BETÄNKANDE om förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land
(KOM(2003) 604 – C5‑0502/2003 – 2003/0233(CNS))
18 mars 2004 - *
Budgetutskottet
Föredragande: Esko Olavi Seppänen
PR_CNS_am
PROTOKOLLSIDA
I en skrivelse av den 27 oktober 2003 begärde rådet, i enlighet med artikel 308 i EG‑fördraget, att parlamentet skulle yttra sig över förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land (KOM(2003) 604 – 2003/0233(CNS)).
Vid plenarsammanträdet den 5 november 2003 tillkännagav talmannen att detta förslag hänvisats till budgetutskottet, som utsetts till ansvarigt utskott, och till utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, som utsetts till rådgivande utskott (C5‑0502/2003).
Vid utskottssammanträdet den 4 november 2003 utsåg budgetutskottet Esko Olavi Seppänen till föredragande.
Vid utskottssammanträdet den 17 mars 2004 behandlade utskottet kommissionens förslag och förslaget till betänkande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt förslaget till lagstiftningsresolution.
Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Terence Wynn (ordförande), Reimer Böge (vice ordförande), Esko Olavi Seppänen (föredragande), Den Dover, Salvador Garriga Polledo, Neena Gill, Wilfried Kuckelkorn, Maria del Carmen Ortiz Rivas, Joaquim Piscarreta, Giovanni Pittella, Per Stenmarck och Ralf Walter.
Yttrandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik återges i betänkandet. Utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi beslutade den 27 november 2003 att inte avge något yttrande.
Betänkandet ingavs den 18 mars 2004.
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
om förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land
(KOM(2003) 604 – C5‑0502/2003 – 2003/0233(CNS))
(Samrådsförfarandet)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
- med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 604)[1] ,
- med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0502/2003),
- med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,
- med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik (A5‑0199/2004).
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.
3. Rådet uppmanas att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.
4. Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| Kommissionens förslag | Parlamentets ändringar |
| Ändringsförslag 1 SKÄL 3A (nytt) | |
|
Lån från Euratoms garantifond till tredje land (icke medlemsland) skall även i fortsättningen endast beviljas enligt rådets beslut 94/179/Euratom, EGT L 84/41, 21.3.1994, vilket innebär att lånemedel inte kan beviljas till tredje land för finansieringen av nya kärnkraftverk utan enbart för åtgärder som höjer säkerhetsnivån vid existerande kärnkraftsinstallationer. | |
Motivering I det fall att detta skall läggas som ny text i rådets förordning (EG/Euratom) nr 2728/94 så bör hänvisning till rådets beslut 94/179/Euratom införas så att det tydligt framgår att inga förändringar sker i reglerna för garantifondens lån till tredje land. | |
| Ändringsförslag 2 SKÄL 5A (nytt) | |
|
(5a) Det faktum att EIB-lån till anslutningsländerna inte längre kommer att täckas av garantifonden kommer att skapa ytterligare utrymme för långivning till andra länder och/eller regioner enligt den förordning som fastställer de totala taken för EIB:s långivning (beslut 2000/24/EG). | |
Motivering Man bör inte bortse från det faktum att lån till anslutningsländerna inte längre täcks av garantimekanismen och att lån därför kan beviljas andra länder/regioner. Kommissionen har föreslagit detta i ett separat förslag (KOM(2003) 603. | |
| Ändringsförslag 3 SKÄL 5B (nytt) | |
|
(5b) Det extra utrymme som på grund av utvidgningen skapats under EIB:s mandat för lånegarantier uppgår till 2 180 miljoner euro. Ett separat förslag för dess potentiella användning har lagts fram parallellt med detta förslag. | |
Motivering Man bör inte bortse från det faktum att lån till anslutningsländerna inte längre täcks av garantimekanismen och att lån därför kan beviljas andra länder/regioner. Kommissionen har föreslagit detta i ett separat förslag (KOM(2003) 603. | |
| Ändringsförslag 4 SKÄL 5C (nytt) | |
|
(5c) Det belopp som täcks av garantifonden och som hänför sig till de lån som inte längre täcks av den, uppgår till cirka 343 miljoner euro och kommer att återföras till budgeten som inkomst. | |
Motivering Kommissionen har räknat ut att detta är det belopp som skall betalas tillbaka från garantifonden. | |
| Ändringsförslag 5 ARTIKEL 1, LED 3 Artikel 7 (förordning (EG, Euratom) nr 2728/94) | |
|
3) I artikel 7 skall ”den 31 mars” ersättas med ”den 30 juni”. |
3) I artikel 7 skall ”den 31 mars” ersättas med ”den 31 maj”. |
Motivering Kommissionen kommer fortfarande att ha två extra månader på sig för att utarbeta rapporten och detta datum skulle vara bättre med tanke på parlamentets kalender. | |
- [1] Ännu ej offentliggjort i EUT.
