Förfarande : 2006/2205(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0066/2007

Ingivna texter :

A6-0066/2007

Debatter :

PV 28/03/2007 - 17
CRE 28/03/2007 - 17

Omröstningar :

PV 29/03/2007 - 8.11
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0098

BETÄNKANDE     
PDF 494kWORD 579k
14 mars 2007
PE 382.623v02-00 A6-0066/2007

om framtiden för Europeiska unionens egna medel

(2006/2205(INI))

Budgetutskottet

Föredragande: Alain Lamassoure

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 BILAGOR TILL MOTIVERINGEN
 WORKING DOCUMENT NR. 1 ON THE EUROPEAN COMMUNITIES OWN RESOURCES
 WORKING DOCUMENT NR. 2 ON THE EUROPEAN COMMUNITIES OWN RESOURCES
 WORKING DOCUMENT NR. 3 ON THE EUROPEAN COMMUNITIES OWN RESOURCES
 ARBETSDOKUMENT nr 4 OM FRAMTIDEN FÖR EUROPEISKA UNIONENS EGNA MEDEL
 ARBETSDOKUMENT nr 5 OM FRAMTIDEN FÖR EUROPEISKA UNIONENS EGNA MEDEL
 YTTRANDE från budgetkontrollutskottet
 YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor
 YTTRANDE från utskottet för regional utveckling
 YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om framtiden för Europeiska unionens egna medel

(2006/2205(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 22 november 1990 om den framtida finansieringen av Europeiska gemenskapen(1) och av den 21 april 1994 om ett nytt system för egna medel för Europeiska unionen(2),

–   med beaktande av rådets beslut 94/728/EG, Euratom av den 31 oktober 1994 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(3),

–   med beaktande av kommissionens rapport av den 7 oktober 1998 om systemet för egna medel – Europeiska unionens inkomster (KOM(1998)0560 – C4-0579/1998),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 mars 1999 om behovet av att förändra och reformera Europeiska unionens system för egna medel(4),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 17 november 1999 om förslaget till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel (KOM(1999)0333)(5),

–   med beaktande av rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(6),

–   med beaktande av kommissionens rapport om hur systemet för egna medel fungerar(7) och kommissionens förslag till ett nytt beslut från rådet om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel, samt förslaget till rådets förordning om genomförandebestämmelser för korrigering av budgetobalanser(8) som lades fram den 14 juli 2004,

–   med beaktande av den studie som utarbetats för Europaparlamentets räkning, ”Egna medel: Utveckling av systemet i ett EU med 25 medlemmar”, som lades fram den 30 juni 2005(9),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 december 2005,

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådets beslut om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel och kommissionens arbetsdokument om beräkning, finansiering, betalning och införande i budgeten av den korrigering för budgetobalanser som tillämpas till förmån för Förenade kungariket (”den brittiska rabatten”) i enlighet med artiklarna 4 och 5 i rådets beslut 2006/…/EG, Euratom om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(10),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2006 om förslaget till rådets beslut om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(11),

–   med beaktande av den studie som utarbetats för Europaparlamentets räkning, ”EU Own Resources – Preliminary assessment of the scope for Membre States taxes supporting an EU wide tax system”, som lades fram i januari 2007(12),

–   med beaktande av budgetutskottets möten med ordförandena för de nationella parlamentens budgetutskott, som hölls den 16 juni 2005 och den 21 juni 2006,

–   med beaktande av svaren på de frågor om egna medel som budgetutskottet sände till alla budgetutskott i medlemsstaternas regeringar den 30 november 2005,

–   med beaktande av de formella och informella diskussioner mellan den ständiga föredraganden för egna medel och de berörda nationella parlamentsutskotten eller företrädare för dessa, som genomfördes på inbjudan av de nationella parlament som var intresserade av att diskutera denna fråga under 2006 och 2007,

–   med beaktande av de resultat som nåtts i arbetsgrupperna beträffande den framtida finansieringen av Europeiska unionen vid de gemensamma parlamentariska mötena den 8–9 maj 2006 och den 4–5 december 2006,

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(13), särskilt punkt 8, och förklaring nr 3 om översyn av budgetramen, som bifogats avtalet,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor, budgetkontrollutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för regional utveckling (A6-0066/2007), och av följande skäl:

A. Den första europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), som inrättades den 23 juli 1952, finansierades av ett verkligt system för egna medel, som grundades på en skatt som togs ut för varje ton producerat stål, som skulle betalas direkt av de kol- och stålproducerande företagen till EKSG:s budget.

B.  Enligt Romfördraget av den 25 mars 1957 skulle Europeiska ekonomiska gemenskapen endast finansieras av nationella bidrag under en övergångsperiod, som skulle följas av en övergång till ett system för egna medel.

C. Denna övergång genomfördes slutligen den 21–22 april 1970 när Europeiska rådet i Luxemburg enades om ett beslut för att upphöra med de nationella bidragen och införa ett nytt finansieringssystem som grundades på två verkliga egna medel – jordbruksskatter och tullar – som kompletterades av ett tredje medel som grundades på mervärdesskatt (moms).

D. Alla parlamentets ansträngningar(14) för att man skulle använda faktiska momsredovisningar för att fastställa vilken bedömningsgrund som skulle användas för momsmedlen (”redovisningsmetoden”) istället för den harmoniserade bas som beräknas genom att man tillämpar en genomsnittlig viktad sats på de totala nettoinkomsterna (”inkomstmetoden”) var förgäves, vilket innebar att momsmedlen förändrades från att ha varit ett verkligt eget medel med en stark direktkoppling till de europeiska medborgarna till att bli ett rent statistiskt verktyg för beräkning av medlemsstaternas bidrag.

E.  I ”Fontainebleau-avtalet”, som ingicks mellan stats- och regeringscheferna den 25-26 juni 1984, uppgavs det tydligt att utgiftspolitik i slutändan är huvudredskapet för att lösa frågan om budgetobalanser. Samtidigt inrättade Europeiska rådet den ”brittiska rabatten”, en korrigeringsmekanism för Förenade kungariket, enligt vilken det fastställdes att Förenade kungariket från och med 1985 skulle ersättas till 66 procent för skillnaden mellan dess andel av momsbetalningarna och dess andel av de utgifter som anslagits för året i fråga. Denna rabatt skulle finansieras av alla medlemsstater, med ett tak för Tysklands bidrag. Detta ledde till att Förenade kungariket åtnjöt en rabatt på sina årliga bidrag till EU:s budget, som uppgick till ett årligt genomsnitt 5,3 miljarder euro 2001-2004.

F.  Vid samma toppmöte enades även stats- och regeringscheferna om att ”de medlemsstater som skulle bära en budgetbörda som kunde anses vara orimlig till dess relativa välstånd” i princip och vid rätt tillfälle skulle vara berättigade till samma typ av rabatt.

G. Vid sitt möte i Bryssel den 11–13 februari 1988 fastställde Europeiska rådet ett tak för gemenskapens budget på 1,2 procent av BNP för betalningar och 1,3 procent för bemyndiganden och bekräftade att medlemsstaterna skulle få behålla 10 procent av inkomsterna från traditionella egna medel för att täcka sina uppbördskostnader.

H. Taket för egna medel ökades till 1,24 procent av EU:s BNI för betalningsbemyndiganden och 1,31 procent för åtagandebemyndiganden under 1993–1999 för en union med 15 medlemsstater och trots utvidgningen har det inte ändrats sedan dess.

I.   Det viktigaste av allt var att Europeiska rådet i Bryssel 1988 skapade ett fjärde ”extra” medel som grundades på BNP, och som skulle utnyttjas om och när de belopp som uppbars från moms och traditionella egna medel inte räckte till för att täcka gemenskapens finansiella åtaganden.

J.   Med tiden har detta medel blivit det grundläggande medlet i Europeiska unionens budget, och uppgår till ett beräknat belopp på 70 procent av inkomsterna för budgetåret 2007, medan momsmedlen uppgår till cirka 15 procent, vilket innebär att andelen traditionella medel (tullar och jordbruksskatter sammanräknat) har minskat till endast 15 procent av inkomsterna.

K. Det nu gällande beslutet om egna medel av den 29 september 2000 trädde i kraft den 1 mars 2002 och har följande huvudsakliga inslag: Ett tak för egna medel på 1,24 procent av EU:s BNI (eller 1,27 procent av BNP) i betalningsbemyndiganden och 1,31 procent av BNI (eller 1,335 procent av BNP) i åtagandebemyndiganden, ett bidrag till medlemsstaterna för deras kostnader för uppbörd av traditionella egna medel på 25 procent, en maximal momssats på 0,50 procent, en begränsning av medlemsstaternas beräkningsunderlag för mervärdesskatt på 50 procent av deras BNP (tak för momsberäkningsunderlaget) och en rabatt till förmån för en medlemsstat med undantag för några övriga medlemsstater när det gäller finansieringen av denna rabatt.

L.  Syftet med kommissionens senaste förslag, som lades fram 2006, är att genomföra besluten från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 december 2005 på området för egna medel, vilket främst karakteriseras av att ännu fler speciella arrangemang läggs till den redan befintliga förteckningen över undantag för vissa nettobetalande medlemsstater, såsom sänkta maximala momssatser eller en bruttominskning av deras årliga BNI-bidrag, vilket leder till att systemet blir ännu mer komplicerat och oförståeligt samt att det kortsiktiga tillvägagångssättet avseende budgetobalanser ytterligare främjas.

M. Europeiska rådet har även förnyat det beslut som fattades 2000 om att höja den uppbördspremie som medlemsstaterna får behålla från 10 procent till 25 procent av de traditionella egna medlen, trots det obestridliga faktum att denna procentsats inte står i rimlig proportion till medlemsstaternas verkliga uppbördskostnader och gynnar de medlemsstater som uppbär en stor andel i tullavgifter i förhållande till de som inte gör det, vilket innebär att detta snarare bör ses som ytterligare en form av rabatt.

N. Kommissionens förslag till ett nytt beslut om gemenskapens egna medel, som under tiden har godtagits av parlamentet(15), blockeras fortfarande i rådet av medlemsstaterna, som först var för förslaget men nu inte vill tillämpa det.

O. Parlamentet ser den omfattande översyn av EU:s inkomster och utgifter som skall genomföras 2008–2009 enligt det interninstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 som ett tillfälle – som inte får gå förlorat – att återgå till ett verkligt men rättvist system för egna medel enligt andan i Europeiska unionens grundfördrag.

P.  Föredraganden har sedan början av 2006 samrått med de nationella parlament som är intresserade av att diskutera denna fråga för att man skall kunna göra sitt yttersta för att nå fram till en gemensam parlamentarisk grund för denna kommande översynsprocess.

Q. Hittills har dessa samråd endast bestått av diskussioner om parlamentsledamöters personliga åsikter, på grund av att de flesta nationella politiska partier och parlament ännu inte har haft tillfälle att inta en officiell ståndpunkt i frågan om egna medel.

R.  Dessa möten har emellertid gjort det möjligt för deltagarna att fastställa flera områden där det råder samförstånd och en allmänt delad målsättning för att finna ett sätt att arbeta tillsammans om den framtida finansieringen av EU.

S.  Under tiden har talmannen för den portugisiska nationalförsamlingen lagt fram ett förslag om att inom ramen för COSAC anordna en konferens med ordförandena för de nationella parlamentens och Europaparlamentets budget- och finansutskott, som endast skulle ägnas åt unionens egna medel, under det portugisiska ordförandeskapet under andra halvåret 2007.

Brister i det nuvarande finansieringssystemet

1.  Europaparlamentet påpekar att ett system där cirka 70 procent av unionens inkomster inte härrör från (text utgår) egna medel utan kommer direkt från de nationella budgetarna genom (text utgår) BNI-medel och 15 procent kommer från medel såsom en andel av momssatsen, som fastställs på ett sätt som innebär att de inte fullt ut kan anses vara ett egna EU-medel, strider mot bestämmelserna och andan i Romfördraget, Parlamentet erinrar om att Europeiska unionen genom sin existens har bidragit till större utbyte inom gemenskapen och en ökning av medlemsstaternas välstånd, och att det därför är legitimt att unionen förser sig med ett system för verkliga egna medel i stället för ett system som finansieras av nationella bidrag.

2.  Europaparlamentet medger att BNI-medlen är mindre synliga för medborgarna men är mer rättvisa när det gäller förhållandet mellan bidragen och den allmänna välståndsnivån.

3.  Europaparlamentet betonar att det är dessa ”medlemsavgifter” som är den direkta orsaken till den kortsiktiga debatten om ”nettobetalare” som inte tar hänsyn till fördelarna med Europeiska unionen i termer av fred, frihet, välstånd och säkerhet, oberoende av att konceptet ”nettobudgetbalanser” har allvarliga brister också i tekniska termer och inte medger något mer än rena närmevärden, och understryker att varken inkomstsidan (”Rotterdam-effekten”) eller utgiftssidan (”Luxemburg-effekten”) av nettobalanserna fullständigt avspeglar verkligheten.

4.  Europaparlamentet är djupt övertygat om att det nuvarande systemet för egna medel som grundas på medlemsstaternas bidrag både uppfattas som orättvis av den breda allmänheten och är odemokratiskt och inte bidrar till visa på åtagandet för europeisk integration. Parlamentet menar dessutom att ett sådant system gör att bidrag till Europeiska unionen uppfattas som en ytterligare pålaga på de nationella budgetarna och därför inte kommer att ge EU tillräcklig finansiering för alla dess politikområden på grund av de nuvarande budgetunderskotten, särskilt de i de större medlemsstaterna. Parlamentet ställer sig ytterst kritiskt till de möjligheter som skapas för enskilda medlemsstater att officiellt endast finansiera den politik som de har intressen i. Parlamentet befarar att detta kan vara början till ett urholkande av de värderingar som har kännetecknat Europeiska unionens framgångar under de senaste 50 åren.

