Förfarande : 2010/2112(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0376/2010

Ingivna texter :

A7-0376/2010

Debatter :

PV 17/01/2011 - 21
CRE 17/01/2011 - 21

Omröstningar :

PV 18/01/2011 - 7.6
CRE 18/01/2011 - 7.6
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0006

BETÄNKANDE     
PDF 221kWORD 119k
16 december 2010
PE 441.175v02-00 A7-0376/2010

om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning

(2010/2112(INI))

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

Föredragande: Daciana Octavia Sârbu

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning

(2010/2112(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2009 om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om EU:s jordbruk och klimatförändringarna(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa(4),

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, SEK(2010)1058,

–   med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 om stigande livsmedelspriser i EU och i utvecklingsländerna(5),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen,

–   med beaktande av FN:s millennieutvecklingsmål, som bland annat syftar till att senast 2015 halvera andelen av jordens befolkning som svälter, jämfört med 1990,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0376/2010), och av följande skäl:

A. Sedan första början har huvudsyftena med den gemensamma jordbrukspolitiken varit att garantera europeiska medborgare livsmedelsförsörjning och förse konsumenter med högkvalitativa livsmedel till rimliga priser samt att garantera jordbrukarnas inkomster, och detta är fortsatt Europeiska unionens främsta mål.

B.  Den senaste tidens prissvängningar på livsmedel och basvaror har gett upphov till allvarlig oro när det gäller livsmedelstillgången i Europa och i världen. Det är de mest sårbara befolkningsgrupperna som har drabbats hårdast av de stigande livsmedelspriserna.

C. Prissvängningarna inom jordbruket är av permanent natur eftersom priserna reagerar oproportionerligt på små variationer i produktionsnivån, väldigt ofta till följd av spekulation.

D. Vid ett möte nyligen i FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) kommitté för tryggad livsmedelsförsörjning betonade EU det problem som de extrema prissvängningarna utgör, och den nyinrättade expertpanelen på hög nivå ombads att rapportera om orsakerna till prissvängningarna och om vilka åtgärder som kan vidtas för att bekämpa dem.

E.  Väderförhållanden eller andra händelser kan medföra att vissa länder börjar föra en protektionistisk politik, något som kan illustreras med de nyligen införda exportförbuden för vete i Ryssland och Ukraina, som tillsammans exporterar ungefär 30 procent av allt vete i världen.

F.  Livsmedelsproduktionen runtom i världen kan kontinuerligt försvagas av en rad faktorer som inbegriper konsekvenserna av skadeinsekter och sjukdomar, tillgången till naturresurser samt naturkatastrofer, såsom den utdragna torkan och bränderna i Ryssland och översvämningarna i Pakistan 2010.

G. Klimatförändringarna kommer att leda till tätare förekomster av sådana naturkatastrofer och kommer därmed att destabilisera livsmedelsförsörjningen.

H. Utmaningen består i att producera ”mer av mindre”, med betoning på hållbar produktion till följd av de ansträngda naturresurstillgångarna.

I.   EU är världens största nettoimportör av jordbruksprodukter och är alltför kraftigt beroende av import av protein, oljehaltiga produkter och majs samt av frukt och grönsaker för sin djurhållningssektor, inte minst därför att EU:s producenter inte får använda samma produktionsmetoder för sådana produkter.

J.   Den uppskattade ökningen av världens befolkning från 7 till 9,1 miljarder kommer enligt FAO att leda till krav på en 70-procentig ökning av livsmedelstillgången till 2050.

K. Fattigdom och svält förekommer fortfarande i EU. 79 miljoner personer i EU lever under fattigdomsgränsen (60 procent av medelinkomsten i landet som personen bor i) och 16 miljoner av EU:s medborgare fick livsmedelshjälp från välgörenhetsorganisationer förra vintern.

L.  Tryggad livsmedelsförsörjning innebär inte bara tillgång på mat, utan omfattar enligt FAO även rätten till mat och tillgången till näringsriktig kost för alla. Genom att ständigt sträva efter att stärka sin konkurrenskraft kan EU bidra till att trygga världens livsmedelsförsörjning.

M. Den ekonomiska och finansiella krisen har lett till att bristen på livsmedel har förvärrats för samhällets fattigaste medlemmar.

N. Jordbrukarnas inkomster sjönk kraftigt under 2009 efter att ha legat stilla under en tioårsperiod, vilket i stor utsträckning berodde på svåra marknadsförhållanden och ökande produktionskostnader. Inkomsterna inom jordbruket är avsevärt lägre (ca 40 procent per produktionsenhet) än i resten av ekonomin, och inkomsten per invånare på landsbygden är mycket lägre (ca 50 procent) än i städerna.

O. Jordbrukarnas andel av det mervärde som livsmedelskedjan genererar sjunker konstant, samtidigt som livsmedelsindustrins andel har ökat. Det krävs en välfungerande livsmedelskedja för att garantera att jordbrukarna får skälig ersättning för sina produkter.

P.  Så mycket som 50 procent av de livsmedel som produceras i EU går till spillo i samband med produktionen, leveranserna och konsumtionen av livsmedel.

Q. Endast sju procent av EU:s jordbrukare är yngre än 35 år.

R.  Livsmedelsförsörjningen utgör en central fråga för EU och kräver överensstämmelse och samordning mellan följande sektorsinriktade politikområden på EU-nivå: den gemensamma jordbrukspolitiken, energipolitiken, forskningsprogrammen, utvecklings- och handelspolitiken samt den finansiella tillsynen.

1.  Europaparlamentet betonar att en starkt och hållbar jordbrukssektor i EU och en blomstrande landsbygdsmiljö, som utgår från en stark gemensam jordbrukspolitik, är avgörande garantier för tryggad livsmedelsförsörjning.

2.  Europaparlamentet intygar att EU har världens högsta standarder för jordbruks- och livsmedelsproduktion, med stark betoning på livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet samt på jordbrukets hållbarhet i miljöhänseende.

