|
EUROPEISKA RÅDET I NICE DEN 7 — 10 DECEMBER 2000
ORDFÖRANDESKAPETS SLUTSATSER
(BILAGOR)
BILAGA I - EUROPEISK SOCIAL AGENDA
1. Politiska riktlinjer fastställda av Europeiska rådet
1. Europeiska rådet i Lissabon fastställde det strategiska målet att Europeiska unionen skall "bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning.".
2. Europeiska rådet fastställde även målet om full sysselsättning i Europa i ett samhälle som är bättre anpassat till kvinnors och mäns personliga val. Slutmålet är att med utgångspunkt i tillgänglig statistik höja sysselsättningsgraden (för närvarande 61 % i genomsnitt) till en nivå som ligger så nära 70 % som möjligt före år 2010 samt verka för att andelen kvinnor på arbetsmarknaden (för närvarande 51 % i genomsnitt) överstiger 60 % före år 2010. Stats- och regeringscheferna betonade att en genomsnittlig ekonomisk tillväxt på ungefär 3 % bör vara en realistisk prognos för de närmaste åren om de åtgärder som de fastställde i Lissabon genomförs mot en sund makroekonomisk bakgrund.
3. Inom denna ram uppdrog Europeiska rådet åt det franska ordförandeskapet att inleda överläggningar "med utgångspunkt i ett meddelande från kommissionen i syfte att kunna nå enighet om en europeisk social agenda vid Europeiska rådets möte i Nice i december, inbegripet de initiativ som de olika inblandade parterna lägger fram".
4. I enlighet med dessa riktlinjer lade kommissionen den 28 juni 2000 fram sitt meddelande om en ny europeisk social agenda. Detta meddelande har av kommissionen, inom ramen för dess femårsplan, aviserats som en av de viktigaste delarna i dess ekonomiska och sociala agenda. Medlemsstaterna betonade enhälligt kvaliteten på detta bidrag. De ansåg att meddelandet utgör en relevant utgångspunkt med hänsyn till riktlinjerna som fastställdes vid Europeiska rådet i Lissabon och i Feira. Det erinras även om att detta meddelande belyser hur kommissionen ämnar använda sin initiativrätt på det socialpolitiska området.
5. Europaparlamentets resolution som antogs den 26 oktober 2000 lämnade på denna grundval väsentliga inslag för fördjupning och förbättring. I den betonas i synnerhet följande punkter: Betydelsen av samspelet mellan ekonomisk politik, socialpolitik och sysselsättningspolitik, de olika instrumentens roll och särskilt den öppna metoden för samordning och lagstiftning, mobilisering av samtliga aktörer. Europaparlamentet önskar förstärka agendan på en rad punkter och betonar att en årlig uppföljning av den sociala agendan är nödvändig på grundval av en resultattavla som utarbetas av kommissionen.
6. Ekonomiska och sociala kommitténs och Regionkommitténs yttranden har även berikat diskussionen. Bidragen från arbetsmarknadens parter samt från icke-statliga organisationer har gjort det möjligt att införliva synpunkter från dessa nyckelaktörer för socialpolitiken. Relevanta kommittéer och arbetsgrupper i rådet eller kommissionen, särskilt Sysselsättningskommittén, högnivågruppen för socialt skydd och Rådgivande kommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män har även bidragit till arbetet.
2. Att modernisera och förbättra den europeiska sociala modellen
7. I Lissabon erinrade medlemsstaterna om att: "Den europeiska sociala modellen, med sitt utvecklade system för socialt skydd måste ligga till grund för övergången till en kunskapsbaserad ekonomi. De underströk att "Människorna är Europas största tillgång, och bör stå i fokus för unionens politik. Det kommer att vara av yttersta vikt att satsa på människorna och att bygga upp en aktiv och dynamisk välfärdsstat, både för Europas plats i kunskapsekonomin och för att se till att framväxandet av denna nya ekonomi inte ytterligare förvärrar de rådande sociala problemen arbetslöshet, social utslagning och fattigdom."
8. Kärnan i kommissionens meddelande var behovet av att säkerställa en positiv och dynamisk samverkan mellan ekonomisk politik, socialpolitik och sysselsättningspolitik och mobilisera samtliga aktörer för att uppnå detta strategiska mål.
9. Ur denna synvinkel måste socialpolitikens dubbla ändamål understrykas nämligen att agendan skall förstärka socialpolitikens roll som konkurrensfaktor och samtidigt skall den göra det möjligt för socialpolitiken att bli effektivare när det gäller strävan att uppnå egna mål i fråga om skydd för den enskilde, minskad ojämlikhet och social sammanhållning. Europaparlamentet och arbetsmarknadens parter har särskilt framhållit detta dubbla ändamål. Ekonomisk tillväxt och social sammanhållning förstärker nämligen varandra ömsesidigt. Ett samhälle med större social sammanhållning och mindre utslagning är en garanti för en starkare ekonomi.
10. En sådan strategi förutsätter i första hand ett ökat deltagande på arbetsmarknaden, framför allt av grupper som är underrepresenterade eller missgynnade. Flera och bättre arbetstillfällen är nämligen nyckeln till social integration. Man bör främja en mer öppen arbetsmarknad och uppmuntra till mångfald inom sysselsättningen som en konkurrensfaktor och som en faktor för social integration. Den strategi för ömsesidig förstärkning av den ekonomiska och den sociala politiken som fastställdes i Lissabon och som består i att mobilisera all tillgänglig sysselsättningspotential är på detta sätt av avgörande betydelse för att garantera pensionssystemens hållbarhet.
11. För att förbereda framtiden bör Unionen utgå från sina regelverk. Den skall fortsätta att stödja de värderingar om solidaritet och rättvisa som kännetecknar den och som högtidligt bekräftas genom stadgan om de grundläggande rättigheterna. Den europeiska sociala modellen som särskilt kännetecknas av sociala trygghetssystem på hög nivå, av vikten av den sociala dialogen och av tjänster i allmänhetens intresse som omfattar verksamhet som är väsentlig för den sociala sammanhållningen, bygger idag, utöver mångfalden av de olika medlemsstaternas socialsystem, på en gemensam grund för värderingar.
12. Den europeiska sociala modellen har utvecklats under de senaste fyrtio åren med hjälp av ett betydande gemenskapsregelverk som genom Maastricht- och Amsterdamfördragen har kunnat förstärkas avsevärt. Detta omfattar i fortsättningen grundläggande bestämmelser på många områden: som till exempel fri rörlighet för arbetstagare, jämställdhet mellan kvinnor och män i yrkeslivet, hälsa och säkerhet för anställda, arbets- och anställningsvillkor och på senare tid kamp mot alla former av diskriminering. Det sociala kapitlet i fördraget har bekräftat den grundläggande betydelse som avtalen mellan arbetsmarknadens parter har i lagstiftningsprocessen. Europeiska rådets extra möte i Luxemburg utgjorde en viktig etapp i mobiliseringen av Europeiska unionen för att främja sysselsättningen. Amsterdamfördraget, med den europeiska sysselsättningsstrategin och Europeiska rådet i Lissabon och i Feira, med den öppna samordningsmetoden när det gäller social utslagning samt ett förstärkt samarbete på området för socialt skydd har medfört nya och relevanta metoder för att utvidga de nya områdena för gemenskapsåtgärder.
13. Det mål som fastställdes i Lissabon förutsätter att Europeiska unionen identifierar de nya utmaningar som ställer krav på lösningar inom de fem närmaste åren.
3. Gemensamma utmaningar
Att åstadkomma full sysselsättning och utnyttja hela den tillgängliga sysselsättningspotentialen
14. Dynamiken i tillväxten i Europa bör, med stöd av fortsatta strukturreformer, göra det möjligt att uppnå målet om en återgång till full sysselsättning. Detta perspektiv förutsätter en ambitiös politik när det gäller en ökad sysselsättningsgrad, minskade regionala klyftor, minskad ojämlikhet, samt en förbättring av sysselsättningens kvalitet.
15. Det är av grundläggande betydelse att förbättra kompetensen och att utöka möjligheterna till livslångt lärande genom att ge arbetsmarknadens parter en viktig roll. Kompetensutveckling är nämligen nödvändig för att förbättra anpassningsförmågan, konkurrenskraften och för att bekämpa social utslagning. Förändringar i arbetsorganisationen kommer att bli nödvändiga för att fullt ut kunna utnyttja de möjligheter informations- och kommunikationstekniken erbjuder. Flexibilitet och trygghet bör kombineras i samband med en föränderlig ekonomi.
Att dra nytta av tekniska framsteg
16. Den snabba utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken och biovetenskapen gör det uppenbart för oss alla att det är nödvändigt att, i enlighet med det mål som fastställdes av Europeiska rådet i Lissabon, stå i första ledet i ekonomin och i kunskaps- och innovationssamhället, vilka utgör nya drivkrafter för tillväxt och utveckling.
