EUROPEISKA RÅDET I MADRID
15 OCH 16 DECEMBER 1995
ORDFÖRANDESKAPETS SLUTSATSER
BILAGOR 6-10
INNEHÅLL
BILAGA 6: UTVIDGNING
FÖRBINDELSER MED LÄNDERNA I CENTRAL- OCH ÖSTEUROPA UNDER ANDRA HALVÅRET 1995
Andra halvåret 1995 har präglats av det fortsatta genomförandet av den strategi för att förbereda för anslutning av de associerade länderna i Central- och Östeuropa som fastställdes vid Europeiska rådet i Essen den 9 och 10 december 1994, samt av intensifiering av unionens bilaterala förbindelser med partnerskapsländerna.
Genom flera ministermöten som hållits på både bilateral (associationsavtal) och multilateral nivå (strukturerad dialog), och de viktiga ämnen som där har behandlats, bekräftas att den valda linjen är den rätta, samtidigt som det framgår hur vitala och utvecklingsbara de ömsesidiga förbindelserna är.
Viljan att tillhöra Europeiska unionen, som de associerade länderna redan vid upprepade tillfällen har uttryckt, har under 1995 yttrat sig i inlämnandet av fyra nya ansökningar om anslutning efter Ungerns och Polens 1994.
Rådet beslutade därför beträffande Rumänien och Slovakien den 17 juli 1995, Lettland den 30 oktober 1995 och Estland den 4 december 1995 att genomföra de förfaranden som föreskrivs genom artikel "O" i Fördraget om Europeiska unionen, där det särskilt föreskrivs hörande av kommissionen och Europaparlamentets samtycke.
I. BILATERALA FÖRBINDELSER
Efter ikraftträdandet av Europaavtalen om associering med Bulgarien, Rumänien, Slovakien och Tjeckiska republiken och de första associeringsråden med dessa fyra partnerstater under första halvåret 1995, höll associeringsråden med Ungern och Polen sitt andra sammanträde den 17 juli 1995. Förutom en helhetsundersökning av läget i och framtidsutsikterna för de bilaterala förbindelserna genom Europaavtalen ägnade associeringsrådet vid vart och ett av dessa senare sammanträden en avsevärd del av sitt arbete åt två frågor med särskild betydelse: å ena sidan hur långt processen för partnerskapsstatens integration med Europeiska unionen har framskridit inom ramen för strategin för att förbereda anslutning, och å andra sidan regionalt samarbete och goda grannförbindelser mellan varje partnerskapsstat och de övriga länderna i regionen.
Inom den institutionella ram som kännetecknar varje associeringsavtal möttes för övrigt associeringskommittéerna för Tjeckiska republiken, Rumänien och Bulgarien den 14 och 15 september, den 12 och 13 oktober respektive den 9 och 10 november, vilket möjliggjorde ett fortsatt genomförande av Europaavtalen.
Slutligen hölls under den åsyftade tiden sammanträden med de parlamentära associeringskommissionerna, för Polen den 5 och 6 september, för Bulgarien den 6—8 september, för Rumänien den 16 och 17 september, för Slovakien den 23 och 24 november och för Ungern den 28 och 29 november (1) , medan interparlamentära sammanträden även hölls med Litauen (20 november), Lettland (22 november) och Estland (24 november). Genom dessa sammanträden, som beredde plats för uppriktiga och öppna åsiktsutbyten om sådana viktiga frågor som de associerade ländernas integrationsprocess inför anslutningen, har banden mellan Europaparlamentet och de associerade ländernas parlament kunnat stärkas.
II. EN STRUKTURERAD DIALOG
Under den senare hälften av 1995 har den strukturerade dialog som fastställdes i Essen genomförts med fortsatt intensitet och en höjdpunkt i denna process är en inbjudan till de associerade ländernas stats- och regeringschefer vid sidan av Europeiska rådet i Madrid. Inom ramen för denna dialog har ett flertal ministermöten kunnat hållas:
Rättsliga och inrikes frågor: 25 september, Jordbruk: 26 september, Transport: 28 september, Utbildning: 23 oktober, Ekonomi och finansiella frågor: 23 oktober, Utrikesministrarna: 31 oktober, Inre marknaden: 23 november.
— De frågor som behandlades vid ministermötet "rättsliga och inrikes frågor" rörde sig närmare bestämt om anpassning av rättssystemet, polisutbildning, frågor i anslutning till organiserad brottslighet (narkotikahandel, tvätt av pengar, handel med stulna motorfordon) samt illegal invandring. Dessutom skisserades ett gemensamt åtgärdsprogram för rättsligt samarbete mot internationell organiserad brottslighet.
— Ministrarna med ansvar för jordbruksfrågor hade ett allmänt åsiktsutbyte som ledde till en "inventarieförteckning" vad gäller å ena sidan utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken och å andra sidan läget och utsikterna för jordbrukssektorn i de associerade länderna. Kommissionen framlade vid detta tillfälle några reflexioner över jordbrukspolitikens utveckling ur världs- och utvidgningsperspektiv, sedan de associerade ländernas ministrar hade framlagt sina idéer och prioriteringar. Kommissionen skall för Europeiska rådet i Madrid lägga fram en rapport om de alternativa strategier som kan följas på jordbrukspolitikens område med tanke på anslutningen.
— Ministermötet för transporter behandlade tre huvudfrågor: integrationsprocessen inom transportsektorn, vilken grundar sig på en tvådelad strategi: ett öppnande av marknaden parallellt med en tillnärmning av lagstiftningarna, transportinfrastrukturerna i de associerade länderna, där det gemensamt bedömdes vara nödvändigt att utforma prioriteringsprogram, de integrerade transportsystemen, där det bör utarbetas en gemensam linje med tanke på att de skall utvecklas genom att de associerade länderna deltar i gemenskapsåtgärder. I denna sista fråga och med tanke på nästa möte uppmanades kommissionen att — inom ramen för tilläggsprotokollen till Europaavtalen — utreda möjligheter och metoder för ett sådant deltagande, särskilt vad gäller finansieringen av infrastrukturprojekt.