3.  Europaparlamentet anser att vi behöver alla former av jordbruk för att säkra livsmedelsförsörjningen i Europa och i tredjeländerna.

Livsmedelsförsörjning i Europa och världen

4.  Europaparlamentet anser att rätten till tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet som uppnås när alla människor alltid har fysisk och ekonomisk tillgång till lämpliga, hälsomässigt riskfria och näringsrika livsmedel för att kunna tillfredsställa sina näringsbehov och livsmedelspreferenser så att de kan leva ett sunt och aktivt liv.

5.  Europaparlamentet anser att EU har en skyldighet att föda sina medborgare, och att fortsatt jordbruksverksamhet är en mycket viktig faktor i detta sammanhang. Parlamentet uppmärksammar att jordbrukarnas inkomster i EU minskar till följd av ökade produktionskostnader och prissvängningar, vilket inverkar negativt på jordbrukarnas möjligheter att upprätthålla produktionen. Parlamentet betonar de kostnader som de europeiska jordbrukarna tvingas bära till följd av kraven på att uppfylla världens högsta standarder beträffande livsmedelssäkerhet, miljö, djurskydd och arbetsförhållanden. Parlamentet betonar vidare att jordbrukarna måste kompenseras för dessa extrakostnader och för att de förser samhället med kollektiva nyttigheter, och understryker att livsmedel från tredjeländer som importeras till EU måste uppfylla samma höga standarder så att EU:s producenter inte utsätts för illojal konkurrens.

6.  Europaparlamentet anser att garanterad tillgång till mat i tillräcklig mängd är en viktig del av livsmedelsförsörjningen, men inser också att tillgång till livsmedel och rimliga livsmedelspriser kräver att man uppmärksammar frågan om hur en adekvat levnadsstandard ska garanteras, i synnerhet för personer med otillräckliga ekonomiska resurser, såsom barn, äldre, migranter, flyktingar och arbetslösa.

7.  Europaparlamentet ställer sig bakom formeln Livsmedelsförsörjning Näring Kvalitet Närhet Innovation – Produktivitet. För att den ska kunna uppnås anser parlamentet att man i utformningen av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken bör ta hänsyn till medborgarnas förväntningar på att denna politik ska omfatta både jordbruks- och livsmedelsfrågor och vara inriktad på att informera allmänheten om en näringsriktig kost.

8.  Europaparlamentet anser att EU bör skapa bättre förutsättningar för genomförandet av kostprogram i medlemsstaterna, såsom programmen för utdelning av frukt och mjölk i skolorna, samt stödja utbildning och informationssatsningar om produktursprung och näringslära, eftersom välgrundade kostval kan förebygga sjukdom och minska de höga sociala utgifterna i Europa. Parlamentet efterlyser även fler administrativt förenklade koststödprogram, och efterlyser en större budget för dessa program. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska de praktiska aspekterna av dessa program.

9.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt stöd för EU:s program för de sämst ställda. Parlamentet påminner om att Förenta staterna genom sin jordbrukslag ger betydande stöd till sitt matkupongprogram ”Supplemental Nutrition Assistance Programme”, vilket, i tillägg till att det mildrar de fattigastes livsmedelsbehov, skapar avsevärda inkomster för sektorn och ekonomin i allmänhet.

10. Europaparlamentet är medvetet om att klimatförändringarna utgör en stor utmaning för säkerställandet av en tryggad livsmedelsförsörjning, i synnerhet på grund av den ökande förekomsten och omfattningen av klimathändelser som torka, översvämning, bränder och stormar. Parlamentet framhäver att vattenbristen utgör en allt större utmaning som påverkar livsmedelsproduktionen, och betonar att man utan dröjsmål måste ta itu med frågor beträffande vattenförvaltning och klimatförändringar.

11. Europaparlamentet påminner om att energisäkerheten och livsmedelsförsörjningen är mycket nära förbundna med varandra. Parlamentet inser att energikostnader är en viktig faktor när lönsamhet bedöms inom jordbruket, som är den sektor som är mest oljeberoende. Parlamentet uppmuntrar åtgärder som ger jordbrukarna incitament till att bli mer energieffektiva och utveckla alternativa energikällor. Parlamentet påminner om att det krävs ett mer kontinuerligt stöd för forskning och utveckling samt rådgivningstjänster.

12. Europaparlamentet anser dock att hänsyn måste tas till effekterna på livsmedelsproduktionen och livsmedelstillgången i samband med den ökade satsningen på förnybara energikällor och på att uppfylla Europa 2020-målen, och betonar den känsliga balans som råder mellan livsmedels- respektive bränsleutmaningen.

13. Europaparlamentet noterar beroendet av import av proteiner och oljehaltiga produkter från tredjeländer, vilket vid pristoppar har negativa konsekvenser för livsmedels- och jordbrukssektorn, framför allt för djurhållningssektorn.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en teknisk lösning på problemet med förekomsten av små mängder genetiskt modifierade organismer i icke genetiskt modifierade importerade produkter och att föreslå ett snabbare förfarande för godkännande inom EU av importen av en ny genetiskt modifierad fodervariant så snart det styrkts att den är ofarlig. Kommissionen uppmanas även att beakta möjligheten att tillåta produktionsmetoder som används i tredjeländer.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sörja för att allmänheten har tillgång till information om resultatet av livsmedelssäkerhetskontroller för att öka insynen på EU-nivå.

16. Europaparlamentet är bekymrat över uppkomsten av landgrabbing och dess följder för livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländer och för jordbrukets och jordbrukarnas framtid. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka denna situation i förhållande till markinnehav och naturresurser.

17. Europaparlamentet fastslår att de höga foderkostnaderna har försämrat situationen för djurhållningsföretagen i EU. Parlamentet kräver därför att man använder de instrument som gjorts tillgängliga genom förordning (EG) 1234/2007 (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) för att stabilisera marknaden och förhindra en kris.

