Tal av
Europaparlamentets ordförande
Klaus Hänsch
inför Europeiska rådet
fredagen den 13 december 1996
i Dublin

Det talade ordet


Herr ordförande för Europeiska rådet,

mina damer och herrar,

det irländska ordförandeskapet har lagt fram en allmän ram till ett förslag till översyn av fördragen.

Om Ni nu förväntar Er att jag skall föra fram Europaparlamentets vanliga kritik mot allt vad regeringarna gör inom unionen, så måste jag göra Er besvikna.

Å Europaparlamentets vägnar vill jag tacka Er, herr ordförande, utrikesminister Spring och alla som varit med om att utarbeta förslaget.

Detta tack gäller det sätt på vilket ordförandeskapet utformat arbetet och även låtit parlamentet delta. Tacket avser också det resultat som uppnåtts.

Förslaget är en god grund för ytterligare förhandlingar. Dock får det nu inte förhandlas ned till politisk och institutionell anspråkslöshet, utan måste istället förhandlas upp till en nivå som motsvarar de utmaningar som unionen ställs inför, genom utvidgningen, den gemensamma valutan, arbetslösheten, globaliseringen av ekonomin och den inre såväl som den yttre säkerheten.

Detta Europeiska råd bör ge förhandlingarna en ny knuff framåt.

-o0o-

Förslaget till fördrag formulerar de riktiga perspektiven för en utvidgning av tillämpningsområdet för majoritetsbeslut.

Det gläder mig att Europaparlamentet skall göras till en likaberättigad partner i lagstiftningsarbetet.

Men börja nu inte begränsa Europaparlamentets budgetmakt inom den andra och tredje pelaren.

Fördraget måste göras mer lättförståeligt för vanliga medborgare. Förslaget lever i mångt och mycket upp till detta krav.

Inom medbeslutandeförfarandet har de föreslagna förenklingarna och skärpningarna till en del tagit upp våra förslag.

Det finns ett visst mått av luckor och oklarheter i ramen till förslaget till fördrag, i synnerhet beträffande institutionella reformer och flexibilitet.

Detta är en följd av den strategi som det beslutades om i Dublin den 5 oktober.

Förslaget till fördrag innehåller ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitik. Det anser jag vara en framgång. Men beträffande socialpolitiken och den sociala marginaliseringen är förslaget för vagt, och på miljöområdet är det för svagt.

Förslagen till en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik är en besvikelse.

I detta avseende är det snarare de förslag som lagts fram av Frankrike och Tyskland som går i rätt riktning.

När det handlar om krig och fred i Europa, när det handlar om att åtminstone på vår egen kontinent skydda människor från mord, fördrivning och våldtäkt, när det handlar om att ge de grundläggande värdena för vårt europeiska levnadssätt giltighet för alla européer, måste det från medlemsstaterna i framtiden komma mer än ett babyloniskt virrvarr av röster och från unionen mer än en förlägen tystnad.

Öppnandet av gränserna på den inre marknaden innebär en ny frihet för miljontals människor i Europa.

Dessa människor förväntar sig att unionen skall hindra den internationellt organiserade brottsligheten, maffiamiljoner och narkotikahandel från att missbruka eller misskreditera det goda som denna frihet för med sig.

Förslaget till fördrag skapar ett rum för frihet, säkerhet och rätt och är ett svar på den tilltagande oro som många medborgare inom unionen känner.

Den nödvändiga effektiviteten på området, den parlamentariska legitimiteten och garantierna för rättsstaten kan vi bäst uppnå genom att överföra de områden som ingår i tredje pelaren till första pelaren.

Men även om dessa områden delvis eller under en övergångsperiod skulle förbli inom den tredje pelaren, så är det ändå möjligt att genomföra förbättringar.

Vi välkomnar den dag då Europol kan ta itu med och förfölja handeln med droger. Men, det är också viktigt att Europa i framtiden på ett gemensamt och verkningsfullt sätt kan värja sig mot penningtvätt, handel med stulna bilar, terrorism och internationell brottslighet som involverar missbruk av och handel med barn.

