FÖRSLAG TILL RESOLUTION
7.7.2008
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från
- –Michael Gahler, Maria Martens och Geoffrey Van Orden, för PPE‑DE‑gruppen
- –Josep Borrell Fontelles, Ana Maria Gomes, Alain Hutchinson, Glenys Kinnock och Pasqualina Napoletano, för PSE-gruppen
- –Fiona Hall, Sarah Ludford, Johan Van Hecke, Thierry Cornillet och Elizabeth Lynne, för ALDE-gruppen
- –Konrad Szymański, Adam Bielan, Hanna Foltyn-Kubicka, Ryszard Czarnecki, Mieczysław Edmund Janowski, Ewa Tomaszewska och Eoin Ryan, för UEN‑gruppen
- –Frithjof Schmidt, förVerts/ALE-gruppen
B6‑0347/2008
Europaparlamentets resolution om situationen i Zimbabwe
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Zimbabwe, särskilt resolutionen av den 24 april 2008,
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/135/GUSP av den 18 februari 2008 om förlängning av de restriktiva åtgärder mot Zimbabwe som infördes genom gemensam ståndpunkt 2004/161/GUSP, till och med februari 2009,
– med beaktande av rådets slutsatser om Zimbabwe, antagna den 26–27 maj och 29 april 2008,
– med beaktande av resolutionen om det kommande valet i Zimbabwe, som antogs av Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkens rättigheter (Afrikanska kommissionen) vid dess 43:e ordinära sammanträde i Ezulwini i Swaziland den 7‑22 maj 2008,
– med beaktande av rapporten från Panafrikanska parlamentets valobservatörsgrupp om samordnade val i Republiken Zimbabwe den 29 mars 2008,
– med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 19‑20 juni 2008, i vilka det bekräftas att EU är beredd att vidta ytterligare åtgärder mot dem som är ansvariga för våldet,
– med beaktande av det preliminära uttalandet av den 29 juni 2008 från Sydafrikanska utvecklingsgemenskapens (SADC) valobservatörsgrupp om presidentvalet och det parlamentariska fyllnadsvalet i Zimbabwe,
– med beaktande av preliminära uttalandet av den 30 juni 2008 från Panafrikanska parlamentets valobservatörsgrupp om presidentvalet och det parlamentariska fyllnadsvalet i Zimbabwe,
– med beaktande av det preliminära uttalandet av den 29 juni 2008 från Afrikanska unionens valobservatörsgrupp i Zimbabwe,
– med beaktande av resolutionen om Zimbabwe antagen vid Afrikanska unionens 11:e toppmöte i Sharm el-Sheikh den 30 juni–1 juli 2008,
– med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Presidentvalet ägde rum den 27 juni 2008 trots att kandidaten Morgan Tsvangirai dragit sig ur till följd av det upptrappade våldet och begränsningar av oppositionspartiets och dess anhängares verksamhet.
B. Övervakare från SADC, Panafrikanska parlamentet och Afrikanska unionen uppgav att valet undergrävdes av våld, inte uppfyllde AU:s och SADC:s standarder och inte återspeglade folkets vilja.
C. Den 29 mars 2008 hölls det val till Zimbabwes parlament och senat samt presidentval och lokala val.
D. Enligt de officiella valresultat som tillkännagavs av Zimbabwes valmyndighet erhöll oppositionspartiet MDC majoriteten av platserna i parlamentet, och Morgan Tsvangirai fick 47,9 % och Robert Mugabe 43,2 % av rösterna i presidentvalet.
E. Resultatet av presidentvalet fördröjdes med flera veckor. Detta har undergrävt förtroendet för och öppenheten i valprocessen.
F. Robert Mugabe förklarade före valet att oppositionspartiet Movement for Democratic Change (MDC) aldrig kommer att regera i Zimbabwe och att han är beredd på att kämpa för att hindra partiet från att överta makten.
G. Under tiden före andra omgången av presidentvalet utsattes oppositionsaktivister och anhängare av oppositionen för våld, tortyr, hotelser och godtyckliga anhållanden från statens sida. Enligt MDC dödades minst 86 av partiets anhängare och 200 000 fördrevs från sina hem.