— Utbildningsministrarna fördjupade de associerade ländernas deltagande i gemenskapsprogrammen SOKRATES, LEONARDO och UNGDOM FÖR EUROPA III, vilka rådet nyligen antagit för perioden 1995—2000. Europeiska unionen har uppmärksammat de associerade ländernas intresse för att delta i de ovannämnda programmen samt ländernas prioriteringar och de konkreta förberedelseåtgärderna i varje land. Ett deltagande från de associerade ländernas sida i dessa program skulle kunna ge erfarenhet och bli en förebild för deltagande i andra gemenskapsprogram.
— Reformeringen av finanssektorn var föremål för åsiktsutbyten mellan ministrarna med ansvar för ekonomi och finansiella frågor, vilka i synnerhet handlade om frågor med anknytning till reformeringen av banksektorn och närmare bestämt kontroll och privatisering av banker. En annan viktig punkt i diskussionen gällde kapitalmarknadernas utveckling och kapitalrörelsernas liberalisering. Genom det fördjupade åsiktsutbytet gavs de associerade länderna möjlighet att redovisa de framgångar som redan uppnåtts på dessa områden samt framhäva på vilka områden ett närmare samarbete bör utvecklas för att de skall kunna gå vidare i den process som syftar till integrering i gemenskapens inre marknad.
— Utrikesministrarnas möte — som hade förberetts av Coreper och de associerade ländernas ambassadörer — handlade i första hand om Phare-programmet i dess framtida utveckling som finansiellt instrument i strategin för att förbereda de associerade ländernas anslutning. Dessutom behandlades aktuella utrikespolitiska frågor — viktiga för den europeiska kontinentens stabilitet: situationen i f.d. Jugoslavien och de utmaningar som måste antas inför återuppbyggnaden i regionen, de olika aspekterna av fredsprocessen i Mellanöstern med tanke på att befästa freden och bistå de nya palestinska myndigheterna i de svåra uppgifter de måste ta itu med. Andra viktiga frågor kunde avhandlas under en arbetslunch, nämligen: förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenta staterna, förberedandet av regeringskonferensen 1996 och den strukturerade dialogens utveckling, där några associerade länder hade formulerat förslag.
— Ministrarna med ansvar för den inre marknaden fick slutligen tillfälle att granska frågorna i samband med genomförandet av vitboken om förberedandet av de associerade ländernas integrering i den inre marknaden, vilken kommissionen överlämnade till Europeiska rådet i Cannes. Detta arbete ingår i en rak linje i en lång och sammansatt process och syftar till att övervaka och optimera resultaten av de tekniska arbeten som pågår i sammanhanget.
III. GUSP
Den förstärkta politiska dialogen med de associerade länderna i Central- och Östeuropa, vilken upprättades genom rådets beslut den 7 mars 1994, har i full utsträckning fortsatt under andra halvåret 1995. Det bör noteras att Cypern och Malta associerats till denna process efter ett beslut i rådet den 17 juli 1995.
Förutom utrikesministrarnas möte den 31 oktober höll de politiska direktörerna ett möte den 20 oktober 1995. Vid detta tillfälle, då de baltiska länderna deltog för första gången, utvärderade de politiska direktörerna hur dialogen fungerar och undersökte hur den ytterligare skall befästas och förstärkas.
Efter detta möte antog Politiska kommittén nya riktlinjer för att förstärka den politiska dialogen med de associerade länderna i Central- och Östeuropa och med de associerade länderna Cypern och Malta.
Möten i trojka eller plenum på expertnivå har ägt rum inom följande områden: terrorism (13 juli), FN (7 september), nedrustning (12 september), säkerhet (19 september), OSSE (22 september), icke-spridning av kärnvapen (26 september), icke-spridning av biologiska och kemiska vapen (4 oktober), narkotika (13 oktober), export av konventionella vapen (23 oktober), mänskliga rättigheter (24 oktober), f.d. Jugoslavien (17 november), Centraleuropa och Centralasien (22 november).
Den samordning som pågår i tredje länders huvudstäder och inom internationella organisationer utvecklas positivt, i synnerhet inom ramen för Förenta nationerna och dess första kommission. Samma utveckling kunde konstateras vid den konferens som nyligen hållits om revidering av 1980 års konvention om "omänskliga vapen".
Till detta hör också att de associerade länderna i Central- och Östeuropa i allt större utsträckning ansluter sig till ordförandeskapets förklaringar i Europeiska unionens namn.
IV. SÄRSKILDA ASPEKTER
I enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Essen pågår förhandlingar med de associerade länderna om anpassningen av jordbruksdelen i Europaavtalen till följd av utvidgningen och avslutningen av Uruguayrundan, samt inför en utveckling av handelsförbindelser med dessa länder. I samband härmed antog rådet den 4 december 1995 tilläggsdirektiv till dem som redan lämnats till kommissionen i mars, och som syftar till å ena sidan flexibilitet i de tullkvoter som unionen beviljar och å andra sidan en ökning av dessa kvoter.
För att undvika alla störningar, även tillfälliga sådana, i den traditionella handeln beslutade för övrigt rådet i samband härmed den 8 augusti om autonoma åtgärder under 1995 för vissa koncessioner på jordbruksområdet enligt Europaavtalen, av hänsyn till det jordbruksavtal som ingåtts inom ramen för Uruguayrundans förhandlingar om den multilaterala handeln. Dessa åtgärder — som vidtagits på ömsesidig grund och med beaktande av "standstill"-principen — skall infogas i två andra block av autonoma åtgärder, som rådet tidigare har beslutat om och som syftar till att beakta utvidgningen. För övrigt granskas nu i rådets olika avdelningar ett utkast till förordning, som syftar till att med hjälp av en konsoliderad rättsakt från och med den 1 januari 1996 ersätta de tre befintliga förordningarna för autonoma åtgärder.
