Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Gesine Meissner, för utskottet för transport och turism, om en integrerad havspolitik – utvärdering av gjorda framsteg och nya utmaningar (COM(2009)0540 - 2010/2020(INI)) (A7-0266/2010).

  Gesine Meissner, föredragande. – (DE) Herr talman, Máire Geoghegan-Quinn, mina damer och herrar! Jag önskar att kammaren var full till bristningsgränsen, inte för min skull eller för att det här är mitt första betänkande, utan på grund av att ämnet är så okänt för många, men trots det mycket viktigt.

Knappast någon har hört talas om en integrerad havspolitik, men det är ett avgörande ämne för oss alla då det faktiskt förhåller sig så att vår framtid ligger i havet. Totalt 70 procent av jordens yta består av vatten. Befolkningen växer, inte i Europa, men i resten av världen och 2050 kommer vi ha nått 9 miljarder. Jorden blir för liten och många experter har redan upptäckt den viktiga potential som havet utgör. Vårt mål måste nu vara att behålla havets resurser för framtida generationer genom att föra en integrerad havspolitik.

Fram till nu har bara 10 procent av oceanerna och deras resurser utforskats, men vi har redan 50 000 produkter som härstammar från havet. Ansträngningar görs nu för att hämta energi från havet och utvinna råmaterial för medicin, kosmetika och industrin. Medan vi utvecklar vår övergripande havspolitik är det viktigt att se till att havet inte slår tillbaka, som det gjorde i den sensationella romanen av storsäljande författaren Frank Schätzing. Vi har nu möjlighet att på det hela taget göra havsekonomin till den största tillväxtekonomin. Av det skälet talar folk i dag inte om gröna arbeten utan även om blåa arbeten och blå tillväxt. EU:s kustlinje är 23 000 km lång och en tredjedel av befolkningen bor vid havet. Grön sjöfart och offshore-energi är områden där Europa äger omfattande expertkunskaper som kan utvecklas ytterligare. Därför behöver vi ett integrerat angreppssätt så att vi med större varlighet kan uppnå alla dessa mål.

Vilka enskilda områden täcks av en integrerad havspolitik? Det första området är transportområdet. Sjöfart kan beskrivas som den europeiska transportbranschens kraftanläggning eftersom 95 procent av världshandeln och 40 procent av den interna europeiska handeln går över haven, via hamnar med förbindelser och logistik inåt landet. Ytterligare tillväxt förutspås och därför måste vi särskilt se till att minska utsläppen genom att utveckla grönare fartyg. Nästa område är skeppsbygge. Vi har mycket expertis på området som jag redan nämnt. Vi måste se till att vi använder denna kunskap på ett konstruktivt sätt för att säkra de jobb som redan finns och skapa nya.

Havspolitiken inkluderar självklart även fiskeri och vattenbruk. Fisk är inte bara en näringskälla. Vattenbruk är dessutom det område inom jordbruk och fiskeri som visar störst tillväxtnivåer. Det är viktigt att vi är medvetna om det.

På energiområdet händer en hel del på och omkring havet. Vi har olja och gasledningar, oljeplattformar och offshore-vindkraftverk, och det finns redan planer på att förse tankbåtar med segel så att de kan minska sin energiförbrukning med 20 procent genom att använda vindkraften. Vågenergi har framtida potential och mikroalger, som kan användas som biomassa, utgör en nästan outtömlig energikälla.

Inom forskningen betonas att använda blå bioteknik för att utveckla mediciner. Vi har redan smärtlindrande läkemedel och läkemedel mot malaria och arbetar för närvarande med läkemedel mot cancer.

En annan viktig fråga som också omfattas av en integrerad havspolitik är skyddet av våra kuster. Våra kuster hotas av stormar och tidvatten och vi måste skydda dem, inte bara mot tidvatten, men även mot olja, piratverksamhet och smuggling. Vi måste dessutom hantera problemet med asylsökande människor i Italien.

Slutligen, våra kuster är förstås även mycket populära resmål för turister och vi arbetar för att utveckla ett koncept för hållbar turism för kustlinjerna.

Som ni ser finns det många enskilda områden som är inblandade, alla med någon anknytning till vatten. Målet för den integrerade havspolitiken är att utveckla dessa områden med varsamhet och i harmoni genom att arbeta tillsammans. Många är inte medvetna om hur oerhört viktigt detta är.

EU har redan åstadkommit mycket i det här avseendet, men den måste göra ännu mera. Av det skälet har jag inte inriktat mig så mycket på enskilda områden i det här betänkandet, utan främst på vad som hänt under de senaste åren sedan blåboken publicerades 2007, på det som fortfarande är i behov av utveckling och på det som vi måste upprätthålla. Dessa är de områden som jag kommer att nämna igen i korthet i min sammanfattning.

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. − (GA) Herr talman, ärade ledamöter! Jag vill för det första informera er om att min kollega kommissionsledamot Maria Damanaki befinner sig i Portugal i dag på ordförande José Manuel Barrosos uppdrag för att delta i en viktig konferens om havsfrågor och havspolitik, och hon beklagar att hon inte kan vara här i dag.

(EN) Inledningsvis vill jag påpeka att den här debatten visar att havspolitiken är viktig. Jag gratulerar föredraganden Gesine Meissner till ett utmärkt betänkande.

Kommissionen välkomnar helhjärtat detta förtjänstfulla betänkande och den positiva synen på vår integrerade havspolitik. Betänkandet är mer än en enkel granskning. Det beskriver även en ambitiös, integrerad och detaljerad vision av havspolitikens framtid. Det är inte första gången parlamentet föregår med gott exempel i diskussionerna om den integrerade havspolitiken. Betänkandet är resultatet av ett beundransvärt samarbete mellan utskotten som ger vår politik demokratisk legitimitet. Dessutom öppnar det nya horisonter, inte minst med det välkomna deltagandet från nationella och regionala parlament och myndigheter, för att bidra till att utforma vår integrerade havspolitik så att den blir en verkligt fungerande och relevant politik som kommer att skapa fler arbetstillfällen av bättre kvalitet.

Kommissionen är övertygad om att de politiska krav som framförs i betänkandet kommer att ha en positiv inverkan på den framtida havspolitiken, av tre viktiga skäl.

För det första för att man har valt ett långsiktigt sätt att se på havsdimensionen i Europa 2020-strategin och för att det blir möjligt att trygga en hållbar tillväxt i de maritima sektorerna och kustregionerna.

För det andra kommer de politiska kraven att ge upphov till nya politiska mål som kommissionen och parlamentet bör samarbeta om. Det handlar bland annat om EU:s strategi för att begränsa effekterna av klimatförändringen i kustregioner och om hållbar kustturism, stöd till miljövänligare, säkrare och mer konkurrenskraftiga sjötransporter inom det gemensamma havsområdet utan gränser, och ytterligare åtgärder för sjösäkerhet och förebyggande av olyckor.

För det tredje innehåller betänkandet en uppsättning konsekventa och konstruktiva förslag om framtida åtgärder.

Jag ser verkligen fram emot att få lyssna till de åsikter som uttrycks under debatten.

  Werner Kuhn, föredragande för yttrandet från fiskeriutskottet. – (DE) Herr talman, fru Geoghegan-Quinn! Jag vill börja med att tacka Gesine Meissner för ett integrerat arbete i ordets sannaste bemärkelse, inte bara för att betänkandet handlar om den integrerade havspolitiken, utan även för att det omfattar alla specialiserade områden. När det gäller fisket vill jag upprepa att fiske och jordbruk naturligtvis utgör en viktig del av den integrerade havspolitiken. Det är viktigt för mig att återigen nämna att vi i Europeiska unionen producerar cirka 2 miljoner ton fiskeriprodukter, fisk och vattenbruksprodukter, men vår konsumtion uppgår till 8 miljoner ton.

Vi är en av världens största exportregioner för fiskeriprodukter. Därför ställs vi inför särskilda problem när det gäller skyddet av våra resurser. En avgörande punkt i det här avseendet, som för övrigt redan har nämnts, är fysisk planering i kust- och havsområden. Det är viktigt att vi fastställer våra prioriteringar. Fiskevatten och skyddade områden har definitivt hög prioritet, tillsammans med farleder och naturligtvis även sjösäkerhet i detta sammanhang. Vi måste ägna särskild uppmärksamhet åt mycket hårt belastade farleder.

Vi har talat mycket om förnybar energi. De många vindkraftverk till havs som anläggs för att generera energi måste också inbegripas, både när det gäller fiske- och sjösäkerhetsfrågor. Detta är en stor utmaning. Jag vill även ta upp en annan fråga i det här sammanhanget. Vi måste främja forskning och utveckling av fiskemetoder. Det belopp på 50 miljoner som kommissionen anslog kommer inte att räcka. Máire Geoghegan-Quinn, jag vill be dig att förmedla det budskapet till kommissionen.

Den integrerade havspolitiken upphör naturligtvis inte vid EU:s gränser. Vi måste samarbeta med våra grannar. Vi behöver bara tänka på Island, Färöarna och på vad som har hänt där under de senaste åren, och på Medelhavsområdet, Libyen och Egypten, som utgör en stor utmaning.

  Georgios Stavrakakis, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. − (EL) Herr talman! En hållbar användning av havsmiljön är central för hela EU:s hållbarhet och tillväxt, särskilt för länder vars ekonomier är direkt kopplade till havet.

