EUROPEISKA RÅDET
I WIEN
11 och 12 december 1998

ORDFÖRANDESKAPETS SLUTSATSER: BILAGOR

[Top] [Next]

BILAGA I

Resolution av Europeiska rådet


På tröskeln till 2000-talet, knappt två generationer efter avslutningen på ett ödeläggande krig, kan folken på vår kontinent blicka tillbaka på en exempellös framgångshistoria för Europas enande.

Det historiska ögonblick som vi nu står inför i och med införandet av den gemensamma europeiska valutan gör det klart att historiens lopp ofta kan gestalta sig på ett avgörande sätt genom enskilda människors engagerade arbete.

Detta gäller särskilt dr Helmut Kohl och hans arbete som förbundskansler i Förbundsrepubliken Tyskland under de senaste 16 åren.

Han har präglats djupt av sitt föräldrahem och sin ungdoms erfarenheter under krigs- och efterkrigstiden, och har alltid orubbligt och trovärdigt hållit fast vid sina tidigt vunna grundövertygelser. Framför allt hans fasta tro på den fredsstiftande kraften i en allt närmare sammanhållen ekonomisk och politisk europeisk union och den inom denna ram möjliga återföreningen av hans fädernesland bekräftades genom de epokgörande händelserna under hans ämbetstid. Med samma hängivenhet arbetade han för att avskaffa den olycksdigra delningen av vår kontinent.

I sitt outtröttliga arbete för dessa politiska grundmål har han aldrig låtit sig förvillas av bakslag, tvivel och motstånd.

Med egenskaper som pålitlighet, ärlighet, uthållighet, hjärtlighet och inlevelseförmåga har dr Helmut Kohl även blivit ett exempel för oss, sina kolleger, på en framgångsrik politiker som ändå förblivit mänsklig. Inte minst i dessa karaktärsdrag ligger hemligheten med hans stora insatser för Europa och den europeiska integrationen.

Utformningen av den tyska enheten och befästandet av det europeiska enandet i en ekonomisk och monetär union är dr Helmut Kohls livsverk.

För detta livsverk framför vi, Europeiska unionens stats- och regeringschefer och Europeiska kommissionens ordförande, vårt uppriktiga tack och vår djupt kända uppskattning.

På grund av detta har Europeiska rådet i Wien beslutat

att förläna

förre förbundskanslern och ledamoten av den tyska förbundsdagen,
dr Helmut Kohl titeln


Europeisk hedersmedborgare.

Wien den 11 december 1998

[Top] [Previous] [Next]

BILAGA II

Rapport till Europeiska rådet om
läget i förberedelserna inför etapp 3 av EMU, i synnerhet om hur
gemenskapen skall företrädas utåt

1. Efter flera år av intensiva förberedelser är Europeiska unionen redo att ta steget in i etapp 3 av EMU den 1 januari 1999. Elva av unionens medlemsstater kommer att anta euron som sin valuta. Ett betydande arbete har gjorts för att nå konvergens. Ekofin-rådet har också, för stats- och regeringschefernas godkännande, utvecklat ramen för en väl fungerande ekonomisk och monetär union, inbegripet stabilitets- och tillväxtpakten och förfaranden för samordning av den ekonomiska politiken (se bilagan). Den fråga där det ännu återstår att fatta beslut gäller hur gemenskapen skall företrädas utåt. Vid Europeiska rådet i Luxemburg i december 1997 satte stats- och regeringscheferna fart på detta arbete, och i Cardiff bad de rådet att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att medlemsstaterna i euroområdet företräds efektivt utåt.

2. I arbetet med hur gemenskapen skall företrädas utåt har rådet fått värdefull hjälp från kommissionen och ECBS/ECB inom deras respektive behörighetsområden. Rådet förelades särskilt ett förslag från kommissionen om "hur gemenskapen skall företrädas och besluta om ståndpunkter på internationell nivå i samband med den ekonomiska och monetära unionen".

