglig för mina väljare om de inte betalar en avgift till ett privat företag. Detta var en otillåten ändring av användningen och äganderätten. Konsekvenserna av denna ändring har varit mycket påtagliga för byn Watergrasshill och trafik som passerar genom byn har ökat avsevärt, vilket gjort det farligt för befolkningen. Situationen fortgår och skapar problem för mina väljare.

Kan kommissionen informera mig om vad de för närvarande gör för att hantera situationen?

(EN) Till följd av parlamentsledamotens olika frågor angående förbifarten Watergrasshill har kommissionen genomfört omfattande samråd med de irländska myndigheterna. Den tidigare skriftväxlingen mellan kommissionen och medlemsstaten har, enligt begäran, vidarebefordrats direkt till parlamentsledamoten.

Den samfinansierade förbifarten Watergrasshill ägs av den lokala myndigheten. Hela Watergrasshill Bypass kommer att förbli offentligt ägt och underhållas av de lokala myndigheterna.

De irländska myndigheterna har informerat kommissionen om att vissa förbättringar gjorts i syfte att avskräcka förare av tunga fordon som inte var villiga att använda den tullbelagda vägen när de passerade genom byn Watergrasshill. Dessa förbättringar inbegrep bland annat följande:En enkelriktad väg som leder till byns centrum från vägkorsningen i Watergrasshill.

En begränsning till 3 ton för fordon som använder huvudgatan.

En förbättrad förbifartsled som leder all icke avgiftsbelagd trafik från byn Watergrasshill till alternativa vägar.

Till följd av parlamentsledamotens ovan nämna fråga, kontaktade kommissionen de irländska myndigheterna för att få reda på utvecklingen i denna fråga angående trafikflödet genom byn. De irländska myndigheterna har informerat kommissionen om att både den enkelriktade vägen och begränsningen till 3 ton togs bort i mitten av 2008 efter en omröstning av Cork County Council och på begäran av de lokala sammanslutningarna i Watergrasshill.

Den senaste räkningen av trafiken sedan borttagandet av restriktionerna som nämnts ovan visar följande:

Sammanlagt 19 859 fordon på N8, söder om förbifartsleden vid Fermoy.

Totalt 13 202 fordon använde den avgiftsbelagda vägen.

Totalt 6 214 fordon använde byns förbättrade lokala förbifartsled (nämnd ovan).

Cirka 6 600 fordon passerar huvudgatan dagligen. Detta inbegriper byns detaljhandel och den lokala trafiken som går genom byn. De irländska myndigheterna uppskattar att en stor del av denna lokaltrafik alltid kommer att finnas med tanke på utvecklingen av bostäder i området under de senaste åren.

Det finns inga uppgifter att tillgå om antalet tunga fordon som färdas genom byn, men det är troligt att antalet har ökat sedan borttagandet av det enkelriktade systemet och begränsningen till 3 ton.

Värt att notera är att antalet fordon som passerar genom byn har minskat avsevärt jämfört med siffran från november 2006 då antalet uppgick till 10 336 fordon.

Mot bakgrund av detta anser kommissionen att de irländska myndigheterna har vidtagit alla tänkbara åtgärder för att bemöta den oro som invånarna i Watergrasshill känner. Kommissionen förlitar sig på att informationen ovan besvarar parlamentsledamotens senaste frågor i ärendet.

De handelsanställda i Grekland mobiliserar sig för att hävda sina rättmätiga krav på bättre arbetsförhållanden, en fast inkomst och en försäkring och kräver jobbet tillbaka för en av sina yrkeskolleger på varuhuset JUMBO, som fått sparken sedan han deltagit i en handelsstrejk. Regeringen och arbetsgivarna försöker terrorisera arbetstagarna och har utlöst en våg av avskedanden och åtal mot arbetstagare som deltagit i stridsåtgärder i flera grekiska städer. Särskilt företaget JUMBO kräver ett stopp för all facklig verksamhet, en borgenssumma från de anställda, vitesförelägganden och straffrättsliga påföljder samt framför allt ett förbud mot stridsåtgärder från arbetstagare som hävdar rätten till arbete och kräver återanställning av uppsagda och ett befästande av de fackliga och demokratiska rättigheterna.

Fördömer kommissionen dessa åtgärder, som strider mot arbetstagarnas strejkrätt och mot deras demokratiska och fackliga friheter?

(EN) Kommissionen anser att föreningsfriheten ska betraktas som en allmän gemenskapsrättslig princip. Den ska således respekteras i alla situationer som faller inom bestämmelsen tillämpningsområde. I detta avseende hänvisar kommissionen parlamentsledamoten till EG-domstolens dom i Bosman-målet och till artikel 12 i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter där det föreskrivs att alla har rätt till föreningsfrihet, särskilt när det gäller fackföreningsfrågor⁽¹⁾.