5.  Europaparlamentet betonar att det nuvarande systemet, med dess fyra olika medel och dess många olika rabattmekanismer, antingen det är allmänna rabatter till förmån för en medlemsstat som den brittiska rabatten, eller särskilda rabatter såsom rabatter för finansiering av andra rabatter, är enormt komplicerat, saknar insyn och är fullständigt obegripligt för EU-medborgarna, och understryker att detta absolut inte bidrar till att uppfylla kravet på en direkt förbindelse mellan unionen och dess medborgare.

6.  Europaparlamentet konstaterar att kravet på enhällighet vid beslut om ”egna medel” och ”budgetramen” leder till att eventuella resultat av förhandlingar på dessa områden blir beroende av till och med de mest motsträviga medlemsstaternas välvilja och finansiella möjligheter, vare sig de är rika eller fattiga, och finner det inte förvånande att resultaten av detta ofta blir en besvikelse.

7.  Europaparlamentet betonar att enhällighetsregeln i skattefrågor ytterligare komplicerar systemet.

8.  Europaparlamentet anser att detta bristfälliga system beror på svagheterna i Europeiska rådets avtal om den nya budgetramen för åren 2007–2013 som ingicks vid toppmötet i Bryssel den 14–15 december 2005, och anser att det finansiella paket som man enades om, med dess många undantag på inkomstsidan och kompensationsgåvor till medlemsstaterna på utgiftssidan, är det tydligaste beviset på att det nuvarande systemet är fullständigt misslyckat. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att alla medlemsstater har enats om viktiga gemenskapsåtgärder, såsom Galileo eller de transeuropeiska näten, och satt upp ambitiösa mål, till exempel när det gäller målen från Göteborg och Lissabon eller millenniemålen, men ingen av dem vill finansiera dem nu.

9.  Europaparlamentet beklagar djupt att Europeiska rådet vid sitt möte i Bryssel 2005, i stället för att skapa ett enklare och öppnare system, gjorde det ännu mer komplicerat och svårbegripligt genom att i princip lämna Förenade kungarikets korrigering, den ”brittiska rabatten”, intakt och lägga till ytterligare undantag och korrigeringar som gynnar andra medlemsstater.

10. Europaparlamentet påpekar att gemenskapsbudgeten hade vunnit 0,2 procent av BNI per år under de senaste 13 åren om Edinburgh beslutet från 1992 om att fastställa ett tak för egna medel på 1,24 procent av BNI hade utnyttjats fullt ut, vilket motsvarar en ökning på cirka 240 miljarder euro. Parlamentet anser att denna finansiering, som antogs enhälligt av medlemsstaterna enligt ett förslag från det brittiska ordförandeskapet, är nödvändig för att Europeiska unionen skall kunna agera i linje med sina ökande befogenheter, i synnerhet uppfyllandet av Lissabonmålen (innovation, infrastrukturer och sysselsättning) eller det som avtalats i Maastricht, Amsterdam och Nicefördragen, för att inte tala om utkastet till konstitutionsfördrag och ett EU med 27 medlemsstater.

11. Europaparlamentet betonar att EU:s budget endast har ökat med 8,2 procent i reella termer sedan 1995, och att dess andel av BNI har minskat, medan de nationella budgetarna samtidigt har ökat med 23 procent i genomsnitt, dvs. tre gånger så mycket.

Första fasen av reformen: ett förbättrat system för nationella bidrag

12. Europaparlamentet medger att en reform av systemet för egna medel kommer att bli en känslig och svår fråga som skall genomföras tillsammans med medlemsstaternas parlament. Parlamentet uppmanar därför till en radikal strategi som kan genomföras i två faser, men som bör utgöra ett gemensamt beslut eftersom det invecklade gemenskapsförfarandet omöjliggör att två beslut fattas inom en relativt kort tidsrymd. Den första fasen bör leda till en förbättring av det nuvarande systemet för nationella bidrag, för vilket följande politiska principer bör tillämpas:

· Rättvisa mellan medlemsstaterna.

· Enkel presentation för såväl valda företrädare som medborgarna.

· Solidaritet och lika värde mellan medlemsstaterna.

· Utarbetande av en politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en översyn av utgifterna, något som redan korrekt har infogats i det interinstitutionella avtalet.

Rättvisa mellan medlemsstaterna

13. Europaparlamentet definierar ”rättvisa mellan medlemsstaterna” som att det inte skall finnas några budgetprivilegier för någon medlemsstat. Parlamentet medger att det kan vara svårt för vissa medlemsstater att gå med på att ge upp under lång tid förekommande specialarrangemangen på inkomstsidan och en viss utgiftsfördelning (som den gemensamma jordbrukspolitiken) kan motivera att en eventuell reform endast tillämpas gradvis (”utfasning av det gamla systemet”). Parlamentet vägrar emellertid att godta de under lång tid förekommande budgetprivilegierna som ett argument för att behålla ett system som när de nödvändiga reformerna väl är på gång inte längre kommer att vara försvarligt.

Enkel presentation

14. Europaparlamentet understryker vikten av att det förbättrade systemet skall presenteras på ett så enkelt sätt som möjligt så att det blir begripligt och tydligt för EU-medborgarna. Parlamentet beklagar djupt att beslut som påverkar alla EU-medborgares liv presenteras på ett fullständigt obegripligt sätt, såsom slutsatserna om EU:s finanser efter Europeiska rådets möte i Bryssel i december 2005.

Solidaritet och lika värde mellan medlemsstaterna

15. Europaparlamentet efterlyser ett system som garanterar principerna om solidaritet och lika värde mellan medlemsstaterna, och anser att dessa principer urholkas genom att man behåller privilegier till fördel för vissa, medan andra kompenseras genom förödmjukande köpslående bakom stängda dörrar vid Europeiska rådets möten. Parlamentet påminner om att drygt 20 av de 46 artiklar där utgifterna för den nya budgetrubriken 1b – Sammanhållning för tillväxt och sysselsättning fastställs i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel i december 2005, är ”tilläggsbestämmelser”, och att man frikostigt delar ut ”julklappar” till flera medlemsstater eller regioner(16).

Politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en översyn av utgifterna

16. Europaparlamentet är övertygat om att en politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en översyn av utgifterna är oundviklig och fullständigt rimlig, särskilt så länge som den logiska finansieringen av gemenskapens politikområden genom inkomster som härrör från de nationella budgetarna fortfarande är unionens vägledande princip.

Systemets provisoriska och övergångsmässiga karaktär

17. Europaparlamentet påpekar att alla förbättringar av det nuvarande systemet som ett första steg i den föreslagna tvåstegsstrategin måste betraktas som provisoriska och övergångsmässiga eftersom de stora bristerna i medlemsstaternas bidragssystem gör det politiskt ohållbart.

Rekommendationer för ett förbättrat system för de nationella bidragen

Schreyers förslag

18. Europaparlamentet påminner om att förslag för att förbättra det nuvarande finansieringssystemet redan har gjorts, till exempel de förslag som lades fram av kommissionsledamot Michaele Schreyer i juli 2004(17), enligt vilka

· alla medlemsstater, oavsett välståndsnivå, är berättigade till en rabatt som skall utlösas när medlemsstatens bidrag till EU-budgeten når ett tröskelvärde på 0,35 procent av BNI,

· återbetalningar skall ske i form av en rabatt på 66 procent av medlemsstaternas nettobidrag, och

· den totala maximala återbetalningen för alla rabatter skall sättas till ett tak på 7,5 miljarder euro per år.

19. Europaparlamentet medger att vissa aspekter i Schreyer-förslagen gick i rätt riktning, genom att de skulle ha gjort systemet något mer tydligt då åtminstone principen för ”rabatt på rabatten” avskaffades, och för att de skulle ha bidragit till att begränsa kompensationerna och korrigeringarna. Det mest positiva var att det endast hade formulerats som ett övergångssystem fram till 2014.

20. Europaparlamentet är emellertid övertygat om att det skulle vara ett dubbelt misstag att generalisera rabatten även om den åtföljs av ett tak för nettobudgetbalanserna, eftersom detta endast skulle förstärka systemets antieuropeiska karaktär och befästa det kortsiktiga tillvägagångssättet med en kvantifierbar ”juste retour” [bidragsbalans], och vidhåller att den enda möjliga lösningen är att avskaffa systemet för nettobalanser en gång för alla samtidigt som utgiftsmönstret reformeras. Parlamentet betonar att de europeiska utgifterna karaktäriseras av att deras mervärde grundas på principen om finansiell solidaritet.

Frågan om struktur- och sammanhållningsutgifterna

21. Europaparlamentet förkastar kategoriskt den idé som finns med i andra reformförslag om att undanta struktur- och sammanhållningsutgifterna från alla beräkningar i syfte att fastställa medlemsstaternas bidrag eller rabatter på dessa bidrag, eftersom ett sådant steg skulle medföra en differentiering mellan ”ädla” och ”tvivelaktiga” utgifter, och följaktligen öppna dörren för en Europeisk union ”à la carte”, där politikområdena till slut endast skulle finansieras av de medlemsstater som har intressen i dem.

Slutsats

22. Europaparlamentet noterar att Finland lade fram ett förslag i april 2004 om att ersätta det nuvarande systemet för finansieringen av Europeiska unionen och ersätta det med traditionella egna medel genom ett BNI-baserat system, där BNI-andelarna utgör beräkningsgrunden för medlemsstaternas bidrag till unionens egna medel, att avskaffa momsmedlen i dess nuvarande form eftersom det endast är en matematisk grund för beräkning av de nationella bidragen och gradvis dra in den brittiska rabatten till noll år 2013.

23. Parlamentet understryker att detta system skulle ha fördelen av att vara enkelt och tydligt och utgöra ett möjligt steg mot upprättande av ett verkligt system med egna medel för unionen och att alla medlemsstater som bidrar till den brittiska rabatten skulle vinna på detta, och även Förenade kungariket genom att momsmedlen avskaffades. Parlamentet betonar att detta inte innebär att moms inte kan utgöra en del av finansieringen av Europeiska unionen på sikt.

24. Europaparlamentet är medvetet om att en överenskommelse om ett nytt finansieringssystem i linje med det finländska förslaget endast är politiskt godtagbar inom ramen för en övergripande förhandlingsprocess som även omfattar utgifterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga det BNI-baserade system som beskrivs ovan när man lägger fram eventuella nya förslag om EU:s inkomster efter den översyn som föreskrivs i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

25. Europaparlamentet understryker att kopplingen mellan inkomster och utgifter bör ingå i överläggningarna om övergången till ett nytt system. Parlamentet avvisar varje försök att åternationalisera den gemensamma jordbrukspolitiken. För att garantera den stödnivå som fastslogs med Europeiska rådets beslut från oktober 2002 föreslås därför att möjligheten att stegvis införa processen med obligatorisk samfinansiering inom EU-15 bör utnyttjas.

26. Europaparlamentet förordar att den första fasen av reformen inleds direkt efter ratificeringen av avtalet är klar. Parlamentet menar att om man behåller systemet för nationella bidrag som sådant skulle det bli enklare, tydligare och stå helt i proportion till varje medlemsstats relativa välstånd. Parlamentet understryker dock att en sådan fas per definition blir tillfällig genom att dess enda syfte skulle vara att förbereda marken för införandet av ett verkligt system för egna medel.

Andra fasen av reformen: ett nytt system för egna medel

27. Europaparlamentet bekräftar sina tidigare ståndpunkter att målet för en reform av gemenskapens inkomster bör vara inrättandet av ett verkligt system för Europeiska unionens egna medel som ersätter de befintliga mekanismerna och påminner om att detta mål och besluten för att nå det inte alls är revolutionerande, utan att det enda syftet är att försöka återuppliva andan och bokstaven i grundfördragen.

28. Europaparlamentet betraktar följande principer, som har framkommit i alla kontakter med de nationella parlamenten, som hörnstenar för alla framtida system för egna medel:

· Full respekt för principen om medlemsstaternas skattemässiga suveränitet.

· Skatteneutralitet.

· Ingen ändring av EU-budgetens storlek.

· Progressiv övergång till det nya systemet.

· Fastställandet av en tydlig politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en reform av utgifterna.

Full respekt för medlemsstaternas skattemässiga suveränitet

29. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, i enlighet med fördraget och förslaget till konstitution, skall behålla sin skattemässiga suveränitet, men de kan dock under en begränsad tidsperiod, som när som helst kan hävas, ge unionen tillstånd att direkt utnyttja en viss del av en skatt, vilket är fallet med regionala eller lokala myndigheter i de flesta medlemsstaterna.

Skatteneutralitet

30. Europaparlamentet är övertygat om att det nya systemet vid i övrigt lika förhållanden varken får öka de totala offentliga utgifterna eller skattebördan för medborgarna. Parlamentet menar att om ett nytt system direkt skulle tillerkänna Europeiska unionen en skatt som till fullo eller delvis är synlig för alla medborgare måste en motsvarande minskning göras någon annanstans. Parlamentet föreslår att de nationella revisionsmyndigheterna och Europeiska revisionsrätten bör uppmanas att kontrollera och garantera att denna princip följs.

31. Europaparlamentet anser att man vid utarbetandet av ett nytt system för egna medel måste beakta medlemsstaternas ansträngningar för att samordna sin skattepolitik.

Ingen ändring av EU-budgetens storlek

32. Europaparlamentet anser att det för närvarande inte är nödvändigt att ändra det tak på 1,24 procent av BNI som redan tillåter ett ansenligt manöverutrymme. Parlamentet påminner om att ingen budget någonsin ens har kommit i närheten av detta tak som medlemsstaterna själva enades om 1992 under det brittiska ordförandeskapet, med betalningsbemyndiganden som nådde sin maximala nivå 1993 på 1,18 procent av BNP. Parlamentet understryker att även om en procentandel på 1,045 procent av BNI förutses i budgetramen för åren 2007–2013, antogs den första budgeten för denna period till en så låg nivå som 0,99 procent av BNI.