3. Frågan om hur gemenskapen skall företrädas utåt i etapp 3 av EMU kommer att innebära förändringar i de nuvarande reglerna för internationella organisationer. Tredje länder och institutioner kommer därför att behöva övertalas till att godta de lösningar som föreslås av Europeiska unionen. Rådet anser att en pragmatisk inställning som kan minimera anpassningen av nuvarande regler och praxis kan bli den mest framgångsrika, naturligtvis under förutsättning att en sådan inställning resulterar i att eurons roll erkänns fullt ut.

4. Det framgår av fördraget att en åtskillnad måste göras mellan sättet att företräda

  • B gemenskapen på internationell nivå när det gäller frågor av särskild betydelse för den ekonomiska och monetära unionen (artikel 109.4), och
  • B i frågor som inte omfattas av gemenskapens behörighet, men där det är lämpligt att medlemsstaterna uttrycker gemensamma åsikter.

5. När det gäller första strecksatsen i punkt 4 - företrädandet av gemenskapen på internationell nivå när det gäller frågor av särskild betydelse för EMU - anser rådet att, samtidigt som man försöker finna tidiga pragmatiska lösningar tillsammans med internationella partner, bör dessa lösningar utvecklas med tiden med iakttagande av följande principer:

  • B Gemenskapen skall tala med en röst.
  • B Gemenskapen skall företrädas på politisk nivå och på centralbanksnivå (1).
  • B Kommissionen skall delta i hur gemenskapen företräds utåt i den mån det krävs för att den skall kunna utföra de uppgifter den tilldelats i fördraget. (2)

När det gäller den andra strecksatsen - frågor som inte omfattas av gemenskapens behörighet - ansåg rådet det bra att utarbeta pragmatiska lösningar för att företrädas utåt.

6. För att finna pragmatiska lösningar koncentrerade rådet sitt arbete till tre viktiga områden:

  • B Hur gemenskapen skall företrädas inför finansministrarna i G-7 och i centralbankschefsgruppen.
  • B Hur gemenskapen skall företrädas vid Internationella valutafonden.
  • B Hur Ekofin-delegationerna för uppdrag i tredje länder skall sättas samman.

1. Hur gemenskapen skall företrädas inför finansministrarna i G-7 och i guvernörsgruppen

7. I fråga om Europeiska centralbankens deltagande när gemenskapen företräds vid möten med finansministrarna i G-7 och centralbankschefsgruppen, har icke-europeiska parter redan godtagit att ECB:s ordförande deltar i mötena med gruppen vid de diskussioner som har samband med EMU, t.ex. multilateral övervakning, frågor om växelkurser och överenskommelse om de relevanta avsnitten i det offentliggjorda uttalandet.

8. När det gäller hur gemenskapen skall företrädas på ministernivå i EMU-frågor enades rådet om att föreslå de övriga G-7-parterna att ha med Ekofins ordförande, eller om ordföranden kommer från ett land som inte deltar i euro-samarbetet, ordföranden i Euro-11-gruppen vid bordet. Om ordföranden kommer från ett land i euroområdet som inte är med i G-7, skall han/hon delta utöver de tre Ekofin-ledamöterna från euroområdet som redan är med.

Under ett övergångsskede kommer en av ministrarna från euroområdet som deltar i G-7 på permanent grundval att, i syfte att nå större kontinuitet, stödja ordföranden i Ecofin/Euro 11 enligt ett rullande schema under ett år.

9. När det gäller kommissionens deltagande i gemenskapens representation enades rådet om att föreslå de andra G-7-parterna att en företrädare för kommissionen skall ingå i gemenskapens delegation i egenskap av biträdare till ordföranden i Ecofin/Euro 11.

10. Mot bakgrund av besluten om ovannämnda punkter kommer ytterligare överväganden att göras om närvaron vid förberedande möten (ställföreträdare). Rådet enades om att, som en integrerad del av gemenskapens representation i G-7, före möten informellt förbereda EMU-frågor i Euro 11-gruppen. Rådet pekade också på behovet av effektiva kommunikationer mellan dess medlemmar.