En välavvägd tillväxt i centrala sektorer, t.ex. fiske och vattenbruk, energi, transport och turism, kan garantera människors yrkesframtid och inkomst. När det gäller den regionala utvecklingen är det mycket viktigt att den territoriella sammanhållningen blir den nya utgångspunkten för en ytterligare integration av den inre marknaden. För den maritima sektorns del innebär detta ökad inriktning på närsjöfart och åtgärder för att förbättra kopplingarna mellan avlägset belägna havsregioner och öar och mellan dem och fastlandet och de ekonomiska centren. Detta är avgörande om vi vill uppnå social, ekonomisk och territoriell sammanhållning.

Den innovativa strategi som har valts för den integrerade havspolitiken är också viktig, och har ersatt det splittrade synsättet på havspolitiken. Att dra fördel av synergier har en dubbel fördel för EU-medborgarna, eftersom man både förbättrar resultaten och spar pengar.

  Georgios Koumoutsakos, för PPE-gruppen. – (EL) Herr talman! Den integrerade havspolitiken är viktig för Europeiska unionen. Vi behöver den för att kunna dra nytta av en av EU:s styrkor: den starka sjöfartstraditionen. Det strategiska målet för en integrerad havspolitik är att genom en bättre samordning av den havsrelaterade politiken stärka EU:s världsledande ställning i fråga om havsforskning och teknisk utveckling i sektorer som varvsindustrin, utnyttjandet av marina resurser och utvecklingen av havsbaserad energi.

Den integrerade havspolitiken måste stödja sjötransporten i EU, som är oöverträffad i världen, så att den kan spela en ledande roll på internationell nivå. Därför måste vi trygga vår sjöfarts konkurrenskraft som en värdefull tillgång, sjöfarten är mycket viktig för EU. Det är också skälet till att de internationella lösningar som antagits av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), som måste ha en överordnad roll, måste tillämpas på global nivå.

I sitt betänkande lyfter Gesine Meissner helt riktigt fram och analyserar betydelsen av styrning och fysisk planering i kust- och havsområden. Det finns emellertid en nödvändig förutsättning för detta, nämligen att följa FN:s havsrättskonvention (Unclos). Därför är punkt 25 i betänkandet, där Europaparlamentet uppmanar de berörda kuststaterna i alla havsområden, särskilt Medelhavsområdet, att lösa gränsfrågorna med stöd av Unclos ytterst viktig. Betänkandet lyfter fram den enorma betydelsen av exklusiva ekonomiska zoner för EU. Jag vill gratulera Gesine Meissner till hennes utmärkta betänkande och lovorda samarbetet mellan oss. Jag vill också tacka alla skuggföredragandena för deras insatser. Samtidigt har jag, som en ivrig förespråkare av den europeiska sjöfartens konkurrenskraft, personligen allvarliga reservationer och känner djup oro över det ändringsförslag som Gesine Meissner lade fram för några dagar sedan.

  Knut Fleckenstein, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera Gesine Meissner till hennes betänkande och tacka henne för allt hennes hårda arbete. Vi instämmer i det synsätt som valts i betänkandet, som inte bara inriktas på havspolitikens sektorsstruktur i de enskilda medlemsstaterna, utan i stället betonar betydelsen av samordning av havspolitiken inom och mellan medlemsstaterna.

Om vi ser till framtiden kommer det tillgängliga utrymmet i våra hav och oceaner att bli alltmer begränsat. Oceanerna fungerar som transportvägar, källor till råvaror och energi, leverantörer av livsmedel och som vattenreservoarer. Den ekonomiska exploateringen av oceanerna ökar och detta leder i sin tur till ökad miljöpåverkan. Intressekonflikter kommer att uppstå och vi måste lösa dem genom effektiv samordning inom och mellan länderna.

Jag kan inte kommentera alla frågor, men jag vill kortfattat nämna svavelutsläppen i svavelkontrollområdena. Det var inte min avsikt att göra gränsvärdena mindre stränga. När kommissionen lägger fram sin undersökning kommer vi att kunna se i vilken utsträckning gränsvärdena kommer att leda till ett skifte från sjötransport till vägtransport, särskilt i Nordsjön och Östersjön. Sedan kan vi diskutera vidare om den här frågan. De grundläggande konkurrensvillkoren inom EU och mellan nord och syd måste emellertid upprätthållas på samma nivå. Detta måste också vara ett av kommissionens mål.

Det finns en punkt som jag inte är helt nöjd med. Vi har talat länge om den strategiska betydelsen av varvsindustrin i EU. Vi har också sagt att innovation är mycket viktigt inom denna industri, eftersom innovation är varvsindustrins enda möjlighet att överleva. Vi behöver en samordnad strategi för vår politik för varvsindustrin. Jag anser att medlemsstaternas uppmaning att anslå medel för varvsindustrin också var mycket viktig, men den har inte stötts av liberalerna och de konservativa. Hur föreslår ni då att vi ska stödja varvsindustrin i EU? Att komma med plattityder och goda önskningar för arbetstagarna vid de europeiska varven, som är oroade över sina arbeten, är helt enkelt inte tillräckligt. Vi socialdemokrater förväntar oss bättre åtgärder och förslag på det här området.

  Izaskun Bilbao Barandica, för ALDE-gruppen. – (ES) Herr talman! En tredjedel av EU-medborgarna lever i kustregioner. EU är världens största sjöfartsmakt. En integrerad politik i linje med målen i Europa 2020-strategin kommer därför att hjälpa oss att stärka vårt ledarskap.

Detta kräver emellertid en global, sektorsövergripande politik som beaktar alla aktörer i civilsamhället samt strategierna och ansvarsområdena för de lokala och regionala myndigheterna i kustområdena. Vi måste fortsätta att se våra kuster och hav som en möjlighet.

Därför måste vi stärka vår politik för hållbart fiske och ha förståelse för de svårigheter som människor som lever av havet möter, som för övrigt agerar mycket ansvarsfullt. Vi måste förbättra säkerhetspolitiken så att fiskefartyg som fiskar enligt EU-avtal kan skyddas. Detta innebär att vi måste bekämpa sjöröveri, och därför behöver Operation Atalanta stärkas.

Vi måste visa vårt helhjärtade åtagande för den strategiskt viktiga varvsindustrin, som genomgår kärva tider till följd av konkurrensen från Sydostasien. Varvsindustrin både behöver och förväntar sig ett starkt stöd från EU, vilket saknas för närvarande.

Vi måste utveckla motorvägar för havet för att minska koldioxidutsläppen och vi måste vidareutveckla förnybara energikällor.

Genom innovation, interinstitutionell samordning, lämpliga finansiella instrument och en tydlig definition av EU:s strategi för samtliga berörda sektorer kan vi uppnå en ekonomisk, teknisk och hållbar utveckling. Det krävs även tillräcklig forskning som gör det möjligt att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet och skydda något som vi alla bryr oss om och vill hålla vid liv: haven.

  Keith Taylor, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill för Verts/ALE-gruppens räkning tacka föredraganden Gesine Meissner för att hon har tagit fram det här betänkandet och arbetat med det tillsammans med de andra politiska grupperna.

Så mycket som 71 procent av jordytan är täckt av vatten, och därför är det naturligtvis viktigt att försöka utforma en integrerad havspolitik. EU har 305 000 kilometer havskust.

Detta var också kommissionens avsikt när den 2009 aviserade en mer övergripande politisk strategi för områden som sjötransporter, den marina miljön, regionalpolitik och fiskeripolitik.

I dag ser vi svaret på denna nya politiska inriktning från utskottet för transport och turism, i form av Gesine Meissners betänkande. Vi kommer att stödja det. Betänkandet är ett viktigt steg i rätt riktning för att vårda våra maritima resurser och se till att de används på ett hållbart sätt.

Vi anser emellertid att mycket arbete återstår att göra. Vi välkomnar betänkandets förslag om maritim styrning, initiativ och strategier för havsområden, fysisk planering för i kust- och havsområden, övervakning, havsforskning och ett nätverk för havsobservation och datainsamling, samt en fond för maritim infrastruktur.

Jag är särskilt nöjd med att betänkandet nu innehåller minskningsmål för koldioxidutsläpp och att förnybar sol- och vindenergi ombord på fartyg får stöd.

När det gäller omröstningarna senare i dag vill jag särskilt be ledamöterna att stödja föredragandens ändringsförslag, vars syfte är att inbegripa systemet för handel med utsläppsrätter i EU:s och IMO:s regler.

Omröstningen om den här frågan i transportutskottet var jämn, med 20 röster på varje sida, så det är helt riktigt att Gesine Meissner har lagt fram ändringsförslaget för omröstning i plenum.

Jag vill uppmana ledamöterna att visa en ”20-20-vision” och rösta för föredragandens ändringsförslag, där det sägs att dessa åtgärder är helt i linje med våra bredare strategiska mål för minskningar av koldioxidutsläpp och Europa 2020-strategin.

  Struan Stevenson, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag välkomnar inrättandet av integrerad havspolitik som omfattar och stärker principerna om subsidiaritet, konkurrenskraft och en hållbar användning av marina resurser. Jag stöder emellertid inte återupplivandet av förslaget om en europeisk kustbevakning. Det förslaget har redan avvisats en gång. Jag tycker inte att det är nödvändigt. Jag anser tvärtom att det är alldeles för dyrt i ekonomiska åtstramningstider.

Jag anser även att ett direktiv om fysisk planering i kust- och havsområden skulle vara en onödig lyx, eftersom detta enligt min mening inte skulle tillföra mervärde till det befintliga samarbetet mellan medlemsstaterna.