H. Under valkampanjen greps Morgan Tsvangirai flera gånger, han förföljdes av väpnade soldater och tvingades söka skydd på nederländska ambassaden i Harare.
I. MDC:s generalsekreterare Tendai Biti greps den 12 juni 2008 och anklagades för samhällsomstörtande verksamhet och förräderi.
J. De statliga medierna förbjöd MDC:s valreklam och motverkade på detta sätt en fri och rättvis valkampanj. Våldsamma anhängare av ZANU-PF hindrade MDC från att hålla sitt planerade möte den 22 juni 2008 i Harare.
K. Den 24 juni 2008 uppgav ANC:s president Jacob Zuma att situationen i Zimbabwe var ”utom kontroll”, och efterlyste snabba insatser av FN och SADC.
L. FN:s säkerhetsråd har slutligen enhälligt fördömt den våldskampanj som drivits av Zimbabwes regering, men dock inte lyckats förklara detta val ogiltigt på grund av motstånd från Sydafrika.
M. Journalister har trakasserats och hotats och utländska journalister har inte fått resa in i landet.
N. Polisen har godtyckligt gripit civilrättsaktivister, även medlemmar av medborgargrupper med kyrklig anknytning i Harare och ett antal frivilligorganisationer och biståndsorgan har varit tvungna att ställa in sin verksamhet.
O. President Mbekis ”tysta diplomati” under åren har tyvärr inte gett några synliga resultat när det gäller den politiska situationen i Zimbabwe, och hans tydliga sympatier för Mugabe har slutligen lett till att oppositionen i landet vägrat att acceptera honom som medlare.
P. Krisen i Zimbabwe får negativa konsekvenser för grannländerna, särskilt i Sydafrika.
Q. Enligt en rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation och Världslivsmedelsprogrammet kommer uppskattningsvis två miljoner människor i Zimbabwe att drabbas av hungersnöd från och med nästa månad till och med september, och denna siffra kommer enligt uppskattningarna att öka till 5,1 miljoner under tiden januari–mars 2009.
R. Ett av tio barn i Zimbabwe dör innan det fyller fem år och den förväntade livslängden är 37 år för män och 34 år för kvinnor.
1. Europaparlamentet understryker att valet den 27 juni inte kan betraktas som legitimt och välkomnar EU:s ordförandeskaps uttalande av den 28 juni, i vilket denna ståndpunkt tydligt framhävs.
2. Europaparlamentet fördömer med kraft den regeringsstödda våldskampanj som förts mot den politiska oppositionen före den andra omgången av presidentvalet, vilket ledde till att oppositionsaktivister och anhängare av oppositionen samt människorättsaktivister dödades, godtyckligt arresterades och trakasserades.
3. Europaparlamentet anser att våldskampanjen, hoten och trakasserierna mot oppositionen ledde till att fria och rättvisa presidentval inte kunde genomföras i Zimbabwe, något som i omfattande grad erkänts av det internationella samfundet, inbegripet afrikanska valobservatörer och afrikanska ledare.
4. Europaparlamentet välkomnar uttalandet av ordföranden för FN:s säkerhetsråd i vilket genomförandet av presidentvalet i Zimbabwe fördöms.
5. Europaparlamentet uppmanar samtliga afrikanska länder och hela det internationella samfundet att vägra erkänna Mugaberegimen.
6. Europaparlamentet uppmanar AU, SADC och FN att stödja en medlingsprocess som omfattar alla parter, som inbegriper en tydlig tidsplan för förhandlingar och som gör det möjligt att på basis av fria och rättvisa val få till stånd en snabb och positiv lösning på krisen i Zimbabwe.
7. Europaparlamentet betonar att andra externa medlare än president Mbeki måste engageras om medlingsinsatserna ska kunna leda till en meningsfull och produktiv nationell dialog, och att den interna dialogen inte bör begränsas till att omfatta två politiska partier, utan snarare inbegripa andra aktörer i det civila samhället, såsom frivilligorganisationer, kyrkor och fackföreningar.