BILAGA 7: FÖRKLARING OM F.D. JUGOSLAVIEN
Konflikten i f.d. Jugoslavien kvarstår som den svåraste prövningen under övergången från ett delat Europa till ett nytt Europa som är grundat på gemensamma värden som demokrati, tolerans och respekt för mänskliga rättigheter. Europeiska rådet välkomnar med största tillfredsställelse det stora steg som undertecknandet av avtalet om fred i Bosnien-Hercegovina i Paris den 14 december innebar.
Freden i Bosnien-Hercegovina är ett utomordentligt viktigt framsteg, inte bara för befolkningsgrupperna i f.d. Jugoslavien, utan också för hela den internationella gemenskapen. Europeiska rådet ger sitt erkännande åt alla de som har bidragit till detta resultat genom sina ansträngningar, sin solidaritet och sin beslutsamhet. I detta sammanhang gläder sig rådet åt Förenta nationernas säkerhetsråds antagande av den resolution som stöder fredsöverenskommelsen i Paris och verkställer dess bestämmelser, såväl på det civila som det militära området.
Nu ankommer det på parterna att ikläda sig sitt ansvar för att fredsavtalet genomförs fullt ut, så att vi definitivt kan sätta punkt för kriget.
Europeiska rådet bekräftar åter Europeiska unionens önskan att ge ett substantiellt bidrag till genomförandet av fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina med utgångspunkt från vad rådet uttryckte i sina slutsatser av den 30 oktober och den 4 december. Europeiska rådet ansluter sig till slutsatserna från Londonkonferensen och anser det nödvändigt att de strukturer som har etablerats genomförs så snart som möjligt.
När det gäller den omedelbart förestående framtiden har Europeiska rådet kommit fram till följande prioriteringar.
— Det bekräftar att det är mycket viktigt att de stater som har uppstått ur f.d. Jugoslavien omedelbart erkänner varandra.
— Det uttrycker sin oro över den osäkerhet som för närvarande präglar den serbiska befolkningsgruppens situation i Sarajevo. Det erinrar om att myndigheterna i Republiken Bosnien-Hercegovina har ansvaret för att göra det som krävs för att hela Sarajevo skall kunna leva i säkerhet och att den etniska mångfalden återupprättas.
— Det upprepar att Europeiska unionen är beredd att bidra till genomförandet av de delar av avtalet som rör det civila området. Det uppmanar också den internationella gemenskapen att bidra till detta, inom ramen för att att kostnaderna delas lika.
Det bekräftar åter att Europeiska unionen är beredd att forsätta sina humanitära ansträngningar i f.d. Jugoslavien så länge som det är nödvändigt. Det bekräftar också än en gång att flyktingar och fördrivna personer har rätt att fritt återvända till sina hem i hela f.d. Jugoslavien under säkra former, eller att som en grundläggande princip ha rätt till skälig kompensation.
— Det understryker betydelsen av en snabb lösning på problemen i Östra Slavonien för hela fredsprocessen i regionen. Därför uppmanar det parterna att fortsätta förhandlingarna i enlighet med det grundläggande avtalet för regionen Östra Slavonien, Baranja och Västra Sirmium. Det uppmanar Förenta nationernas säkerhetsråd att garantera att detta avtal fullföljs genom att godkänna ett mandat som kan genomföras med hjälp av att en provisorisk och effektiv administration inrättas samt genom att upprätta en förtroendeskapande internationell styrka med tillräckliga resurser.
Samtidigt som Europeiska rådet konstaterar den historiska betydelsen av de senaste veckornas framgång, är det fullt medvetet om vilken oerhört stor uppgift som ännu återstår. Det är ännu för tidigt att minska våra ansträngningar, tvärtom måste vi nu ge prov på uthållighet och mod. Europeiska rådet kommer att fortsätta att verka i denna anda.
BILAGA 8: FRAMTIDA FÖRBINDELSER MELLAN EUROPEISKA UNIONEN OCH RYSKA FEDERATIONEN
1. Goda förbindelser mellan EU och ett demokratiskt Ryssland är väsentliga för stabilitet i Europa. EU är därför fast beslutet att upprätta ett solitt partnerskap med Ryssland för att främja den demokratiska och ekonomiska reformprocessen, förbättra respekten för mänskliga rättigheter samt befästa fred, stabilitet och säkerhet i syfte att undvika nya skiljelinjer i Europa och fullständigt integrera Ryssland i de fria och demokratiska nationernas gemenskap. Partnerskaps- och samarbetsavtalet utgör en solid grund för att bygga upp sådana förbindelser med Ryssland.
Den europeiska säkerhetsarkitekturens utveckling måste återspegla den totala, odelbara och samarbetsinriktade karaktären hos säkerheten i Europa och helt och hållet erkänna Rysslands plats däri.
2. Därför antar EU, med beaktande av de fyra ämnesområden som fastställdes i rådets slutsatser av den 17 juli 1995, följande inslag i sin gemensamma inställning till förbindelserna med Ryssland:
Bidrag till Rysslands demokratiska reformer
3.— Fortsatt stöd till vidare utveckling av demokratin, rättstaten och pluralismen i Ryssland.
— Främjande av ett solitt och oberoende rättssystem och stärkande av medias frihet.
— Snabbt ryskt medlemskap i Europarådet.
