Gränsarbetarna i Europeiska unionen

GENERALDIREKTORATET FÖR FORSKNING
ARBETSDOKUMENT
Serien Sociala frågor
- W 16A -

Sammandrag


INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning

  1. Gränsarbetets juridiska inramning
  2. 1.1. Definitioner av gränsarbetet
    1.2. Fri rörlighet, likabehandling och social trygghet för gränsarbetare inom EU
    1.3. Skattesystemet för gränsarbete
    1.4. Gränsöverskridande skatteersättning

  3. 2. Gränsöverskridande rörlighet i Västeuropa Statistisk infallsvinkel
  4. 2.1. Kommentarer om statistikmetoder
    2.2. Resultat av den kvantitativa analysen

  5. 3. Hinder för gränsöverskridande rörlighet
  6. 3.1. Social trygghet
    3.2. Direkt beskattning
    3.3. Växelverkan mellan direktbeskattning och socialförsäkringssystem
    3.4. Tillfällig tullfrihet vid införsel av fordon
    3.5. Bristande information och samarbete mellan förvaltningar
    3.6. Gränsarbetarnas arbetsvillkor i Schweiz

Bilaga 1: Statistik över gränsarbetare i västeuropa

Bilaga 2: Sammanställning av de huvudsakliga bilaterala dubbelbeskattningsavtalen

Bilaga 3: System för skatt och socialförsäkring för gränsarbetare inom eu


INLEDNING

Studiens syfte är att ge en översikt av situationen för de gränsöverskridande lönearbetarna inom Europeiska unionen, och av hindren för den fria rörligheten. Studien tar också upp situationen för de många unionsmedborgare som pendlar till lönearbete i Schweiz eller furstendömet Monaco, San Marino etc. Eftersom Schweiz tar emot nästan hälften av Europas gränsarbetare (ungefär 150 000 enligt vår uppskattning) har det gjorts en analys av systemet för socialförsäkring, skatter och tillträde till arbetsmarknaden, som gäller för dessa.

Undersökningen är gjord utifrån gällande eller lagar under utformning, på nationell nivå och på gemenskapsnivå, handlingar från gränsarbetarnas lokalorganisationer samt utifrån den litteratur som finns tillgänglig i ämnet. Redan från början visade det sig att analysen av petitioner som lagts fram till Europaparlamentet, av skriftliga frågor i parlamentet till rådet och till kommissionen samt av EG- domstolens rättspraxis inom området, var mycket viktig för att kunna fastställa hindren för den gränsöverskridande rörligheten.

Arbetet är uppdelat i tre delar. I det första kapitlet fastställs vilket regelsystem som gäller gränsarbetarna, främst när det gäller skatter och socialförsäkring. Det andra kapitlet ger en inblick i gränsarbetets utbredning i Västeuropa. Tredje kapitlet slutligen, ger en systematisk analys av de lagstiftade och fasta hinder som rör lönearbetarnas gränsöverskridande rörlighet vid varje nations gräns.


| Top |

1. Gränsarbetets juridiska inramning

1.1 Definitioner av gränsarbetet

Gränsarbetaren skiljer sig från den klassiska gästarbetaren genom att bo i ett land och arbeta i ett annat. Gästarbetaren lämnar sitt hemland för att bo och arbeta i ett annat land, med eller utan sin familj. Gränsarbetaren däremot har två nationella medborgarskap eftersom han bor och arbetar i olika länder.

De visar sig dock vara omöjligt att definiera gränsarbetet som ett entydigt begrepp med objektiva kriterier. Begreppet täcker i realiteten olika förhållanden, beroende på om man ser till vad gemenskapen föreskriver, främst vad gäller social trygghet, eller om man ser till de olika bilaterala avtal om dubbelbeskattning som avgör vilket skattesystem som ska tillämpas på gränsarbetarna.

Enligt gemenskapens bestämmelser innebär termen "gränsarbetare" en person som har sysselsättning på en medlemsstats territorium, och som bor på en annan medlemsstats territorium (politiskt kriterium), och som åker hem varje dag eller minst en gång i veckan (tidskriterium)(1). Definitionen som innebär att en nationsgräns ska passeras mellan bostaden och arbetet, kräver också att personen åker hem varje dag eller varje vecka, men den innebär bara social trygghet för arbetare inom Europeiska unionen.

De bilaterala avtal om dubbelbeskattning som avgör vilket skattesystem som ska tillämpas för gränsarbetarna, innehåller ännu mer restriktiva bestämningar som också innehåller ett platskriterium. Enligt detta ska en gränsarbetare bo och arbeta i en gränszon i strikt mening, vilken definieras på olika sätt i de olika avtalen.