I det här sammanhanget vill jag också gärna nämna inverkan av vindkraftverk till havs, vågenergi till havs och tidvattenenergiprojekt till havs, tillsammans med inrättandet av marina skyddsområden för insjöfiske och traditionellt fiske. Vi kan inte bara dra linjer på kartan och utse enorma insjövattenområden till marina skyddsområden eller områden för förnybar energi. Det småskaliga fisket får inte godtyckligt trängas undan utan ett genomgripande samråd. Inrättandet av sådana områden måste vara en process som går nedifrån och upp, inte uppifrån och ned, och måste omfatta samråd med berörda intressenter.

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Det är inte första gången vi diskuterar en integrerad havspolitik för EU, men det är fortfarande mycket svårt att sammanjämka miljöskydd, fiske, transport, energi, industri och forskning och utveckling och att integrera de olika utvecklingsaspekterna i en gemensam plan. Kommissionens lägesrapport besvarar frågan om huruvida handlingsplanen i vitboken från 2007 ska genomföras. Det framgår av rapporten att 56 av de 65 föreslagna åtgärderna har inletts eller slutförts, vanligen som rättsakter från kommissionen eller rådet.

För insjöregionerna är prioriteringen dock att koppla havspolitiken till en politik för en bättre, rationell användning av de stora europeiska vattenvägarna, se punkt 40 i betänkandet. Här riktas uppmärksamheten traditionellt sett på Rhen, Maas och dessa floders system av vattenvägar i Frankrike, Belgien, Nederländerna och Tyskland, inklusive länken Rhen–Main–Donau. Tyvärr har den centrala sektionen av Donau nedströms Wien och Elbes bifloder uppströms Magdeburg lämnats i skymundan i dessa insatser. Användningen av dessa vattenvägar för trafik diskuteras alldeles för sällan, och varken kommissionen eller rådet är särskilt intresserade av investeringar för att förbättra farbarheten. Det är väldigt synd, eftersom dessa vattenvägars stora energipotential förblir outnyttjad, samtidigt som man lägger alltför stark vikt vid utbyggnader av terminaler i hamnstäder, som överför last från fartygen till järnvägen och vägarna, trots att flodhamnarna har ledig kapacitet.

Förutom att koppla ihop sjöfarts-, järnvägs- och vägtrafiken är det naturligtvis även nödvändigt att på ett grundligt sätt behandla frågor om naturbevarande och energianvändning i kustregionerna. Här är det på sin plats att ställa ytterligare frågor än dem som Gesine Meissner har tagit med i sitt betänkande, om två andra områden: sambandet mellan sjö- och flodtransport och ihopkopplingen av dessa två transportsätt.

Jag välkomnar det dussintal åtgärder som föreslås i betänkandet. Jag vill betona behovet av en konsekvent tillämpning av det tredje sjöfartspaketet. När det gäller punkt 21 anser jag att arbetet med miljövänliga lösningar för rengöring av oljetankrar och skrotandet av gamla fartyg är ett viktigt initiativ för att undvika föroreningar. Situationen inom detta område är patetisk för närvarande. Jag instämmer i betänkandet från gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster.

  Anna Rosbach, för EFD-gruppen. – (DA) Herr talman! Jag vill tacka Gesine Meissner för ett väl genomtänkt och omfattande betänkande där det knappast finns något att tillägga. Liksom Gesine Meissner är jag en stor förespråkare av samstämmighet mellan olika politikområden, tvärvetenskapliga forskningsprogram och nya utmaningar, men det som oroar mig mest är de problem som är förknippade med föroreningen av haven.

Vi antar så många betänkanden här i parlamentet att de tyvärr glöms bort kort efter att de har antagits. Jag vill därför påminna kommissionen om ett tilläggsprotokoll som parlamentet antog den 26 januari i år, med andra ord för nästan nio månader sedan. Det handlade om upprättande av ett samarbete mellan EU:s medlemsstater för att bekämpa katastrofer i Nordostatlanten. Det är en fråga som Gesine Meissner också nämner i punkt 4 i betänkandet. Hittills har jag inte fått någon respons från kommissionen när det gäller denna fråga. Man har varken svarat på om några åtgärder har vidtagits för att upprätta ett sådant samarbete eller en sådan beredskap bland medlemsstaterna, eller om kommissionen själv kanske tänker inrätta en EU-beredskap. Allt detta trots oljekatastrofen i Mexikanska golfen som vi helt nyligen har haft att göra med och hotet från de alltför gamla och rostiga oljeplattformarna i Nordsjön. Därför vill jag nu - igen – fråga kommissionen: Vad har hänt när det gäller katastrofberedskapen för våra hav? Måste det först inträffa något allvarligt innan EU vaknar?

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! När det gäller våra hav är tiden snart ute. Om vi fortsätter att förstöra dem i samma takt som i dag kommer vi till sist att förgöra oss själva, för 70 procent av syret i världen produceras av floran i haven. Det räcker inte att främja miljöskyddet inom EU, som vi alltid är så angelägna om att göra, för det är ett välkänt faktum att vinden och vågorna inte tar hänsyn till några gränser.

När rika industriländer kan flytta sina miljöproblem till utvecklingsländerna kan jag därför faktiskt inte förstå varför vi inte inför tydliga bestämmelser. Jag anser att vi behöver särskilda bestämmelser för fartygsskrotning. Fartyg som består av tonvis med asbestförorenat avfall skickas från Europa till Indien, Bangladesh och Pakistan för att skrotas och förorenar där hela kuststräckor. Vi får emellertid tillbaka allt detta i form av förorenade fiskar och skaldjur som via livsmedelskedjan hamnar på våra tallrikar. Vi har inte ens nämnt arbetarna i dessa länder som riskerar sina liv till följd av bristfälliga säkerhetsåtgärder. En dag, ett fartyg, ett dödsfall. Så beskriver fartygsskrotarna i den indiska staden Alang sitt farliga arbete.

Vi har inte heller några tydliga bestämmelser för djuphavsborrning. I detta sammanhang vill jag lyfta fram den mycket positiva insatsen från Günther Oettingers sida för att försöka införa regler för säkerheten på borrplattformar.

Det finns inga bestämmelser för hårt trafikerade segelleder, till exempel Bosporen, där obligatorisk lotsning ännu inte har införts. Stora tankfartyg går dagligen genom dessa sund.

Ännu ett positivt inslag som jag vill nämna är att rederier spelar en aktiv roll för att skydda miljön och marina djur. Ett italienskt rederi har till exempel installerat ett system som ska hindra fartygen från att krocka med valar. Det skulle vara mycket bra om EU stödde positiva åtgärder av detta slag som privata företag vidtar.

  Ville Itälä (PPE). - (FI) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för hennes utmärkta arbete och särskilt för hennes riktiga inställning till Internationella sjöfartsorganisationens beslut om svavelutsläpp. Jag hoppas att kommissionen faktiskt kommer att ta hänsyn till det beslut som säkert kommer att antas enhälligt av parlamentet i dag.

IMO:s beslut var förhastat och fattades utan att effekterna på miljön utvärderades och kostnaderna uppskattades. EU bör inte upprepa IMO:s misstag. Om olika utsläppsgränser fastställs för områdena i norr jämfört med i söder kommer konkurrensen att snedvridas och också reglerna inom EU. Det måste vara samma utsläppsgränser överallt. Jag är helt övertygad om att det strider mot EU:s konkurrenslagstiftning om detta fortsätter.

Vad kommer det att innebära för till exempel mitt land? Det kommer att innebära att industrin får en ytterligare kostnad på ungefär en miljard euro om året. Arbetstillfällena i Finland är i farozonen, även om vi gör allt vi kan här för att öka antalet arbetstillfällen i EU. Vi talar om Europa 2020-strategin, men vi fattar andra slags beslut som tar bort arbetstillfällena.

Skeppslaster till Finland flyttas över till ryska fartyg och därefter tas varorna till Finland med lastbilar, eftersom Ryssland inte kommer att ratificera IMO:s beslut. Detta kan knappast vara vad EU vill. Svenskarna har sagt att de kommer att börja använda lastbilar för varor som för närvarande transporteras med fartyg. Vi skulle därför fatta ett beslut som är dåligt för miljön och för de framtida arbetstillfällena i EU. Jag hoppas att kommissionen faktiskt förstår det beslut som fattas enhälligt av parlamentet i dag.

  Guido Milana (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden. När det gäller den integrerade havspolitiken måste vi sträcka oss längre än till goda avsikter och ge ny kraft åt en strategi som kommer att vara en väg till tillväxt och utveckling i EU, samtidigt som den uppväger den ansenliga tid som gått förlorad i arbetet för att förebygga miljökatastrofer och bekämpa klimatförändringar och föroreningar.

Så sent som i förmiddags påminde Mario Pirillo parlamentet om ännu en katastrof som inträffade häromdagen i staden Paola i Kalabrien. Kommissionen måste visa att den verkligen anstränger sig, att den inte bara använder sina instrument för styrning utan faktiskt genomför målinriktade lagstiftningsåtgärder och, som sig bör, drar lärdom av tidigare misstag som beror på ett tillvägagångssätt som ofta varit alltför sektorsinriktat.

Vi är fullt medvetna om att det är en mycket komplicerad process, men vi befinner oss i en svår och krävande situation som kräver all uppmärksamhet och där det behövs väl avpassade investeringar och gemensamma styrningsmekanismer, både på interinstitutionell nivå och i det internationella samarbetet om de regionala havsbäckenen, bland vilka Medelhavet har en särställning på grund av den komplicerade jurisdiktionen där.