Progressiv övergång till det nya systemet

33. Europaparlamentet uppmanar till ett stegvist införande av det nya systemet med början 2014. Parlamentet är positivt till att tillåta en övergångsperiod för att garantera en smidig utfasning av det gamla finansieringssystemet med dess historiska speciella arrangemang.

Fastställandet av en tydlig politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en reform av utgifterna

34. Europaparlamentet påpekar att en reform av EU:s inkomster och en reform av strukturen för EU:s utgifter måste gå hand i hand enligt förklaring nr 3 i bilagan till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

35. Europaparlamentet noterar att ett system för egna medel som garanterar en tillräcklig automatisk inkomstökning i EU:s årliga budget kommer att förbättra det politiska klimatet för budgetbeslut, och beslutsfattarna skulle kunna koncentrera sig på nyckelprioriteringar som ger mervärde för EU istället för att förhandla om utgiftsnivåer.

36. Europaparlamentet välkomnar det initiativ som togs vid de gemensamma sammanträdena med Europaparlamentet och de nationella parlamenten om att inrätta en särskild arbetsgrupp för egna medel. Dialogen med de nationella parlamenten anses vara mycket viktig för att reformen av de egna medlen skall lyckas.

Möjliga alternativ för framtiden

37. Europaparlamentet upprepar att många under kontakter som man har haft med medlemsstaternas nationella parlament har ansett att tiden på kort sikt ännu inte är mogen för en verklig ny EU-skatt. Parlamentet understryker dock att detta inte innebär att det inte finns en möjlighet att medlemsstaterna vid införande av nya skatter beslutar att EU skall ha rätt att erhålla medel direkt från sådana nya skatter.

38. Europaparlamentet betonar att det i en andra fas är mycket viktigt att man undersöker inrättandet av ett nytt system för egna medel som grundas på en skatt som redan tas upp i medlemsstaterna, och tanken bakom detta är att denna skatt, delvis eller i sin helhet, skulle föras in direkt i EU:s budget som ett verkligt eget medel, vilket skulle leda till att en direkt koppling skapas mellan EU och EU:s skattebetalare. Parlamentet påpekar att detta även skulle bidra till ett tillnärmande av den nationella skattelagstiftningen. Parlamentet understryker att en sådan lösning endast skulle markera en återgång till den princip som fastställs i Romfördraget, varigenom EU:s utgifter skall finansieras av EU:s egna medel.

39. Europaparlamentet påminner om att de skattealternativ som i sin helhet eller delvis beaktas för detta ändamål under diskussionerna med de nationella parlamenten eller i kommissionens rapporter om reformen av systemet med egna medel omfattar följande:

· Moms.

· Punktskatt på motorbränsle för transporter och andra energiskatter.

· Punktskatt på tobak och alkohol.

· Skatt på företagsvinster.

40. Europaparlamentet konstaterar att andra möjliga vägar togs upp under diskussionerna i Europaparlamentet, exempelvis följande:

· Skatt på värdepappershandel.

· Skatt på transporter och telekommunikationstjänster.

· Inkomstskatt.

· Skatt på ränteinkomster.

· Vinsten från ECB (”seigniorage”)

· Miljöskatt.

· Skatt på valutatransaktioner.

· Skatt på sparande

· Skatt på finansiella transaktioner (så kallad Tobin-skatt)

41. Europaparlamentet anser att lämpligheten av ett nytt system för egna medel bör bedömas enligt följande kriterier.

· Tillräcklighet: Skulle inkomsterna vara tillräckliga för att täcka EU:s utgifter i det långa loppet?

· Stabilitet: Skulle systemet medföra stabila inkomster för EU-budgeten?

· Synlighet och enkelhet: Skulle det vara synligt och förståeligt för EU-medborgarna?

· Låga driftskostnader: Skulle systemet vara enkelt att administrera och skulle kostnaderna för att uppfylla systemets krav vara låga?

· Effektiv fördelning av medel: Skulle systemet leda till en effektiv fördelning av medel inom EU?

· Vertikal rättvisa: Skulle systemet innebära inkomstomfördelning?

· Horisontal rättvisa: Skulle det ha lika effekt på jämförbara skattebetalare inom EU?

· Rättvisa bidrag: Skulle detta medel öka inkomsterna från medlemsstaterna i förhållande till deras ekonomiska styrka?

42. Europaparlamentet önskar fortsätta att undersöka dessa alternativ i nära samarbete med de nationella parlamenten innan man fastställer sin slutliga ståndpunkt. Parlamentet ser det som en viktig prioritering att, eventuellt under det portugisiska ordförandeskapet, skapa ett gemensamt diskussionsunderlag med hänsyn till den kommande översynen av EU:s inkomster. Parlamentet kommer att göra allt som står i dess makt för att nå en ståndpunkt om framtiden för EU:s egna medel som kan stödjas av en majoritet av medlemsstaternas parlament.

43. Europaparlamentet betraktar denna resolution som en första men stabil grund att bygga vidare på för att hitta ett rättvisare och öppnare nytt system för att finansiering av Europeiska unionen. Parlamentet avser att diskutera och anta sin slutgiltiga ståndpunkt om ett nytt system för egna medel för Europeiska unionen i tid för beaktande i samband med arbetet med den genomgripande översynen av EU:s inkomster och utgifter i enlighet med Interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

o

o   o

44. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

ANNEX

Exceptions introduced by the European Council in December 2005 on the expenditure and income side of the budget, namely:

Earmarked for Projects:

· EUR 865 Mio. for the nuclear power plant Ignalina (LIT) and 375 Mio. for the nuclear power plant Bohunice (SLK)

· 200 Mio. for the peace process in Northern Ireland (UK)

Earmarked for Regions

· 879 Mio. for five Polish Objective 2 regions (EUR 107 per citizen)

· 140 Mio. for a Hungarian region (Közép-Magyarország)

· 200 Mio. for Prague

· "phasing-out" support for a Finnish Region and Madeira, which were originally "phasing-in" regions

· 100 Mio. for the Canary Islands

· 150 Mio. for Austrian border regions

· 75 Mio. for Bavaria

· 50 Mio. for Ceuta and Melilla (ES)

· 225 Mio. for eastern German Länder

· 136 Mio. for the most remote regions (EUR 35 per citizen)

· 150 Mio. for the Swedish regions in Objective "Competitiveness and Employment"

Special Funds for Member States

· absorption rate for Poland raised by 4%

· "phasing-in" support for Cyprus, despite never being Objective 1 region

· 2 000 Mio. for Spain, to be distributed freely among Structural Fund Objectives

· 1 400 Mio. for Italy (predefined distribution)100 Mio. for France (Objective: "Regional Competitiveness and Employment")

· 47 Mio. for Estonia (EUR 35 per citizen)

· 81 Mio. for Lithuania (EUR 35 per citizen)

· additional payments from rural development:

o 1 350 Mio. for Austria

o 20 Mio. for Luxemburg

o 460 Mio. for Finland

o 100 Mio. for France

o 500 Mio. for Ireland

o 820 Mio. for Sweden

o 500 Mio. for Italy

o 320 Mio. for Portugal

Special Conditions

· 50% increased support for the former exterior borders to ROM and BLG, compared to regular support for border regions

· private Co-Financing can be counted in for Structural Fund supported projects in new Member States (per capita GDP <85% of EU average) and eastern German Länder

· in the new Member States (<85%), VAT can be considered eligible cost for Structural Fund projects

Special Conditions in Legal Bases

· departing from "n+2" rule for new Member States (<85%) in 2007-2010

· building projects are eligible for support in the new Member States (EU10 + ROM, BLG)

· 20% of funds from the first pillar (Agriculture) can be used by each country for rural development, disregarding general rules such as co-financing

· special funds for rural development in Portugal (320 Mio.), without co-financing

Special Conditions for Financing the Budget

· rate-of-call for VAT own resources contribution is reduced by 25% for Austria

· rate-of-call for VAT own resources contribution is reduced by 50% for Germany

· rate-of-call for VAT own resources contribution is reduced by 66% for Sweden and the Netherlands

· Netherlands gets 4 230 Mio. (GNI 'own-resources')

· Sweden gets 1 050 Mio. (GNI 'own resources')

· the rebate for the UK is kept, reduced by certain phased-in payments for the new Member States.

(1)

EGT C 324, 24.12.1990, s. 243.

(2)

EGT C 128, 9.5.1994, s. 363.

(3)

EGT L 293, 12.11.1994, s. 9.

(4)

EGT C 175, 21.6.1999, s. 238.

(5)

EGT C 274 E, 28.9.1999, s. 39.

(6)

EGT L 253, 7.10.2000, s. 42.

(7)

KOM(2004)0505.

(8)

KOM(2004)0501.

(9)

Studie av Studiegruppen för europeisk politik (SEP), se även bilagan: Kommentarer avseende lämpligheten av eventuella egna EU-skatter som inkomstkälla, 30 augusti 2005.

(10)

KOM(2006)0099.

(11)

Antagna texter, P6_TA(2006)0292.

(12)

Studie som genomförts av Deloitte och Touche: Rapport, fas II – Preliminärt förslag, 12 januari 2007.

(13)

EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

(14)

T.ex. Cornelissen-betänkandet. Europaparlamentet 1985 ”Kan parlamentet tolerera det faktum att inkomster från moms i allt större utsträckning urvattnas till att bli ett nationellt bidrag efter att man varit tvungen att frångå principen om enhetlig moms och kan det acceptera att införandet av en enhetlig momsbas till sist reduceras till en statistisk beräkning?... Eller bör man göra allt som är möjligt i samband med beräkningen av momsbasen för att återuppliva systemet med gemenskapernas egna medel och gemenskapens ekonomiska självständighet vilken beror på detta?”

(15)

Antagna texter, P6_TA(2006)0292.

(16)

Se bilagan till resolutionen.

(17)

”Schreyer-rapporten”: KOM(2004)0505 och KOM(2004)0501 av den 14 juli 2004.


MOTIVERING

Föreliggande initiativbetänkande om framtiden för Europeiska unionens egna medel måste ses inom ramen för förberedelserna för en ”fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter och intäkter, inbegripet Förenade kungarikets rabatt”, som Europeiska rådet i Bryssel i december förra året uppmanade kommissionen att genomföra, för att lägga fram en rapport 2008–2009.

I sitt betänkande om det senaste förslaget för egna medel som lades fram av kommissionen tidigt 2006, vars syfte var att genomföra de relevanta beslut som fattats av Europeiska rådet i Bryssel, har föredraganden redan förklarat att de svaga punkterna i det nuvarande systemet för egna medel är grundläggande. Detta är orsaken till att föredraganden år 2006 inte ens försökte börja göra ändringar till bestämmelserna i kommissionens aktuella förslag, som endast gjorde det nuvarande systemet ännu mer ogenomträngligt, komplicerat, orättvist och antieuropeiskt.

Innehållet i detta initiativbetänkande grundas i hög grad på de möten som föredraganden har haft med nationella parlamentsledamöter sedan början av 1996. Vissa nationella parlament har valt att svara i skriftlig form på de frågor om egna medel som sändes till dem i november 2005, medan andra föredragit en mer personlig diskussion. Hittills har föredraganden inbjudits till de nationella parlamenten i nio medlemsstater. Oberoende av om dessa möten var av en mer formell (utskottsmöten) eller en mer informell karaktär (arbetsluncher) måste de åsikter som har uttryckts vid dessa tillfällen av de berörda nationella parlamentsledamöterna i detta skede betraktas som just personliga åsikter – hittills har varken några nationella parlament eller politiska partier tagit formell ställning i frågan om framtiden för unionens egna medel!

Dessa personliga möten och de livliga diskussioner som har hållits vid de multilaterala mötena (två gemensamma parlamentariska möten 2006 och budgetutskottets två möten med ordförandena för de nationella parlamentens budgetutskott 2005 och 2006) har likväl gjort att föredraganden har kunnat dra några inledande slutsatser om vad som kan, inte kan och kanske kan fungera i samband med eventuella framtida reformer av EU:s inkomster.

Ett möjligt samförstånd i en del inledande frågor har sakta men säkert växt fram, till exempel ett allmänt avvisande av tanken på en verklig EU-skatt eller en överföring av befogenheter på skatteområdet till EU-nivå. Å andra sidan har de allra flesta av de nationella kolleger som har uttryckt sina åsikter varit relativt öppna för att diskutera möjligheten att använda en del av en befintlig skatt för att finansiera Europeiska unionen, och funderade till och med öppet på ”lämpliga” skatter att börja med …

Mycket arbete återstår fortfarande för att nå fram till ett slutligt beslut om vilket alternativ som bäst skulle tjäna behovet av ett nytt, verkligt EU-system för nya medel, ett system som är rättvist, enkelt och tydligt. Föredraganden hoppas att ett gemensamt dokument kan utarbetas i nära samarbete med de nationella parlamenten under 2007, som kan utgöra grunden för de framtida beslut som måste fattas för att ta vara på de möjligheter som den kommande översynsprocessen ger.


BILAGOR TILL MOTIVERINGEN

WORKING DOCUMENT NR. 1 ON THE EUROPEAN COMMUNITIES OWN RESOURCES

27 January 2005

History of the European Community's revenue

Under the current system there are four main sources(1) of revenue for the European Community:

Customs duties are levied at external frontiers on imports under the common customs tariff. The Treaty of Rome had earmarked customs duties as the principal resource to be assigned to the EEC to finance its expenditure. ECSC customs duties have been included since 1988.

Agricultural levies were introduced under the common agricultural policy in 1962, are charged on trade in agricultural products with non-member countries and vary according to price levels on the world and European markets. Besides agricultural levies, there are also levies on the production and storage of sugar and isoglucose (unlike the levies on agricultural imports, they are internal to the Community).

Customs duties and agricultural levies were the first own resources and became known as traditional own resources (TOR) because they are revenue collected by virtue of Community policies rather than revenue obtained from the Member States as national contributions.