MOTIVERING
Bakgrund
Som bekant upprättades garantifondsmekanismen ursprungligen tillsammans med budgetplanen för perioden 1993-1999 som ett sätt att skydda EU-budgeten från potentiella risker i samband med dess allt större lån till tredje land.
I oktober 1994 antogs rådets förordning 2728/94 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land. Systemets tekniska parametrar (men inte basfunktionen) reviderades[1] i samband med att den nya budgetplanen upprättades.
De tekniska detaljerna i detta system kan upplevas skrämmande för de flesta observatörer som inte är direkt inblandade och de skall inte upprepas här eftersom de i detalj behandlats i tidigare arbetsdokument från föredraganden[2],[3]. Det kanske ändå är värt att rekapitulera systemets basfunktioner.
Garantifondsmekanismen täcker tre olika typer av lån i tredje land: garantier för EIB-utlåning, för EU-lån i form av makroekonomiskt stöd och för Euratoms utlåning till tredje land.
Garantifondsmekanismen består av en reserv som årligen införs i budgeten (dess belopp är fastställt i budgetplanen) och en garantifond som förvaltas av EIB för gemenskapens räkning.
Reserven för 2004 är 221 miljoner euro (200 miljoner i 1999 års priser).
Från denna reserv görs utbetalningar till fonden (efter en begäran om överföring) i förhållande till den garantinivå som skall ges för varje lånetransaktion. Beloppet (som kan betraktas som en sorts ”försäkringsavgift”) motsvarar 9 procent av det totala kapitalvärde som skall garanteras.
I händelse av att en låntagare inte kan återbetala lån som beviljats eller garanterats av gemenskapen, skall fonden stå för betalningarna för att täcka kostnaden och sålunda skydda budgeten från plötsliga chocker.
Fonden täcker enbart riskerna när det gäller lån eller garantier till tredje land.
Kommissionens förslag
Gemenskapen, endast genom EIB-lån i detta fall, har förlängt lån och garantier för flera av anslutningsländerna (som hittills täckts av garantin eftersom de är ”tredjeländer” till den 30 april 2004).
Eftersom dessa länder nu blir medlemsstater i EU, föreslår kommissionen en särskild skrivning i grundförordningen som tydliggör att dessa skuldförbindelser inte täcks av garantimekanismen.
Kommissionens förslag fastslår därför uttryckligen att lån och garantier för de 10 nya medlemsstaterna inte längre skall täckas av garantifonden från och med den dag då de blir medlemsstater.
Detta betyder dock inte att garantierna för dessa lån upphör att gälla gentemot banker och finansinstitut som beviljat lånen. I stället betyder det att från och med nu kommer varje kreditrisk knuten till dessa lån (även om det är otroligt att det kommer att uppstå en situation med betalningsförsummelser i framtiden) att överföras från fonden direkt till EU-budgeten.
Kommissionen fastslår också att detta skulle bli prejudicerande för framtida utvidgningar och har därför valt en ordalydelse för den föreslagna ändringen så att den kan tillämpas vid framtida anslutningar.