Den första svårigheten ligger alltså i att det inte finns någon enhetlig beteckning på gränsarbetet, vilken skulle vara till hjälp för att i praktiken identifiera olika grupper i befolkningarna.

| Top |

1.2 Fri rörlighet, likabehandling och social trygghet för gränsarbetare inom EU

Gränsarbetare som bor och arbetar inom den Europeiska unionen har, liksom gästarbetarna, rätt att stödja sig på principen för icke-diskriminering och likabehandling, avsedd för arbetare som flyttar inom unionen. I artikel 7 i förordning nr 1612/68 om arbetarnas fria rörlighet inom Europeiska gemenskapen(2) föreskrivs likabehandling under alla olika anställnings- och arbetsförhållanden, i synnerhet vad gäller löner, uppsägning, återanpassning till arbetet eller återanställning, om arbetaren är arbetslös. När det gäller arbetsrätt är gränsarbetaren, liksom gästarbetaren underställd lagstiftningen i det land där han är anställd. Enligt artikel 7.2 i samma förordning, åtnjuter han samma förmåner vad gäller social trygghet och skatter som inlänningarna.

Bortsett från några detaljer gäller samma principer och system för social trygghet för gränsarbetarna, som för gästarbetarna inom Europeiska gemenskapen(3).

Förordning (EEG) nr 1408/71(4) om samordning av medlemsländernas socialförsäkringssystem, och tillämpningsförordning nr 574/72(5), innehåller bland annat bestämmelser om vissa socialförsäkrings förmåner för gränsarbetare. De sistnämnda har alltså förmåner som övriga gästarbetare inte får, som till exempel tillgång till sjukvård över gränserna. De svårigheter de stöter på vad gäller villkor för arbets- och familjeliv beror inte alltid på att de är gränsarbetare. Snarare är svårigheterna gemen samma för andra kategorier av utflyttade, vilka främst beror på skillnader mellan nationella lagstiftningar och på att det inte finns någon samordning av kompletterande icke lagstiftade system. Problemet gäller i synnerhet pensionerna, där gränsarbetarna är särskilt utsatta eftersom de är pionjärer när det gäller tillämpning av socialförsäkringsrätten på gemenskapsnivå.

| Top |

1.3 Skattesystemet för gränsarbete

Eftersom det inom gemenskapen(6) inte finns någon klart definierad befogenhet när det gäller skatter, hänvisas gränsarbetarna helt och hållet till bilaterala skatteavtal mellan de europeiska staterna, vilka syftar till att undvika dubbelbeskattning av transnationella inkomster. Regler och kriterier i avtalen varierar från fall till fall och kan bl.a. innehålla beskattning för gränsarbetaren i hemlandet (t. ex. i det fransk-belgiska avtalet om dubbelbeskattning), i det land han arbetar (t. ex. i avtalet mellan Neder länderna och Tyskland) eller i bägge samtidigt (i avtalet mellan Schweiz och Tyskland).

När en person får lön för ett gränsöverskridande arbete kan flera länder, med stöd av sin egen skattesuveränitet och sin lagstiftning , göra anspråk på rätten att lyfta skatt på inkomsten. För att undvika att den transnationella lönen beskattas två gånger (dubbelbeskattning) har de allra flesta europeiska länder slutit bilaterala skatteavtal, som i hög grad gjorts enhetliga enligt OECD:s avtalsmodell för dubbelbeskattning av inkomst och kapital. För en person som bor i ett land men arbetar i ett annat är den allmänna regel som OECD föreskrivit, att beskattning ska ske i det land där personen arbetar(7). I de särskilda uppgörelser om gränsarbete som finns i de mellanstatliga avtalen om dubbelbeskattning, tillskrivs dock beskattningsrätten oftare personens hemland än det land där han arbetar, när skattebetalaren bor i gränsregionen i ett land och arbetar i gränsregionen i ett annat och regelbundet åker hem. Om personen bor och/eller arbetar utanför gränszonen, skall inkomsten beskattas med källskatt, det vill säga i det land där personen är anställd.

I det sista fallet drar arbetsgivaren av det skattebelopp som föreskrivs i landets skattelagstiftning. Om hushållet har andra inkomstkällor i hemlandet, särskilt från make eller makas arbete, kan följande bestämmelser om effektiv skattesats komma att tillämpas: Skattebetalarens hemland förbehåller sig rätten att ta med de transnationella inkomsterna vid beräkning av effektiv skattesats på övriga inkomster(8).

| Top |

1.4 Gränsöverskridande skatteersättning

I gränsarbetarnas speciella fall betalas de allmänna kostnaderna av två länder, medan intäkterna från inkomstskatten i princip bara tillfaller ett av länderna enligt de avtal som syftar till att undvika dubbelbeskattning.