I detta syfte kommer möjligheten att upprätta ett modernt nätverk av kommunikationsmedel (audio- och videokonferenser) mellan de femton finansministrarna, Europeiska kommissionen, ECB och sekretariatet för Ekonomiska och finansiella kommittén att snarast undersökas och följas upp. Detta kan naturligtvis inte användas för antagande av några rättsligt bindande rättsakter.

11. De lösningar som kommer fram för finansministrarna i G-7 och i centralbankschefsgruppen kommer att ligga till grund för lösningar för andra grupperingar.

12. Rådet insåg att G-7 mycket ofta kommer att diskutera internationella frågor som går utöver gemenskapens behörighet och utöver det särskilda intresset för de 11 medlemsstaterna i euroområdet, och som berör alla medlemsstater. Även när det gäller dessa frågor som faller under medlemsstaternas behörighet, kan det vara lämpligt att formulera och lägga fram gemensamma ståndpunkter. De diskussioner och den utformning av gemensamma ståndpunkter om sådana frågor som Ryssland och det internationella finansieringssystemet som förekommit vid Ekofin-mötena under den senaste tiden kan tjäna som förebild. Dessa gemensamma ståndpunkter skall i varje fall utgöra grundvalen för ståndpunkter som intas i G-7 och i andra grupper.

2. Företrädare i Internationella valutafonden

13. Rådet anser att man för att lägga fram frågor av särskild betydelse för EMU kan behöva söka pragmatiska lösningar som inte kräver någon ändring av artiklarna i avtalet om IMF:

  • Ett första nödvändigt steg har redan tagits, IMF:s styrelse har nämligen samtyckt till att bevilja ECB observatörsstatus i styrelsen.
  • För det andra skulle synpunkterna hos Europeiska gemenskapen/EMU läggas fram för IMF:s styrelse av ifrågavarande ledamoten av den verkställande direktörens kontor från den medlemsstat som innehar ordförandeskapet för Euro 11, biträdd av en företrädare från kommissionen.

3. Sammansättningen av Ekofin/Euro 11-delegationer för uppdrag i tredje land

14. Sammansättningen av Ekofin/Euro 11-delegationer för uppdrag i tredje land kan variera beroende på omständigheterna och syftena. Ordförande för rådet/Euro 11 har ansvaret för att vidta de nödvändiga arrangemangen.

[Top] [Previous] [Next]

Bilaga till BILAGA II

Rapport till Europeiska rådet om
samordning av den ekonomiska politiken

Behovet av samordning av den ekonomiska politiken

1. Övergången till etapp tre av den ekonomiska och monetära unionen kommer att ännu närmare sammanlänka ekonomierna i de medlemsstater som antar euron. De kommer att föra en gemensam monetär politik och ha en enda växelkurs. Den ekonomiska politiken och fastställandet av löner kommer dock att förbli en nationell angelägenhet i enlighet med bestämmelserna i artikel 104c i fördraget och i stabilitets- och tillväxtpakten. I den omfattning som den nationella ekonomiska utvecklingen påverkar inflationsprognoserna i euroområdet kommer den att påverka de monetära betingelserna i samma område. Av detta grundläggande skäl är det nödvändigt att övergången till den gemensamma valutan noggrant övervakas av gemenskapen och att den ekonomiska politiken i medlemsstaterna i euroområdet samordnas. Dessutom bör en nära samordning syfta till en lämplig jämvikt på politikområdena för att bidra till att gemenskapens mål uppnås i enlighet med artikel 2 i fördraget.

2. Det ömsesidiga ekonomiska och monetära beroendet av icke-deltagande medlemsstater kommer också att vara starkt, eftersom de alla deltar i den inre marknaden. Behovet av att säkerställa ytterligare samordning och en väl fungerande inre marknad kräver därför att alla medlemsstater deltar i samordningen av den ekonomiska politiken. Det ömsesidiga beroendet kommer att vara särskilt starkt för de medlemsstater som inte deltar i euroområdet, men som kommer att delta i den nya växelkursmekanismen.