Därför är det viktigt att betrakta förvaltningen av Medelhavsbäckenet som en tillgång som delas av alla kuststaterna på grundval av principen res communis omnium eller gemensamt arv. Annars kommer den allt vanligare företeelsen att ensidigt tillkännage exklusiva ekonomiska zoner eller motsvarande i Medelhavet både att strida mot Förenta nationernas havsrättskonvention och undergräva tanken om en effektiv gemensam förvaltning.

Jag vill i detta avseende påpeka att denna tolkning från Libyens sida för bara en månad sedan ledde till ett faktiskt väpnat anfall mot en europeisk fiskebåt, och det skulle vara fel att hävda att detta bara är en fråga mellan Italien och Libyen.

  Corinne Lepage (ALDE). – (FR) Herr talman! Först vill jag rikta ett mycket stort tack till dig, Gesine Meissner, vår föredragande, för ditt utmärkta betänkande och framför allt för ditt utmärkta samarbete med parlamentets tvärpolitiska grupp ”Hav och kustområden”, där jag är ordförande, som genom Gesine Meissners förmedling har kunnat se till att ändringar som rör frågor som är mycket viktiga för ledamöterna i gruppen har antagits. Genom betänkandet får vi möjlighet att sätta oss in i framtiden och eftersom situationen är som den är i dag är detta mycket viktigt.

Vi är absolut fast beslutna att få se två saker i den integrerade havspolitiken. För det första att bevarandet av havs- och kustmiljön prioriteras. Det finns redan ett ramdirektiv, men andra instrument behöver förbättras, särskilt när det gäller integrerad förvaltning av kustområden och fysisk planering i kust- och havsområden.

Vi måste utnyttja de kommande tre åren för att inrätta en verklig gemenskapspolitik på detta område som kan hjälpa oss att överbrygga den konstgjorda skiljelinjen mellan instrumenten för land och för hav, annars kommer inte medborgarna att förstå. Vi förväntar oss därför en hel del av Maria Damanaki på denna punkt.

Den andra punkten är blå tillväxt. Vi är alla mycket intresserade av det, och vi förväntar oss att den studie som genomförs på initiativ av generaldirektoratet för havsfrågor och fiske ska klargöra vilka möjligheter till verksamheter och sysselsättning som vi kan vänta oss.

Jag vill rikta er uppmärksamhet på det projekt som kallas Vasco de Gama som havsområdena har startat, och jag tackar Gesine Meissner för att ha tagit hänsyn till det.

  Isabella Lövin (Verts/ALE). - Den integrerade havspolitiken är en mycket välkommen strategi eftersom haven är kopplade till varandra och alla sektorer som utnyttjar haven har en samlad effekt på havsmiljön. Det gör att det vore förödande och oansvarigt att fortsätta fatta beslut som rör havsmiljön utan att ta hänsyn till den ackumulerade påverkan som fiske, muddring, sjöfart, vind- och vågkraft, turism osv. har på havsmiljön.

Ramdirektivet för marin strategi är miljöpelaren i den integrerade havspolitiken och den slår fast att alla medlemsländer ska ha uppnått god miljöstatus i våra hav 2020. Om detta ska vara möjligt måste medlemsländerna så absolut snart som möjligt utföra en i praktiken integrerad havsförvaltning, där beslut kan fattas på ett enda ställe.

Jag ska ge ett exempel på hur fel det kan gå när de olika användarna av havet regleras av olika myndigheter och olika lagar. I södra Kattegatt i Sverige så har Sverige och Danmark efter en överenskommelse fredat torskens lekområde från fiske i ett desperat försök att skydda det sista överlevande torskbeståndet. Nyligen beslutade en annan myndighet i Sverige att kommunen Falkenberg ska tillåtas dumpa enorma mängder muddermassor från hamnar i havet, just i torskens lekområde.

Medlemsländerna har nu en skyldighet att uppnå god miljöstatus i haven till 2020. Bara genom att samla de beslut som påverkar haven och utföra marin, fysisk planering, det som på engelska kallas marine spacial planning, kommer detta att bli möjligt.

Genom fysisk planering av haven kommer man också att synliggöra mycket tydligare vilka intressenter som finns i haven, vilka som vill utnyttja haven och att samma regler måste gälla för alla. Fiskeoperationer måste också göra miljökonsekvensbeskrivningar. De måste också följa best practice principle. De måste också efterleva försiktighetsprincipen, precis som gasledningar på havsbottnar eller vindkraftsparker.

Detta vore ett mycket stort steg framåt.

  Marek Józef Gróbarczyk (ECR). – (PL) Betänkandet om en integrerad havspolitik får oss att tänka efter noggrannare och kräver att vi ger frågan större uppmärksamhet. Den korta presentationen av betänkandet i enlighet med artikel 48 i arbetsordningen, den minskade möjligheten att framställa ändringsförslag, vilket strider mot reglerna, och förkastandet av de flesta ändringsförslag som lagts fram av Europeiska kommissionen inger oss inte någon optimism eller något hopp om att utskottet för transport och turism kommer att ta itu med frågan om en integrerad havspolitik på ett helt ansvarsfullt sätt.

Låt oss komma ihåg att EU:s sjöfartsindustri befinner sig i en enorm kris. Industrin håller på att ödeläggas genom dumpning och konkurrens från Östasien och genom att billiga aktörer tar över rederierna. Detta sker som en följd av att EU saknar en integrerad havspolitik. Vi står inför en kris inom varvsindustrin. Jag vill tillägga att de två största varven i mitt land nyligen har lagts ned och att det skedde efter påtryckningar från Europeiska kommissionen och utan hänsyn till den polska regeringens ineffektiva åtgärder. Det har lett till en mycket stor ekonomisk utvandring och har ökat arbetslösheten. Därför vädjar jag om att den integrerade havspolitiken ska få tillbörlig uppmärksamhet och att man tar itu med frågan på ett till fullo ansvarsfullt sätt.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) De många verksamheter och politiska strategier för olika sektorer som rör havsmiljön – från fiske till sjöfart och som bland annat omfattar turism, energi, vetenskap och teknik - kräver en integrerad politik som främjar en positiv sammankoppling av alla dessa områden inom ramen för en hållbar utveckling av havsmiljön och bevarande av de ekosystem som är knutna till havet. Detta eftersom särskilda lokala och regionala särdrag är mycket viktiga i detta sammanhang, och följderna av en integrerad politik kommer att märkas också på denna nivå. Utöver att bara genomföras måste politiken också utformas på denna nivå, genom att kustsamhällena som arbetar med havsmiljön, som ger den liv och är beroende av den involveras. Vi får inte heller glömma bort den gemensamma vision som är nödvändig eller det samarbete och den samverkan som är avgörande med tanke på att oceaner och hav är sammankopplade med och beroende av varandra.

Alla EU-initiativ på området måste garantera de enskilda medlemsstaternas suveränitet och befogenheter när det gäller förvaltningen av territorialvatten och exklusiva ekonomiska zoner, samtidigt som de bidrar till att främja de resurser som är en del av staternas inneboende potential och konkurrensfördelar.

En övergripande vision för en integrerad havspolitik måste förutom att bland annat omfatta främjande av havsforskning och utveckling av olika aspekter av maritim teknik och ingenjörsvetenskap, t.ex. skeppsbyggnad, dessutom innehålla följande: främjande av sjöfart som är miljövänligare och hållbarare samt hamninfrastruktur som en del av den offentliga förvaltningen, främjande av fisket genom att sektorns modernisering och dess miljömässiga hållbarhet och socioekonomiska livskraft tryggas, tillräcklig och oberoende finansiering som inte tar resurser från Europeiska fiskerifonden samt, slutligen, åtgärder för de yttersta randområdena med hänsyn till deras roll och särskilda särdrag.

  Nick Griffin (NI). - (EN) Herr talman! Innan man rådfrågar experter är det klokt att granska deras meriter för att kontrollera att de är kompetenta. Fiskeriutskottet ligger delvis bakom betänkandet om den integrerade havspolitiken, så innan man godtar de storslagna planerna är det värt att kritiskt granska EU:s meriter när det gäller havsförvaltningen. Det innebär ofrånkomligen att man måste bedöma situationen i de tidigare suveräna brittiska vattnen, som bakom ryggen på oss lämnades i händerna på EU:s byråkrati 1973, eftersom nästan 70 procent av det så kallade fiskbeståndet i EU faktiskt är brittiskt fiskbestånd.

Hur har fisken och våra fiskare haft det med den gemensamma fiskeripolitiken (GFP)? Siffrorna säger mycket mer än alla de fina orden i betänkandet. 88 procent av EU:s bestånd är överfiskade jämfört med ett globalt genomsnitt på omkring 27 procent. 30 procent av våra fiskarter befinner sig nu officiellt utanför säkra biologiska gränser, eftersom det finns för få vuxna fiskar kvar för normal reproduktion. Enligt GFP:s motbjudande kvotsystem slängs varje år närmare en miljon ton döda fiskar bort bara i Nordsjön. Samtidigt har den industriella dammsugningen av arter som tobisar lett till kraftigt minskade populationer av fågelarter som lunnefåglar.

I södra Europa ser det lika illa ut. Västafrikanska fiskare som har levt på samma sätt i generationer tvingas gå över till människohandel eftersom EU-registrerade fartyg har hjälpt till att fiska ut deras vatten.

Det är dags för EU att erkänna att våra meriter när det gäller havsförvaltning är sämst i hela världen. Det är ett typiskt exempel på den så kallade allmänningarnas tragedi – den företeelse som innebär att gemensamma resurser alltid exploateras hänsynslöst eftersom alla som är måttfulla missgynnas av de som saknar skrupler.