17. De tekniska förändringarna måste också ta sig uttryck i höjd levnadsstandard och bättre levnadsvillkor, vilket kommer hela samhället till godo. Framväxandet av ny informations- och kommunikationsteknik utgör sålunda ett unikt tillfälle som bör utnyttjas fullt ut samtidigt som man bör se till att klyftan inte ökar mellan dem som har tillgång till nya kunskaper och de som är utestängda från dem.
Att utveckla rörligheten
18. Den ekonomiska integrationen och skapandet av binationella eller multinationella företag leder till en ökad rörlighet hos kvinnor och män mellan unionens länder. Denna tendens, som redan är tydlig hos unga akademiker och högre tjänstemän, måste uppmuntras och underlättas, särskilt för lärare, forskare och personer under utbildning. De nationella utbildningssystemen måste på lämpligt sätt ta hänsyn till detta krav. Dessutom måste de gemenskapsbestämmelser som säkerställer att arbetstagarnas sociala rättigheter bibehålls när de utnyttjar sin rätt till rörlighet moderniseras och förbättras.
Att utnyttja den ekonomiska och monetära integrationen
19. Genomförandet av den ekonomiska och monetära unionen och förekomsten av en stor inre marknad medför en ökad öppenhet när det gäller att jämföra kostnader och priser. Denna integration är ett bevis på ökad konkurrenskraft och kommer att visa sig genom omstruktureringar av produktionsapparaterna och sektorsvisa förändringar, som måste kontrolleras och åtföljas av ökade ansträngningar för att ge arbetstagarna kvalifikationer och utbildning. Det är nödvändigt att utveckla ett positivt synsätt när det gäller dessa förändringar genom att företag och arbetstagare görs delaktiga.
20. En varaktig och icke-inflatorisk tillväxt inom den ekonomiska och monetära unionen innebär också att löneutvecklingen skall vara förenlig bl.a. med utvecklingen av produktivitetsökningen i alla medlemsstater och med bestämmelserna i fördragen om bevarande av prisstabilitet.
Att bemöta problemet med en åldrande befolkning
21. Den åldrande befolkningen är en utmaning för alla medlemsstater. Förutom en fortsatt lämplig familjepolitik, krävs nya lösningar, vare sig det gäller ökat kvinnligt deltagande i arbetslivet, underlättande och stöd för äldre arbetstagare att stanna kvar i yrkesverksamhet, hållbarheten i pensionssystemen och åtgärder för att hantera vårdbehoven.
22. Förverkligandet av en hög sysselsättningsnivå och ökat kvinnligt deltagande i arbetslivet genom minskad kostnad för pensionärer per yrkesverksam person kommer att öka möjligheterna att lösa problemet med en åldrande befolkning. Det är således nödvändigt att underlätta tillträdet till arbetsmarknaden genom åtgärder för att bekämpa diskriminering, anpassning av de sociala trygghetssystemen för att främja yrkesverksamhet och förstärkta möjligheter att förena yrkesliv och familjeliv.
Att förstärka den sociala sammanhållningen
23. Den sociala sammanhållningen, vägran att acceptera varje form av utslagning och diskriminering samt jämställdhet mellan kvinnor och män är värderingar som är väsentliga för den europeiska sociala modellen och dessa bekräftades på nytt vid Europeiska rådets möte i Lissabon. Sysselsättning är det bästa skyddet mot social utslagning. Alla måste få del av tillväxten, vilket förutsätter fortsatta intensifierade målmedvetna åtgärder, särskilt i s.k. problemområden, för att bemöta de sammansatta och mångfaldiga dimensionerna av företeelser som utslagning eller bristande jämlikhet. Jämsides med sysselsättningspolitiken spelar den sociala trygghetspolitiken en avgörande roll, men man måste även inse betydelsen av andra faktorer som boende, utbildning, hälsa, information och kommunikation, rörlighet, säkerhet och rättvisa, fritid och kultur. Medborgare i tredje land som lagligen vistas på unionens territorium måste också framgångsrikt integreras.
Att lyckas med utvidgningen på det sociala området
24. Utvidgningen är en utmaning för Europeiska unionen, särskilt på det sociala området. Unionen bör beslutsamt stödja kandidatländernas redan inledda ansträngningar att anpassa och förändra sina sociala system och främja en process för närmande när det gäller framsteg. Dessa länder står inte endast inför den stora utmaningen att anpassa och omvandla sina system, utan även inför de flesta av de problem som de nuvarande medlemsstaterna i Europeiska unionen måste söka lösa. Det är därför nödvändigt att ta hänsyn till den kommande utvidgningen på alla socialpolitikens områden.
Att hävda globaliseringens sociala dimension
25. Globaliseringen av handel och finansiella transaktioner breddar konkurrensen och ökar kraven på konkurrenskraft vilket har konsekvenser för socialpolitiken (till exempel de sociala avgifternas inverkan på lönekostnaderna). Multilaterala förhandlingar med tyngdpunkt på ekonomiska frågor får i allt högre grad en social dimension (till exempel debatten om grundläggande sociala rättigheter, frågan om säkra livsmedel). Det är viktigt att Europeiska unionen ser till att sociala aspekter beaktas i internationella förhandlingar.
4. Tillämpningsföreskrifter
26. För att kunna anta dessa nya utmaningar bör agendan säkerställa en modernisering och fördjupning av den europeiska sociala modellen och inom socialpolitikens alla områden betona främjandet av kvaliteten. Kvalitet i utbildning, i arbetet, i förhållandet mellan arbetsmarknadens parter och i hela socialpolitiken utgör faktorer som är väsentliga för att Europeiska unionen skall nå sina fastställda mål för konkurrenskraft och full sysselsättning. Vid genomförandet av dessa åtgärder och dessa insatser på gemenskapsnivå bör man i synnerhet sträva efter att säkerställa genomförandet av de gemensamma målen, med iakttagande av subsidiaritetsprincipen och genom att ge den sociala dialogen fullt utrymme.
27. Alla aktörer, Europeiska unionens institutioner (Europaparlamentet, rådet, kommissionen), medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter, arbetsmarknadens parter, det civila samhället och företagen har en roll att spela.
28. För att genomföra den sociala agendan bör hela utbudet av befintliga gemenskapsinstrument utnyttjas, nämligen: den öppna samordningsmetoden, lagstiftningen, den sociala dialogen, strukturfonderna, stödprogrammen, den integrerade politiska strategin, analys och forskning.
29. I agendan skall erkännas nödvändigheten av att till fullo ta hänsyn till subsidiaritetsprincipen och olikheterna mellan medlemsstaterna i fråga om traditioner och situationer, när det gäller sociala frågor och sysselsättning.
30. Den bör också bibehålla en smidighet så att hänsyn kan tas till den ekonomiska och sociala utvecklingen.
31. Att förstärka och modernisera den europeiska sociala modellen, så att den kan möta de nya utmaningarna, innebär att alla följderna av samspelet mellan ekonomisk tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning måste beaktas när man fastställer unionens politik. De strategiska alternativen för denna politik måste fastställas på denna grundval.
32. Med tanke på de riktlinjer som fastställdes vid Europeiska rådet i Lissabon och i Feira samt på grundval av kommissionens meddelande föreslår rådet (sysselsättning och socialpolitik) att Europeiska rådet i Nice godkänner nedanstående punkter:
- Följande socialpolitiska riktlinjer anges nedan:
- För fler och bättre arbetstillfällen.
- II. Föregripa och dra nytta av förändringen av arbetsmiljön genom att utveckla en ny jämvikt mellan smidighet och säkerhet.
- III. Bekämpa alla former av social utslagning och diskriminering för att främja den sociala integrationen.
- IV. Modernisera det sociala skyddet.
- V.Främja jämställdhet mellan kvinnor och män.
- VI. Stärka den sociala aspekten i samband med utvidgningen och Europeiska unionens yttre förbindelser.
- Följande tillämpningsföreskrifter för riktlinjerna:
-
Kommissionen uppmanas
att lägga fram lämpliga förslag samt utöva sina genomförande- och kontroll befogenheter när det gäller tillämpningen av gemenskapsrätten i enlighet med den roll fördraget tillerkänner kommissionen,
att i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon om den öppna samordningsmetoden stödja denna med hjälp av lämpliga initiativ, särskilt vad avser utarbetandet av indikatorer i samråd med Sysselsättningskommittén och kommittén för socialt skydd.
Rådet (sysselsättning och socialpolitik)
får i uppdrag att med deltagande av andra rådskonstellationer genomföra den sociala agendan,
skall med deltagande av Europaparlamentet under hela den sociala agendan behandla lämpliga förslag som kommissionen lägger fram, så att de kan antas i enlighet med bestämmelserna i fördraget.
skall enligt slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon om den öppna samordningsmetoden fastställa och uppdatera riktlinjerna samt de lämpliga eller de gemensamma målen och, i förekommande fall, fastställa kvantitets- och kvalitetsindikatorer och utvärderingskriterier; skall ge Sysselsättningskommittén och kommittén för socialt skydd i uppdrag att stödja rådets arbete genom att främja bidrag från arbetsmarknadens parter och, när det gäller social utslagning, från icke-statliga organisationer; välkomnar Europaparlamentets önskan att fullt ut delta i detta genomförande och upprätta lämpliga kontakter.
