EUROPEISKA RÅDET I MADRID
15 OCH 16 DECEMBER 1995
ORDFÖRANDESKAPETS SLUTSATSER

BILAGOR 11-15

INNEHÅLL

Top

BILAGA 11: MEDELHAVET BARCELONAFÖRKLARINGEN

ANTAGEN VID EUROPA-MEDELHAVSKONFERENSEN (27—28 NOVEMBER 1995)

Europeiska unionens råd, företrätt av sin ordförande Javier SOLANA, Spaniens utrikesminister,

Europeiska kommissionen, företrädd av Manuel MARIN, vice ordförande,

Tyskland, företrätt av Klaus KINKEL, vice kansler och utrikesminister,

Algeriet, företrätt av Mohamed Salah DEMBRI, utrikesminister,

Österrike, företrätt av Benita FERRERO-WALDNER, statssekreterare och utrikesminister,

Belgien, företrätt av Erik DERYCKE, utrikesminister,

Cypern, företrätt av Alecos MICHAELIDES, utrikesminister,

Danmark, företrätt av Ole Loensmann POULSEN, statssekreterare och utrikesminister,

Egypten, företrätt av Amr MOUSSA, utrikesminister,

Spanien, företrätt av Carlos WESTENDORP, statssekreterare för förbindelserna med Europeiska gemenskapen,

Finland, företrätt av Tarja HALONEN, utrikesminister,

Frankrike, företrätt av Hervé de CHARETTE, utrikesminister,

Grekland, företrätt av Károlos PAPOULIAS, utrikesminister,

Irland, företrätt av Dick SPRING, vice premiärminister och utrikesminister,

Israel, företrätt av Ehud BARAK, utrikesminister,

Italien, företrätt av Susanna AGNELLI, utrikesminister,

Jordanien, företrätt av Abdel-Karim KABARITI, utrikesminister,

Libanon, företrätt av Fares BOUEZ, utrikesminister,

Luxemburg, företrätt av Jacques F. POOS, vice premiärminister och minister för utrikes ärenden, utrikeshandel och samarbete,

Malta, företrätt av Prof. Guido DE MARCO, vice premiärminister och utrikesminister,

Marocko, företrätt av Abdellatif FILALI, premiärminister och utrikesminister,

Nederländerna, företrätt av Hans van MIERLO, vice premiärminister och utrikesminister,

Portugal, företrätt av Jaime GAMA, utrikesminister,

Förenade kungariket, företrätt av Malcolm RIFKIND QC MP, utrikesminister,

Syrien, företrätt av Farouk AL-SHARAA, utrikesminister,

Sverige, företrätt av Lena HJELM-WALLEN, utrikesminister,

Tunisien, företrätt av Habib Ben YAHIA, utrikesminister,

Turkiet, företrätt av Deniz BAYKAL, vice premiärminister och utrikesminister,

Den palestinska myndigheten, företrädd av Yassir ARAFAT, ordförande för den palestinska myndigheten, som deltar i Europa-Medelhavskonferensen i Barcelona:

— som betonar Medelhavets strategiska betydelse och är fast beslutna att ge sina framtida förbindelser en ny dimension, grundad på övergripande samarbete och solidaritet, i nivå med de gynnade förbindelser som uppkommit genom grannskap och historia,

— som är medvetna om att nya politiska, ekonomiska och sociala faktorer på ömse sidor om Medelhavet utgör gemensamma utmaningar som kräver övergripande och samordnade åtgärder,

— som är beslutna att därför för sina förbindelser skapa en multilateral och varaktig ram, grundad på partnerskapsanda och med tillbörlig respekt för varje deltagares egenskaper, värderingar och särart,

— som betraktar denna multilaterala ram som ett komplement för att förstärka de bilaterala förbindelserna, vilka det är viktigt att trygga med betonande av deras särart,

— som understryker att detta Europa-Medelhavsinitiativ inte är avsett att ersätta andra åtgärder och initiativ för fred, stabilitet och utveckling i området, även om det kan bidra till att göra dem framgångsrika. Deltagarna stödjer genomförandet av ett rättvist, övergripande och bestående fredsavtal i Mellersta Östern, grundat på Förenta nationernas säkerhetsråds tillämpliga resolutioner och principer, däribland principen land mot fred, som nämns i kallelsen till konferensen i Madrid för fred i Mellersta Östern, med allt vad detta innebär,

— som är övertygade om att det övergripande målet att runt Medelhavet skapa ett område med dialog, utbyte och samarbete som garanterar fred, stabilitet och välstånd, kräver förstärkt demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna — partnerskapets grundläggande principer — en hållbar och balanserad ekonomisk och social utveckling, åtgärder för att kämpa mot fattigdomen och främjandet av en större förståelse mellan olika kulturer, är överens om att sinsemellan upprätta ett övergripande partnerskap — Europa- Medelhavspartnerskapet — som skall omfatta följande tre huvuddelar: en förstärkt politisk dialog, utveckling av ekonomiskt och finansiellt samarbete och större hänsynstagande till den sociala, kulturella och mänskliga dimensionen.

POLITISKT OCH SÄKERHETSMÄSSIGT PARTNERSKAP: ATT SKAPA ETT GEMENSAMT OMRÅDE FÖR FRED OCH STABILITET

Deltagarna uttrycker sin övertygelse om att fred, stabilitet och säkerhet i Medelhavsområdet är en gemensam tillgång som de förbinder sig att främja och förstärka med alla till buds stående medel. Därför är de överens om att med jämna mellanrum föra en förstärkt politisk dialog, grundad på respekt för väsentliga principer i internationell rätt och bekräftar på nytt ett antal gemensamma mål i fråga om inre och yttre stabilitet.

I denna anda förbinder de sig genom följande principförklaring att:

— handla i enlighet med Förenta nationernas stadga och Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, samt andra förpliktelser i internationell rätt, särskilt sådana som härrör från de internationella deklarationer och avtal som de är bundna av,

— utveckla rättssäkerheten och demokratin inom sitt politiska system och samtidigt inom denna ram erkänna vars och ens rätt att välja och fritt utveckla sitt eget politiska, socio-kulturella, ekonomiska och rättsliga system,

— respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt garantera att dessa friheter och rättigheter verkligen får utövas lagligen, inbegripet yttrandefrihet, föreningsfrihet i fredligt syfte, tanke-, samvets- och religionsfrihet, både enskilt och tillsammans med andra medlemmar av samma grupp, utan någon som helst diskriminering på grund av ras, nationalitet, språk, religion eller kön,

— välkomna möjligheten att genom dialog mellan parterna utbyta information om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, rasism och främlingsfientlighet,

— respektera och garantera respekt för olikheter och mångfald i parternas respektive samhälle, främja tolerans mellan olika grupper i samhället samt bekämpa yttringar av intolerans, rasism och främlingsfientlighet. Deltagarna understryker vikten av adekvat utbildning om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter,

— respektera folkens suveräna likställdhet såväl som alla rättigheter förenade med deras suveränitet och att ärligt fullgöra de skyldigheter som åligger dem enligt internationell rätt,

— respektera folkens likställda rättigheter och deras rättighet till självbestämmande, ständigt i enlighet med ändamålen och principerna i Förenta nationernas stadga och tillämpliga normer i internationell rätt som inbegriper normerna för staters territoriella integritet så som de avspeglas i avtal mellan tillämpliga parter,

— avhålla sig från all slags direkt eller indirekt inblandning i en annan parts inrikes angelägenheter enligt bestämmelserna i internationell rätt,

— respektera territoriell integritet och enhet hos samtliga övriga parter,

— avgöra sina tvister med fredliga medel, uppmana alla deltagare att avstå från att tillgripa hot om eller använda våld mot en annan deltagares territoriella integritet vilket inbegriper förvärvande av territorium med våld samt på nytt bekräfta rätten till fullständigt utövande av suveränitet med lagliga medel i enlighet med FN-stadgan och internationell rätt,

— förstärka sitt samarbete i syfte att förebygga och bekämpa terrorism, särskilt genom ratificering och tillämpning av de internationella avtal som de undertecknat, genom anslutning till sådana avtal samt genom andra lämpliga åtgärder,

— tillsammans bekämpa den organiserade brottslighetens utbredning och spridning liksom narkotikaproblemet i alla dess aspekter,

— främja regional säkerhet genom att bland annat verka för icke-spridning av kärnvapen, kemiska och biologiska vapen genom att ansluta sig till och följa en serie internationella och regionala nedrustningsavtal så som NPT, CWC, BWC, CTBT och/eller regionala åtgärder så som vapenfria zoner som omfattar system för kontroll av dessa, såväl som genom att ärligt fullfölja sina åtaganden inom ramen för konventionerna om kontroll av rustning, nedrustning och icke- spridning.

Parterna skall sträva efter att upprätta en zon i Mellanöstern som kan övervakas från båda håll och som verkligen är fri från massförintelsevapen, kärnvapen, kemiska och biologiska vapen samt system för framställning av sådana.

Dessutom skall parterna:

— undersöka vilka praktiska åtgärder som kan vidtas för att förhindra spridning av kärnvapen, kemiska och biologiska vapen liksom orimligt stora lager av konventionella vapen,

— avstå från att bygga upp en militär kapacitet utöver sina legitima försvarsbehov och samtidigt åter bekräfta sin föresats att uppnå samma grad av säkerhet och ömsesidigt förtroende på lägsta möjliga styrke- och rustningsnivå samt ansluta sig till CCW,

— främja förhållanden som kan utveckla goda grannskapsrelationer mellan parterna och stödja processer som syftar till stabilitet, säkerhet, välstånd samt regionalt samarbete och samarbete på lägre nivåer.

— undersöka vilka förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder som borde genomföras mellan parterna för att kunna skapa ett "område med fred och stabilitet runt Medelhavet", inbegripet möjligheten att på lång sikt upprätta en Europa-Medelhavspakt i detta syfte.

