|
Tal
hållet av Europaparlamentets ordförande
José María GIL-ROBLES,
inför Europeiska rådet
onsdagen den 24 mars 1999
a Berlino
Faktiskt framförda talet
ÄRADE STATS- OCH REGERINGSCHEFER
Hur många gånger har vi inte hört att Europeiska unionen befinner sig i ett viktigt skede i sin utveckling, i en korsväg? Den europeiska integrationen är en lång följd av korsvägar, viktiga skeden, kriser och lösningar i sista minuten.
Idag står vi på nytt inför ett av dessa viktiga skeden, och jag är säker på att ni kan hitta lämpliga lösningar. Europaparlamentet vill som alltid bidra till denna diskussion med resultatet från sina överläggningar.
Låt mig börja med Agenda 2000, eftersom denna fråga utan tvivel har högst prioritet för dagens möte, vilket parlamentet erinrade om under sitt sammanträde igår.
Vid vårt möte som nyligen ägde rum i Petersberg uppmärksammade jag stats- och regeringscheferna på de betydande insatser Europaparlamentet har gjort genom att ingående behandla alla kommissionens förslag inom ramen för reformpaketet Agenda 2000, och genom att lägga fram en sammanhängande rad yttranden om dessa komplicerade och mycket viktiga förslag.
Europaparlamentet har inte begränsat sig till att lägga fram en rad yttranden. Det har inlett en aldrig tidigare skådad serie dialoger med rådet för att överbrygga olikheterna mellan de två institutionerna. Rådets ordförande hänvisade till dessa dialoger när han den 10 mars informerade parlamentet om förberedelserna inför dagens möte. Jag skulle vilja utnyttja detta tillfälle till att tacka förbundskansler Schröder för hans personliga åtagande att fullfölja denna intensiva och interaktiva dialog med parlamentet. Jag vill också tacka de brittiska och österrikiska ordförandeskapen, som inrättade hela detta förfarande. Förfarandet har visat sig vara verkligt konstruktivt och har bidragit till att föra de båda parterna närmre varandra på grundval av ett öppet informationsutbyte. Jag hoppas att detta förfarande kommer att göra det möjligt för Europeiska rådet att uppnå en balanserad överenskommelse om detta vittomfattande och komplicerade reformpaket.
Herr ordförande, jag tänker inte idag på nytt ta upp de punkter jag redogjorde för i Petersberg. De framfördes klart och tydligt under detta möte och har även tagits upp av mina vice ordförande och utskottsordförande vid deras möten med rådet och kommissionen.
Om parlamentet skall kunna fullfölja den uppgift det åtagit sig före de kommande valen till Europaparlamentet, måste jag dock betona två punkter.
För det första påminde jag er i Petersberg om att det endast var 25 arbetsdagar mellan detta möte i Berlin och Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj. Parlamentet har upprättat en intensiv sammanträdeskalender för att klara av denna mycket snäva tidsfrist.
Det är emellertid viktigt att rådets ståndpunkt gällande Agenda 2000 fastställs idag, så att vederbörliga texter kan utarbetas och läggas fram till den 13 april.
För det andra bör rådet när det gäller jordbruket och fisket åter formellt höra parlamentet om kommissionens ändrade förslag eller de enhälligt antagna ändringsförslag som parlamentet självt kan införa i dessa förslag.
Beträffande problemen gällande finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken har till exempel frågan om samfinansiering och avtagande utbetalningar diskuterats i rådet (jordbruk, ekonomiska och finansiella frågor respektive utrikesfrågor). Inga nya förslag har dock lagts fram för parlamentet.
Dessa frågor förefaller vid första ögonkastet vara av teknisk karaktär, men är i verkligheten väsentliga för att man skall kunna uppnå en överenskommelse i tid. Därför uppmanar parlamentet även rådet att vidta nödvändiga åtgärder för att anordna de möten som krävs mellan Europaparlamentet och det berörda rådet för att uppnå en överenskommelse.
xxxx
Jag tänker nu helt kort gå in på de viktigaste frågorna igen, och begränsa mig till den utveckling som har skett sedan Petersberg.