18. Europaparlamentet anser att de produktivitetsökningar som kommer att uppnås i de nya medlemsstaterna kommer att utöka den tillgängliga markarealen och utgöra en möjlighet att främja produktionen av proteingrödor och oljeväxter i EU.

19. Europaparlamentet fastslår att livsmedelsförsörjningen inte kan garanteras om man inte säkerställer fri tillgång till genetiska resurser för livsmedel och jordbruk. Parlamentet erkänner att FAO:s avtal om växtgenetiska resurser är ett viktigt instrument för att bevara den biologiska mångfalden inom jordbruket, vilket motverkar följderna av klimatförändringen.

20. Europaparlamentet understryker att de planerade incitamenten för hållbara energigrödor inte på något sätt får hota livsmedelsförsörjningen för befolkningen.

21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta och genomföra program med konkreta jordbruksåtgärder för att begränsa och få till stånd en anpassning till klimatförändringarnas effekter.

22. Europaparlamentet poängterar att man måste främja informationskampanjer riktade till konsumenterna om jordbrukarnas och jordbrukssektorns insatser för miljön och livsmedelsförsörjningen.

Jordbruk, finansmarknader och prissvängningar

23. Europaparlamentet anser att finans- och jordbruksmarknaderna är mer sammanflätade idag än någonsin. Enligt parlamentet är en europeisk insats inte längre tillräcklig, utan Europa bör agera tillsammans med tredjeländer och internationella organisationer i prissvängnings- och livsmedelsförsörjningsfrågorna. Parlamentet stöder de initiativ som G20:s ordförandeskap har tagit i detta avseende.

24. Europaparlamentet belyser de problem som jordbrukare ställs inför vid extrema marknads- och prissvängningar, och uppmärksammar hur svårt det är för jordbrukare att försöka planera långsiktigt när det råder extrema prissvängningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa bestående och kraftfulla åtgärder i syfte att skyndsamt angripa prissvängningarna på jordbruksmarknaderna. Parlamentet anser att detta kommer att vara avgörande för att säkerställa att produktionen i EU upprätthålls.

25. Europaparlamentet observerar att prisindexet på finansmarknaderna för jordbruksråvaror aldrig har varit så instabilt som nu. Som ett exempel nämner parlamentet ökningen av vetekontraktspriserna som nyligen steg med 70 procent på två månader och vars handelsvolym på Paris råvarumarknad mer än fördubblades.

26. Europaparlamentet framhäver att dessa omständigheter endast delvis orsakas av marknadskrafter, såsom tillgång och efterfrågan, och att de till stor del beror på spekulation. Parlamentet noterar att upp till 50 procent av den senaste tidens pristoppar har orsakats av spekulation. Parlamentet stöder de slutsatser som FN:s särskilde rapportör för rätt till mat dragit om att stora institutionella investerare, såsom hedgefonder, pensionsfonder och investeringsbanker – alla oftast oengagerade på jordbruksmarknaderna – har stor inverkan på råvaruprisindexen genom sitt agerande på derivatmarknader.

27. Europaparlamentet förespråkar i detta sammanhang en granskning av befintlig lagstiftning om finansiella instrument, som borde möjliggöra en mer öppen handel och sätta minimigränser för de aktörer som tillåts verka på dessa marknader. Parlamentet påminner om att syftet med finansiella instrument är att understödja ekonomin och bistå jordbruksproduktionen i att övervinna kriser och klimathändelser. Spekulation får samtidigt inte tillåtas att bli ett hot mot för övrigt effektiva jordbruksföretag.

28. Europaparlamentet mottar med glädje kommissionens förslag till en förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Parlamentet ser gärna att ett krishanteringsverktyg för snabba insatser i form av skyddsnät mot extrema prissvängningar ställs till förfogande. Parlamentet efterlyser samordning av lagstiftning mellan EU och tredjeländer, såsom Förenta staterna, i syfte att minska möjligheterna för spekulatörer att dra otillbörlig fördel av skillnaderna mellan olika regelverk.

29. Europaparlamentet förespråkar kraftigare europeiska åtgärder för att ta itu med spekulationsproblemet, inklusive genom att ge regleringsorgan och tillsynsmyndigheter befogenhet att begränsa spekulationen. Parlamentet anser att råvaruderivat skiljer sig från andra finansiella derivat och att sådana råvaruderivat endast bör hanteras av aktörer med välgrundat intresse av att skydda jordbruksprodukter mot risker och av andra grupper med direkt koppling till verklig jordbruksproduktion. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att hanteringen av livsmedelsråvaruderivat så långt som möjligt begränsas till investerare med direkt anknytning till jordbruksmarknader.

30. Europaparlamentet är oroat över den stora koncentration som har skett inom spannmålshandeln och som har medfört att de involverade företagen kan påverka marknadspriserna. Parlamentet noterar att detta kan öka prissvängningarna, eftersom spannmålshandlare till följd av sina spekulativa transaktioner har ett intresse av stora prissvängningar. Parlamentet anser att detta också belyser behovet av interventionslager eller av något annat slags skyddsnät för att främja prisstabilitet och skydda jordbrukarnas och konsumenternas intressen.

31. Europaparlamentet betonar att det inte är möjligt att vidta effektiva åtgärder mot stora prissvängningar utan interventionslager eller strategiska lager. Parlamentet anser därför att marknadsinterventionsinstrument måste få större utrymme i framtidens gemensamma jordbrukspolitik.

32. Europaparlamentet framhåller att det krävs ökad öppenhet och rättvisa i livsmedelskedjan för att kunna garantera jordbrukare en skälig inkomst, skäliga vinster och skälig prissättning i hela livsmedelskedjan och för att säkerställa en livskraftig jordbrukssektor som tryggar livsmedelsförsörjningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta och effektiva förslag för att ta itu med denna fråga.