Överenskommelse om samordning av den ekonomiska politiken

3. Rådet (Ekofin) erkände behovet av en förstärkt samordning av den nationella ekonomiska politiken och diskuterade frågan i detalj i sin rapport till Europeiska rådets möte i Luxemburg i december 1997. Det senare godkände rapporten och utfärdade en resolution om bland annat samordningen av den ekonomiska politiken under den tredje etappen av EMU. Vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni i år ansåg man därutöver att om EMU skall lyckas fullt ut och den europeiska inre marknaden för alla Europas medborgare skall uppnås kan det endast ske med en strategi för att främja sysselsättningen genom ökad konkurrenskraft och ekonomisk och social sammanhållning inom ramen för en makroekonomisk stabilitet, vilket är de huvudsakliga inslagen i Europeiska unionens strategi för fortsatta ekonomiska reformer för att främja tillväxt, välstånd, sysselsättning och social medverkan, och man välkomnade medlemsstaternas beslutsamhet att säkerställa en effektiv samordning av sin ekonomiska politik.

Områden för samordning av den ekonomiska politiken

4. Sedan dess har nästan alla delar av samordningen av den ekonomiska politiken inletts och prövats. Åtgärderna har visat sig vara framgångsrika, i synnerhet sedan rådet inlett ett fullt utvecklat årligt samordningsförfarande. Med beaktande av subsidiaritetsprincipen kommer rådet att fullt ut uppmärksamma den nationella ekonomiska utvecklingen och politiken, även lönepolitiken, för att bidra till att uppnå gemenskapens mål. Rådet kommer att inrikta sig på de politikområden som kan påverka de monetära och finansiella villkoren för hela euroområdet, eurons växelkurs, en väl fungerande inre marknad samt villkor för investeringar, sysselsättning och tillväxt inom gemenskapen. Detta omfattar

  • noggrann övervakning av den makroekonomiska utvecklingen i medlemsstaterna för att säkerställa en varaktig konvergens,
  • noggrann övervakning av hur växelkurserna för euron och andra EU-valutor utvecklas i vetskap om att detta allmänt skall ses som ett resultat av all annan ekonomisk politik,
  • förstärkt övervakning av budgetläget och budgetpolitiken enligt fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten,
  • övervakning av den nominella och faktiska löneutvecklingen mot bakgrund av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken,
  • noggrann granskning av de nationella handlingsplanerna för sysselsättningen, som i synnerhet handlar om aktiv arbetsmarknadspolitik i enlighet med riktlinjerna för sysselsättningspolitiken och genom ett utbyte av bästa erfarenheter,
  • B övervakning av medlemsstaternas strukturpolitik inom marknaderna för arbete, varor och tjänster samt av kostnads- och pristrender, särskilt i den mån de påverkar möjligheterna att uppnå varaktig icke-inflatorisk tillväxt och skapa sysselsättning.

Metoder för samordning av den ekonomiska politiken

5. Rådet kommer att effektivt och fullt ut tillämpa fördragets instrument för att samordna den ekonomiska politiken. Rådet kommer att koncentrera sig på de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som antagits enligt artikel 103.2. De skall utvecklas till ett effektivt instrument för att säkerställa en varaktig konvergens i medlemsstaterna. Ekonomisk politik och utveckling i varje medlemsstat och i gemenskapen skall noggrant övervakas inom ramen för den multilaterala övervakningen enligt artikel 103.3 och jämföras med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Vid behov skall rådet i enlighet med artikel 103.4 utfärda rekommendationer till en medlemsstat vars ekonomiska politik inte överensstämmer med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken eller riskerar att äventyra en väl fungerande EMU.

6. För att beakta de särskilda behoven av samordning för medlemsstaterna på euroområdet skapades Euro-11, som vid flera tillfällen har fört givande diskussioner. I september 1998 inbjöds även de icke-deltagande medlemsstaterna att diskutera frågor av gemensamt intresse.

7. Gemenskapens harmoniska ekonomiska utveckling under den tredje etappen av EMU kommer också att kräva en kontinuerlig och fruktbar dialog mellan rådet och ECB, med deltagande av kommissionen, där alla aspekter av ECBS oberoende respekteras. Rådet och Euro-11 har inlett en sådan dialog och står beredda att vidareutveckla den vid behov.