VAT own resources were introduced because the traditional own resources were not sufficient to finance the Community budget. Because of the need to harmonise the VAT base this complex resource did not come into use until 1980. It is obtained by applying a given rate to a base determined in a uniform manner.(2) Thus it is not a true own resource based on a tax levied nationally, but only a way to calculate a Member State's contribution.

The GNI-based own resource is obtained by applying a rate fixed each year under the budget procedure to a base representing the sum of the gross national products at market prices. It is calculated by reference to the difference between expenditure and the yield of the other own resources. It is the "key" resource, as it determines the cap on the VAT base, how the cost of the UK rebate is shared, and the ceiling on total resources under the financial perspective. The Edinburgh agreement of December 1992, which entered into force at the beginning of 1995, increased this overall ceiling from originally 1.14% to 1.27% of Europe's GNP.

The origins of own resources

1958 - 1970: Contributions from the Member States

Under the Treaty of Rome of 25 March 1957 the European Economic Community was to be financed by national contributions for a transitional period before changing over to a system of own resources(3). The principle was set down in Article 201 of the Treaty, which stated: "Without prejudice to other revenue, the budget shall be financed wholly from own resources."

In 1965 a first attempt to transfer customs duties and agricultural levies - the "natural" own resources deriving from Community policies (the customs union and the common agricultural policy) - failed in the face of French opposition. The ensuing "crisis" was resolved a year later by the famous Luxembourg compromise but the 1966 target date for the changeover to a system of financing that would guarantee the Community some measure of independence could not be kept. It was not until the Hague summit in 1969 that the Heads of State or Government, in an effort to revive the Community after some years of difficulty, finally took the decision to go ahead with the change.

1970: First own resources decision

On 21 April 1970 the Council adopted a decision assigning to the Communities own resources to cover all their expenditure. This decision marked the end of national contributions, through which the Member States had enjoyed some scope for controlling the policies undertaken by the Communities, and the beginning of an independent system of financing by "traditional" own resources (agricultural levies and customs duties) and a resource based on value added tax (VAT).

The 1970 decision on own resources set the Communities apart from other international organisations, which all rely for funding on contributions from their members.

1985: Second own resources decision - British rebate

In 1984 the Fontainebleau European Council decided to introduce a correction for the United Kingdom. This mechanism gives the United Kingdom a rebate equivalent to 0.66% of its net balance. The cost of financing the UK rebate is shared between the other Member States according to their share of GNP (except in the case of Germany, whose share is reduced by a third).

1988: Third own resources decision - Introduction of GNP based resource and overall ceiling

Since CAP spending remained unchanged and the revenues from TORs continued to decline, in 1988, the Brussels European Council introduced a new own resource based on the Member States' GNP. It also set up an overall ceiling of 1.14% percent of GNP to the total amount of own resources which could be called to finance the Community's spending.

1994: Fourth own resources decision - Deduction of collection costs for traditional own resources

Own resources are collected by the Member States on behalf of the Community. Therefore, the 1994 decision allowed for the Member States to retain 10% of the traditional own resources they collected in order to cover their collection costs.

2000: Fifth own resources decision(4) - "Equitable, transparent, cost-effective and simple"

In 1999, the Berlin European Council called on the Commission to prepare a new own resources decision which should provide the Union with adequate means for the period 2000-2006 while at the same time adhering to strict budgetary discipline. The new system should be “equitable, transparent, cost-effective and simple”, and based on criteria which express best the member States' ability to contribute to the financing of the Union.

This latest Own Resources Decision of 29 September 2000 has entered into force on 1 March 2002. The revision clause it contains calls on the Commission to undertake a general review of the own resources system before 2006 in the light of the effects of enlargement. The review is also to explore the possibility of modifying the structure of the own resources system by creating new autonomous resources and examining the correction of budgetary imbalances granted to the UK.

The main features of the system currently in force are:

Ø the own resources ceiling remains at 1.27% of the Union's GNP (=1.24% of GNI)(5);

Ø the allowance for the collection cost of own resources has risen from 10% to 25%;

Ø the maximum call-in rate of VAT was reduced to 0.75% in 2002 and 2003, and to 0.50% from 2004;

Ø the value added tax base of the Member States continues to be restricted to 50% of their GNP (capping of the VAT base);

Ø Germany, the Netherlands, Austria and Sweden pay only 1/4 of their normal share of the cost of the UK rebate. The remaining 3/4 are financed by the other 10 Member States;

Ø two technical adjustments were made to the UK rebate to offset the windfall effects arising from the increase in collection costs and pre-accession expenditure.

British rebate

The so-called British rebate was established by the Fontainebleau European Council in 1984, which stated in its conclusions:

Expenditure policy is ultimately the essential means of resolving the question of budgetary imbalances. However, it has been decided that any Member State sustaining a budgetary burden which is excessive in relation to its relative prosperity may benefit from a correction at the appropriate time.

The origin of the problem was the special situation of the United Kingdom which was characterised by two factors:

Ø a small agricultural sector resulting in very low Community agricultural spending in the UK

Ø a large contribution to the financing of the Community budget because of the large proportion of the country's GNP accounted for by the VAT base.

Under the current compensation mechanism, two thirds (66%) of the difference between the United Kingdom's percentage share of VAT payments and its percentage share of allocated Community expenditure, applied to total allocated expenditure, is refunded to the United Kingdom by way of a reduction in its VAT base.

Since 1985 the United Kingdom has thus been receiving a rebate on its yearly contribution to the budget, amounting to a yearly EUR 4,6 billion average over 1997-2003.

This rebate is financed jointly by all the other Member States in accordance with their respective percentage of VAT payments with Germany, the Netherlands, Austria and Sweden only paying a quarter of what their shares ought to be.

Despite the general approach the Fontainebleau Council took ("any Member state sustaining an excessive budgetary burden"), this correction mechanism has ever since applied only to the UK. Over the years, slowly but surely, it has become obvious that the presence of the UK rebate has noticeably reduced the desired correlation between the ability of each Member State to contribute to the EU budget and its own resources payments. In addition, the complexity of the correction mechanism has also considerably diminished the transparency of the whole own resources system.

Shares of the main own resources components

From the introduction of the GNP-based resource in 1988 until today the share of each individual component in the Community's revenue has undergone a dramatic change:

Type of

revenue

88

89

90

91

92

93

94

95

96

97

98

99

00

01

02

03

04*

05**

Agricultural duties and

sugar levies

6,2

5,2

4,0

4,4

3,3

2,9

3,1

2,6

2,2

2,4

2,3

2,5

2,3

2,1

1,5

1,5

1,2

1,5

Customs

duties

22,3

22,5

22,1

20,4

18,9

16,8

16,9

16,7

14,5

15,2

14,4

13,5

13,0

14,5

10,7

10,2

10,2

9,8

VAT

resource

57,2

57,3

59,1

55,8

58,0

52,5

50,4

52,2

41,8

42,5

39,2

35,9

38,1

32,7

23,6

23,5

14,4

14,0

GNI based

resource

10,6

9,8

0,2

13,3

13,9

25,2

26,8

18,9

29,0

33,4

41,4

43,2

42,3

37,5

48,7

55,5

73,4

73,8

Miscellaneous - Surplus from previous year

3,7

5,2

14,6

6,1

5,8

2,6

2,7

9,7

12,5

6,5

2,7

5,0

4,3

13,1

17,6

9,2

0,8

0,9

TOTAL %

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

*          based on Budget 2004

**        based on PDB 2005

Clearly, the GNI based resource has become overwhelmingly important while the share of traditional own resources has shown a trend to decline dramatically (accelerated by the fact that the percentage Member States were permitted to retain to compensate for their collection costs was raised from 10% to 25% with effect of 1 January 2001). VAT contributions have also declined due to the reforms limiting the VAT base of the Member States to 50% of their GNI.

With the introduction of the GNP resource and the reduction in the VAT call-up rate, Member States' contributions have become more closely correlated with national GNPs; this means improved equity(6) in gross budget contributions. While this development might lead to a closer correlation of the Member States' ability to contribute with their actual levels of contributions, at the same time, the decline of traditional own resources has resulted in a loss of financial autonomy for the European Union.

(1)

In addition, there are some small "specific resources" (results of measures taken by the Commission), such as taxes and contributions paid by staff, income from interest and guarantees, and other miscellaneous charges levied.

(2)

From 1988 to 1994 the base could not exceed 55% of the Member States' GNP. After 1995 the limit was lowered to 50% of GNP for Member States with a per capita GNP below 90% of the Community average. Between 1995 and 1999 the new limit was gradually extended to all the Member States. The maximum call-in rate of VAT was originally limited to 1% of the base. From 1986 this ceiling was raised to 1.4% to meet the costs of the Spanish and Portuguese enlargement. The 1994 own resources decision however, for reasons of equity, provided for a gradual return to the 1% limit between 1995 and 1999. In 2002 and 2003, the maximum rate was reduced to 0.75% , and from 2004 to 0.50%.

(3)

Own resources can be taken to mean a source of finance separate and independent of the Member States, some kind of tax revenue assigned once and for all to the Community to fund its budget and due to it by right without the need for any subsequent decision by the national authorities. The Member States, then, would be required to make payments available to the Community for its budget.

(4)

Council Decision 2000/597/EC, Euratom, of 29 September 2000 on the system of the European Communities' own resources, OJ L 253, 07.10.2000.

(5)

As from the year 2002, the concept of gross national product (GNP) has been replaced by the concept of gross national income (GNI) in the EU budgetary and own resources area. Thus, percentages for years before 2002 relate to the GNP, later ones to the GNI. For example: The EU expenditure ceiling of 1.27% of GNP corresponds to 1.24% of GNI using the new statistical approach.

(6)

In the sense of “proportionality of gross contributions to income across Member States”; it has to be noted, however, that under the current system perfect equity cannot be expected since the VAT resource will continue to yield revenues which will not be correlated with national income.


WORKING DOCUMENT NR. 2 ON THE EUROPEAN COMMUNITIES OWN RESOURCES

27 January 2005

The current Own Resources system - Problems and shortcomings

The net-payer debate

Traditional own resources are the only true own resources of the Union (although Member States tend to also regard them as national contributions). The lower their share becomes, the more the EU will depend on what is considered classical intergovernmental transfers. This, in turn, will almost automatically lead Member States to try and maximise concepts of the national benefit from the EU budget. The more it is generally felt that it is the Member States' money that is transferred to Brussels rather than the EU’s genuinely own resources, the more Member States will concentrate on what they get in return. This is why the concept of “budgetary balances”, the roles of “net payers” and “net receivers”, have become so important.

Budgetary balances

Nevertheless, it has to be pointed out that - although there is an established system of calculating Member States' budgetary balances(1) - this is merely an accounting exercise of the purely financial costs and benefits that each Member State derives from the Union. It does not take any account of many of the other benefits gained from EU policies such as those relating to the internal market and economic integration, not to mention political stability and security.

Bearing in mind these limitations, what do the budgetary balances actually show? They show the relation between the share of a Member State in total payments of the VAT-based and GNP/GNI-based own resources and its share in total EU operating expenditure (i.e. excluding administrative expenditure) allocated to the Member States.

The following table gives a picture of these "operational" budgetary balances (after deduction of the UK rebate) between 1997 and 2003:

Letter of the Six

As can be clearly seen, this division among the Member States between net-contributors and net-receivers, as little indication as it might give on the overall benefits of EU-membership, has not significantly changed over the last few years. It provides the context for the famous letter signed by six Heads of State - all net-contributors - after the European Council of Brussels on the future EU expenditure level:

We see in this context no room for a EU-budget near the current ceiling for own resources. Average expenditure during the next financial perspective should in our view be stabilised around current expenditure levels, and should not exceed 1.0% of GNI, including agriculture spending within the ceiling set by the European Council in October 2002. This would still allow for annual increases on the EU-budget well above growth rates of national budgets in most Member States, and permit a sufficient margin for policy-implementation in the enlarged Union.

With this letter the main net-contributors to the EU budget have made a strong statement which has become almost an official starting point for the negotiations on the new financial perspectives 2007-2013. In the meantime, the discussion has even gone so far as to imply that the figure of 1.0% of GNI, as mentioned in the letter, refers to commitment appropriations and not to payments as initially taken for granted.

Comparison EU budget - national budgets

Judging from the Letter of the Six it might seem as if the EU budget has gone totally out of control in the recent past. However, a closer look at the development of the EU budget over the last few years reveals that during the period 1996(2)-2002 the EU budget only increased by 8,2 % while the national budgets increased by an average of 22.9 %:

                                    Current prices, € million

 

1996

2002

Increase

B

112,371

131,281

16.8 %

DK

86,187

101,989

18.3 %

D

944,279

1,023,870

8.4 %

GR

48,170

66,266

37.6 %

E

210,036

276,507

31.6 %

F

678,048

812,935

19.9 %

IRL

22,802

43,070

88.9 %

I

516,521

599,804

16.1 %

L

6,515

9,909

52.1 %

NL

161,044

211,162

31.1 %

A

103,542

112,094

8.3 %

P

40,459

59,573

47.2 %

FIN

60,051

69,795

16.2 %

S

139,206

149,420

7.3 %

UK

403,057

675,191

67.5 %

TOTAL

3,532,288

4,342,866

22.9 %

 

1996

2002

Increase

EU budget

77,032

83,371

8.2%

This very modest increase is even more remarkable considering the fact that, in the meantime, the Union has become responsible for more and more policies. It has thus gained a great number of competencies while at the same time its financial resources have remained very limited.

Discrepancy between expenditure ceilings and actual expenditure

Not only has the EU budget grown much more slowly than the budgets of the Member States: Concerning payments(3), the EU budgets of the last few years have not only remained considerably under the maximum own resources ceiling of 1,27% of GNP/1,24% of GNI set by the Member States but also under the payment ceilings of the current financial perspective which range from a minimum of 1,07% of GNI in 2000 to a maximum of 1,11% of GNI for 2003 and 2004:

Payments in % of GNP/GNI(4)

Payments in % of GNP/GNI

1986

0.99

1996

1.14

1987

0.96

1997

1.12

1988

1.03

1998

1.08

1989

0.94

1999

1.03

1990

0.94

2000

0.99

1991

1.03

2001

0.92

1992

1.09

2002

0.93

1993

1.18

2003

0.96

1994

1.04

2004

0.98

1995

1.04

2005

1.00

This means that the EU has spent millions of euro less than, according to the decision of the Member States, it could have. Especially after the budgetary procedure for 2005, when the 1% threshold introduced by the Letter of the Six for the first time played such a prominent role, the question remains how the gap between the own resources ceiling of 1,24 % and the actual payment expenditure can be justified. What is the margin left for?