Arbetsmarknadens parter uppmanas
att före Europeiska rådets vårmöte fullt ut utnyttja möjligheterna i fördraget när det gäller avtalsförhållanden och gemensamma åtgärder samt att meddela vilka åtgärder de gemensamt har vidtagit eller avser att vidta,
att i detta avseende förelägga Europeiska rådet i Stockholm ett första gemensamt bidrag i mars nästa år.
Medlemsstaterna
skall se till att på nationell nivå tillämpa de rättsakter som rådet antar,
skall enligt slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon om den öppna samordningsmetoden överföra riktlinjerna och de lämpliga eller de gemensamma målen till den nationella, regionala och lokala politiken genom att fastställa särskilda mål och besluta om åtgärder med beaktande av nationella, regionala och lokala särdrag.
- Följande uppföljnings- och uppdateringsbestämmelser:
-
Kommissionen uppmanas
att i den sammanfattande årliga rapporten till Europeiska rådet beskriva kommissionens initiativ och betona alla andra aktörers bidrag till en modernisering och förbättring av den europeiska sociala modellen så att det strategiska mål som fastställdes i Lissabon kan uppnås,
att inom denna ram sörja för uppföljning och kontroll av genomförandet av den sociala agendan i enlighet med önskemålen från Europeiska rådet i Lissabon, inom ramen för sitt meddelande av den 28 juni 2000 och nedanstående riktlinjer och sin översyn efter halva tiden år 2003; att därför med sikte på Europeiska rådets vårmöte, lägga fram en årlig resultattavla med framsteg som gjorts när det gäller genomförande av åtgärderna.
Rådet (sysselsättning och socialpolitik),
skall granska kommissionens rapporter och resultattavla och
i samordning med andra berörda rådskonstellationer till Europeiska rådets vårmöte bidra till att det strategiska mål som fastställdes i Lissabon uppnås; ett första bidrag väntas inför Europeiska rådet i Stockholm.
* * *
I. FÖR FLER OCH BÄTTRE ARBETSTILLFÄLLEN
Utsikterna till att uppnå full sysselsättning bör åtföljas av beslutsamma insatser för att underlätta deltagande av så många människor som möjligt på arbetsmarknaden vilket särskilt innebär att politiken för att främja jämställdheten mellan kvinnor och män i yrkeslivet förstärks, att möjligheterna att förena yrkesliv och familjeliv förbättras, att den åldrande arbetskraftens möjligheter att stanna kvar i yrkesverksamhet underlättas, att bekämpa långtidsarbetslösheten och att en integration av de mest sårbara grupperna möjliggörs genom att alla aktörer, särskilt de som har ansvaret för en social och solidarisk ekonomi, mobiliseras. Valet av ett kunskapssamhälle förutsätter investeringar i mänskliga resurser för att främja arbetstagarnas kompetens och rörlighet. Samtidigt är det viktigt att främja arbetstillfällenas kvalitet och att utveckla strategier för utbildning och livslångt lärande som faktiskt kommer flertalet till del.
a) Öka deltagandet i arbetslivet genom att intensifiera den politik som syftar till att förbättra möjligheterna att förena yrkeslivet och familjelivet för såväl män som kvinnor, och att för särskilda grupper (särskilt långtidsarbetslösa, arbetstagare med funktionshinder, äldre arbetstagare, minoriteter) underlätta tillträde till sysselsättning eller fortsatt sysselsättning: en jämförande studie som kommissionen skall genomföra fram till 2002 om de strukturella faktorer som kan främja deltagandet på arbetsmarknaden, och anpassning av riktlinjerna för sysselsättning, särskilt genom att fastställa ett nytt kriterium för utvärdering av resultaten i fråga om förbättrade strukturer för barnomsorgen.
b) Förstärka och upprätthålla den samordnade strategin för sysselsättning på grundval av Sysselsättningskommitténs arbete. År 2002 genomföra en översyn och utvärdering av effekterna av denna strategi för att få vägledning om dess framtida utveckling.
c) I detta sammanhang bättre beakta målen om sysselsättningens kvalitet och dess betydelse för tillväxten eftersom den är en viktig faktor för att göra det attraktivt och motiverande att börja arbeta. Ett meddelande från kommissionen under 2001 kommer att handla om sysselsättningspolitikens bidrag till sysselsättningens kvalitet i alla dess aspekter (särskilt arbetsvillkor, hälsa och säkerhet, lön, lika möjligheter, balans mellan flexibilitet och säkerhet, förhållandet mellan arbetsmarknadens parter). På grundval av detta kommer Sysselsättningskommittén att i slutet av år 2001 lägga fram en rapport om detta så att man kan fastställa indikatorer för att garantera en uppföljning.
d) Bekämpa långtidsarbetslöshet genom att utveckla aktiva förebyggande strategier och strategier för återinträde som grundar sig på en tidig identifiering av individuella behov och förbättrade möjligheter till inträde på arbetsmarknaden.
e) I detta sammanhang stödja sysselsättningsstrategins lokala och regionala dimension. Den regionala dimensionen kommer att kräva ett strategiskt tillvägagångssätt på alla nivåer, även på europeisk nivå, och skulle kunna kräva en varierad och målinriktad politik för de olika regionerna i syfte att nå de mål som fastställdes i Lissabon samt en förstärkt regional sammanhållning.
f) Förbättra det faktiska tillträdet till utbildning och livslångt lärande, särskilt inom den nya tekniken för att undvika kompetensbrist. Strategierna på detta område bör samordna det ansvar som delas mellan offentliga organ, arbetsmarknadens parter och enskilda, med ett lämpligt bidrag från det civila samhället. Arbetsmarknadens parter uppmanas att förhandla om åtgärder för att förbättra den eftergymnasiala utbildningen och yrkesutbildningen i syfte att öka förutsättningarna för anpassning. Parterna och regeringarna uppmanas även att före utgången av 2001 meddela rådet (sysselsättning och socialpolitik) vilka bestämmelser som antagits på europeisk och på nationell nivå i samband med de nationella handlingsplanerna för sysselsättningen. En konferens om denna fråga kommer att anordnas för de berörda aktörerna under 2002. Det kommer att inrättas ett europeiskt pris för särskilt progressiva företag.
g) Främja identifiering och spridning av bra metoder för informationssamhällets sysselsättning och sociala dimension, i nära samarbete med högnivågruppen om denna fråga, och ytterligare utveckla aspekten "mänskliga resurser" i handlingsplanen e-Europa.
h) Underlätta de europeiska medborgarnas rörlighet genom att
— utveckla ett kunskapens Europa genom att undanröja hindren för rörlighet för lärare, forskare, studerande, yrkeslärare och för personer i sådan utbildning, särskilt inom ramen för handlingsplanen för rörlighet och den rekommendation som rådet har antagit,
— främja erkännandet på europeisk nivå av den kompetens och de färdigheter som erhållits i medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna i fördraget,
— främja den fria rörligheten för personer: fram till 2003 anpassa innehållet i de direktiv som rör rätt till vistelse och verka för att förbättra reglerna för arbetstagares fria rörlighet,
— under agendans varaktighet modernisera reglerna om att trygga upprätthållandet av migrerande arbetstagares rätt till social trygghet; förbättra tillämpningen av lagstiftningen på området, särskilt genom att gynna utnyttjandet av ny informations- och kommunikationsteknik,
— före utgången av 2002 förstärka bestämmelserna om skydd för rätten till tilläggspension för arbetstagare som flyttar inom Europeiska unionen.
i) Under den sociala agendans varaktighet inleda diskussioner om sambanden mellan migrationsflöden och sysselsättningspolitik.
j) Uppmana kommissionen att med iakttagande av sin behörighet i denna fråga enligt fördraget fortsätta diskussionerna om förhållandet mellan socialpolitiken och konkurrenspolitiken och upprätthålla lämpliga kontakter med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter.
II. FÖREGRIPA OCH DRA FÖRDEL AV DEN FÖRÄNDRADE ARBETSMILJÖN GENOM ATT UTVECKLA EN NY JÄMVIKT MELLAN FLEXIBILITET OCH TRYGGHET
De djupgående förändringarna av ekonomi och arbetsliv, som särskilt sammanhänger med den framväxande kunskapsbaserade ekonomin och globaliseringen, går allt snabbare i alla medlemsstater. De ställer krav på nya gemensamma lösningar där hänsyn tas till löntagarnas förväntningar. Social dialog och samråd bör ge löntagarna möjlighet att delta i förändringarna genom att man föregriper utvecklingen inom företagen, i de olika sektorerna av industrin och i de geografiska områdena. Genom att finna nyskapande gemensamma ramar som är anpassade till de nya anställningsformerna bör det bli möjligt att främja rörligheten och de enskildas engagemang i allt mer olikartade yrkessituationer genom att skapa övergångar som leder från en situation eller anställning till en annan. Åtgärderna för att åtfölja dessa förändringar bör bygga på ett välavvägt användande av olika befintliga gemenskapsinstrument, bland annat den öppna samordningsmetoden, och ge parterna på arbetsmarknaden ett stort utrymme för initiativ.
a) Förstärka arbetstagarnas medverkan i hanteringen av förändringarna genom att senast 2002 förbättra gemenskapsramen för arbetstagarnas rätt till information, samråd och medverkan (översyn av direktivet om ett europeiskt företagsråd, fortsatt granskning av direktiven om information och samråd och om den sociala aspekten av det europeiska samhället).
b) Bland annat på grundval av ett meddelande från kommissionen år 2002 utveckla gemenskapsstrategin för arbetsmiljö.