Den andra ändringen som föreslås av kommissionen är en direkt konsekvens av den första. Garantifonden har ett ”målbelopp” som grundas på låneportföljens totala volym (därav behovet att fortsätta att betala in nio procent av lånevärdet för varje nytt lån). Eftersom denna garanti dock inte längre kommer att täcka lån och garantier som beviljats de tio nya medlemsstaterna, bör naturligtvis denna del av fonden dras av (och återbetalas till den allmänna budgeten som en inkomst). De föreslagna bestämmelserna anpassar förordningen för att möjliggöra detta. Det belopp som enligt planerna skall återbetalas som inkomst är 343 miljoner euro.
Det bör dock noteras att de föreslagna ändringarna också kommer att täcka framtida utvidgningar. För närvarande är den totala risken för kandidatländerna Bulgarien, Rumänien och Turkiet ungefär 2,5 miljarder euro. Ingen av dessa lån innehåller emellertid vad kommissionen anser vara en ”kommersiell risk” (se nedan).
Den tredje ändring som föreslås av kommissionen ändrar bara tidsfristen för den årliga rapporten som skall läggas fram inför parlamentet, rådet och revisionsrätten. Det fastslås att det nuvarande rapportdatumet den 31 mars visat sig vara ogenomförbart på grund av att slutliga uppgifter från tidigare år blivit tillgängliga alltför sent.
Slutsats
I artikel 1 i förordningen fastställs redan att ”…låne- och garantitransaktioner […] är sådana transaktioner som utförs till förmån för ett tredje land eller i syfte att finansiera projekt som genomförs i tredje land.”
Det står alltså klart att avsikten alltid varit att genomföra dessa transaktioner med tredjeländer och inte med unionens medlemsstater. Betyder detta att transaktioner som tidigare genomförts nu måste avföras från garantifonden? Inte nödvändigtvis. Ett undantag skulle teoretiskt kunna göras där redan befintliga lån och garantier skulle kunna täckas av fonden även i fortsättningen medan nya transaktioner skulle uteslutas.
Avsikten med den nuvarande förordningen, där omfattningen av den befintliga garantifondsmekanismen begränsas till tredjeländer, bör enligt föredraganden också gälla för redan existerande skuldförbindelser. Han ställer sig därför bakom kommissionens specifika ändring i detta hänseende, i synnerhet som den verkliga risk det handlar om verkar vara acceptabel.
Det bör också noteras att begreppet ”risk” i detta sammanhang huvudsakligen hänför sig till vad kommissionen kallar ”kommersiell risk”, eftersom det antyds att den ”politiska risken” - förmodligen menas en stat som inte kan uppfylla sina förpliktelser, oro i samhället på grund av ett ekonomiskt sammanbrott etc.- nu anses praktiskt taget försumbar. I en komplex analys av vilka skuldförbindelser som skall beaktas för att erhålla ”maximal riskexponering ”, kommer kommissionen till den slutsatsen att detta belopp skulle vara 733 miljoner euro då anslutningen äger rum. År 2006 skulle denna risk ha fallit till 480 miljoner euro. Om samtliga anslutningsländer inte skulle återbetala sina lån, skulle alltså detta belopp behöva betalas via budgeten eller en ändringsbudget.
Även om det är sant att denna kreditrisk skulle överföras direkt på budgeten och att det helt enkelt inte är möjligt att exakt förutsäga risken för betalningsförsummelser när det gäller enskilda lån, anser föredraganden att det är högst otroligt att denna situation skulle uppstå för en av EU:s medlemsstater. Föredraganden konstaterar att kostnaderna för fonden på grund av betalningsförsummelser har varit extremt låga sedan starten. Dessutom har de aldrig berört några av de länder som nu går med i EU.
Sammanfattningsvis kan alltså föredraganden därför ställa sig bakom de grundläggande ändringar som föreslås av kommissionen.
