Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande om förslag till gemensam rapport om social trygghet och social integration 2007 (KOM(2007)0013), och den gemensamma rapport som antogs vid rådets (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) möte den 22 februari 2007,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om kartläggning av den sociala verkligheten – Delrapport till Europeiska rådets vårmöte 2007 (KOM(2007)0063,

–   med beaktande av FN:s konvention om flyktingars status 1951,

–   med beaktande av FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter 1966,

–   med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter 1989,

–   med beaktande av FN:s konvention om skydd av alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar 1990,

–   med beaktande av FN:s internationella handlingsplan om åldrande 2002,

–   med beaktande av Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel 2005,

–   med beaktande av FN:s konvention om funktionshindrades rättigheter 2006 och dess frivilliga protokoll,

–   med beaktande av artiklarna 34, 35 och 36 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(1), där särskilt rätten till socialbidrag och bostadsbidrag fastställs, liksom en hög hälsoskyddsnivå för människor och tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om att stärka Lissabonstrategins sociala dimension: rationalisera den öppna samordningen inom socialt skydd (KOM(2003)0261),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om att modernisera de sociala trygghetssystemen för att utveckla högkvalitativ, tillgänglig och hållbar vård och omsorg: stöd till de nationella strategierna genom den öppna samordningsmetoden (KOM(2004)0304),

–   med beaktande av kommissionens grönbok "Befolkningsförändringar och nya solidariska band mellan generationerna" (KOM(2005)0094),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om samråd kring insatser på EU-nivå för att främja aktiv integration av de personer som har svårast att komma in på arbetsmarknaden (KOM(2006)0044) och den sammanfattande rapporten om samrådets resultat,

–   med beaktande av kommissionens vitbok om en EU-strategi för hälsofrågor som rör kost, övervikt och fetma (KOM(2007)0279) (vitboken om kost),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om en EU-strategi för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att minska de alkoholrelaterade skadorna (KOM(2006)0625),

–   med beaktande av kommissionens grönbok "Mot ett rökfritt Europa: policyalternativ på EU-nivå" (KOM(2007)0027),

–   med beaktande av kommissionens förslag till direktiv om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (KOM(2007)0249),

–   med beaktande av den ståndpunkt som framförts i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram 2002–2012, nämligen att en ren och sund miljö är en förutsättning för att människor ska må bra,

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(2) och Europaparlamentets resolution av den 28 april 2005 om romernas situation i Europeiska unionen(3),

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2002 om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om förslag till gemensam rapport om social integration(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 5 juni 2003 om tillämpningen av den öppna samordningsmetoden(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 24 september 2003 om den gemensamma rapporten från kommissionen och rådet om adekvata och hållbara pensioner(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 december 2005 om kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram 2006(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om demografiska utmaningar och solidaritet mellan generationerna(9),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2006 om förbättring av befolkningens psykiska hälsa. Mot en strategi för psykisk hälsa i Europeiska unionen(10),

–   med beaktande av sin resolution av den 30 november 2006 om funktionshindrade personers situation i den utvidgade Europeiska unionen: den europeiska handlingsplanen 2006–2007(11),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0400/2007), och av följande skäl:

A.  I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 kom medlemsstaterna överens om att stärka den sociala sammanhållningen och bekämpa social utestängning.

B.  Medlemsstaterna åtog sig under Europeiska rådets möte i Nice den 7–9 december 2000 att till år 2010 genomföra en betydande och mätbar minskning av fattigdom och social utestängning. Framstegen mot att nå detta mål har varit otillräckliga.

C.  Social integration och socialt skydd är grundläggande värden för Europeiska unionen och en grundläggande rättighet för alla individer, oavsett etniskt ursprung, ålder, kön, funktionshinder, sexuell läggning eller religiös övertygelse.

D.  Över 50 miljoner medborgare eller cirka 16 procent av Europeiska unionens aktiva befolkning är funktionshindrade, och arbetslösheten är dubbelt så hög bland dessa personer som bland icke funktionshindrade.

E.  78 miljoner europeiska medborgare lever fortfarande i fattigdom. Trots förvärvsarbete lider 8 procent av Europeiska unionens medborgare av fattigdom och gapet mellan rika och fattiga i många av medlemsstaterna ökar.