8. För att stimulera en givande dialog och informera om ramen för den stabilitetsinriktade makroekonomiska politiken har arbetsmarknadens parter i Europa inbjudits av rådet (Ekofin) till regelbundna diskussioner.

Att genomföra nya arrangemang för samordning av den ekonomiska politiken

9. Utöver det regelbundna arbetet med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken inledde rådet under våren en noggrann genomgång av de nationella handlingsplanerna för sysselsättningen. Med ledning av Europeiska rådets möte i Cardiff skall rådet därutöver inrätta ett enklare förfarande enligt vilket medlemsstaterna och kommissionen skall lägga fram korta rapporter mot slutet av året, var och en inom sitt kompetensområde, om varu- och kapitalmarknaderna. Med full respekt för subsidiaritetsprincipen skall detta förfarande bidra till ett utbyte av bästa erfarenheter och komplettera redan tillgänglig information i de nationella handlingsplanerna för sysselsättning samt i stabilitets- och konvergensprogrammen. Förfarandet kommer att genomföras för första gången i år.

10. Enligt ett uttalande från 1 maj har rådet under sommaren noggrant studerat den aktuella och kommande utvecklingen inom medlemsstaternas budgetpolitik. För närvarande granskar rådet stabilitets- och konvergensprogrammen med beaktande av hur väl de överensstämmer med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och kraven i stabilitets- och tillväxtpakten samt åtagandena i rådets uttalande av den 1 maj.

11. Resultaten av analysen av dessa olika rapporter skall användas vid den årliga uppdateringen av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och bidra till att göra dem till ett centralt effektivt instrument för att samordna den ekonomiska politiken.

12. Det krävs fortsatta ansträngningar för att fullt ut genomföra riktlinjerna och ta vederbörlig hänsyn till de nya politiska förutsättningarna efter övergången till den tredje etappen av EMU. Strävan att säkerställa en effektiv samordning av den ekonomiska politiken kommer att medföra ett mer aktivt deltagande av alla parter i denna process, inte minst de ministrar som sammanträder i Euro-11, rådet och stats- eller regeringscheferna.

[Top] [Previous] [Next]

BILAGA III

RÅDETS SLUTSATSER OM EUROPEISKA UNIONENS UTVIDGNING

(Rådet (allmänna frågor) den 7 december 1998)

Rådet välkomnar kommissionens första ordinarie lägesrapporter på grundval av slutsatserna från Europeiska råden i Luxemburg och Cardiff. Rådet konstaterar att kommissionens bedömning grundar sig på samma objektiva anslutningskriterier som utformades av Europeiska råden i Köpenhamn och Madrid och som användes i kommissionens yttranden i juli 1997 samt anser att kommissionens metod har möjliggjort en objektiv, balanserad och rättvis analys av läget. Rådet välkomnar de betydande framsteg som kandidatländerna gjort i sina förberedelser för medlemskap och uppmuntrar dem att fortsätta sina ansträngningar genom hela anslutningsprocessen. Rådet noterade att även om framstegen i antagandet av regelverket varierar avsevärt mellan länder och sektorer har skillnaden i allmänhet minskat mellan de länder med vilka förhandlingar har inletts och övriga länder. Rådet noterade också kommissionens synpunkter i fråga om de varierande framsteg som ett antal länder, däribland några med vilka förhandlingar har inletts, har gjort för att uppfylla Köpenhamnskriterierna. Rådet noterade de särskilda framsteg som gjorts av Lettland och Litauen samt det nya läget i Slovakien efter valen, vilket bådar gott för landets integrering i de europeiska strukturerna. Det noterade också Bulgariens framsteg och Rumäniens reformarbete. Det uppmuntrade alla kandidatländer att intensifiera sina förberedelser för medlemskapet. Kommissionens analys med avseende på Turkiet delades i stort av rådet, som noterade att Turkiet behöver göra särskilda ansträngningar för att garantera rättssäkerheten i ett demokratiskt samhälle i enlighet med Köpenhamnskriterierna och de relevanta slutsatserna från Europeiska rådets möten. Det betonade också vikten av att fortsätta att utveckla förbindelserna med detta land på en sund och framstegsinriktad grund. I detta sammanhang bekräftar rådet åter betydelsen av den europeiska strategin för Turkiet. Rådet påminde om den stora vikt det fäster vid behandlingen av minoriteter, ett område som kräver fortsatt uppmärksamhet. Rådet understryker behovet av att takten i tillnärmningen av lagstiftningen ökas och motsvaras av utvecklingen av en likvärdig kapacitet för genomförande. Överföringen av regelverket är inte tillräcklig i sig själv utan måste följas av faktiskt genomförande och verkställighet. Därför är utvecklingen av administrativa och rättsliga resurser en avgörande aspekt på förberedelserna för anslutning samt förekomsten av trovärdiga och fungerande strukturer och institutioner en ofrånkomlig förutsättning för framtida medlemskap.