Det är dags att återlämna herraväldet över haven och fiskevattnen till de suveräna nationer som tidigare har visat att de är i stånd att förvalta dem. När det gäller de två tredjedelar av EU:s vatten som EU har fiskat ut innebär det den brittiska nationen och de brittiska fiskarna.

  Luis de Grandes Pascual (PPE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag anser att föredraganden, Gesine Meissner, måste gratuleras. Vi har haft olika och till och med motstridiga ståndpunkter, men hon har hittat kompromisslösningar som gör att vi kan stå enade i dag om denna viktiga fråga.

Utskottet för transport och turism har beslutat att alla hav ska skyddas på samma sätt och hävdar att alla andra lösningar skulle leda till illojal konkurrens.

Vi godtar majoritetens ståndpunkt till förmån för ett rättsligt system med enhetliga regler för hela unionen, även om jag inte kan låta bli att nämna för ledamöterna att en sådan lösning också helt klart innebär vissa orättvisor.

Det är uppenbart att Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen är mer förorenade och, enligt min åsikt, måste svavelkontrollen vara strängare där.

Åtgärderna för att minska transporttiden och hanteringskostnaderna i hamnarna är förvisso positiva initiativ. Ändå upprepar jag om och om igen: det finns fortfarande mycket att göra på detta område. Om vi inte beslutsamt liberaliserar våra hamnar kommer de inte att kunna utveckla den nyckelroll som de måste spela inom ramen för sammodaliteten.

Främjandet av en strategi för att minska koldioxidutsläppen som syftar till att ändra de specifika följderna av klimatförändringen måste också välkomnas.

Jag anser att det här är ett bra betänkande som måste antas. Men vi får inte glömma bort att betänkandet läggs fram mot bakgrund av en allvarlig katastrof, nämligen den som har drabbat Mexikanska golfen.

I detta avseende uppmanar vi kommissionen att bedöma om det är nödvändigt att inom ramen för översynen av förordningen om Europeiska sjösäkerhetsbyrån stärka byråns roll när det gäller förebyggande inspektioner och sanering av kolväteutsläpp. Fru kommissionsledamot! Jag anser att detta är en nödvändig reform och byrån måste få det mandat som krävs för att kunna genomföra dessa uppdrag.

  Saïd El Khadraoui (S&D). – (NL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka Gesine Meissner för hennes utmärkta arbete och det sätt på vilket hon har lyckats få till stånd ett brett samförstånd om betänkandet. Som samordnare för min grupp vill jag också utnyttja tillfället och hylla vår tidigare kollega, Willi Piecyk, som sorgligt nog avled för två år sedan och som gjorde ett banbrytande arbete här i parlamentet för att utforma en integrerad europeisk havspolitik – något som vi kan bygga på i dag.

Naturligtvis är detta ett komplicerat område med många aspekter och vi har därför mycket att göra för att uppnå målet. Till att börja med måste vi få till stånd en ny dynamisk kraft i sektorn genom att upprätta effektiva strukturer och vidta lämpliga åtgärder, för när allt kommer omkring står denna sektor för många arbetstillfällen i Europa, både direkt och indirekt, och den är framför allt viktig för utvecklingen av våra kust- och hamnområden.

Strukturen har redan nämnts och den omfattar också EU:s strukturer. Europeiska sjösäkerhetsbyrån måste verkligen stärkas och få en mer betydelsefull roll samt ges lämpliga befogenheter och resurser. Frågan om oljekatastrofen och oljeborrningen har också tagits upp. Vad det beträffar anser jag att det ska vara tydligt att alla ändringar av befogenheter som genomförs bör stärka Europeiska sjösäkerhetsbyråns ställning. Europeiska sjösäkerhetsbyrån bör också spela en viktig roll för att främja samarbetet mellan nationella granskningsorgan, kustövervakningstjänster och så vidare i medlemsstaterna.

Dessutom finns det naturligtvis en del stora miljöutmaningar. Sjöfarten ger upphov till mer föroreningar än nödvändigt. Det finns därför fortfarande stort utrymme för förbättringar. Vi talar om normerna för svavelutsläpp, som bör vara samma överallt, och om ett system för handel med utsläpp – och jag uppmanar kommissionen att i detta avseende verkligen fortsätta med påtryckningarna inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Dessutom måste vi naturligtvis ha en effektiv fysisk planering.

Slutligen anser jag att det också är viktigt att vidta åtgärder på det sociala planet för att förbättra yrkets anseende bland unga människor.

  Britta Reimers (ALDE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Den integrerade havspolitiken är ett område som kräver långsiktig planering. Haven används allt mer intensivt för transport, maritim näringsverksamhet, havsbaserad energi och fiske, och utvecklingen av dessa områden måste samordnas. Det utrymme som finns är begränsat och därför måste de olika maritima sektorerna ha en ansvarsfull och hänsynsfull inställning till att arbeta tillsammans. Användningen och skyddet av haven får inte stå i konflikt med varandra. Dessa två områden hänger nära samman, för vi har bara glädje av haven om de är sunda. Jag vill lyfta fram det positiva samarbetet mellan de länder som gränsar till Östersjön vilka arbetar tillsammans för att främja en dynamisk utveckling av fisket, miljön, infrastrukturen och turismen i kustregionerna. Vi måste fortsätta att rikta in oss på fiskeindustrin som har en svag ställning och ofta anses ha låg prioritet, men som är en viktig länk i kustekonomin eftersom den förser oss med livsmedel.

Jag vill gratulera Gesine Meissner till det positiva betänkandet.

  Elie Hoarau (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Jag anser att betänkandet tydligt visar de utmaningar som havsmiljön ger upphov till när det gäller fiske, vattenbruk, transport, turism, energi, gruvdrift och biologiska resurser samt forskning om klimatförändringar. Havsmiljön har en stor utvecklingspotential och den bör skyddas, bevaras och förbättras på ett hållbart sätt för mänsklighetens framtid är beroende av den. I betänkandet konstateras också helt riktigt att EU är världens främsta aktör på det maritima området och att tillgången till de yttersta randområdena innebär att EU har världens största exklusiva ekonomiska zon.

Mot bakgrund av denna slutsats är det därför EU:s ansvar att genomföra en ambitiös politik, en betydelsefull havspolitik. Om världens främsta aktör på det maritima området inte gör det, vem kommer då att göra det? Det ska emellertid sägas att man i betänkandet inte går särskilt långt i den riktningen. Man kan inte hävda att man är världens främsta beslutsfattare med bara 50 miljoner euro.

Även om de yttersta randområdena har en erkänt strategisk ställning eftersom de finns i alla hav, skulle det slutligen ha varit klokt att låta dem spela en ledande roll i en betydelsefull havsstrategi. Tyvärr togs detta inte upp av föredraganden och jag beklagar det.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE). – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot! Oceanerna och haven utgör 70 procent av jordens yta. Där uppstod livet och genom mänsklighetens historia har de varit en källa till livsmedel genom fisket och ett kommunikationsmedel mellan människor och kulturer genom den maritima handeln. Där har vi ursprunget till begreppet traditionella maritima verksamheter, nämligen fiske och sjötransport.

Havet håller just nu på att få en ny roll i en globaliserad värld, som en geostrategisk och geopolitisk scen där Europa får en central roll. Vi lever dessutom för närvarande i den så kallade perioden av nya användningsområden för haven, såsom utnyttjandet av de energi- och mineralresurser och genetiska resurser som finns där, vilket tillsammans med fisket och sjötransporten kräver ett holistiskt perspektiv och samordnade åtgärder. Gesine Meissner har faktiskt försökt beskriva detta och jag lyckönskar henne varmt till det.

Det är nödvändigt att EU planerar det europeiska havsområdet och dess användning, särskilt när det gäller kustområdena och i ännu högre grad de yttersta randområdena. För att den integrerade havspolitiken ska bli större än summan av delarna – och här getonar jag fisket – är det viktigt att de maritima klustren är delaktiga i planeringen, så att önskemål kan införlivas genom samarbete och svårigheter som beror på överlappande intressen när det gäller användningen av havsområdet kan övervinnas.

På detta område är det, för att uppfylla besluten från toppmötet i Johannesburg 2002, absolut nödvändigt att skydda de marina biogeografiska områden som är mest känsliga ur biologisk synvinkel och att främja ett hållbart fiske genom användning av allt mer selektiva metoder. Det är därför viktigt att se till att det inrättas sektorsövergripande politiska instrument som sammanför de olika sektorerna inom de olika maritima verksamheterna, och samtidigt värnar om deras olika behov och specifika särdrag när det gäller användningen av havsområdet.

Att skydda haven är en moralisk förpliktelse som vi har både gentemot oss själva och gentemot framtida generationer.

  Spyros Danellis (S&D) . – (EL) Fru kommissionsledamot! Nästan alla civilisationer i Europas historia har byggt på havet. I dag införs genom Lissabonfördraget ny politik och nya redskap för att minska konflikter, främja dynamiska samverkansfördelar och avskaffa illojal konkurrens i syfte att skydda miljön och skapa arbetstillfällen. Den integrerade havspolitiken kräver en sektorsövergripande global strategi för en hållbar utveckling av kust- och öregionerna och haven.