EKONOMISKT OCH FINANSIELLT PARTNERSKAP: UPPBYGGNAD AV ETT OMRÅDE MED DELAT VÄLSTÅND

Deltagarna betonar vikten av en hållbar och stabil socio-ekonomisk utveckling i syfte att uppnå sitt mål att bygga upp ett område med gemensamt välstånd.

Parterna erkänner de svårigheter för den ekonomiska utvecklingen i länderna i Medelhavsområdet som skuldfrågan kan ge upphov till. De är, med hänsyn till hur betydelsefulla deras förbindelser är, ense om att fortsätta dialogen i behöriga fora i syfte att göra framsteg.

Då det konstaterats att parterna måste anta gemensamma utmaningar, om än i olika hög grad, ställer deltagarna upp följande långsiktiga mål:

— Att påskynda en hållbar socio-ekonomisk utveckling.

— Att förbättra befolkningsgruppernas levnadsvillkor, höja sysselsättningsnivån och minska utvecklingsklyftan inom Europa-Medelhavsområdet.

— Att främja regionalt samarbete och integrering.

För att dessa mål skall kunna uppnås är deltagarna ense om att upprätta ett ekonomiskt och finansiellt partnerskap som, med hänsyn tagen till de olika utvecklingsnivåerna, skall bygga på

— ett successivt upprättande av ett frihandelsområde,

— genomförandet av lämpligt ekonomiskt samarbete och samordnade åtgärder på relevanta områden,

— en avsevärd ökning av Europeiska unionens ekonomiska bistånd till sina partner.

a) Frihandelsområde

Frihandelsområdet kommer att upprättas genom de nya Europa- Medelhavsavtalen och frihandelsavtal mellan Europeiska unionens parter. Parterna har satt upp år 2010 som mål för det successiva upprättandet av området som skall omfatta huvuddelen av handeln, med vederbörlig hänsyn tagen till de förpliktelser som WTO medför.

I syfte att utveckla frihandel inom detta område: tariffära och non-tariffära hinder för handeln med industrivaror skall undanröjas successivt enligt en tidsplan som parterna skall komma överens om; utifrån traditionella handelsflöden och i den utsträckning parternas olika jordbrukspolitik tillåter och med vederbörlig respekt för de resultat som uppnåtts i GATT-förhandlingarna skall handeln med jordbruksprodukter successivt liberaliseras genom parternas ömsesidiga förmånstillträde; handeln med tjänster inklusive etableringsrätten skall successivt liberaliseras med vederbörlig hänsyn tagen till GATS-avtalet.

Deltagarna beslutar om att underlätta det successiva upprättandet av detta frihandelsområde genom att

— anta lämpliga åtgärder i fråga om regler för ursprung, certifiering, skydd av immateriell och industriell äganderätt och konkurrens,

— ta fram och utveckla strategier som grundar sig på marknadsekonomiska principer och integrering av parternas ekonomi, med hänsyn tagen till deras respektive behov och utvecklingsnivå,

— anpassa och modernisera ekonomiska och sociala strukturer, i första hand att främja och utveckla den privata sektorn, att förbättra produktionssektorn och skapa en lämplig institutionell ram och ett regelverk för en marknadsekonomi. De skall likaså sträva efter att minska de negativa sociala konsekvenserna som denna anpassning eventuellt kan resultera i genom att stödja åtgärdsprogram till förmån för de mest behövande befolkningsgrupperna,

— främja de processer som syftar till att utveckla tekniköverföring.

b) Ekonomiskt samarbete och samordnade åtgärder

Samarbete skall särskilt utvecklas inom de områden som räknas upp nedan och i fråga om detta

— erkänner deltagarna att den ekonomiska utvecklingen måste stödjas, både genom interna besparingsåtgärder, vilka utgör grunden för investeringar, och direkta utländska investeringar. De understryker vikten av att skapa ett gynnsamt klimat för investeringar, särskilt genom att successivt undanröja hinder för sådana investeringar som skulle kunna leda till tekniköverföring och öka produktionen och exporten,

— bekräftar de att det på frivillig bas genomförda regionala samarbetet, särskilt för att utveckla utbytet mellan parterna själva, utgör en nyckelfaktor i skapande av ett frihandelsområde,

— uppmanar de företagen att sluta inbördes avtal, och förbinder sig att stödja ett sådant samarbete liksom industriell modernisering genom att erbjuda en miljö och ett regelverk som kan vara gynnsamma. De anser det nödvändigt att anta och genomföra ett tekniskt stödprogram för små och medelstora företag,

— betonar de sitt beroende av varandra i miljöfrågor, vilket nödvändiggör regionala insatser och ett förstärkt samarbete samt bättre samordning av befintliga multilaterala program, och bekräftar att de har bundit sig för Barcelonakonventionen och handlingsplanen för Medelhavet. De erkänner betydelsen av att förena ekonomisk utveckling med miljöskydd, att förena omsorg om miljön med alla relevanta aspekter av den ekonomiska politiken och att minska eventuella negativa miljökonsekvenser. De förbinder sig att upprätta ett handlingsprogram med prioriterade åtgärder på kort och på medellelång sikt och att koncentrera det tekniska och finansiella stödet dit,

— betonar de kvinnornas nyckelroll i utvecklingen och förbinder sig att stödja deras aktiva medverkan i det ekonomiska och sociala livet och i skapandet av arbetstillfällen,

— understryker de vikten av att bevara och rationellt förvalta fiskeresurserna och förbättra samarbetet på området forskning om resurser, inklusive vattenbruk, och förbinder sig att underlätta vetenskaplig utbildning och forskning samt att ta fram gemensamma instrument,

— erkänner de att energisektorn har en nyckelroll i det ekonomiska Europa- Medelhavspartnerskapet och beslutar att förstärka samarbetet och dialogen på området energipolitik. De beslutar också att skapa lämpliga ramvillkor för energibolagens investeringar och verksamhet genom samarbete, för att skapa villkor som gör det möjligt för dessa bolag att bygga ut energinäten och främja hopkopplingar,

— erkänner de att vattenförsörjningen tillsammans med lämplig förvaltning av resurserna och resursutveckling är prioriterade frågor för alla parter vid Medelhavet och att samarbetet bör utvecklas på dessa områden,

— är de överens om att samarbeta för att modernisera och omstrukturera jordbruket och främja en integrerad landsbygdsutveckling. Samarbetet skall särskilt koncentreras till tekniskt bistånd och utbildning, stöd för partnerländernas politik för att diversifiera produktionen, minskning av livsmedelsberoendet och främjande av ett miljövänligt jordbruk. De är också ense om att samarbeta för att bekämpa olagliga grödor och att utveckla de områden som berörs av detta.

Deltagarna är också ense om att samarbeta inom andra områden, och i detta hänseende

— understryker de betydelsen av att utveckla och förbättra infrastrukturerna, bl.a. genom att skapa ett effektivt transportsystem, utveckla informationsteknologin och modernisera telekommunikationerna. De är ense om att utarbeta ett prioriteringsprogram i detta syfte.

— förbinder de sig att följa principerna för internationell sjörätt, särskilt rätten att fritt tillhandahålla tjänster på det internationella transportområdet, och fritt tillträde till internationell frakt. Resultaten av de pågående multilaterala förhandlingarna om sjötransporttjänster som förs inom WTO kommer att beaktas när det uppnås enighet i frågan,

— förbinder de sig att främja samarbete mellan lokala myndigheter beträffande regionplanering,

— erkänner de att vetenskap och teknik har stort inflytande på den socio- ekonomiska utvecklingen och är ense om att förstärka den vetenskapliga forsknings- och utvecklingskapaciteten, att bidra till utbildning av vetenskaplig och teknisk personal och att främja deltagande i gemensamma forskningsprojekt när vetenskapliga nätverk har skapats,

— är de ense om att stödja samarbete om statistiska uppgifter för att kunna harmonisera metoderna och utbyta information.

c) Finansiellt samarbete

Deltagarna anser att skapandet av ett frihandelsområde och framgången för Europa-Medelhavspartnerskapet kräver en betydande ökning av det ekonomiska biståndet som framför allt skall gynna en hållbar lokal utveckling och mobiliseringen av lokala ekonomiska aktörer. De uppmärksammar i detta sammanhang att

— Europeiska rådet i Cannes enades om att som ekonomiskt bistånd bevilja ett anslag på 4 685 miljoner ecu för perioden 1995—1999 i form av disponibla budgetmedel från gemenskapen. Därtill kommer Europeiska investeringsbankens stöd i form av ökad utlåning, liksom medlemsstaternas ekonomiska bidrag,

— det är nödvändigt med ett effektivt finansiellt samarbete inom ramen för ett flerårigt program, med hänsyn tagen till varje parts särart,

— en sund makro-ekonomisk förvaltning är grunden till ett framgångsrikt partnerskap. Därför är de ense om att stödja en dialog om var och en av parternas ekonomiska politik och om en optimering av det ekonomiska samarbetet.

SOCIALT, KULTURELLT OCH MÄNSKLIGT PARTNERSKAP: ATT UTVECKLA MÄNSKLIGA RESURSER, FRÄMJA FÖRSTÅELSEN MELLAN KULTURER OCH UTBYTE MELLAN CIVILA SAMHÄLLEN

Parterna erkänner att de kulturella och religiösa traditionerna i Medelhavsområdet, dialogen mellan dessa kulturer och ett utbyte på ett mänskligt, vetenskapligt och tekniskt plan är en mycket viktig faktor för att närma folken, främja förståelsen mellan dem och förbättra deras uppfattning om varandra.