F.  Europa är i dag ett multietniskt samhälle med många olika religioner och medlemsstaterna måste se till att deras lagar återspeglar den mångfalden och skyddar alla individer från våld, diskriminering och trakasserier.

G.  Effekterna av bristande jämlikhet, fattigdom, social utestängning och avsaknad av möjligheter är sammanvävda och kräver en sammanhängande strategi på medlemsstatsnivå som inte bara fokuserar på inkomster och välstånd utan dessutom på frågor som tillgång till sysselsättning, utbildning, hälsovård, informationssamhället, kultur och transporter samt möjligheterna för kommande generationer.

H.  Fattigdom och arbetslöshet har kopplats till dålig hälsa och dålig tillgång till hälso- och sjukvård genom faktorer som bristfällig diet, sämre levnadsförhållanden i missgynnade områden, olämpliga bostäder och stress.

I.  I flertalet medlemsstater löper barnen större risk än vuxna att drabbas av fattigdom och social utestängning.

J.  Fattigdom och bristande jämlikhet drabbar i högre grad kvinnor. Den genomsnittliga inkomsten för kvinnor är bara 55 procent av männens, och äldre kvinnor har svårare att komma in på arbetsmarknaden.

K.  Fattigdom drabbar lågutbildade i oproportionerlig omfattning. Kommissionen och medlemsstaterna bör föreslå gemensamma åtgärder för att förbättra tillgången och rätten till livslångt lärande.

L.  Sociala fenomen som människohandel, organiserad brottslighet, könsdiskriminering och prostitution är nära kopplade till varandra.

M.  Arbetslösheten för funktionshindrade personer, vilket inkluderar människor med mentala problem, äldre personer och etniska minoriteter inom Europeiska unionen, är fortfarande oacceptabelt hög.

N.  Anhörigvårdare, som utgör Europeiska unionens största obetalda arbetsstyrka, förtjänar ett erkännande för sin centrala roll i samhällsvården.

O.  Tillgången till tjänster försämras alltmer för de fattigaste samhällsgrupperna.

P.  Inkomstskillnaderna ökar i de flesta medlemsstaterna.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja den öppna samordningsprocessens möjligheter optimalt.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och att följa goda exempel på området för socialt skydd och social integration.

3.  Europaparlamentet anser att fattigdom och social utestängning endast kan hanteras genom att garantera sociala och ekonomiska rättigheter för alla.

4.  Europaparlamentet understryker att förstärkning av den sociala sammanhållningen, utrotandet av fattigdom och social utestängning måste bli en politisk prioritet för Europeiska unionen. Parlamentet välkomnar därför kommissionens kommande förslag om att göra 2010 till Europeiska året för bekämpning av utslagning och fattigdom. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ställa upp och sträva efter att nå det ambitiösa målet att minska fattigdomen i Europa, särskilt bland arbetstagarna.

5.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från Europeiska rådets möten i Bryssel den 23–24 mars 2006 och den 8–9 mars 2007, som innebär att medlemsstaterna bör agera för att snabbt och kraftfullt minska fattigdomen bland barn, så att alla barn får lika möjligheter oavsett social bakgrund.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbyten av bästa praxis mellan medlemsstaterna i kampen mot diskriminering på arbetsmarknaden, även vid praktikarbete.

7.  Europaparlamentet framhåller särskilt att anställning som garanterar rättvisa och anständiga löner och arbetsvillkor måste betraktas, tillsammans med utbildning och effektiva sociala trygghetssystem, som ett av de starkaste skydden mot fattigdom och social utestängning. Parlamentet påminner om att det emellertid inte är tillräckligt att se till att vissa sociala grupper, typiskt sett de mest missgynnade grupperna, integreras. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att effektivt tillämpa direktiv 2000/78/EG. Parlamentet välkomnar kommissionens pågående undersökning av det direktivets införlivande och uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder i de fall det brister i införlivandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i den rapport som resulterar av det samråd som lanseras i dess meddelande om kartläggning av den sociala verkligheten ta upp frågor som gäller arbetskvalitet.