Ett grundläggande redskap för en rationell reglering av användningen av haven är en gränsöverskridande fysisk planering i kust- och havsområden. Vi måste uppmuntra antagandet av enhetliga strukturer för en integrerad havsförvaltning på regional nivå och utarbetandet av strategier för EU:s maritima makroregioner. Vi måste undersöka möjligheten att inrätta en europeisk kustbevakning för en effektiv integrerad övervakning till sjöss.

Slutligen måste alla hålla med om att sjöfartsnäringen behöver hjälp att minska koldioxidutsläppen. Vi måste utöva gemensamma påtryckningar för att få till stånd globala IMO-bestämmelser, med hänsyn till att ett ensidigt beslut från EU:s sida att inrätta ett utsläppshandelssystem för sjöfarten skulle få katastrofala konsekvenser för den europeiska sjöfarten, är jag rädd, genom att en riktig lösning, det vill säga internationella bestämmelser, skulle skjutas upp. För man får inte glömma att sjöfarten är en i högsta grad internationell verksamhet.

  Debora Serracchiani (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Gesine Meissner för hennes betänkande om en integrerad havspolitik, och jag håller med henne om behovet av att stärka sjötransporten och varvsindustrin, skydda kustregionerna och främja innovation och forskningsverksamhet.

I dag spelar sjötransporten en mycket viktig roll för handeln. Därför måste vi uppmuntra samarbetet mellan små och stora hamnar som ligger mitt emot varandra i samma havsbäcken, vilket kan bidra till att handeln flyter bättre. För att trygga intermodaliteten måste vi dessutom investera i hamn- och torrhamnsinfrastrukturen, särskilt i hamnar som kan sammanbindas genom europeiska korridorer.

Slutligen anser jag att det är viktigt att inte förbise en annan fråga, nämligen hamnskyddet. Alla åtgärder som gäller säkerhet inom alla europeiska hamnar måste samordnas för att skydda sjötransporten bättre och förebygga att illojal konkurrens skadar de hamnar som faktiskt måste ådra sig högre kostnader för att trygga en högre säkerhetsnivå.

  Marian-Jean Marinescu (PPE). – (RO) Utarbetandet av en integrerad havspolitik är en absolut nödvändighet med tanke på den splittrade strategi som man har haft tidigare, och som har lett till ineffektivitet och konflikter på detta område. I Gesine Meissners betänkande upprepas på nytt Europaparlamentets åsikt att man ska införa en integrerad, sammanhängande och gemensam beslutsprocess för oceanerna, haven, kustområdena och de maritima sektorerna. Den integrerade havspolitiken underlättar ett sektorsövergripande tillvägagångssätt när det gäller havsförvaltningen, genom att bidra till att man hittar och utnyttjar områden för synergi mellan de av EU:s politikområden som hör hemma inom denna sektor.

I förslaget till förordning föreskrivs en plan som ska ge en stabil ram för att behålla det stöd som ges till åtgärder på detta område, och som ska leda till en mer samordnad användning av medlen för utveckling av haven och kustområdena. Tyvärr var den enda genomförbara och möjliga finansieringslösningen i det rådande ekonomiska klimatet den blygsamma ekonomiska insatsen från EU:s sida. Trots det hoppas jag att man genom denna finansieringsmetod kommer att kunna uppnå målen i den integrerade havspolitiken både på kort och på medellång sikt.

  Luís Paulo Alves (S&D) . – (PT) Herr talman! Den smarta tillväxt som förespråkas i Europa 2020-strategin kan bara uppnås om vi på ett klokt sätt utnyttjar de olika typerna av potential som finns i den europeiska mångfalden.

EU har den största exklusiva ekonomiska zonen i världen på 25 miljoner kvadratkilometer. Vi har 32 000 km havskust, där en tredjedel av befolkningen bor. Kusten står för 40 procent av vår BNP och 95 procent av vår utrikeshandel. De sista siffrorna bör få kommissionen och rådet att agera, i den bemärkelsen att de inte kan klara sig utan en integrerad europeisk havspolitik om vi ska uppnå den smarta tillväxt som behövs för att Europa 2020-strategin ska lyckas.

Jag vill särskilt rikta uppmärksamheten på de potentiella biogenetiska tillgångar och mineralresurser som våra djuphav och havsbottnar innehåller och som vi för närvarande inte vet så mycket om. Jag vill rikta uppmärksamheten på behovet av att öka våra insatser inom forskning och utveckling på dessa områden.

  Michael Theurer (ALDE). – (DE) Herr talman, fru Geoghegan-Quinn, mina damer och herrar! Vi måste bevara världens hav som ett ekosystem. Men haven och globaliseringsbegreppet utesluter inte varandra. Sjövägar är nödvändiga för vårt välstånd för de är världshandelns pulsådror. Det finns mycket att göra i detta sammanhang för att se till att vi skyddar miljön och att våra transportvägar är säkra.

I framtiden måste vi också trygga tillgången till råvaror. Forskarna pekar på att det kan finnas värdefulla råvaror på havsbottnen och i själva havet. Det som är viktigt att ta hänsyn till är att de utvinns på ett miljövänligt sätt.

Den tredje aspekten jag vill lyfta fram är förbindelsen mellan haven och de inre vattenvägarna. Jag anser att det är viktigt att få till stånd en förbindelse med transporten på de inre vattenvägarna. Utvecklingen av Donau har en viktig roll i detta sammanhang. Som den längsta floden i EU kan den tillsammans med Rhen-Main-Donau-kanalen förbinda Svarta havet med Nordsjön. Vi bör få till stånd en koppling mellan den integrerade havspolitiken och de inre vattenvägarna.

  Gerard Batten (EFD). - (EN) Herr talman! Det torde inte vara en överraskning för någon att EU vill integrera havspolitiken, precis som man tänker integrera allting annat i Europa när det gäller alla sidor av livet och den allmänna ordningen.

Jag frågade 2007 den brittiska marin- och fiskeribyrån hur mycket fisk som fångas i brittiska vatten. Jag fick veta att ”vi kan inte säga vad som är brittiska vatten. De ingår nu som en del av gemenskapens vatten”. Så Storbritannien har inte längre några egna territorialvatten.

Det är kanske passande att vi debatterar detta i dag för, som ni säkert alla känner till, är det i dag 205 år sedan slaget vid Trafalgar den 21 oktober 1805, då amiral Lord Nelson och många andra modiga män gav sina liv för att Storbritannien skulle kunna förbli ett fritt och självständigt land. Hans sista ord var: ”Gud vare tack att jag har gjort min plikt.” Parlamentsledamöterna från brittiska självständighetspartiet, UKIP, kommer att göra sin plikt i eftermiddag och rösta mot betänkandet.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Vi vet fortfarande alltför lite om de marina ekosystemen, och många områden, särskilt i djuphaven, är bara vita fläckar på våra kartor. Haven och oceanerna är emellertid en av århundradets största utmaningar och inte bara för att de förser oss med livsmedel och proteiner. Deras roll i klimatsystemet och därmed deras bidrag till mänsklighetens välfärd bör inte underskattas.

Exemplet med Stora Barriärrevet visar att marina ekosystem kan återbildas om de nödvändiga miljöskyddsåtgärderna vidtas. I de skyddade områdena av revet har fiskpopulationen ökat med mellan 30 och 75 procent på bara två år. Med tanke på att över 40 procent av världens befolkning bor mindre än 100 km från havet och därför skulle kunna drabbas av en flodvåg välkomnar jag verkligen planen att genomföra en gemensam EU-strategi för förebyggande av katastrofer för våra kustområden. Införandet av olika utsläppsgränser inom EU:s vatten strider emellertid mot den integrerade havspolitiken där målet är att ta hänsyn till alla faktorer. Vi måste vara konsekventa på detta område.

  Petru Constantin Luhan (PPE). – (RO) Betydelsen av den integrerade havspolitiken är odiskutabel mot bakgrund av att EU är världens främsta aktör på det maritima området och 40 procent av EU:s BNP produceras runt haven och kustområdena. När målen för denna politik genomförs måste särskild hänsyn tas till de särskilda regionala särdragen hos haven runt om i Europa. Varje havsområde är unikt och bör behandlas individuellt för att en hållbar balans med användarna ska uppnås.

Samtidigt måste vi se till att politiken får lämplig finansiering i samband med utsikterna för kommande programperiod. Därigenom kan man skapa ett nytt tillvägagångssätt som omfattar alla havsbäcken och syftar till att uppmuntra en optimal utveckling av alla maritima verksamheter på ett hållbart sätt. Det kommer vi att vinna mycket mer på samtidigt som vi minskar miljöpåverkan.

  Kriton Arsenis (S&D). – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Föredragandena och ledamöterna har talat ingående om innehållet i den integrerade havspolitiken. Jag vill inrikta mig på frågan om utsläppen från sjöfarten. Det kommer verkligen inte att bli någon lätt uppgift, men vi måste ta med utsläppen från sjöfarten i strategierna för att minska de totala utsläppen. För att det ska bli effektivt måste detta prioriteras i ett internationellt IMO-avtal. Om inget sådant avtal kan uppnås ska vi naturligtvis allvarligt överväga att anta regionala åtgärder på EU-nivå. Som Spyros Danellis sade kommer det inte att bli någon lätt uppgift, och om vi ska ha några möjligheter att lyckas måste vi följa luftfartsindustrins exempel.

Åtgärderna måste tillämpas med utgångspunkt från handelsfartygens anlöpshamn och vi måste bestämma hur vi ska beskatta utsläpp. Utsläppshandelssystemet har visat sig vara ganska komplicerat och ineffektivt. Vi måste hitta en enkel men effektiv lösning, kanske en koldioxidskatt eller andra hybridmetoder som är enkla och effektiva.