8. Europaparlamentet efterlyser en framförhandlad lösning på den nuvarande krisen som leder till att det inrättas en övergångsförvaltning med mandat att sätta stopp för det statligt stödda våldet, demobilisera miliserna, upphäva repressiv lagstiftning, lösa den humanitära krisen, stabilisera ekonomin, inleda en översyn av konstitutionen där alla parter deltar och återinrätta Zimbabwes valkommission, i syfte att skapa förhållanden som gör det möjligt att inom en nära framtid hålla fria och rättvisa presidentval under AU:s och FN:s beskydd.
9. Europaparlamentet uppmanar FN att göra en fullständig och oberoende undersökning av de kränkningar av mänskliga rättigheter som förekom, och insisterar på att de ansvariga måste ställas inför en behörig och oberoende domstol.
10. Europaparlamentet understryker behovet av rehabilitering av de drabbade och efterlyser rättsliga övergångsåtgärder, vilka inbegriper inrättandet av en kommission för sanning och försoning.
11. Europaparlamentet välkomnar att många afrikanska länder samt en omfattande grupp av högt respekterade afrikanska personer, såsom Nelson Mandela, Desmond Tutu och Kofi Annan, har fördömt situationen i Zimbabwe, och uppmanar dem att konkret ingå ett åtagande till förmån för en politisk och demokratisk lösning
12. Europaparlamentet stöder Botswana som begärt att Zimbabwe ska uteslutas ur afrikanska forum fram till dess att fria och rättvisa val har hållits.
13. Europaparlamentet uppmanar Sydafrika att inta en ledande ställning i SADC-regionen med hänsyn till Zimbabwes framtid, och beklagar djupt att Sydafrika i FN:s säkerhetsråd vägrat förklara detta val ogiltigt.
14. Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att skärpa de diplomatiska påtryckningarna mot Mugabes regim för att få regimen att omedelbart stoppa allt våld och att ge parlamentet, som valdes i vederbörlig ordning för tre månader sedan, rätt att sammanträda.
15. Europaparlamentet uppmanar rådet att skärpa och utvidga de riktade sanktionerna mot medlemmar av Mugabes regim och andra ansvariga för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, om medlingsförsöken inte accepteras och våldet från statens sida inte upphör, samt att yrka på att sanktioner antas på FN-nivå, inbegripet ett vapenembargo och en omfattande frysning av hela regeringens tillgångar och tillgångar som innehas av det regerande partiets ledning. Parlamentet betonar att sanktionerna måste verkställas strikt och samordnas med det bredare internationella samfundet för att garantera att de blir effektiva och att de inte kringgås.
16. Europaparlamentet betonar att sådana tvångsåtgärder bör innebära att man namnger och pekar ut de affärsmän som finansierar den repressiva ZANU-PF-regimen. Detta bör även inbegripa att man återkallar deras rätt att bosätta sig i Europa och nekar deras familjemedlemmar rätt till arbete och tillträde till utbildningsinstitutioner. Aktieägare bör även informeras om vilka internationella banker som fungerar som kanaler för inkomster från korruption eller beviljar lån och gör investeringar, såsom Barclays Bank, Standard Chartered m.fl. Parlamentet uppmanar andra europeiska och internationella bolag att se över all verksamhet som ger regimen tillgång till hårdvaluta. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang Tescos and Giesecke & Devrients beslut att upphöra med verksamheten i Zimbabwe.
17. Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att inte bevilja visum till Mugabe, hans regering eller ledningen för ZANU-FP för något nationellt eller internationellt ändamål inom EU, eftersom de företräder en illegitim de facto-regim och därför inte kan åberopa några privilegier enligt relevanta internationella konventioner om diplomatiska friheter och privilegier.
18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, rådet och kommissionen att intensifiera de diplomatiska kontakterna med de afrikanska regeringarna, SADC och Afrikanska unionen samt med andra viktiga aktörer, även den kinesiska regeringen, i syfte att fastställa gemensamma ståndpunkter om krisen i Zimbabwe.