Frankrike och Tyskland har föreslagit att göra Europol till en effektiv polismyndighet med operativa befogenheter. Unionen bör fastställa miniminormer för den rättsliga bedömningen av brott och straff.

I denna fråga har de Europaparlamentets stöd.

Men mycket av det Ni vill föra in i det nya fördraget är sådant som Ni skulle kunna göra redan idag. Det nuvarande fördraget ger faktiskt en tillräcklig grund för detta.

Vi välkomnar och stöder det åtgärdsprogram för bekämpning av narkotikahandel som rådet beslutade om den 29 november. De förbehåll som fortfarande finns bör dras tillbaka.

Ni har ju ändå antagit sex eller sju konventioner. Varför låter Ni dem inte träda i kraft?

Om Ni är ense om målet, att förbättra medborgarnas inre säkerhet, och om den signal Ni vill ge från Dublin, då väntar Ni inte på det nya fördraget, som inte kommer att träda i kraft förrän tidigast 1998, utan använder istället det fördrag vi redan har.

Vi vet alla att införandet av den gemensamma valutan är av vikt inte bara för valutapolitiken, skattepolitiken och den ekonomiska politiken. I och med införandet av den gemensamma valutan växlar vi också över till en politisk union.

I synnerhet den som är medveten om den ängslan och tveksamhet som många medborgare känner inför införandet av den gemensamma valutan, i synnerhet den som är medveten om de politiska och tekniska svårigheterna, hindren och motståndet kan inte annat än uttrycka sitt erkännande för vad som hittills har åstadkommits.

I Madrid, för ett år sedan, gav Ni den gemensamma valutan namnet euro.

Med handlingskraft och uthållighet har Ni arbetat med att uppfylla konvergenskriterierna.

Här i Dublin kommer Ni nu att fatta beslutet om att konvergenskriterierna är uppfyllda i enlighet med artikel 109 j i EG-fördraget, och därigenom än en gång bekräfta att den tredje etappen av valutaunionen skall börja den 1 januari 1999.

Eurons rättsliga status har fastlagts.

Det inbördes förhållandet mellan de valutor som från början deltar i valutaunionen och de som tillkommer senare har klargjorts.

Och när allmänheten, trots inledande skepsis och motstånd, blir alltmer övertygad om att euron kommer att införas - och faktiskt den 1 januari 1999 - så är även det ett tecken på Er beslutsamhet.

Finansministrarna nådde igår en nästan total överenskommelse om stabilitetspakten.

Det finns, objektivt sett, ingen tidspress vad gäller att sluta stabilitetspakten. Vägen mot vidare förhandlingar står öppen.

Men vi måste också tillsammans se till att denna pakt inte leder till osäkerhet.

Det skulle i den offentliga debatten bara utnyttjas av dem som helst vill se projektet misslyckas.

Det skulle därför vara bra om ni idag kunde nå en överenskommelse.

-o0o-

De 18 miljoner människor i Europeiska unionens medlemsstater som går arbetslösa - och inte bara de - förväntar sig att vi äntligen gör framsteg när det gäller samordningen av medlemsstaternas arbetsmarknadspolitik, att vi optimalt utnyttjar EU-medel för att skapa arbetstillfällen och att vi investerar i våra mänskliga resurser genom förbättrad utbildning och fortbildning.

Kommissionen har föreslagit en förtroendepakt för sysselsättningen, men ännu har förslagen i 1993 års vitbok om tillväxt, konkurrens och sysselsättning inte genomförts.

Ni vägrar att ens ställa 1 miljard ecu av befintliga budgetmedel till förfogande för utbyggnad av de transeuropeiska näten så att finansieringen av ett projekt med investeringsvolymer på 45-50 miljarder ecu kan säkras. Ur samma budget betalar unionen varje år ut 1 miljard ecu i stöd till tobaksodling i Europa.

Är det pengar eller omdöme vi saknar?

Europaparlamentet förväntar sig att detta möte när det gäller sysselsättningspolitiken inte bara ger upphov till nya eller ännu längre rapporter och upprepar gamla bekanta krav.

Alla dessa nya studier och tidsplaner skapar inga jobb för arbetslösa utan bara för rådets, kommissionens och de nationella myndigheternas tjänstemän.

-o0o-

Regeringskonferensen måste nu ta ställning till följderna av två historiska beslut som unionen fattat: införandet av den gemensamma valutan och utvidgningen österut.

Valutaunionen kräver att unionens politiska struktur blir fastare.

Utvidgningen kräver att unionens strukturer och dess politik blir flexiblare.

Unionens fortlevnad är beroende av att vi lyckas sammanföra dessa båda krav.

Den som verkligen vill se Europeiska unionen utvidgas österut måste lika starkt önska en djupgående reform av unionen, dess politik och dess institutioner.

Det förlopp regeringskonferensen hittills har haft vad gäller översynen av Maastrichtfördraget ger intryck av att alla berörda parter är på det klara med och är beredda att ta hänsyn till detta.

Unionen, som nu förbereder sig för utvidgningen öster- och söderut, måste ställa in sig på att detta kommer att medföra en mer heterogen union.

I den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, men också inom tredje pelaren, måste det bli möjligt för de medlemsstater som så kan och vill att ena sig och gå i spetsen för ett gemensamt agerande inom unionen.

En sådan förtrupp får dock inte diktera villkoren för de andra. Vi får inte ge avkall på principen att agera genom våra gemensamma institutioner.

-o0o-

Majoriteten av medborgarna i medlemsstaterna är inte emot ett enat Europa, Europeiska unionen, Maastricht eller Bryssel. Men de vet inte längre varför de skulle vara för något av detta.

Det finns flera orsaker till detta. En av de viktigaste är att unionen ger tusen olika svar på lika många frågor, men inget säger i de stora och viktiga frågor som det europeiska samhället står inför nu vid århundradets slut.

Hur moderniserar vi i en globalt sammanhängande värld vår ekonomi på ett sådant sätt att mänskligt arbete, denna hörnsten i den europeiska civilisationen, fortfarande har ett värde i framtidens Europa?

Hur hittar vi en ny jämvikt mellan förnyelsen av vår ekonomiska prestanda, som ger oss vår konkurrenskraft, och bevarandet av den sociala rättvisa som är nödvändig för vårt demokratiska samhälles stabilitet?

Europeiska unionen är en fredens zon som saknar motstycke i Europas historia; världens största och starkaste inre marknad. Det finns ingen anledning att bli defensiv och skeptisk, snarare bör vi visa optimism och mod.

Här konsumeras 90 % av de varor och tjänster vi producerar. Denna potential måste vi främst utnyttja för tillväxt och sysselsättning.

Denna potential gör det också möjligt för oss att behålla ett sådant socialt skyddsnät och ekologiskt perspektiv som anstår det europeiska samhället.

Människor måste förknippa Europeiska unionen med skapandet av arbete, ett effektivt miljöskydd och ökad inre och yttre säkerhet.

Detta krävs om valutaunionen och regeringskonferensen skall bli framgångsrika; unionens fortlevnad kräver det.

-o0o-

Herr ordförande,

jag vill å Europaparlamentets vägnar gratulera Er och alla medlemmar av den irländska regeringen för det Ni uppnått under Ert ordförandeskap.

Min tid som ordförande för Europaparlamentet går mot sitt slut.

Vid detta mitt sista möte med Er skulle jag vilja ta tillfället i akt att tacka Er alla för den vänlighet med vilken Ni alltid tagit emot mig, och för den uppmärksamhet med vilken Ni alltid har lyssnat på mig.


© Europaparlamentet: 1998