4. EU skulle kunna bidra till uppnåendet av dessa mål genom åtgärder som
— regelbundet samråd och tekniskt bistånd på dessa områden,
— aktivt främjande av mellanfolkliga kontakter och utbyte på alla nivåer,
— stöd till regionalt samarbete inom en rad olika sektorer,
— övervakning av de ryska parlaments- och presidentvalen,
— stöd till Rysslands anslutning till Europarådet.
Ekonomiskt samarbete
5. EU bör uppmuntra följande:
— Ett oåterkalleligt befästande av de ekonomiska reformerna i Ryssland, vilka genom ekonomisk tillväxt och en stadig höjning av levnadsstandarden kommer att främja det ryska samhällets stabilitet och stärka demokratin i landet.
— Integrering av Ryssland i den internationella ekonomin i enlighet med marknadsekonomiska principer samt dess upptagande i Världshandelsorganisationen så snart som möjligt, och därefter i andra internationella ekonomiska institutioner där Ryssland ännu inte är medlem.
— Utveckling av handel, investeringar och harmoniska ekonomiska förbindelser mellan parterna på grundval av marknadsekonomiska principer, för att gynna en hållbar utveckling för parterna.
— Skapande av de nödvändiga villkoren för att i framtiden upprätta ett frihandelsområde mellan gemenskapen och Ryssland för i stort sett all varuhandel dem emellan, samt villkor för att åstadkomma fri etableringsrätt för företag, fri gränsöverskridande tjänstehandel och fria kapitalrörelser, i enlighet med partnerskaps- och samarbetsavtalet.
— En gradvis integrering mellan Ryssland och ett större samarbetsområde i Europa.
— Regionalt samarbete mellan Ryssland och dess grannländer enligt OSSE:s principer.
— Rysk tillämpning av en sund makroekonomisk politik, som utarbetats tillsammans med IMF.
— Rysk tillämpning av internationellt fastställda säkerhetsprinciper för kärnkraftsanläggningar.
— Förbättring av miljöskyddet i Ryssland enligt principen om hållbar utveckling.
— Ryskt fullbordande och befästande av den juridiska ramen för ekonomisk verksamhet, samtidigt som den ryska lagstiftningen gradvis bringas i överensstämmelse med unionens.
6. Metoder
— Genomföra interims-, partnerskaps- och samarbetsavtalen så snart som möjligt och fortsätta samarbetet på de specifika områden som fastställs i dessa avtal.
— Förhandla fram och ingå nya bilaterala avtal enligt partnerskaps- och samarbetsavtalet. Sådana avtal bör användas för att intensifiera handelsförbindelser och samarbete med Ryssland under dess övergång till marknadsekonomi.
Särskild vikt bör läggas vid att förbättra tillträdet till marknaden inom vissa sektorer, som t.ex. finansiella tjänster.
— Stödja Rysslands ansträngningar för att uppfylla villkoren för anslutning till Världshandelsorganisationen och andra internationella institutioner där Ryssland ännu inte är medlem.
— Utföra undersökningar för att upptäcka hinder för bredare handels- och investeringsströmmar. En rad frågor måste klargöras, framför allt effekten på våra respektive ekonomier och den nödvändiga tillnärmningen av lagstiftningen, både inför ryskt medlemskap i Världshandelsorganisationen och med beaktande av de relevanta bestämmelserna i partnerskaps- och samarbetsavtalet om ett möjligt inrättande av ett frihandelsområde mellan EU och Ryssland. Rysslands framsteg på vägen mot marknadsekonomi bör undersökas regelbundet.
— Förbättra dialogen om handels- och investeringsfrågor mellan de två sidorna via de existerande kanalerna.
— Fortsätta att lämna bistånd till Rysslands ekonomiska reformer via Tacis- programmet, som bör göras mer synligt.
— Stärka regionalt samarbete med Ryssland i områdena runt Östersjön, Barents hav och Svarta havet.
Samarbete i rättsliga och inrikes frågor
7. EU bör gynna samarbete i rättsliga och inrikes frågor genom att främja målsättningarna i partnerskaps- och samarbetsavtalet.
Säkerhetsfrågor
8. EU bör säkerställa insyn i västeuropeiska säkerhetsbeslut, särskilt sådana som rör utvidgning, för att ta hänsyn till Rysslands intressen, undanröja missförstånd och försäkra det om att dessa beslut inte kommer att undergräva dess säkerhet, utan leda till förbättrad säkerhet i Europa som helhet. Detta mål bör eftersträvas på ett sätt som både respekterar de västeuropeiska säkerhetsstrukturernas fulla autonomi när det gäller att fatta beslut om den institutionella utvecklingen och en eventuell utvidgning samt varje stats suveräna rätt att fritt välja sina egna säkerhetsarrangemang, enligt bestämmelserna i OSSE-dokumenten.
9. Dessa mål kan uppnås genom åtgärder som
— inom ramen för befintliga mekanismer utvecklar ett öppet, stabilt och solitt dialog- och partnerskapsförhållande mellan unionen och Ryssland på säkerhetsområdet, inklusive relevanta aspekter av nedrustning, ickespridning, kontroll av vapenexport, förebyggande av konflikter och konflikthantering,
— tillsammans med Ryssland undersöker möjligheten att genomföra gemensamma initiativ i frågor av gemensamt intresse på säkerhets- och nedrustningsområdet och i samband med nya uppgifter (som förebyggande av olaglig handel med klyvbart material, samarbete i ickespridningsfrågor osv.),
— fäster Rysslands uppmärksamhet på projekt som har samband med säkerhetsintressen och kan få stöd från EU-program (omläggning av försvarsindustri, kärnkraftssäkerhet osv.),
— medverkar till utarbetandet av en gemensam och total säkerhetsmodell för 2000-talets Europa; om och när det behövs kan gemensamma initiativ utvecklas tillsammans med Ryssland inom ramen för OSSE,
— uppmuntrar Ryssland att fullt ut delta i Nordatlantiska samarbetsrådet och Partnerskap för fred, samt vid behov dra nytta av de kanaler för dialog med Nato som är under utbyggnad,
— uppmuntrar Ryssland att till fullo utnyttja de kontakter som det håller på att knyta med VEU,
— uppmuntrar Ryssland och länderna i Central- och Östeuropa att befästa sina goda grannförbindelser och utveckla regionala samarbetsarrangemang i enlighet med reglerna för internationella förbindelser. EU bör använda de medel som står till dess förfogande för att stödja och direkt bidra till sådana regionala strävanden, särskilt i de baltiska staterna och när det gäller uppföljningen av stabilitetspakten inom ramen för OSSE.