— kodifiera, anpassa och vid behov förenkla befintliga normer,
— möta nya risker, till exempel stress på arbetsplatsen, genom initiativ för standardisering och utbyte av god praxis,
— främja tillämpning av lagstiftningen inom små och medelstora företag med hänsyn till de särskilda krav som dessa är underkastade, bl.a. med hjälp av ett särskilt program,
— redan 2001utveckla utbytet av goda rutiner och samarbetet mellan arbetsinspektionsorganen för att bättre möta väsentliga gemensamma krav.
c) I samband med det växande ömsesidiga beroendet mellan de europeiska ekonomierna, ta hänsyn till förändringar i arbetsmiljö och anställningsförhållanden
— under varaktigheten för den europeiska sociala agendan på gemenskapsnivå organisera ett utbyte av nyskapande erfarenheter i fråga om anställningsförhållanden som förenar trygghet för arbetstagarna med flexibilitet för företagen och ta upp alla relevanta frågor om modernisering och förbättring av anställningsförhållandena med arbetsmarknadens parter,
— redan 2001, i enlighet med förslagen från arbetsmarknadens parter, upprätta ett "europeiskt centrum för övervakning av förändringar" inom ramen för Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Dublinfonden),
— senast 2003 inför antagandet behandladirektivet om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens;i enlighet med kommissionens meddelande, utvärdera befintliga direktiv om garantier för arbetstagarna i händelse av kollektiva uppsägningar, om skydd av anställningsförhållandena vid byte av arbetsgivare och vid behov anpassa dem,
— uppmana arbetsmarknadens parter att
— fortsätta den sociala dialogenom problem som rör arbetets organisation och de nya formerna för sysselsättning, och
— inleda diskussioner som skulle kunna leda till förhandlingar om ett delat ansvar mellan företag och arbetstagare när det gäller möjligheten till yrkesintegration och anpassning av arbetstagarna, särskilt med tanke på rörligheten,
— behandla frågor som rör dataskydd,
d) Stödja initiativ som har anknytning till företagens sociala ansvar och hanteringen av förändringen genom ett meddelande från kommissionen.
e) Förbättra sättet att fungera för den makroekonomiska dialogen som bestämdes vid Europeiska rådet i Kölnså att den fullt ut bidrar till en positiv och dynamisk samverkan mellan den ekonomiska och sociala politiken och sysselsättningspolitiken. Främja informationsutbytet mellan gemenskapsinstitutionerna och arbetsmarknadens parter om utvecklingen i fråga om lönebildning och lönernas sammansättning.
f) Senast 2004 arrangera diskussioner om individuell uppsägning med beaktande av sociala förmåner och arbetsmarknadens nationella kännetecken.
g) Under 2001 komplettera gemenskapslagstiftningen om arbetstid genom att slutbehandla bestämmelserna om vägtransportsektorn. Driva på arbetet med de texter som rör social harmonisering inom sjö- och lufttransporter.
III. BEKÄMPA ALLA FORMER AV UTSLAGNING OCH DISKRIMINERING FÖR ATT FRÄMJA DEN SOCIALA INTEGRATIONEN
Aring;tergången till en stabil ekonomisk tillväxt och utsikterna till full sysselsättning i en nära framtid innebär inte automatiskt att fattigdom och utslagning går tillbaka inom Europeiska unionen. Den ändrade situationen gör det däremot ännu mer oacceptabelt att dessa fenomen kvarstår. Europeiska rådet i Lissabon underströk nödvändigheten av att vidta åtgärder för att på ett avgörande sätt försöka utrota fattigdomen. Denna vilja, som bekräftas på högsta nivå i alla medlemsstater, måste spridas vidare nedåt för att mobilisera alla lokala aktörer, särskilt icke-statliga organisationer och de sociala myndigheterna, och måste också åtföljas av åtgärder som syftar till att alla tredjelandsmedborgare som vistas lagligen på unionens territorium behandlas lika.
a) Senast i juni 2001, med hjälp av den nya öppna samordningsmetod som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Lissabon, genomföra en nationell tvåårig handlingsplan mot fattigdom och social utslagning på grundval av de mål som antagits gemensamt. Denna plan skall ange de framsteg som eftersträvas genom den nationella politiken och de indikatorer som används för att uppskatta resultaten av vidtagna åtgärder. Från och med 2001 gå vidare på grundval av de indikatorer som medlemsstaterna fastställer i sin nationella handlingsplan med målet att nå samstämmighet mellan dessa indikatorer och definitionen av indikatorer som antagits gemensamt.
b) Använda de möjligheter som den nya informations- och kommunikationstekniken erbjuder för att minska den sociala utslagningen genom att främja allas tillträde till kunskapssamhället, och i detta syfte genomföra kommissionens handlingsplan "eEurope 2002 — Ett informationssamhälle för alla", som antogs av Europeiska rådet i Feira.
c) Efter de första nationella handlingsplanerna följa upp 1992 års rekommendation om minimigarantier för resurser som skall garanteras genom systemen för socialt skydd och undersöka vilka initiativ som kan tas för att åtfölja framstegen i frågan.
d) Genom utbyte av erfarenheter stödja medlemsstaternas insatser i fråga om stadsplanering i syfte att bekämpa social och spatial segregation.
e) Utvärdera effekterna av ESF, inbegripet gemenskapsinitiativet Equal för att främja social integration.
f) Se till att gemenskapslagstiftningen om kamp mot all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning faktiskt genomförs. Utveckla utbytet av erfarenheter och goda rutiner för att förstärka denna politik.
g) I enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors inleda en mer handlingskraftig politik för integrering av de tredjelandsmedborgare som lagligen vistas på unionens territorium vars mål är att ge dem rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med Europeiskaunionens medborgares rättigheter och skyldigheter. Utveckla erfarenhetsutbytet om den integrationspolitik som förs på nationell nivå.
h) Särskilt i samband med det europeiska året för personer med funktionshinder (2003) utveckla alla åtgärder som syftar till en bättre integrering av personer med funktionshinder inom alla områden av det samhällslivet.
i) Skapa förutsättningar för framgångsrika partnerskap med arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer, regionala och lokala myndigheter och de sociala myndigheternas administrativa organ. Engagera företagen i partnerskapen för att förstärka deras sociala ansvar.
IV. MODERNISERA DET SOCIALA SKYDDET
ystemen för socialt skydd utgör väsentliga delar av den europeiska sociala modellen och ligger visserligen under de enskilda medlemsstaternas ansvar men utsätts ändå för gemensamma utmaningar. I syfte att möta dessa utmaningar effektivare bör samarbetet mellan medlemsstaterna förstärkas, särskilt med hjälp av den sociala skyddskommittén. Moderniseringen av de sociala skyddssystemen skall stärka solidaritetskraven: detta är målet för de åtgärder som skall vidtas såväl i pensionsfrågor och hälsofrågor som för att skapa en aktiv social stat som på ett bestämt sätt uppmuntrar deltagandet på arbetsmarknaden.
a) Fortsätta det mellanstatliga samarbetet och utbytet om rätta strategier för att trygga säkra och bärkraftiga pensioner i framtiden: nationella bidrag skall översändas inför Europeiska rådets möte i Stockholm (mars 2001), en utredning i frågan skall översändas från rådet (sysselsättning och socialpolitik) till Europeiska rådets möte i Göteborg (juni 2001), som skall besluta om tidsplanen för det fortsatta arbetet.
b) Utifrån den politik som förs i varje medlemsstat analysera de ändringar som gjorts i systemen för socialt skydd samt de framsteg som återstår för att göra arbete lönsammare och främja säkra inkomster (2002) och för att främja möjligheten att förena yrkesliv och familjeliv.
c) Fram till 2003 slutföra en diskussion om möjligheterna att, med iakttagande av solidaritetskraven, garantera en hög och hållbar nivå för hälsoskyddet, med hänsyn tagen till effekten av åldrandet (långvård): rapport från rådet (sysselsättning och socialpolitik) i samverkan med rådet (hälso- och sjukvård).
d) På grundval av kommissionens undersökningar behandla utvecklingen av situationen i fråga om den gränsöverskridande tillgången till vård och hälsovårdsprodukter av hög kvalitet.
e) Under hela agendan följa upp och utvärdera det närmare samarbetet när det gäller socialt skydd, planera och utarbetalämpligaindikatorer för området.