Det finns emellertid ingen gemenskapslagstiftning där rätten till föreningsfrihet föreskrivs uttryckligen. Enligt artikel 137.5 i EG-fördraget ska bestämmelserna i den artikeln inte tillämpas på föreningsrätt. Det finns dessutom ingen gemenskapslagstiftning som förbjuder diskriminering på grund av medlemskap i ett fackförbund eller för deltagande i strejk⁽²⁾.

Kommissionen vill också understryka att fördraget inte ger kommissionen befogenhet att agera mot ett privat företag som bryter mot rätten till föreningsfrihet och/eller till strejk. I sådana fall är det de nationella myndigheterna, och i synnerhet domstolarna, som ska se till att dessa rättigheter respekteras inom deras territorium, grundat på alla viktiga fakta och med beaktande av tillämpliga nationella och internationella standarder.

Efter det att linjekonferenserna avskaffats i mitten av oktober måste rederierna själva bestämma taxorna för de bränsletillägg (bunker adjustment factor, BAF), som används för att uppväga riskerna för växlingar i bränslepriserna.

Men trots att oljepriserna gått ned på sista tiden tillämpar rederierna för sjötransporter från Antwerpen till Arica samma taxor som i juli 2008.

Känner kommissionen till det här?

Vilka åtgärder skulle man kunna vidta för att få rederierna att fastställa rimliga taxor?

(EN) Som ledamoten känner till måste linjefartsoperatörerna, sedan gruppundantaget för linjekonferenser avskaffades den 18 oktober 2008, själva bedöma huruvida deras affärsmetoder uppfyller konkurrensreglerna. För att hjälpa operatörerna inom sjöfartssektorn att förstå innebörden av denna förändring antog kommissionen den 1 juli 2008 riktlinjer för tillämpningen av artikel 81 i EG-fördraget om konkurrensbegränsande affärsmetoder på sjötransporttjänster. Mot bakgrund av riktlinjerna och gällande rättspraxis med anknytning till artikel 81, och det faktum att bränsletilläggen (bunker adjustment factor, BAF) för sjötransporter från Antwerpen till Arica fortfarande verkar ligga på samma nivåer som 2008, behöver det inte nödvändigtvis betyda att rederierna ägnar sig åt konkurrensbegränsande verksamheter. Det kan finnas godtagbara förklaringar till varför kostnaderna för bränsletilläggen inte sjunker lika snabbt som oljepriserna (eller lika snabbt som basräntorna), såsom överenskommelser om att köpa eller sälja bunkerolja till ett i förväg fastställt pris (s.k. bunker hedging) och/eller marknadsinsyn inom sjöfarts- och oljesektorn. Kommissionen har sedan avskaffandet av linjekonferenserna i oktober förra året noga övervakat utvecklingen inom linjetrafiksektorn, och den kommer att fortsätta göra detta. Kommissionen kommer framför allt med kraft att upprätthålla konkurrensreglerna för att förhindra försök till att kompensera basräntans nedgång genom att höja bränsletilläggen och andra tilläggsavgifter och extrakostnader genom konkurrensbegränsande verksamheter.

Vilken är kommissionens reaktion på den nyligen offentliggjorda rapporten från det irländska hälsoministeriet, i vilken det hävdas att vissa av de 4 500 underläkare som arbetar på sjukhus i Irland fortfarande har arbetspass på 36 timmar eller mer, fyra och ett halvt år efter det att arbetstidsdirektivet (direktiv 93/104/EG⁽¹⁾ ändrat genom direktiv 2000/34/EG⁽²⁾) trädde i kraft, och i vilken slutsatsen dras att inget sjukhus i Irland till fullo respekterar EG-lagstiftningen om arbetstid?

Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit respektive avser den att vidta för att se till att Irland till fullo uppfyller sina skyldigheter enligt EG-lagstiftningen om arbetstid?

(EN) Kommissionen känner till den rapport som offentliggjordes av de irländska myndigheterna i december om den rådande situationen på Irland beträffande underläkarnas arbetstider.