33. Europaparlamentet påpekar att låginkomstländer med livsmedelsbrist är mer sårbara när de utsätts för prissvängningar.

Globala livsmedelslager för global livsmedelsförsörjning

34. Europaparlamentet noterar att den globala livsmedelstillgången för närvarande är tillräcklig och att människors brist på livsmedel snarast beror på otillgänglighet och höga priser.

35. Europaparlamentet observerar dock att de globala livsmedelslagren är mycket mer begränsade än förr och att de under livsmedelskrisen 2007 föll till en rekordlåg nivå motsvarande livsmedelsreserver för tolv veckor. Parlamentet påpekar att livsmedelsproduktionen i världen är alltmer utsatt för extrema väderfenomen kopplade till klimatförändringarna, för ett ökat globalt tryck på marken till följd av den växande urbaniseringen och för en ökad förekomst av skadeinsekter och sjukdomar, vilket kan orsaka plötslig och oförutsedd livsmedelsbrist.

36. Europaparlamentet anser därför att ett internationellt system för livsmedelslager (både beredskapslager för att minska svälten och lager som skulle användas för att reglera råvarupriset) skulle vara gynnsamt för att understödja världshandeln vid pristoppar, avvärja återkommande protektionism och mildra trycket på världens livsmedelsmarknader. Enligt parlamentet bör dessa lager förvaltas av en gemensam myndighet under FN:s beskydd eller av FAO och till fullo utnyttja den samlade erfarenhet som FAO och Världslivsmedelsprogrammet besitter. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt undersöka hur man på bästa sätt kan uppnå detta och låta parlamentet ta del av resultaten. Parlamentet uppmanar även kommissionen att spela en ledande roll som förespråkare för detta riktade globala system för livsmedelslager.

37. Europaparlamentet påminner om att EU hittills har reagerat med bistånd och pengar, inklusive genom livsmedelsmekanismen. Parlamentet efterlyser rapporter om mekanismens effektivitet, även vad det gäller framsteg beträffande bekämpningen av orsaker och symptom, och uppmanar kommissionen att analysera möjligheten att införa ett instrument för att bekämpa svälten i världen.

38. Europaparlamentet upprepar på nytt vikten av att utveckla jordbruket i utvecklingsländerna och tilldela jordbrukssektorn en lämplig del av EU:s offentliga utvecklingsbistånd. Parlamentet beklagar att andelen utvecklingsbistånd som tilldelas jordbruket har sjunkit väldigt mycket sedan 1980-talet och gläder sig åt att man har insett att denna trend måste vändas. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sitt utvecklingsbistånd prioritera jordbruket, inklusive stöd till jordbrukare för att få tillträde till marknader.

39. Europaparlamentet beklagar slutsatserna från FN:s toppmöte 2010 om millennieutvecklingsmålen och pekar på att de utvecklade länderna långtifrån har fullgjort sina åtaganden i fråga om officiellt utvecklingsbistånd.

40. Europaparlamentet välkomnar att Världsbanken inom ramen för FN:s toppmöte 2010 om millennieutvecklingsmålen tog initiativ till att öka sitt stöd till jordbrukssektorn för att stimulera högre avkastning, sysselsättning och livsmedelsförsörjning, särskilt i låginkomstområden.

En ny gemensam jordbrukspolitik för att möta utmaningarna

41. Europaparlamentet bekräftar på nytt sin ståndpunkt från betänkandet om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013. Parlamentet bestyrker sitt engagemang för en stabil jordbruks- och landsbygdsutvecklingspolitik som säkerställer att alla omfattas av en tryggad livsmedelsförsörjning, bevarar en livskraftig landsbygd i EU, gör jordbruket mer konkurrenskraftigt, säkerställer en fortsatt jordbruksproduktion i hela EU, stöder innovation, konkurrenskraft och sysselsättning samt tar sin del av ansvaret för att möta stora globala utmaningar som klimatförändringarna. Parlamentet betonar också behovet av att ytterligare förenkla och avbyråkratisera den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att minska förmånstagarnas genomförandekostnader.

42. Europaparlamentet betonar att unga jordbrukare har en viktig roll att spela inom ramen för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet påpekar att endast sju procent av de europeiska jordbrukarna är yngre än 35 år och att hela 4,5 miljoner jordbrukare kommer att gå i pension de närmaste tio åren. Parlamentet förespråkar en utökning av åtgärderna för unga jordbrukare, såsom installationsbidrag, subventionerade räntesatser på lån och andra incitament som medlemsstaterna har genomfört inom ramen för sina landsbygdsutvecklingsbudgetar. Parlamentet bekräftar på nytt innebörden av sitt förslag till ändring av budgeten för utbytesprogrammet för unga och förespråkar att detta ska genomföras som ett pilotprojekt. Parlamentet begär även att man ska avskaffa alla byråkratiska hinder som försvårar för unga människor att bedriva jordbruksverksamhet.

43. Europaparlamentet anser att forskning och innovation är avgörande för att man ska kunna möta utmaningen att trygga livsmedelsförsörjningen genom att öka produktionen men använda mindre resurser. Parlamentet framhäver betydelsen av att främja yrkesutbildning, tillgång till utbildning, kunskapsöverföring och utbyte av bästa praxis inom jordbruket. Parlamentet upprepar behovet av att samordna den gemensamma jordbrukspolitiken med annan politik för att göra det enklare att få tillgång till forskning och innovation inom jordbruket.

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till fullo utnyttja de möjligheter som sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling erbjuder beträffande forskning och teknisk innovation, i syfte att öka produktionen samtidigt som energieffektivitets- och hållbarhetskriterierna respekteras.

45. Europaparlamentet konstaterar att den mark som är tillgänglig för jordbruksproduktion minskar för vart år som går till följd av klimatförändringar och urbanisering. Parlamentet understryker att livsmedelsförsörjningen i EU skulle kunna höjas om man producerade livsmedel på mark som påverkats av klimatförändringar, mark som ligger i träda eller mark som övergivits.