V. FRÄMJA JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN
rämjandet av lika möjligheter bör genomföras i alla delar av den sociala agendan och kompletteras med ett visst antal särskilda åtgärder som både rör kvinnornas tillträde till beslutsfattandet, förstärkta rättigheter i jämställdhetsfrågor och sambandet mellan yrkesliv och familjeliv.
a) Införliva begreppet lika möjligheter på alla relevanta områden, i synnerhet de som omfattas av den sociala agendan, i utformning, uppföljning och utvärdering av politiken genom att inrätta lämpliga mekanismer och verktyg, t.ex., i förekommande fall, utvärderingar av genusperspektivets påverkan samt uppföljningsverktyg och kriterier för utvärdering av resultatet.
b) Förbättra kvinnornas tillträde till beslutsfattandet genom att i varje medlemsstat fastställa mål som är lämpliga eller framstegsmål, uppställda efter en tidsplan, inom den offentliga sektorn och den ekonomiska och sociala sektorn.
c) Genomföra kommissionens meddelande "På väg mot en gemenskapens ramstrategi för jämställdhet (2001—2005)", inför antagandet behandlaförslagen om ändring av direktivet från 1976 om lika behandling och förstärka rättigheterna i fråga om jämställdhet genom att senast 2003 anta ett direktiv, grundat på artikel 13 i EG-fördraget, för att främja likabehandling av kvinnor och män inom andra områden än sysselsättning och yrkesverksamhet.
d) Utveckla kunskapen, sammanslagningen av resurser och erfarenhetsutbytet, bland annat genom att ett europeiskt institut för genusfrågor och ett nätverk av experter inrättas. Genomförbarhetsstudien bör genomföras under 2001.
e) Vidga och förstärka initiativ och åtgärder som syftar till att främja jämställdhet inom yrkeslivet mellan kvinnor och män, särskilt när det gäller lönefrågor. Utveckla det befintliga initiativet för kvinnliga företagare.
f) Se till att man bättre kan förena yrkesliv och familjeliv, i synnerhet genom att främja att det tas ett kvalitetsansvar för barn och vårdbehövande personer.
VI. STÄRKA DEN SOCIALA ASPEKTEN I SAMBAND MED UTVIDGNINGEN OCH EUROPEISKA UNIONENS YTTRE FÖRBINDELSER
tvidgningen och de yttre förbindelserna utgör i flera avseenden en utmaning och ett tillfälle till gemenskapsåtgärder inom det sociala området. Det är nödvändigt att utveckla utbytet av erfarenheter och strategier med kandidatländerna, bland annat för att tillsammans effektivare möta de utmaningar som den fulla sysselsättningen och kampen mot utslagning utgör och att inom internationella instanser främja en integrerad ekonomisk och social agenda som överensstämmer med den europeiska metoden.
a) Förbereda utvidgningen i syfte att främja de ekonomiska och sociala framstegen i en utvidgad union:
— I samverkan med arbetsmarknadens parter, regelbundet arrangera diskussioner om alla sociala aspekter på utvidgningen.
— Underlätta för kandidatländerna att tillägna sig den europeiska strategin för sysselsättning, att genomföra målen för kampen mot fattigdom och social utslagning samt att förstärka samarbetet i fråga om socialt skydd.
— Stödja den sociala dialogens roll i detta sammanhang.
— Bidra till utvecklingen av berörda icke-statlig organisationer i kandidatländerna.
b) Utveckla ett enhetligt tillvägagångssätt om internationella sociala frågor inom ramen för multilaterala organisationer (Förenta nationerna,Världshälsoorganisationen, Europarådet, Internationella arbetsorganisationen och, i förekommande fall, WTO, OECD).
c) Stärka samarbetspolitikens sociala dimension, bland annat kampen mot fattigdom, utveckling av hälsa och utbildning samt beaktandet av jämställdhet mellan kvinnor och män (i synnerhet inom ramen för Europa—Medelhavs-processen).
BILAGA II - UTTALANDE OM TJÄNSTER AV ALLMÄNT EKONOMISKT INTRESSE
Genom den offentliga debatten i rådet (inre marknaden, konsumentfrågor och turism) den 28 september 2000 och medlemsstaternas skriftliga bidrag framkom följande:
I artikel 16 i fördraget fastställs betydelsen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse för att säkerställa Europeiska unionens sociala och territoriella sammanhållning. I denna artikel framhålls också vilken framträdande plats tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har i de gemensamma värderingar som utgör grunden för den europeiska sociala modellen, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 73, 86 och 87.
I Lissabon i mars 2000 fastställde Europeiska rådet en gemensam ekonomisk och social strategi för Europeiska unionen för att säkerställa att den anpassas till den nya ekonomiska era som öppnats genom den snabba utvecklingen av informationstekniken samtidigt som troheten mot den europeiska sociala modellen upprätthålls. I våra konkurrensutsatta ekonomier spelar tjänster av allmänt ekonomiskt intresse en avgörande roll för att säkerställa konkurrenskraften på det globala planet för den europeiska ekonomin, som är attraktiv tack vare infrastrukturernas kvalitet, arbetstagarnas höga utbildningsnivå, stärkandet och utvecklingen av näten över hela territoriet, och för att de pågående förändringarna skall kunna beledsagas av en bibehållen social och territoriell sammanhållning.
I detta sammanhang har kommissionens nya reviderade meddelande om tjänster av allmänt intresse fått ett mycket positivt mottagande. I synnerhet följande punkter:
- Området för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bör inte avgränsas strikt, utan den snabba utvecklingen av vår ekonomiska, vetenskapliga och teknologiska miljö bör beaktas.
- Bidraget från tjänster av allmänt ekonomiskt intresse till den europeiska konkurrenskraften svarar mot målen skydd av konsumentintressena, användarsäkerhet, social sammanhållning och fysisk planering samt hållbar utveckling.
- Vikten av neutralitetsprincipen, frihetsprincipen och proportionalitetsprincipen bekräftas på nytt. Dessa utgör en garanti för att medlemsstaterna själva får fastställa sina uppgifter liksom bestämmelserna för förvaltningen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, medan kommissionen tar på sig ansvaret för att se till att bestämmelserna för den inre marknaden och för konkurrensen iakttas.
- Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bör utföras med beaktande av legitima förväntningar hos konsumenterna och medborgarna som önskar rimliga priser i ett system med överskådliga priser och som är beroende av lika tillträde till kvalitetstjänster som är oumbärliga för den ekonomiska, sociala eller territoriella anpassningen.
Dessutom framkom ett antal anledningar till oro:
- Tillämpningen av bestämmelserna för den inre marknaden och för konkurrensen bör ge möjlighet att utföra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse under rättssäkra förhållanden och med en ekonomisk livskraft som bland annat säkerställer principerna om lika behandling, kvalitet och kontinuitet beträffande dessa tjänster. I detta avseende bör bland annat organisationen av finanieringssätten för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse fastställas med tillämpning av bestämmelserna för statligt stöd. I synnerhet bör överensstämmelsen mellan stöd för att kompensera extrakostnader för utförande av uppgifter av allmänt ekonomiskt intresse erkännas, med beaktande av artikel 86.2.
- Bidraget från tjänster av allmänt ekonomiskt intresse till den ekonomiska tillväxten och till det sociala välbefinnandet motiverar fullt ut en regelbunden utvärdering på ett sätt som säkerställer uppgifterna, särskilt beträffande tjänstekvalitet, tillgänglighet, tillförlitlighet och rättvist och överskådligt pris. Denna utvärdering kan utövas inom ramen för Cardiffprocessen, på grundval av medlemsstaternas bidrag och kommissionens rapporter, utbyte av goda lösningar eller inbördes utvärdering. Samråd med medborgare och konsumenter kan också ske genom forumet för den inre marknaden i medborgarnas och företagens tjänst.
- Av de debatter som omfattas av bestämmelserna i artikel 16 i fördraget, där det föreskrivs att "gemenskapen och medlemsstaterna, var och en inom ramen för sina respektive befogenheter och inom detta fördrags tillämpningsområde, [skall] sörja för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter", har framgått ett behov av en fördjupad diskussion om dessa frågor.