8.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att bistå de produktiva sektorerna, mikroföretag, små och medelstora företag, små jordbruksföretag, familjejordbruk och den sociala ekonomin, då dessa har stor betydelse för att skapa sysselsättning och välbefinnande.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa att alla individer som arbetar i en annan medlemsstat till fullo kan göra sina mänskliga, sociala och politiska rättigheter gällande.

10.  Europaparlamentet understryker att tillgången på varor och tjänster bör vara en rättighet för alla EU:s medborgare och uppmanar därför kommissionen att föreslå särskilda direktiv för alla områden som inte redan omfattas av instrument som antagits på grundval av artikel 13 i fördraget för att bekämpa diskriminering på grund av funktionshinder, ålder, religion och tro eller sexuell läggning vad gäller tillgången till varor och tjänster.

11.  Europaparlamentet understryker att företagens sociala ansvar inte är begränsat till att skapa och bibehålla arbetstillfällen, utan att det också omfattar bland annat anställningskvalitet, lika löner och främjande av livslångt lärande.

12.  Europaparlamentet understryker att alla källor till diskriminering måste beaktas i lika stor omfattning.

13.  Europaparlamentet betonar de offentliga tjänsternas centrala roll för att främja social sammanhållning, vilket erkänns i fördraget, och det därav följande behovet att tillhandahålla offentliga tjänster med en hög nivå av trygghet och tillgänglighet, liksom likabehandling och främjande av allmän tillgång och rättigheter för dem som utnyttjar tjänsterna.

14.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fullt ut utnyttja den europeiska dimensionen för att främja, bland annat, utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, subventioner, informationskampanjer om kost och motion, särskilt utformade efter de olika målgruppernas, i synnerhet barnens, behov, vilka är mål som kommissionen angett i sin vitbok om kost, och vilka är frågor som i oproportionerligt hög utsträckning påverkar de sämst lottade befolkningsgrupperna.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer effektivt tillämpa den befintliga gemenskapslagstiftningen inom området sysselsättning och socialpolitik och särskilt uppmärksamma jämställdhetskraven. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i den gemensamma sysselsättningsrapporten för 2007–2008 undersöka hur EU kan skapa lika sociala villkor så att den orättvisa konkurrensen på den inre marknaden kan utplånas.

16.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt meddelande om kartläggning av den sociala verkligheten ger intrycket att många socialpolitiska initiativ är förlegade, och understryker i stället att social trygghet och socialpolitik är krafter som främjar produktivitet och innovation och är en central grund för att bygga upp en framgångsrik och omfattande kunskapsekonomi.

17.  Europaparlamentet välkomnar den roll som särskilt Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och EU:s system för tidig varning och reaktion på hot mot folkhälsan spelar för folkhälsoskyddet inom gemenskapen vid tillämpningen av det internationella hälsoreglementet.

18.  Europaparlamentet framhåller att både medlemsstaterna och gemenskapens institutioner måste förstå hur viktigt det är att den gällande lagstiftningen efterlevs, och uppmanar kommissionen att övervaka att gemenskapslagstiftningen tillämpas på rätt sätt, inte bara när det gäller vatten-, luft- och markkvalitet, bullerminskning, tillämpning av Reach samt striktare övervakning av kemikalier och livsmedelstillverkning, utan också i fråga om vilseledande reklam och reklambudskap som handlar om livsmedel avsedda för barn och vuxna.

19.  Europaparlamentet understryker att utbildning, livslångt lärande och livslång vidareutbildning, inbegripet yrkesutbildning, måste ge såväl människor som organisationer förutsättningar att anpassa sig till arbetsmarknadens förändringar och globaliseringens utmaningar.

20.  Europaparlamentet betonar att de traditionella industriarbetenas försvinnande måste hanteras genom fler kompletterande åtgärder, däribland stöd till utveckling av ny industri, stöd till små och medelstora företag och utveckling av den sociala ekonomin.