Utrikespolitik
10. — Stöd till en fredlig lösning av tvister inom OSS-området, med full respekt för suveränitetsrättigheter, samt till utveckling av frivillligt regionalt och ekonomiskt samarbete.
— Främjande av en konstruktiv dialog mellan Ryssland, EU och andra västerländska partners och av samarbete inom internationella organisationer.
— Stöd till ryskt engagemang i fredsbevarande verksamhet i enlighet med FN- stadgan och OSSE:s principer och målsättningar.
11. Dessa mål kan uppnås genom åtgärder som
— genomförande och vidareutveckling av de avtalade politiska samråden på alla nivåer, inklusive den högsta politiska nivån,
— erfarenhetsutbyte om hur utrikesfrågorna skall skötas; i detta sammanhang skulle det vara särskilt nyttigt med utbyte om hur utrikespolitiken skall utformas och om hur utrikesministeriet, t.ex. de juridiska avdelningarna, skall organiseras.
— utveckling av regelbundna kontakter i lämpliga internationella organisationer och bilateralt,
— framhävande av OSSE som ett viktigt forum för att utveckla en övergripande politisk dialog med Ryssland.
12. På grundval av ovannämnda målsättningar och prioriteringar kommer rådet att besluta om ett åtgärdsprogram, där möjliga åtgärder på kort och lång sikt kommer att fastställas.
BILAGA 9: FÖRKLARING OM RYSSLAND
Europeiska rådet anser att parlamentsvalen den 17 december i Ryssland utgör ett viktigt steg mot en konsolidering av de konstitutionella institutionerna och ett befästande av de demokratiska principerna i detta lands politiska liv.
Det hoppas att denna process, som bör fortsätta med presidentvalen 1996, kommer att förstärka respekten för mänskliga rättigheter och konsolideringen av fred, stabilitet och säkerhet i Europa, liksom att de goda relationerna med Europeiska unionen befästs.
I detta syfte stödjer Europeiska unionen helhjärtat en snabb anslutning av Ryssland till Europarådet och upprepar sin beslutsamhet att fortsätta stödja den demokratiska och ekonomiska reformprocessen.
Den väntar sig att det interimsavtal som kommer att ge en bättre grund för våra relationer skall träda i kraft den 1 februari 1996 i väntan på snarast möjliga ratificering av avtalet om partnerskap och samarbete.
BILAGA 10: DEN NYA TRANSATLANTISKA AGENDAN
Vi, Förenta Staterna och den Europeiska unionen, bekräftar vår övertygelse att de band som förenar våra folk är lika starka i dag som de varit under de senaste femtio åren. I mer än femtio år har det transatlantiska partnerskapet varit den ledande kraften för fred och välstånd för oss själva och för världen. Tillsammans hjälpte vi till att förvandla fiender till bundsförvanter och diktaturer till demokratier. Tillsammans inrättade vi institutioner och samarbetsmönster som garanterade vår säkerhet och ekonomiska styrka. Detta var en enorm prestation.
I dag möter oss nya utmaningar på hemmaplan och ute i världen. För att möta dessa utmaningar måste vi ytterligare förstärka och anpassa det partnerskap som varit oss till så stor hjälp. Inrikespolitiska utmaningar är inte en ursäkt för att vända sig inåt; vi kan lära oss av varandras erfarenheter och bygga nya transatlantiska broar. Först och främst måste vi gripa det tillfälle som Europas historiska omvandling representerar, för att befästa demokrati och marknadsekonomi över hela kontinenten.
Vi delar en gemensam strategisk vision av Europas framtida säkerhet. Tillsammans har vi dragit upp riktlinjerna för att kunna garantera fortsatt fred i Europa till nästa århundrade. Vi är engagerade i uppbyggnaden av en ny europeisk säkerhetsstruktur i vilken Atlantpakten, Europeiska unionen, Västeuropeiska unionen, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och Europarådet har kompletterande och ömsesidigt förstärkande roller att spela.
Vi bekräftar på nytt den transatlantiska säkerhetens odelbarhet. NATO förblir för dess medlemmar, kärnan i den transatlantiska säkerheten vilket utgör den nödvändiga länken mellan Nordamerika och Europa. En ytterligare anpassning av alliansens politiska och militära struktur så att den speglar både alla dess roller och utvecklingen av den blivande europeiska säkerhets- och försvarsidentitetens utveckling kommer att stärka den europeiska pelaren i alliansen.
Vad beträffar upptagandet av nya medlemmar i NATO och EU, kommer dessa processer som är självständiga men komplementära, att märkbart bidra till utvidgandet av säkerhet, stabilitet och välstånd i hela Europa. Främjandet av arbetet inom Partnerskap för fred och Nordatlantiska samarbetsrådet och upprättandet av ett partnerskap för säkerhet mellan NATO och Ryssland samt mellan NATO och Ukraina kommer att leda till ett hittills okänt samarbete avseende säkerhetsfrågor.
Vi förstärker OSSE så att det kan fullgöra sina möjligheter att förhindra destabiliserande regionala konflikter och främja utsikterna till fred, säkerhet, välstånd och demokrati för alla.