Den gränsöverskridande skatteutjämningen delar därför upp skatteintäkterna för att öka jämvikten mellan kostnader och intäkter för lokala berörda myndigheter, på bägge sidor av gränsen.

Systemet för ekonomisk utjämning som antagits mellan kantonerna i Schweiz, används med framgång i vissa bilaterala skatteavtal som Schweiz undertecknat, med olika villkorsunderlag. Utjämningen kan ske i form av utbetalning till det andra landet inom ramen för ett mellanstatligt avtal, i form av en procentsats av gränsarbetarnas totala brutto- eller nettolöner som i det fransk-schweiziska systemet, eller i form av en procentsats av indrivna skatter som i systemet mellan Italien och Schweiz. I systemen mellan Österrike och Schweiz, och mellan Tyskland och Schweiz slutligen, driver varje land in skatt på gränsarbetarnas inkomster inom klart fastställda gränser.

| Top |

2. Gränsöverskridande rörlighet i Västeuropa: Statistisk infallsvinkel

2.1 Kommentarer om statistikmetoder

Att utföra en exakt kvantitativ analys av fenomenet gränsarbete är mycket svårt, eftersom det inte finns tillförlitliga statistiska uppgifter.

Det finns nämligen inga aktuella siffror sammanställda enligt ett standardiserat system, på det europeiska planet. Varken Europeiska gemenskapen, OECD eller Europarådet har exakta uppgifter i ämnet.

På det nationella planet finns inga uppskattningar över jämförbara perioder mellan länderna. Källor och årtal från vilka uppgifterna är hämtade varierar stort. Beroende på vilken förvaltning som sammanställt siffrorna (försäkringskassor, arbetsförmedlingar, skattemyndigheter etc.), varierar de ofta från land till land, och även inom länderna.

De uppgifter som finns tillgängliga om europeiska gränsarbetare i Schweiz, kommer i allmänhet från socialförsäkringssystemet, från folkbokföringen och från Office Central des Etrangers, [Central förvaltning för utlänningar, ö.a.] i Bern.

Dessa källor har dock en klar begränsning, nämligen att de statistiska beräkningarna hamnar i underkant. I vissa länder är det till exempel så att löntagare som tjänar över ett visst belopp eller under ett visst belopp, inte omfattas av den obligatoriska sjukförsäkringen och därför inte syns i statistiken. Så är fallet i bl.a. Tyskland och Nederländerna.

Analysen är gjord med utgångspunkt i böcker och statistik som redan finns.

| Top |

2.2 Resultat av den kvantitativa analysen

Bortsett från att uppgifterna kan variera stort beroende på källan, och på att varje lands ekonomiska situation kan förändras, verkar det möjligt att dra de slutsatser som följer, schematiskt uppställda i de bifogade tabellerna I och II.

Man kan konstatera att gränsarbetarna spelar en tydlig ekonomisk, social och mänsklig roll i nio europeiska länder. Frankrike, Italien, Belgien, Tyskland och Österrike kan betraktas som de största "leverantörsländerna" när det gäller gränsöverskridande arbetskraft. Schweiz, Luxemburg, Tyskland, Monaco och Nederländerna drar mest nytta av fenomenet.

Frankrike ligger långt före andra länder när det gäller "export" av gränsöverskridande arbete i Europa. Nästan 179 000 fransmän, som bor i Frankrike, arbetar utomlands. De är i första hand anställda i Schweiz (74 000 år 1995), men också i Tyskland (45 000 år 1995), i Luxemburg (27 800 år 1995) och i Monaco (ungefär 18 000 år 1994). Sedan följer Italien med runt 40 000 gränsarbetare av vilka majoriteten arbetar i Schweiz.

Trots de senaste årens konjunkturnedgång tar detta land emot nästan hälften av Europas alla gränsarbetare (ungefär 151 000 år 1995, enligt Office Fédéral des Etrangers). [Federal förvaltning för utlänningar, ö.a.]

Sedan har vi Tyskland där nästan 78 000 gränsarbetare från grannländerna arbetar, främst kommer de från Frankrike och i något mindre utsträckning från Nederländerna och Österrike. Tyskar som bor i Tyskland och arbetar utomlands, främst i Schweiz, är också relativt många (ungefär 31 000 år 1995).

Luxemburg är med sitt geografiska läge det tredje största attraktionscentret för europeiskt gränsarbete. År 1995 var 54 000 gränsarbetare anställda på dess territorium, de kom från Frankrike (27 800), från Belgien (16 600) och från Tyskland (9 800).