46. Europaparlamentet vill särskilt betona vikten av mångfald inom det europeiska jordbruket, samexistensen av olika jordbruksmodeller, bl.a. det småskaliga jordbruket som skapar sysselsättning på landsbygden i EU, och förekomsten av en stor variation av livsmedel och näringsämnen av god kvalitet, däribland produkter från småbruk och hantverksprodukter som hanteras i korta distributionskedjor, i Europa, i syfte att främja utvecklingen av landsbygdsområden och bevara traditionerna inom regionala mat- och vinsektorer.

47. Europaparlamentet noterar att lokalt traditionellt jordbruk, inklusive familjejordbruk, småskaligt jordbruk och ekologiskt jordbruk, på ett värdefullt sätt kan bidra till livsmedelsförsörjningen eftersom det ofta utgör ett effektivt sätt att bruka jorden, genom metoder som särskilt utvecklats i enskilda regioner under en längre tid, och gör det möjligt att upprätta en stark koppling mellan en produkt och det område den kommer ifrån och som symboliserar produktens kvalitet och äkthet. Parlamentet betonar att dessa jordbrukstyper måste samexistera med moderna hållbara jordbruksföretag som förenar hög produktivitet med hållbar markanvändning.

48. Europaparlamentet understryker också att den överdrivna uppstyckningen av jordbruksmarken i vissa medlemsstater är ett hinder för produktiviteten inom jordbruket och att åtgärder måste vidtas för att främja sammanslagningen av små jordbruksföretag.

49. Europaparlamentet framhäver att mångfalden inom EU:s jordbruk måste bevaras. Parlamentet konstaterar att lokala marknader som försörjs med färska och lokalt producerade jordbruksprodukter är miljömässigt hållbara och bidrar till att stödja etablerade grupper av jordbrukare. Parlamentet betonar jordbrukets betydelse i mindre gynnade områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att belysa de olika europeiska jordbruksmodellerna i sitt nästa förslag om den gemensamma jordbrukspolitiken och att även överväga möjligheten att skapa särskilda finansiella stimulansåtgärder och märkningssystem.

50. Europaparlamentet betonar behovet av en rättvisare gemensam jordbrukspolitik i syfte att säkerställa jämställd tilldelning av stöd till jordbrukare både inom och mellan alla medlemsstater, större territoriell sammanhållning och utfasning av exportsubventioner, samtidigt som EU:s handelspartner på motsvarande sätt fasar ut alla typer av exportsubventioner och sanktioner införs för exportåtgärder med liknande verkan.

51. Europaparlamentet erkänner att reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken har lett till att EU:s jordbruksproduktion i betydligt mindre utsträckning påverkar utvecklingsländerna, trots att exportbidragen är allt annat än avskaffade. Parlamentet uppmanar EU att erkänna vikten av att stödja utvecklingsländernas jordbrukssektorer, särskilt genom att se till att jordbruk prioriteras i utvecklingsländerna och i EU:s budget för utomeuropeiskt utvecklingsbistånd.

52. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

Antagna texter, P7_TA(2010)0286.

(2)

EUT C 46E, 24.2.2010, s. 10.

(3)

Antagna texter, P7_TA(2010)0131.

(4)

Antagna texter, P7_TA(2010)0302.

(5)

EUT C 279E, 19.11.2009, s. 71.


MOTIVERING

Tryggad livsmedelsförsörjning är en mänsklig rättighet som uppnås när alla människor alltid och i tillräcklig utsträckning har fysisk, social och ekonomisk tillgång till säkra och näringsriktiga livsmedel, som tillfredsställer deras näringsbehov och livsmedelspreferenser så att de kan leva ett sunt och aktivt liv. I dagens läge står jordbrukssektorn inför uppgiften att möta en växande befolknings behov av säkra livsmedel i tillräckliga mängder, trots hinder i form av begränsade naturtillgångar, höga energipriser och klimatförändringar.

Enligt FAO måste livsmedelsproduktionen öka med minst 70 procent för att möta de ökade behoven från en växande befolkning som förväntas överstiga 9 miljarder 2050. På grund av extrem fattigdom lider ungefär 900 miljoner människor runtom i världen av kronisk hunger, medan upp till 2 miljoner människor är utestängda från en verklig och långsiktig tryggad livsmedelsförsörjning på grund av varierande grader av fattigdom. I Europa lever fortfarande sexton procent av befolkningen under fattigdomsgränsen. Trots att tillgången på livsmedel är tillfredsställande har en betydande del av världens befolkning inte råd att köpa de baslivsmedel den behöver. Tillgången till livsmedel är en nyckelfråga som återstår att lösa.

Det krävs alltså en fortsatt stabil gemensam jordbrukspolitik för att kunna trygga livsmedelsförsörjningen. Huvudsyftena med den gemensamma jordbrukspolitiken har varit att öka jordbruksproduktionen, hjälpa jordbrukarna att uppnå en skälig levnadsstandard, stabilisera marknaderna och säkerställa tillgången på livsmedel till rimliga priser. Politikens framgång ledde emellertid till en oavsiktlig överproduktion och överskott som snedvred marknadsvillkoren och skapade miljörisker.

Den gemensamma jordbrukspolitiken har genom stegvisa reformer blivit en marknadsorienterad, frikopplad och miljömedveten politik som omfattar den viktiga landsbygdsutvecklingen. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken ska skapa tryggare livsmedelsförsörjning genom att öka produktionen samtidigt som en miljömässigt hållbar livsmedelsproduktion uppmuntras.

I EU lever fortfarande ungefär 80 miljoner människor under fattigdomsgränsen och många av dem får hjälp genom livsmedelsbiståndsprogram. Det är viktigt att man kan vara säker på att alla kategorier i samhället har tillgång till livsmedel och i detta hänseende är det avgörande att upprätthålla och utvidga programmet för de sämst ställda.