21.  Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att anta ett tillvägagångssätt som alla vinner på och där befintliga arbetstagares rättigheter kompletteras och utökas med nya rättigheter, t.ex. rätten att få tillgång till utbildning och livslångt lärande och rätten till arbetsvillkor som gör det möjligt att förena arbete och familjeliv.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sådan lagstiftning som gör det möjligt att kombinera arbete och familj, genom att hjälpa föräldrar att stanna kvar på arbetsmarknaden eller att komma tillbaka utan svårigheter.

23.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att i största möjliga utsträckning prioritera kvinnors sociala integration och rättigheter, genom att ändra relevant politik i enlighet härmed, inbegripet lönefördelningspolitiken.

Social integration

24.  Europaparlamentet anser att insatserna för att bekämpa fattigdom och social utestängning måste fortsätta och förstärkas för att förbättra situationen för de människor som löper störst risk att drabbas av fattigdom och utestängning.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare öka integreringen av jämställdhets- och handikappfrågor i alla berörda politikområden.

26.  Europaparlamentet anser att ett mer effektivt resultat är avhängigt av att personer som lever i fattigdom deltar på ett meningsfullt sätt i utformningen av politik och praktiska åtgärder som syftar till att åtgärda situationen.

27.  Europaparlamentet anser att särskild vikt bör läggas vid ensamstående föräldrar och ensamstående äldre kvinnor, som är en särskilt utsatt grupp och ofta är de som drabbas först av fattigdom vid en lågkonjunktur.

28.  Europaparlamentet konstaterar att många medlemsstater har ett skyddsnät där individerna garanteras en rimlig minimiinkomst och anser att de medlemsstater som inte har sådana skyddsnät bör uppmuntras att införa dem genom ett utbyte av bästa praxis.

29.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, när de tillhandahåller socialt stöd, även är skyldiga att se till att medborgarna känner till och kan få tillgång till sina rättigheter.

30.  Europaparlamentet understryker att ingen som mottar socialt stöd bör få en inkomst som bedöms understiga medlemsstatens fattigdomsnivå.

31.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att säkra fullständig jämställdhet mellan kvinnor och män i samtliga statliga pensionssystem.

32.  Europaparlamentet är fast övertygat om att en anständig minimilön bör fastställas på medlemsstatsnivå i samarbete med arbetsmarknadens parter där så är tillämpligt, för att göra arbete ekonomiskt hållbart, men noterar att minimilönen ligger på en mycket låg nivå, eller under existensminimum, i många medlemsstater. Parlamentet ifrågasätter samtidigt argumentet att införandet av en minimilön skulle avskräcka arbetsgivarna från att skapa arbetstillfällen. Parlamentet anser det vara av vital betydelse att arbetstagare får en levnadslön.

33.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör sträva efter att anpassa sina sociala trygghetssystem så att de bidrar till att skapa en övergång mellan perioder av avlönat arbete eller utbildning och arbetslöshet för att undvika den så kallade fattigdomsfällan, men också för att avspegla sysselsättningens föränderliga natur.

34.  Europaparlamentet anser det vara av vital betydelse att medlemsstaterna hjälper människor att komma tillbaka till arbetet genom att se till att de får personligt utformat, riktat stöd och uppmuntran som kan hjälpa dem att bygga upp sitt självförtroende och ge dem nya färdigheter.

35.  Europaparlamentet anser det vara av vital betydelse att medlemsstaterna hjälper människor som blir funktionshindrade under tiden de har en anställning att stanna kvar i arbete.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med flerfaldig diskriminering, som kan få allvarliga och ofta försummade effekter på den sociala integrationen.

37.  Europaparlamentet understryker vikten av samarbete mellan olika myndighetsnivåer, såväl lokala, regionala, nationella som europeiska, i kampen mot diskriminering.

38.  Europaparlamentet anser att samhällsbaserad hälsovård och social omsorg av hög kvalitet, om möjligt utvecklad i samarbete med användare och patienter, kan spela en viktig roll i kampen mot fattigdom och social utestängning.

39.  Europaparlamentet konstaterar att det finns ett starkt och komplicerat band mellan fattigdom och brottslighet. Parlamentet anser att extrem fattigdom och social utestängning kan leda till kriminella handlingar och att fängelsestraff utan adekvat rehabilitering och utbildning ofta leder till ytterligare social utestängning och arbetslöshet.