Enligt arbetstidsdirektivet⁽³⁾, får den genomsnittliga veckoarbetstiden inte överstiga 48 timmar. Direktivet innehåller särskilda övergångsbestämmelser för att förlänga begränsningen för underläkare, som ända tills 2004 inte omfattades av direktivet. Men även under dessa övergångsbestämmelser ska en underläkares veckoarbetstid inte överskrida 56 timmar i genomsnitt, från och med augusti 2007, och i genomsnitt 48 timmar från och med 31 juli 2009. Direktivets övriga bestämmelser beträffande underläkare gäller fullt ut sedan 2004. Dessa bestämmelser inbegriper ett krav på en minsta dygnsvila (minst elva timmars sammanhängande ledighet per 24-timmarsperiod) och, i tillämpliga fall, särskilda begränsningar för nattarbete.

Mot bakgrund av dessa bestämmelser ser kommissionen med oro på den rapport som parlamentsledamoten nämner, och avser att ta kontakt med de nationella myndigheterna.

John Calvin har haft en enorm betydelse för Europas religiösa, politiska och sociala historia och för den europeiska upplysningen och utvecklingen. Vilka planer har kommissionen, mot bakgrund av detta, på att högtidlighålla 500-årsdagen av hans födelse i juli 2009?

(EN) Tillsammans med andra politiska och religiösa tänkare har John Calvins arbete bidragit till att forma europeiska värderingar och haft ett särskilt inflytande inom vissa områden och medlemsstater. Kommissionen har emellertid inga planer på att högtidlighålla 500-årsdagen av hans födelse.

I sitt svar på fråga nr http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=WQ&reference=P-2009-0189&language=SV" om ekonomiskt stöd till massmedier i samband med den globala ekonomiska krisen skriver kommissionen att den från många medlemsstater har fått in uppgifter om statligt presstöd som den redan har godkänt, förutsatt att stödet är förenligt med gemenskapsrättens bestämmelser.

Kan kommissionen meddela exakt vilka medlemsstater som redan har lämnat in sådana ansökningar, vilka ansökningar som godkänts, vilka belopp det rör sig om och vilka medier ansökningarna avser? Vilka villkor är det som avgör om sådant statligt stöd är förenligt med gemenskapsrättens bestämmelser?

(EN) Kommissionen medger behovet av ett fullt redaktionellt oberoende för massmedia och inser vikten av mediemångfald för den kulturella, demokratiska och offentliga debatten i medlemsstaterna och tidningarnas betydelse i detta sammanhang. Att driva en tidning är emellertid även en kommersiell verksamhet och kommissionen är skyldig att förhindra otillbörlig snedvridning av konkurrens och handel till följd av offentligt stöd.

Kommissionen har i detta avseende fått uppgifter om olika system för statligt stöd till pressen. Finland anmälde t.ex. stöd (0,5 miljoner euro under 2008) till ett begränsat antal svenskspråkiga tidningar och tidningar på minoritetsspråk⁽¹⁾, Danmark anmälde ett stöd till vissa tidningar och tidskrifter⁽²⁾(ca 4,6 miljoner euro per år) och Belgien anmälde ett stöd till förmån för den flamländska pressen⁽³⁾ (1,4 miljoner euro per år).

Efter en bedömning av dessa stöd utifrån gemenskapsrätten beslöt kommissionen att sådan hjälp kunde anses vara förenlig med den gemensamma marknaden. Kommissionen bedömde särskilt huruvida hjälpen syftar till ett mål av allmänt intresse (som att främja mediepluralism och åsiktsmångfald) på ett sätt som är nödvändigt och som står i proportion till syftet. I sin bedömning tog kommissionen hänsyn till faktorer som stödets varaktighet, antalet förmånstagare och aktiviteter, bidragens storlek och stödnivån.

I september 2008 anmälde Sverige ett ändringsförslag till det svenska systemet för presstöd. Kommissionen beslöt i november 2008 att följa det förfarande för stödordningar som föregår en medlemsstats inträde i EU. Målet är ännu inte avgjort.

Ingen medlemsstat har hittills anmält krishjälp till pressen. Medlemsstaterna kan emellertid använda stödsystem som godkänts enligt ”Tillfällig gemenskapsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen”⁽⁴⁾ till pressen på samma sätt som till andra verksamhetssektorer.

Snöstormarna i Spanien och Frankrike i januari har orsakat stor skada, både i fråga om materiella kostnader och i fråga om förlorade människoliv. I den autonoma regionen Galicien har skadorna framför allt drabbat skogsbruket. Sedan ovädren började har Europeiska kommissionen uppgett att den upprätthåller kontakter med den franska regeringen i syfte att fastställa de eventuella gemenskapsresurser som står till förfogande för att mildra förlusterna.

Har den spanska regeringen redan ansökt om gemenskapsstöd via solidaritetsfonden? Har regeringen kontaktat kommissionen för att ta reda på vilka möjligheter det finns att erhålla stöd via detta instrument eller via programmen för landsbygdens utveckling?