Rådet framhävde behovet av att redan före anslutningen ägna särskild uppmärksamhet åt den faktiska tillämpningen av regelverket för den inre marknaden till alla delar, inbegripet inrättandet av ett fungerande system för kontroll av statligt stöd. Insatser bör göras för att främja ekonomisk och social konvergens. Andra områden som kräver uppmärksamhet är miljön, kärnkraften och rättsliga och inrikes frågor. I detta sammanhang erinrade rådet om den grundläggande betydelsen av den förstärkta föranslutningsstrategin för de central- och östeuropeiska länderna och den särskilda föranslutningsstrategin för Cypern. Rådet bekräftade också åter den roll som tilldelats organen för associeringsavtalen för att övervaka antagandet och genomförandet av regelverket. Rådet uppmanade kommissionen att fortsätta att ägna särskild uppmärksamhet åt att bistå de kandidatländer med vilka förhandlingar ännu inte har inletts med att intensifiera deras förberedelser för medlemskap och uppmanade dessa kandidatländer att till fullo utnyttja möjligheten att komma i kapp. Det uttryckte tillfredsställelse över att anslutningspartnerskapen redan har gjort det möjligt för de central- och östeuropeiska kandidatländerna och unionen att koncentrera sig på prioriteringar och fördela tillgängliga resurser mellan dem. Detta tillvägagångssätt kommer att förstärkas genom att två nya föranslutningsinstrument blir tillgängliga från år 2000 och kommer att öka behovet av ett tydligt samband mellan resurser och prioriteringar. Rådet välkomnade utvidgningen av mandatet för kontoret för informationsutbyte om tekniskt bistånd (TAIEX) till att omfatta hela regelverket. Rådet noterade med tillfredsställelse att Europeiska konferensen, som beslutades i Luxemburg, redan vid sina första två möten har visat sig vara ett framgångsrikt multilateralt forum i samband med utvidgningsprocessen. Rådet noterade att kommissionen har för avsikt att i början av nästa år lägga fram en uppdaterad version av sitt positiva yttrande från 1993 om Maltas medlemskapsansökan för lämplig uppföljning i rådet. Rådet gav sitt allmänna godkännande av kommissionens rapport, inbegripet analysen i samlingsrapporten. Rådet noterade kommissionens avsikt att föreslå att förhandlingar inleds med Lettland före slutet av 1999 om förändringarna fortsätter i samma takt. Det noterade också kommissionens uppfattning att Litauens betydande framsteg bör göra det möjligt för kommissionen att föreslå att förhandlingar inleds om nyligen fattade beslut prövas i praktiken. Vidare noterade rådet kommissionens uppfattning att det nya läget i Slovakien efter valen öppnar möjligheten att inleda förhandlingar om det bekräftas att dess institutioner fungerar på ett pålitligt, stabilt och demokratiskt sätt. Rådet välkomnade kommissionens avsikt att lägga fram ytterligare lägesrapporter nästa år. På detta stadium framförde rådet dock inga rekommendationer till Europeiska rådet om att utvidga anslutningsförhandlingarna.