Criticism of Parliament's agreement to the financial perspectives with their rigid classification of expenditure and their rather inflexible heading ceilings, has always been countered by pointing out that at the same time the financial perspectives would guarantee the steady growth of expenditure necessary to finance new policies important to the European citizens. However, the real figures (see table above) indicate that this has not been the case.

Small margin for manoeuvre

Overall, the structure of EU-expenditure has remained more or less the same over the past few years. Despite all efforts to the contrary, agricultural expenditure still accounts for around 50% of the European Union's budget(5):

 

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004*

2005*

Share of agricultural spending in total EU expenditure

 

50,63%

 

48,08%

 

49,53%

 

48,61%

 

51,93%

 

51,11%

 

49,01%

 

46,91%

 

46,20%

* Budgets EU 25

The agriculture share in expenditure together with the structural funds payments leave very little room for manoeuvre for flexibility with regard to the financing of new policies or priorities.

For example, will the resources at hand truly allow for efforts towards reaching the Lisbon goals for growth, employment and competitiveness? Or even more general, will it be at all possible to finance the needs of 25 (or 27) Member States with regard to maintaining the acquis communautaire, enhancing cohesion and strengthening new neighbourhood policies?

Given this financial framework, can the Union fulfil the provisions of article 6, paragraph 4, of the Nice Treaty according to which "the Union shall provide itself with the means necessary to obtain its objectives and carry through its policies"?

Accordingly, in its proposals for the new financial perspectives, the Commission moves between two options: to give the Union the means to realise its objectives (Lisbon process) on the one hand and to consider threats of budgetary cuts expressed in the Letter of the Six after the European Council of Brussels on the other.

RAL

At the same time as the 1%-discussions have gained momentum, the RAL (outstanding commitments as a consequence of level of payments lower than level of commitments)(6) have kept increasing at a steady pace, in fact, much faster than the budgets.

The following table shows the evolution of overall RAL against the budget (Section III, 1996-2005, in EUR million):

In 1996, overall RAL represented only 56% of the budget, while in 2003 it had already increased to 107% of the budget. Since Headings 1 and 5, which together represent some 50% of the budget, are mainly composed of non-differentiated appropriations and have thus no RAL, the outstanding commitments concentrate in Headings 2, 3, 4 and 7.

Even considering the fact that there has always been some controversy as to which amount/percentage of RAL is "normal" and which is "abnormal", the general perception of RAL as "unspent appropriations" is undoubtedly a factor that will be raised in the coming discussions on the future of own resources.

Political responsibility

The current situation with the European Union's finances is also characterised by the fact that political responsibility for EU revenue and expenditure is split up among a number of independent key actors.

While it is the national parliaments which, in addition to their involvement in the own resources decisions per se, determine the Union's revenue via the tax policies of their countries, it is the European Parliament and Council which decide upon the Union's expenditure.

Here again, there is a splitting of responsibilities - which is anything but transparent - according to the nature of EU-expenditure being obligatory or non-obligatory. The difference between obligatory expenditure where Council has the last say and non-obligatory expenditure where it is up to Parliament to take the final decision may have historical reasons but is not logical anymore and makes the system even more obscure.

The European Council, on the other hand, more and more often takes decisions on new policies or new priorities with far-reaching financial consequences seemingly without giving too much thought to how the budgetary authority is going to make the necessary funds available within the tight framework of the headings of the financial perspective.

(1)

The method used by the Commission is based on the same principles as the method used for the calculation of the correction of budgetary imbalances in favour of the UK. This is the only method that has a degree of formal recognition, based on the June 1984 Fontainebleau agreement. Accordingly, traditional own resources being pure Community revenue are not included in the calculation of the balances. Instead, it is the allocation key of Member States' VAT-based and GNP/GNI-based payments which is used for the calculations.

(2)

1996 was the first year when the entire EU budget involved all 15 current Member States.

(3)

Of course, the same is true for commitments where the actual budget figures have never even come close to the ceiling established by the decision on the system of own resources of 1.31% of GNI and 1.24% in payment appropriations of GNI.

(4)

1986 to 2002 based on the outturn in payments. 2003 to 2005 based on the budget.

(5)

1997 to 2002 based on the outturn in payments. 2003 to 2005 based on the budget.

(6)

RAL, in the first place, thus are a direct and "normal" consequence of differentiated appropriations. However, besides this normal RAL, overall RAL as the total of outstanding commitments which remin to be Paik once the conditions for payment are fulfilled also contains potentially abnormal RAL and actually abnormal RAL. Per definitionem, potentially abnormal RAL are dormant commitments in respect of which no payment has been made for the last two financial years or old commitments that have been in the accounts for at least five financial years. In contrast, actually abnormal RAL is the sum of commitments recorded in the accounts which lack a legal or factual justification for payment.


WORKING DOCUMENT NR. 3 ON THE EUROPEAN COMMUNITIES OWN RESOURCES

27 January 2005

Scenarios for the future of the European Communities' own resources

The current Council Decision of 29 September 2000 on the system of the European Communities' own resources(1), in its Article 9, contains a revision clause according to which

The Commission shall undertake, before 1 January 2006, a general review of the own resources system, accompanied, if necessary, by appropriate proposals, in the light of all relevant factors, including the effects of enlargement on the financing of the budget, the possibility of modifying the structure of the own resources by creating new autonomous own resources and the correction of budgetary imbalances granted to the United Kingdom as well as the granting to Austria, Germany, the Netherlands and Sweden of the reduction pursuant to Article 5(1)(2).

In response to a request from the European Parliament and in agreement with Council, the Commission committed itself to present the above mentioned report on the functioning of the financing system at a much earlier date.

On 14 July 2004 it published its Report on the operation of the own resources system(3) together with a proposal for a new Council Decision on own resources, accompanied by a proposal for a Regulation on the implementing measures for the correction of budgetary imbalances(4).

What Parliament expected from a new own resources system it had already formulated in its amendments to the proposal of 1999, stating the need for the European Union

· to create a system that must be "simple and readily understood by the public"

· to base it on criteria that best express "the ability to contribute of the citizens of Europe" while, at the same time, avoiding "recourse to compensation mechanisms for purposes of revenue" but instead correcting imbalances "by reforming the structure of expenditure"

· to "move steadily away from dependence on transfers from Member States"

· to "correct those features of its existing own resources which generate confusion because of the derogations applicable to national contributions".

Generalised correction mechanism

The Commission's own resources proposal does not foresee the introduction of new sources of funding for the next financial perspective. The major change introduced by the proposal concerns the correction mechanism for Member States' excessive budgetary burdens acknowledged as a principle in Fontainebleau in 1984.

The Commission argues in favour of replacing the current system with a generalised correction mechanism (GCM). This proposal for a GCM is based on the fact that despite the very positive evolution of its relative prosperity it remains only the United Kingdom which receives a partial refund of its contribution, while other net contributors with similar or lesser prosperity do not.

The changes in the degree of prosperity enjoyed by EU net contributors since 1984 are outlined in the following table:

GNI per capita of net contributors
(EU
-15 average = 100)

 

2003

1984

United Kingdom

111.2

90.6

Denmark

111.1

104.0

Austria

109.8

--

Netherlands

106.6

95.0

Sweden

104.6

--

France

104.2

104.0

Germany

98.6

109.6

Italy

97.3

92.9

The main characteristics of the generalised correction mechanism applicable to any Member State are

Ø triggering if net contributions exceed 0,35% of a Member State's GNI (this threshold would represent the maximum accepted level of financial solidarity between Member States)

Ø refunding of contributions above this at a rate of 66% (the refund rate would be phased in for all Member States except the UK at the rate of 33%, 50%, 50% and 66%)

Ø limitation of the total refund volume to a maximum of EUR 7,5 billion a year, financed by all Member States based on their relative share of GNI.

In order to alleviate the impact of the introduction of the new system, the UK would receive, in addition to the ordinary correction, degressive top-up payments totalling EUR 5 billion over a four-year period ending in 2011.

The cost of the financial corrections entailed by the introduction of the 0,35% triggering threshold is estimated at max. EUR 7,5 billion for the period 2008-2013, comparable with what would be the overall cost of the current rebate mechanism under the future financial perspective.

The outcome of the system would be that the net balances of the largest net contributors would be at comparable levels, as shown below:

Estimated net budgetary balances (average 2008-2013)

 

in % of GNI

 

New correction mechanism

Current mechanism

No correction

United Kingdom

-0.51%

-0.25%

-0.62%

Netherlands

-0.48%

-0.56%

-0.55%

Germany

-0.48%

-0.54%

-0.52%

Sweden

-0.45%

-0.50%

-0.47%

Austria

-0.41%

-0.38%

-0.37%

Italy

-0.35%

-0.41%

-0.29%

France

-0.33%

-0.37%

-0.27%

Cyprus

-0.33%

-0.37%

-0.28%

Denmark

-0.25%

-0.31%

-0.20%

Finland

-0.19%

-0.25%

-0.14%

Spain

0.26%

0.23%

0.32%

Ireland

0.51%

0.47%

0.56%

Malta

1.10%

1.06%

1.16%

Belgium

1.27%

1.21%

1.32%

Slovenia

1.34%

1.31%

1.40%

Portugal

1.54%

1.50%

1.60%

Greece

2.20%

2.16%

2.25%

Hungary

3.09%

3.06%

3.15%

Czech Republic

3.21%

3.17%

3.26%

Slovakia

3.31%

3.27%

3.36%

Estonia

3.79%

3.76%

3.85%

Poland

3.80%

3.76%

3.85%

Lithuania

4.44%

4.41%

4.50%

Latvia

4.45%

4.40%

4.51%

Luxembourg

5.84%

5.80%

5.89%

Genuinely tax-based own resource as from 2014

As shown above, the Commission's new own resources proposal does not foresee the introduction of new sources of funding for the next financial perspectives but rather tries to update the national contribution shares via the generalised correction mechanism. Nevertheless, in its Report on the operation of the own resources system, the Commission argues in favour of introducing as from 2014 a genuine fiscal own resource.(5)

With this new tax based resource the Commission aims at "forging the link between citizens and the EU budget". It would increase understanding by citizens of the resources going to the EU budget and would make decision makers more accountable. The fiscal resource would be introduced progressively as a replacement to the current VAT resource, alongside a more limited GNI resource. Since it would thus replace existing resources it would be neutral in terms of the level of EU funding.

At the current stage of EU integration a fully tax-based system is considered not realistic by the Commission and is therefore not proposed.

The Commission's three options

The Commission's three main candidates as tax based own resource are

Ø a share of the tax rate on energy consumption, limited to motor fuel for road transport ("eco-tax") with consideration also being given to aviation fuel and related emissions as a possible future development to end the current tax exemption for jet fuel;

Ø a share of the national VAT rate, making the financing of the EU more understandable to citizens (EU and national VAT should appear as separate taxes on the invoices or receipts);

Ø a share of the corporate income tax as a longer term option.

By chosing any of these three options the concept of the EU as a Union of Member States and citizens would be transposed into the area of financing the EU budget. Strengthening the direct link of citizens to the budget would also help focussing expenditure debates on substance rather than on purely national budget net positions.

Feasibility of the Commission's options

As to the feasibility of the three options the following remarks can be made:

Option 1: Own resources system with fiscal resources related to energy consumption

The introduction of a fiscal resource based on road transport fuel would be technically possible in around 3 - 6 years. It would be relatively simple from an administrative point of view as the tax base is already harmonised at EU level by the new directive on energy taxation.(6)

EU rates below half of the minimum rates set by the directive would be enough to finance half of the EU budget.

Option 2: Own resources system with a fiscal VAT resource

The introduction of an EU VAT rate would be technically possible in around 6 years. Contrary to the current "statistical" VAT resource, it would create a clear direct link between the financing of the EU budget and the citizen and would increase awareness of the costs of the Union. Potential difficulties with this proposal are related to incomplete harmonisation of Member States' VAT systems mainly linked to zero-rated goods. If the effects of zero-rates could be neutralised, the EU rate would have the same impact on comparable consumers across the Union.

An EU rate of 1% would be enough to cover about half of the financing needs of the EU budget.

Option 3 - Own resources system with a fiscal resource based on corporate income

This alternative would take longest to implement, both from a political as well as from an administrative perspective. It would need a common consolidated tax base with a minimum tax rate instead of 25 separate national tax systems and a multiplicity of tax laws, conventions and practices.

Since revenue from corporate income taxes is significant (with total revenue in the EU currently representing on average 2,6% of total EU GNI), for the needs of the EU budget less than a quarter of that revenue would need to be assigned to the EU.

(1)

OJ L 253, 7.10.2000, p. 42

(2)

Article 5(1) restricts the financing share in the cost of the British rebate of Austria, Germany, the Netherlands and Sweden to one fourth of their normal share resulting from the calculation method.

(3)

COM(2004) 505 final

(4)

COM(2004) 501 final

(5)

This reflects in a single article (Art. 9) of the actual own resources proposal which reads: The Commission shall submit to the Council a proposal to modify the own resources structure by introducing a genuinely tax-based own resource to be operational from 1 January 2014.

(6)

Directive 2003/96/EC of 27.10.2003 of the Council restructuring the Community framework for the taxation of energy products and electricity (OJ L 283 of 31.10.2003).


ARBETSDOKUMENT nr 4 OM FRAMTIDEN FÖR EUROPEISKA UNIONENS EGNA MEDEL

8 November 2006

Utgångspunkt

Bakgrund

Parlamentets krav ...