40.  Europaparlamentet understryker att utbildning, yrkesutbildning och arbete måste garanteras vid kriminalvårdsanstalterna så att internerade kan utöva verksamheter som främjar dem moraliskt och psykologiskt och skaffa sig kompetens som underlättar deras framtida återintegrering på arbetsmarknaden.

41.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen och medlemsstaterna bör lägga större vikt vid problem i samband med spelberoende. Parlamentet konstaterar att familjer där en eller flera medlemmar är patologiska spelare löper större risk att drabbas av lägre levnadsstandard, social utestängning och fattigdom, vilket ofta drabbar barnen hårdast. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att därför bidra till att sprida information om det hot som spelberoende utgör och dess symtom och konsekvenser. Parlamentet uppmanar även kommissionen att i sin kartläggning av den sociala verkligheten ta upp problemet med spelberoende och dess konsekvenser för den sociala utestängningen och fattigdomen.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmärksamma den växande skuldsättningen, som medför en högre risk för fattigdom.

43.  Europaparlamentet anser att bristen på anständiga och ekonomiskt överkomliga bostäder i samtliga medlemsstater i är en viktig bidragande faktor till att driva in människor i fattigdomsfällan. Parlamentet uppmanar kommissionen att respektera medlemsstaternas befogenheter när det gäller att utforma och finansiera sociala bostäder, då denna bostadstyp är en central del i politiken för social integration.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underteckna och ratificera konventionen om funktionshindrades rättigheter och dess frivilliga protokoll.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja genomförbara sysselsättningsmöjligheter för de funktionshindrade, genom att fastställa nationella, regionala och lokala initiativ tillsammans med företrädare för handikapporganisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att mot denna bakgrund förbättra insamlingen av tillförlitlig och jämförbar statistik om funktionshindrades situation på arbetsmarknaden.

46.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att uppfylla sina förpliktelser enligt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja användningen av ny kommunikations- och informationsteknik, som i hög grad bidrar till att garantera lika möjligheter för funktionshindrade genom att underlätta för dem att studera och arbeta samtidigt som denna teknik minskar deras beroende av andra och främjar deras självständighet.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja utformningen och utvecklingen av innovativa system för stöd och utrustning som underlättar funktionshindrades och äldres tillgång till varor och tjänster.

49.  Europaparlamentet välkomnar en avinstitutionalisering av funktionshindrade personer, men konstaterar att detta kräver tillgång till samhällsbaserade tjänster på tillräcklig nivå som främjar ett självständigt boende, rätt till personlig hjälp, rätt till ekonomiskt oberoende och full delaktighet i medlemsstaternas samhällsliv.

50.  Europaparlamentet anser inte att det finns några ursäkter för att med hjälp av resurser från Europeiska regionala utvecklingsfonden eller andra strukturfonder bygga ny infrastruktur som inte kan nyttjas av personer med funktionshinder och äldre personer.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, framför allt mot bakgrund av den åldrande befolkningen, att ta itu med anhörigvårdarnas problem, inklusive rätten att fritt välja om de vill vara anhörigvårdare och i så fall omfattningen av vården de tillhandahåller, möjligheten att kombinera vården med avlönat arbete och sysselsättning liksom tillgång till sociala trygghetssystem och ålderspension för att undvika att anhörigvården leder till utarmning.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utreda metoder för att inofficiell kompetens, som förvärvats vid vård av barn och vårdbehövande vuxna, ska kunna erkännas som en form av förvärvad utbildning och arbetserfarenhet i syfte att underlätta tillträde till arbetsmarknaden för de berörda.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra arbetsgivarna i den offentliga sektorn att sträva efter att skapa arbetsplatser som är bättre anpassade till de grupper de ska tjäna, och samtidigt bedöma alla arbetssökande utan att fästa vikt vid deras kön, etnicitet, religion, funktionshinder, ålder eller sexuella läggning.

54.  Europaparlamentet understryker vikten av att arbetsgivarna deltar aktivt i kampen mot diskriminering och av de positiva effekterna av strategier för mångfald på arbetsplatsen.