[Top] [Previous]

BILAGA IV

DOKUMENT SOM FÖRELAGTS EUROPEISKA RÅDET I WIEN

* Europeiska rådets resolution om att förläna f.d. förbundskanslern och ledamoten av den tyska förbundsdagen, dr Helmut Kohl, titeln Europeisk hedersmedborgare.
(SN 5336/3/98)

* Rapport till Europeiska rådet om läget i förberedelserna inför tredje etappen av EMU, i synnerhet om hur gemenskapen skall företrädas utåt. (13693/98)

* Rapport från rådet (EKOFIN) till Europeiska rådet i Wien om ett stärkande av det internationella finanssystemet
(13692/98)

* Lägesrapport från rådet (EKOFIN) till Europeiska rådet om förstärkt samarbete inom skattepolitiken
(13349/98)

* Gemensam rapport om sysselsättning 1998
(13720/98 + ADD 1 + COR 1(en)

* Utkast till riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 1999
(13721/98)

* Kommissionens rapport om möjligheter till förbättring av jämförbarheten av statistik för övervakning och utvärdering av EU:s sysselsättningsstrategi som upprättats med anledning av Europeiska rådets möte i Wien
(13931/98)

* Att hantera förändringar: Slutrapport från högnivågruppen om ekonomiska och sociala konsekvenser av industriella förändringar
(13947/98)

* Meddelande från kommissionen: Offentliga investeringar som ett led i en ekonomisk strategi
(13914/98)

* Arbetstillfällen i informationssamhället
(13907/98)

* Kommissionens arbetsdokument om hur Europeiska unionen hanterar datorproblem som kan uppstå i samband med år 2000
(13560/98)

* AGENDA 2000: Rådets lägesrapport till Europeiska rådet
(13621/98) AGENDA 229
ADD 1 Interinstitutionellt avtal
ADD 2 Strukturfonder
ADD 3 Jordbruk
ADD 4 Föranslutning
ADD 5 Transeuropeiska nät och lånegarantifonden

* Utvidgning: Rådets slutsatser av den 7 december 1998 om Europeiska unionens utvidgning
(13944/98)

* Integrering av hänsynstagandet till miljön och en hållbar utveckling i den gemensamma jordbrukspolitiken
(13091/98)

* Uppföljning av slutsatserna från Europeiska rådet i Cardiff: Rapport till Europeiska rådet i Wien om att integrera miljöfrågorna och principen om en hållbar utveckling i gemenskapens transportpolitik
(13811/98)

* Rapport till Europeiska rådet om integration av miljöfrågor och en hållbar utveckling inom det energipolitiska området
(13805/98)

* GUSP: Gemensamma strategier
(13943/98)

* Rapport från rådet (allmänna frågor) till Europeiska rådet om subsidiaritet
(13951/98)

* Kommissionens rapport: Bättre lagstiftning 1998 - Ett delat ansvar
(13940/98)

* Lägesrapport från rådet (allmänna frågor) till Europeiska rådet om förbättringar av rådets arbetssätt och arbetsmetoder
(13952/98)

* Rådets och kommissionens handlingsplan för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa
(13844/98)

* Rapport om narkotika och narkotikarelaterade frågor
(13884/98)

* Lägesrapport om bekämpande av den organiserade brottsligheten
(11571/4/98 REV 4)

* Kommissionens meddelande: En nordlig dimension i unionens politik
(13768/98)

Top of page

NOTES

(1) I artikel 6.1 i ECBS/ECB-protokollet sägs det: "I fråga om sådant internationellt samarbete som angår de uppgifter som har anförtrotts ECBS, skall ECB bestämma hur ECBS skall företrädas". I artikel 6.3 tilläggs: "Artiklarna 6.1 (...) skall inte påverka tillämpningen av artikel 109.4 i detta fördrag".

(2) Punkt 10, sista meningen i resolutionen från Europeiska rådet i Luxemburg.


© Europaparlamentet: 1999