(EN) Vad beträffar Europeiska unionens solidaritetsfond har kommissionens ansvariga avdelningar ännu inte mottagit en ansökan angående stormen den 24 januari 2009. Enligt rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002, måste en ansökan från de nationella myndigheterna i de berörda medlemsstaterna dock lämnas till kommissionen först inom 10 veckor efter datumet för den första skadan (dvs. i förevarande fall den 4 april 2009).

Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF) kan ge ekonomiskt stöd till medlemsstater och länder som förhandlar om medlemskap med EU i händelse av en stor naturkatastrof, om de totala direkta skadorna som katastrofen vållar överstiger 3 miljarder euro (enligt 2002 års priser) eller 0,6 procent av landets bruttonationalinkomst, beroende på vilket värde som är lägst. Det gränsvärde som är tillämpligt för Spanien under 2009 är direkta skador överstigande 3,398 miljarder euro. I undantagsfall, om särskilda villkor uppfylls, kan fondens medel uppbådas för katastrofer som inte når det normala gränsvärdet.

Det bör påminnas om att ekonomisk hjälp från solidaritetsfonden endast får användas till vissa typer av nödvändiga krisinsatser som utförs av de offentliga myndigheterna (som fastställs i förordningen), återställande av viktig infrastruktur, röjning, tillhandahållande av tillfälliga bostäder och finansiering av räddningstjänst. Fonden kan inte ersätta privata förluster.

Beträffande programmen för landsbygdens utveckling, föreskrivs i artikel 48 i rådets förordning (EG)

nr 1698/2005 ⁽¹⁾en åtgärd i syfte att återställa skogspotentialen i skogar som skadats genom naturkatastrofer. Det program för utveckling av landsbygden som rör Galicien för perioden 2007–2013 ger denna möjlighet, med en total finansiering på 147 799 420 euro, varav 81 022 302 euro samfinansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU). Hittills har kommissionens avdelningar som ansvarar för Spaniens landsbygdsutveckling inte kontaktats i detta ärende, eftersom åtgärden som nämns ovan är direkt tillämplig.

Med hänvisning till beslaget av generiska läkemedel under transitering i Nederländerna, kan kommissionen förklara varför läkemedlen beslagtogs, när fotnoten till artikel 51 i Tripsavtalet (Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights) inte innehåller något krav på inspektion av varor under transitering som påstås bryta mot patentlagstiftningen?

Anser kommissionen att beslaget strider mot artikel 41 i Tripsavtalet, i vilken slås fast att tillämpningen av lagstiftning om immateriella rättigheter inte får utgöra handelshinder?

Har kommissionen tagit med eller tänker kommissionen ta med liknande bestämmelser om immateriella rättigheter i något av den nya generationen av frihandelsavtal eller i andra bilaterala överenskommelser?

Vad tänker kommissionen göra för att se till att leveranser av generiska läkemedel till utvecklingsländerna inte motarbetas genom liknande beslag i framtiden?

(EN) I EU-lagstiftningen (rådets förordning (EG) nr 1383/2003⁽¹⁾) föreskrivs att tullen kan kvarhålla varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter, däribland patent, även om varorna transiteras. I artikel 51 i TRIPs-avtalet förutses dessa två situationer, men ålägger endast miniminormen att WTO-medlemmar inrättar kontroller av import av varor som misstänks göra intrång i varumärken och upphovsrätten. Det finns inget hinder för att en medlem att utvidga detta till transitvaror. EU:s lagstiftare var för det större tillämpningsområde som TRIPs-avtalet ger. Följaktligen är rådets förordning 1383/2003 helt i linje med WTO/TRIPs krav när det gäller tillämpningsområde och täckningen för tullens ingripande.

Enligt tullagsstiftningen är det inte tulltjänstemännen som avgör huruvida gods gör intrång i de immateriella rättigheterna. Det allmänna förfarandet vid misstanke om intrång är att kvarhålla varorna under en kort och enligt lag begränsad tidsperiod och att kontakta rättighetsinnehavaren. Sedan är det upp till rättighetsinnehavaren att gå vidare med ärendet till domstol, enligt nationella bestämmelser. I artikel 55 i TRIPs-avtalet fastställs tidsgränsen för att skjuta upp frigörandet av varorna till 10 arbetsdagar, samt en möjlig förlängning med ytterligare 10 arbetsdagar.