I sitt yttrande(1) 1999 över det förslag från kommissionen som utgör grunden för det nuvarande systemet för egna medel, efterlyste parlamentet ett system för EU-inkomster som skulle vara

· enkelt och lättbegripligt för allmänheten,

· grundat på kriterier som på bästa sätt avspeglar förmågan att bidra samtidigt som kompensationsmekanismer i inkomstsyfte undviks,

· oberoende av överföringar från medlemsstater och

· fritt från de drag i det nuvarande systemet som skapar förvirring på grund av de undantag som tillämpas för nationella bidrag.

...och rådets svar

Rådets beslut(2) som slutligen antogs den 29 september 2000 och trädde i kraft den 1 mars 2002 motsvarade inte alls dessa krav. Med detta beslut kodifierades Förenade kungarikets rabatt och justeringarna för rabatterna för Österrike, Tyskland, Nederländerna och Sverige – i stället för att planera för en utfasning av den brittiska rabatten infördes en liknande mekanism för andra medlemsstater. Genom att öka andelen av traditionella egna medel som kan behållas för att täcka kostnaderna för uppbörd från 10 till 25 procent minskade de ”traditionella” medlens andel av unionens inkomster ytterligare.

Trots alla dessa arrangemang som parlamentet inte välkomnade innehöll dock rådets beslut vissa utsikter till en ”bättre” framtid i form av en detaljerad översynsbestämmelse.

”Schreyers förslag” från 2004

I juli 2004, i enlighet med artikel 9 i rådets beslut, lade kommissionen fram sin rapport om hur systemet för egna medel fungerar(3) samt förslag till ett nytt beslut om systemet för egna medel och för en förordning om genomförandebestämmelser för korrigering av budgetobalanser(4).

I sin rapport föreslog kommissionen att rådet skulle överväga att senast 2014 införa ett nytt finansieringssystem för EU som koncentreras på en huvudsaklig skattekälla baserad på energi, moms eller företagsvinster. Den skattebaserade källan skulle ersätta existerande medel och därmed vara neutral när det gäller nivån på EU:s finansiering.

Tre huvudförslag för skattebaserade medel föreslogs, nämligen en andel av

· skattesatsen på energiförbrukning, begränsat till motorbränsle för vägtransporter(5),

· den nationella momssatsen, vilket skulle göra finansieringen av EU mer begriplig för medborgarna(6),

· en skatt på företagsvinster(7).

Ett helt skattebaserat system ansågs inte vara realistiskt på denna nivå av EU-integration och föreslogs därför inte av kommissionen. Skattemedlen skulle införas stegvis som en ersättning av de nuvarande momsmedlen vid sidan av en mer begränsad BNI-källa.

När det gällde frågan om den brittiska rabatten föreslog kommissionen att den existerande korrigeringsmekanismen skulle anpassas så att den tillämpas för alla stora bidragsgivare, med garantier till dem som inte åtnjuter en sådan korrigering att kostnaden för dem inte skulle skjuta i höjden, genom att begränsa storleken på korrigeringen till ett maximalt belopp(8).

Föredraganden ansåg att kommissionens idéer var mycket intressanta och värda ett seriöst övervägande. Dock verkade medlemsstaterna inte intresserade av detta, och den nya kommissionen som tillträdde 2005 gjorde inga allvarliga försök att komma vidare med frågan. Naturligtvis berodde detta dödläge i stor utsträckning på de pågående överläggningarna om den nya fleråriga budgetramen och på att EU:s utgifter och inkomster inte kunde behandlas frikopplade från varandra.

Vid Europeiska rådets sammanträde i Bryssel i december 2005 kunde medlemsstaterna slutligen enas om en ny budgetram för 2007–2013; en överenskommelse om utgifterna som blev möjlig endast genom att på inkomstsidan göra omfattande eftergifter åt alla möjliga medlemsstater.

”Reformförslaget” från Europeiska rådets sammanträde i Bryssel 2005

Som en följd av detta leder kommissionens förslag från 2006, som syftar till att genomföra resultaten av Europeiska rådets slutsatser, till att finansieringen av EU:s budget verkligen inte blir mer utan i stället mindre transparent, så att inte ens rättviseprincipens tillämpning enkelt kan bedömas. Kraven på ett nytt system som Europaparlamentet antog i sitt ställningstagande 1999, är långt ifrån uppfyllda.

Enligt detta förslag skulle vissa medlemsstater 2007–2013 få dra fördel av sänkta inbetalningar av momsmedel eller bruttominskningar i sina årliga BNI-avgifter. Dessa bruttominskningar skulle finansieras av alla medlemsstater, inklusive de två medlemsstater som skulle få dessa förmåner.

Förslaget lämnar i princip korrigeringen för Förenade kungariket, den ”brittiska rabatten”, intakt, utom när det gäller utgifter i de nya medlemsstaterna (som kommer att undantas från de totala fördelade utgifterna vid beräkningen av korrigeringen för Förenade kungariket). Dock skall detta undantag inte gälla marknadsutgifter inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, d.v.s. de skall ingå i de totala fördelade utgifter som används som grund för att beräkna den brittiska rabatten.

Parlamentets ståndpunkt – Lamassourebetänkandet 2006

Eftersom detta senaste förslag från kommissionen inte alls motsvarar de kriterier som parlamentet fastställde i sin resolution 1999 och strider mot föredragandens egen övertygelse att det behövs en genomgripande reform inriktad på större enkelhet, rättvisa och insyn, har föredraganden i sitt betänkande som antogs den 4 juli 2006(9) begränsat sig till tillägg i texten, vilka betonar vikten av den kommande revideringsprocessen.

Ändringsförslagen har helt enkelt angett villkoren för översynen och parlamentets engagemang enligt det nya interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning. Särskilda arrangemang för vissa medlemsstater kanske inte kan undvikas i det nuvarande systemet. Dock är de allt annat än önskvärda och bör betraktas som ett nödvändigt ont fram till dess att ett nytt, verkligt rättvist, system har utarbetats i revideringsprocessen.

I sitt betänkande påpekade föredraganden också att resultaten från den dialog om de egna medlen som under en tid har förts mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet bör beaktas på lämpligt sätt i revideringsprocessen. Föredraganden avslutade med att meddela att han avsåg att under de kommande månaderna presentera resultaten av det arbete som de nationella parlamenten och Europaparlamentet tillsammans har genomfört i ett omfattande initiativbetänkande om framtiden för EU:s egna medel.

(1)

Resolution av den 11 mars 1999 om behovet av att modifiera och reformera Europeiska unionens system för egna medel (Haug-betänkandet).

(2)

Rådets beslut 2000/597.

(3)

KOM(2004)0505.

(4)

Båda förslagen finns i KOM(2004)0501/2.

(5)

  Flygbränsle och därmed förknippade utsläpp övervägdes också som en möjlig framtida utveckling för att sätta stopp för den nuvarande skattebefrielsen för flygbränsle.

(6)

Skattebördan skulle inte öka eftersom EU-satsen skulle kompenseras av en motsvarande minskning av den nationella momssatsen. EU-moms och nationell moms skulle anges separat på fakturor och kvitton.

(7)

  Detta alternativ skulle ta längst att genomföra, såväl från en politisk som från en administrativ synvinkel, eftersom en politisk överenskommelse skulle behövas om principen om att uppnå harmonisering av skattebasen, innan en minimisats fastställs.

(8)

  Denna allmänna korrigeringsmekanism skulle utlösas om nettobidragen skulle överskrida 0,35 procent av ett lands BNI. Bidrag över denna nivå skulle ersättas till 66 procent. Den totala storleken på återbetalningarna skulle begränsas till maximalt 7,5 miljarder EUR per år och finansieras av alla medlemsstater på grundval av deras relativa BNI-andel. Införandet av mekanismen skulle åtföljas av övergångsåtgärder för Förenade kungariket så att de finansiella effekterna av förändringen skulle mildras under en fyraårsperiod.

(9)

T6-0292/2006.


ARBETSDOKUMENT nr 5 OM FRAMTIDEN FÖR EUROPEISKA UNIONENS EGNA MEDEL

13 November 2006

Mot översynen

”Om vi som parlamentsledamöter önskar få något att säga till om avseende unionens finanser, både när det gäller inkomster och utgifter, kommer översynsprocessen 2008– 2009 att vara vår möjlighet, men vi måste omedelbart börja utarbeta vårt bidrag.”

Lord Grenfell i sin slutsats från arbetsgrupp nr 4 i

det interparlamentariska mötet om Europas framtid den 8–9 maj 2005

Behovet av reform

Förhandlingarna om den nya budgetramen 2007–2013 har visat att det befintliga systemet för egna medel inte ger Europeiska unionen med 25 (27) medlemsstater en solid och enhetlig finansiell grund för att man skall kunna genomföra de politiska val som gjorts. Medlemsstaternas bidrag kommer fortfarande från de nationella budgetarna. De beräknas enligt en metod som blir allt mer otydlig, orättvis och omöjlig för medborgarna att förstå. För övrigt beslutas det befintliga systemets regler bakom stängda dörrar utan någon parlamentarisk kontroll.

Föredraganden är fullt övertygad om att EU:s inkomster i grunden måste reformeras på ett sätt som hindrar medlemsstaterna från att endast vilja spendera gemenskapsmedel på sådana områden där de drar störst nytta av dem i stället för att koncentrera pengarna på politik som gynnar Europa som helhet och som är viktigast för Europas framtid.

Vid Europeiska rådet i Bryssel i december förra året uppmanades kommissionen att genomföra en fullständig och omfattande översyn av alla aspekter på EU:s utgifter och inkomster, inbegripet Förenade kungarikets rabatt(1), och rapportera om detta 2008−2009. Detta kanske är sista chansen inom en överskådlig framtid att skapa ett nytt och genuint europeiskt system som sedan kan träda i kraft i början av nästa budgetram från och med 2014. Man har misslyckats med alla tidigare försök att styra unionen mot ett mer transparent system som i sig är rättvist.

Samråd med nationella parlament

När föredraganden studerade dessa förslag från kommissionen 2004(2) kom han fram till slutsatsen att alla Europaparlamentets insatser för de egna medel i syfte att hitta en rättvis, enkel och transparent lösning skulle behöva göras i nära samarbete med medlemsstaternas parlament eftersom det i slutändan skulle vara dessa som godkänner varje förslag.

Därför togs de egna medlen upp på dagordningen för mötet i juni 2005 mellan Europaparlamentets budgetutskott och de nationella parlamentens budgetutskott. Föredraganden uppmuntrades att gå vidare i denna riktning av de positiva reaktioner som de nationella parlamentens företrädare visade för att ha de egna medlen på dagordningen och av de intressanta och öppna diskussionerna vid detta i tillfälle.

I november 2005 sändes ett frågeformulär som föredraganden upprättat till alla budgetutskott i de nationella parlamenten. Syftet med detta frågeformulär var att undersöka om man skulle kunna etablera vissa centrala grundprinciper för en reform av systemet för egna medel som skulle kunna stödjas av Europaparlamentet och en representativ majoritet av medlemsstaternas parlament (”gamla” och ”nya”, ”nettobetalare” och ”nettobidragsgivare”, länder i syd och i nord, etc.).

Reaktionerna på detta frågeformulär var av många slag: Vissa parlament valde av någon anledning att inte svara alls, vissa parlament svarade i skriftlig form och vissa parlament bjöd in föredraganden för personliga diskussioner. Hittills har föredraganden haft möjlighet att tala med budgetutskotten eller deras representanter i Luxemburg, Portugal, Finland, Frankrike, Tyskland, Spanien, Belgien och Ungern.

En analys av de skriftliga svaren till frågeformulären och resultaten av de bilaterala mötena har så småningom utmynnat i vissa allmänna punkter där en överenskommelse ser ut att kunna uppnås. Dessa vidareutvecklades av arbetsgruppen om egna medel i det interparlamentariska möte som organiserades gemensamt av Europaparlamentet och det österrikiska parlamentet den 8–9 maj 2006 i Bryssel.

Många mötesdeltagare ansåg att det var en bra idé att i framtiden inrätta en informell arbetsgrupp av parlamentsledamöter som kommer med förslag för översynen, som planeras ske 2008/2009, eftersom detta skulle garantera att parlamentsledamöterna fullt ut deltar i processen(3). Denna positiva inställning till inrättandet av en arbetsgrupp delades även av deltagarna i det årliga mötet mellan ordförandena för de nationella parlamentens budgetutskott och Europaparlamentets budgetutskott, som ägde rum den 21 juni 2006 och utgjorde ett utmärkt tillfälle för ytterligare en samtalsrunda.

Enligt föredraganden kommer nästa interparlamentariska möte den 4–5 december 2006 att vara en möjlighet att främja Europaparlamentets och de nationella parlamentens deltagande i översynsprocessen och styra dialogen mot en mer strukturerad fas. ”Unionens framtida finansiering” kommer på nytt att bli ett ämne för en arbetsgrupp. Detta kommer säkerligen att leda till intressanta och givande diskussioner utifrån det arbete som redan utförts gemensamt.

Om kontakterna mellan parlamenten, vare sig de är på multilateral eller bilateral nivå, fortsätter i den anda av ömsesidigt förtroende och öppenhet som de inletts i är föredraganden övertygad om att en överenskommelse kan uppnås mellan Europaparlamentet och medlemsstaternas parlament om de grundläggande principerna för hur systemet för egna medel skall se ut i framtiden.

Initiativbetänkande om framtiden för EU:s egna medel

Föredraganden avser att presentera resultaten av det arbete som utförts gemensamt av de nationella parlamenten och Europaparlamentet i ett initiativbetänkande om framtiden för EU:s egna medel som skall debatteras och läggas fram för omröstning i kammaren under våren 2007. Detta betänkande skulle kunna erbjuda vissa gemensamma riktlinjer för kommissionens översyn och därmed ge en klar signal till stats- och regeringscheferna om vad parlamentens idéer om framtiden kan vara.