55.  Europaparlamentet anser att diskriminering av transsexuella på arbetsmarknaden och inom social trygghet utgör ett hittills underskattat problem, och uppmanar medlemsstaterna att bekämpa även denna form av diskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en undersökning om detta problem.

56.  Europaparlamentet understryker behovet av att medlemsstaterna främjar utveckling och tillämpning av heltäckande lokala, regionala och nationella strategier för åldrande.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla adekvata resurser för att underlätta tillgången på program för livslångt lärande som ett sätt att begränsa utestängningen av äldre personer, bland andra, från arbetslivet och att främja deras fortsatta deltagande i socialt, kulturellt och politiskt liv.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att verka för att äldre och personer med funktionshinder erbjuds personlig omvårdnad av god kvalitet och till rimlig kostnad, om de inte redan har gjort det.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis för att uppmuntra elever att inte lämna skolan utan att ha förvärvat de kunskaper som krävs för att komma in på arbetsmarknaden eller på yrkesutbildningar eller högre utbildningar, och att underlätta övergången från skolan till arbetet.

60.  Europaparlamentet betonar att läroanstalter borde kunna visa större flexibilitet när det gäller ungdomar som har lämnat skolan i förtid och bör hjälpa dem som parallellt med sina studier också har ett familjeansvar.

61.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att medborgarna kan läsa och skriva och har de kunskaper och färdigheter som krävs för en meningsfull sysselsättning och ett fullständigt deltagande i samhället.

62.  Europaparlamentet beklagar att människor från enklare förhållanden är kraftigt underrepresenterade i högre utbildning, trots en välkommen utveckling mot ett högre deltagande. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör uppmuntras att införa, behålla, utöka och investera i yrkesutbildning, arbetsbaserade lärlingssystem och annan praktisk utbildning.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avvisa den vilseledande sammanblandningen av arbetskraftsinvandring och asylsökande, och sammanblandningen av arbetskraftsinvandring och asylsökande med illegal invandring.

Socialt skydd

64.  Europaparlamentet anser att fler åtgärder bör vidtas för att ta itu med våld i hemmet och misshandel av barn och äldre.

65.  Europaparlamentet noterar oroat att könsrelaterat våld ökar den sociala och politiska utslagningen av kvinnor och hindrar dem från att göra sina mänskliga rättigheter gällande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sin lagstiftning och att utbyta goda metoder på detta område.

66.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över tillförlitligheten och hållbarheten hos sina pensionssystem.

67.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla tydligare riktlinjer och råd om pensioner för att se till att människor får den information de behöver för att planera sin pension och att nationella reformer genomförs utifrån största möjliga samförstånd.

68.  Europaparlamentet konstaterar att skillnaderna i hälsoresultat, både mellan och inom medlemsstaterna, är fortsatt stora och uppmanar medlemsstaterna att åtgärda dem framför allt genom att se till att alla faktiskt har tillgång till hälsovård.

69.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla effektivare system för skydd av barn, däribland tidigt ingripande, för att tillgodose de utsatta barnens behov och erbjuda terapi för att hjälpa drabbade barn att hantera effekterna av misshandel.

70.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en konstruktivare strategi för att bekämpa drogmissbruk och menar att tonvikten bör ligga på förebyggande insatser, utbildning och behandling av missbruk, snarare än straffrättsliga påföljder.

71.  Europaparlamentet vill se ett bättre utbyte av bästa praxis inom Europeiska unionen kring diagnos, förebyggande och behandling av kroniska sjukdomar.

72.  Europaparlamentet konstaterar att det saknas jämförbara metoder och uppgifter på långvårdens område och anser därför att det behövs ett intensivare målinriktat utbyte av erfarenheter mellan medlemsstaterna inom detta område, för att man snabbare ska få reda på hur man kan organisera och garantera en vård av hög kvalitet till överkomliga priser samt vilka metoder som bäst lämpar sig för att de äldre ska kunna garanteras ett människovärdigt liv, vilket också måste gälla det ökande antalet demenssjuka människor.

73.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera offentliga hälsovårdsinsatser som syftar till att kraftfullt ta itu med orättvisorna inom hälsovården och när det gäller tillgången till hälsovård. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att anta särskilda åtgärder inriktade på etniska minoriteters behov.