I det aktuella fallet kvarhöll nederländska tullmyndigheter läkemedlet under transitering på begäran av ett företag som har patenträttigheter på läkemedlet i fråga i Nederländerna. I detta fall släpptes varorna slutligen efter det att rättighetsinnehavaren och godsets ägare nått en överenskommelse om att inte dra ärendet inför domstol. Tullens ingripande upphörde formellt i och med frisläppandet av godset och det bör noteras att beslutet att sända varusändningen tillbaka till Indien kom från en överenskommelse mellan de båda parterna och inte från tullbestämmelserna som ger ägaren av godset full frihet att bortskaffa dem på det sätt han anser lämpligt, så snart godset har frisläppts.

Kommissionen anser att det förfaringssätt som beskrivits ovan är förenligt både med artikel 41 och med artiklarna 51 till 60 i TRIPs-avtalet, och inte utgör något handelshinder. Det tillfälliga kvarhållandet av godset är strikt tidsbegränsat. Om godset skulle kvarhållas på grund av en ogrundad klagan kan dessutom ägaren till produkterna kräva ersättning. WTO:s andra medlemmar tillämpar också liknande tullförfaranden och metoder när det gäller kvarhållande av misstänkt gods under transitering.

Rådets förordning 1383/2003 har funnits i mer än sex år och har visat sig vara effektivt för att skydda tillverkarnas och rättighetsinnehavarnas legitima intressen såväl som hälsa, säkerhet och konsumenternas förväntningar i fråga om falska produkter, däribland läkemedel. Den belgiska tullmyndigheten stoppade till exempel nyligen en varusändning med 600 000 falska malariatabletter som var ämnade för Togo. Tack vare att EU:s tullbestämmelser möjliggör kontroll av gods under transitering har den belgiska tullmyndighetens agerande skyddat potentiella konsumenter från dessa produkters eventuellt skadliga verkningar. Även om policyn beträffande alla medborgares tillgång till läkemedel inte på något sätt kan ifrågasätts, har alla intressenter skyldighet att skydda utsatta befolkningsgrupper från tvivelaktiga metoder som kan vara livshotande.

Det tillvägagångssätt som kommissionen föreslår beträffande avsnittet för immateriella rättigheter i de bilaterala överenskommelserna, är att förtydliga och komplettera TRIPs-avtalet där det är oklart, inte särskilt utarbetat eller helt enkelt har blivit överflödigt genom utarbetandet av immateriella äganderätter på annat håll. EU:s tullförfarande har visat sig vara effektivt, väl avvägt och med tillräckligt inbyggda garantier för att undvika att det missbrukas av klaganden med ont uppsåt. Kommissionen överväger därför att införa liknande bestämmelser för en ny generation bilaterala handelsavtal. Det bör också noteras att dessa överenskommelser även bör inbegripa bestämmelser som betonar och förstärker både bokstav och andemening av Dohaförklaringen om TRIPS-avtalet och folkhälsa. Artiklarna 139.2 och 147.2 i avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater tydliggör t.ex. att inget i avtalet ska tolkas som ett hinder för parternas och de avtalsslutande Cariforum-staternas möjligheter att främja tillgång till läkemedel (se kommissionens svar på skriftliga frågan E-0057/09⁽²⁾).

Kommissionen förstår till fullo den oro som parlamentsledamoten och många andra uttrycker angående behovet av att säkerställa ett smidigt handelsflöde av generiska läkemedel till utvecklingsländer och delar också fullständigt denna målsättning. Kommissionen kommer därför att övervaka denna situation och vara uppmärksam på all (bristande) tillämpning av EU-lagstiftning som kan leda till ett otillbörligt hinder av den legitima handeln av generiska läkemedel eller till att juridiska hindren skapas för att hindra förflyttningen av narkotika mot utvecklingsländerna. Kommissionen är emellertid inte övertygad om att den händelse som beskrivits av parlamentsledamoten i sig själv motiverar en revision av den rättsliga mekanism som har funnits i flera år och som dessutom har fyllt sin uppgift och minskat den globala handeln med förfalskningar.

Rådets förordning (EG) nr 21/2004⁽¹⁾ innebär att ett system för elektronisk identifiering av får och enskild registrering av får och getter införs från och med den 31 december 2009. Branschen anser emellertid att kravet att registrera enskilda uppgifter för djur som inte är elektroniskt identifierade i transporthandlingarna är alltför betungande.

Kan kommissionen förklara vilka fördelar som elektronisk registrering och registrering av enskilda förflyttningar medför när det gäller sjukdomsbekämpning, som inte befintliga system i medlemsstaterna redan medför, till exempel det brittiska systemet för identifiering och registrering av partier?

Känner kommissionen till att genomförandet av denna förordning kommer att medföra ytterligare kostnader, som tillsammans med registreringskravet kommer att tvinga många djurproducenter i konkurs?