De belgiska gränsarbetarna arbetar främst i Luxemburg och i Nederländerna, och i något mindre utsträckning i Frankrike och Tyskland. Sammanlagt är de nästan 39 000 som pendlar varje dag eller varje vecka. Furstendömet Monaco spelar också en betydande roll med nästan 30 000 anställda gränsarbetare år 1993.

Till största delen är flödet över gränserna enkelriktat, vilket framkommer ur siffrorna.

I unionens yttre regioner i norr (de skandinaviska länderna) och i söder (kring Iberiska halvön), är gränsarbetet mindre utbrett, antingen på grund av territoriernas geografiska form eller på grund av den lokala arbetsmarknadens specifika villkor.

När man sammanställer alla insamlade uppgifter om flödet över gränserna i Västeuropa, kommer man fram till att ungefär 380 000 gränsarbetare pendlar mellan sitt hemland och det land där de verkligen är sysselsatta. Siffran är ett genomsnitt från åren 1990 till 1995(9).

Ser man till Europeiska unionens totala yrkesverksamma befolkning under 1995, vilken uppgick till 148 miljoner, kan man lätt räkna ut att gränsarbetarna bara utgör 0,26% av denna. Ändå är den del av arbetsmarknaden som upptas av gränsarbetare, central för den lokala utvecklingen i vissa gränsregioner (till exempel i den stora europeiska regionen Saar-Lor-Lux-Trève/Palatinat eller i Euregionen Meuse-Rhin mellan Belgien, Tyskland och Nederländerna). Den kvantitativa aspekten av flödet över gränserna kan dock inte försvara den stora uppmärksamhet fenomenet ges. Det viktiga är snarare att gränsarbetet belyser både framsteg i, och hinder för utvecklingen av personers fria rörlighet på europeisk nivå.

| Top |

3. Hinder för gränsöverskridande rörlighet

Utifrån en jämförande analys av hinder för lönearbete över gränserna, visar det sig att de största svårigheter gränsarbetarna stöter på inom unionen är följande.

a)Social trygghet:

- Skillnader mellan de nationella lagstiftningarna, framför allt när det gäller kriterier för beviljande av socialförsäkringsförmåner (invaliditet, pension, etc.).

- Brister när det gäller konkret tillämpning av förordning nr 1408/71 (t.ex. anhörigförsäkring) som föreskriver att vissa förmåner inte kan flyttas över till ett annat land (förtidspension, tilläggspension).

- Tillgång till sjukvård över gränserna för gränsarbetarens familj och för pensionerade gränsarbetare.

b)Direktbeskattning:

- Likabehandling (diskriminering av gränsarbetare) i synnerhet när det gäller beviljande av särskilda avdrag eller skattelättnader.

c)Växelverkan mellan medlemsländernas olika system för skatt och socialförsäkring:

- Skillnader mellan direktskattesatserna och de sociala avgifterna mellan hemlandet och det land där personen arbetar.

- Beskattning av socialförsäkringen och obligatoriska avdrag.

d)Tjänstebilar:

- Dubbelbeskattning (registreringsavgift).

- Förbud mot fri körning i hemlandet med företagets bil.

e)Brist på korrekt information till gränsarbetarna och på samarbete mellan berörda nationella myndigheter (nätverket EURES roll är att hjälpa till med detta och att förbättra den sociala dialogen över gränserna).

Slutligen finns det andra frågor som hänger ihop med genomförandet av den inre marknaden, så som direktbeskattning, kontroll av fysiska personer vid unionens inre gränser samt gränsöverskridande kreditöverföringar, vilka särskilt berör gränsarbetarna som är pionjärer i den europeiska integrationen.

Avslutningsvis har vi analyserat situationen för gränsarbetare som är anställda i Schweiz.

| Top |

3.1 Social trygghet

I förordning nr 1408/71 samordnades socialförsäkringssystemen inom Europeiska unionen utan att för den skull bli helt överensstämmiga, och därför finns det fortfarande brister i tillnärmningen av de olika lagsystemen. Systemen varierar stort från ett medlemsland till ett annat och i med det uppstår svårigheter. Särskilt problematiskt är att det inte finns någon gemensam definition för vilka villkor som gäller för beviljande av socialförsäkringsförmåner. Till exempel finns det ingen gemensam definition av nedsatt arbetsförmåga och det skiljer stort i var man anser att gränsen för invaliditet går(10). Dessutom använder man olika system för att räkna fram antalet år som personen betalat sociala avgifter och vid vilken ålder laglig pension(11) kan beviljas.