Vår gemensamma säkerhet förbättras alltmer genom förstärkandet och det förnyade bekräftandet av banden mellan den Europeiska unionen och Förenta Staterna inom de befintliga nätverk av relationer som förenar oss.
Våra ekonomiska relationer bekräftar vår säkerhet och ökar vårt välstånd. Vi delar världens största tvåvägshandel och investeringsrelationer. Vi har ett särskilt ansvar att göra multilaterala insatser för ett öppnare system för handel och investeringar i världen. Vårt samarbete har möjliggjort alla globala handelsöverenskommelser, från Kennedyrundan till Uruguayrundan. Genom G7 arbetar vi för att stimulera global tillväxt. Och inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling utvecklar vi strategier för att övervinna strukturell arbetslöshet och anpassa oss till demografiska förändringar.
Vi är beslutna att inrätta en ny transatlantisk marknadsplats som skall utvidga möjligheterna för handel och investeringar och mångfaldiga arbetstillfällena på båda sidor om Atlanten. Detta initiativ kommer även att bidraga till den globala ekonomins dynamiska kraft.
På tröskeln till ett nytt århundrade finns det en ny värld att skapa, full av möjligheter men med utmaningar som inte är mindre riskfyllda än de som tidigare generationer stod inför. Endast om hela världssamfundet arbetar tillsammans kan dessa utmaningar antas och möjligheterna förverkligas. Vi skall arbeta bilateralt med andra i Förenta nationerna och i andra multilatera fora.
Vi är beslutna att förstärka vårt politiska och ekonomiska partnerskap till en mäktig kraft för det goda i världen. I detta syfte skall vi bygga på det omfattande samråd som upprättats av Transatlantiska förklaringen från 1990 samt slutsatserna från toppmötet i juni 1995 och gemensamt skrida till verket.
I dag antar vi en ny transatlantisk agenda grundad på en åtgärdsram med fyra huvudsakliga mål:
Främjande av fred och stabilitet, demokrati och utveckling i hela världen. Tillsammans skall vi verka för ett alltmer stabilt och blomstrande Europa, stödja demokrati och ekonomiska reformer i Central- och Östeuropa såväl som i Ryssland, Ukraina och andra nya oberoende stater, garantera fred i Mellanöstern, främja mänskliga rättigheter, främja icke-spridning och samarbeta om utveckling och humanitärt bistånd.
Svar på globala utmaningar. Tillsammans skall vi bekämpa internationell brottslighet, olovlig handel med droger och terrorism, hjälpa flyktingar och fördrivna personer, skydda miljön och bekämpa sjukdomar.
Bidrag till utvecklingen av världshandeln och närmare ekonomiska relationer. Tillsammans skall vi stärka det multilaterala handelssystemet och vidta konkreta, praktiska åtgärder för att främja närmare ekonomiska relationer mellan oss.
Att bygga broar över Atlanten. Tillsammans skall vi arbeta med våra affärsmän, vetenskapsmän, utbildningsansvariga och övriga för att förbättra kommunikationen och garantera att kommande generationer förblir lika övertygade som vi om att utveckla ett fullständigt och jämlikt partnerskap.
Inom detta ramverk har vi utvecklat en omfattande gemensam åtgärdsplan mellan EU och USA. Vi kommer att från och med nu och fram till och med nästa toppmöte ge särskild prioritet åt följande åtgärder:
I. FRÄMJANDE AV FRED OCH STABILITET, DEMOKRATI OCH UTVECKLING I HELA VÄRLDEN
— Vi förbinder oss att, tillsammans och med andra parter, med mod och utan dröjsmål arbeta för uppnåendet av fred, bidra till att de krigshärjade regionerna i f.d. Jugoslavien återhämtar sig och att stödja ekonomiska och politiska reformer samt nya demokratiska institutioner. Vi skall samarbeta för att säkerställa 1) respekt för de mänskliga rättigheterna, minoriteters rättigheter samt flyktingars och fördrivna personers rättigheter, särskilt rätten att återvända, 2) respekt för det arbete som den internationella domstolen för krigsförbrytelser utför, vilken inrättades av Förenta nationernas säkerhetsråd, 3) upprättandet av en ram för fria och rättvisa val i Bosnien-Hercegovina så snart detta är möjligt och 4) genomförandet av den avtalade processen för vapenkontroll, nedrustning och förtroendeskapande åtgärder. Vi skall fortsätta att ge humanitärt bistånd och skall samtidigt bidra till återuppbyggnaden, under förutsättning att bestämmelserna i fredsplanen genomförs, inom ramen för största möjliga ansvarsfördelning med andra donatorer och med utnyttjande av den erfarenhet som internationella institutioner, Europeiska kommissionen och de berörda bilaterala donatorerna i samordningsmekanismen har.
— Vi skall stödja länderna i Central- och Östeuropa i deras ansträngningar att återuppbygga sina ekonomier och stärka de demokratiska och marknadsekonomiska institutionerna. Deras åtaganden när det gäller demokratiska styrelsesätt, respekt för minoriteter, mänskliga rättigheter, marknadsekonomiskt orienterade ekonomier och goda grannrelationer kommer att underlätta deras integrering med våra institutioner. Vi vidtar åtgärder för att intensifiera samarbetet för att utbyta information, samordna biståndsprogram och utveckla gemensamma åtgärder, skydda miljön och säkerställa att deras kärnkraftverk är säkra.