Inser kommissionen de praktiska problem som användningen av utrustningen för elektronisk identifiering medför hos jordbruksföretagen, och de problem som är förenade med att registrera de enskilda djurens identiteter i den brittiska fårbesättningen?

På vilket sätt kommer kommissionen att se till att målen med förordningen om elektronisk identifiering uppfylls på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt?

(EN) De gällande reglerna om enskild identifiering och spårbarhet av får och getter föreslogs av kommissionen och antogs av rådet genom förordning (EG) 21/2004 efter krisen med mul- och klövsjuka i Storbritannien 2001 och de efterföljande rapporterna från parlamentet, revisionsrätten och den rapport som kallas ”Anderson report” till det brittiska underhuset som angav att det dåvarande spårbarhetssystemet var otillförlitligt.

Elektronisk identifiering är den mest kostnadseffektiva metoden för att uppnå enskild spårbarhet och är nu färdig för att användas i samband med de förhållanden som råder i uppfödningen, även i de svåraste förhållanden.

Kostnaderna för detta har sjunkit avsevärt. Dessa kostnader ska emellertid jämföras mot bakgrund av de stora ekonomiska förluster som orsakats av sjukdomar som mul- och klövsjukan såväl som de fördelar systemet medför för gårdarnas dagliga skötsel. Utbrottet av mul- och klövsjukan 2001 spreds dramatiskt genom att får rörde sig okontrollerat inom Storbritannien, och från Storbritannien vidare till andra medlemsstater och orsakade enorma negativa, sociala och ekonomiska följder för Storbritanniens jordbrukssektor och i övriga medlemsstater. Enligt revisionsrättens rapport nr 8/2004 om kommissionens förvaltning och övervakning av åtgärderna för bekämpning av mul- och klövsjuka (2005/C 54/01), var påverkan på gemenskapsbudgeten 466 miljoner euro. Enligt rapporten till det brittiska underhuset som kallas ”Anderson report”⁽²⁾uppgick Storbritanniens kostnader till 2 797 miljoner brittiska pund. I dessa uppgifter ingår inte de enorma och direkta följderna för olika ekonomiska sektorer (jordbruket, livsmedelsindustrin, turismen) vilka är svåra att bedöma exakt.

Som redan antytts till parlamentet vid ett flertal tillfällen, och med tanke på gällande gemenskapsreglers effekter för jordbrukarna, har kommissionen antagit ett försiktigt tillvägagångssätt beträffande elektronisk identifiering och gör allt för att främja en smidig introduktion.

Kommissionen kommer snart att offentliggöra en ekonomisk studie i syfte att ge en vägledning till det effektivaste sättet för att genomföra det nya systemet för spårbarhet. Medlemsstaterna har också möjlighet att ställa medel till fåruppfödares förfogande för införandet av elektronisk identifiering inom ramen för gemenskapsbestämmelserna om statligt stöd. Dessutom tillhandahåller gemenskapsbudgeten finansiella resurser som kan anslås av medlemsstaterna inom landsbygdsutvecklingspolitiken.

Finanskrisen har drabbat de central- och östeuropeiska länderna hårt. Till följd av de lokala valutakursernas fall har utländska lån i exempelvis schweiziska franc, US-dollar och yen blivit en mycket tung börda för såväl företag som privata hushåll. Vissa familjer har inte längre råd att betala sina el- och gasräkningar. I de baltiska länderna har den ekonomiska tillväxten sjunkit med 10 procent och ordföranden för Världsbanken har uppskattat att de central- och östeuropeiska länderna skulle behöva mellan 236 och 266 miljarder danska kronor. Dessutom börjar man kunna se vissa brister i samarbetet mellan medlemsstaterna.

Vilka åtgärder anser kommissionen bör vidtas för att se till att unionsmedborgarna i de central- och östeuropeiska länderna har anständiga levnadsvillkor även i fortsättningen?

Håller kommissionen med om att hjälpbehovet motsvarar det belopp som ordföranden för Världsbanken talat om?

Vilka åtgärder anser kommissionen bör vidtas för att säkerställa att de utmaningar som finanskrisen innebär hanteras gemensamt på EU-nivå, så att det finns en beredskap att tillsammans bekämpa valutakriserna och förhindra en dominoeffekt i banksystemet till följd av problemen i de central- och östeuropeiska länderna?