74.  Europaparlamentet konstaterar att alkohol- och drogmissbruk kan leda till brottslighet, arbetslöshet och social utestängning i samtliga medlemsstater. Parlamentet konstaterar också att fattigdom och social utestängning kan leda till alkohol- och drogmissbruk. Parlamentet anser det vara oacceptabelt att fängelsesystemet är det enda sättet för många personer att få tillgång till behandling och rådgivning och uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis för att förbättra programmen för bekämpning och hantering av detta problem.

75.  Europaparlamentet framhåller att människor kan ha många olika slags funktionshinder, som bland annat kan avse rörlighet, syn, hörsel, mental hälsa, kroniska sjukdomar och inlärningssvårigheter. Parlamentet vill framhålla att personer med flera funktionsstörningar har speciella problem, liksom personer som är utsatta för flerfaldig diskriminering.

76.  Europaparlamentet kräver att man slutar stigmatisera personer med mentala hälsoproblem och inlärningssvårigheter och i stället främjar mental hälsa, förebygger mentala störningar samt ökar resurserna för behandling och vård.

77.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens planer på att offentliggöra flera undersökningar om behoven hos funktionshindrade och barn med inlärningssvårigheter, där flera aspekter i livet kommer att beaktas, däribland dessa personers utbildning och yrkesutbildning.

78.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt driva en politik som minskar hälsoproblemen på grund av alkohol, tobak och andra legala och illegala droger.

79.  Europaparlamentet inser att alkohol- och tobakspolitiken samt politik beträffande missbruk av droger och receptbelagda läkemedel huvudsakligen är medlemsstaternas ansvar, men uppmuntrar kommissionen att spela en aktiv roll genom att samla in och informera om alla erfarenheter från de olika medlemsstaterna, vilket föreslås i meddelandet om en EU-strategi för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att minska de alkoholrelaterade skadorna. Dessutom bör kommissionen inleda en samrådsprocess och en öppen offentlig debatt om bästa sättet att bekämpa passiv rökning, vilket föreslås i grönboken "Mot ett rökfritt Europa: policyalternativ på EU-nivå".

80.  Europaparlamentet upprepar ståndpunkterna i sin ovannämnda resolution av den 15 december 2005, särskilt vad avser hoten mot folkhälsan, t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, cancer, psykiska sjukdomar, hiv/aids samt de höga halterna förorenande ämnen i städerna och tätortsområdena.

81.  Europaparlamentet betonar att motion är viktigt för människans allmänna välbefinnande och för att ett flertal sjukdomar som hotar folkhälsan ska kunna förebyggas. Parlamentet uppmanar medlemsländerna att satsa på bättre möjligheter till motion för befolkningen och arbeta för att skapa sådana boendemiljöer som blir till stöd för motion och ett aktivt liv.

82.  Europaparlamentet konstaterar att alkoholmissbruk och droganvändning kan leda till social utestängning, att barn och familjer fastnar i fattigdom samt att barn utsätts för en ökad risk för kränkningar.

83.  Europaparlamentet välkomnar att fattigdom och social utestängning bland barn har blivit en prioriterad politisk fråga i medlemsstaterna de senaste åren. Parlamentet uppmanar emellertid kommissionen och medlemsstaterna att komma överens om kvantifierbara mål på vägen mot att utrota det komplexa fenomenet med fattigdom bland barn och att anslå tillräckliga resurser till detta mål i syfte att förhindra att fattigdom och social utestängning förs vidare från en generation till nästa, och ägna särskild uppmärksamhet åt de övergivna barnen, gatubarnen och institutionaliserade barn.

84.  Europaparlamentet anser att utbildning, hälsovård och sociala tjänster av god kvalitet, stöd till barnen och deras familjer inklusive barnomsorg och bostäder till rimliga kostnader, är avgörande för att förebygga och minska fattigdomen bland barn, social utestängning och diskriminering och för att förhindra att fattigdom förs vidare från en generation till nästa.

85.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fästa särskild uppmärksamhet vid det sociala skyddet för familjer med en förälder, vilka löper större risk att drabbas av fattigdom.