Under dialogen med rådet fick parlamentet en verklig möjlighet att på ett klart och tydligt sätt framföra sina prioriteringar, och jag tror att ministrarna i förbindelse med överenskommelsen på jordbruksområdet har tagit hänsyn till några av parlamentets viktigaste frågeställningar. Detta gäller framför allt prissänkningarna, som är mindre allvarliga än vad som ursprungligen föreslogs och sträcker sig över en längre tidsperiod. Rådet har reagerat på parlamentets oro över att kommissionen hade gått för långt i sina förslag om att försöka minska omfattningen av interventionssystemen. Överenskommelsen om vin visar till exempel ett visst erkännande av den större flexibilitet som Europaparlamentet efterfrågade. Rådet har emellertid inte gått på parlamentets linje när det gäller tröskelvärdena för stöden till de större jordbruksföretagen.
Parlamentet konstaterar att det inom strukturpolitiken har gjorts stora framsteg mot förenkling och koncentration av fonderna. Det finns en allmän överenskommelse mellan rådet och parlamentet om en minskning både av antalet mål och av antalet gemenskapsinitiativ, men parlamentet förespråkar dock att Urban-initiativet skall fortsättas. Det är även välkommet att rådet har närmat sig Europaparlamentets ståndpunkt när det gäller förbehåll rörande effektiviteten, mål 3:s övergripande karaktär och den viktiga frågan om bedömning och kontroll.
Beslut har ännu inte fattats i flera viktiga frågor som gäller Sammanhållningsfonden, såsom det totala anslagsbeloppet och procentsatserna för stödet. Vi bör dock glädja oss över beslutet om att behålla fonden och om kriterierna för stödberättigande, eftersom detta beslut visar att sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna är en målsättning som helt och hållet ingår i unionens integreringsprocess.
De framsteg som har gjorts för att åstadkomma samstämmighet om förslaget till förordning om Europeiska socialfonden går delvis i linje med de åsikter parlamentet uttryckte för flera månader sedan. Här tänker jag på frågor som bättre definierade tillämpningsområden, målet att stödja åtgärder som syftar till att förebygga och bekämpa arbetslösheten, jämställdhet mellan könen samt lika möjligheter på arbetsmarknaden för personer som har drabbats av social utslagning. Förslaget om att avsätta medel från denna fond till lokala projekt är också välkommet.
När det gäller den öppna och konstruktiva dialog som har inrättats med rådet är Europaparlamentet medvetet om de tillfredsställande framsteg som har gjorts rörande den del av Agenda 2000 som ägnas tiden före anslutningen, framför allt när det gäller samordningsförordningen och föranslutningsinstrumentet.
xxxxx
Jag måste nu gå in på en särskilt svår fråga: finansieringen av unionen under de närmaste sju åren.
Den utmaning Europeiska rådet står inför består i att åstadkomma en rekommendation för Europeiska unionens budgetram under de kommande sju åren som
- inte lamslår unionen och dess institutioner, utan ger dem möjlighet att slutföra de uppgifter som har ålagts unionen enligt fördragen samtidigt som stränga budgetmässiga och administrativa begränsningar iakttas,
- innebär att tillräckliga medel anslås till var och en av de viktigaste utgiftskategorierna i enlighet med unionens nuvarande verksamhet, och framför allt att anslagen till budgetposter som rör inrikespolitik, externa åtgärder och administrativa åtgärder hamnar på en rimlig nivå, det vill säga 46,5 miljarder euro för inrikespolitiska åtgärder, 36,9 miljarder euro för externa åtgärder och 35,1 miljarder euro för administrativa åtgärder under perioden 2000-2006,
- garanterar parlamentet en viss flexibilitet genom att anslå cirka 0,015 procent av den genomsnittliga bruttonationalprodukten per år (man kan erinra sig att 1999 års budget utgör 1,1 procent av bruttonationalprodukten) till oförutsebara åtgärder,
- möjliggör ett närmare samarbete mellan de båda institutionerna, så att de kan yttra sig om budgeten i dess helhet genom ett utökat förlikningsförfarande, och så att det blir lättare att uppnå överenskommelser i frågor som klassificering av utgifter under specifika budgetposter, och slutligen
- inte innebär att finansieringen av unionen minskas till en nivå under den som kan uppnås genom tillämpning av artikel 203 i EG-fördraget.