(EN) I november 2008 svarade kommissionen på den finansiella och ekonomiska krisen genom en ekonomisk återhämtningsplan för Europa, som godkändes av rådet i december 2008. De grundläggande principerna i denna plan är solidaritet och social rättvisa. Initiativet i den ekonomiska återhämtningsplanen för att främja sysselsättningen i EU innefattar både en mobilisering av EU:s finansiella resurser och en precisering av ett antal politiska prioriteringar för medlemsstaterna som syftar till att minska den mänskliga kostnaden av den ekonomiska nedgången och dess verkningar för de mest utsatta befolkningsgrupperna.

I fråga om det operativa arbetet innebär detta att EU:s tillgängliga finansieringsinstrument har stärkts. Översynen av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kommer att innebära att den snabbt kan aktiveras för att stödja arbetstagare och samhällen som drabbats av betydande minskningar av antalet arbetstillfällen. Kommissionen har också lagt fram ett förslag till beslut av parlamentet och rådet om att anpassa ESF:s program till de krisrelaterade behoven genom att förenkla dess verksamhet, och på så sätt göra det möjligt att omedelbart öka förskottsutbetalningarna med 1,8 miljarder euro.

De flesta medlen för att dämpa de sysselsättningsmässiga och sociala följderna av krisen finns hos medlemsstaterna. För att medlemstaternas åtgärder inte ska medföra negativa spridningseffekter på andra länder, förordar kommissionen ett samordnat tillvägagångssätt för återhämtningen på arbetsmarknaden. Kommissionen har i detta avseende fastställt ett antal riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik som syftar till att 1) på kort sikt upprätthålla sysselsättningen genom att stödja flexibla arbetstidsarrangemang och att 2) underlätta återinträdet i arbetslivet genom att öka aktiveringen och tillhandahålla lämpligt inkomststöd för dem som drabbats hårdast av den ekonomiska avmattningen samt att investera i utbildning och anställningsbarhet för en snabb integration på arbetsmarknaden och minska risken för långtidsarbetslöshet. Dessa riktlinjer redogörs detaljerat för i kommissionens meddelande av den 4 mars 2009 till Europeiska rådets vårmöte.

1. Kommissionen och medlemsstaterna har beslutat att hålla ett extra toppmöte om sysselsättningen i maj för att komma överens om fler konkreta åtgärder för att mildra krisens sysselsättningsmässiga och sociala följder, samt bidra till en snabb återhämtning.

2. Det finns mycket osäkerhet kring uppskattningen av bankernas potentiella förluster, likviditetsstöd, behovet av rekapitalisering och kortsiktiga refinansieringsstöd av utlandsskulder och dessa ämnen bör därför behandlas med försiktighet. I detta skede bör man undvika en obefogad panik som grundas på de mycket preliminära och övergripande uppskattningar av hjälpbehov som ibland är i omlopp. Kommissionen har ett nära samarbete med andra internationella partner i arbetet med att bedöma om länders hjälpbehov omfattas av EU:s instrument (t.ex. justering av Lettlands och Ungerns betalningsbalans).

3. Vid stats- och regeringschefernas informella möte söndagen den 1 mars förmedlade EU:s ledare ett budskap om solidaritet och gemensamt ansvar. De betonade även att ur ett politiskt, institutionellt och ekonomiskt perspektiv är alla länder olika och måste därför bedömas från fall till fall, och att den åsikt som viss massmedia och vissa internationella institutioner spridit ut, nämligen att EU inte gör särskilt mycket för Östeuropa, inte stämmer.

Nog så viktigt ur ett EU-perspektiv är att de befintliga politiska åtgärder som finns för att stödja en makroekonomisk stabilitet i Central- och Östeuropa beror på om ett land är ett EU-land och i övriga fall, om landet är ett kandidatland, ett potentiellt kandidatland eller om det tillhör grannskapsländerna.

EU har redan fördelat ut ett stort antal medel för att bemästra riskerna genom hela området. Inom EU har ett övergripande paket av åtgärder och omfattande ekonomiska resurser aktiverats för att möta problemen inom finanssektorn och för att stödja realekonomin. Åtgärderna omfattar följande:

Ge centralbankerna riklig tillgång till likviditet samt vidta omfattande åtgärder för att stödja banksektorn. EU:s ramverk för nationella räddningspaket ser till att förmånerna tillfaller både hemlandet och värdlandet.

Ekonomiskt stöd till länder som har problem med betalningsbalansen (Lettland och Ungern).

Åtgärder på nationell nivå och EU-nivå för att stödja tillväxten inom ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa.

Ytterligare åtaganden från Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och förhandstilldelning av strukturfonder, vilket borde leda till en höjning av förskottsbetalningarna till nya medlemsstater under 2009.