— Vi är fast beslutna att förstärka vårt samarbete för att stärka demokratin och stabiliteten i Ryssland, Ukraina och andra nya oberoende stater. Vi är övertygade om behovet av att samarbeta med dessa länder för att förstärka demokratiska institutioner och marknadsreformer, skydda miljön, säkerställa att deras kärnkraftverk är säkra och främja deras integrering i den internationella ekonomin. En hållbar och stabil säkerhetsstruktur för Europa måste omfatta dessa nationer. Vi avser att fortsätta att utveckla ett nära partnerskap med ett demokratiskt Ryssland. Ett självständigt, demokratiskt, stabilt och kärnvapenfritt Ukraina kommer att bidra till säkerhet och stabilitet i Europa; vi kommer att samarbeta för att stödja Ukrainas demokratiska och ekonomiska reformer.
— Vi skall stödja den turkiska regeringens ansträngningar för att stärka demokratin och gynna ekonomiska reformer för att främja en ytterligare integrering av Turkiet i den transatlantiska gemenskapen.
— Vi skall arbeta för en lösning av Cypern-frågan, med beaktande av Cyperns eventuella anslutning till Europeiska unionen. Vi skall stödja FN:s generalsekreterares medlingsansträngningar och främja en dialog mellan och med folkgrupperna på Cypern.
— Vi bekräftar vårt engagemang i syfte att uppnå en rättvis, bestående och heltäckande fred i Mellanöstern. Vi kommer att bygga på de nyligen uppnådda framgångarna inom fredsprocessen, inbegripet de djärva åtgärder som Jordanien och Israel vidtagit, genom gemensamma insatser för att stödja avtal som redan träffats och att utvidga fredscirkeln. Vi noterar de viktiga milstolpar som nåtts genom att ett interimsavtal undertecknats mellan Israel och Palestina, och vi skall spela en aktiv roll i samband med konferensen för ekonomiskt bistånd till palestinierna, stödja de palestinska valen och ambitiöst arbeta för en förbättring av det marknadstillträde vi båda tillåter för produkter från Västbanken och Gazaremsan. Vi skall främja och stödja de regionala parterna när det gäller att genomföra slutsatserna från toppmötet i Amman. Vi skall också fortsätta våra ansträngningar för att främja fred mellan Israel, Libanon och Syrien. Vi skall aktivt eftersträva en avveckling av den arabiska bojkotten av Israel.
— Vi förbinder oss att samarbeta närmare i fråga om förebyggande diplomati och krisdiplomati, att reagera effektivt på humanitära krislägen, att främja en hållbar utveckling och byggandet av demokratiska samhällen och att stödja de mänskliga rättigheterna.
— Vi har enats om att samordna, samarbeta och handla gemensamt när det gäller åtgärder för utveckling och humanitärt bistånd. Vi skall därför inrätta en rådgivande grupp på hög nivå som skall se över hur pågående insatser utvecklas, bedöma policy och prioriteringar och fastställa projekt och regioner för en ytterligare förstärkning av samarbetet.
— Vi skall öka samarbetet för utveckling av en plan för en ekonomisk och social reform av FN. Vi skall samarbeta för att skyndsamt finna behövliga lösningar på FN-systemets finansiella kris. Vi är beslutna att stå fast vid våra åtaganden, inbegripet våra finansiella skyldigheter. Samtidigt måste FN koncentrera sina resurser på de viktigaste prioriteringarna och genomföra reformer för att uppnå sina grundläggande mål.
— Vi skall ge stöd till Koreahalvöns energiutvecklingsorganisation (KEDO), och därmed framhäva vår gemensamma önskan att lösa viktiga spridningsproblem världen över.
II. SVAR PÅ GLOBALA UTMANINGAR
— Vi är fast beslutna att gå vidare i vår gemensamma kamp mot det gissel som internationell brottslighet, narkotikahandel och terrorism utgör. Vi binder oss vid ett aktivt och praktiskt samarbete mellan Förenta staterna och den framtida europeiska polisbyrån, Europol. Vi skall gemensamt stödja och bidra till pågående utbildningsprogram och institutioner för tjänstemän som arbetar med brottsbekämpning i Central- och Östeuropa, Ryssland, Ukraina, andra nya oberoende stater samt övriga delar av världen.
— Vi skall arbeta tillsammans för att förstärka de multilaterala insaterna för att skydda den globala miljön och utveckla miljöpolitiska strategier för en hållbar världsomfattande tillväxt. Vi skall samordna våra förhandlingspositioner när det gäller viktiga globala miljöfrågor, t.ex. klimatförändringar, nedbrytning av ozonskiktet, icke nedbrytbara organiska föroreningar, ökenspridning, erosion och förorenad mark. Vi tar samordnade initiativ för spridning av miljöteknik och en minskning av riskerna för människors hälsa på grund av hälsofarliga ämnen, särskilt när människor exponeras för bly. Vi skall stärka vårt bilaterala samarbete när det gäller kemikalier, bioteknik och luftföroreningsfrågor.
— Vi är engagerade i arbetet att utveckla och genomföra ett effektivt globalt tidigt varningssystem och ett nätverk för reaktion på nya och återuppträdande smittsamma sjukdomar, såsom aids och Ebola-viruset, och att öka utbildningen och det yrkesmässiga utbytet på detta område. Vi uppmanar tillsammans andra nationer att ansluta sig till oss i en allt effektivare bekämpning av sådana sjukdomar.
III. BIDRAG TILL UTVECKLINGEN AV VÄRLDSHANDELN OCH NÄRMARE EKONOMISKA RELATIONER
— Vi har ett särskilt ansvar när det gäller att stärka det multilaterala handelssystemet, att stödja Världshandelsorganisationen och att visa vägen när det gäller att öppna marknader för handel och investering.
— Vi skall bidra till en utvidgad världshandel genom att fullt ut genomföra det vi åtog oss i samband med Uruguayrundan, att arbeta för att olösta frågor slutförs inom de överenskomna tidtabellerna och att främja ett framgångsrikt och innehållsrikt resultat av WTO:s ministermöte i Singapore i december 1996. I detta sammanhang skall vi undersöka möjligheten att komma överens om ett ömsesidigt tillfredsställande tullsänkningspaket för industriprodukter och vi skall överväga om det går att påskynda genomförandet av några av skyldigheterna efter Uruguayrundan i fråga om tullar och i så fall vilka. Med tanke på informationssamhällets betydelse inleder vi en särskild övning för att försöka träffa en överenskommelse om informationsteknik.