BILAGA III - RÅDETS RESOLITION OM ANVÄNDNING AV FÖRSIKTIGHETSPRINCIPEN
Rådet
A. beaktar att det i EG-fördragets principer anges att gemenskapens åtgärder bör syfta till en hög skyddsnivå för människors hälsa, för konsumenterna och för miljön och att dessa mål bör integreras i Europeiska unionens politik och åtgärder,
B. beaktar att det i fördragets artikel 174.2 erkänns att försiktighetsprincipen är en av de principer som skall beaktas i gemenskapspolitiken på miljöområdet; anser att denna princip även är tillämplig på människors hälsa liksom på området för djurfrågor och fytosanitära frågor,
C. beaktar att det, vid rätt tillfälle och i relevanta organ, kunde vara lämpligt att granska nödvändigheten av och möjligheten att i enlighet med Europeiska gemenskapernas domstols rättspraxis formellt förankra försiktighetsprincipen även i andra bestämmelser i fördraget, särskilt de som har anknytning till hälsovård och konsumentskydd,
D. erinrar om att detta erkännande kan inordnas i ett hållbart utvecklingsperspektiv,
E. påminner om att denna princip återfinns i olika internationella texter, bl.a. i Rio-deklarationen från 1992, i 1992 års konvention om klimatförändringar, i 1992 års konvention om biologisk mångfald och i protokollet om biosäkerhet från 2000 samt flera konventioner om skydd för den marina miljön,
F. betonar vikten av det arbete på detta område som pågår inom ramen för Codex Alimentarius,
G. anser att försiktighetsprincipen inte får användas för att vidta förtäckta restriktioner mot handeln,
H. beaktar de allmänna mål som är inskrivna i ingressen till avtalet om upprättande av världshandelsorganisationen (WTO), särskilt de som gäller en hållbar utveckling, skydd och bevarande av miljön; beaktar de allmänna undantag som anges i artikel XX i GATT-avtalet och i artikel XIV i GATS-avtalet, liksom att det i artikel 5.7 i avtalet om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder finns bestämmelser om hur man skall gå till väga när det föreligger risker och de vetenskapliga beläggen är otillräckliga; beaktar dessutom avtalet om tekniska handelshinder enligt vilket man bör ta under övervägande vilka risker en underlåtenhet att tillämpa dessa åtgärder kan medföra för människors hälsa eller säkerhet, djurs eller växters liv, eller miljön,
I. beaktar att Europeiska unionen fäster stor vikt vid stöd till utvecklingsländerna för att dessa skall kunna delta i avtalen om sanitära och fytosanitära åtgärder och om tekniska handelshinder, med tanke på de särskilda svårigheter dessa länder stöter på i detta avseende,
J. påminner om de rekommendationer som utfärdats av WTO:s paneler, särskilt överprövningsorganet för fallet "hormoner", om WTO-medlemmarnas rätt "att fastställa sin egen hälsoskyddsnivå, som kan vara högre än den i befintliga internationella standarder, riktlinjer och rekommendationer", liksom att beakta minoritetssynpunkter bland experterna,
K. inser att de offentliga myndigheterna har ansvaret för att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön och att människors växande oro för de risker de utsätts för bör beaktas.
--------------------
1. välkomnar kommissionens initiativ att lägga fram ett meddelande om försiktighetsprincipen, vars allmänna riktlinjer det delar,
2. anser att försiktighetsprincipen är tillämplig på gemenskapens och medlemsstaternas politik och åtgärder och gäller offentliga myndigheters åtgärder som vidtas såväl av gemenskapsinstitutionerna som medlemsstaternas myndigheter; dessa offentliga myndigheter bör göra sitt yttersta för att relevanta internationella organ till fullo skall erkänna principen,
3. konstaterar att försiktighetsprincipen gradvis befästs som en internationell rättslig princip på hälso- och miljöskyddsområdet,
4. anser att WTO:s regler gör det möjligt att på förhand beakta försiktighetsprincipen,
5. anser att gemenskapen och medlemsstaterna enligt internationell rätt har rätt att fastställa den skyddsnivå de anser lämplig inom ramen för riskhanteringen, att de för att uppnå detta mål kan vidta lämpliga åtgärder enligt försiktighetsprincipen; och att det inte alltid är möjligt att i förväg fastställa en lämplig skyddsnivå för samtliga situationer,
6. anser det nödvändigt att fastställa riktlinjer för försiktighetsprincipen för att klargöra formerna för dess tillämpning,
--------------------
7. anser att försiktighetsprincipen bör tillämpas så snart som möjliga skadliga effekter för hälsan och miljön har fastställts, och när man efter en preliminär vetenskaplig utredning grundad på tillgängliga uppgifter inte kan dra några säkra slutsatser om risknivån,
8. anser att den vetenskapliga riskbedömningen bör genomföras konsekvent och bemöda sig om att fastställa faran, karakterisera den, bedöma exponeringen och karakterisera risken, enligt den befintliga praxis som är erkänd på gemenskapsnivå och på internationell nivå, och anser att på grund av otillräckliga uppgifter, farans art och att den är överhängande är det ibland inte möjligt att systematiskt slutföra dessa etapper,
9. anser att den offentliga myndigheten, för att göra riskbedömningen, bör förse sig med en lämplig forskningsram och särskilt stödja sig på vetenskapskommittéer och relevanta vetenskapliga arbeten, såväl nationella som internationella; och att den skall ha ansvaret för att organisera en riskbedömning som bör göras på ett sätt som är sektorsövergripande, kontradiktoriskt, oberoende och öppet,
10. framhåller att även eventuella minoritetssynpunkter bör framhävas i riskbedömningen; dessa bör kunna komma till uttryck och berörda aktörer bör få kännedom om dem, särskilt om de klarlägger att det saknas vetenskapliga bevis,
11. bekräftar att man bör göra en funktionell åtskillnad mellan de som ansvarar för den vetenskapliga riskbedömningen och de som ansvarar för riskhanteringen, men erkänner samtidigt behovet av att utveckla en ständig dialog mellan dessa,
12. anser att ansvariga offentliga myndigheter bör vidta riskhanteringsåtgärder grundade på en politiska bedömning av den eftersträvade skyddsnivån,
13. anser att ett brett spektrum av åtgärder för att nå den eftersträvade skyddsnivån bör övervägas vid valet av riskhanteringsåtgärder,
---------------
14 anser att alla etapper bör genomföras öppet, särskilt riskbedömningen och riskhanteringen, inklusive uppföljningen av beslutade åtgärder,
15. anser att det civila samhället bör engageras och att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att samråda med alla berörda parter på ett så tidigt skede som möjligt,
16. anser att ett lämpligt utbyte av vetenskapliga yttranden och riskhanteringsåtgärder bör säkerställas,
17. anser att vidtagna åtgärder bör stå i samklang med proportionalitetsprincipen med beaktande av riskerna på kort sikt och på lång sikt samt syfta till att nå den höga skyddsnivå som eftersträvas,
18. anser att åtgärderna inte får leda till godtycklig eller omotiverad diskriminering när de tillämpas; när det finns flera möjligheter att uppnå samma skyddsnivå för hälsa eller miljö bör de minst restriktiva åtgärderna för utbytena eftersträvas,
19. anser att åtgärderna borde överensstämma med de åtgärder som redan vidtagits i liknande situationer, eller att liknande tillvägagångssätt används med beaktande av den senaste vetenskapliga utvecklingen och den eftersträvade skyddsnivåns utveckling,
20. framhåller att de vidtagna åtgärderna förutsätter en granskning av de fördelar och kostnader som är förenade med att åtgärden vidtas eller inte. Denna granskning skall beakta de sociala och miljömässiga kostnaderna liksom hur befolkningen godtar de olika alternativen och, när så är möjligt, omfatta en ekonomisk analys, eftersom de krav som är förbundna med skyddet för folkhälsan, inbegripet miljöns konsekvenser för folkhälsan, bör prioriteras,
21. anser att beslut som fattas enligt försiktighetsprincipen bör granskas på nytt med hänsyn till hur den vetenskapliga kompetensen utvecklas; i detta syfte bör man säkerställa att följderna av dessa beslut följs upp och en kompletterande forskning bör bedrivas för att minska osäkerheten,
22. anser att den behöriga myndigheten, vid fastställandet av de åtgärder som vidtas enligt försiktighetsprincipen och inom ramen för uppföljningen av dem, skall ha möjlighet att, enligt tydliga bestämmelser som fastställts på lämplig nivå, från fall till fall avgöra vem det åligger att tillhandahålla nödvändiga vetenskapliga uppgifter så att en mer komplett riskbedömning kan göras,
En sådan skyldighet kan variera beroende på fallet och bör syfta till att upprätta en tillfredsställande balans mellan offentliga organ, vetenskapliga instanser och ekonomiska operatörer, särskilt med beaktande av de ekonomiska operatörernas skyldigheter beroende på verksamhet.
23. förbinder sig att genomföra de principer som återfinns i denna resolution.
24. uppmanar kommissionen
- att systematiskt tillämpa sina riktlinjer på villkoren för att använda försiktighetsprincipen och då ta hänsyn till det specifika hos de olika sektorer där de kan komma att genomföras,
- att integrera försiktighetsprincipen varje gång det är nödvändigt i utformningen av sina lagförslag och i samtliga åtgärder,
25. uppmanar medlemsstaterna och kommissionen
- att fästa särskild vikt vid utvecklingen av vetenskaplig expertis och den nödvändiga institutionella samordningen,
- att se till att försiktighetsprincipen erkänns fullt ut i relevanta internationella organ för hälsa, miljö och internationell handel, särskilt på grundval av de principer som föreslås i denna resolution, och att främja detta mål och säkerställa att det beaktas på bästa möjliga sätt, i synnerhet inom WTO, och samtidigt bidra till att klargöra det,
- att säkerställa för allmänheten och de olika aktörerna så fullständig information som möjligt om den vetenskapliga kompetensen, om vad som står på spel och om vilka risker de och deras miljö är utsatta för,
- att aktivt verka för att engagera internationella partner i arbetet med att finna gemensamma grundvalar för principens tillämpning,
- att se till att denna resolution får största möjliga spridning.