I denna anda är parterna ense om att upprätta ett socialt, kulturellt och mänskligt partnerskap. Därför

— bekräftar de åter att dialog mellan och respekt för olika kulturer och religioner är en nödvändig förutsättning för ett närmande mellan folken. I detta sammanhang betonar de vikten av den roll medierna kan spela för ömsesidigt erkännande och förståelse av kulturerna som en källa för ömsesidigt berikande,

— betonar de den grundläggande betydelsen av att utveckla mänskliga resurser både för uppfostran och utbildning av i synnerhet ungdomar och på kulturområdet. De uttrycker sin avsikt att stödja kulturellt utbyte och flerspråkighet med hänsyn tagen till samtliga parters kulturella identitet, och att genomföra en varaktig politik för utbildningsprogram och kulturella program; i detta sammanhang förbinder parterna sig att vidta åtgärder för att underlätta utbytet mellan människor, i synnerhet genom att förbättra administrativa förfaranden,

— understryker de hur viktig vårdsektorn är för en hållbar utveckling och uttrycker sin avsikt att främja gemenskapens reella medverkan i åtgärder inom hälso- och välfärdsområdet,

— erkänner de betydelsen av social utveckling som de anser skall gå hand i hand med all ekonomisk utveckling. De prioriterar särskilt de grundläggande sociala rättigheterna, inklusive rätten till utveckling,

— erkänner de det civila samhällets väsentliga roll både i utvecklingsprocessen av Europa-Medelhavspartnerskapet och som en avgörande faktor för större förståelse mellan folken,

— är de följaktligen överens om att stärka och/eller skapa nödvändiga instrument för ett decentraliserat samarbete i syfte att inom ramen för nationell lagstiftning stödja utbytet mellan alla som aktivt deltar i utvecklingsarbetet; de som är ansvariga för det civila och politiska samhället, kultur och religion, universitet, forskning, medier, föreningar, fackföreningar samt privata och offentliga företag,

— erkänner de på grundval av detta betydelsen av att främja kontakter och utbyte mellan ungdomar inom ramen för programmen för decentraliserat samarbete,

— uppmuntrar de stödåtgärder för de demokratiska institutionerna och för att förstärka rättsstaten och det civila samhället,

— erkänner de att nuvarande befolkningsutveckling innebär en utmaning som måste prioriteras och mötas med lämpliga åtgärder för att det ekonomiska uppsvinget skall kunna påskyndas,

— erkänner de migrationens viktiga roll i sina förbindelser. De är ense om att stärka samarbetet för att minska migrationstrycket, bland annat med hjälp av program för yrkesutbildning och program för hjälp med att skapa arbetstillfällen. De förbinder sig att garantera skydd för alla rättigheter som den befintliga lagstiftningen erkänner för migrerande arbetstagare som lagligen befinner sig på deras respektive territorium,

— beslutar de beträffande illegal invandring att inleda ett närmare samarbete. I detta sammanhang är parterna, medvetna om sitt återtagandeansvar, ense om att anta relevanta bestämmelser och vidta åtgärder genom bilaterala avtal eller ordningar för att återta de egna medborgare som befinner sig i en olaglig situation. I detta syfte avser Europeiska unionens medlemsstater med medborgare, medlemsstaternas medborgare, så som dessa definieras för gemenskapens bruk,

— är de ense om att förstärka samarbetet genom olika åtgärder för att motverka terrorism och tillsammans bekämpa den mer effektivt,

— anser de dessutom att det är nödvändigt att gemensamt verkningsfullt bekämpa narkotikahandel, internationell brottslighet och korruption,

— understryker de vikten av att beslutsamt motarbeta rasism, främlingsfientlighet och intolerans och är ense om att samarbeta om detta.

UPPFÖLJNING AV KONFERENSEN

Deltagarna

— som anser att Barcelonakonferensen skapar ett underlag för en öppen och utvecklingsbar process,

— som åter bekräftar sin vilja att upprätta ett partnerskap grundat på de principer och mål som anges i denna förklaring,

— som har föresatt sig att ge detta Europa-Medelhavspartnerskap ett konkret uttryck,

— som är övertygade om nödvändigheten av att fortsätta den påbörjade övergripande dialogen och att genomföra en rad konkreta åtgärder för att uppnå detta mål, antar den bifogade arbetsplanen:

Utrikesministrarna skall mötas regelbundet för att övervaka att denna förklaring tillämpas och för att bestämma lämpliga åtgärder som gör det möjligt att förverkliga partnerskapets mål.

De olika åtgärderna skall följas upp genom ad hoc-möten med ett visst tema där ministrar, högre tjänstemän och experter deltar, utbyte av erfarenheter och information, kontakter mellan det civila samhällets aktörer eller på varje annat lämpligt sätt.

Kontakter mellan parlamentsledamöter, med regionala och lokala myndigheter samt arbetsmarknadens parter skall uppmuntras.

En "Europa-Medelhavskommitté för Barcelonaprocessen" på en högre tjänstemannanivå, som består av Europeiska unionens trojka och en företrädare för varje Medelhavspart kommer regelbundet att mötas för att förbereda utrikesministermötena och granska och utvärdera uppföljningen av Barcelonaprocessen och dess inslag och uppdatera arbetsplanen.

Lämpligt förberedelse- och uppföljningsarbete för mötena som bygger på arbetsprogrammet från Barcelona och på slutsatserna från "Europa- Medelhavskommittén för Barcelonaprocessen" kommer att vidtas av kommissionens avdelningar.

Nästa utrikesministermöte kommer att äga rum under det första halvåret 1997 hos någon av de tolv Medelhavsparterna i Europeiska unionen; vilken kommer att fastställas efter ytterligare samråd.

Top

BILAGA 12: LATINAMERIKA

RÅDETS SLUTSATSER OM ALLMÄNNA RIKTLINJER FÖR SAMARBETET MELLAN GEMENSKAPEN OCH LATINAMERIKA 1996—2000

Rådet som har studerat kommissionens meddelande "Europeiska unionen — Latinamerika: nuläget och möjligheter till förstärkning av partnerskapet 1996—2000", som i huvuddrag instämmer i analysen och som beaktar slutsatserna från Europeiska rådet på Korfu, i Essen och Cannes och det grundläggande dokument som rådet för allmänna frågor godkände den 31 oktober 1994, understryker sin vilja att stärka de politiska banden med parterna i Latinamerika, stödja demokratin, göra framsteg inom liberaliseringen av handeln, stödja den regionala integrationsprocessen samt ge samarbetet en tydligare inriktning. I detta syfte kommer den institutionaliserade dialogen med de latinamerikanska parterna att fördjupas.

Rådet är enigt om att besluta om följande prioriteringar för det framtida samarbetet med länderna och regionerna i Latinamerika:

a) Gemenskapen kommer att fästa särskilt avseende vid att stödja institutionerna och förstärka de demokratiska processerna genom samarbetsåtgärder

— som avser att på olika nivåer förstärka institutionerna och rättsstaten, skydda de mänskliga rättigheterna samt främja en god offentlig förvaltning ("good governance"),

— som bidrar till en reform av staten och decentralisering, särskilt genom modernisering av den offentliga förvaltningen,

— som stöder utformningen av politik för sektorer som utbildning, hälsovård och landsbygdsutveckling genom att gynna stödåtgärder för institutioner och uppbåda det civila samhällets kunskapsresurser.

b) Gemenskapen kommer att i sitt samarbete fästa särskilt och prioriterat avseende vid kampen mot fattigdomen och den sociala utslagningen. Utmaningarna kommer inom detta område att bestå av att bidra till att säkra den marginaliserade befolkningens medverkan i marknadsekonomin och en rättvisare inkomstfördelning för att garantera en hållbar utveckling.

Program kommer att utarbetas inte enbart för landsbygdssektorn utan även för att bättre integrera befolkningen i de marginaliserade tätorterna.

Samarbetsprogram till förmån för de fattigaste delarna av befolkningen och de fattigaste länderna bör också utarbetas, i huvudsak i fråga om befolkningspolitik, hälsovård, utbildning eller boende. Vissa grupper såsom ungdomar, kvinnor och ursprungsbefolkning avses utgöra målgrupper för dessa åtgärder.

Den ekonomiska utvecklingen skall knytas till de sociala framstegen. Därför kommer samarbetsprogrammen att ta hänsyn till de operationella slutsatserna av åtgärdsprogrammen från det s.k. sociala toppmötet i Köpenhamn i mars 1995.

c) Gemenskapen kommer i sina samarbetsåtgärder särskilt att betona sitt stöd för ekonomiska reformer och förbättring av den internationella konkurrenskraften, särskilt inom följande områden:

— Stöd åt utvecklingen av den privata sektorn, särskilt till förmån för små och medelstora företag.

— Förstärkning av stödåtgärder för industrin och av investeringar.

— Upprättandet av en bättre synergi mellan det industriella samarbetet och det vetenskapliga och tekniska samarbetet.

— Tekniskt stöd för främjande av utrikeshandeln.

— Bekräftelse av den viktiga roll Europeiska investeringsbanken spelar som samarbetsorgan mellan EU och Latinamerika.

När dessa prioriteringar för samarbetet genomförs bör särskild vikt läggas vid följande teman:

— Gemenskapen kommer att fästa särskilt avseende vid stödprogram och

-åtgärder för grundläggande utbildning och yrkesutbildning, vilka är sektorer som har avgörande betydelse för en hållbar ekonomisk och social utveckling. Detta samarbete skall genomföras såväl inom området för demokratisering som inom den högre utbildningen, samt inom vetenskap, teknik och yrkesutbildning.

— Gemenskapen kommer att stödja regionalt samarbete och regional integrering, särskilt begreppet "öppen regionalism", i syfte att öppna regionala marknader och underordnade marknader och att främja en bättre anpassning till de internationella marknaderna i enlighet med Världshandelsorganisationens regler.

— Gemenskapen fäster särskild vikt vid könsrelaterade frågor inom alla sektorer och program för samarbete med Latinamerika, i enlighet med rekommendationerna från den fjärde internationella kvinnokonferensen.