Dock, och detta är viktigt, noterar föredraganden att det skapas ett överskott i förhållande till de fastställda lånetak som täcks av garantin genom att dessa länder undantas från garantimekanismens lånemandat och täckning. Med andra ord kommer ett extrautrymme att skapas och detta kan utnyttjas för att utöka garantin för att täcka utlåning till andra länder/regioner. Föredraganden inför ett nytt skäl för att rikta uppmärksamheten på detta faktum. (äf 1 och 2).
Beloppet för lån till anslutningsländerna, vilka inte längre kommer att täckas, uppgår som tidigare omnämnts till 2 127 miljoner euro (motsvarande ett belopp på 343 miljoner euro som skall återbetalas till budgeten från garantifonden) (äf 3).
Det bör påminnas om att mandatet för gemenskapens budgetgarantier till EIB (för dessa lån till tredjeländer) regleras genom den ändrade rådets förordning 2000/24/EG[4].
Hur och om man skall använda denna ”överskottsmarginal” för att utöka utlåningen till andra regioner/länder behandlas i en separat rapport och ett separat förslag som lades fram av kommissionen: ”Ändring av beslut 2000/24/EG i syfte att beakta utvidgningen av Europeiska unionen och EU:s politik för ett utvidgat europeiskt grannskap” (KOM(2003) 603).
När det gäller datum för framläggandet av den årliga rapporten anser föredraganden att en ändring på tre månader skulle vara alltför generös med tanke på det årliga budgetförfarandet. För att parlamentet skall kunna behandla rapporten före sommaruppehållet skulle det vara lämpligt att den presenterades senast den 31 maj. (äf 4)
Slutligen har föredraganden vid flera tillfällen ifrågasatt lämpligheten i garantifondens tekniska parametrar och ansett dem vara alltför försiktiga.
Den fråga som tagits upp är möjligheten att något sänka fondens inbetalningssats från 9 procent till kanske 8 procent, och eventuellt också det belopp i EIB-portföljen som skall täckas från 65 procent till kanske 55 procent eller däromkring.
Föredraganden understryker att detta resonemang fortfarande är helt relevant men att det kanske inte är realistiskt att göra några större ändringar före 2006 och utgången av den nuvarande budgetplanen. Kommissionen bör därför noggrant bedöma fondens finansiella parametrar och lägga fram förslag som mer ligger i linje med de verkliga riskerna inom ramarna för tiden efter 2006.
- [1] Rådets förordning 1149/99 av den 25 maj 1999 om ändring av förordning 2728/94 (EGT L 139, 2.6.1999).
- [2] Arbetsdokument om garantireserven och garantifonden: nuvarande situation och utveckling 2000-2006 (PE 232.992).
- [3] Arbetsdokument om EG:s och Euratoms utlåningskapacitet och kapacitet att ställa garantier för åtgärder avseende tredje land (PE 311.110).
- [4] EGT L 9, 13.1.2000, ändrad genom beslut EGT L 292/41, 9.11.2001 och EGT L 292/43, 9.11.2002.
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR UTRIKESFRÅGOR, MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER, GEMENSAM SÄKERHET OCH FÖRSVARSPOLITIK
16 mars 2004
till budgetutskottet
om ändring av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land
(KOM(2003) 604 – C5‑0502/2003 – 2003/0233(CNS))
Föredragande: Marie Anne Isler Béguin
FÖRFARANDE
Vid utskottssammanträdet den 4 november 2003 utsåg utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik Marie Anne Isler Béguin till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 24 februari och 16 mars 2004 behandlade utskottet förslaget till yttrande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt nedanstående ändringsförslag.
Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Baroness Nicholson of Winterbourne (ordförande), Geoffrey Van Orden och Christos Zacharakis (vice ordförande), Marie Anne Isler Béguin (föredragande av yttrande), Per-Arne Arvidsson, Alexandros Baltas, Bastiaan Belder, Michael Cashman, Alejandro Cercas (suppleant för Rosa Diez Gonzales i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Véronique De Keyser, Glyn Ford, Michael Gahler, Robert Goebbels (suppleant för Jacques Poos i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Alfred Gomolka, Richard Howitt, Efstratios Korakas, Cecilia Malmström, Jean-Charles Marchiani, Edward H.C. McMillan-Scott (suppleant för Ursula Stenzel), Philippe Morillon, Pasqualina Napoletano, Elena Ornella Paciotti, (suppleant för Demetrio Volcic i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), José Ribeiro e Castro (suppleant för Luis Queiro i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Jannis Sakellariou, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Jacques Santer, Jürgen Schröder, Ilkka Suominen, Hannes Swoboda, Charles Tannock, Maj Britt Theorin, Joan Vallvé och Karl von Wogau.
KORTFATTAD MOTIVERING
Garantifondens verksamhet och EU-utvidgningen
Genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 av den 31 oktober 1994, ändrad genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 1149/1999 av den 25 maj 1999 upprättades en garantifond för åtgärder i tredje land som gjorde det möjligt för gemenskapens borgenärer att få ersättning om betalningssvårigheter skulle uppstå hos mottagarna av lån som är beviljade eller garanterade av gemenskapen. Genom inrättande av en likviditetsreserv skyddades gemenskapsbudgeten mot betalningssvårigheter eller sena betalningar gällande de garanterade lånen.
Garantifonden täcker lån till tredje land genom tre olika instrument: garantier för externa lån från Europeiska investeringsbanken (EIB), externa lån från Euratom, och lån som beviljats tredje land inom ramen för EU:s makroekonomiska stöd.
De tio kandidatländernas inträde i EU den 1 maj 2004 kommer att påverka fonden eftersom flera av dessa länder beviljats EIB-lån som garanterats av EU:s budget. När dessa länder nu upphör att vara tredje länder, kommer de garanterade lån som beviljats länderna inte längre att täckas av fondens likviditetsreserv, och reserven kommer att minska med samma andel som garantin för dessa länders skulder, vilket är lika mycket som kommer att återgå till gemenskapsbudgeten. Det bör framhållas att det varken pågår något makroekonomiskt stöd eller finns några Euratom-lån i de tio berörda länderna.
Enligt prognoserna kommer de berörda ländernas låneskuld den 1 maj 2004 att uppgå till cirka 3 808 miljoner euro, vilket innebär att fonden kommer att minska med 343 miljoner euro (belopp beräknat utifrån dagens riktnivå på 9 procent) och gemenskapsbudgeten kommer att minska med motsvarande belopp.
Dessa länders ändrade ställning innebär inte att garantin för lånen dras tillbaka, men att ett framtida utnyttjande av garantin får direkta konsekvenser för EU:s budget. De kreditrisker som är förknippade med dessa lån är både politiska och affärsmässiga. Gemenskapsgarantin täcker alltid den politiska risken (exempelvis att den stat som beviljats lånet skulle drabbas av betalningssvårigheter, vilket i det aktuella fallet framstår som mycket osannolikt), medan EIB i sin tur tar på sig den affärsmässiga risken. Det sista av de lån som beviljats dessa tio länder skall vara återbetalt 2021.
Kommissionens förslag och föredragandens synpunkter
Kommissionen har lagt fram ett förslag om ändring av rådets förordning om upprättande av fonden för att överföringen av fondens åtaganden till budgeten skall ske i god ordning.
Efter ändringen av förordningen i denna bemärkelse kommer dess bestämmelser att kunna tillämpas vid fall som kan komma att inträffa vid framtida anslutningar av nya länder. Det är innebörden av den första ändringen som kommissionen föreslår och som föredraganden ställer sig bakom.
I det andra ändringsförslaget behandlar kommissionen den minskning av reserven som blir följden av anslutningen till EU av stater som tidigare stått utanför och som har omfattats av fondens garantier. I kommissionens ändringsförslag anges att ”överskottet skall föras upp på en särskild post i inkomstberäkningen i Europeiska unionens allmänna budget”. Här föreslår föredraganden istället en ändring som uttryckligen anger vad överskottet skall användas till i gemenskapsbudgeten: finansiering av projekt för att öka kärnkraftssäkerheten i medlemsstaterna och i tredje land.