BILAGA IV - UTKAST TILL UTTALANDE OM DE SÄRSKILDA KÄNNETECKEN FÖR IDROTT OCH IDROTTENS SOCIALA FUNKTION I EUROPA SOM BÖR BEAKTAS VID GENOMFÖRANDET AV DEN GEMENSAMMA POLITIKEN
1. Europeiska rådet har noterat Europeiska kommissionens rapport om idrott till Europeiska rådet i Helsingfors i december 1999 för att bevara nuvarande idrottsliga strukturer och upprätthålla idrottens sociala funktion inom Europeiska unionen. Idrottsorganisationerna och medlemsstaterna har det främsta ansvaret för att sköta idrottsärendena. Även om gemenskapen inte har direkta befogenheter på detta område bör den i åtgärder i enlighet med fördragets olika bestämmelser beakta idrottens sociala, fostrande och kulturella funktion, som ligger till grund för dess särart, för att iaktta och främja den etik och solidaritet som är nödvändig för att bevara dess sociala roll.
2. Europeiska unionen önskar särskilt bevara solidaritetens sammanhållande och förenande kraft, som förenar idrottens alla nivåer, rättvisa tävlingar, ideella och materiella intressen, liksom idrottsutövarnas - särskilt de omyndigas - fysiska integritet.
Amatörverksamhet och idrott för alla
3. Idrotten är en mänsklig verksamhet som grundas på sociala, fostrande och kulturella värden. Den leder till assimilering, deltagande i det sociala livet, tolerans, accepterande av olikheter och respekt för regler.
4. Idrotten bör vara tillgänglig för alla med respekt för individens målsättning och förmåga och som tävling eller fritidsverksamhet, organiserad eller enskild.
5. För fysiskt eller psykiskt handikappade är den fysiska och idrottsliga verksamheten ett utmärkt sätt för individuell mognad, rehabilitering, social och solidarisk anpassning och bör därför uppmuntras. Europeiska rådet välkomnar därför det värdefulla och föredömliga bidraget från handikapp-OS i Sydney.
6. Medlemsstaterna uppmuntrar frivilligt arbete inom idrotten genom åtgärder som främjar ett relevant skydd och ett erkännande av de frivilligas ekonomiska och sociala roll,eventuellt med stöd av gemenskapen inom ramen för dess befogenheter.
Riksidrottsförbundens roll
7. Europeiska rådet framhåller sitt stöd till idrottsorganisationernas självständighet och deras rätt att själva leda sitt arbete genom lämpliga föreningsstrukturer. Det inser att idrottsorganisationerna, med beaktande av nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning, och på grundval av demokrati och öppenhet, har till uppgift att organisera och främja sin verksamhet, bland annat beträffande särskilda idrottsliga bestämmelser, utformningen av landslag så som de anser det bäst med tanke på målet.
8. Europeiska rådet konstaterar att eftersom det finns olika nivåer av idrottsutövande sida vid sida, från motionsidrott till elitidrott, har riksidrottsförbunden en central roll för den nödvändiga solidariteten mellan de olika nivåerna: de ger en stor allmänhet möjlighet att få tillträde till idrottsevenemang, ger mänskligt och ekonomiskt stöd till amatöridrotten, främjar lika tillgång till idrott på alla nivåer för kvinnor och män, fostrar ungdomar, skyddar idrottsutövarnas hälsa, kämpar mot dopning, mot våld och rasistiska och främlingsfientliga yttringar.
9. Denna sociala roll medför ett särskilt ansvar för riksidrottsförbunden och utgör grund för erkännandet av deras befogenheter vid anordnande av tävlingar.
10. Samtidigt som riksidrottsförbunden beaktar utvecklingen i idrottsvärlden bör de spela huvudrollen inom en organisation som säkerställer den idrottsliga sammanhållningen och ett demokratiskt deltagande.
Bevarande av riktlinjerna för fostran av idrottsutövare
11. Riktlinjerna för fostran av idrottande ungdomar är nödvändiga för livskraften inom idrotten, landslagen och elitidrotten och bör uppmuntras. Riksidrottsförbunden bör, vid behov i partnerskap med offentliga myndigheter, vidta nödvändiga åtgärder för att bevara resurserna för fostran i anslutna klubbar och kvaliteten på denna fostran med beaktande av lagstiftning och praxis på nationell nivå och gemenskapsnivå.
Skydd av idrottande ungdomar
12. Europeiska rådet framhåller idrottens välgörande inverkan på ungdomar och betonar nödvändigheten av att i synnerhet idrottsorganisationerna ägnar särskild uppmärksamhet åt utbildning och yrkesutbildning för idrottande ungdomar på elitnivå, så att deras integration i arbetslivet inte äventyras på grund av deras idrottskarriär, åt deras psykiska balans och deras familjeband samt åt deras hälsa, särskilt förhindrande av dopning. Europeiska rådet uppskattar bidraget från föreningar och organisationer som i sitt utbildningsarbete tillgodoser dessa krav och därigenom lämnar ett värdefullt socialt bidrag.
13. Europeiska rådet känner oro för kommersiella avtal som rör minderåriga idrottsutövare, bl.a. dem som kommer från tredje land, om de inte följer gällande arbetslagstiftning eller äventyrar de unga idrottsutövarnas hälsa och välbefinnande. Europeiska rådet uppmanar idrottsorganisationerna och medlemsstaterna att utreda sådan verksamhet, kontrollera den och, i förekommande fall, planera lämpliga åtgärder.
Idrottens ekonomiskt situation och solidaritet
14. Europeiska rådet anser att ägande och ekonomisk kontroll genom samma finansielle aktör för flera idrottsklubbar som deltar i samma tävlingar i en och samma idrottsgren kan inverka menligt på det rättvisa i tävlingen. Riksidrottsförbunden uppmanas att genomföra kontrollbestämmelser för klubbarnas förvaltning om detta skulle visa sig vara nödvändigt.
15. Försäljning av rätten till TV-sändningar är i dag en av de viktigaste inkomstkällorna för vissa idrottsgrenar. Europeiska rådet anser att det initiativ som tas för att på lämpliga nivåer och med hänsyn till nationell praxis fördela en del av inkomsterna från försäljningen är välgörande för principen om solidaritet mellan idrottens alla nivåer och alla idrottsgrenar.
Övergångar
16. Europeiska rådet stöder med kraft dialogen mellan idrottsrörelsen, särskilt fotbollsorganisationerna, de organisationer som företräder yrkesidrottsmännen, gemenskapen och medlemsstaterna om utvecklingen när det gäller systemet för övergångar med beaktande av idrottens särskilda behov och gemenskapsrätten.
********
17. Gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna uppmanas att fortsätta granska sina riktlinjer, med beaktande av fördraget ochi enlighet med respektive befogenheter, med hänsyn till dessa allmänna principer.