— Mot bakgrund av utmaningarna och det inbördes beroendet på global nivå när det gäller dessa sektorer, är det lämpligt att

— se till att man beaktar de effekter som samarbetsåtgärderna har på miljön. På detta vis kan gemenskapen genom tekniköverföring bidra till ett mer rationellt utnyttjande av energi och främjande av förnybar energi,

— fullfölja och betona, genom åtgärder och specifika projekt eller genom samarbete på lämpliga områden, en samordnad kamp mot tillverkning av droger och de sociala konsekvenserna av droganvändning och därmed sammanhängande brott,

— att arbeta för modernisering av transportsystem och för fritt tillträde till transportmarknaden, särskilt när det gäller sjötransporter.

För att kunna tillgodose den mängd olika behov som kommer sig av mångfalden länder och regioner i Latinamerika och för att säkerställa en optimal kombination av möjligheter och för instrument som har tagits fram som en följd av dessa behov, skall gemenskapen för att förstärka effektiviteten av åtgärderna eftersträva

— ett aktivt deltagande, i alla faser av samarbetsprogram, för förmånstagarna och det civila samhället, genom decentraliserade samarbetsåtgärder och

-program,

— en bättre samordning, särskilt på plats, med medlemsstaterna avseende samarbete och finansiering, genom att engagera europeiska aktörer och företag för att kvalitativt kunna förbättra programmen och utnyttja disponibla resurser på ett mer effektivt och synligt sätt,

— samfinansiering med de latinamerikanska länderna och unionens medlemsstater, men även med andra internationella finansiärer,

— regelbunden uppföljning, utvärdering och vidareutveckling av de allmänna riktlinjerna genom olika instanser inom gemenskapen; i detta sammanhang fäster rådet särskild vikt vid att kommissionen utarbetar och regelbundet reviderar, i nära samarbete med medlemsstaterna, landvisa strategidokument som preciserar de huvudsakliga områdena för gemenskapsverksamhet i varje land, och

— dessutom bör de företagna åtgärderna göras mer synliga.

Top

BILAGA 13: AFRIKA

  1. Rådet erinrar om att Europeiska rådet vid sitt möte i Essen uttalade sig till förmån för en politisk dialog mellan Europeiska unionen och Afrikanska enhetsorganisationen (OAU), särskilt när det gäller att förebygga konflikter i Afrika. Förebyggande diplomati, upprätthållen fred och förstärkt internationell säkerhet är prioriterade mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Europeiska unionen förklarar sig beredd att stödja de afrikanska ländernas insatser inom området förebyggande diplomati och upprätthållen fred, vid behov med hjälp av VEU.
  2. Rådet noterar förklaringen från OAU:s församling av stats- och regeringschefer i Kairo den 28—30 juni 1993, i vilken en mekanism för förebyggande och lösning av konflikter fastställs, samt slutsatserna från denna församling i Addis-Abeba i juni 1995.
  3. Europeiska unionens bidrag på detta område bör vara att stödja de åtgärder som vidtas av de afrikanska organisationerna, särskilt av OAU, vilka bör ha den ledande rollen under alla faser i processen, och bidraget bör bygga på följande principer:
  • — Att afrikanerna i högre grad deltar i arbetet med att förebygga och lösa kriser i de afrikanska länderna.
  • — Att säkerställa en bättre koppling mellan Europeiska unionens insatser och de som görs av de afrikanska länderna och övriga medlemmar i världssamfundet.
  • — Att harmonisera i synnerhet Europeiska unionens insatser, också medlemsstaternas bilaterala insatser för att uppnå detta syfte.
  • — Att samordna insatserna på detta område med gemenskapens och dess medlemsstaters politik för utvecklingsbistånd och stödet till demokratiseringsprocessen.
  • — Att underlätta mobiliseringen av de afrikanska ländernas egen kapacitet och av deras handlingsmöjligheter. Det är nödvändigt att de afrikanska länderna själva övertar ledningen av den förebyggande diplomatin och lösningen av konflikter i Afrika. Genom OAU bör de afrikanska länderna ta initiativet till att under alla faser angripa och lösa de problem som hotar freden, utan att detta förhindrar de subregionala organisationerna från att spela en viktig roll.

4. För att uppnå dessa mål skall Europeiska unionen i första hand främja samarbetet mellan Förenta nationerna och OAU samt också förstärka OAU:s aktuella kapacitet på området.

5. Följande punkter bör också beaktas:

  • — Europeiska unionens insats bör utföras med hänsyn till dels den politiska och rättsliga ram inom vilken den planerade åtgärden ingår (FN, OAU, subregional nivå), dels de olika etapperna i den process som leder från en tidig varning till genomförandet av åtgärder för att lösa konflikter. Unionen och vid behov VEU kan spela en roll här.
  • — Den afrikanska parten bör tillerkännas den ledande rollen i samband med de politiska insatserna för att hantera konflikter.—
  • - Såväl förebyggande diplomati som lösning av konflikter och upprätthållande av freden i Afrika skall genomföras under strängt iakttagande av principerna och målen i Förenta nationernas stadga.
  • — De operationer som eventuellt företas skall bygga på principerna om att parterna i konflikten ger sitt samtycke och att styrkorna är neutrala och opartiska samt står under enhetligt befäl.
  • — Europeiska unionens medlemsstater och gemenskapen skall inom rådet inleda ett utbyte av information om det bilaterala biståndet på detta område i syfte att förstärka samordningen av detta bistånd.

6. Europeiska unionens bidrag kan anta följande former:

a) Tidig varning

  • — Utbyte av information eller meddelande av upplysningar om särskilda kriser och även om länder där det uppstår spänningar.
  • — Utbildning av analytiker till OAU:s generalsekretariat.
  • — Organisation av seminarier.
  • — Ekonomiskt stöd för tekniskt och materiellt bistånd.

b) Förebyggande diplomati

  • — Att främja skapandet av krishanteringsgrupper genom att erbjuda medlingshjälp samt vid behov ett selektivt ekonomiskt stöd.
  • — Att organisera seminarier och utbytesforum för den förebyggande diplomatin.
  • — Personal som hjälper till med att organisera uppdrag.

c) Upprätthållande av freden

Om det på OAU:s egen begäran blir tal om att tilldela denna organisation en roll i samband med ett beslut av Förenta nationernas säkerhetsråd, skall Europeiska unionen undersöka om den eventuellt kan stödja organisationen, bl.a. med hjälp av VEU i förekommande fall.

7. Europeiska unionen är medveten om att VEU redan har inlett en undersökning om möjligheten att stödja Europeiska unionens insats och uppmanar VEU att meddela den resultaten av undersökningen. Europeiska unionen uppmanar VEU att utarbeta och genomföra särskilda åtgärder som kan bidra till att mobilisera de afrikanska ländernas möjligheter att bidra till Förenta nationernas styrkor. Unionen förbehåller sig också rätten att uppmana VEU att medverka till genomförandet av unionens åtgärder.

8. Dessa slutsatser bör utgöra grundvalen för ett kommande antagande av en gemensam ståndpunkt.

Top

BILAGA 14: ASIEN

EUROPA—ASIEN-MÖTET: UNIONENS STÅNDPUNKT

AVDELNING I: ALLMÄNNA ASPEKTER

Europa—Asien-mötet kommer att utgöra ett av de viktigaste initiativ som tagits av Europeiska unionen, dess medlemsstater och 10 av de mest dynamiska länderna i Asien.

Det är en historisk händelse att stats- eller regeringscheferna i de deltagande länderna samt kommissionens ordförande kommer att sammanträffa, åtföljda av sina utrikesministrar vid en sammankomst som har till syfte att upprätta ett nytt partnerskap mellan Europa och Asien, vilket kommer att bidra till en global utveckling av båda regionernas samhällen.

Detta nya partnerskap bör ha som utgångspunkt att främja den politiska dialogen, fördjupa de ekonomiska förbindelserna och stärka samarbetet på olika områden.

Unionen anser att Europa—Asien-mötet är en öppen, genomblickbar och utvecklingsbar process, av informell natur, vilken inte desto mindre bör sträva efter konkreta och väsentliga resultat. Den bör därför inte påverka deltagarnas särskilda förbindelser med andra delar av världen.

Detta första Europa—Asien-möte bör göras så givande för båda parter så att det kan ge drivkraft till den politiska viljan att intensifiera dialogen och förbindelserna mellan de två regionerna och lägga en fast grund för en ny era i förbindelserna mellan Europa och Asien. Denna sammankomst leder in i framtiden och har till syfte att skapa ett konstruktivt klimat av ömsesidig förståelse och samarbete på alla politiska och ekonomiska områden av gemensamt intresse.

Det är önskvärt att deltagarna, när de lämnar detta första möte, har kommit överens om att ett andra Asien—Europa-möte i Europa skall äga rum vid en tidpunkt som båda parter kan enas om. Unionen bör också föreslå att man överväger en flexibel uppföljning för att granska genomförandet av de beslut som fattas vid Asien—Europa- mötet. Unionen önskar att en slutlig förklaring skall återspegla de överenskommelser i sak som träffats under Asien—Europa-mötet.

Unionen har ställt upp en rad specifika frågor som kan diskuteras (se avdelning II och III) och har förberett utförliga förslag. Den övergripande strategin för hur frågorna skall behandlas bör vara mångsidig och balanserad. Dialogen kan också omfatta ekonomiska frågor av allmän natur.

AVDELNING II: FRÄMJANDE AV EN POLITISK DIALOG MELLAN EUROPA OCH ASIEN

a) Stärkande av en vittomfattande dialog mellan Europa och Asien

Främjandet av en politisk dialog mellan de båda kontinenterna bör syfta till framsteg för och konsolidering av politisk stabilitet och internationell säkerhet samt till en ökad ömsesidig förståelse på alla områden.

Detta kommer att erfordra tätare kontakter i syfte att förbättra det politiska samarbetet mellan Europa och Asien inom internationella organisationer och i arbetet med internationella frågor.