86.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att barn har tillgång till de tjänster och möjligheter som garanterar deras nuvarande och framtida välbefinnande och som gör det möjligt för dem att nå sin fulla potential. Parlamentet uppmanar därför också medlemsstaterna att införliva ekonomisk grundutbildning i sina läroplaner.

87.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att uppgifter om fattigdom bland barn samlas in och att situationen för barn som löper risk att drabbas av fattigdom analyseras, särskilt de barn som löper störst risk, t.ex. barn med funktionshinder, romska barn, institutionaliserade barn, invandrarbarn och gatubarn, och att övervaka och utvärdera sin politik på detta område och säkra en systematisk bedömning av politikens effekter.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma fler indikatorer som kan kombineras med befintliga inkomst- och fattigdomsindikatorer för att skapa en djupare förståelse av fattigdom bland barn.

89.  Europaparlamentet understryker den grundläggande roll som hälso- och sjukvårdstjänsterna och de sociala tjänsterna av allmänt intresse spelar inom den europeiska sociala modellen. Parlamentet uppmanar kommissionen att erkänna denna roll i samband med tillämpningen av lagstiftningen för den inre marknaden och konkurrenslagstiftningen. Parlamentet framhåller att de ekonomiska resurserna för dessa tjänster är otillräckliga, särskilt i vissa östeuropeiska medlemsstater.

90.  Europaparlamentet anser att en avreglering av hälso- och sjukvårdstjänster kan göra det svårare för människor att få tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet på lika villkor.

91.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka kreditkooperativens roll för att bidra till att enskilda personer ska kunna erbjudas en säker och reglerad miljö där de kan spara och låna pengar och för att motverka en alltmer problematisk personlig skuldsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla individer har samma rätt att öppna ett bankkonto till rimlig kostnad då detta ger väsentliga möjligheter att delta i såväl ekonomisk verksamhet som i samhället.

92.  Europaparlamentet erkänner att människohandel skapar oändligt lidande och uppmanar medlemsstaterna att tillämpa lagarna mot människohandel och diskriminering, återintegrera offren för människohandel i samhället, förbättra det gränsöverskridande samarbetet och framför allt att underteckna, ratificera och tillämpa konventionen om åtgärder mot människohandel. Parlamentet ber medlemsstaterna att prioritera skyddet av personer som fallit offer för människohandel, särskilt offer som är barn, liksom tillvaratagandet av deras grundläggande mänskliga rättigheter.

93.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU och uppmanar medlemsstaterna att utarbeta lagar och att genomföra befintlig gemenskapslagstiftning bättre för att förhindra att utsatta arbetstagare utnyttjas av illegala arbetsförmedlare ("gangmasters") och att, om de inte redan har gjort det, underteckna och ratificera konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar.

94.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att bevara en människorättsbaserad asylpolitik i enlighet med konventionen om flyktingars status och annan relevant människorättslagstiftning, samtidigt som man arbetar på att få ett slut på de asylsökandes bidragsberoende genom att låta dem arbeta och undersöker möjligheterna att utveckla fler legala invandringsvägar. Parlamentet kritiserar starkt medlemsstaternas nuvarande överträdelser av flyktingkonventionen och annan människorättslagstiftning.

95.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ägna de hemlösa mer uppmärksamhet, framför allt vad gäller tillgången till bostäder, hälsa, utbildning och sysselsättning.

96.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att åtgärda bristerna i stödet till de sociala grupper som har svårt att integreras på arbetsmarknaden liksom de tjänster som riktas till dessa grupper, och att se till att detta stöd och dessa tjänster är rättvisa, allmänt tillgängliga och hållbara.

o
o   o

97.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, kommittén för socialt skydd samt till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament.

(1) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. (2) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (3) EUT C 45 E, 23.2.2006, s. 129. (4) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (5) EUT C 261 E, 30.10.2003, s. 136. (6) EUT C 68 E, 18.3.2004, s. 604. (7) EUT C 77 E, 26.3.2004, s. 251. (8) EUT C 286 E, 23.11.2006, s. 487. (9) EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 131. (10) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 148. (11) EUT C 316 E, 22.12.2006, s. 370.