— Vi skall samarbeta för ett framgångsrikt slutande av ett multilateralt investeringsavtal för OECD, vilket kommer att leda till fasta principer för liberalisering och skydd av internationella investeringar. Under tiden skall vi arbeta för att utveckla diskussion av frågan med våra parter i WTO. Vi kommer att i lämpliga fora behandla problem när handel kolliderar med miljöhänsyn, internationellt erkända arbetsnormer och konkurrenspolitik. Vi skall samarbeta för att skapa ytterligare möjligheter till handel, bilateralt och världen över, i överensstämmelse med våra WTO-åtaganden.
— Vi skall, utan att frångå vårt samarbete i multilaterala fora, skapa en ny transatlantisk agenda genom att stegvis sänka eller avskaffa hinder för varu-, tjänste- och kapitalflödet oss emellan. Vi skall genomföra en gemensam studie av sätt att underlätta varu- och tjänstehandel och ytterligare sänka eller avskaffa tullmässiga och andra hinder.
— Vi skall förstärka regleringssamarbetet, särskilt genom att uppmuntra reglerande myndigheter att ge hög prioritet åt samarbete med sina respektive transatlantiska motsvarigheter i syfte att inrikta sig på tekniska och icke- tullmässiga handelshinder som beror på olika regleringsförfaranden. Vi eftersträvar slutandet av ett avtal om ömsesidigt erkännande av överensstämmelsebedömningar (vilket inbegriper certifierings- och provningsförfaranden) för vissa sektorer så snart som möjligt. Vi skall fortsätta det pågående arbetet inom flera sektorer och fastställa andra för vidareutveckling.
— Vi skall eftersträva slutandet av ett avtal om tullsamarbete och ömsesidigt bistånd mellan Europeiska gemenskapen och USA före utgången av 1996.
— I syfte att göra det möjligt för våra medborgare att fullt ut använda ny informationsteknik och nya informationstjänster skall vi arbeta för förverkligandet av ett transatlantiskt informationssamhälle.
— Med beaktande av det överhängande behovet av att skapa arbetstillfällen förbinder vi oss att samarbeta när det gäller uppföljningen av sysselsättningskonferensen i Detroit och G7-toppmötets initiativ. Vi ser fram emot ytterligare samarbete inför G7-ländernas sysselsättningskonferens i Frankrike i samband med G7-toppmötet sommaren 1996 och i andra fora, t.ex. OECD. Vi skall inrätta gemensamma arbetsgrupper för sysselsättning och arbetsrelaterade frågor.
IV. ATT BYGGA BROAR ÖVER ATLANTEN
— Vi inser behovet av att förstärka och bredda allmänhetens stöd för vårt partnerskap. I detta syfte skall vi försöka fördjupa de handelsmässiga, sociala, kulturella, vetenskapliga och utbildningsmässiga kontakterna bland våra medborgare. Vi lovar att i nuvarande och kommande generationer nära en ömsesidig förståelse och en känsla av delade mål, vilket har kännetecknat efterkrigstiden.
— Vi kommer inte att kunna uppnå dessa ambitiösa mål utan stöd från respektive affärsvärld. Vi skall stödja och stimulera utvecklandet av transatlantiska affärsförbindelser som en del av våra mer omfattande ansträngningar för att förstärka vår bilaterala dialog. Den framgångsrika konferensen mellan ledande affärsmän från EU och USA i Sevilla den 10—11 november 1995 var ett viktigt steg i denna riktning. Vissa av konferensens rekommendationer har redan införts i vår handlingsplan och vi kommer att överväga en konkret uppföljning på andra.
— Vi skall arbeta aktivt för att nå en ny övergripande överenskommelse om vetenskap och teknik mellan EG och USA år 1997.
— Vi tror att det nyligen träffade samarbetsavtalet mellan EU och USA om utbildning och yrkesutbildning kan tjäna som en katalysator för ett brett spektrum av nyskapande samarbetsverksamhet av direkt nytta för lärare och studenter. Vi skall undersöka på vilket sätt det privata stödet kan ökas när det gäller utbyte på utbildningsområdet, däribland stipendie- och provtjänstgöringsprogram. Vi skall arbeta för att införa ny teknik i klassrummen, så att utbildningsanstalter i EU sammanlänkas med de i USA, och uppmuntra undervisning i respektive parters språk, historia och kultur.
Parlamentariska förbindelser
Vi fäster stor vikt vid förbättrade parlamentariska förbindelser. Vi skall samråda med ledande parlamentariker från bägge sidor av Atlanten när det gäller nya former för samråd, även inbegripet de som bygger på befintliga institutioner, för att diskutera frågor som hör samman med vårt transatlantiska partnerskap.
Genomförande av agendan
Den nya transatlantiska agendan är en omfattande översikt över många gemensamma verksamhets- och samarbetsområden. Vi har gett gruppen av högre tjänstemän i uppdrag att övervaka arbetet med denna agenda med särskild betoning på de prioriterade verksamhetsområden vi har fastställt. Vid de regelbundna toppmötena kommer vi att bedöma framstegen, göra uppdateringar och revidera prioriteringarna.
Under de senaste femtio åren har de transatlantiska förbindelserna varit av central betydelse för säkerheten och välståndet för våra folk. Våra förhoppningar för framtiden måste överträffa gårdagens prestationer.
___________________
NOTES
1. Den parlamentära associeringskommissionen för Tjeckiska republiken skall sammanträda den 18 december.
© Europaparlamentet: 1998
|