Som ett av de viktigaste målen med mötet bör deltagarna göra en klar utfästelse i denna riktning och utforska möjligheterna till samarbete genom att klarlägga vad som förenar dem i de olika frågor som diskuteras. Högre tjänstemän kan här peka ut särskilda frågor eller områden av särskild betydelse för ett sådant samarbete.

b) Dialog om värderingar och koder som styr samhällena på de båda kontinenterna

Även om ett nytt partnerskap mellan Europa och Asien inte innebär att värderingar, idéer och sociala koder måste vara identiska, finns det ändå ett behov av en större förståelse av olikheterna i värderingar och sedvänjor bland de deltagande länderna.

Asien—Europa-mötet bör uppmuntra en öppen och vittomspännande dialog mellan kulturerna och civilisationerna på de båda kontineneterna för att underlätta ett närmande mellan samhällena. I detta sammanhang kommer främjandet av kulturellt, vetenskapligt och akademiskt utbyte och av en informell dialog mellan intellektuella, opinionsbildare, politiker och affärsmän att i hög grad bidra till att öka förutsättningarna för ömsesidig förståelse och tydligare framhäva den kulturella mångfaldens produktiva kraft.

Mänskliga rättigheter, rättssäkerheten och god politisk ledning spelar en nyckelroll för att befordra en harmonisk social utveckling. I detta avseende bör deltagarna i Asien—Europa-mötet fundera över det nära sambandet mellan de politiska och ekonomiska aspekterna av uppbyggnaden av ett tryggt, stabilt och demokratiskt samhälle.

Asien—Europa-mötet bör inriktas på att främja specifikt samarbete mellan deltagande nationer och samtidigt på nytt bekräfta deltagarnas lojalitet mot FN:s deklarationer och konventioner i dessa frågor. Samtidigt bör deltagarna framhäva sitt gemensamma engagemang för att främja och respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna på grundval av Förenta Nationernas stadga, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Wien- deklarationen och dess handlingsprogram. De bör också uttrycka sitt starka stöd för det framgångsrika genomförandet av Wien-deklarationen och dess handlingsprogram.

c) Förenta Nationerna

Deltagarna i Asien—Europa-mötet skulle kunna utbyta åsikter om reformering och finansiering av organisationen, såväl som om sina erfarenheter och tänkbara samarbete på områdena för fredsbevarande och användning av förebyggande diplomati.

d) Processer för regional integrering

Det här är ett område av obestridligt värde när det gäller att skapa gemensamma intressen och gynna uppkomsten av regional stabilitet. Informationsutbyte om de politiska aspekterna av dessa processer och en diskussion om vart pågående processer på båda kontinenterna kan leda till kommer att vara givande för båda parter.

e) Samarbete i säkerhetsfrågor

Europeiska unionen bör framhäva sin beredvillighet att aktivt bidra till fred och stabilitet i hela världen och i Asien-Stillahavsområdet samt dela med sig av sina erfarenheter på området. I detta avseende kommer Asien—Europa-mötet, i egenskap av regionalt forum, att vara en passande ram för intensifiering av samarbetet mellan unionen och Asien.

I ett ömsesidigt informationsutbyte skulle deltagarna i Asien—Europa-mötet kunna rikta in sig på sådana frågor som förtroendeskapande åtgärder, mekanismer för konfliktlösning och nya säkerhetsstrukturer i Europa och Asien.

f)Icke spridning

Detta bör anses vara ett vittomfattande problem som inbegriper alla orosmoment beträffande icke spridning. Asien—Europa-mötet bör koncentreras på en uppföljning av besluten om förlängning av icke-spridningsfördraget inklusive en gemensam strategi för sådana frågor som ett fullständigt provstoppsavtal, en konvention om förbud mot tillverkning av klyvbart material för kärnvapen eller andra kärnladdningar, stärkande av IAEA:s säkerhetskontroller. Diskussionen bör också omfatta förbud och icke-spridning av kemiska och biologiska vapen, förstärkning av exportkontrollerna för konventionella vapen, FN:s register över icke konventionella vapen och kontroller av användning och överföring av antipersonella minor.

AVDELNING III —FÖRSTÄRKNING AV DET EKONOMISKA SAMARBETET: HANDEL, INVESTERINGAR, TEKNIKÖVERFÖRING OCH DELTAGANDE AV DEN PRIVATA SEKTORN

a) Stärkande av de ekonomiska banden

De deltagande länderna företräder två av de mest dynamiska regionerna i världen. De nuvarande handels- och investeringsflödena mellan dessa regioner återspeglar emellertid inte deras verkliga ekonomiska potential. Det bör påpekas att Asien—Europa-mötet utgör ett sällsynt tillfälle för de deltagande ledarna att analysera denna potential och vidta åtgärder för att utnyttja den mer effektivt. I detta syfte bör högre tjänstemän undersöka på vilket sätt det skulle vara möjligt att uppnå liberalisering och ett mer multilateralt arbetssätt inom Världshandelsorganisationen. Den bör också fastställa specifika åtgärder som skulle kunna vidtas i deltagarländerna för att underlätta handel och investeringar.

b) Stärkande av systemet med öppen handel

Alla strävanden under Asien—Europa-mötet bör styras av Världshandelsorganisationens principer samt av begreppet öppen regionalism. Deltagarna bör starkt fördöma alla former av ensidighet och på nytt bekräfta sitt åtagande att tillämpa principen om mest-gynnad-nation. De bör också besluta sig för att i nära samarbete förbereda Världshandelsorganisationens ministerkonferens i Singapore. Särskild vikt bör läggas vid att slutföra och genomföra Uruguayrundan.

Deltagarna i Asien—Europa-mötet bör särskilt understryka behovet av att slutföra förhandlingarna om liberalisering av sektorerna för telekommunikationer och sjötransport och enas om att gemensamt sträva efter att säkerställa att de interimistiska avtalen om finansiella tjänster ersätts av en mer stabil uppsättning permanenta liberaliseringsåtaganden.

Mötet bör också ge uttryck för en önskan om att de deltagande länder som ännu inte är medlemmar i Världshandelsorganisationen skall få möjlighet att ansluta sig inom kort.

Mötet bör enas om att stödja initiativ i riktning mot en ökad liberalisering, särskilt genom att främja en större anslutning till det befintliga Avtalet om offentlig upphandling genom att ge avtalet ett större tillämpningsområde samt genom att höja nivån på skyddet för upphovsrätten.

Högre tjänstemän skulle kunna inbjudas att samarbeta i denna fråga och för att upprätta en ambitiös dagordning för det kommande arbetet vid Världshandelsorganisationens ministermötet i Singapore, vilket skall hållas i december 1996.

Alla frågor från Marrakeshkonferensen, enligt dok. MTN.TNC/45 (MIN), vilka är av intresse för någon av parterna såväl som nya frågor skulle kunna utgöra viktiga punkter på dagordningen.

Dessutom bör dialogen uppmuntrs för att utbyta erfarenheter på området för regional integration och för att belysa villkoren för hur liberalism på det regionala området kan förenas med ett öppet multilateralt system.

c) Underlättande av handel och investeringar

Mötet bör ge tillfälle till att förbättra de bilaterala handelsförbindelserna. I detta syfte bör högre tjänstemän ges anvisningar att fastställa åtgärder som skulle kunna underlätta handel mellan de båda regionerna. Näringslivet kommer att rådfrågas.

Mötet bör ge tillfälle till att framhäva behovet av att öka investeringarna i de båda regionerna och söka efter det bästa sättet att upprätta gynnsamma villkor som kan underlätta investeringar. Parterna skulle kunna notera de förhandlingar som pågår mellan de industrialiserade länderna i OECD för att utforma ett vittomspännande multilateralt investeringsavtal och de skulle kunna erkänna det önskvärda i att utsträcka avtalsreglerna till icke OECD-medlemmar. I detta sammanhang skulle högre ämbetsmän kunna inbjudas för att leda diskussioner i syfte att ge investeringar hög prioritet inom Världshandelsorganisationen i avsikt att bana väg för förhandlingar om ett globalt regelverk för investeringar. Dialogen bör fortsätta för att upprätta stränga internationella regler på detta område, omfattande icke- diskriminering, skydd för investerare och insyn.

Främjande av samarbete på olika områden

a) Mänskliga resurser

Särskild vikt skall läggas vid utveckling av mänskliga resurser och på de villkor som krävs för att människor skall kunna förverkliga sina möjligheter. Att främja unga chefers rörlighet på ömsesidig basis mellan Europa och Asien är en särskild prioritetet liksom att öka ansträngningarna på området för grundläggande och högre utbildning samt yrkesutbildning. Språkundervisning och utbytesprogram mellan universitet bör planeras, såväl som ömsesidigt ungdoms- och studentutbyte.

b) Utvecklingssamarbete

Utvecklingssamarbetet bör förstärkas och ta hänsyn till miljöaspekter. Prioriterade mål bör vara att förbättra levnadsvillkoren för de sämst ställda grupperna, mildra fattigdomen och främja kvinnans roll.

c) Betydelsen av att ta itu med miljöfrågor såsom drivhuseffekten, skydd av vattenresurser, skogsskövling och ökenspridning, arternas biologiska mångfald och erkännande av möjligheterna till ömsesidigt och fördelaktigt samarbete på detta område, bör särskilt understrykas.

d) Kulturella kontakter och information

Det bör vara en prioritering att utvecklinga en ömsesidig förståelse mellan Europa och Asien genom ökade kulturella kontakter och information om den andra sidans kultur, med hänsyn till medias roll.

e) Främjande av samarbete mellan företag

Mötet skulle kunna understryka vikten av att främja samarbete som är fördelaktigt för båda parter och för att stödja strukturer för dialog på initiativ av den privata sektorn för att göra det möjligt för europeiska och asiatiska företagsledare att fastställa nya områden för industriellt samarbete. Samarbetet bör gälla sådana områden, t.ex. energi, transport, informations- och miljöteknik, telekommunikationer och turism. Små och medelstora företags särskilda behov bör prioriteras.

f) Utbyte av teknik

Mötet bör uttrycka stöd till ett intensifierat utbyte av teknik mellan Asien och Europa genom närmare samarbete inom forskningen, tätare nätverk mellan universitet och underlättande av kunskapsöverföring inom sektorer med avancerad teknik. Prioriterade sektorer som kan driva utvecklingen framåt skulle kunna vara miljö, informations- och kommunikationsteknik samt transporter. Betydelsen av ett fullgott skydd för upphovsrätten och ett öppet investeringsklimat bör uppmärksammas i det här sammanhanget.