Målet om tryggad livsmedelsförsörjning kan inte uppnås utan att man tar itu med två av dagens viktigaste frågor: marknadspriser och prissvängningar (under kraftig inverkan av spekulation på råvarumarknader) och krympande livsmedelslager.

Föredraganden noterar att den senaste tidens extrema prissvängningar endast delvis berodde på verkliga marknadskrafter, och till största del berodde på spekulation. FN:s särskilde rapportör för rätt till mat belyser att stora institutionella investerare, såsom hedgefonder, pensionsfonder och investeringsbanker – alla oftast oengagerade på jordbruksmarknaderna – har stor inverkan på råvarupriserna genom sitt agerande på derivatmarknader.

I detta sammanhang förespråkar föredraganden en granskning av befintlig lagstiftning om finansiella instrument, vilken borde möjliggöra en mer öppen handel och sätta minimigränser för de handlare som tillåts verka på dess marknader. Syftet med finansiella instrument är att understödja ekonomin och bistå jordbruksproduktionen i att övervinna kriser och klimathändelser; samtidigt får spekulation inte tillåtas att bli ett hot mot för övrigt effektiva jordbruksföretag.

I detta hänseende välkomnar föredraganden även ett förslag från Europeiska kommissionen till en förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, och önskar att ytterligare instrument mot extrema prissvängningar genomförs som en del av den nya gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013.

Vidare uppmärksammar föredraganden att de globala livsmedelslagren är mycket mer begränsade än förr och att de under livsmedelskrisen 2007 föll till en rekordlåg nivå motsvarande livsmedelsreserver för tolv veckor. Samtidigt utsätts livsmedelsproduktionen i världen alltmer för extrema väderfenomen kopplade till klimatförändringarna, vilka kan orsaka plötslig och oförutsedd livsmedelsbrist.

Föredraganden anser därför att ett internationellt säkerhetssystem för livsmedelslager skulle vara gynnsamt för att avlasta världshandeln vid pristoppar, avvärja återkommande protektionism och mildra trycket på världens livsmedelsmarknader. Dessa lager bör förvaltas av en gemensam myndighet under FN:s beskydd och till fullo utnyttja den samlade erfarenhet som FAO och Världslivsmedelsprogrammet besitter. Därför uppmanar föredraganden kommissionen att spela en ledande roll som förespråkare för detta globala system för livsmedelslager.

Slutligen måste den nya gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 klart och tydligt möta livsmedelsförsörjningen och övriga utmaningar, i synnerhet klimatförändringarna, den ekonomiska krisen och bevarandet av den territoriella balansen inom EU. Föredraganden bekräftar på nytt sitt stöd för den antagna texten om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid och vill vidare betona några punkter.

Först och främst vill föredraganden försvara vikten av mångfald inom det europeiska jordbruket. Vi måste inte bara främja konkurrenskraft, utan även traditionellt, småskaligt och ekologiskt jordbruk samt lokal distribution. Dessa jordbruksmodeller bidrar på ett betydande sätt till livsmedelsförsörjningen, eftersom de ofta utgör det effektivaste sättet att bruka jorden i olika geografiska regioner i EU med hjälp av metoder som särskilt har utvecklats i enskilda regioner under lång tid. Föredraganden uppmanar kommissionen att belysa dessa jordbruksmodeller i sitt nästa förslag om den gemensamma jordbrukspolitiken och att utnyttja möjligheten att skapa särskilda finansiella stimulansåtgärder.

Vidare anser föredraganden att det är viktigt att garantera att unga jordbrukare får tillgång till mark och lån i en situation där landsbygdsbefolkningen blir allt äldre. Endast sju procent av EU:s lantbrukare är under 40 år och om ungefär tio år kommer 4,5 miljoner att gå i pension. Därför är det mycket viktigt att genom nya program och förbättrad tillgång till lån uppmuntra unga människor att välja jordbrukssektorn.

EU:s energimål är ambitiösa. De innebär att energimixen ska innehålla 20 procent förnybar energi och att drivmedlen ska bestå av tio procent förnybar energi senast 2020. Dessa mål har stimulerat storskalig odling av biobränslen, men biobränsleproducenterna och livsmedelsproducenterna konkurrerar om samma mark, vilket kan ha en negativ inverkan på livsmedelsförsörjningen. En bättre integrerad livsmedels- och energiproduktion, liksom utveckling av andra och tredje generationens biodrivmedel, kan leda till att konkurrensen om marken minskas.

Det är mycket viktigt att finansieringen av den nya gemensamma jordbrukspolitiken återspeglar dess ambitiösa vision och politiska mål. Den gemensamma jordbrukspolitikens budget bör åtminstone ligga kvar på nuvarande nivå, så att man kan trygga livsmedelsförsörjningen och ta itu med följderna av klimatförändringarna, säkerställa territoriell balans samt upprätthålla rimliga livsmedelspriser och anständiga inkomster för jordbrukarna.


YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (30.11.2010)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelssäkerhet

(2010/2112(INI))

Föredragande: Sergio Berlato

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet slår fast att rätten till mat är en grundläggande mänsklig rättighet. Parlamentet konstaterar att alla medlemsstaters rätt till självförsörjning av livsmedel och till en trygg livsmedelsförsörjning är frågor av grundläggande vikt för EU. Parlamentet konstaterar även att det krävs löpande åtgärder för att trygga denna rätt på EU-nivå och internationellt, eftersom 25 000 personer svälter till döds eller dör av hungersrelaterade sjukdomar varje dag och enligt FAO:s beräkningar kommer ökningen från 7 till 9,1 miljarder människor i världen att kräva en 70-procentig ökning av livsmedelsförsörjningen fram till 2050.

2.  Europaparlamentet konstaterar att en trygg livsmedelsförsörjning och livsmedelssäkerhet är två kompletterande frågor och understryker att respekten för självförsörjning av livsmedel på ett viktigt sätt bidrar till en trygg livsmedelsförsörjning, vilket alltid går hand i hand med säkerställandet av höga livsmedelssäkerhetsstandarder.