BILAGA V - RESOLUTION ANTAGEN AV RÅDET OCH FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, FÖRSAMLADE I RÅDET, OM EN HANDLINGSPLAN FÖR RÖRLIGHET
EUROPEISKA UNIONENS RÅD OCH FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, FÖRSAMLADE I RÅDET,
ÄR ÖVERTYGADE OM att byggandet av ett verkligt europeiskt område för kunskap skall ha prioritet för Europeiska gemenskapen och att det är genom utbildning som européerna kommer att tillägna sig de gemensamma kulturella referenser som är grunden för ett europeiskt medborgarskap och ett politiskt Europa;
ÄR SÄKRA PÅ att denna uppfattning bygger på ömsesidig insikt om olikhet och komplementaritet oss emellan och att den för med sig ökade personliga kontakter och ökat utbyte av kunskaper och erfarenheter;
ÄR ÖVERTYGADE OM att det därför är mycket viktigt att till ungdomar, skolungdomar, studenter, forskare och alla som är under utbildning och deras lärare rikta åtgärder som är tydliga och som alla medlemsstater deltar i; att det är genom att bygga ett intelligensens Europa som vi kan väcka en verklig känsla av europeisk tillhörighet;
ÄR MEDVETNA OM att detta kunskapens Europa också är en ekonomisk nödvändighet; att öppenhet gentemot främmande kulturer och förmåga att utbilda sig och arbeta i en flerspråkig miljö är väsentligt för den europeiska ekonomins konkurrenskraft i en internationaliserad ekonomi som alltmer bygger på kunskap;
ÄR ÖVERTYGADE OM att en utvecklad rörlighet för ungdomar, skolungdomar, studenter, forskare och alla som är under utbildning och deras lärare är ett viktigt politiskt mål; att det kräver engagemang och samordnade insatser från Europeiska gemenskapen och medlemsstaterna;
NOTERAR att Europa för att nå detta mål redan förfogar över en rik erfarenhet: här utgör gemenskapsprogrammen Sokrates, Leonardo da Vinci och Ungdom en avsevärd tillgång och spelar en väsentlig roll, som helt säkert kommer att bli ännu större med den andra generationens program;
ÄR ÖVERTYGADE OM att denna tillgång måste tillvaratas bättre; även om siffran stiger är det fortfarande ett litet antal personer som utnyttjar möjligheten till rörlighet; bland studenterna berör den exempelvis endast en liten procentandel; viktiga hinder kvarstår - ojämlik tillgång till information, hinder av ekonomisk natur, administrativa svårigheter på skatteområdet och på området för socialt skydd, komplicerade formaliteter för uppehållstillstånd, nackdelar beträffande yrkesmässig status och karriär;
NOTERAR ATT Europeiska rådets extra möte i Lissabon den 23- 24 mars 2000 erkände vikten av att dessa hinder snabbt avlägsnas och att rörligheten främjas, och att Europeiska rådet i sina slutsatser uppmanar rådet och kommissionen att "före utgången av år 2000 utforma instrument för att främja rörlighet för studenter, lärare och utbildnings- och forskningspersonal, både genom att man på bästa sätt utnyttjar de befintliga gemenskapsprogrammen genom att undanröja hinder och genom en större genomblickbarhet vid erkännande av utbildningsbevis och studie- och utbildningsperioder" (punkt 26);
FÖRBINDER SIG, för att motsvara starka förväntningar från sina medborgare, med stöd av kommissionen, var och en på sitt område och med fullt iakttagande av subsidiaritetsprincipen, att vidta nödvändiga åtgärder för att undanröja hindren för rörlighet och främja denna;
ANSER ATT denna resolution, långt ifrån att föregripa det viktiga arbete som kommissionen och rådet redan har inlett för att ge främjandet av rörlighet en adekvat rättslig ram — och särskilt det förslag till rekommendation om rörlighet som man hoppas snabbt skall antas — tvärtom syftar till att underlätta genomförandet av gemenskapsinitiativ på detta område genom att föreslå tänkbara konkreta åtgärder. Dessa initiativ kommer att genomföras i nära samarbete med samtliga berörda aktörer och institutioner, särskilt universiteten, eftersom en mobilisering av dem är en väsentlig faktor för framgång;
VÄLKOMNAR den bifogade handlingsplanen för rörlighet, som lades fram för utbildningsministrarna vid Sorbonne den 30 september 2000. Denna plan har tre viktiga mål, nämligen
- att definiera och demokratisera rörligheten i Europa,
- att främja lämpliga finansieringsformer,
- att öka rörligheten och förbättra villkoren för den.
De åtgärder som avses i handlingsplanen är utformade som en "verktygslåda" med 42 åtgärder som är indelade i fyra stora kapitel vars användningsområde och sammansättning syftar till att identifiera och undanröja de hinder som kan uppträda när personer, var de än befinner sig, vill ta initiativ till rörlighet.
Det första kapitlet rör insatser vars syfte är att främja rörligheten genom utbildning av personer som bidrar till genomförandet av rörligheten, utveckling av flerspråkighet och tillgång till användbar information.
Det andra kapitlet har att göra med finansieringen av rörligheten och söker identifiera en rad åtgärder som kan frigöra alla tänkbara finansieringsmedel.
Det tredje kapitlet syftar till att öka och förbättra rörligheten genom att ge den flera former, genom att förbättra mottagandet och tidsplaneringen.
I det fjärde kapitlet slutligen beskrivs åtgärder för tillgodoräknande av rörlighetsperioder och erkännande av vunna erfarenheter;
ÄR ÖVERTYGADE OMatt ifall alla medlemsstaterna med kommissionens stöd på frivillig basis vidtar de åtgärder som de anser bäst lämpade att undanröja hindren för personer som ansöker om rörlighet, kan alla redan nu enas om att följande åtgärder i handlingsplanen är särskilt viktiga:
- utvecklaflerspråkighet;
- inrätta en portal som ger tillgång till olika europeiska informationskällor om rörlighet;
- erkänna perioder av rörlighet i kurser som leder till examensbevis;
- utbilda undervisande och administrativ personal i rollen som ansvariga så att de kan ge råd och vägledning och utarbeta projekt när det gäller rörligheten;
- utforma och anta en kvalitetsstadga som säkerställer ett gott mottagande av medborgare i andra länder under utbildning;
- upprätta en förteckning över utbytesvägar och befintliga goda rutiner på detta område samt över studerande- och lärarutbyten;
- inventera den finansiering av rörligheten som bestrids av unionen, medlemsstaterna, lokala myndigheter, den offentliga och den privata sektorn;
FÖRESLÅR attrådet,som ett led iden rullande dagordning som upprättas i rådets resolution av den 17 december 1999 [1], och för att regelbundet utvärdera framstegen i genomförandet av de fastställda målen, i samarbete med de övriga berörda europeiska institutionerna regelbundet gör en sammanfattning av situationen, i princip vartannat år;
ERINRAR OM ATTdet i denna plan även ingår åtgärder med större räckvidd som rör en mer omfattande samordning i varje medlemsstat och mellan kommissionen och medlemsstaternas förvaltningar.
I enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets extra möte i Lissabon läggs denna resolution fram för Europeiska rådet i Nice.
BILAGA VI - DOKUMENT SOM LAGTS FRAM FÖR EUROPEISKA RÅDET I NICE
- Ordförandeskapets not om den högtidliga proklamationen
(14101/00)
- Sammanfattande dokument
(CONFER 4816/00)
- Översikt över processen (slutsatser från rådets möte (allmänna frågor))
(13970/1/00 REV 1)
- Rapport från Ekofin-rådet om växelkursaspekterna på utvidgningen
(13055/00)
- Strategidokument för utvidgningen Rapport om varje kandidatlands framsteg på vägen mot anslutning
(13358/00)
- Ordförandeskapets rapport
(14056/00 REV 2)
- Bidrag från generalsekreteraren/den höge representanten: referensram för övergripande och konsekvent krishantering
(13957/1/00 REV 1 + COR 1)
- Rapport från generalsekreteraren/höge representanten och kommissionen med konkreta rekommendationer om hur man kan förbättra samstämmigheten och effektiviteten i Europeiska unionens agerande när det gäller konfliktförebyggande
(14088/00)
- Gemensam rapport om sysselsättningen 2000
(12909/00 + COR 1 (en), COR 2, ADD 1, ADD 1 COR 1 (en))
- Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2001
(14116/00)
- Kommissionens rekommendation till rådets rekommendation om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik
(14115/00)
- Europeisk social agenda
(14011/00 + COR 1 (en) + COR 2 (es))
- Meddelande från kommissionen "Europeisk social agenda"
(9964/00)
- Kampen mot fattigdom och social utslagning — Fastställande av lämpliga mål
(14110/00)
- Lägesrapport från högnivågruppen för socialt skydd om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om den framtida utvecklingen av den sociala tryggheten på lång sikt: trygga och stabila pensioner
(14055/00)
- Rapport från Ekofinrådet om översynen av gemenskapens finansieringsinstrument för företag
(13056/00)
- Rapport från Ekofinrådet om strukturella indikatorer: ett instrument för bättre strukturpolitik
(13217/00, 13170/1/00)
- Förslag från kommissionen
(11909/00)
- Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: e-Europa 2002
(14203/00)
- Rapporter från kommissionen och rådet om genomförandet av handlingsplanen e-Europa
(13515/1/00, 14195/00)
- Rådets resolution om en handlingsplan för rörlighet
(13649/00)
- Följenot om rådets resolution om försiktighetsprincipen
(13603/00 + COR 1 (fi) + REV 1 (en))
- Rapport från Ekofinrådet om miljö och hållbar utveckling
(13054/1/00 REV 1)
- Rapport från högnivågruppen för asyl och migration
(13993/00 + ADD 1, 13994/00)
- Rådets rapport om genomförandet av Europeiska unionens gemensamma strategi avseende Ukraina
(14202/00)
- Uttalande om tjänster av allmänt intresse
(13403/00 + COR 1 + ADD 1 + 2 (fr,en))
- Uttalande om de särskilda kännetecknen för idrott och idrottens sociala funktion i Europa som bör beaktas vid genomförandet av den gemensamma politiken
(13948/00)
- "Bättre lagstiftning 2000" (rapport från kommissionen)
(14253/00)
- Rapport från ordförandeskapet och rådets generalsekretariat om effektivisering av medbeslutandeförfarandet
(13316/1/00 REV 1, 14144/00)
- Utkast till rådets resolution om tillämpningen av nationella system för fastställande av bokpriser
(13343/00 REV 1 (fi))
- Utkast till rådets resolution om nationellt stöd till film och audiovisuella medier
(13345/00)
- Kommissionens arbetsdokument om artikel 299.2 — Strategi för varaktig utveckling för Europeiska unionens yttersta randområden
(7072/00, SEC(2000) 2192)
Footnote: [1] Rådets resolution av den 17 december 1999 "På tröskeln till det nya årtusendet": utveckling av nya arbetsmetoder för europeiskt samarbete på utbildningsområdet (EGT C 8, 12.1.2000, s. 6).
© Europaparlamentet: 2001
|