I detta sammanhang är medlemsstaterna i Europeiska unionen särskilt intresserade av att få ta del av de asiatiska ländernas sakkunskap och know-how vad gäller det snabba tekniska genombrottet i de industriella tillverkningsprocesserna.

g) Bekämpning av narkotika och olaglig verksamhet

Samarbetet bör utökas när det gäller narkotikahandel och särskilda ansträngningar bör göras för att nå en överenskommelse om prekursorer till narkotika och inom ramen för kampen mot penningtvätt. Mötet bör också främja en dialog om den internationella brottsligheten. Samarbete bör uppmuntras för att bekämpa nätverk för olaglig invandring och särskilt uppmärksamma frågan om återtagande av personer som invandrat på olagligt sätt.

Uppföljning

En överenskommelse bör nås om att följa upp framstegen på ovan nämnda områden på grundval av en verksamhetsrapport över de åtgärder som faktiskt vidtagits och som skall utarbetas av respektive högre tjänstemän under 1997.

Top

BILAGA 15: REGERINGSKONFERENSEN

EN STRATEGI FÖR EUROPA

I sex månader har medlemmarna i reflexionsgruppen på uppdrag av Europeiska rådet, i en anda av öppenhet och demokrati, arbetat med att bana väg för en revidering av fördraget vid 1996 års konferens och i övrigt förbättra det sätt på vilket unionen fungerar.

Vi anser att det varit vår uppgift att inte bara fastslå en förklarande dagordning för konferensen utan också att initiera en process med en offentlig diskussion och förklaringar beträffande huvudinriktningen för de förändringar som skall göras.

UTMANINGEN

För ett allt större antal européer är den logiska grunden för gemenskapens integrering idag inte självklar.

När Europeiska gemenskaperna upprättades för ungefär fyrtio år sedan fanns det inte något behov av att förklara varför. Behovet av en gemensam konstruktion var tydligt tack vare medvetenheten om att Europa hade misslyckats under århundradets första hälft.

Nästan ett halvt århundrade senare gör de stegvisa utvidgningarna av unionen och en utökning av dess uppgifter samt dagens komplexa problem det mycket svårt att förstå den sanna innebörden och det fortsatta behovet av en europeisk integrering.

Vi är fast övertygade om att denna politiskt sinnrika europeiska skapelse, som inte kan ersätta unionens medlemsstater men som nu utgör ett oskiljaktigt komplement till dessa stater, från vilka dess huvudsakliga politiska legitimitet utgår, har gett ett eget ovärderligt bidrag: fred och välstånd som grundar sig på gemensamma intressen och åtgärder som inte är en bricka i det politiska maktspelet utan hänför sig till gemensamma lagar som alla har enats om.

Idag har Europa förändrats, delvis på grund av unionens framgångar. Alla de europeiska stater som återfinner sin frihet vill bli medlemmar i eller få till stånd ett närmare samarbete med Europeiska unionen. Ändå finns det i Västeuropa ett växande allmänt missnöje, trots att unionen har bidragit till en aldrig tidigare skådad tid av fred och välstånd.

Därför behöver vi tydligt förklara för våra medborgare varför unionen, som är så tilltalande för andra i Europa, också förblir nödvändig för oss.

Ett skäl till detta är att världen utanför Europa har förändrats. Varor, kapital och tjänster strömmar nu fram och tillbaka i världen på en allt mer konkurrensinriktad marknad. Priser fastställs globalt. Välståndet i Europa nu och i framtiden beror på Europas möjlighet att lyckas på världsmarknaden.

Slutet på det kalla kriget har möjligen ökat den allmänna säkerheten i Europa. Men det har också medfört ett större mått av instabilitet i Europa.

Dessutom har hög arbetslöshet, yttre migrationstryck, ökad ekologisk obalans och utvecklingen av den internationella organiserade brottsligheten gett näring åt allmänhetens krav på ökad säkerhet, som inte kan tillgodoses av de enskilda medlemsstaterna var för sig.

Europa har blivit en säkrare, men mer instabil världsdel i en värld där beroendet av andra ökar allt mer. Detta faktum innebär nya utmaningar och öppnar nya möjligheter för unionen.

LÖSNINGARNA

Vi börjar dock inte från ingenting. De senaste fem åren har Europa framgångsrikt anpassat sig till de föränderliga tiderna. Gemenskapen välkomnade år 1990 de 17 miljoner tyskar som hade levt på andra sidan Berlinmuren.

Maastrichtfördraget lyckas med att staka ut gemenskapens väg mot anpassning i föränderliga tider, det upprättar en europeisk union som står närmare sina medborgare med utgångspunkt i subsidiaritetsprincipen, det bygger en väg mot en enda valuta och lägger upp en strategi för ekonomisk integrering grundad på prisstabilitet som stärker konkurrenskraften och leder till ekonomisk tillväxt. Det förstärker social och ekonomisk sammanhållning och anger höga normer för miljöskydd. Det banar väg för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och försöker skapa ett område med frihet och allmän säkerhet.

Sedan dess har Europeiska unionen under mycket svåra ekonomiska förhållanden kunnat fatta lämpliga beslut om utveckling i överensstämmelse med dess nya behov; den har enats om slutsatserna från Uruguayrundan, den har lyckats nå en överenskommelse om unionens finanser fram till år 1999 och den har utvidgats till att omfatta tre nya medlemmar.

Detta är dock inte tillräckligt. Europeiska stats- och regeringschefer har redan fastställt de mått och steg som behöver vidtas för att utveckla Europas strategi inför dessa föränderliga tider; 1996 års konferens, övergången till en enda valuta, förhandlingen om en ny ekonomisk överenskommelse, den eventuella revideringen eller utvidgningen av Brysselfördraget som upprättar VEU och slutligen det mest ambitiösa målet — att utvidga unionen till att omfatta de associerade staterna i Central- och Östeuropa, inklusive de baltiska staterna, Cypern och Malta.

Denna kommande utvidgning ger ett ypperligt tillfälle till politiskt återförenande av Europa. Detta är inte bara en politisk nödvändighet för oss, utan utgör också det bästa alternativet för stabilitet i världsdelen och för ekonomiskt framåtskridande, inte bara för de ansökande länderna, utan också för vårt Europa i sin helhet. Denna utvidgning är inte någon lätt uppgift. Dess inverkan på hur unionens politik utvecklas måste utvärderas. Den kommer att kräva ansträngningar, både från de ansökande staternas och de nuvarande unionsmedlemmarnas sida, vilka måste fördelas rättvist. Därför innebär det inte bara stora möjligheter för Europa utan också en utmaning. Vi måste göra det, men vi måste göra det väl.

Unionen kan inte ta sig an alla etapperna i den europeiska strategin genast, men den har ingen tid att förlora. Stats- och regeringscheferna har personligen tagit ansvar för att komma överens om en europeisk dagordning för att genomföra denna plan, som bara kan förverkligas om den får demokratiskt stöd av medborgarna i Europa.

1996 ÅRS KONFERENS

1996 års konferens är endast en, om dock viktig, etapp i denna process.

Redan i Maastrichtfördraget förutses att en konferens med en begränsad räckvidd skulle sammankallas 1996. Denna räckvidd har efter hand utvidgats vid olika europeiska råd.

Stats- och regeringscheferna har fastställt att göra behovet av institutionella reformer till en central fråga vid konferensen, så att unionens effektivitet, demokrati och öppenhet kan förbättras.

I denna anda har vi försökt att bestämma vilka förbättringar som behövs för att unionen skall bli mera tidsenlig och förbereda den för nästa utvidgning.

Vi anser att konferensen bör koncentrera sig på nödvändiga förändringar, utan att ge sig i kast med en total revidering av fördraget.

Mot bakgrund av detta bör resultat uppnås inom tre huvudområden:

— Att se till att Europa upplevs som mer väsentligt av sina medborgare.

— Att se till att unionen kan arbeta bättre och förbereda sig inför sin utvidgning.

— Att ge unionen bättre möjligheter att vidta åtgärder utanför sitt territorium.

I. MEDBORGAREN OCH UNIONEN

Unionen är inte och vill inte vara en överordnad stat. Ändå är den mycket mer än en marknad. Den är en unik konstruktion baserad på gemensamma värderingar. Vi bör förstärka dessa värderingar som alla de som ansöker om medlemsskap också vill dela.

Konferensen måste se till att unionen upplevs som mer väsentlig av sina medborgare. Det rätta sättet för unionen att återvinna sina medborgares engagemang är att koncentrera sig på vad som behöver göras på europeisk nivå för att ta itu med de frågor som är av betydelse för de flesta, t.ex. ökad säkerhet, solidaritet, sysselsättning och miljö.

Konferensen måste också göra unionen mer öppen för insyn och föra den närmare medborgarna.

Att verka för europeiska värderingar

Europas inre säkerhet grundar sig på dess demokratiska värderingar. Som européer är vi alla medborgare i demokratiska stater som garanterar respekten för de mänskliga rättigheterna. Många av oss menar att det klart och tydligt måste ges uttryck för dessa gemensamma värderingar i fördraget.

Mänskliga rättigheter utgör redan en del av unionens allmänna principer. Många av oss anser dock att dessa tydligare borde garanteras av unionen, genom att den anslutit sig till Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Idén med en förteckning över rättigheter har också föreslagits och en bestämmelse som medger möjligheten till sanktioner eller till och med upphävande av medlemskap i unionen om någon stat allvarligt kränker de mänskliga rättigheterna och demokratin. Några av oss anser att de nationella regeringarna redan ger adekvat skydd för dessa rättigheter.