3.  Europaparlamentet understryker att en trygg livsmedelsförsörjning är viktigt inte bara för medlemsstaterna, utan även för utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar EU att åta sig att hjälpa utvecklingsländerna att uppnå en god självförsörjningsnivå i fråga om livsmedel genom att diversifiera livsmedelsproduktionen för att frigöra sig från sina monokulturer (kaffe, kakao, bananer osv.), som ofta är intensiva och mycket förorenande och som gör att länderna tvingas att importera nästan alla livsmedel som de behöver.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över följderna av den senaste tidens ekonomiska och finansiella kris, som fått de ekonomiska resurserna att minska inom alla delar av ekonomin, med allvarliga följder för livsmedelskedjan, men som inte för den skull får försämra övervakningen eller säkerheten när det gäller livsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka de befintliga programmen för livsmedelssäkerhet inom medlemsstaterna.

5.  Europaparlamentet understryker att konsumenterna måste kunna tillgå livsmedel till ett rimligt pris och att producenterna måste få rimligt betalt för sina produkter samt fördömer avtal mellan aktörer i den storskaliga detaljhandeln och begär att det vidtas åtgärder för att sätta stopp för detta och för att ge slutkonsumenterna och livsmedelsproducenterna insyn i hur prissättningen av livsmedel går till.

6.  Europaparlamentet understryker att man måste stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald hos odlade växtarter och växtsorter och förlusten av den genetiska bas som människans livsmedelshållning och djurs foderhållning är beroende av. Man måste främja en effektiv användning av olika traditionella jordbrukssorter som är specifika för vissa regioner och hållbar produktion i liten och medelstor skala, avsedd för den lokala och regionala marknaden och konsumtionen.

7.  Europaparlamentet finner det oroande att 2008, det år då den globala livsmedelskrisen inträffade, också var det år då det producerades mest vete någonsin i världshistorien.

8.  Europaparlamentet beklagar slutsatserna från FN:s toppmöte 2010 om millennieutvecklingsmålen och pekar på att de utvecklade länderna långtifrån har fullgjort sina åtaganden i fråga om officiellt utvecklingsbistånd.

9.  Europaparlamentet välkomnar att Världsbanken inom ramen för FN:s toppmöte 2010 om millennieutvecklingsmålen tog initiativet att öka sitt stöd till jordbrukssektorn för att stimulera till högre avkastning, sysselsättning och livsmedelsförsörjning, särskilt i låginkomstområden.

10. Europaparlamentet begär att kontrollerna av livsmedelssäkerheten i unionen förbättras och stärks samt ställer sig bakom slutsatserna i kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om hur den officiella kontrollen i medlemsstaterna fungerar i fråga om livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och växtskydd (KOM(2010)0441). I denna rapport anger kommissionen sin avsikt att i nära samarbete med medlemsstaterna granska ett antal åtgärder för att effektivisera och bredda det sätt på vilket informationen om kontrollerna samlas in, analyseras och presenteras för att de nationella myndigheterna och kommissionen ska kunna ge EU-medborgarna fulla garantier för att kontrollsystemen fungerar effektivt.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sörja för att allmänheten har tillgång till information om resultatet av kontrollerna för att öka insynen på EU-nivå.

12. Europaparlamentet betonar att jordbrukssektorn för att trygga livsmedelsproduktionen måste ha tillräckliga vattenresurser av god kvalitet och att den därför är skyldig att tillämpa goda jordbruksmetoder för att hålla högsta standard i fråga om både vattenkvantitet och vattenkvalitet.

13. Europaparlamentet understryker mot bakgrund av att efterfrågan på livsmedel förväntas öka runt om i världen och de påfrestningar som detta kommer att medföra för naturresurserna att man måste uppfylla kraven på en trygg livsmedelsförsörjning samtidigt som man bevarar den biologiska mångfalden och snarast bekämpar miljöproblem som exempelvis markförstöring och förlust av biologisk mångfald.

14. Europaparlamentet poängterar att man måste främja informationskampanjer riktade till konsumenterna om jordbrukarnas och jordbrukssektorns insatser för miljön och livsmedelsförsörjningen.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskning kring i synnerhet nya generationer biobränslen, effektiva metoder för att tillvarata jordbruksavfall, miljövänliga gödningsmedel och ny jordbruksteknik som medför minsta möjliga inverkan på markanvändningen och stärker EU:s ledande ställning i fråga om miljöskyddsinitiativ.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till fullo utnyttja de möjligheter som sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling ger till sådan forskning och teknisk innovation som syftar till att öka produktionen samtidigt som energieffektivitets- och hållbarhetskriterierna respekteras.

17. Europaparlamentet efterfrågar åtgärder för att förbättra arbetsplatsutbildningarna för ungdomar på områden såsom EU:s livsmedelssäkerhetsstandarder samt att skapa arbetstillfällen för personer med nödvändiga kvalifikationer på detta område, huvudsakligen i syfte att öka sysselsättningen inom sektorn.

18. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att förbättra livsmedelskedjans organisation i syfte att minska livsmedelstransporternas miljöpåverkan och främja saluföringen av traditionella lokala livsmedel.

19. Europaparlamentet anser att de små och medelstora företagen utgör hörnstenen för utvecklingen och tillväxten i medlemsstaternas och unionen. Parlamentet framhåller vikten av att ge incitament till investeringar i produktionsverksamheter och tillgång till krediter.

20. Europaparlamentet understryker att de planerade incitamenten för hållbara energigrödor inte på något sätt får hota livsmedelsförsörjningen för allmänheten.

21. Europaparlamentet betonar att utsädesoligopol har förödande konsekvenser för det småskaliga jordbrukets hållbarhet, eftersom det skapar beroende av ett begränsat antal bolag för köp av utsäde och specialgödningsmedel.