I sitt tredje ändringsförslag som avser artikel 7 och gäller årsrapporten rörande fondens situation och dess förvaltning för det föregående räkenskapsåret ersätter kommissionen datumet ”den 31 mars” med ”den 30 juni”. Föredraganden vill ändra detta datum till den 30 maj (se motiveringen till ändringsförslag 2).
Till sist konstaterar föredraganden att det faktum att de tio berörda länderna inte längre kommer att omfattas av fondens garantimekanismer kommer att innebära att nytt utrymme och ny kapacitet för lånefinansiering inom ramen för fondens samlade kapacitet för beviljande av lån skapas inom de begränsningar som de gällande utgiftstaken ger. Hur denna finansieringskapacitet bör överföras till andra länder eller regioner och vilken typ av projekt som kan komma i fråga behandlas för närvarande i ett annat betänkande om kommissionens förslag till rapport KOM(2003) 603.
Föredraganden vill ändå framhålla att det är nödvändigt att samordna målsättningarna med dessa lån med de nya riktlinjerna för EU:s energipolitik. Hon vill även påpeka att Euratoms utlåningsinstrument både strider mot reglerna om lika konkurrensvillkor och är diskriminerande genom att de främjar kärnkraftstekniken i jämförelse med andra elkällor. Det gäller att se till att lånen inte beviljas för att finansiera byggande av nya reaktorer och att de endast ges för att åstadkomma en mätbar skärpning av säkerhetsnormerna och förbättring av säkerheten i de reaktorer i tredje land som redan finns. Dessa principer bör även omfatta användningen i gemenskapsbudgeten av lån som återförts genom garantifonden efter att tredje länder anslutit sig till gemenskapen.
Föredraganden vill till sist påminna om att Europaparlamentet har framfört åsikten att Euratom-fördraget borde hävas 2007[1] och att man borde anordna en konferens för att se över fördraget.
ÄNDRINGSFÖRSLAG
Utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik uppmanar budgetutskottet att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:
| Kommissionens förslag[2] | Parlamentets ändringar |
| Ändringsförslag 1 SKÄL 3A (nytt) | |
|
Lån från Euratoms garantifond till tredje land (icke medlemsland) skall även i fortsättningen endast beviljas enligt rådets beslut 94/179/Euratom, EGT L 84/41, 21.3.1994, vilket innebär att lånemedel inte kan beviljas till tredje land för finansieringen av nya kärnkraftverk utan enbart för åtgärder som höjer säkerhetsnivån vid existerande kärnkraftsinstallationer. | |
Motivering I det fall att detta skall läggas som ny text i rådets förordning (EG/Euratom) nr 2728/94 så bör hänvisning till rådets beslut 94/179/Euratom införas så att det tydligt framgår att inga förändringar sker i reglerna för garantifondens lån till tredje land. | |
| Ändringsförslag 2 ARTIKEL 1, LED 3 Artikel 7 (förordning (EG, Euratom) nr 2728/94) | |
|
Senast den 30 juni påföljande räkenskapsår skall kommissionen till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten överlämna en årsrapport rörande fondens situation och dess förvaltning under det föregående räkenskapsåret. |
Senast den 30 maj påföljande räkenskapsår skall kommissionen till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten överlämna en årsrapport rörande fondens situation och dess förvaltning under det föregående räkenskapsåret. |
Motivering Kommissionen anser att det är nödvändigt att förlänga tidsfristen för när årsrapporten skall läggas fram med tanke på omfattningen av den information som krävs för att sammanställa rapporten och det komplicerade förfarandet i samband med presentationen av rapporten. Om fristen förlades till den 30 maj skulle man både ta hänsyn till kommissionens klagomål genom att bevilja två extra månader, och de krav som ställs genom parlamentets tidsplan och granskningen av årsrapporten. | |