Många av oss anser att det är viktigt att det i fördraget tydligt ges uttryck för sådana europeiska värderingar som t.ex. jämlikhet mellan kvinnor och män, förbud mot diskriminering på grund av ras, religion, sexuell läggning, ålder eller handikapp, och att det borde inkludera ett uttryckligt fördömande av rasism och främlingsfientlighet samt ett förfarande för att upprätthålla detta.

En av oss anser att våra rättigheter och skyldigheter som medborgare är en fråga för de enskilda staterna; att gå utöver detta skulle kunna ha en motsatt effekt än den avsedda.

Några av oss menade också att det vore värdefullt att titta närmare på förslaget om att upprätta en gemenskapstjänst eller en europeisk "fredskår" för humanitära aktioner som ett uttryck för unionens solidaritet; en sådan tjänst skulle också kunna användas vid eventuella naturkatastrofer i unionen. Dessutom rekommenderar några av oss att konferensen undersöker hur man i fördraget bättre kan erkänna vikten av att ha tillgång till allmännyttiga samhällstjänster ("services publics d'intérêt général").

Vi anser att Europa också delar vissa sociala värderingar som är grundvalen för vår samlevnad i fred och framåtskridande. Många av oss menar att det sociala avtalet måste ingå i unionens rättsordning. En av oss anser att detta enbart skulle leda till en minskad konkurrenskraft.

En av oss anser att de rättigheter och skyldigheter vi har i egenskap av medborgare är en fråga för de enskilda staterna; att gå utöver detta skulle kunna ha en motsatt effekt än den avsedda.

Frihet och inre säkerhet

Unionen är ett område med fri rörlighet för personer, varor, kapital och tjänster. Ändå är människornas säkerhet inte tillräckligt skyddad på europeisk nivå; medan beskydd huvudsakligen förblir en nationell fråga, organiseras brottsligheten effektivt på internationell nivå. Erfarenheten från genomförandet av Maastrichtavtalet de senaste åren visar att möjligheterna till effektiva europeiska åtgärder fortfarande är mycket begränsade. Därav följer ett starkt behov av en gemensam lösning på europeisk nivå, som går efter en pragmatisk infallsvinkel.

Vi är alla ense om att konferensen bör förstärka unionens möjlighet att skydda sina medborgare mot terrorism, handel med droger, tvättning av pengar, utnyttjande av illegal invandring och andra former av internationellt organiserad brottslighet. Detta skydd för medborgarnas säkerhet på europeisk nivå får inte minska det individuella skyddet. Många av oss anser att detta kräver vidare användning av gemensamma institutioner och förfaranden, liksom gemensamma normer. Det är också de nationella parlamentens sak att utöva politisk kontroll över dem som administrerar sådana gemensamma åtgärder.

Många av oss menar att vi, för att kunna handla mer effektivt, helt bör överlämna frågor som rör medborgare i tredje land, t.ex. invandring, asyl och viseringspolitik, liksom gemensamma regler för kontroll av de yttre gränserna, till gemenskapens kompetensområde. Några skulle också vilja utsträcka gemenskapens kompetensområde till att omfatta bekämpning av drogmissbruk och bedrägerier på internationell nivå, samt tullsamarbete.

För några av oss ligger dock nyckeln till framgång i en kombination av politisk vilja och en mer effektiv användning av befintliga mellanstatliga överenskommelser.

Sysselsättning

Vi vet att skapande av arbetstillfällen i ett öppet samhälle grundas på sund ekonomisk tillväxt och företagens konkurrenskraft som måste utvecklas genom initiativ på lokal, regional och nationell nivå. Vi anser att det största ansvaret för medborgarnas ekonomiska och sociala välfärd inom unionen faller på medlemsstaterna. Inom ett integrerat ekonomiskt område som vårt eget, har unionen emellertid också ett ansvar för att skapa rätta betingelser för skapandet av arbetstillfällen. Den gör redan detta genom slutförandet av den inre marknaden och utvecklingen av annan gemenskapspolitik, med en gemensam tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättningsstrategi som uppnår positiva resultat, och med sin plan för Ekonomiska och monetära unionen.

Vi är alla ense om att bestämmelserna om en enda valuta som antogs i Maastricht och ratificerades av våra nationella parlamentet måste kvarstå oförändrade.

Samtidigt som vi alla är medvetna om att arbeten inte kommer att skapas enbart genom ändringar i fördraget, vill många av oss att det i fördraget skall framgå en tydligare utfästelse från unionens sida att uppnå en större ekonomisk och social integrering och sammanhållning, inriktade på att främja sysselsättningen, samt bestämmelser som tillåter unionen att vidta samordnade åtgärder för att skapa arbetstillfällen. Några av oss avrådde från ett införande i fördragets bestämmelser som väcker förväntningar, men vars genomförande huvudsakligen beror på beslut som tas på företags- och statsnivå. Hur som helst understryker de flesta av oss behovet av en starkare samordning av den ekonomiska politiken i unionen.

Miljö

Miljön har i huvudsak gränsöverskridande effekter. Miljöskydd är ett mål som berör vår överlevnad, inte bara som européer utan också som invånare på denna planet. Därför bör konferensen undersöka hur unionens möjligheter att handla mer effektivt kan förbättras och bestämma närhelst denna åtgärd bör utföras av medlemsstaten

En union med större öppenhet

Medborgarna har rätt att bli bättre informerade om unionen och om hur den fungerar.

Många av oss föreslår att rätten att få tillgång till information skall erkännas i fördraget som en rättighet för unionens medborgare. Det har framförts förslag om hur allmänheten skall få bättre tillgång till unionens dokument som skall behandlas av konferensen.

Innan något omfattande lagförslag läggs fram bör information på lämpligt sätt hämtas in från de berörda sektorerna, experterna och samhället i stort. De studier som ligger till grund för förslaget bör offentliggöras.

När ett sådant förslag läggs fram bör de nationella parlamenten informeras på lämpligt sätt och förses med dokument på deras officiella språk i så god tid att en ordentlig diskussion blir möjlig från lagstiftningsprocessens början.

Vi är alla överens om att unionens lag bör bli mer tillgänglig. Resultatet av 1996 års konferens bör bli ett enklare fördrag.

Subsidiaritet

Unionen kommer närmare medborgarna om den koncentrerar sig på det som bör vara dess uppgifter.

Detta innebär att den måste respektera subsidiaritetsprincipen. Denna princip får därför inte tolkas som ett försvar för en ofrånkomlig ökning av Europeiska unionens befogenheter, ej heller som en förevändning för att undergräva solidariteten eller unionens insatser.

Vi anser det nödvändigt att förstärka dess riktiga tillämpning i praktiken. Edinburgh- deklarationen bör ligga till grund för en sådan förbättring, och några av oss anser att dess grundläggande bestämmelser bör ges fördragsstatus.

II. ATT GÖRA DET MÖJLIGT FÖR UNIONEN ATT FUNGERA BÄTTRE OCH FÖRBEREDA DEN FÖR EN UTVIDGNING

Konferensen bör undersöka metoderna och medlen för att förbättra effektiviteten och demokratin inom unionen.

Unionen måste också bevara sin beslutsförmåga efter ytterligare utvidgning. På grund av de berörda ländernas antal och olikheter kommer detta att innebära förändringar i institutionernas struktur och arbetssätt. Det kan också innebära att flexibla lösningar måste uppnås vilka fullt ut tar hänsyn till den enhetliga institutionella ramen samt gemenskapens regelverk.

Europeiska rådet, som består av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer och kommissionens ordförande, är det högsta uttrycket för unionens politiska vilja och fastställer dess allmänna politiska riktlinjer. Dess betydelse kommer med nödvändighet att öka på grund av unionens politiska program.

Att stärka demokratin inom unionen innebär både en rättvis representation i var och en av institutionerna och en förstärkning av såväl Europaparlamentet inom ramen för den rådande institutionella jämvikten som de nationella parlamentens roll. I detta sammanhang bör det erinras om att i enlighet med fördraget skall ett enhetligt förfarande fastställas för val till Europaparlamentet. Många av oss anser att Europaparlamentets förfaranden är alltför många och alltför invecklade och förespråkar därför att de minskas till tre: samråd, samtycke och medbeslutande.

Det idag tillämpade medbeslutandeförfarandet är alltför komplicerat, och vi föreslår att konferensen förenklar det utan att ändra maktbalansen mellan rådet och Europaparlamentet. Många av oss föreslår också att konferensen skall öka räckvidden av medbeslutandeförfarandet. En medlem anser emellertid att Europaparlamentet fick omfattande nya befogenheter genom Maastrichtfördraget och därför bör växa in i dessa befogenheter innan det söker nya.

Nationella parlament bör också delta på ett lämpligt sätt. Detta betyder inte att de måste införlivas med unionens institutioner. Många av oss anser att unionens beslutsförfaranden bör organiseras på ett sätt som tillåter de nationella parlamenten att på tillfredsställande sätt granska och påverka sina respektive regeringars ställningstaganden i samband med unionens beslutsfattande. Några av oss föreslår en mera direkt inblandning av de nationella parlamenten, och i detta sammanhang lade en av oss fram idén med en nyligen inrättad rådgivande kommitté. Samarbete mellan nationella parlament samt mellan dessa och Europaparlamentet bör också främjas.

Ministerrådets beslutsprocesser och arbetssätt behöver ses över. Unionen måste kunna fatta effektiva beslut i rätt tid. Men ett effektivt beslutsfattande innebär inte nödvändigtvis ett enkelt beslutsfattande. Unionens beslut måste ha ett folkligt stöd. Många av oss anser att större effektivitet skulle kunna uppnås genom att fler beslut i rådet fattas med kvalificerad majoritet, vilket enligt mångas mening bör bli det allmänna förfarandet i den utvidgade gemenskapen. Några av oss anser att detta endast kan förespråkas om den demokratiska legitimiteten förbättras genom en omviktning av rösterna med hänsyn till folkmängden. En av oss motsätter sig i princip en utvidgning.