22. Europaparlamentet konstaterar att EU-reglerna i många fall tyvärr medför orimliga bördor för gemensamt utnyttjande av traditionella utsäden och varieteter och hämmar gamla traditioner när det gäller att dela med sig av kunskaper och jordbruksmetoder.

23. Europaparlamentet välkomnar de omfattande insatser som tusentals jordbrukare, miljögrupper, forskare och enskilda personer gör för att på plats bevara och sprida lokalt genetiskt material. Parlamentet påminner också om att en mångfald av utsäden som är anpassade till de lokala förhållandena är en förutsättning för livsmedelsförsörjningen, särskilt mot bakgrund av klimatförändringarna.

24. Europaparlamentet påpekar att tonvikten bör läggas vid att stödja och öka återhämtningsförmågan hos organiska småskaliga jordbrukssystem vars produktion är avsedd för lokal och regional konsumtion.

25. Europaparlamentet betonar vikten av ekologiska jordbruksmetoder för att man ska kunna förbättra livsmedelsförsörjningen i världen.

26. Europaparlamentet begär att det införs särskilt stöd för jordbruk i stadsområden, eftersom detta skulle vara till stor nytta för livsmedelsförsörjningen, sysselsättningen, ökade miljökunskaperna, fritidssysselsättningarna och stadsmiljön.

27. Europaparlamentet begär att det statliga jordbruksstödet förbinds med krav på metoder som bevarar den biologiska mångfalden och skyddar marken.

28. Europaparlamentet anser att en effektiv anpassning till klimatförändringarna och deras konsekvenser, särskilt ökningen av extrema väderförhållanden och uppkomsten av skadliga organismer, kräver en mängd olika grödor och arter som är anpassade till de lokala förhållandena och att mer måste göras för att bevara denna genetiska mångfald.

29. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta och genomföra program som innehåller konkreta jordbruksåtgärder som syftar till begränsning av och anpassning till klimatförändringarnas effekter.

30. Europaparlamentet betonar att man för att upprätthålla en trygg livsmedelsförsörjning och fullfölja EU 2020-strategin måste stimulera till en effektiv resursanvändning och hållbara innovationer inom jordbruket.

31. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 bör belöna EU:s jordbrukare för deras insatser för att upprätthålla en trygg livsmedelsförsörjning av hög kvalitet samt ett effektivt och hållbart utnyttjande av naturresurserna.

32. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste bevilja mycket större stöd till lokala och regionala jordbrukare och på det sättet uppmuntra till biologisk mångfald och ekologiskt jordbruk, vilket innebär många fördelar för både konsumenterna och miljön.

33. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ge konsumenterna objektiv information och utbildning när det gäller säsongsbundna och regionala livsmedel. Detta skulle gynna jordbruket och bevara det lokala kulturlandskapet, minska långa leveransvägar och onödiga koldioxidutsläpp samt garantera konsumenterna färska livsmedel av hög kvalitet.

34. Europaparlamentet erinrar om att livsmedel är en värdefull och begränsad resurs som i hög grad påverkar hälsan, miljön och utvecklingen samt uppmanar kommissionen att utarbeta en heltäckande livsmedelspolitik för unionen som ska ersätta den sektorsbetonade politik som för närvarande behandlar de olika politiska aspekterna på ett fragmenterat sätt.

35. Europaparlamentet anser att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har en viktig funktion att fylla när det gäller att bedöma och sprida information om alla risker i livsmedelskedjan inom ramen för sitt arbete med att skydda allmänheten och folkhälsan. Parlamentet hyser en stark förhoppning om att samtliga medlemsstater inrättar motsvarande nationella organ som ska samarbeta med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

30.11.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

44

0

6

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Elena Oana Antonescu, Kriton Arsenis, Pilar Ayuso, Sergio Berlato, Milan Cabrnoch, Martin Callanan, Nessa Childers, Chris Davies, Anne Delvaux, Bas Eickhout, Jill Evans, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Julie Girling, Nick Griffin, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Jolanta Emilia Hibner, Dan Jørgensen, Jo Leinen, Corinne Lepage, Peter Liese, Linda McAvan, Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė, Gilles Pargneaux, Andres Perello Rodriguez, Mario Pirillo, Pavel Poc, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Oreste Rossi, Dagmar Roth-Behrendt, Carl Schlyter, Richard Seeber, Theodoros Skylakakis, Catherine Soullie, Salvatore Tatarella, Anja Weisgerber, Sabine Wils, Marina Yannakoudakis

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Marisa Matias, Judith A. Merkies, Bill Newton Dunn, James Nicholson, Alojz Peterle, Rovana Plumb, Bart Staes, Csaba Sándor Tabajdi, Giommaria Uggias, Thomas Ulmer


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

1.12.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

34

3

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

John Stuart Agnew, Richard Ashworth, Vasilica Viorica Dăncilă, Michel Dantin, Paolo De Castro, Albert Deß, Diane Dodds, Herbert Dorfmann, Lorenzo Fontana, Iratxe García Pérez, Sergio Gutiérrez Prieto, Peter Jahr, Elisabeth Jeggle, Elisabeth Köstinger, Stéphane Le Foll, Mairead McGuinness, James Nicholson, Rareş-Lucian Niculescu, Wojciech Michał Olejniczak, Georgios Papastamkos, Marit Paulsen, Britta Reimers, Ulrike Rodust, Alfreds Rubiks, Giancarlo Scottà, Czesław Adam Siekierski, Marc Tarabella

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Alejandro Cercas, Spyros Danellis, Bas Eickhout, Marian Harkin, Giovanni La Via, Véronique Mathieu, Maria do Céu Patrão Neves, Daciana Octavia Sârbu, Dimitar Stoyanov, Artur Zasada, Milan Zver

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Heide Rühle

Senaste uppdatering: 6 januari 2011Rättsligt meddelande