19. Europaparlamentet uppmanar Kina och Libyen att inte längre stödja Mugabes regim.
20. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att särskilt vända sig till Sydafrika, som innehar en central roll i regionen, för att uttrycka vår djupa oro över att inga konkreta medlingsresultat uppnåtts under de senaste åren när det gäller krisen i Zimbabwe och betona att krisens effekter på grannländerna, inbegripet Sydafrika, inte bör förbises i regionen samt för att förtydliga att ett fortsatt politiskt och ekonomiskt stöd till Mugaberegimen kan få negativa återverkningar på förbindelserna mellan EU och Sydafrika.
21. Europaparlamentet uppmanar rådet att verka för effektiva och konkreta internationella konfliktförebyggande åtgärder och åtgärder för att mildra konsekvenserna av konflikten, vid behov med stöd av ett snabbt utnyttjande av Afrikanska unionens och FN:s fredsstyrkor.
22. Europaparlamentet yrkar på ett omedelbart frigivande av alla personer som gripits av endast politiska skäl.
23. Europaparlamentet konstaterar att den politiska krisen får förödande konsekvenser för befolkningen i Zimbabwe, och uppmanar Mugabes regering att upphäva alla begränsningar som införts mot humanitära biståndsorganisationer och att se till att humanitärt bistånd kan förmedlas i enlighet med principer om bygger på mänsklighet, neutralitet, opartiskhet och oberoende.
24. Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes regering att omgående avväpna och demobilisera ungdomsmiliser och krigsveteraner och att väcka åtal mot personer som har gjort sig skyldiga till kränkningar av mänskliga rättigheter.
25. Europaparlamentet fördömer det agerande som ledde till att en FN-tjänsteman för mänskliga rättigheter utvisades ur Zimbabwe en vecka före det planerade valet, och uppmanar regeringen att garantera obehindrat tillträde för FN-anställda.
Europaparlamentet uppmanar de sydafrikanska myndigheterna att sätta stopp för fördrivningen av flyktingar från Zimbabwe, och att bevilja dem tillfälligt uppehållstillstånd tills de kan återvända under säkra förhållanden.
27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka stödet till människorättsaktivister, och att snabbt reagera på ytterligare humanitära behov som orsakas av den politiska krisen, i synnerhet när det gäller internt fördrivna personers behov och säkerhet.
28. Europaparlamentet oroar sig över att antalet zimbabwier som kommer att ta sig över gränsen under de närmaste veckorna enligt uppskattningar kommer att öka med mellan 10 och 40 procent. Parlamentet konstaterar att särskilt barn kommer att vara väldigt utsatta blanda dessa migranter. De riskerar att utsättas för övergrepp och kan tvingas att utföra farliga arbeten, såsom gruvarbete, hantering av jordbruksmaskiner eller sexarbete för att kunna överleva.
29. Europaparlamentet uppmanar EU att ställa in allt bistånd som distribueras via de aktuella myndigheterna i Zimbabwe, och att i stället kanalisera det genom nationella och internationella oberoende frivilligorganisationer.
30. Europaparlamentet insisterar på att det zimbabwiska folkets önskan om demokrati ska respekteras. Parlamentet uppmanar alla som vill delta i Zimbabwes framtid att samarbeta med de demokratiska rörelserna.
31. Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes regering att som part i SADC-avtalet och SADC:s protokoll, grundfördraget för Afrikanska unionen, den Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter och det nya partnerskapet för Afrikas utveckling (NEPAD), leva upp till sina åtaganden när det gäller respekt för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och rättstatsprincipen.
32. Uppmanar personer med goda avsikter inom regimens strukturer och ZANU-PF att ta avstånd från de antidemokratiska krafterna och att engagera sig i ett samarbete med MDC för att få till stånd en snabb förändring innan det är för sent.
33. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, G8-ländernas regeringar, regeringarna och parlamenten i Zimbabwe och Sydafrika, Brittiska samväldets generalsekreterare, FN:s generalsekreterare, ordförandena för Afrikanska unionens kommission och råd, det panafrikanska parlamentet och SADC:s generalsekreterare och regeringar samt dess parlamentariska forum.