  Werner Kuhn (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill än en gång lyfta fram EU:s transportstrategi. Vårt mål är att flytta varorna från vägarna till havet och tillhandahålla effektiva och miljövänliga transportmedel. I vissa sjöfartsområden får vi emellertid inte sätta våra miljömål så högt som för svavelkontrollområdena i Östersjön och Nordsjön, för då kommer transportkostnaderna att stiga dramatiskt. Ville Itälä och Knut Fleckenstein har redan nämnt detta. Jag vill uppmana Máire Geoghegan-Quinn att mycket noga utvärdera den studie som håller på att genomföras. Vi vill inte flytta tillbaka transporten från havet till vägarna och vi vill ha rättvis konkurrens i norra Europa, i EU och i Medelhavsområdet. Det är ett av grundkraven.

När det gäller sjösäkerheten vill jag också säga att den bör spela en större roll i den integrerade havspolitiken beträffande hårt trafikerade segelleder och sund. Till exempel i Kadetrinne och i Bosporen, som en av mina kolleger har nämnt, bör det i framtiden vara obligatorisk lotsning. Där stora tankfartyg passerar och mycket riskabla laster transporteras skulle obligatorisk lotsning öka sjösäkerhetsnivån.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Sjöfarten och varvsindustrin bidrar i mycket hög grad till EU-ländernas ekonomiska välstånd och tillhandahåller värdefulla tjänster både till den europeiska och globala industrin och till konsumenterna.

Jag gratulerar Gesine Meissner till hennes betänkande. Jag vill betona vikten av ett havsområde utan gränser. Samtidigt uppmanar vi kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera och behålla små havshamnar, utvidga närsjöfartsnäten för att minimera transportavstånden på land, stödja forskning och innovation om fraktslag, godshantering och logistiklösningar i syfte att hitta lösningar som minskar transporttiden och hanteringskostnaderna, stödja utvecklingen av hamninfrastrukturen samt trygga intermodaliteten.

Med tonvikt på Svarta havets geostrategiska betydelse bör Europeiska rådet uppmana Europeiska kommissionen att utarbeta en EU-strategi för Svarta havet. Tyvärr har man hittills ägnat Svarta havet, som har geostrategisk betydelse för EU, alltför liten uppmärksamhet.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE). – (EN) Herr talman! Utarbetandet av en integrerad havspolitik har avgörande betydelse för den irländska, den europeiska och självfallet den globala ekonomin. För Irlands öbaserade ekonomi är sjötransporten en hörnsten i industrin.

Över 99 procent, jag upprepar 99 procent, sett till volymen av all irländsk handel sker via sjötransport. Man uppskattar att den irländska marina industribasen sysselsätter ca 8 000 personer, vilket ger över 1,5 miljarder euro inom ekonomin varje år.

Sektorn förbinder den irländska ekonomin med det övriga Europa och den övriga världen. Sektorn är strategiskt viktig för mitt land och för den irländska ekonomins återhämtning. Den snabba utvecklingen inom sjöfartssektorn kräver ett enhetligt förhållningssätt på EU-nivå, och tillväxten inom maritima verksamheter såsom sjötransport, utveckling, vattenbruk och turism - tillsammans med nya användningsområden av havet såsom undervattensteknik, havsbaserad förnybar energi och den blå biotekniken – ökar trycket på ett redan begränsat havsområde.

  Josefa Andrés Barea (S&D). – (ES) Herr talman! Den integrerade havspolitiken är en övergripande, regional och sektoriell politik, och fiske- och vattenbrukspolitiken måste vara en del av den på ett sätt som inte gör att dessa områden underordnas andra politikområden. Vi måste alla ta itu med de miljörelaterade och ekonomiska problem som drabbar samhället som helhet och fiskerisektorn i synnerhet. Vi måste satsa på ny teknik, fiskeredskap, artutveckling, ett havsekonomiskt program för att skapa fler och bättre arbetstillfällen, kvalitetsleveranser samt internationella förbindelser som syftar till att förebygga piratverksamhet och främja förvaltningen av ett hav som saknar gränser och inte har några hållbarhetsproblem, som i Islands fall.

Detta är vad som måste göras om vi avser att försöka få till stånd en integrerad havspolitik och om vi vill främja miljö och hållbarhet.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den integrerade havspolitiken har en horisontell roll eftersom den omfattar många olika aspekter, från miljön till marin och maritim forskning.

I den integrerade havspolitiken föreskrivs inte någon övervakning av gränserna till internationellt territorialvatten för att upptäcka illegalt fiske eller överskridande av gränser. Jag hoppas att denna aspekt kommer att beaktas inom ramen för de medel som öronmärkts för politikens genomförande, och att medlen ska bidra till att stärka kontrollen tack vare moderna övervakningssystem såsom tjänsterna för global övervakning för miljö och säkerhet (GMES).

Den horisontella aspekt som kännetecknar den integrerade sjötransporten kommer att garanteras - förhoppningsvis i det förestående finansieringspaketet – av EU:s budget och inte av fiskeresurserna som används för särskilda åtgärder. Jag är mycket tacksam till föredraganden för denna viktiga text, och jag hoppas att kommissionen och rådet kommer att tillmötesgå våra önskemål fullt ut.

  Talmannen. – Tack så mycket, Mario Pirillo. Jag har inte räknat in dina inledande kommentarer i din talartid, för det du sade är viktigt. Men jag kan försäkra dig om att alla vice talmännen anstränger sig mycket i detta avseende. Jag vill inbjuda dig att delta i en tävling tillsammans med mig. Vi ska dra parlamentsledamöternas namn ur en hatt och se vem som är bäst på att uttala dem. Hur som helst så sker det misstag ibland i stundens hetta och jag vill be dig om överseende.

  Inés Ayala Sender (S&D). – (ES) Herr talman! Tack för din generositet. Jag vill varmt gratulera Gesine Meissner till hennes utmärkta arbete och också till hennes förmåga att införliva kollegernas önskemål och ändringsförslag.

Jag är särskilt tacksam för två specifika ändringar. Den första är den där kommissionen uppmanas att förbättra sjömännens arbetsförhållanden och äntligen införliva Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om arbete till sjöss i unionslagstiftningen. I ändringen finns det också ett förslag om ett program för att godkänna och utbilda framför allt unga personer och personer från tredjeländer till sjömän.

Jag är också tacksam för den ändring där vi uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att genomföra ett program för att lokalisera och kartlägga förlista fartyg och arkeologiska lämningar, vilka är en del av unionens historiska och kulturella arv – jag kommer från Spanien, ett land med många arkeologiska lämningar utanför kusterna. Genom programmet ska man främja förståelsen för, och undersökningen av, det arkeologiska arvet under vattnet och bidra till att förhindra plundring så att det kan bevaras på ett bra sätt.

Jag anser att dessa två aspekter, förutom Gesine Meissners utmärkta förslag, kommer att spela en viktig roll för att skapa den nya medvetenhet om haven som EU behöver.

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. - (EN) Herr talman! Jag vet att Gesine Meissner i början av debatten uttryckte sin besvikelse över att så få ledamöter var närvarande här i kammaren. Jag anser att hon ska vara mycket nöjd med att 37 talare bidrog till debatten.

Vi har verkligen haft en mycket livlig debatt där det har lyfts fram nya idéer för att uppmuntra oss att sikta ännu högre när det gäller den havspolitik som vi bedriver. Vi måste hantera EU:s finanser när det gäller havsfrågor inom ramen för Europeiska kommissionens förslag till förordning om finansiering av den integrerade havspolitiken 2011, 2012 och 2013. Syftet med de föreslagna medlen, det vill säga 50 miljoner euro, är att fortsätta det arbete som bedrivits sedan 2007 för att undanröja politiska hinder och utnyttja synergier genom att samordna all politik som påverkar havet, till exempel transport, fiske, tull och havsmiljöskydd.

Kommissionen ser fram emot att arbeta tillsammans med parlamentet för att förordningen ska träda i kraft enligt tidsplanen, så att vi kan genomföra åtgärderna i den kommande integrerade havspolitiken. Övervakningen till sjöss är dessutom ett viktigt nytt initiativ som kommer att leda till stora förändringar när det gäller alla framtida åtgärder till sjöss från sjöfartsmyndigheternas sida, och som syftar till att en gemensam miljö för informationsutbyte för EU:s sjöbevakningsområde införs.

Kommissionens meddelande om detta initiativ publicerades så sent som i går. Det är kulmen på ett intensivt arbete som har lett fram till en färdplan i sex steg för att på kort tid uppnå den samordning av övervakningen till sjöss som verkade vara oerhört svår att uppnå för bara några månader sedan.

Jag övergår nu till ett antal specifika frågor som tagits upp. När det gäller svavelutsläpp är kommissionen fullt medveten om den oro som branschgrupper har uttryckt beträffande de följder som kan tänkas uppstå på grund av de nya bränslekvalitetsnormer för marina bränslen som IMO antog 2008. Därför har kommissionen krävt - och senare välkomnat – det IMO-avtal genom vilket nu utsläppen av svaveldioxider beräknas minska med upp till 90 procent, och – vilket är viktigast - utsläppen av sekundära partiklar med upp till 80 procent.

Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag för att anpassa EU-lagstiftningen till IMO-beslutet inom de närmaste månaderna. Förslaget kommer att följas av en utförlig rapport, som också kommer att omfatta resultaten från vår efterhandsutvärdering av IMO-beslutet samt eventuella åtgärder som kommissionen skulle kunna vidta för att mildra oönskade konsekvenser för sektorn.