Grundläggande principer för ett nytt system

Med Schreyers förslag från 2004 som utgångspunkt och den studie om egna medel som parlamentet beställde 2005(4) som ytterligare diskussionsunderlag hoppas föredraganden inom ramen för sina många diskussioner med de nationella parlamentens företrädare kunna nå en överenskommelse om följande hörnstenar för en reform:

· Full respekt för medlemsstaternas skattemässiga suveränitet

Det nya systemet skall inte under några omständigheter ge Europeiska unionen rätt att ta ut skatter. Medlemsstaterna skall ensamma ha skattemässig suveränitet och de kan under en begränsad tidsperiod ge unionen tillstånd att direkt utnyttja en viss del av en skatt. Medlemsstaterna kan när som helst häva ett sådant beslut.

· Skatteneutralitet

Överföringen av ett politikområde till europeisk nivå får hur som helst inte öka de totala offentliga utgifterna eller skattebördan för medborgarna. Om ett nytt system direkt skulle tilldela Europeiska unionen en del av en skatt måste en motsvarande minskning göras någon annanstans.

· Ingen ändring av EU-budgetens storlek

Taket på 1,24 procent av BNI kommer att ses som självklart. Reformeringen av unionens egna medel skall inte leda till någon ökning av budgetens storlek, som är en annan fråga.

· Progressiv övergång till det nya systemet

Man måste förutse övergångsperioder för ett stegvist införande av det nya systemet. Om en politisk överenskommelse kan nås skulle reformens första fas kunna inledas 2009. Även om man behåller systemet med nationella bidrag skulle det kunna ändras så att det blir enklare, mer öppet och så att det i högre grad står i proportion till varje medlemsstats relativa välstånd.

· Fastställandet av en tydlig politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en reform av utgifterna

En reform av strukturerna för EU:s inkomster måste gå hand i hand med en reform av strukturen för EU:s utgifter, enligt förklaring 3 i det nya interinstitutionella avtalet. Genom att gå över från ett system med medlemsstatsbidrag till ett system med verkliga egna medel som direkt tilldelas unionen befrias EU:s utgifter också från alla krav om att ”Jag vill få tillbaka mina pengar!”

Ytterligare överväganden

Föredraganden anser att det är tydligt att det ännu inte är läge för en verklig europeisk skatt men att man på lång sikt bör överväga möjligheten att gå tillbaka till ett sådant system som ursprungligen avsågs i Romfördraget. Bördan på de nationella budgetarna på grund av bidraget till EU:s finanser skulle kunna minskas genom att direkt tilldela Europeiska unionen ett skattemedel, som skulle beslutas inom en nationell ram men med nära koppling till gemenskapens verksamhet. En sådan andra fas skulle progressivt kunna inrättas från 2014.

För att få uppdaterade och tillförlitliga uppgifter för att undersöka konkreta möjligheter för vad EU:s framtida inkomster skulle kunna bestå av ser föredraganden också fram emot resultaten av en studie som Europaparlamentet beställde i oktober 2006 och som kommer att fokusera på vissa skatter som kan komma ifråga för ett nytt system för egna medel. För att tydligt fastställa de politiska valmöjligheter som finns skulle kommissionen också kunna uppmanas att i detalj redogöra för för- och nackdelarna med de befintliga nationella skatter som skulle kunna användas i detta syfte samtidigt som ovannämnda grundläggande principer fullt ut respekteras.

I sitt initiativbetänkande om egna medel, som enligt planerna skall läggas fram för kammaren under våren 2007, förväntar sig föredraganden att på grundval av det arbete som gjorts förra året, i nära samarbete med de nationella parlamenten, kunna lägga fram vissa konkreta idéer om hur ett framtida system för egna medel, som är rättvist och lättförståeligt för våra medborgare och som inte omfattar några kompensationsmekanismer och nationella undantag, skulle kunna se ut.

ANNEX

Interinstitutional Agreement on budgetary discipline and sound financial management

3. Declaration on the review of the financial framework

1. In accordance with the conclusions of the European Council, the Commission has been invited to undertake a full, wide-ranging review covering all aspects of EU spending, including the Common Agricultural Policy, and of resources, including the United Kingdom rebate, and to report in 2008/2009. That review should be accompanied by an assessment of the functioning of the Interinstitutional Agreement. The European Parliament will be associated with the review at all stages of the procedure on the basis of the following provisions:

- during the examination phase following the presentation of the review by the Commission, it will be ensured that appropriate discussions take place with the European Parliament on the basis of the normal political dialogue between the institutions and that the positions of the European Parliament are duly taken into account;

- in accordance with its conclusions of December 2005, the European Council "can take decisions on all the subjects covered by the review". The European Parliament will be part of any formal follow-up steps, in accordance with the relevant procedures and in full respect of its established rights.

2. The Commission undertakes, as part of the process of consultation and reflection leading up to the establishment of the review, to draw on the in-depth exchange of views it will conduct with European Parliament when analysing the situation. The Commission also takes note of the European Parliament's intention to call for a conference involving the European Parliament and the national parliaments to review the own-resources system. It will consider the outcome of any such conference as a contribution in the framework of that consultation process. It is understood that the Commission's proposals will be put forward entirely under its own responsibility.

(1)

Översynsklausul i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 – se bilaga.

(2)

“Schreyers förslag”, KOM(2004)0505 och KOM(2004)0501.

(3)

Slutsats från arbetsgrupp nr 4, såsom framlagd för kammaren vid det interparlamentariska mötet den 9 maj 2006.

(4)

Studiegruppen om europeisk politik, 30 juni 2005: Egna medel: Utveckling av systemet i ett EU med 25 medlemmar. Studie för Europaparlamentet.


YTTRANDE från budgetkontrollutskottet (20.12.2006)

till budgetutskottet

över framtiden för Europeiska Unionens egna medel

(2006/2205(INI))

Föredragande: Bart Staes

FÖRSLAG

Budgetkontrollutskottet uppmanar budgetutskottet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska unionens inkomstsystem har blivit föråldrat och att nationella bidrag som från början avsågs vara avsågs vara extra medel (”moms-medel”) och särskilda medel (”BNP-medel”) idag står för 90 procent av EU:s finansiering. Med en sådan nivå och med hänsyn till de många tekniska justeringar som gjorts genom åren anser parlamentet att systemet innehåller oacceptabla avigsidor, vilket även kommissionen och rådets sekretariat har erkänt.

2.  Europaparlamentet framhåller att detta system innebär en allvarlig försvagning av andan i gemenskapen eftersom finansiering av gemensamma utgifter genom nationella bidrag leder till att alla länder drivs att tänka i termer av ”rättvis återbäring”. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att förbättra det nuvarande systemet i väntan på ett nytt system för egna medel. Bristerna i det nuvarande systemet för traditionella egna medel, egna medel baserade på moms och BNI, har konstaterats i revisionsrättens årsrapport för 2005. Kommissionen uppmanas att så snart som möjligt lägga fram ett förslag till FISIM (indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster).

3.  Europaparlamentet delar Europeiska revisionsrättens uppfattning(1) att en genomgripande reform av gemenskapernas system för egna medel är mycket svår att få till stånd om diskussionen om en sådan reform kombineras direkt med förhandlingarna om ekonomiska tak och belopp som skall användas för gemenskapens politikområden enligt en flerårig budgetram.

4.  Europaparlamentet välkomnar därför det faktum att den bestämmelse om översyn som beslutades av Europeiska rådet vid dess möte i Bryssel den 15–16 december 2005 klart och tydligt gör det möjligt att utarbeta och anta en heltäckande reform av systemet med egna medel innan den nya budgetprognosperioden löper ut.

5.  Europaparlamentet påminner om att oavsett vilket system som väljs så måste det vara öppet för insyn och kostnadseffektivt och följa principen om att uppgifter om samtliga mottagare av EU-medel skall offentliggöras. Systemet bör konstrueras så att man undviker fusk och oegentligheter, att principen om valuta för pengarna upprätthålls och att Europeiska revisionsrätten har adekvat och effektiv kontroll på alla nivåer.

6.  Europaparlamentet framhåller att varje reform av denna typ måste vara kostnadsneutral för att accepteras av allmänheten. Parlamentet betonar att det inte får resultera i att de offentliga utgifterna och skattebetalarnas börda ökar. Parlamentet anser att de nationella revisionsmyndigheterna och Europeiska revisionsrätten bör höras för att kontrollera att denna princip tillämpas på ett riktigt sätt.

7.  Europaparlamentet anser att EU:s tudelade system såsom en union bestående av såväl medborgare som stater innebär att beslutet om ett nytt system för egna medel måste fattas av Europaparlamentet och rådet tillsammans.

8.  Europaparlamentet anser att EU-organens demokratiska ansvar gentemot skattebetalarna måste förbättras för att stärka medborgarnas förtroende för EU. EU-finansieringen innebär också att perioden för den fleråriga budgetramen måste anpassas till Europaparlamentets valperiod.

9.  När det gäller den årliga budgeten anser Europaparlamentet att ett avskaffande av åtskillnaden mellan obligatoriska utgifter och icke-obligatoriska utgifter, vilket redan föreskrevs i det konstitutionella fördraget, snarast skall genomföras så att Europaparlamentet garanteras fullständig medbeslutanderätt inom samtliga budgetkategorier.

Europaparlamentet uppmanar sitt behöriga utskott att organisera en konferens om framtiden för unionens egna medel med företrädare för medlemsstaternas nationella parlament.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Framtiden för Europeiska Unionens egna medel

Förfarandenummer

2006/2205(INI)

Ansvarigt utskott

BUDG

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

CONT
12.10.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Bart Staes
20.6.2006

Behandling i utskott

27.11.2006

20.12.2006

 

 

 

Antagande

20.12.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

22

 

 

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Inés Ayala Sender, Herbert Bösch, Paul van Buitenen, Simon Busuttil, Paulo Casaca, Antonio De Blasio, Petr Duchoň, Szabolcs Fazakas, Christofer Fjellner, Ingeborg Gräßle, Umberto Guidoni, Dan Jørgensen, Ona Juknevičienė, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Jan Mulder, Bart Staes, Margarita Starkevičiūtė, Kyösti Virrankoski, Marilisa Xenogiannakopoulou

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniel Caspary, Valdis Dombrovskis, Paul Rübig

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

(1)

Se punkt 18 i yttrande nr 2/2006 (EUT C 203, 25.8.2006, s. 52).


YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (1.2.2007)

till budgetutskottet

över framtiden för Europeiska Unionens egna medel

(2006/2205(INI))

Föredragande: Elisa Ferreira

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar budgetutskottet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet upprepar att det är nödvändigt att se över det nuvarande systemet för egna medel för att göra det transparentare, rättvisare, enklare, förståeligt för Europas medborgare och förenligt med den europeiska solidaritetsprincipen.

2.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att parlamentet är involverat i den ingående diskussionen om reformeringen av systemet för Europeiska unionens egna medel, enligt det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

3.  Europaparlamentet inser att de besvärliga diskussionerna om budgetramen 2007–2013 liksom den invecklade slutliga lösningen väl illustrerar det nuvarande systemets begränsningar, och bekräftar att det föreliggande initiativet är välbehövligt och kommer vid en lämplig tidpunkt.

4.  Europaparlamentet välkomnar föredragandens arbetsmetodik, särskilt de nationella parlamentens engagerade deltagande under de olika stegen i processen, vilket gör det möjligt att uppnå konvergens.

5.  Europaparlamentet anser att de egna medlen står i centrum för reformen av budgetplanen. Således vill parlamentet utan ytterligare dröjsmål förbereda detta viktiga arbete genom en metod som involverar parlamentets samtliga berörda utskott, såsom man lyckades göra under de inledande förhandlingarna.

6.  Europaparlamentet ser fram mot resultaten av de tekniska studier som parlamentet beställde i oktober 2006 som en grund för det politiska valet mellan alternativa budgetfinansieringsmekanismer, vilka varken bör öka de europeiska medborgarnas skattebörda eller tillåta enskilda medlemsstater att fortsätta utnyttja kompensationslösningar. Parlamentet anser att man bör studera de makroekonomiska följderna av de olika mekanismer som övervägs.

7.  Europaparlamentet betonar att principen gällande medlemsstaternas suveränitet i skattefrågor måste kombineras med en robust gemensam budget som gör det möjligt att stödja sådan politik som drivs mest effektivt på gemenskapsnivå, t.ex. främjande av intern solidaritet och extern konkurrensförmåga.

8.  Europaparlamentet föreslår ökad tydlighet och transparens gentemot Europas medborgare när det gäller EU:s egna medel, för att få kommissionen och budgetmyndigheten att visa den nödvändiga disciplinen när de fattar beslut om utgifter.

9.  Europaparlamentet understryker att det nya systemet måste baseras på progressivitetsprincipen och således, när så behövs, ta hänsyn till varje medlemsstats inkomster för att dess kapacitet att bidra till EU:s budget skall kunna fastställas.

10. Europaparlamentet betonar ytterligare de följder som den utökade kretsen av medlemsstater kan få för Europeiska unionens integreringskapacitet, i första hand när det gäller sammanhållningspolitiken. Därför föreslår parlamentet att man vid varje revidering av det nuvarande systemet för egna medel måste se till att tidigare och framtida utvidgningar är hållbara.

11. Europaparlamentet vidhåller att de nuvarande beskattningsmetodernas potential måste undersökas noga innan man överväger nya, för att undvika att nya metoder införs som skulle kunna öka skattetrycket.

12. I linje med vad som sägs i det nya interinstitutionella avtalet betonar Europaparlamentet att den allmänna reformandan bör avse både inkomst- och utgiftssidan i budgeten, inklusive en mer djupgående revidering av vissa utgiftsrubriker, t.ex. de som hänför sig till den gemensamma jordbrukspolitiken, och därigenom garantera att Europeiska unionen har en budget för inkomster och utgifter som bidrar till Lissabonstrategins framgång.