För länder som är icke-medlemsstater är medlen för att hantera makroekonomiska utmaningar mer begränsade men åtgärder har vidtagits både på makroekonomisk nivå och för stöd till realekonomin. Kommissionen övervakar ständigt dessa instruments effektivitet och har trappat upp bevakningen av makroekonomin och de makroekonomiska riskerna. De internationella finansinstituten (IMF, Världsbanken, EIB och EBRD) har en viktig roll att spela i detta område. Kommissionen har ett nära samarbete med IMF och andra internationella finansinstitut. EU stödjer en ansenlig ökning av IMF:s resurser, bland annat för att stärka dess förmåga att ingripa i länderna i Östeuropa.

Behöriga myndigheter och miljöorganisationer har slagit larm om en fortgående brottslig hantering av Greklands våtmarker, som riskerar att förstöras oåterkalleligt om det inte vidtas omedelbara skyddsåtgärder mot industriverksamheten, det olagliga avfallet, den intensiva turistexploateringen med enorma byggnadskomplex samt bristen på lämplig infrastruktur och en samordnad förvaltning. De tio viktigaste våtmarkerna som Evrosdeltat, Axiosdeltat, Nestosdeltat och Aliakmonasdeltat, sjöarna Vistonida, Volvi och Kerkini samt vikar och laguner är av internationell betydelse men erbjuder i dessa dagar en nedslående syn och är i stort sett övergivna. Exempelvis har Koroneiasjön förklarats ekologiskt död, och än värre är situationen för de våtmarker som inte omfattas av Montreux- och Ramsarkonventionerna.

Vilka åtgärder har vidtagits för att detta brott mot miljön och den biologiska mångfalden ska upphöra, för att de grekiska våtmarkerna ska ges effektivt skydd och för att de omfattande ekologiska skadorna ska avhjälpas och nya förhindras?

(EN) Våtmarker som har utsetts för det europeiska ekologiska nätverket Natura 2000 i kraft av fågeldirektivet⁽¹⁾ (särskilt skyddsområde) eller habitatdirektivet⁽²⁾ (områden av gemenskapsintresse) ska skyddas och skötas enligt tillämpliga bestämmelser i dessa direktiv så att den biologiska mångfald som finns där behålls eller återställs. Det ankommer på medlemsstaterna att genomföra de åtgärder som krävs för att ta itu med de överhängande faror som finns för våtmarkerna och inrätta ett ramverk för god förvaltning.

Vad beträffar fågeldirektivet fälldes Grekland efter en ansökan från kommissionen av EG-domstolen (mål C-293/07) för bristen på en sammanhängande, särskild och fullständig reglering som säkerställer en hållbar skötsel av särskilda skyddsområden, däribland de tio våtmarker av internationell betydelse som parlamentsledamoten nämnt. Kommissionen kommer nu mot bakgrund av detta bedöma huruvida de åtgärder som har vidtagits eller som kommer att vidtas av Grekland är tillräckliga för att genomföra EG-domstolens dom.

Beträffande habitatdirektivet har Grekland sex år på sig att utse de områden av gemenskapsintresse som fördes upp på gemenskapsförteckningen i juli ⁽³⁾till särskilda skyddsområden, att ange bevarandeprioriteringar och att fastställa de nödvändiga bevarandeåtgärderna. Under tiden ska Grekland se till att dessa platser inte utsätts för markanta försämringar eller störningar och att området inte skadas.

Vad gäller vattenskyddet har man genom vattenramdirektivet⁽⁴⁾infört en handlingsram för att skydda och förbättra allt yt- och grundvatten med målsättningen att uppnå en god vattenstatus senast 2015. Det viktigaste verktyget för att uppnå detta miljömål är förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt, varav den första ska vara klar i december 2009. Kommissionen har noga följt genomförandet av vattenramdirektivet i medlemsstaterna sedan det antogs år 2000, däribland Grekland. Som en följd av kommissionens åtgärd, fällde EG-domstolen Grekland den 31 januari 2008 på grund av underlåtenhet att anmäla den miljöanalys som krävs enligt artikel 5 i vattenramdirektivet (fall C-264/07). Grekland inkom med miljöanalysen i mars 2008. Dessutom har kommissionen inlett ett överträdelseförfarande på grund av underlåtenhet att anmäla övervakningsprogrammen för alla avrinningsområden, som krävs enligt artikel 8 och 15 i vattenramdirektivet. Rapporten skulle ha inkommit i mars 2007 men har ännu inte mottagits. Kommissionen kommer noga att följa nästa steg i genomförandet av vattenramdirektivet i syfte att säkerställa att de grekiska myndigheterna uppfyller sina skyldigheter.