Detta är svårt, men det är förvisso inte omöjligt. Målet kan uppnås genom att ett samförstånd med gemenskapens bästa som utgångspunkt eftersträvas. Min förhoppning är att så kommer att ske.
xxxxx
Un altEn annan fråga som måste behandlas är kommissionens kollektiva avgång och följderna av denna.
Parlamentet antog sent på tisdagen en resolution i vilken det uppmanar detta extra rådsmöte att i samarbete med parlamentet utarbeta en exakt och rimlig tidsplan som skall leda till att en ny kommission utses. Parlamentet
- uppmanar medlemsstaternas regeringar att snarast möjligt föreslå en kandidat till kommissionens ordförandepost och sedan föreslå kandidater till de övriga kommissionsledamöternas poster,
- erinrar om att i enlighet med fördraget kommer den nya kommissionen att utses för den återstående delen av innevarande mandatperiod, det vill säga året ut,
- insisterar slutligen på att de förfaranden som inrättats genom Amsterdamfördraget bör tillämpas på såväl godkännandet av den kommission som nu skall utses som på godkännandet av den som tillträder den 1 januari 2000.
Denna resolution har dikterats av nödvändigheten att snarast möjligt få ett slut på den nuvarande situationen. Det är en situation i vilken den kommission som har avgått endast kan ägna sig åt påbörjade och brådskande ärenden, medan unionen behöver en fullt fungerande kommission, och denna situation kan inte lösas endast genom att en ny ordförande utses för framtiden och den nuvarande kommissionen får sitta kvar till augusti, eftersom det politiskt sett är helt nödvändigt att ersätta största delen av kommissionen och det dessutom juridiskt sett krävs förnyat förtroende från parlamentet för att kommissionen skall kunna utföra alla sina uppgifter på ett fullgott sätt.
Det bör för övrigt - när det är fråga om att utse en ny ordförande - framhållas att Europeiska rådet - med parlamentets samtycke - tillämpade det förfarande som föreskrivs i Amsterdamfördraget när Jacques Santer utnämndes, trots att detta fördrag lika lite som idag hade trätt i kraft. Detta innebär att parlamentet godkänner i stället för att bara höras, och det vore otänkbart att nu ta ett steg tillbaka.
Å andra sidan är det skede då parlamentet granskar de föreslagna kommissionsledamöterna och omröstningen om kommissionen i dess helhet identiska i båda fördragen.
Parlamentet framhåller dessutom i sin resolution att kommissionen måste inleda ett ambitiöst och heltäckande program med radikala reformer av sina förfaranden för budgetförvaltning, budgetkontroll och hela förvaltningskulturen, i syfte att utarbeta lämpliga och förbättrade bestämmelser för hur Europapolitiken skall föras med utgångspunkt i principen om öppenhet.
xxxx
Parlamentet låter sitt interna arbete genomsyras av denna anda av reformer och öppenhet. Därför har parlamentet lagt fram ett förslag till gemensam ledamotsstadga för rådet och godkänt kommissionens förslag om att upprätta den rättsliga grund som krävs för att utarbeta ett system för parlamentsledamöternas medarbetare.
Jag skulle vilja tacka rådets ordförandeskap för att det har hanterat dessa frågor med så stor beslutsamhet och smidighet, och jag vill även nämna den vilja till dialog och samarbete varmed Danmarks regering och parlament söker lösningar på de frågor som är känsligast för detta lands allmänna opinion i fråga om ledamotsstadgan.
Övertygelsen om att det är nödvändigt att lösa dessa problem så snart Amsterdamfördraget träder i kraft tycks bli alltmer förhärskande.
xxxx
Ärade ledamöter av Europeiska rådet, jag vill sluta med att vidarebefordra den uppmaning som parlamentet i gårdagens resolution riktade till medlemsstaterna om att snarast förbereda ratificeringen av Amsterdamfördraget.
Denna institutionella kris ger tillfälle att stärka Europeiska unionens politiska och demokratiska dimension genom att kommissionens ansvar inför parlamentet ökar och det blir möjligt att inrätta en ny kommission som är stark, ansvarsfull och effektiv på det politiska området. Båda institutionerna är lika viktiga. Ni kan inte stärka kommissionen mot parlamentets vilja eller utan dess förtroende.
Jag hoppas att vi kan lyckas med detta till gagn för Europamedborgarna..
Tack så mycket!
© Europaparlamentet: 24 mars 1999
|