13. Europaparlamentet stöder infasningen av eventuella nya finansieringsmekanismer under en längre övergångsperiod. Det kan t.ex. röra sig om införandet av verkliga egna medel för Europeiska unionen, t.ex. mervärdesskatt, punktskatt på motorbränsle för vägtransporter, punktskatt på tobak eller alkohol, miljöskatt eller en viss procent av bolagsskatten, beräknad utifrån en gemensam konsoliderat skattebas.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Framtiden för Europeiska Unionens egna medel

Referensnummer

2006/2205(INI)

Ansvarigt utskott

BUDG

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

ECON
16.11.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Elisa Ferreira
24.10.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

19.12.2006

23.1.2007

 

 

 

Antagande

30.1.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

41

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Zsolt László Becsey, David Casa, Konstantin Dimitrov, Pervenche Berès, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Ieke van den Burg, Elisa Ferreira, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Donata Gottardi, Sophia in 't Veld, Othmar Karas, Piia-Noora Kauppi, Evgeni Kirilov, Wolf Klinz, Christoph Konrad, Kurt Joachim Lauk, Andrea Losco, Astrid Lulling, Gay Mitchell, Cristobal Montoro Romero, Joseph Muscat, John Purvis, Alexander Radwan, Bernhard Rapkay, Eoin Ryan, Antolín Sánchez Presedo, Manuel António dos Santos, Olle Schmidt, Margarita Starkevičiūtė, Ivo Strejček, Sahra Wagenknecht, Lars Wohlin

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Harald Ettl, Vladimír Maňka, Thomas Mann, Giovanni Pittella

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Dariusz Maciej Grabowski, Holger Krahmer, Kurt Lechner, Heide Rühle

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...


YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (27.2.2007)

till budgetutskottet

över framtiden för Europeiska unionens egna medel

(2006/2205(INI))

Föredragande: Gerardo Galeote

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar budgetutskottet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet välkomnar det beslut som fattades vid Europeiska rådets möte den 15 och 16 december 2005, i vilket kommissionen uppmanades att genomföra en fullständig och omfattande översyn av alla aspekter av EU:s utgifter och inkomster och rapportera om detta 2008/2009. Parlamentet välkomnar också förklaringen om översynen av budgetramen, som bifogas det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan parlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1). Parlamentet beklagar att Europeiska rådet kom överens om ytterligare rabatter för vissa nettobetalande länder, vilket ytterligare komplicerar systemet med egna medel och innebär att det kortsiktiga begreppet rättvis återbäring ges ännu större betydelse.

2.  Europaparlamentet erinrar om att principen om ekonomiskt oberoende, som föreskrivs i artikel 269 i EG-fördraget och genomförs genom rådets beslut 70/243/EKSG, EEG, Euratom av den 21 april 1970 om ersättning av medlemsstaternas ekonomiska bidrag med gemenskapernas egna medel(2), grundades på behovet av att garantera att gemenskapen hade tillräckligt med resurser för att förbli oberoende i förhållande till nationella överväganden och garantera respekten för solidaritetsprincipen, som unionens regionalpolitik grundas på.

3.  Europaparlamentet medger att principerna om skattemässig suveränitet, subsidiaritet, skatteneutralitet och ansvarsskyldighet måste respekteras.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, inom ramen för sin översyn 2008, noggrant beakta behovet av att garantera en direkt, enkel och transparent koppling mellan unionens medel och medborgare genom att inrätta ett system för unionens medel som är mindre komplicerat och mer demokratiskt samt att se till att bättre information ges såväl på europeisk som på nationell nivå, som tar hänsyn till regionala aspekter när det gäller Europeiska unionens finansieringskällor.

5.  Europaparlamentet föreslår att man i samband med säkrandet av en sådan koppling vederbörligen överväger att betala en del av en fastställd skatt till unionens budget, samtidigt som tillräcklig hänsyn tas till fördragets krav när det gäller de yttersta randområdena (artikel 299.2 i EG-fördraget).

6.  Europaparlamentet medger att nationella bidrag under en överskådlig framtid, och med hänsyn till Europeiska unionens framtida befogenheter och ansvar, kommer att fortsätta att utgöra en viktig inkomstkälla för unionen. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att föreslå ett finansieringssystem som avsevärt minskar de nationella bidragens relativa betydelse, samtidigt som man emellertid bibehåller ett minimibelopp grundat på varje medlemsstats relativa förmögenhet.

7.  Europaparlamentet betonar behovet av att garantera att ett nytt system återspeglar varje medlemsstats relativa välstånd och betalningsförmåga.

8.  Europaparlamentet uppmanar de europeiska ledarna att inte begränsa debatterna till utgiftsfrågan, utan att belysa de fördelar som dessa utgifter genererar, inbegripet återbäringar på investeringar, i synnerhet för de äldsta medlemsstaterna.

9.  Europaparlamentet begär att ”Fontainebleau-principen” skall respekteras, såvida inte den territoriella sammanhållningen i Europeiska unionen påverkas, och att rabatter som inte längre kan motiveras följaktligen avskaffas.

10. Europaparlamentet hoppas att regionala aspekter kommer att beaktas vid den diskussion om reformen av systemet med egna medel som hålls av de nationella parlamenten och Europaparlamentet, som även bör höra Regionkommittén.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Framtiden för Europeiska unionens egna medel

Referensnummer

(2006/2205(INI)

Ansvarigt utskott

BUDG

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

REGI
7.9.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Gerardo Galeote
24.11.2004

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

19.12.2006

1.2.2007

 

 

 

Antagande

27.2.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

36

5

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Tiberiu Bărbuleţiu, Jean Marie Beaupuy, Antonio De Blasio, Gerardo Galeote, Eugenijus Gentvilas, Ambroise Guellec, Pedro Guerreiro, Zita Gurmai, Marian Harkin, Jim Higgins, Filiz Husmenova, Alain Hutchinson, Mieczysław Edmund Janowski, Gisela Kallenbach, Tunne Kelam, Evgeni Kirilov, Constanze Angela Krehl, Jamila Madeira, Mario Mantovani, Sérgio Marques, Miguel Angel Martínez Martínez, Lambert van Nistelrooij, Jan Olbrycht, Maria Petre, Markus Pieper, Bernard Poignant, Elisabeth Schroedter, Stefan Sofianski, Catherine Stihler, Margie Sudre, Oldřich Vlasák

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Brigitte Douay, Den Dover, Emanuel Jardim Fernandes, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Ljudmila Novak, Francisca Pleguezuelos Aguilar

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Simon Busuttil, Wolf Klinz, Thomas Wise

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 

(1)

EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

(2)

EGT L 94, 28.4.1970, s. 19.


YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor (23.1.2007)

till budgetutskottet

över framtiden för Europeiska unionens egna medel

(2006/2205(INI))

Föredragande: Carlos Carnero González

FÖRSLAG

Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar budgetutskottet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet konstaterar att det nuvarande systemet för unionens egna medel varken är öppet eller begripligt för medborgarna och att det inte heller uppfyller de mål som anges i fördraget, särskilt när det gäller att säkerställa unionens finansiella autonomi.

2.  Europaparlamentet anser att systemet med egna medel måste anpassas efter EU:s institutionella reformer, som stärker den roll och de rättigheter som medborgarna har i unionen.

3.  Europaparlamentet påpekar att det nuvarande systemet inte ger EU tillräckligt med egna medel för att kunna genomföra sin politik utan i stället gör gemenskapens finansiering alltmer obegriplig för EU-medborgarna och leder till förhandlingar mellan medlemsstaterna, som antingen är nettobidragsgivare eller nettobidragstagare, utifrån principen om ”rättvis återbäring”. Denna princip tar inte alls hänsyn till de många fördelar som alla gemenskapspartner har genom att tillhöra unionen. Dessutom kan sägas att principen förhindrar ökad sammanhållning.

4.  Europaparlamentet stöder därför den grundliga översyn av unionens finansieringssystem (såväl utgifter som intäkter) som kommissionen har utfäst sig att genomföra 2008/2009, i enlighet med de överenskommelser som nåddes vid Europeiska rådets möte den 15-16 december 2005 och med den förklaring om översyn av budgetramen som bifogats till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning.

5.  Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att ta fram ett nytt system för unionens egna medel som

–   består av medel som verkligen är gemenskapens egna och inte av nationella bidrag till EU:s budget,

–   verkligen har som mål att förbättra sammanhållningen inom Europeiska unionen,

–   garanterar att unionen får de medel som den behöver för att på lämpligt sätt finansiera sin politik, särskilt med tanke på de kommande utvidgningarna, och för att skapa en mer direkt överensstämmelse mellan utgifterna och de politiska prioriteringarna,

–   är öppet och begripligt,

–   är helt underställt demokratiska besluts- och kontrollförfaranden,

–   är rimligt,

–   skapar en direkt förbindelse mellan medborgarna och unionen.

6.  Europaparlamentet anser att det i detta sammanhang vore ändamålsenligt att successivt införa ett system där unionen genom skatteuppbörd får medel som verkligen är dess egna. Detta system bör frigöra unionen från dess beroende av transfereringar från medlemsstaterna och skapa en direkt koppling mellan medborgarna och gemenskapsfinanserna. Systemet bör också vara effektivt och rimligt, och det bör inte leda till att det generella skattetrycket ökar.

7.  När det gäller beslutsmekanismer på området för egna medel

–   upprepar Europaparlamentet först och främst sitt stöd till de olika rättsakter som föreslås i den europeiska konstitutionen, dvs. å ena sidan grundläggande bestämmelser som fastställs i en europeisk lag som utfärdas av rådet och antas efter att Europaparlamentet har hörts och efter att den godkänts av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser och å andra sidan genomförandebestämmelser som fastställs genom en lag av rådet som antas med kvalificerad majoritet efter parlamentets godkännande.

–   påpekar Europaparlamentet emellertid att dessa bestämmelser är oskiljaktigt förenade med den generella överenskommelse om unionens finanser som bekräftas i konstitutionen och som grundas på följande inslag:

•   Medlemsstaterna skall ha sista ordet när det gäller de egna medlen.

•   Den nuvarande finansieringsramen skall införlivas i fördraget genom en lag om fastställande av den fleråriga finansieringsramen, vilket kräver rådets och parlamentets samtycke.

•   Åtskillnaden mellan obligatoriska utgifter och icke-obligatoriska utgifter skall slopas i den årliga budgeten.

•   Parlamentet skall ges beslutsmakt i alla frågor som rör den årliga budgeten.

8.  Europaparlamentet betonar att om den europeiska politiska integrationen fördjupas ytterligare kommer det att bli nödvändigt att förenkla och därmed effektivisera beslutsprocessen när det gäller de egna medlen. Det kommer då också att bli nödvändigt att ge Europaparlamentet befogenhet att, tillsammans med medlemsstaternas nationella parlament, godkänna dessa medel, så att förfarandet blir helt gemenskapsbaserat.

9.  Europaparlamentet anser att en förutsättning för att denna översyn skall bli lyckad är att man, parallellt med en reform av systemet för egna medel, omformulerar unionens utgiftsmål för att befästa hela unionens politik med tanke på utvecklingen av den europeiska integrationen och på grundval av gemensamma diskussioner mellan Europaparlamentet, kommissionen, rådet och de nationella parlamenten.

10. Europarlamentet anser att halvtidsöversynen av finansieringsramen gör det möjligt att omformulera målen med gemenskapspolitiken. Parlamentet hoppas därför att de relevanta förberedelserna inleds så snart som möjligt, och anser att alla ansvariga utskott på detta område bör delta, vilket de gjorde under de inledande förhandlingarna.

11. Europaparlamentet gläder sig därför över den metod som föredraganden använder när det gäller dialogen med de nationella parlamenten och över de fruktbara parlamentariska debatter som hittills har hållits om EU:s framtid.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Framtiden för Europeiska unionens egna medel

Förfarandenummer

2006/2205(INI)

Ansvarigt utskott

BUDG

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

AFCO
7.9.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Carlos Carnero González
23.11.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

23.11.2006

22.1.2007

 

 

 

Antagande

23.1.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

15

2

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

James Hugh Allister, Carlos Carnero González, Richard Corbett, Jean-Luc Dehaene, Panayiotis Demetriou, Andrew Duff, Ingo Friedrich, Bronisław Geremek, Genowefa Grabowska, Jo Leinen, Íñigo Méndez de Vigo, Marie-Line Reynaud, Adrian Severin, Alexander Stubb, Riccardo Ventre

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Ashley Mote, Gérard Onesta, Jacek Protasiewicz

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Europeiska unionens egna medel

Förfarandenummer

2006/2205(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

BUDG
7.9.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

CONT
12.10.2006

ECON
7.9.2006

REGI
7.9.2006

AFCO
7.9.2006

 

Inget yttrande avges
  Beslut

 

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Alain Lamassoure
20.9.2004

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

28.11.2006

5.12.2006

24.1.2007

26.2.2007

12.3.2007

Antagande

12.3.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

28

5

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Richard James Ashworth, Reimer Böge, Herbert Bösch, Simon Busuttil, Joan Calabuig Rull, Gérard Deprez, Brigitte Douay, James Elles, Salvador Garriga Polledo, Neena Gill, Ingeborg Gräßle, Nathalie Griesbeck, Louis Grech, Catherine Guy-Quint, Jutta Haug, Ville Itälä, Ralf Walter, Anne E. Jensen, Wiesław Stefan Kuc, Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, Alain Lamassoure, Janusz Lewandowski, Vladimír Maňka, Mario Mauro, Francesco Musotto, Gianni Pittella, Nina Škottová, László Surján, Helga Trüpel, Kyösti Virrankoski

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Thijs Berman, Richard Corbett, Bárbara Dührkop Dührkop, Michael Gahler, Romana Jordan Cizelj, Paul Rübig, José Albino Silva Peneda, Margarita Starkevičiūtė, Peter Šťastný

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

 

Ingivande

13.3.2007

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 

Senaste uppdatering: 27 mars 2007Rättsligt meddelande