Ge kreditvärderingsinstituten större ansvarsskyldighet

Kreditvärderingsinstituten har fått kritik för att ha bidragit till finanskrisen genom att ha underskattat riskerna. Ekonomiutskottet tar på onsdagen upp frågan om kreditvärderingsinstitutens roll och ansvarsskyldighet.

©BELGA/ChinaFotoPress/MAXPPP
©BELGA/ChinaFotoPress/MAXPPP

Wolf Klinz (ALDE, Tyskland), som har skrivit initiativet, vill göra marknadsaktörerna (investerare, banker och centralbanker) mer delaktiga i riskbedömningen och på så sätt minska det stora beroendet av kreditbetyg. Han vill även införa större civilrättsligt ansvar vid grov oaktsamhet.


- Inför ansvarsskyldighet för kreditvärderingsinstituten för deras kreditbetyg. Kreditbetygen kan inte, som instituten säger, betraktas som rena utlåtanden och det behövs brådskande mer ansvar och ansvarsskyldighet.


Europeiska kreditvärderingsstiftelsen


Klinz är för möjligheten att inrätta en europeisk kreditvärderingsstiftelse, som ska vara helt oberoende av offentliga myndigheter eller andra organ.


- Tanken bakom en oberoende europeisk kreditvärderingsstiftelse är att främja konkurrens i vad som nästan är ett oligopol där tre globalt verksamma företag dominerar marknaden.


Felaktiga bedömningar


Kreditvärderingsinstituten samlar in uppgifter om kreditvärdigheten hos den som ger ut värdepapper (emittenten). Värderingarna påverkar tillgången på och kostnaden för krediter. Tre olika sektorer värderas: den offentliga sektorn, företag och strukturerade finansiella instrument.


Klinz konstaterar i sitt initiativ att kreditvärderingsinstituten spelade en viktig roll i finanskrisens utbrott genom att tilldela finansiella instrument felaktiga kreditbetyg.


Ett högt kreditbetyg innebär hög säkerhet och lägre ränta. En låg värdering betyder däremot högre risk och högre ränta.


Intressekonflikt


Avgifter på värderingarna har lett till en intressekonflikt.


- Det största problemet var att kreditvärderingsinstituten både gjorde värderingar och gav rådgivande tjänster. Denna intressekonflikt är kärnan av problemet, säger Klinz och tillägger att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) inleder sin övervakning av kreditvärderingsinstitut nu i sommar.


Ett institut kan ge råd till en investeringsbank om hur den på bästa sätt ska strukturera en produkt för högre värdering. Produkten kanske ser säkrare ut, men behöver inte vara det. Det var just sådant oansvarigt, men lönsamt, agerande som förvärrade krisen och ledde till att regeringar var tvungna att skuldsätta sig ännu djupare för att rädda de finansiella systemen.


Skuldökningarna har i sin tur lett till att instituten sänker värderingarna på ländernas statspapper. Vilket sätter ytterligare press på skattebetalarna och innebär nedskärningar av exempelvis sociala utgifter - för att rädda marknaderna.


Klinz konstaterar att företag och den offentliga sektorn inte fick samma felaktiga värderingar som strukturerade finansiella instrument. Men han håller med om att de upprepade nedvärderingarna, särskilt för Grekland och Spanien, kom för sent och inte bidrog till att lugna marknaderna.