Luis de Grandes Pascual tog upp frågan om havsbäckenen. EU är medvetet om de olika situationerna i havsbäckenen och håller på att utarbeta lämpliga strategier som ska skräddarsys efter varje havsbäckens särskilda behov.

Slutligen tog Anna Rosbach och andra upp frågan om en plan för att förebygga katastrofer. Europeiska sjösäkerhetsbyrån har ansvar för att övervaka säkerheten till havs. För närvarande har byrån inte rättsliga befogenheter att reglera när det gäller miljökatastrofer, men diskussioner pågår – inom ramen för att kommissionen ska förlänga eller förnya Europeiska sjösäkerhetsbyråns nuvarande mandat – om huruvida den ska få större befogenheter under de kommande åren. Parlamentet kommer naturligtvis att vara centralt engagerat i denna fråga.

Slutligen, i min egenskap av kommissionsledamot med ansvar för forskning, innovation och vetenskap, blev jag mycket glad över att höra flera ledamöter här i kammaren ta upp frågan om förhållandet mellan havspolitiken i allmänhet och mer specifikt den marina och maritima forskningspolitiken. Förra veckan anordnade det belgiska ordförandeskapet en mycket viktig konferens i Oostende för forskare inom detta område där denna fråga särskilt togs upp. Detta är en mycket viktig hörnsten i vår integrerade havspolitik.

Jag vill på nytt tacka Gesine Meissner för hennes omfattande och djupgående betänkande. Jag anser att vi nu kan fortsätta med genomförandet av alla framtida havsåtgärder med förnyad kraft och förnyat förtroende.

Tack – och jag ber tolkarna om ursäkt om jag har talat för fort.

  Gesine Meissner, föredragande. – (DE) Herr talman! Jag tycker att det är bra att du har räknat, Máire Geoghegan-Quinn. Jag visste inte hur många som hade talat, men 37 är verkligen mycket. Jag skulle vilja tacka alla som har deltagit i dagens debatt. Precis i början glömde jag även att tacka alla skuggföredragandena för deras arbete. Vi har verkligen arbetat mycket konstruktivt tillsammans och jag har verkligen uppskattat vårt samarbete. Jag har tagit upp många frågor i betänkandet, eftersom jag tycker att det är viktigt att ha en övertygande majoritet på detta viktiga område.

Många talare har i sina anföranden om olika ämnen understrukit att vi behöver gemensamma åtgärder inom forskning, planering, genomförande och kontroll av maritim verksamhet med hjälp av gemensam förvaltning, fysisk planering och övervakning. Det är det som betänkandet handlar om. Det är dock ett mycket varierat ämne.

Jag skulle nu vilja diskutera några av anförandena. Knut Fleckenstein tog upp problemet med svavelutsläpp. Vi har tagit med det i betänkandet eftersom det var viktigt för oss att se till att konkurrensen inte snedvrids. Samtidigt måste vi också se till att sjöfarten blir mer miljövänlig. Det som du sade om varvsindustrin, Knut Fleckenstein, är inte helt korrekt. Det stämmer inte att liberaler och konservativa inte vill ta med frågan. Det handlar helt enkelt om hur vi bör genomföra den, om vi bör upprätta en ny fond på EU-nivå för att reparera gamla fartyg eller om vi bör göra detta inom ramen för en strategi. Så lyder den nuvarande formuleringen.

Någon har även tagit upp den fråga som jag behandlade i mitt ändringsförslag, som jag lade fram för att inkludera handeln med utsläppsrätter i betänkandet. Det förkastades i utskottet med mycket liten marginal men jag tror att vi alla är övertygade om att vi måste fortsätta i den riktningen. Av det skälet hoppas jag på stöd inom dessa områden.

Jaromír Kohlíček! Dusadeatt det var svårt att koppla samman alla områden, men jag vet att det går. En grupp intressenter och företagspersoner från alla olika maritima områden träffas två gånger om året för att utbyta idéer. Det rör sig om framstående aktörer på EU-nivå och de värdesätter alla möjligheten att träffas.

Min sista punkt rör kommentaren om att det finns så många olika regioner. Jag har tagit upp öarnas situation i betänkandet och det stämmer inte att detta har strukits. Det enda område som inte omfattas av strategierna är Nordsjön. Jag bor närmast Nordsjön och ville därför nämna att vi, när vi talar om Svarta havet, Medelhavet och Donau, inte bör glömma bort Nordsjön.

Slutligen vill jag särskilt tacka för kommentaren om att vi bör ta moraliskt ansvar för havet och för kommande generationer. Därför har jag valt rubriken ”Vi behöver en ny medvetenhet om havet”. Om vi fortsätter att arbeta på detta kommer vi att kunna åstadkomma en hel del.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja ta upp en ordningsfråga. Jag vill tacka talmannen för att dagens debatt avslutas en kvart före omröstningen, eftersom detta är ett värdigt sätt att avsluta debatten. Det ger oss möjlighet att avsluta våra anföranden i lugn och ro och ger ledamöterna tid att komma in. I går fungerade saker och ting inte alls bra och planeringen var inte vad vi hade önskat. I dag är allting som det ska och jag hoppas att talmännen tar detta i beaktande i framtiden och avsätter tillräckligt med tid från det att debatten avslutas till det att omröstningen inleds.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Det är viktigt att EU ser till att skydda sina kuster. Det är också nödvändigt att gällande lagstiftning gör oljeborrning och oljeutvinning säkrare.

Europeiska sjösäkerhetsbyrån i Lissabon ger stöd och teknisk assistans när det gäller att utarbeta och tillämpa EU-lagstiftning om sjösäkerhet och sjöfartsskydd, samt föroreningar från fartyg.

I juni i år överlämnade jag ett skriftligt förslag till kommissionsledamöterna Günther Oettinger, Siim Kallas och Kristalina Georgieva om att utöka sjösäkerhetsbyråns mandat till att bygga upp mekanismer för att övervaka säkerheten på europeiska oljeplattformar i Nordsjön, Svarta havet och Medelhavet, och om att ge byrån ansvaret för att förhindra miljökatastrofer i samband med oljeborrningar. Förslaget gör det möjligt att skapa stordriftsfördelar i fråga om finansiella, mänskliga och tekniska resurser.

Jag välkomnar kommissionsledamöternas svar som visade att de var öppna för att se över sjösäkerhetsbyråns förordningar och att utöka byråns mandat till att ingripa vid föroreningar till havs. Jag uppmanar än en gång Europeiska kommissionen att utöka sjösäkerhetsbyråns mandat för att skydda våra kuster.

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. – (ET) Herr talman, mina damer och herrar! Som ni alla vet har Internationella sjöfartsorganisationen enligt bilaga VI till Marpol infört olika krav när det gäller mängden svavel i olika regioner. Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen har utnämnts till svavelkontrollområden och det har införts strängare krav på dessa regioner att väsentligt minska sina föroreningar. Från och med 2015 får man i dessa regioner endast använda marina bränslen om svavelhalten inte överstiger 0,1 procent. I andra regioner får svavelhalten från och med 2020 inte överstiga 0,5 procent. Frågan behandlades även vid Internationella sjöfartskonferensen i Tallinn, i mitt hemland, den 24 september. Att EU utarbetar sina egna krav är inte någon lösning, anser jag, eftersom de inte gäller för tredjeländer. Det innebär att vi skulle utsätta oss själva för ojämlik konkurrens i sjöfartssektorn. Situationen måste lösas internationellt så att det införs verkliga krav som gäller all sjöfart i Östersjön, inte bara fartyg från EU:s medlemsstater. Om vi inför orimliga normer innebär det dessutom bara att vi flyttar godstransporterna från havet tillbaka på vägarna, vilket är betydligt miljöfarligare och miljöovänligare. I den här frågan stöder jag därför de estniska och finska regeringarnas ståndpunkter, samt European Community Shipowners’ Association (ECSA) – Internationella sjöfartsorganisationens beslut bör ses över och det bör införas lika regler för alla EU:s regioner och för de fartyg som används där.

  Traian Ungureanu (PPE), skriftlig. – (EN) I egenskap av föredragande för EU-strategin för Svarta havet har jag tyvärr noterat att man i EU:s integrerade havspolitik nästan helt har ignorerat frågor som rör Svarta havet. Trots att Svarta havet fanns med i den integrerade havspolitiken 2007 tycks konkreta EU-åtgärder på området ha hamnat på efterkälken. Jag uppmanar Europeiska kommissionen att öka sina insatser för att utveckla strategin för Svarta havet inom den integrerade havspolitiken. Den integrerade havspolitiken är ett viktigt verktyg för att på ett enhetligt sätt tillvarata möjligheterna och ta itu med utmaningarna i EU:s havsområden i syfte att utveckla kustområdena. Jag är helt övertygad om att Svarta havet, som är ett hav som delvis ligger inom EU, och dess kuststater är i akut behov av att detta verktyg tillämpas på rätt sätt. Den integrerade havspolitikens internationella dimension är en viktig aspekt för att kunna genomföra verktyget i Svartahavsregionen som även består av sju länder som inte är medlemmar av EU. Europaparlamentet håller för närvarande på att utarbeta ett betänkande om en EU-strategi för Svarta havet. Jag hoppas att kommissionen kommer att följa detta initiativ och betrakta den kommande strategin som en viktig grund för att bättre kunna genomföra den integrerade havspolitiken i Svartahavsområdet.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.40 och återupptogs kl. 12.05.)

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman