EUROPEISKA RÅDET I SANTA MARIA DA FEIRA
DEN 19 OCH 20 JUNI 2000

ORDFÖRANDESKAPETS SLUTSATSER

(BILAGOR)

[Top] [Next]

BILAGA I - ORDFÖRANDESKAPETS RAPPORT OM "FÖRSTÄRKNING AV DEN GEMENSAMMA EUROPEISKA SÄKERHETS- OCH FÖRSVARSPOLITIKEN"

I INLEDNING

  1. Europeiska rådet i Köln beslutade att EU bör spela sin roll fullt ut på den internationella scenen och att EU därför skall förses med alla de medel och resurser som krävs för att kunna ta sitt ansvar när det gäller en gemensam europeisk säkerhets- och försvarspolitik. Sedan Köln är Europeiska unionen engagerad i en process som syftar till att skapa de medel och resurser som krävs för att göra det möjligt att fatta beslut om och att genomföra hela skalan av konfliktförebyggande uppgifter och krishanteringsuppgifter som fastställs i Fördraget om Europeiska unionen (Petersberguppdragen). Denna utveckling utgör en integrerad del av förstärkningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och bygger på de principer som fastställdes i Helsingfors. Unionen kommer att bidra till internationell fred och säkerhet i enlighet med principerna i Förenta nationernas stadga.
  2. Efter att ha godkänt de två lägesrapporterna från det finländska ordförandeskapet om militära och icke-militära aspekter av krishantering, inklusive det gemensamma europeiska övergripande målet och de samlade resursmålen bad Europeiska rådet i Helsingfors det portugisiska ordförandeskapet att tillsammans med generalsekreteraren/höge representanten fortsätta arbetet i rådet (allmänna frågor) om alla aspekter och att prioritera detta arbete. Det portugisiska ordförandeskapet uppmanades att utarbeta en första lägesrapport till Europeiska rådet i Lissabon och en sammanfattande rapport till Europeiska rådet i Feira med lämpliga rekommendationer och förslag samt preliminära uppgifter om huruvida det krävs en ändring i fördraget eller inte.
  3. En första lägesrapport som återspeglar det arbete som ordförandeskapet fortsatt i rådet (allmänna frågor) tillsammans med generalsekreteraren/höge representanten lades fram för Europeiska rådet i Lissabon. Europeiska rådet i Lissabon välkomnade de framsteg som redan gjorts och särskilt det faktum att de interimistiska organen hade inrättats och börjat fungera effektivt och att rådet hade fastställt en process för att utarbeta det övergripande målet och fastställa de nationella bidragen för att uppfylla det militära resursmålet.
  4. Europeiska rådet i Lissabon såg fram mot ordförandeskapets fortsatta arbete tillsammans med generalsekreteraren/höge representanten i rådet och ordförandeskapets sammanfattande rapport till Europeiska rådet i Feira, med förslag om att involvera tredje länder i EU:s militära krishantering samt den fortsatta utvecklingen av EU:s förbindelser med Nato.
  5. Europeiska rådet i Lissabon uppskattade dessutom vad som hittills uppnåtts i fråga om icke-militär krishantering och uppmanade rådet att till Europeiska rådets möte i Feira eller under detta möte inrätta en kommitté för civil krishantering.
  6. Arbetet har sedan dess fortsatt när det gäller alla aspekter av militär och icke-militär krishantering och stora framsteg har gjorts, särskilt när det gäller fastställande av lämpliga arrangemang för deltagande av tredje land i EU:s militära krishantering samt i fråga om principerna och villkoren för utvecklande av förbindelserna mellan EU och Nato. Det övergripande målet har utarbetats ytterligare, en kommitté för civila aspekter av krishantering har inrättats, en samordningsmekanism som fullt ut arbetar i samverkan med kommissionen har inrättats på rådets sekretariat, undersökningen för att fastställa konkreta mål när det gäller de civila aspekterna av krishantering har slutförts, konkreta mål för civil polis har fastställts.
  7. Ordförandeskapet lägger härmed fram sin sammanfattande rapport för Europeiska rådet i Feira vilken i kapitel II omfattar de militära aspekterna och i kapitel III de icke-militära aspekterna av krishantering. Arbete har också utförts när det gäller konfliktförebyggande. Vikten av att hitta sätt att förbättra samstämmighet och effektivitet i EU:s agerande när det gäller konfliktförebyggande har erkänts.
  8. Under ordförandeskapets arbete med frågorna rörande förstärkning av militär och icke-militär krishantering och konfliktförebyggande har man betonat vikten av att unionen säkerställer vittgående förbindelser när det gäller krishantering mellan det militära och det icke-militära området och samarbete mellan EU:s snabbt ökande krishanteringsförmåga och FN, OSSE och Europarådet.
  9. Samtidigt som ordförandeskapet lägger fram denna rapport noterar det att Danmark har återkallat protokoll nr 5 till Amsterdamfördraget om Danmarks ståndpunkt.

II MILITÄRA ASPEKTER AV KRISHANTERING

A. Utarbetande av det övergripande målet och de samlade resursmålen

  1. När det gäller utvecklingen av det övergripande målet och de samlade resursmålen fastställde rådet (allmänna frågor), förstärkt med försvarsministrarna, vid sitt möte den 20 mars att diskussionsunderlaget "Utarbetande av det övergripande målet", med en tidsplan som leder fram till en konferens om resursåtaganden i slutet av år 2000, utgör en grund för det framtida arbete som skall utföras av de behöriga organen.
  2. Rådet (allmänna frågor) med deltagande av försvarsministrarna godkände vid sitt möte den 13 juni det arbete som utförts av det interimistiska militära organet och som fortsatts av interimistiska kommittén för politik och säkerhetspolitik fram till det "första seminariet med nationella experter inom försvarsplanering" i Bryssel den 22- 24 maj 2000. Rådet som uppmanade de behöriga organen att fortsätta på denna grund antog följande riktlinjer för det fortsatta arbetet:
  • Det övergripande målet och de samlade resursmålen, som man enades om vid Europeiska rådets möte i Helsingfors, bör utarbetas av de 15 medlemsländerna varvid EU:s beslutsautonomi och kraven på militär effektivitet skall iakttas.
  • Det interimistiska militära organet kommer med politisk ledning av interimistiska kommittén för politik och säkerhetspolitik, att föreslå de delar som skall omfatta det övergripande målet.
  • För att göra detta kommer, det interimistiska militära organet att fastställa de resurser som krävs för att EU skall kunna uppfylla hela skalan av Petersberguppgifterna.
  • När det interimistiska militära organet, inklusive företrädare från huvudstäderna, utarbetar det övergripande målet och de samlade resursmålen med stöd av bidragen från medlemsstaterna kommer de också att kalla till möten med DSACEUR (Deputy Supreme Allied Commander, Europe) och Nato-experter för att få tillgång till Natos sakkunskap i fråga om vad det övergripande målet och de samlade resursmålen kräver.
  • I samband därmed kommer öppenhet och dialog mellan EU och Nato dessutom att garanteras genom den ad hoc-grupp om resursmålen som avses i bilaga 2.
  • Kraven i samband med det övergripande målet som det interimistiska militära organet enats om på försvarsstabschefsnivå kommer efter godkännande av rådet att utgöra grunden för medlemsstaterna när dessa överväger sina första erbjudanden om nationella bidrag till det övergripande målet. Dessa bidrag kommer att granskas av det interimistiska militära organet. Denna process måste avslutas innan konferensen om resursåtaganden kallas samman.
  • För de medlemsstater som berörs är det viktigt att se till att det råder samstämmighet mellan Natos försvarsplaneringsprocess och processen för planering och översyn.
  • I enlighet med den beslutsamhet som uttrycktes i Helsingfors och Lissabon kommer medlemsstaterna, så snart behoven och de tillgängliga resurserna har fastställts, att på konferensen om resursåtaganden meddela vilka åtaganden de gör för att göra det möjligt för EU att uppfylla det övergripande målet och de samlade resursmålen. Det är också viktigt att skapa en översynsmekanism för att mäta vilka framsteg man gör i uppfyllandet av dessa mål.
  • Europeiska unionen kommer att uppmuntra tredje land att bidra genom ytterligare åtaganden. För att göra det möjligt för de länderna att bidra till förbättringen av europeiska militära resurser, kommer lämpliga arrangemang att vidtas av det kommande ordförandeskapet när det gäller konferensen om resursåtaganden. I dessa arrangemang kommer hänsyn att tas till de sex europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU. De erbjudanden om resurser som Turkiet, Polen, Tjeckien och Norge redan har lämnat välkomnas.

B. Rekommendationer om den institutionella utvecklingen av de nya stående politiska och militära organen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken inom EU

De interimistiska politiska och militära organen inrättades den 1 mars 2000. Mot bakgrund av vunna erfarenheter efter inrättandet har arbetet med den institutionella utvecklingen av de nya stående politiska och militära organen utförts i enlighet med slutsatserna från Helsingfors. Ytterligare arbete pågår för att snarast möjligt säkerställa inledandet av det permanenta skedet och EU:s operativa kapacitet för krishantering.

C. Förslag om lämpliga överenskommelser som skall ingås av rådet om tillvägagångssätt för samråd och/eller deltagande som gör det möjligt för berörda tredje länder att bidra till EU:s militära krishantering

Arbetet med tillvägagångssätten för samråd och/eller deltagande beträffande de europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU och övriga länder som är kandidater till anslutning till EU har fortsatt.

I detta sammanhang har syftet varit att, i enlighet med slutsatserna från Helsingfors, ingå överenskommelser för dialog, samråd och samarbete i frågor som rör krishantering samtidigt som EU:s beslutsautonomi säkerställs. Genom dessa överenskommelser kommer åtgärder att vidtas för möten med ovan nämnda länder under interimsperioden. Mötena kommer att äga rum inom en enhetlig övergripande struktur och kommer att komplettera de möten som ingick i den förstärkta politiska dialogen om GUSP-frågor. Inom denna struktur kommer det, när ämnet i fråga så kräver, att förekomma utbyten med de europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU. För det permanenta skedet kommer i överenskommelserna hänsyn att tas till de olika behov som uppstår i rutinarbetet samt i den operativa fasen. Resultatet av rådets överläggningar återfinns i bilaga 1 till denna rapport.

Utbyten ägde rum den 11 maj 2000 mellan de politiska direktörerna från EU:s medlemsstater och deras motparter från europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU och övriga kandidatländer samt mellan de politiska direktörerna från EU:s medlemsstater och deras motparter från europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU.

Ryssland, Ukraina och andra europeiska stater som för en politisk dialog med unionen och andra intresserade stater kan uppmanas att delta i de EU-ledda operationerna. I detta sammanhang välkomnar EU det intresse som Kanada har visat.

Det franska ordförandeskapet uppmanas att tillsammans med generalsekreteraren/höge representanten fortsätta arbetet (allmänna frågor) för att förelägga Europeiska rådet i Nice inledande förslag om lämpliga överenskommelser för samråd och/eller deltagande för att möjliggöra för dessa övriga tänkbara partner att bidra till EU-ledd militär krishantering.

D. Förslag om principer för samråd med Nato om militära frågor samt rekommendationer om att utarbeta tillvägagångssätt för förbindelserna mellan EU och Nato för att möjliggöra samarbete om lämplig militär reaktion på en kris

Rådet har fastställt de principer som bör ligga till grund för utvecklandet av samråd och samarbete med Nato. Beträffande tillvägagångssätten har rådet rekommenderat att EU bör föreslå Nato inrättandet av fyra gemensamma ad hoc-grupper för EU och Nato för de frågor som har fastställts i det sammanhanget: säkerhetsfrågor, mål avseende resurserna, tillvägagångssätt som ger EU tillgång till Natos tillgångar och resurser och fastställande av stående arrangemang för samråd mellan EU och Nato .

Resultatet av rådets överläggningar återfinns i bilaga 2 till denna rapport.

E. Uppgift om huruvida en ändring av fördraget anses nödvändig eller ej

I de befintliga bestämmelserna i FEU anges de frågor som rör unionens säkerhet som omfattar den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som en del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, vilken regleras genom avdelning V i fördraget. På grundval av detta har rådet beslutat att inrätta den interimistiska kommittén för politik och säkerhetspolitik och det interimistiska militära organet samt att förstärka rådets generalsekretariat med militära experter som avdelas från medlemsstaterna. Genom artikel 17 i FEU inkluderas uttryckligen Petersbergsuppdragen i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Ordförandeskapet noterade yttrandet från rådets juridiska avdelning. Slutsatsen i yttrandet lyder som följer:

"Rådets juridiska avdelning anser att slutsatserna från Europeiska rådet i Köln och Europeiska rådet i Helsingfors om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken kan genomföras utan att det är juridiskt nödvändigt att göra ändringar i Fördraget om Europeiska unionen. Sådana ändringar skulle dock bli nödvändiga om man hade för avsikt att överföra rådets befogenhet att fatta beslut till ett organ bestående av tjänstemän eller att göra ändringar i fördragets bestämmelser om VEU. För övrigt är det medlemsstaternas sak att avgöra huruvida ändringar i fördraget vore politiskt önskvärda eller ändamålsenliga ur operativ synvinkel."

Ordförandeskapet föreslår att frågan om en revidering av fördraget bör bli föremål för fortsatt behandling under perioden mellan de europeiska råden i Feira och i Nice.

III. CIVILA ASPEKTER AV KRISHANTERING

  1. Ordförandeskapet har tillsammans med generalsekreteraren/höge representanten prioriterat uppmaningen från Europeiska rådet i Helsingfors att fortsätta arbeta med alla aspekter av civil krishantering enligt bilaga 2 till bilaga IV till slutsatserna från Helsingfors.
  2. Syftet med arbetet har varit att öka och bättre samordna unionens och medlemsstaternas icke-militära krishanteringsinstrument, med särskild tonvikt på en snabbinsatsförmåga. Detta kommer också att förbättra EU:s bidrag till krishanteringsoperationer som leds av internationella och regionala organisationer.
  3. Som ett konkret resultat av detta intensiva arbete har följande åtgärder vidtagits:

a) En kommitté för de civila aspekterna av krishantering har inrättats genom rådets beslut av den 22 maj 2000. Kommittén höll sitt första möte den 16 juni 2000.

b) En samordningsmekanism som till fullo samarbetar med kommissionen har upprättats vid rådets sekretariat. Genom att arbeta vidare på inventeringen av medlemsstaternas och unionens resurser för icke-militär krishantering har den som första prioritet upprättat en databas över civila polisresurser för att bevara och dela information, för att föreslå initiativ för att förbättra dessa resurser och underlätta fastställandet av konkreta mål för kollektiva icke-militära insatser av EU:s medlemsstater. Samordningsmekanismen har vidareutvecklat sitt nära samarbete med det provisoriska incidentrapporteringscentrum/krisstab som har upprättats av generalsekreteraren/höge representanten.

c) En studie (bilaga 3) av sakkunskap i medlemsstaterna och resultaten av seminariet om civil krishantering i Lissabon den 3—4 april 2000, som bygger på erfarenheter från nyligen inträffade och pågående kriser, har genomförts för att fastställa konkreta mål när det gäller civila aspekter på krishantering. I studien fastställs de prioriteringar som EU kommer att inrikta sina samordnade insatser på i ett första skede utan att användningen av alla de andra instrument som är tillgängliga i unionen och medlemsstaterna undantas.

d) Konkreta mål för de civila polisresurserna har fastställts och återges i bilaga 4. Särskilt bör medlemsstaterna, i frivilligt samarbete, som ett slutligt mål för år 2003 kunna tillhandahålla upp till 5 000 poliser för internationella uppdrag inom hela skalan av konfliktförebyggande och krishanteringsoperationer och för att svara upp mot särskilda behov i olika stadier av dessa operationer. I målsättningen för EU:s totala resurser åtar sig medlemsstaterna att inom 30 dagar utse och utplacera upp till 1 000 poliser. Dessutom kommer man att arbeta för att vidareutveckla EU:s riktlinjer och referenser för internationell polisverksamhet.

4. Utöver dessa åtgärder har rådet mottagit och är i färd med att behandla kommissionens förslag till rådets förordning om att upprätta en mekanism för snabba insatser för att stödja EU:s insatser enligt rapporten från Helsingfors.

IV. UPPFÖLJNING

1. Det franska ordförandeskapet uppmanas att tillsammans med generalsekreteraren/höge representanten fortsätta arbetet i rådet (allmänna frågor) för att förstärka den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Det franska ordförandeskapet uppmanas att rapportera till Europeiska rådet i Nice, särskilt om

a) utformningen av det övergripande mål och det mål för de kollektiva resurserna som beslutades i Helsingfors och de resultat som nås vid den konferens om resursåtaganden som skall sammankallas före toppmötet i Nice,

b) upprättandet av de permanenta politiska och militära strukturer som skall upprättas så snart som möjligt efter Europeiska rådet i Nice,

c) införlivandet i EU av lämpliga verksamheter inom VEU som rör Petersberguppdragen,

d) genomförandet av besluten från Feira när det gäller

  • arrangemang som möjliggör samråd med och deltagande av tredje land i militär krishantering som leds av EU,
  • utarbetande av arrangemang för att ombesörja samråd och samarbete med Nato i militär krishantering på grundval av det arbete som har utförts i de relevanta ad-hoc-grupperna för EU och Nato,

e) utveckling och genomförande av EU:s resurser när det gäller de civila aspekterna av krishanteringen, däribland fastställandet av konkreta mål.

2. Frågan om en revidering av fördraget bör behandlas vidare mellan Europeiska råden i Feira och Nice.

3. Generalsekreteraren/höge representanten och kommissionen uppmanas att som utgångspunkt för det fortsatta arbetet lämna konkreta rekommendationer till Europeiska rådet i Nice om hur samstämmigheten och effektiviteten i Europeiska unionens åtgärder när det gäller konfliktförebyggande kan förbättras och fullt ut beakta och bygga på befintliga instrument, resurser och politiska riktlinjer.

TILLÄGG 1

ARRANGEMANG SOM RÅDET SKALL INGÅ NÄR DET GÄLLER BESTÄMMELSER FÖR SAMRÅD OCH/ELLER DELTAGANDE SOM GÖR DET MÖJLIGT FÖR EUROPEISKA NATO-MEDLEMMAR SOM INTE ÄRMEDLEMMAR AV EU OCH ANDRA LÄNDER SOM ÄR KANDIDATER TILL ANSLUTNING TILL EU ATT MEDVERKA I EU:s MILITÄRA KRISHANTERING

MANDAT

1. I slutsatserna från Europeiska rådet i Helsingfors står det att det portugisiska ordförandeskapet"… uppmanas att rapportera till Europeiska rådet i Feira om vilka framsteg som gjorts, samt (…) lämna förslag till lämpliga arrangemang som rådet skall ingå när det gäller bestämmelser för samråd och/eller deltagande så att berörda tredje länder kan medverka i EU:s militära krishantering".

RIKTLINJER

2. Unionen skall säkerställa den nödvändiga dialogen samt det nödvändiga samrådet och samarbetet med europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU och andra länder som är kandidater till anslutning till EU när det gäller EU-ledd krishantering.

3. Lämpliga arrangemang skall inrättas för dialog och information om frågor som rör säkerhet, försvarspolitik, och krishantering.

4. EU:s beslutsautonomi och dess gemensamma institutionella ram skall beaktas fullt ut.

5. Det skall utformas en gemensam, övergripande struktur där alla 15 berörda länder (de europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU och länder som är kandidater till anslutning till EU) kan ta del av nödvändig dialog och nödvändigt samråd och samarbete med EU.

6. Det skall inom denna struktur förekomma överläggningar med de europeiska Nato- medlemmarna som inte är medlemmar av EU, i de fall sakfrågan kräver det, t.ex. när det gäller frågor som rör arten av och formerna för EU-ledda operationer som använder sig av Natos tillgångar och resurser.

BESTÄMMELSER

7. De bestämmelser för deltagande av de europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU och kandidatländerna som skall upprättas för den permanenta fasen, måste ta hänsyn till de skilda behov som uppstår i olika situationer:

  • Normal fas då det inte föreligger någon kris: en mekanism för regelbunden dialog.
  • Operativ fas, omfattande två stadier:

a) En fas som föregår den operativa fasen då olika handlingsplaner diskuteras och dialog och samråd intensifieras.
b) Den operativa fasen, i egentlig betydelse, som börjar när rådet fattar beslut om att inleda en operation och en ad hoc-kommitté för bidragande länder inrättas.

Full hänsyn skall tas till den roll som innehas av generalsekreteraren/höge representanten i GUSP och i den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

A. Beträffande den interimistiska perioden

8. Fram till dess att bestämmelserna för den permanenta fasen kan genomföras kommer möten med de 15 berörda länderna (europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU och andra länder som är kandidater till anslutning till EU) att äga rum inom ramen för den gemensamma, övergripande struktur som det hänvisas till i punkt 5. Valet av lämpliga former och bestämmelser skall grunda sig på överväganden om praktisk nytta och effektivitet och, beroende på omständigheterna, på sakfrågan och behoven.

9. Minst två möten i sammansättningen EU+15 kommer att organiseras under varje ordförandeskapsperiod om frågor som rör europeisk säkerhets- och försvarspolitik. Dessa möten skall komplettera de möten som hålls som en del av den förstärkta politiska dialogen om GUSP-frågor.

10. Inom denna ram kommer minst två möten att organiseras med de sex europeiska Nato- medlemmar som inte är medlemmar av EU (i sammansättningen EU+6) under varje ordförandeskapsperiod. Ytterligare överläggningar kommer att organiseras om behov uppstår och efter beslut av rådet eller den interimistiska kommittén för politik och säkerhetspolitik.

11. Ett möte på ministernivå kommer att organiseras inom den ram som det hänvisas till i punkt 8 under varje ordförandeskap med de 15 och de 6.

12. De överläggningar som avses i punkterna 9 och 10 skall även omfatta utarbetandet av de övergripande målen och resursmålen så att icke EU-medlemmar skall kunna informeras fullt ut om det pågående arbetet med förteckningen över nödvändiga resurser. För att göra det möjligt för dessa länder att bidra till att förbättra de europeiska militära resurserna kommer lämpliga arrangemang att ingås av det kommande ordförandeskapet vad gäller konferensen om resursåtaganden. Dessa arrangemang skall beakta resurserna hos de sex europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU.

B. Beträffande den permanenta fasen

— Den normala fasen

13.Under den normala fasen kommer möten att hållas för överläggningar om frågor rörande säkerhets- och försvarspolitik och särskilt om framstegen inom EU när det gäller att fastställa dess resurser för krishantering.

14. Under den normala fasen och varje halvår bör det hållas

  • regelbundna möten i sammansättningen EU+15, på lämplig nivå,
  • minst två möten där de europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU deltar i sammansättningen EU+6,
  • ytterligare möten kommer att organiseras om behov uppstår och efter beslut av rådet eller kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (PSC).

PSC kommer att spela en ledande roll när det gäller genomförandet av dessa arrangemang som också skall omfatta överläggningar på militär nivå.

15. Arrangemangen för ministermöten under den permanenta fasen skall grunda sig på den erfarenhet man fått under den interimistiska fasen.

16. Överläggningarna skall underlätta de berörda ländernas deltagande i EU-ledda operationer.

— Den operativa fasen

a) Den fas som föregår den operativa fasen

17. Om en kris uppstår kommer dialog och samråd att intensifieras.

18. När en eventuell EU-ledd militär operation för krishantering övervägs skall dessa samråd utgöra en ram för överläggningar och diskussion om alla typer av säkerhetspolitiska frågor som de berörda länderna tar upp. När det aktivt övervägs om EU skall använda Natos tillgångar skall särskild uppmärksamhet ägnas åt samråd med de sex europeiska Nato - medlemmar som inte är medlemmar av EU.

b) Den operativa fasen i egentlig betydelse

19. När beslut fattas om det militära alternativet skall EU i enlighet med de bestämmelser som man enades om i Helsingfors behandla frågan huruvida Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU och andra länder som är kandidater till anslutning till EU skall medverka:

"Efter ett beslut av rådet att inleda en operation kommer de europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU att medverka om de så önskar i händelse av en operation som kräver användning av Natos tillgångar och resurser. De kommer att efter rådets beslut erbjudas att delta i operationer där EU inte använder Natos tillgångar.

Andra länder som är kandidater till anslutning till EU kan även de erbjudas av rådet att delta i EU-ledda operationer när rådet har beslutat att inleda en sådan operation."

20. Den operativa fasen kommer att starta när rådet beslutar att inleda en militär operation för krishantering. De europeiska NATO-medlemmar som inte är medlemmar av EU och länder som är kandidater till anslutning som har bekräftat sin medverkan i en EU-ledd operation genom att gruppera väsentliga militära styrkor kommer att ha samma rättigheter och skyldigheter som EU:s deltagande medlemsstater i den dagliga ledningen av en sådan operation.

21. En ad hoc-kommitté med bidragande länder kommer att inrättas som innefattar alla EU:s medlemsstater och andra deltagande länder för den dagliga ledningen av operationen. Rådet/kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik kommer att ansvara för den politiska kontrollen och strategiska inriktningen av operationen. Beträffande den dagliga militära ledningen av operationen kommer den funktion och roll som den europeiska militärkommittén samt operationens befälhavare skall ha, att bestämmas i tillämpliga arrangemang.

22. Beslutet att avsluta en operation skall fattas av rådet efter samråd med deltagande stater inom ad hoc-kommittén för de bidragande länderna.

23. Rådet kommer att i sinom tid formalisera de nödvändiga arrangemangen och kommer att undersöka de olika alternativen för detta.

TILLÄGG 2

PRINCIPER FÖR SAMRÅD MED NATO OM MILITÄRA FRÅGORSAMT REKOMMENDATIONER OM UTVECKLING AVFÖRBINDELSERNA MELLAN EU OCH NATO

MANDATET

Europeiska rådet i Helsingfors uppmanade det portugisiska ordförandeskapet att rapportera till Europeiska rådet i Feira om de framsteg som gjorts inbegripet "förslag till principer för samråd med Nato om militära frågor samt rekommendationer om utveckling av förbindelserna mellan EU och Nato för att möjliggöra ett samarbete om lämpliga militära åtgärder med anledning av en kris, såsom det fastställdes i Washington och i Köln".

PRINCIPERNA

  1. Utveckling av samråd och samarbete mellan EU och Nato måste äga rum med fullständig respekt för EU:s oberoende när det gäller beslutsfattande.
  2. EU och Nato har åtagit sig att ytterligare stärka och utveckla sitt samarbete när det gäller militär krishantering på grundval av gemensamma värderingar, jämlikhet och i en anda av partnerskap. Målet är att få till stånd fullständigt och effektivt samråd, samarbete och insyn för att fastställa och fatta snabba beslut om de lämpligaste militära åtgärderna vid en kris och för att säkerställa effektiv krishantering. I detta sammanhang kommer EU:s mål i fråga om militära resurser och de mål som, för de berörda länderna, har sitt ursprung i Natos initiativ för försvarsresurser (DCI),att ömsesidigt förstärka vandra.
  3. Även om EU och Nato ömsesidigt kan stärka varandra i samband med krishantering är de båda organisationerna av olika karaktär. Detta bör beaktas i arrangemangen om deras förbindelser sinsemellan och vid EU:s bedömning av de nuvarande förfaranden som styr förbindelserna mellan VEU och Nato inför den eventuella anpassningen av dessa till en ram för förbindelserna mellan EU och Nato.
  4. Arrangemang och bestämmelser för förbindelserna mellan EU och Nato skall återspegla det faktum att båda organisationerna skall medverka på jämställd grund.
  5. I förbindelserna mellan EU och Nato som institutioner skall ingen medlemsstat diskrimineras.

FRÅGOR OCH BESTÄMMELSER UNDER INTERIMSPERIODEN

Kontakter med Nato (informella kontakter med generalsekretariaten, det portugisiska ordförandeskapets genomgångar i NAC (North Atlantic Council)) har ägt rum i enlighet med Helsingforsdefinitionen för den inledande fasen då de båda interimistiska EU-organen har koncentrat sig på att etablera sig. Det finns nu behov av att förbindelserna mellan EU och Nato utvecklas ytterligare.

A. Frågor

1. Säkerhet: EU:s ansträngningar för att slutligt utforma sina egna säkerhetsarrangemang (fysisk och personlig säkerhet samt insatser för att nå en överenskommelse om EU:s säkerhet) har högsta prioritet. På grundval av detta kommer unionen att vara tvungen att få till stånd en dialog med Nato för att fastställa säkerhetsarrangemang mellan de båda organisationerna. Dessa diskussioner bör leda fram till en överenskommelse som skall styra bland annat informationsutbytet och tillgången till Natos planeringsstrukturer för befullmäktigade tjänstemän från EU och dess medlemsstater.

2. Fastställande av resursmål: för att säkerställa att "dessa mål och de mål, för de berörda länderna, som har sitt ursprung i Natos initiativ för försvarsresurser (DCI) kommer att förstärka varandra", behöver bestämmelser för samråd om dessa frågor fastställas. Dessa bestämmelser bör ge EU möjlighet att vid behov utnyttja Natos militära sakkunskap när man utarbetar sina övergripande mål på grundval av medlemsstaternas bidrag. När EU har utarbetat sina övergripande mål och sina resursmål kommer EU att i enlighet med det som man enades om i Helsingfors utarbeta en metod för samråd genom vilken dessa mål kan uppnås och upprätthållas och genom vilken nationella bidrag, som återspeglar medlemsstaternas politiska vilja och åtagande gentemot dessa mål, kan definieras av varje medlemsstat med en regelbunden översyn av de framsteg som gjorts. Dessutom kan medlemsstaterna använda de nuvarande förfarandena för försvarsplanering inbegripet de som är tillgängliga inom Nato samt processen för planering och översyn inom PFF (Partnerskap för fred).

3. Arrangemang som ger EU tillgång till Natos resurser (Berlin- och Washingtonöverenskommelserna): I Helsingfors och Köln fastställdes två tillvägagångssätt för att genomföra EU-operationer: med eller utan Natoresurser. För att använda Natoresurser är det viktigt att komma framåt när det gäller att tillsammans fastställa hur detta skall fungera i praktiken för att utarbeta en överenskommelse. Denna överenskommelse bör vara klar när EU blir operativt. För att möjliggöra detta ser EU fram mot väsentliga framsteg inom Nato.

4. Fastställa permanenta arrangemang: Efter Europeiska rådet i Feira behöver man diskutera för att bestämma karaktären på de permanenta arrangemangen som skall styra förbindelserna mellan EU och Nato. Dessa arrangemang bör grundas på de principer som fastställts ovan.

Det grundläggande arbete som gjorts om dessa fyra frågor kommer att bana väg för fastställandet av permanenta arrangemang mellan Nato och EU. Vårt mål är att dessa bör vara klara samtidigt som de permanenta strukturerna inrättas efter Europeiska rådet i Nice.

B. Bestämmelser

1. Europeiska rådet i Feira bör besluta om att för Nato föreslå inrättande av ad hoc-arbetsgrupper mellan EU och Nato för var och en av de ovannämnda frågorna.

2. Ad hoc-arbetsgrupperna bör ha följande uppgifter:

a) När det gäller säkerhetsfrågor: utarbetande av en överenskommelse om säkerhet mellan EU och Nato.

b) När det gäller resursmål: genomförande av informationsutbyte och diskussion med Nato om att utarbeta resursmål. Det är överenskommet att DSACEUR (Deputy Supreme Allied Commander, Europe) kan delta i förekommande fall.

c) När det gäller villkor som gör det möjligt för EU att få tillgång till Natos resurser (Berlin- och Washingtonöverenskommelserna): utarbetande av en överenskommelse om villkoren för EU:s tillgång till Natos resurser enligt Washingtonöverenskommelsen (utkast till ramöverenskommelse om genomförandet av "Berlin Plus"). Det är överenskommet att DSACEUR bör delta.

d) När det gäller definitionen av permanenta arrangemang: fastställande av de viktigaste parametrarna i en överenskommelse mellan EU och Nato som skulle formalisera strukturer och förfaranden för samråd mellan de båda organisationerna både i krissituationer och annars.

3. Om, när det gäller ovannämnda principer, nya frågor skulle uppkomma som erkänns kräva samråd mellan EU och Nato skulle ytterligare ad hoc-arbetsgrupper kunna övervägas.

4. I fråga om EU kommer den interimistiska kommittén för politik och säkerhetspolitik att ha en samordnande roll när det gäller "ad hoc-arbetsgruppernas" arbete och den kommer att bli en viktig kontaktpunkt.

TILLÄGG 3

STUDIE AV DE KONKRETA MÅLEN FÖR DE CIVILA ASPEKTERNA AV KRISHANTERING

A. Inledning

Europeiska rådet uttryckte sin fasta beslutsamhet att öka och förbättra effektiviteten i unionens förmåga att svara på kriser, bland annat genom åtgärder på det civila området. Denna ökade effektivitet skulle kunna användas både som ett svar på en begäran från ett ledande organ som FN eller OSSE eller i förekommande fall genom självständiga EU-åtgärder.

Unionen bör försöka öka sin förmåga när det gäller de civila aspekterna av krishantering på alla berörda områden, med syftet att förbättra sin förmåga att rädda människoliv i krissituationer, att upprätthålla en grundläggande allmän ordning, förhindra ytterligare upptrappning, underlätta ett återvändande till en fredlig och stabil situation där EU:s insatser inte längre behövs, för att få bukt med skadliga konsekvenser för länderna i EU och för att ta itu med relevanta samordningsproblem. Särskild uppmärksamhet skulle kunna ägnas de områden där det internationella samfundet hittills har visat svaghet. Det skulle ge ett "mervärde" eftersom det skulle förbättra unionens reaktionsförmåga och unionens förmåga att svara på framställningar från andra ledande organisationer: de skulle — mer systematiskt — kunna räkna med bidrag som är större kvantitativt och kvalitativt och som skulle kunna utgöra kärnan i några av deras uppdrag. Detta skulle i sin tur göra unionen mer synlig.

Förstärkningen av unionens förmåga i fråga om de civila aspekterna av krishantering bör framför allt ge den adekvata medel att möta komplicerade politiska kriser med, genom att

  • agera för att förebygga utbrott eller upptrappning av konflikter,
  • stärka fred och inre stabilitet under övergångsperioder,
  • säkerställa att de militära och de civila aspekterna av krishanteringen, omfattande hela skalan av Petersberguppdragen, kompletterar varandra.

Man har enats om att fastställandet av konkreta mål bör inledas med en pragmatisk "bottom-up"-strategi, som fokuserar på verksamhetskraven och som återspeglar Europeiska rådets politiska intressen.

Det framgår klart av de förteckningar som upprättats att medlemsstaterna, unionen eller båda har samlat betydande erfarenheter eller har betydande resurser på ett stort antal områden, där en del resurser redan används i utvecklingssamarbete. Unionen bör ta full hänsyn till och bygga på befintliga erfarenheter, instrument och resurser och bör först och främst inrikta sina ansträngningar på de områden där en snabb insats är mest angelägen och där mervärdet av en ökad och samordnad insats av unionen och medlemsstaterna är mest uppenbar. Denna process skulle gradvis kunna byggas på utåt och då omfatta ett brett spektrum av begränsade och komplicerade krishanteringsoperationer. Fastställandet av de prioriteringar som EU kommer att fokusera sina samordnade insatser på i en första fas utesluter dock på intet sätt användningen av alla andra verktyg som unionen och medlemsstaterna förfogar över.

B. Prioriteringar

Det första prioriteringsområdet som fastställts mot bakgrund av de kriser som Europa har ställts inför på senare tid och fortfarande ställs inför är de polisiära frågorna.

I. POLISEN

Konkreta mål för de polisiära resurserna som skall uppnås före 2003 har fastställts av medlemsstaterna som samarbetar frivilligt inom ramen för artikel 12, femte strecksatsen, i FEU. Dessa konkreta mål har utarbetats i detalj i bilaga 4 till ordförandeskapets rapport.

II. FÖRSTÄRKNING AV RÄTTSSÄKERHETEN

Intensifierat arbete i frågor som rör polisen måste med nödvändighet åtföljas av arbete på andra områden som känns nödvändiga om man skall kunna garantera ett positivt resultat av ett polisuppdrag. Det område som det framför allt gäller är hjälp till återupprättande av ett domstols- och fångvårdssystem. Följande åtgärder skulle kunna diskuteras:

i) Medlemsstaterna skulle på nationell nivå kunna fastställa arrangemang för ett urval av domare, åklagare, fångvårdsexperter och andra berörda kategorier inom domstols- och fångvårdssystemet som med kort varsel skulle kunna sändas ut för fredsfrämjande insatser och diskutera sätt att utbilda dem för dessa uppgifter.

ii) EU skulle kunna sträva efter att främja riktlinjer för urval och utbildning av internationella domare och fångvårdsexperter tillsammans med Förenta nationerna och regionala organisationer (särskilt Europarådet och OSSE).

iii) EU skulle kunna diskutera sätt att stödja upprättandet/förnyelsen av de lokala domstolarnas och fängelsernas infrastrukturer samt rekrytering av lokal domstols- och fångvårdspersonal i samband med fredsfrämjande insatser.

III. FÖRSTÄRKNING AV DEN CIVILA FÖRVALTNINGEN

Ett annat område som det är nödvändigt att förstärka om man skall lyckas med att stödja samhällen i omvandling är den civila förvaltningen.

i) Medlemsstaterna skulle kunna överväga att förbättra urval, utbildning och utstationering av experter inom den civila förvaltningen för att hjälpa till med återuppbyggnaden av sönderfallna förvaltningssystem.

ii) Medlemsstaterna skulle också kunna överväga att åta sig utbildning av tjänstemän i den lokala civila förvaltningen i samhällen under omvandling.

IV. RÄDDNINGSTJÄNSTEN

Förutom de prioriterade områden som nämnts tidigare har medlemsstaterna fastställt räddningstjänst, inklusive sök- och räddningsaktioner vid räddningsinsatser i samband med katastrofer. Man måste skilja mellan räddningstjänstinsatser inom ramen för krishanteringsoperationer och andra typer av räddningsinsatser i samband med katastrofer. De senare har särskilda kännemärken.

Men när det gäller krishanteringsoperationer inom GUSP bör det också vara möjligt att använda sig av de verktyg och resurser som EU:s medlemsstater har inom räddningstjänsten.

Även om särskilda samordningsmekanismer redan finns inom räddningstjänsten anser man att det mot bakgrund av erfarenheter från de senaste större naturkatastroferna är nödvändigt och möjligt att förbättra insatserna.

Idéer om hur man skall få till stånd en bättre organisation av unionens reaktionsförmåga har framförts, som idén om en ledande nation samt specialisering. Arbete som pågår i rådet tillsammans med experter på området kommer att göra det möjligt att fastställa konkreta mål på även detta område.

Sådana konkreta mål skulle kunna definieras i termer av mänskliga och materiella resurser som varje medlemsstat skulle kunna ställa till förfogande, typ av mandat och status för insatsen för de deltagande länderna samt främjande av överensstämmelse i fråga om utrustning i medlemsstaterna.

C. Resurser

En förbättrad samordning på EU-nivå kan leda till en ökad effektivitet och samverkan i unionens reaktion. Detta tillsammans med konkreta mål som fastställts av Europeiska rådet kommer att garantera påtagliga förbättringar av unionens bidrag till krishanteringsinsatser.

D. Ytterligare arbete med konkreta mål efter Feira

Kommittén för de civila aspekterna av krishantering skulle kunna arbeta vidare med att utveckla och ytterligare utarbeta de konkreta mål som fastställs av Europeiska rådet i Feira, liksom med andra områden förutom de prioriterade områden som redan fastställts. I detta syfte bör kommittén integreras med sakkunniga från de relevanta nationella förvaltningarna, som bland annat kan lämna expertrådgivning om polisiära, rättsliga och straffrättsliga aspekter, om civil förvaltning, humanitärt bistånd och även om samspelet mellan krishantering och utvecklingsamarbete.

Under det fortsatta arbetet skulle man även kunna diskutera en inventering av nationella resurser i syfte att nå kollektiva mål, varvid hänsyn tas till nationella områden där det finns sakkunskap eller specialisering.

Det noterades att kommissionen inom kort kommer att lägga fram en operativinventering av insatser där unionen redan haft en ledande roll och även förslag som rör räddningstjänsten.

TILLÄGG 4

KONKRETA MÅL FÖR POLISEN

A. KONKRETA MÅL

För att utveckla de polisiära resurserna har medlemsstaterna i frivilligt samarbete och inom ramen för artikel 12 femte strecksatsen i Fördraget om Europeiska unionen satt upp följande konkreta mål som de avser uppnå före år 2003.

Målen hänger samman men belyser olika aspekter av EU:s polisiära resurser. Målet för snabb insatsförmåga (2) fastställs här inom målet för EU:s samlade resurser (1).

1. SAMLADE RESURSER

EU:s medlemsstater erkänner polisens centrala roll i internationella krishanteringsoperationer och det tilltagande behovet av poliser vid sådana insatser och åtar sig därför att stärka sin förmåga att ställa poliser till förfogande för internationella polisiära insatser som de frivilligt beslutar att bidra till. Medlemsstaterna skall utforma sina bidrag med hänsyn till den nationella polisverksamhetens särskilda utformning och den typ av polisiär sakkunskap de kan tillhandahålla.

Genom att gradvis förstärka sina resurser bör EU:s medlemsstater som slutmål kunna ställa upp till 5 000 poliser till förfogande för internationella uppdrag över hela skalan av insatser för krisförebyggande och krishantering och för att svara mot särskilda behov vid de olika etapperna i dessa insatser. För närvarande har EU:s medlemsstater totalt cirka 3 300 personer engagerade.

Detta kräver att en tillräckligt stor reserv med polispersonal i förväg utses och utbildas för att täcka alla områden av polisarbete som krävs internationellt, med hänsyn tagen till de relativa fördelar och specifika restriktioner som gäller för medlemsstaternas poliskårer. Det kan också bli nödvändigt med en förstärkning av rotationssystemen och tillräckliga ekonomiska och logistiska resurser.

Medlemsstaterna delar med sig av sina nationella erfarenheter för att få fram särskilda rekommendationer om hur antalet poliser som är tillgängliga för internationella uppdrag skall utökas (genom att bland annat se över möjligheten att i högre grad använda poliser som har gått eller skall gå i pension och att frigöra polisresurser genom att i högre grad anlita experter från närliggande områden). Härvid bör man noga överväga möjligheten att lägga större vikt vid utbildning av den lokala polisen, eftersom detta kan bidra till att insättandet av polis i internationella uppdrag kan minskas både till omfattning och tid.

Målet för EU:s samlade polisresurser kan utsträckas till att omfatta även internationellt stöd till lokalt domstols- och fångvårdssystem där bristerna i samband med vissa kriser kan ha avsevärda konsekvenser för en internationell polisstyrkas trovärdighet och funktionsduglighet.

2. SNABB INSATSFÖRMÅGA

EU-polis kan antingen sättas in som svar på en begäran från en internationell ledande organisation, särskilt Förenta nationerna eller OSSE, eller som en självständig polisinsats av EU, eventuellt som del av en större EU-ledd krishanteringsinsats, sedan den nödvändiga EU-ramen för planering och logistik har bestämts.

Enligt målet för EU:s samlade resurser är medlemsstaterna skyldiga att inom 30 dagar utse och sätta in en polisstyrka som kan genomföra insatser och uppdrag som innebär rådgivning, utbildning, övervakning och verkställande polisarbete

  • för att förebygga eller mildra interna kriser och konflikter (som Minugua i Guatemala),
  • i labila situationer, t.ex. i omedelbar anslutning till en konflikt, där solida styrkor krävs för att återställa lag och ordning (som UNMIK/KFOR i Kosovo och UNTAET i Östtimor),
  • för att stödja den lokala polisen och se till att de grundläggande mänskliga rättigheterna iakttas (som VEU/MAPE i Albanien, WEUPOL i Mostar och ONUSAL i El Salvador), samt, där internationell polis har en verkställande roll, göra det möjligt för den lokala polisen att snabbt återfå ansvaret för att säkerställa efterlevnaden av lagarna (som OSSE/KPSS i Kosovo).

Erfarenheten har visat att de mest krävande av krishanteringsuppgifterna kan göra det nödvändigt att sätta in upp till 1 000 poliser från EU:s medlemsstater inom 30 dagar. För vart och ett av dessa allmänna uppdrag krävs att rådets behöriga instanser utarbetar ytterligare föreskrifter.

Med tanke på de särskilda krav som ställs på internationell polis som utför verkställande uppgifter i labila situationer, särskilt under övergången från ett inledande militärt styre till därpå följande civilt styre, måste särskild uppmärksamhet ägnas åt förslaget att utveckla integrerade polisenheter från Europeiska unionen, som är solida, flexibla och förenliga med varandra och som kan sättas in snabbt, samt åt möjligheten att ett mindre antal medlemsstater samarbetar för att bygga upp resurser på detta särskilda område.

För att uppnå det tidsmässiga målet för insatserna skall medlemsstaterna och EU när så är lämpligt ytterligare förbättra sin förmåga att bidra med erforderlig sakkunskap till en förtrupp under ledning av den internationella ledande organisationen. Vidare skall EU så småningom kunna sätta in egna förtrupper av erfarna polisexperter med uppgift att bedöma riskerna med, utforma, planera och upprätta ett EU-lett polisuppdrag. I detta sammanhang bör EU kunna bidra med och sätta in juridiska experter för att förbereda stöd till det lokala domstols- och fångvårdssystemet samt experter på teknik, logistik och administration.

Medlemsstaterna skall utbyta information och erfarenheter om metoder för att sätta upp polisstyrkor för snabba insatser, bland annat genom att använda i förväg utsedda polisstyrkor som deltar aktivt i det nationella polisarbetet men skulle vara tillgängliga för polisiära uppdrag med kort varsel.

3. HÖJDA STANDARDER FÖR INTERNATIONELLA POLISIÄRA UPPDRAG

Medlemsstaterna och EU kan fungera som katalysator för att höja standarderna för internationella polisinsatser, även inom och genom Förenta nationerna och OSSE. EU och medlemsstaterna kommer därför att påbörja arbete med att definiera ett EU-begrepp för internationella polisinsatser. Detta arbete kommer att utföras i nära samarbete med UN/DPKO (United Nations Department of Peace Keeping Operations) på grundval av FN:s gällande riktlinjer, utan att dubbelarbete utförs i FN och med stöd från polissakkunniga i medlemsstaterna och EU. Vid inledande diskussioner i denna fråga har man bland annat fastställt följande behov:

  1. Man måste fastställa vilka kategorier poliser och sakkunniga som är bäst lämpade för de olika polisuppgifterna, inbegripet prioriteringar för hur dessa skall sättas in, på grundval av scenarier eller belysande profiler som omfattar polisens roll över hela skalan och under de olika etapperna av insatser för krisförebyggande och krishantering och med hänsyn till behovet av flexibilitet i samband med ingripandet.
  2. Man måste bidra till att utarbeta ett allmänt begrepp för verkställande polisverksamhet, särskilt när det gäller samverkan mellan militära styrkor och polisstyrkor i situationer som uppstår efter en konflikt, när båda är verksamma parallellt.
  3. Man måste bidra till att förtydliga den rättsliga ram inom vilken internationella polisiära uppdrag utförs.
  4. Man måste bidra till att definiera tydliga internationella mandat för polisiära uppdrag.

Utarbetandet av ett EU-begrepp skulle underlätta arbetet med att dra upp EU:s riktlinjer och referenser för internationellt polisarbete, inbegripet regler för uppträdande, samt bidra till en mer exakt indelning av kategorierna av poliser och sakkunniga som är registrerade i databaser i medlemsstaterna och EU.

Inom ramen för samarbetet i rättsliga och inrikes frågor och med hänsyn till krav för olika typer av polisiära insatser kommer medlemsstaterna och EU också att fortsätta sina ansträngningar för att fastställa standardiserade urvalskriterier och grundutbildningsprogram, som grundar sig på och är förenliga med standarder inom FN, OSSE och Europarådet, för att se till att polis som sänds ut av EU:s medlemsstater på internationella uppdrag uppfyller höga krav och att den reserv av i förväg utsedda och utbildade poliser är tillräckligt stor för att uppnå de mål för resurser och insättande som fastställs ovan. Dessa ansträngningar kommer att beakta seminariet om detta område i Lissabon den 29—30 maj 2000 och tidigare arbete om utbildning av polis för fredsbevarande uppdrag som utförts på Europeiska unionens vägnar och de kommer att återspegla EU:s och medlemsstaternas centrala roll när det gäller att bidra till att förbättra standarderna för internationellt polisarbete.

B. GENOMFÖRANDE

De särskilda konkreta målen är ett uttryck för medlemsstaternas politiska vilja och politiska engagemang. Målen kommer att utarbetas ytterligare av behöriga instanser i rådet. Man kommer att utarbeta en metod med vilken dessa etappindelade mål kan uppnås och bibehållas genom frivilliga bidrag. Relativa fördelar med att den nationella polisen tar hänsyn till rotationskrav och eventuellt utnyttjande av pensionärer kan fastställas av varje medlemsstat, varvid framstegen ses över regelbundet. Detta arbete utförs i nära samarbete med polissakkunniga.

Uppgifter av allmän art om i förväg fastställda polisiära resurser, deras beredskap och om särskild nationell sakkunskap, i synnerhet för förtrupperna, matas in i den polisdatabas som inrättats vid rådets sekretariat som en del av den samordningsmekanism som inrättades i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Helsingfors. Ytterligare arbete kommer att utföras i fråga om nationella arrangemang, inbegripet om särskilda uppgifter om i förväg fastställda polisiära resurser och enskilda nationella kontaktpunkter.

Europeiska rådet i Helsingfors satte som mål att utveckla EU:s bidrag till internationella organisationer, särskilt FN och OSSE, och EU:s egna resurser för självständiga insatser. I detta syfte kommer EU att nära samordna sin verksamhet med Förenta nationernas avdelning för fredsbevarande insatser (UN/DPKO), OSSE, särskilt gruppen för snabb experthjälp och samarbete, REACT (Rapid Expert Assistance and Cooperation Team), samt med Europarådet och kontaktppunkterna i medlemsstaterna, för att se till att insatserna från EU:s och dessa organisationers sida är förenliga och förstärker varandra ömsesidigt för att undvika dubbelarbete och underlätta informationsutbyte om nya polisiära insatser.

En ingående undersökning av genomförbarhet och konsekvenser av att planera, igångsätta och leda självständiga EU-uppdrag kommer också att genomföras.

[Top] [Previous] [Next]

BILAGA II - ORDFÖRANDESKAPETS RAPPORT OM UTVIDGNINGEN

En av det portugisiska ordförandeskapets huvudprioriteringar har varit att driva på den pågående utvidgningsprocessen med de 13 kandidatländerna.

När det gäller de kandidatländer för vilka anslutningsförhandlingar inleddes i mars 1997, dvs.Cypern, Ungern, Polen, Estland, Tjeckiska republiken och Slovenien följde det portugisiska ordförandeskapet slutsatserna från Europeiska rådet i Köln och inledde förhandlingar om de kapitel som tidigare inte hade påbörjats, varav en del var särskilt komplicerade: Regionalpolitik, Finanskontroll, Finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser, Rättsliga och inrikes frågor, Fri rörlighet för personer samt Jordbruk. Förhandlingarna om kapitlet Institutioner kan, som väntat, naturligtvis inte påbörjas förrän regeringskonferensen om reformering av institutionerna har avslutats.

Därutöver har det portugisiska ordförandeskapet strävat efter framsteg i förhandlingarna om alla övriga kapitel. På så sätt blev det möjligt att preliminärt avsluta kapitlet Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik med alla dessa kandidatländer, Bolagsrätt med Cypern, Estland och Slovenien, Socialpolitik med Cypern, Fiske med Cypern och Estland, Yttre förbindelser med Estland och

Tjeckiska republiken, Tullunionen med Tjeckiska republiken , Fri rörlighet för kapital med Estland och Finanskontroll med Ungern, Slovenien, Cypern och Polen. Det blev vidare möjligt att formalisera en preliminär avslutning av kapitlen Telekommunikation och informationsteknik samt Industripolitik med Ungern .

Resultaten ovan tog form under två rundor med bilaterala förhandlingskonferenser på ställföreträdarnivå i april och maj och bekräftades vid en förhandlingsrunda på ministernivå i juni.

I februari inledde det portugisiska ordförandeskapet formellt också anslutningsförhandlingar med Rumänien, Slovakien, Lettland, Litauen, Bulgarien och Malta, enligt uppdraget från Europeiska rådet i Helsingfors. Under det portugisiska ordförandeskapet höll unionen alltså bilaterala förhandlingskonferenser med 12 kandidatländer samtidigt.

För att följa uppmaningen från Helsingfors, att inte skapa nya tungarbetade förfaranden och på grundval av den fastställda principen att kandidatländerna skall bedömas efter sina egna meriter, utarbetade det portugisiska ordförandeskapet en detaljerad tidsplan för förhandlingarna med dessa kandidatländer, på grundval av ett förslag från kommissionen och efter samråd med medlemsstaterna. På så sätt blev det möjligt att inleda konkreta förhandlingar med dessa sex kandidatländer om

Utbildning och yrkesutbildning, Vetenskap och forskning, Små och medelstora företag, Yttre förbindelser och Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Utöver de kapitel som är gemensamma för dessa kandidatländer, har förhandlingar dessutom inletts om Statistik och om Konkurrenspolitik med Lettland, Litauen och Slovakien, om Kultur och audiovisuella frågor med Bulgarien, Malta, Lettland, Litauen och Slovakien och om Industripolitik samt Telekommunikation och informationsteknik med Malta.

Resultaten från förhandlingarna med dessa länder är följande: De fem kapitel där förhandlingar inleddes med Rumänien under det portugisiska ordförandeskapet har preliminärt avslutats; sex av de åtta kapitel där förhandlingar inletts med Slovakien har preliminärt avslutats och det är bara Konkurrenspolitik och Kultur och audiovisuella frågor som återstår; av de 8 kapitel där förhandlingar inletts med Lettland och Litauen är det bara Kultur och audiovisuella frågor, Yttre förbindelser och Konkurrens som inte preliminärt avslutats; fyra av de sex kapitel där förhandlingar inletts med Bulgarien har preliminärt avslutats, dock inte Kultur och audiovisuella frågor samt Yttre Förbindelser; av de åtta kapitel där förhandlingar inletts med Malta är det bara förhandlingarna om kapitlet Kultur och audiovisuella frågor som inte preliminärt avslutats. För att uppnå resultaten ovan med dessa kandidatländer organiserade det portugisiska ordförandeskapet två rundor med konferenser på ställföreträdarnivå och ytterligare två på ministernivå.

Särskilt på grund av symbolvärdet kan också nämnas att vid de förhandlingsrundor på ministernivå som hölls den 13—14 juni och som bekräftade de resultat som det portugisiska ordförandeskapet uppnått deltog för första gången samtliga tolv kandidatländer, vilket innebar ett slut på uppdelningen av kandidatländer i grupper.

Utöver de egentliga förhandlingarna, som innebar att det portugisiska ordförandeskapets planerade program fylldes helt, sökte man också driva på andra moment i utvidgningsprocessen.

Ett associeringsråd med Turkiet hölls, det första sedan lång tid tillbaka, som kommer att bidra till att möjliggöra en verklig integrering av detta kandidatland i föranslutningsprocessen, så som fastställts av Europeiska rådet i Helsingfors.

Det blev också möjligt att uppnå en överenskommelse inom unionen om en budgetförordning för Cypern och Malta, som skapar förutsättningar för att effektivt fortsätta ansträngningarna inför dessa två kandidatländers anslutning och gör det möjligt att formellt godkänna deras respektive anslutningspartnerskap.

[Top] [Previous] [Next]

BILAGA III - EUROPEISK STADGA FÖR SMÅFÖRETAGEN

Småföretagen utgör ryggraden i den europeiska ekonomin. Det är här sysselsättningen skapas och affärsidéer kläcks. Europas strävanden att etablera den nya ekonomin kommer att lyckas först när småföretagen förs upp som första punkt på dagordningen.

Det är småföretagen som är mest känsliga för förändringar som sker i företagsklimatet. De är de första som blir lidande om de ställs inför en alltför omfattande pappersexercis. Och de är de första att blomstra tack vare initiativ som minskar byråkrati och belönar framgång.

I Lissabon uppsatte vi som mål för Europeiska unionen att bli den mest konkurrenskraftiga, dynamiska och kunskapsbaserade ekonomin i världen i stånd att skapa en hållbar ekonomisk tillväxt, fler och bättre arbetsmöjligheter och större social sammanhållning.

Småföretagen måste betraktas som de främsta pådrivarna till förnyelse, sysselsättning samt social och lokal delaktighet i Europa.

Bästa möjliga klimat för småföretagande och entreprenörskap behöver därför skapas.

Principer

För att driva på denna utveckling vill vi

  • erkänna den dynamiska förmågan hos små företag när det gäller att möta nya marknadsbehov och skapa nya arbetstillfällen,
  • betona vikten av små företag när det gäller gynnandet av social och regional utveckling genom att de framstår som exempel för initiativtagande och engagemang,
  • erkänna entreprenörskap som en värdefull och produktiv färdighet i livet, på alla ansvarsnivåer,
  • applådera framgångsrikt företagande, som förtjänar att belönas rättvist,
  • beakta att ett visst mått av misslyckande är en naturlig följd av ansvarsfullt initiativ- och risktagande och främst måste ses som något att dra lärdom av,
  • erkänna värdet av kunskap, engagemang och flexibilitet i den nya ekonomin.

Situationen för småföretagandet i Europeiska unionen kan förbättras genom åtgärder som stimulerar entreprenörskap, utvärderar befintliga åtgärder och vid behov gör dem småföretagsvänliga, och som ser till att de makthavande tar vederbörlig hänsyn till de små företagens behov. För att uppnå detta förbinder vi oss att

  • stärka innovationsanda och entreprenörskap som gör det möjligt för europeiskt affärsliv att möta framförliggande utmaningar,
  • skapa en reglerande, skattemässig och administrativ ram som befrämjar entreprenörsverksamhet och höjer entreprenörernas status,
  • säkra tillgången till olika marknader på basis av de minst betungande krav och som är förenliga med de dominerande målsättningarna för den allmänna ordningen,
  • underlätta tillgången till bästa forskning och teknik,
  • förbättra tillgången till finansiering under ett företags hela existens,
  • förbättra våra prestationer kontinuerligt så att EU kommer att erbjuda det bästa klimatet i världen för småföretag,
  • lyssna till småföretagarnas röst,
  • främja förstklassigt stöd till småföretagandet.

Handlingslinjer

Genom att ställa oss bakom denna stadga åtar vi oss att verka enligt följande handlingslinjer, med vederbörlig hänsyn till småföretagens behov.

1. Utbildning för entreprenörskap

Europa kommer att stimulera företagaranda och nya färdigheter från tidig ålder. Allmänna kunskaper om företag och entreprenörskap måste spridas på alla nivåer i skolan. Särskilda moduler inriktade på företagande bör vara ett väsentligt inslag på schemat i högstadiet och gymnasiet samt vid universitet och högskolor.

Vi kommer att uppmuntra och främja ungdomars företagarsträvanden och utveckla lämpliga utbildningsmodeller för ledare i småföretag.

2. Billigare och snabbare etablering

Kostnaderna för företagsetablering bör utvecklas mot det konkurrenskraftigaste i världen. De länder som har de längsta väntetiderna och tyngsta rutinerna för godkännande av nya företag bör uppmuntras att komma i kapp de snabbaste. Tillgången till Internet för registrering bör ökas.

3. Bättre lagstiftning och reglering

Medlemsstaternas konkurslagstiftning bör utvärderas mot bakgrund av god praxis. Kunskaper från benchmarking bör leda oss till förbättringar av nuvarande praxis inom EU.

Ny lagstiftning på nationell nivå och gemenskapsnivå bör bedömas utifrån effekterna på småföretagen och småföretagarna. Medlemsstaternas och EU:s lagstiftning bör om möjligt förenklas. Regeringarna bör införa användarvänliga förvaltningsdokument.

Småföretag kan beviljas undantag från vissa rättsliga skyldigheter. I detta sammanhang skulle kommissionen kunna förenkla konkurrensreglerna så att det blir lättare för småföretagen att följa reglerna.

4. Tillgång till färdigheter

Vi skall sträva efter att se till att utbildningsinstitutioner, kompletterade med modeller för utbildning på plats, ger lämpliga färdigheter som är anpassade till småföretagens behov, och erbjuda livslångt lärande och rådgivning.

5. Bättre tillgång till Internet

Offentliga myndigheter bör uppmanas att i högre grad kommunicera elektroniskt med småföretagen. Företagen kan på så sätt få rådgivning, lämna in ansökningar, deklarera och få enkel information på nätet — snabbare och billigare. Kommissionen måste föregå med gott exempel på detta område.

6. Större utdelning av den inre marknaden

Småföretagen märker nu av fördelarna av de pågående reformerna i Europas ekonomi. Kommissionen och medlemsstaterna måste därför fortsätta med de pågående reformerna — vilka syftar till att inom unionen genomföra en verklig inre marknad, användarvänlig för småföretag — på för småföretagen kritiska utvecklingsområden, bl.a. elektronisk handel, telekommunikation, allmännyttiga tjänster, offentlig upphandling och gränsöverskridande betalningssystem.

Samtidigt bör de europeiska och nationella konkurrensreglerna tillämpas strikt för att småföretagen verkligen skall få alla chanser att komma in på nya marknader och konkurrera på lika villkor.

7. Beskattning och finansiering

Skattesystemen bör vara så utformade att de belönar framgång, uppmuntrar företagsetablering, främjar småföretagsexpansion och skapandet av nya arbetstillfällen och gör det lätt att skapa och ta över små företag. Medlemsstaterna bör tillämpa bästa praxis för beskattning och premiering av personliga prestationer.

Entreprenörer behöver finansiering för att omsätta sina ambitioner i verklighet.

För att förbättra småföretagens tillgång till finansiella tjänster kommer vi att:

  • Fastställa och undanröja hindren för skapandet av en all-europeisk kapitalmarknad och för genomförandet av handlingsplanen för finansiella tjänster och handlingsplanen för riskkapital.
  • Förbättra förbindelserna mellan banksystemen och småföretagen genom att skapa lämpliga villkor för tillgång till krediter och riskkapital.
  • Förbättra tillgången till strukturfonderna och välkomna initiativ från Europeiska investeringsbanken för att öka tillgången till kapital för företagsetablering och för högteknologiska företag, även med aktier som instrument.

8. Stärka småföretagens tekniska kapacitet

Vi kommer att stärka befintliga program som syftar till att främja spridningen av teknik till småföretagen och även småföretagens förmåga att fastställa, välja ut och anpassa teknik.

Vi kommer att främja tekniskt samarbete och samverkan mellan olika företagsstorlekar och särskilt mellan europeiska småföretag, utveckla effektivare forskningsprogram, inriktade på kommersiell tillämpning av kunskap och teknik, och utveckla och anpassa kvalitets- och certifieringssystem till småföretag. Det är viktigt att se till att gemenskapspatent är tillgängliga och lätt åtkomliga för småföretag.

Vi kommer att främja engagemang av småföretag i samarbete mellan företag på lokal, nationell, europeisk och internationell nivå, liksom även samarbete mellan småföretag och institutioner för högre utbildning och forskning.

Åtgärder på nationell och regional nivå som syftar till att utveckla grupper och nätverk av företag bör därför stödjas, all-europeiskt samarbete mellan småföretag som använder informationsteknik stärkas, bästa praxis i samarbetsavtal spridas, och samarbete mellan småföretag stödjas för att förbättra deras förmåga att komma in på all-europeiska marknader och utöka sin verksamhet på marknader i tredje land.

9. Framgångsrika modeller för e-handeln och förstklassigt stöd till småföretag

Kommissionen och medlemsstaterna bör uppmuntra småföretagen att tillämpa bästa praxis och välja framgångsrika affärsmodeller som gör att företagen verkligen kan blomma upp i den nya ekonomin.

Vi kommer att samordna verksamheten i medlemsstaterna och EU för att skapa system för informations och företagsstöd, nätverk och tjänster som är lättåtkomliga och lätta att förstå, och relevanta för företagens behov; att säkerställa EU-täckande tillgång till vägledning och stöd från mentorer och privata investerare (business angels), även med hjälp av webbplatser, och använda det Europeiska observationscentrumet för små och mellanstora företag.

10. Utveckla en starkare, effektivare representation för småföretagens intressen på EU-nivå och nationell nivå.

Vi kommer att sammanställa en översikt över hur småföretagens intressen är företrädda på EU-nivå och nationell nivå, bl.a. genom den sociala dialogen.

Vi engagerar oss för framsteg mot dessa mål genom att använda den öppna metoden med samordning av nationell företagspolitik. Det fleråriga programmet för företag och entreprenörskap, Cardiff-processen för ekonomiska reformer, Luxemburgprocessen för sysselsättningspolitik och andra gemenskapsprogram och -initiativ kommer att användas för detta. Vi kommer att övervaka och utvärdera framstegen årligen på grundval av en kommissionsrapport om de relevanta frågorna vid toppmötena på våren.

Vi kommer att använda effektiva indikatorer för att utvärdera framsteg i tiden och i relation till det bästa i världen för att stärka vårt lärande, och söka efter bättre praxis på alla områden som påverkar småföretag, för att ständigt förbättra våra resultat.

[Top] [Previous] [Next]

BILAGA IV - RAPPORT FRÅN EKOFINRÅDET TILL EUROPEISKA RÅDET OM SKATTEPAKETET

1. Europeiska rådet i Helsingfors den 10- 11 december 1999 enades om att en högnivågrupp skulle lämna en rapport till rådet med ett samlat förslag till möjliga lösningar på frågan om beskattning av inkomster från sparande, uppförandekoden och direktivet om räntor och royalties och att rådet skulle rapportera till Europeiska rådet senast i juni 2000.

Denna rapport har utarbetats till följd av detta uppdrag.

2. Rådet samtycker till att direktivet om beskattning av sparande, som endast skall gälla för utländska medborgare, skall bygga på följande huvudsakliga inslag:

  1. För att kunna tillämpa principen i slutsatserna från Europeiska rådet i Helsingfors, dvs. att alla medborgare som är bosatta i någon av Europeiska unionens medlemsstater skall betala den skatt som de är skyldiga att betala för alla sina inkomster från sparande, skall utbyte av information på så bred grund som möjligt vara EU:s yttersta mål i enlighet med den internationella utvecklingen.
  2. Fram till dess skall medlemsstaterna utbyta information om inkomster från sparande med andra medlemsstater eller, om inte annat sägs i punkt d, uppbära källskatt. Medlemsstater som uppbär källskatt samtycker till att överföra en lämplig andel av sin inkomst till den stat där investeraren är bosatt.
  3. För att bevara konkurrenskraften för de europeiska finansiella marknaderna skall ordförandeskapet och kommissionen, så snart rådet har uppnått en överenskommelse om huvudinnehållet i direktivet och innan det antas, omedelbart inleda diskussioner med USA och de viktigaste tredje länderna (Schweiz, Liechtenstein, Monaco, Andorra och San Marino) för att främja att motsvarande åtgärder vidtas i dessa länder; samtidigt skall de berörda medlemsstaterna förbinda sig att främja att samma åtgärder vidtas i alla relevanta beroende eller associerade territorier (Kanalöarna, Isle of Man samt de beroende eller associerade territorierna i Västindien). Rådet skall få regelbunden information om hur dessa diskussioner framskrider. Så snart tillräckliga garantier har erhållits när det gäller tillämpningen av samma åtgärder i beroende eller associerade territorier och av motsvarande åtgärder i de nämnda länderna skall rådet, på grundval av en rapport, enhälligt besluta om antagande och genomförande av direktivet senast den 31 december 2002.
  4. Kommissionen skall rapportera regelbundet om medlemsstaternas erfarenheter i samband med genomförandet av de system som avses i punkt b samt om den internationella utvecklingen när det gäller tillgång till upplysningar från banker för beskattningsändamål. När rådet beslutar om antagande och genomförande av direktivet i enlighet med punkt c, med de konsekvenser detta medför för beroende eller associerade territorier, skall de medlemsstater som uppbär källskatt samtycka till informationsutbyte så snart detta är möjligt och under alla omständigheter senast sju år efter det att direktivet har trätt i kraft.

3. Arbetet skall fortsätta på denna grund i syfte att nå fram till en överenskommelse om skattepaketet i sin helhet, enligt en parallell tidsplan för de viktigaste delarna av paketet (beskattning av inkomster från sparande, uppförandekoden (företagsbeskattning) samt räntor och royalties).

4. Rådet noterade dessutom uttalandet till rådets protokoll enligt bilagan.

TILLÄG

Uttalanden till rådets protokoll

Beskattning av inkomster på sparande

1. Samtliga medlemsstater förväntar sig att de kvarstående frågorna skall lösas innan rådet antar direktivet.

2. Företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, samtycker till att inget undantag från kravet på informationsutbyte skall beviljas i utvidgningsförhandlingarna med kandidatländerna.

3. Rådet och kommissionen förbinder sig att försöka uppnå en överenskommelse om huvudinnehållet i direktivet, bland annat om källskattesatsen, senast i slutet av 2000.

4. Rådet förklarar att hänvisningen till enhällighet i punkt 2 c inte föregriper resultatet av regeringskonferensen.

5. Rådet noterar att Österrike och Luxemburg får uppbära källskatt under övergångsperioden. Belgien, Grekland och Portugal skall underrätta rådet om sin ståndpunkt före utgången av 2000.

6. Luxemburg anser att "samma åtgärder" och "motsvarande åtgärder" som anges i punkt c också omfattar informationsbyte enligt sista meningen i punkt d.

7. Danmark, Frankrike, Finland, Tyskland, Irland, Italien, Nederländerna, Spanien, Sverige och Förenade kungariket förväntar sig att källskattesatsen skall vara åtminstone 20- 25 % och anser att informationsutbytet bör inledas inom fem år efter det att direktivet har antagits.

8. Den österrikiska regeringen godkänner OECD:s rapport om förbättrad tillgång till upplysningar från banker för beskattningsändamål men kan inte på detta stadium, av konstitutionella skäl, godkänna att banksekretessen slopas för utländska medborgare.

Eftersom direktivet endast kommer att gälla för utländska medborgare kan Österrike behålla sin slutliga källskatt och sin nuvarande banklagstiftning för personer som är bosatta i landet.

[Top] [Previous] [Next]

BILAGA V- EUROPEISKA UNIONENS GEMENSAMMA STRATEGI FÖR MEDELHAVSREGIONEN

EUROPEISKA RÅDET HAR ANTAGIT DENNA GEMENSAMMA STRATEGI

med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 13 i detta.

DEL I

EU:s VISION FÖR MEDELHAVSREGIONEN

  1. Medelhavsregionen är av strategisk betydelse för EU. En välmående, demokratisk, stabil och säker region med ett öppet förhållningssätt gentemot Europa är av största intresse för EU och Europa i sin helhet.
  2. Medelhavsregionen står fortfarande inför politiska, ekonomiska, rättsliga, ekologiska och sociala utmaningar. Om dessa komplexa och olika utmaningar skall kunna bemötas måste EU och Medelhavsparterna samarbeta med en gemensam vision i en anda av lyhördhet och ömsesidig respekt.
  3. EU:s Medelhavspolitik grundas på principen om partnerskap, ett partnerskap som bör stödjas aktivt av båda parter. EU kommer att arbeta med Medelhavspartnerna för att utveckla goda grannförbindelser, förbättra välståndet, undanröja fattigdom, främja och skydda alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, demokrati, ett sunt styrelseskick och rättsstatsprincipen, främja kulturell och religiös tolerans samt utveckla samarbetet med det civila samhället, inbegripet icke-statliga organisationer. Unionen kommer att göra detta genom att stödja Medelhavspartnernas insatser för att nå de mål som fastställs i Europa - Medelhavs-partnerskapet genom att använda sig av sina bilaterala förbindelser för att fullfölja dessa mål och genom att bidra till att skapa fredliga förhållanden i Mellanöstern.
  4. Denna gemensamma strategi grundar sig på det Europa - Medelhavs-partnerskap som upprättades genom Barcelonaförklaringen och det därpå följande regelverket, Berlinförklaringen, samt på Europeiska unionens långvariga politik gentemot Medelhavsregionen med dess bilaterala och regionala aspekter.
  5. EU är övertygad om att ett framgångsrikt slutförande av fredsprocessen i Mellanöstern på alla dess spår och lösningen av andra konflikter i regionen är viktiga förutsättningar för fred och stabilitet i Medelhavsområdet. På grund av sina intressen i regionen och sina långvariga och nära förbindelser med länderna där strävar unionen efter att ta sitt fulla ansvar för införandet av stabilitet och utveckling i Mellanöstern. Det samarbete som redan påbörjats inom ramen för Barcelonaprocessen är ett avgörande inslag för att lägga grunden för tiden efter fredsslutet. Därför kommer unionen också att stödja parternas bemödanden om att genomföra fredsavtalen. I detta syfte bör antagandet av Europa - Medelhavsstadgan om fred och stabilitet, vilket utgör ett mål som föregår antagandet av denna strategi, utgöra ett avgörande inslag för tiden efter fredsprocessen i Medelhavsregionen.
  6. Med hänsyn till Medelhavsregionens avgörande betydelse för EU och i syfte att ytterligare stärka unionens Medelhavsdimension antar Europeiska rådet denna gemensamma strategi. Den omfattar EU:s samtliga förbindelser med alla dess partner i Barcelonaprocessen samt med Libyen. Den inbegriper dock inte EU:s bilaterala förbindelser med de Medelhavsländer som är kandidater till medlemskap i EU, eftersom dessa förbindelser omfattas av anslutningsprocessen. Samtidigt som Europeiska unionen kommer att fortsätta att ta sitt fulla ansvar i fredsprocessen i Mellanöstern i enlighet med regelverket inklusive Berlinförklaringen, kommer denna gemensamma strategi att utgöra EU:s bidrag till konsolideringen av fredsprocessen i Mellanöstern så snart ett övergripande fredsavtal har uppnåtts.

DEL II

MÅL

7. Europeiska unionen har följande mål för sin politik i Medelhavsregionen:

  • Att göra betydande och mätbara framsteg för att nå målen i Barcelonaförklaringen och det därpå följande regelverket, dvs.

- upprätta ett gemensamt område av fred och stabilitet genom politiskt och säkerhetsmässigt partnerskap,
- skapa ett område av gemensamt välstånd genom ett ekonomiskt och finansiellt partnerskap,
- upprätta ett partnerskap i sociala, kulturella och mänskliga frågor: utveckla mänskliga resurser, främja förståelsen mellan kulturer samt utbytet mellan de civila samhällena.

  • Främja EU:s och dess medlemsstaters grundläggande värderingar — däribland mänskliga rättigheter, demokrati, ett sunt styrelseskick, öppenhet och rättsstatsprincipen.
  • Främja och bistå Medelhavsparterna i processen att uppnå frihandel med EU och sinsemellan enligt villkoren i Barcelonaförklaringen, ekonomisk övergång och förmågan att dra till sig ökade investeringar i regionen.
  • Stärka samarbetet på området för rättsliga och inrikes frågor, så som Europeiska rådet i Tammerfors skisserat.
  • Fortsätta dialogen mellan kulturer och civilisationer för att bekämpa intolerans, rasism och främlingsfientlighet.

8. När det gäller säkerhetsfrågor avser EU att utnyttja den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitik som för närvarande utvecklas för att överväga på vilka sätt samarbetet i säkerhetsfrågor i regionen, tillsammans med unionens Medelhavspartner, kan stärkas.

9. Unionen har redan tidigare aktivt deltagit i ansträngningarna för att upprätta en rättvis, övergripande och hållbar fred i Mellanöstern samt stabilitet och utveckling i området.

Unionen anser att det samarbete som redan påbörjats inom ramen för Barcelonaprocessen är av avgörande betydelse för att lägga grunden för tiden efter fredsslutet. Inom ramen för denna gemensamma strategi, och med hänsyn tagen till punkt 6, fastställer Europeiska unionen för sig själv följande mål:

  • Främja förhållanden som hjälper parterna att genomföra avtal som de ingått sinsemellan.
  • Utveckla grundvalar för normala, goda grannförbindelser och uppmuntra parterna att inleda regionalt samarbete.
  • Bidra till att konsolidera freden i regionen, inbegripet ekonomisk integration och ömsesidig förståelse mellan de civila samhällena.

10. För att öka effektiviteten och verkan av samt synbarheten i EU:s åtgärder och initiativ i regionen kommer följande allmänna mål att eftersträvas:

  • Stärka samordningen, konsekvensen och komplementariteten samt säkerställa synergin mellan EU:s och dess medlemsstaters redan befintliga, olika regionala och subregionala åtgärder, instrument och interventioner.
  • Säkerställa komplementaritet mellan EU:s Medelhavspolitik och EU:s politik gentemot andra parter.

DEL III

OMRÅDEN FÖR ÅTGÄRDER OCH SÄRSKILDA INITIATIV

11. EU kommer tillsammans med Medelhavspartnerna att göra en övergripande översyn av Barcelonaprocessen i syfte att ge processen nytt liv och göra den mer åtgärds- och resultatinriktad.

12. Europeiska unionen kommer att sträva efter att genomföra de specifika åtgärder som följer nedan, utan att detta hindrar att unionen lägger fram nya sådana. Dessa åtgärder kan i förekommande fall ta hänsyn till situationer och behov som är specifika för de länder, regioner eller underregioner som berörs.

Politik och säkerhet

13. EU kommer att stärka den politiska och säkerhetsmässiga dialogen med Medelhavspartnerna på alla nivåer, såväl bilateralt med enskilda Medelhavspartner som inom ramen för Barcelonaprocessen, inbegripet Europa - Medelhavsstadgan för fred och stabilitet efter dess ikraftträdande, samt i andra multilaterala sammanhang för att

  • fastställa gemensamma grundvalar för säkerhetsfrågor som syftar till att upprätta ett gemensamt område av fred och stabilitet,
  • utarbeta åtgärder för att upprätta partnerskap, särskilt genom att främja regelbundna samråd och regelbundet informationsutbyte med Medelhavspartnerna,
  • tillhandahålla lämplig information i tid om initiativ som kan vara av vikt för andra Medelhavspartner,
  • stärka samarbetet när det gäller globala utmaningar mot säkerheten, exempelvis terrorism, organiserad brottslighet och olaglig narkotikahandel,
  • samarbeta om möjliga förfaringssätt för förebyggande av konflikter, krishantering och återuppbyggnad efter konflikter, inbegripet främjandet av fredliga lösningar på konflikter och tvister, även på rättslig väg,
  • söka möjligheter att gripa sig an problemen med antipersonella landminor i Medelhavsområdet genom samarbete i sina insatser, inbegripet minröjning, medvetenhet om minor och stöd till offer, för att främja målen i Ottawakonventionen,
  • främja Medelhavspartnernas undertecknande och ratificering av alla icke-spridningsinstrument, inbegripet NPT, CWC, BTV och fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar,
  • fortsätta arbetet med att uppnå en ömsesidig och faktiskt kontrollerbar Mellanösternzon som är fri från massförstörelsevapen, kärnvapen, kemiska och biologiska vapen samt leveranssystem för sådana.

I detta sammanhang kommer EU att ta hänsyn till den fortsatta utvecklingen av den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen

14. Inom ramen för Barcelonaprocessen och i sina bilaterala förbindelser med Medelhavspartnerna kommer EU att

  • aktivt främja stärkandet av demokratiska institutioner och rättsstatsprincipen, särskilt genom politisk dialog och stöd till rättsliga reformer, institutionsbyggande och yttrandefrihet, bland annat genom att stärka oberoende medier,
  • stödja och uppmuntra ansträngningar att främja ett sunt styrelseskick,
  • betona vikten av att främja och skydda mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla, bland annat genom att stödja statliga och icke-statliga aktörer i regionen genom utbildning på området mänskliga rättigheter, övervakning, kampanjer samt åtgärder för att öka medvetenheten,
  • inom ramen för FN:s stadga och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna uppmana till anslutning till internationella instrument för mänskliga rättigheter, inbegripet fullt genomförande av civila, kulturella, ekonomiska, politiska och sociala rättigheter oavsett ras, kön, språk eller religion,
  • vidta åtgärder för att övertyga alla Medelhavspartner om att avskaffa dödsstraffet i enlighet med EU:s överenskomna riktlinjer.

Fred i Mellanöstern

15. EU kommer, med hänsyn tagen till punkt 6 i denna gemensamma strategi, att

  • tillhandahålla sin expertis, lägga fram idéer, ställa sina tjänster till förfogande och bistå huvudparterna i fredsprocessen för att främja ingåendet av fredsavtal och vid förberedandet av tiden efter fredsslutet i Mellanöstern,
  • aktivt arbeta för framsteg på det multilaterala spåret i fredsprocessen och även utnyttja synergieffekter med Barcelonaprocessen. När det gäller centrala frågor som vatten och flyktingar kommer EU att vid behov erbjuda sin sakkunskap,
  • i samband med en övergripande lösning och på begäran av huvudparterna överväga medlemsstaternas deltagande i genomförandet av säkerhetsarrangemangen på platsen,
  • bidra till det internationella åtagande som krävs för att genomföra och konsolidera freden i Mellanöstern, särskilt genom att stödja det regionala ekonomiska samarbetet, integrationen och utökade handelsflöden,
  • arbeta på att stärka stabiliteten i Mellanöstern genom samarbete i säkerhetsfrågor genom sina bidrag till genomförandet av Europa - Medelhavsstadgan för fred och stabilitet så snart den har antagits och trätt i kraft.

Ekonomi och finanser

16. EU kommer att

  • arbeta aktivt för genomförandet av Europa - Medelhavsavtalen om associering , särskilt genom att främja en successiv liberalisering av handeln inom alla områden som är relevanta för parterna enligt villkoren i Barcelonaförklaringen,
  • göra allt för att påskynda ingåendet och genomförandet av de återstående associeringsavtalen,
  • stödja åtgärder för att göra regionen mer attraktiv för investerare, särskilt genom att skapa en större marknad, uppmuntra anpassning av den politik som hör samman med EU:s inre marknad, förbättra regelverket, säkerställa att investerarna behandlas rättvist och skäligt och öka medvetenheten inom EU om investeringsmöjligheterna i regionen,
  • uppmuntra och stödja subregionalt samarbete, som t.ex. med Arabiska Maghrebunionen inom en ram som leder till vidgat regionalt samarbete,
  • uppmuntra och stödja Medelhavspartnernas ansträngningar att öka handeln mellan dessa länder, särskilt genom handelsavtal i denna riktning och en successiv harmonisering av ursprungsregler,
  • bistå Medelhavspartnerna med att stärka deras förmåga att utarbeta en lämplig handelspolitik och att aktivt delta i handelsförhandlingar, särskilt med avseende på utvecklingen av frihandelsområdet för Europa - Medelhavet och framtida förhandlingar i WTO,
  • uppmuntra liberaliseringen av löpande betalningar för att så snart som möjligt uppnå en fullständig liberalisering av kapitalrörelserna. EU kommer även att främja användandet av euron som valuta vid avtal och uppgörelser inom Medelhavshandeln,
  • stödja samtrafik för infrastruktur mellan Medelhavspartnerna, och mellan dessa och EU på grundval av erfarenheterna av de transeuropeiska näten för transport, energi och telekommunikation,
  • uppmuntra politik som stärker den privata sektorns roll och främjar små och medelstora företag i partnerländerna i Medelhavsområdet, särskilt exportinriktade små och medelstora företag, som ett av de mest verkningsfulla medlen att skapa fler arbetstillfällen,
  • säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till målet att skapa en marknadsekonomi med en social dimension, inbegripet de grundläggande arbetsnormerna och främjande av jämställdhet.

17. EU kommer att uppmuntra att alla partner får medlemskap i WTO på lämpliga villkor.

18. EU kommer att maximera effekten av det finansiella samarbetet genom EU:s budget, särskilt Meda och EIB, genom följande åtgärder:

  • Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater kommer att samordna sina respektive strategier för finansiellt samarbete och utvecklingssamarbete, program och åtgärder till förmån för Medelhavspartnerna, och kommer också att arbeta med andra givare för att säkerställa sammanhållning, komplementaritet och i förekommande fall, medfinansiering.
  • Europeiska unionen kommer att stärka den ekonomiska dialogen med Medelhavspartnerna, särskilt i samband med planeringen av det finansiella stödet för att främja en snabbare ekonomisk övergång, en sund skattepolitik och monetär politik samt strukturreformer.
  • Kommissionen kommer att se till att andra resurser från gemenskapens budget som ställts till förfogande för Medelhavspartnerna används på ett konsekvent sätt. Man kommer att söka förbättra samarbetet med övriga relevanta EU-program (femte ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration och därmed bekräftas gemenskapsforskningens internationella roll med partnerna, Synergy, Life, Interreg III).

19. EU kommer att främja mer integrerade vattenstrategier och politik för vattenförvaltning i Medelhavsregionen.

Miljö

20. EU kommer att se till att hänsyn tas till behovet att bättre integrera miljöfrågor för att uppnå en hållbar ekonomisk utveckling.

Sociala och kulturella frågor

21. Utöver samarbetet inom Europa - Medelhavs-partnerskapet kommer EU att

  • vidta alla nödvändiga åtgärder för att underlätta och uppmuntra det civila samhällets medverkan och en vidareutveckling av utbytesverksamheten mellan EU och Medelhavspartnerna. Icke-statliga organisationer kommer att uppmuntras till att delta i samarbete på bilateral och regional nivå. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas medierna och universiteten,
  • stödja ansträngningarna att främja samarbete i sociala frågor, däribland främjandet av jämställdhet mellan kvinnorna, och att förstärka den sociala dialogen,
  • uppmuntra ansträngningarna att förbättra utbildning och yrkesutbildning, särskilt för ungdomar och kvinnor med målet att främja inträdet på arbetsmarknaden. I detta sammanhang kommer det regionala samarbetet att förbättras genom utbyte av bästa metoder, överföring av know-how och kapacitetsuppbyggnad.

Rättsliga och inrikes frågor

22. På grundval av regelverket i Barcelonaprocessen och med hänvisning till slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors, kommer EU att

  • besluta i enlighet med Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning och övriga relevanta instrument och främja att Medelhavspartnerna följer dessa fullt ut,
  • undersöka hur förfarandena vid utfärdande av viseringar kan förenklas och påskyndas,
  • främja att överensstämmelser mellan rättssystem som grundas på olika principer identifieras för att lösa civilrättsliga problem som berör enskilda människor: lagstiftning om arvsrätt och familjerätt, inbegripet skilsmässa,
  • främja öppenhet och öka förutsägbarheten i de rättsliga systemen i partnerländerna så att utländska investeringar gynnas och lagliga migranter uppmuntras att ägna sig åt sådan verksamhet som också främjar utvecklingen i deras ursprungsländer,
  • se till att reglerna om överföring av vinster liberaliseras och finna lösningar för att undvika dubbel beskattning, särskilt för lagliga migranter och personer med dubbelt medborgarskap,
  • utveckla effektiva samarbetsmekanismer för att bekämpa nätverk för olaglig invandring, inbegripet människohandel, bland annat genom att inrätta arrangemang för återtagande av såväl egna medborgare som medborgare från tredje land samt av statslösa personer,
  • inleda dialoger för att inrätta moderna och effektiva system för gränskontroll, och bland annat erbjuda tillgång till utbildningsprogram och tjänstemannautbyten,
  • arbeta med Medelhavspartnerna för att behandla migrationsfrågan med fullt beaktande av den ekonomiska, sociala och kulturella verklighet som partnerländerna ställs inför. En sådan strategi skulle kräva att man bekämpar fattigdom, förbättrar levnadsvillkoren och möjligheterna till sysselsättning, förebygger konflikter, konsoliderar demokratiska stater och garanterar att de mänskliga rättigheterna respekteras,
  • utveckla en gemensam strategi för att säkerställa att medborgare från Medelhavspartnerna som har vistats lagligen i en medlemsstat under en viss period och som har uppehållstillstånd för längre tid integreras i samhället genom att deras rättsliga ställning tillnärmas den som EU-medborgare åtnjuter i den medlemsstaten,
  • utbyta information och statistik med Medelhavspartnerna om migrationsströmmar.

23. EU kommer ytterligare att utveckla sitt samarbete med Medelhavspartnerna för att bekämpa organiserad brottslighet, inbegripet narkotikahandel och penningtvätt, särskilt genom att

  • stödja utbildning av företrädare för rättsväsendet och brottsbekämpande organ med tonvikten lagd på information om unionens regelverk när det gäller den organiserade brottsligheten,
  • erbjuda samarbete med Medelhavspartnerna för att utveckla nödvändiga rättsliga, institutionella och juridiska ramar så att dessa brott effektivt kan beivras och så att samarbetsmekanismer för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet utvecklas.

EU kommer att fortsätta att uppmuntra Medelhavspartnerna att ansluta sig till FN:s internationella konventioner om terrorism och följa principen att kampen mot terrorism måste vara fast grundad på principerna i internationell rätt och respekten för de mänskliga rättigheterna.

DEL IV

INSTRUMENT OCH MEDEL

Allmänna bestämmelser

24. Denna gemensamma strategi skall genomföras av EU:s institutioner och organ inom ramen för deras befogenheter enligt fördragen, och i enlighet med gällande förfaranden enligt dessa fördrag.

25. För de aspekter av strategin som faller under unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, skall rådets generalsekreterare/höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken med stöd av det särskilda sändebudet för fredsprocessen i Mellanöstern, bistå rådet och rådets ordförandeskap vid genomförandet och vid genomförandet av de rättsakter som antagits på grundval därav. Kommissionen skall, utan att det påverkar dess befogenheter enligt EG-fördraget, delta fullt ut enligt artiklarna 18 och 27 i FEU.

26. Rådet och kommissionen skall i enlighet med artikel 3 i FEU säkerställa samstämmigheten, enhetligheten och effektiviteten i unionens åtgärder. Denna gemensamma strategis effektivitet kommer att optimeras genom att största möjliga enhetlighet säkerställs mellan unionens olika instrument och verksamhetsområden och mellan unionens och medlemsstaternas verksamhet. Unionen skall se till att komplementaritet råder mellan dess Medelhavspolitik och annan politik.

27. Medlemsstaterna skall bidra till målen i den gemensamma strategin genom att på ett lämpligt och samordnat sätt använda alla relevanta instrument och medel som är tillgängliga för dem. De nuvarande arrangemangen för hur medlemsstater erkänner stater, beslutar om en stats medlemskap i internationella organisationer, eller beslutar om att upprätthålla och genomföra bilaterala diplomatiska och andra (t.ex. politiska, idrottsliga och kulturella bilaterala) förbindelser kommer inte att påverkas av denna gemensamma strategi.

Rådet, kommissionen och medlemsstaterna

28. Rådet, kommissionen och medlemsstaterna skall

  • i enlighet med sina befogenheter och behörigheter se över befintliga åtgärder, program, instrument och strategier utanför Barcelonaförklaringen och rättsakter för tillämpning av dem så att de överensstämmer med denna strategi, och om bristande samstämmighet föreligger, göra nödvändiga anpassningar vid första översynstillfälle,
  • fullt ut och på lämpligt sätt använda befintliga instrument och medel, och alla hithörande EU- och medlemsstatsprogram, samt utarbeta och för detta ändamål hålla en vägledande förteckning över de resurser som unionen, gemenskapen och medlemsstaterna förfogar över för att genomföra denna gemensamma strategi.

Samordning

29. Medlemsstaterna skall göra ytterligare ansträngningar för att samordna sina insatser i förhållande till Medelhavsregionen, bland annat i regionala och internationella organisationer som Europarådet, FN, OSSE och internationella finansiella institutioner. Denna samordning skall ta vederbörlig hänsyn till gemenskapens behörighet.

30. Medlemsstater som deltar i andra forum antingen de har detta som huvudsyfte, eller som sidoverksamhet i verksamhet som rör Medelhavsområdet, skall göra det i överensstämmelse med målen i denna gemensamma strategi.

31. Företrädarna för medlemsstaterna och kommissionen i partnerländerna i Medelhavsområdet skall ta full hänsyn till denna gemensamma strategi när de samordnar sin verksamhet på plats.

32. Rådet, kommissionen och medlemsstaterna skall verka för ett mer effektivt samarbete med regionala och internationella organisationer och skall försöka att nå målen för denna strategi tillsammans med andra likasinnade länder.

Genomförande och översyn

33. Europeiska rådet anmodar rådet att

  • se till att varje tillträdande ordförandeskap inom ramen för sitt allmänna program förelägger rådet prioriteringar för genomförandet av denna gemensamma strategi; dessa skall grundas på målsättningarna i del II och på lämpligt sätt ta hänsyn till verksamhetsområdena i del III,
  • se över och utvärdera unionens verksamhet enligt denna strategi och minst en gång om året rapportera till Europeiska rådet om de framsteg som görs för att uppnå dess mål,
  • se över situationen i Medelhavsregionen och läget när det gäller samarbetet med partnerna i Medelhavsområdet vid genomförandet av denna strategi och göra en bedömning i sin rapport till Europeiska rådet,
  • vid behov förelägga Europeiska rådet rekommendationer om ändringar i delarna II och III i denna strategi.

34. Kommissionen skall medverka i ovanstående uppgifter inom ramen för sin behörighet.

Samarbete med parterna i Medelhavsområdet

35. Europeiska unionen och dess medlemsstater skall ha ett nära samarbete med dess partner i Medelhavsområdet för att genomföra denna gemensamma strategi, särskilt genom associeringsavtalen och genom Europa - Medelhavs-kommittén för Barcelonaprocessen, inbegripet genom att beakta rekommendationer och farhågor som uttryckts av parterna i Medelhavsområdet.

DEL V

Varaktighet

36. Denna gemensamma strategi skall från och med dagen för dess offentliggörande gälla under en inledande period av fyra år. Den får förlängas, ses över och vid behov justeras av Europeiska rådet på rådets rekommendation.

Offentliggörande

37. Denna gemensamma strategi skall offentliggöras i Officiella tidningen.

Europeiska rådets uttalande

om den gemensamma strategin för Medelhavsregionen

Rådet skall fatta beslut med kvalificerad majoritet när det beslutar om gemensamma åtgärder, antar gemensamma ståndpunkter eller fattar andra beslut inom ramen för avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen (gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) på grundval av den gemensamma strategin.

Rättsakter som antas utanför räckvidden för avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen skall även i fortsättningen antas enligt de lämpliga beslutsförfaranden som finns i de relevanta bestämmelserna i fördragen, däribland Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.

Vid antagandet av Europeiska unionens gemensamma strategi för Medelhavsregionen bekräftar Europeiska rådet att Europeiska unionen kommer att fortsätta att stödja de ansträngningar som parterna gör i syfte att ingå och sedan genomföra fredsavtal. Europeiska unionen kommer härvid att stödja sig på principerna i uttalandet från Europeiska rådet i Berlin i mars 1999.

Europeiska rådet uppmanar rådet, med bistånd av generalsekreteraren/höge representanten för GUSP och med stöd av EU:s särskilda sändebud för fredsprocessen och kommissionen att överväga hur Barcelonaprocessen kan stödja stabiliteten i Mellanöstern, att verka för att göra unionen mera synlig och att föreslå konkreta initiativ för att främja utvecklingen i regionen inom ramen för tiden efter fredsslutet. En rapport om dessa frågor kommer att översändas till Europeiska rådet.

[Top] [Previous] [Next]

BILAGA VI - Europeiska rådets uttalande om Etiopien och Eritrea

Europeiska rådet välkomnar det avtal om upphörande av fientligheter mellan Etiopien och Eritrea som slöts i Alger. Europeiska rådet lyckönskar Abdelaziz Bouteflika, den nuvarande ordföranden för Afrikanska enhetsorganisationen, varmt till att ha uppnått detta viktiga resultat som innebär ett övergripande avtal om genomförandet av den fredsplan som har föreslagits av OAU tillsammans med USA och med Europeiska unionens stöd via ordförandeskapets särskilda representant, senator Rino Serri.

Med beaktande av Förenta nationernas beslut kommer genomförandet av fredsavtalet att ha en positiv inverkan på stabiliteten och utvecklingen i hela regionen.

[Top] [Previous]

BILAGA VII - DOKUMENT SOM ÖVERLÄMNATS TILL EUROPEISKA RÅDET I SANTA MARIA DA FEIRA

  • Ordförandeskapets rapport om Regeringskonferensen
    (CONFER 4750/00)
  • Ordförandeskapets rapport om förstärkning av den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken
    (9149/00)
  • Rådets rapport om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik
    (9164/00)
  • Rapport från kommissionen: Finansiella tjänster: Lägesrapport
    (8924/00)
  • Rådets (Ekofin) slutsatser om kommissionens rapport om genomförandet av handlingsplanen för finansiella tjänster
    (9280/00)
  • Meddelande från kommissionen: "EIB:s initiativ Innovation 2000"
    (9180/00)
  • Kommissionens handlingsplan "eEurope2002 — Ett informationssamhälle för alla"
    (9097/00)
  • Rapport från högnivågruppen om stärkt samarbete för att modernisera och förbättra de sociala trygghetssystemen
    (8634/00 COR 1 (en) COR 2 (gr))
  • Rådets bidrag (sysselsättning och socialpolitik) om uppföljning av Europeiska rådet i Lissabon
    (9353/00)
  • Ordförandeskapets rapport om vitboken om livsmedelssäkerhet
    (8899/00)
  • Rådets (fiske) rapport om integrering av miljökrav och hållbar utveckling i den gemensamma fiskeripolitiken
    (9386/00)
  • EU:s handlingsplan mot narkotika 2000- 2004
    (9283/00)
  • Europeiska unionens prioriteringar och politiska målsättningar för rättsliga och inrikes frågor: yttre förbindelser
    (7653/00)
  • Rådets rapport om den gemensamma strategin avseende Ryssland
    (9405/00)
  • Gemensam strategi för Medelhavsregionen
    (9404/1/00 REV 1)
  • Rapport om västra Balkan till Europeiska rådet från generalsekreteraren/höge representanten och kommissionen
    (3166/3/00 REV 3)
  • Handlingsplan för den nordliga dimensionen med Europeiska unionens externa och gränsöverskridande politik 2000- 2003
    (9401/00)

© Europaparlamentet: 2000