Vi anser att rådets ordförandeskap spelar en avgörande roll för att unionens angelägenheter skall kunna skötas effektivt, och vi stödjer rotationsprincipen. Men det nuvarande systemet kan komma att lösas upp efter hand om det tillämpas på en utvidgad union. Alternativa tillvägagångssätt som kombinerar kontinuitet med rotation bör undersökas närmare.

Vi är överens om att kommissionen bör behålla sina tre huvudfunktioner: främjandet av det gemensamma intresset, ensamrätten att lägga fram lagförslag och övervakning av gemenskapslagstiftningen. Dess legitimitet, understruken av parlamentets godkännande, bygger på dess oberoende, dess trovärdighet, dess kollegialitet och dess effektivitet. Kommissionens sammansättning var avsedd för en gemenskap bestående av sex länder. Vi har fastställt alternativ för kommissionens framtida sammansättning för att bibehålla dess möjligheter att fylla sina funktioner i en utvidgad union som kan utökas till mer än dubbelt så många medlemsstater som de som förhandlade fram Maastrichtfördraget.

I stort går en åsikt inom gruppen ut på att i framtiden behålla det nuvarande systemet med den förstärkning av kollegialitet och enhetlighet som krävs. Detta alternativ skulle göra det möjligt för alla medlemmar att ha minst en kommissionär. En annan åsikt går ut på att säkerställa att större kollegialitet och enhetlighet uppnås genom att antalet kommissionärer blir mindre än antalet medlemsstater och att deras oberoende förstärks. Förfaranden skall fastställas för hur dessa medlemmar skall väljas ut på grundval av kvalifikationer och engagemang för unionens allmänna intresse. När konferensen fattar beslut om kommissionens framtida sammansättning kan den också undersöka möjligheten att tillsätta överordnade och underordnade kommissionärer.

Några av oss anser att Regionkommittén har en viktig roll att spela i gemenskapslagstiftningen och att detta organs rådgivande roll borde utnyttjas bättre.

Europas insatser beror på dess förmåga att fatta gemensamma beslut och att sedan följa dem. En förbättring av gemenskapslagstiftningens tydlighet och kvalitet skulle bidra till detta, liksom en bättre ekonomisk förvaltning och en effektivare kamp mot bedrägerier. Konferensen bör också förstärka domstolens nyckelroll, särskilt i fråga om att säkerställa att gemenskapslagen tolkas och följs på ett enhetligt sätt.

III. ATT GE UNIONEN STÖRRE MÖJLIGHETER TILL EXTERNA AKTIONER

I Maastrichtfördraget fastställs unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Enligt vår åsikt var detta rätt beslut vid rätt tidpunkt, en tidpunkt då det kalla krigets slut ökade Europeiska unionens ansvarsbörda att lägga grunden till fred och framsteg i Europa och annorstädes.

De möjligheter som fördraget för närvarande erbjuder har gett en del positiva resultat. Vi anser emellertid att tiden är mogen för att ge denna gemensamma politik möjlighet att fungera effektivare.

Unionen behöver idag kunna spela sin roll på det internationella planet som en faktor för fred och stabilitet. Även om unionen är en ekonomisk makt idag är den fortfarande politiskt svag och dess roll är därför ofta begränsad till att finansiera beslut som fattats av andra.

Gemensam utrikespolitik

Vi anser att konferensen måste finna metoder och medel för att ge unionen större möjligheter till externt agerande i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet. Den måste kunna fastställa sina intressen, besluta om sitt agerande och genomföra det effektivt. En utvidgning kommer att göra denna uppgift svårare men också mera nödvändig.

Detta innebär att unionen gemensamt måste kunna analysera och förbereda sitt externa agerande. Med detta i åtanke föreslår vi att en gemensam enhet för analys och planering av utrikespolitiken skall inrättas. De flesta av oss anser att denna enhet bör vara ansvarig inför rådet. Många av oss anser också att den skall rekryteras från medlemsstaterna, rådet och kommissionen och inrättas inom unionens institutionella ramar. Några har föreslagit att rådets generalsekreterare borde vara enhetens chef, vars funktioner så småningom skulle kunna smälta samman med VEU:s generalsekreterares.

Det krävs också möjlighet att fatta beslut. I detta syfte föreslår vi att konferensen undersöker hur förfaranden för beslutsfattande och finansiering skall revideras för att anpassa dem till utrikespolitikens karaktär, vilken måste förena respekten för staternas suveränitet med behovet av diplomatisk och ekonomisk solidaritet. Det bör överenskommas gemensamt om och i så fall hur möjligheten till flexibla tillvägagångssätt skall föreskrivas för att inte hindra dem som vill företa gemensamma aktioner att göra detta. Några medlemmar förespråkar att omröstning med kvalificerad majoritet skall utvidgas till att gälla GUSP, och andra föreslår att Europaparlamentets samrådsroll skall förstärkas på detta område.

Unionen måste kunna genomföra sina externa aktioner med en högre profil. Vi har undersökt flera möjliga alternativ för att säkerställa att unionen skall kunna tala med en röst. Tanken att GUSP skulle kunna personifieras av ett ansikte och en röst har föreslagits av några av oss. Många har betonat nödvändigheten av ett strukturerat samarbete mellan rådets ordförandeskap och kommissionen så att de olika delar av rådets externa dimension för vilka de ansvarar fungerar som en sammanhängande helhet.

Denna större politiska roll för unionen i världen bör överensstämma med dess nuvarande ekonomiska inflytande som främsta handelspart och främsta givare av humanitärt bistånd. Konferensen måste finna sätt att säkerställa att unionens utrikespolitik blir synlig för dess medborgare och för världen, att den är representativ för dess medlemsstater och att den är konsekvent i sin kontinuitet och globala karaktär.

Europeisk säkerhets- och försvarspolitik

Den nya internationella säkerhetssituationens mångfasetterade utmaningar betonar nödvändigheten av ett effektivt och sammanhängande europeiskt svar på grundval av en omfattande säkerhetsstrategi.

Vi anser därför att konferensen skulle kunna undersöka sätt att utveckla den europeiska identiteten ytterligare, även på säkerhets- och försvarspolitikens område. Denna utveckling bör ske i överensstämmelse med de mål som bestämdes i Maastricht, med beaktande av bestämmelserna i fördraget om att GUSP skall omfatta alla frågor i samband med unionens säkerhet, inbegripet möjligheten att formulera en gemensam försvarspolitik som så småningom kan leda fram till ett gemensamt försvar.

Konferensen måste ha i åtanke att för NATO-medlemmarnas skull bör en sådan utveckling också stärka den europeiska "pelaren" i Atlantalliansen samt den transatlantiska förbindelsen. Alliansen fortsätter att garantera det kollektiva försvaret av sina medlemmar och spelar en avgörande roll för säkerheten i Europa som helhet. Samtidigt måste det respekteras att de stater som inte är medlemmar i Alliansen har rätt att ha hand om sitt eget försvar.

Många av oss tycker att konferensen bör beakta hur utvecklingen av Europeiska unionens operativa möjligheter skall främjas, hur ett närmare europeiskt samarbete på rustningsområdet skall gynnas och hur en större samstämmighet skall säkerställas för aktioner på det militära området med beaktande av de politiska, ekonomiska och humanitära aspekterna på europeisk krishantering.

Mot bakgrund av detta önskar många av oss att ytterligare förstärka relationerna mellan EU och Västeuropeiska unionen (VEU), vilken utgör en integrerad del av unionens utveckling.

I fråga om detta har redan flera alternativ för den framtida utvecklingen av denna relation föreslagits inom gruppen. Enligt ett alternativ förespråkas ett förstärkt partnerskap mellan EU och VEU samtidigt som VEU:s fullständiga autonomi bibehålls. Enligt ett andra alternativ föreslås att en närmare förbindelse bör upprättas för att göra det möjligt för unionen att påta sig en styrande roll för VEU i fråga om humanitära, fredsbevarande och andra operationer för att hantera kriser (kända som S:t Petersburgsuppdrag). Ett tredje alternativ skulle vara att införliva dessa S:t Petersburgsuppdrag med fördraget. Som ett fjärde alternativ har tanken att gradvis integrera VEU med EU förespråkats av många av oss, vilket skulle kunna åstadkommas antingen genom att konvergensen mellan EU och VEU främjas genom att VEU förbinder sig att agera som unionens verkställande organ för operativa militära aktioner eller genom att en överenskommelse görs om en serie steg som leder till en fullständig sammanslagning av EU och VEU. I det senare fallet skulle fördraget införliva inte bara S:t Petersburgsuppdragen utan också ett kollektivt försvarsåtagande antingen i fördragets huvudtext eller i ett därtill bifogat protokoll.

I detta sammanhang har tanken framförts av några medlemmar att regeringskonferensen skall undersöka möjligheten att i det reviderade fördraget ta med en bestämmelse om ömsesidigt bistånd för försvar av unionens yttre gränser.

Det ankommer på konferensen att behandla dessa och andra möjliga alternativ.

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Europa och demokrati är två oskiljaktiga begrepp. Hittills har alla steg i uppbyggnaden av Europa beslutats genom gemensamma överenskommelser mellan medlemsstaternas demokratiska regeringar, ratificerats av de nationella parlamenten och fått folkligt stöd i våra länder. Detta är också det sätt som vi skall skapa framtiden på.

Vi inser att dessa reflexioner från gruppen bara är en etapp i en offentlig diskussion som påbörjats och letts av Europeiska rådet. Vi hoppas att dessa allmänna och gemensamma reflexioner mellan våra nationer skall leda till ett förnyat stöd för ett projekt som är nödvändigare än någonsin för dagens Europa.


© Europaparlamentet: 1998