Återvändande: EU:s nya strategi för att skicka tillbaka migranter
EU vill göra återvändandet av irreguljära migranter mer effektivt. Ta reda på mer om åtgärder och siffror rörande återvändande av migranter.
Varje år beordras hundratusentals icke-EU-medborgare att lämna EU på grund av irreguljär status. Men bara drygt 20 procent av dem lämnar. Därför vill EU införa gemensamma och effektiva regler för att hantera migranter utan rätt att stanna.
Om Återvändandedirektivet
Återvändandedirektivet antogs 2008 och enligt en inledande utvärdering 2013 hade det en övergripande positiv effekt på återvändandepolitiken i Europa genom att införa en maxgräns för frihetsberövande och främja frivilliga avresor.
Dess regler definierar "olaglig vistelse" som närvaron på EU-territorium av icke-EU-medborgare som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för inresa, vistelse eller uppehåll. Dessa villkor kan dock skilja sig åt mellan olika EU-länder, vilket leder till situationer där icke-EU-medborgare kan vara eller bli irreguljära i ett EU-land, men inte är det i ett annat.
Läs mer om EU:s migrationspolitik
Förbättringar av Återvändandedirektivet: Vad är på gång
EU har arbetat för att säkerställa att personer som inte har rätt att stanna i EU återvänder snabbare och mer effektivt. Detta är ett av målen i Migrations- och asylpakten som antogs 2024.
I mars 2025 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag om att etablera ett gemensamt europeiskt system för återvändande med snabbare, enklare och mer effektiva återvändandeprocedurer i hela EU.
Förslaget syftar till att:
- säkerställa att ett återvändandebeslut utfärdat i ett EU-land registreras i en europeisk återvändandeorder och är synligt i Schengens informationssystem, så att även om migranten flyttar till ett annat EU-land kan återvändandebeslutet verkställas.
- förhindra att irreguljära migranter håller sig undan. Migranter kan hållas frihetsberövade i upp till 24 månader när återvändandet hindras eller när det finns en säkerhetsrisk. Samtidigt bör reglerna prioritera frivilliga återvändanden när migranter samarbetar.
- etablera en rättslig ram för återvändandecenter - belägna i icke-EU-länder och skapade genom bilaterala eller EU-avtal - dit individer med slutgiltiga återvändandebeslut kan överföras.
Parlamentet måste nu granska förslaget innan det kommer överens om den slutliga versionen av lagtexten med rådet.
Återvändande av irreguljära migranter: centrala fakta
Även om statistik om irreguljär migration finns tillgänglig, varnar forskare för att den kan vara ofullständig, inkonsekvent och otillräcklig.
Register visar att 2023 nekades 118 935 personer inresa till EU. De främsta orsakerna till avslag var avsaknad av giltigt visum eller uppehållstillstånd (i 23,3 procent av fallen) eller att inte kunna motivera syftet och villkoren för vistelsen (22,5 procent).
2023 utfärdade EU-länderna 484 160 återvändandebeslut.
De främsta nationaliteterna för de personer som beordrades att lämna 2023 var marockansk, algerisk och afghansk.
Antalet icke-EU-medborgare som faktiskt återvände till ett icke-EU-land efter ett återvändandebeslut 2023 ökade med 25,1 procent jämfört med föregående år, totalt 111,185 återvändare. Över fyra femtedelar av de återvändande personerna (91,465) skickades till länder utanför EU.
Frivilliga återvändanden kontra tvångsåtervändanden
Om en individ samarbetar med myndigheterna frivilligt efter att ha fått ett återvändandebeslut, kallas själva återvändandet frivilligt; annars kallas det tvångsåtervändande. Ett frivilligt återvändande kan vara assisterat (med ekonomiskt/logistiskt stöd från värdlandet) eller icke-assisterat.
Enligt Eurostat var 43,1 procent av alla återvändanden frivilliga 2023.