Den förordning, som rådet enhälligt anser ska genomgå ett ändringsförfarande (laglig grund: artikel 48 och 235 i EG-fördraget), tar dessutom inte vederbörlig hänsyn till att vissa medlemsländer har infört nya typer av socialförsäkringsförmåner, som inte passar in i den vanliga uppdelningen av systemet som finns i samma förordning (t.ex. anhörigförsäkringen i Tyskland(12)).

Slutligen, eftersom gemenskapens samordningssystem i förordning nr 1408/71 inte täcker de konventionella socialförsäkringssystemen(13), finns det heller ingen samordning av nationella icke lagstiftade system. Detta gäller i synnerhet förtidspensioner(14) och tilläggspensioner som inte kan flyttas över till ett annat land.

Gränsarbetarens familj har tillgång till sjukvård över gränserna under förutsättning att det finns ett avtal mellan de inblandade länderna, eller mellan berörda myndigheter i länderna. Rättigheten gäller dock inte pensionerade gränsarbetare och deras familjer. Flera klagomål(15) i ämnet har anförts mot de europeiska institutionerna(16).

| Top |

3.2 Direkt beskattning

Om en gränsarbetare beskattas i det land där han arbetar tillämpar de flesta medlemsländer ett annat beskattningssystem än det som gäller för inlänningar, nämligen systemet för utlänningar. Ofta innebär systemet att skatten blir högre än för de som har samma sysselsättning i sitt hemland. Dessutom tar inte systemet hänsyn till att inlänningar får skattetekniska fördelar grundade på deras familjesituation, eller till att de har möjlighet att göra olika avdrag, eftersom tanken är att dessa förmåner ska beviljas av hemlandet(17). Samtidigt kan gränsarbetarna inte längre utnyttja motsvarande förmåner i sitt hemland eftersom den beskattningsbara inkomsten i hemlandet är obefintlig eller för låg.

Denna situation, liksom bristen på samordning av direktbeskattning, kan nå en gräns där principen om icke-diskriminering kränks, vilken EG-domstolen numera fastslagit också när det gäller skattefrågor enligt, i första hand, artiklarna 48 och 52 i EG-fördraget(18).

Begreppet "direkt inverkan" i artikel 100 i EG-fördraget, när det gäller genomförandet av den gemensamma marknaden, har hittills begränsat kommissionens möjligheter att agera på gemenskapsnivå. Kommissionen lämnade år 1979 ett förslag(19) som inte godtogs utan togs tillbaka år 1992. Förslaget gällde harmonisering av bestämmelser om inkomstbeskattning i förhållande till den fria rörligheten inom gemenskapen, och där infördes också principen att alla gränsarbetare ska beskattas i hemlandet. År 1993 riktade kommissionen en rekommendation till medlemsländerna(20), om beskattning av inkomster som förtjänats i ett annat land än hemlandet, som skulle syfta till en icke- diskriminerande beskattning för gränsarbetare som får minst 75% av sin totala inkomst i det land där han arbetar och som betalar skatt i det landet. Flera medlemsländer har redan rättat sig efter rekommendationen(21).

| Top |

3.3 Växelverkan mellan direktbeskattning och socialförsäkringssystem

I de flesta medlemsländer pågår en trend av ökad beskattning av socialförsäkringssystemen, och därför är växelverkan mellan systemen för direktbeskattning och finansiering av socialförsäkringarna kanske det största problemet för en gränsarbetare, som betalar sociala avgifter i ett land och skatt i ett annat(22). Det händer att en gränsarbetare betalar dubbla avgifter för sin socialförsäkring (detta gäller italienare och belgare(23) som arbetar i Frankrike) eller betalar väldigt lite (omvänd hypotes).

Gemenskapens stadgar för samordning tar inte upp den ekonomiska aspekten av socialförsäkrings systemet. Principen som gäller vid tvister är att avgifter ska betalas enligt lagstiftningen i behörigt land, det vill säga det land där arbetet utförs. Eftersom medlemsländerna i allt större utsträckning börjat finansiera sina socialförsäkringssystem med andra medel än avgifter, och då särskilt med skatteintäkter, "medför åtgärder för överföring av arbetsgivaravgifter till staten och sedan från staten till de enskilda i varje land, ytterligare skillnader för gränsarbetarna och innebär ofta att de får betala dubbla avgifter eller inte får tillgång till socialförsäkringsförmåner"(24). Belgiska gränsarbetare som är anställda i Nederländerna måste till exempel betala de ökade sociala avgifterna i landet utan att kunna dra fördel av motsvarande sänkta direktskatt. Reformen av skattesystemet och av socialförsäkrings premierna som infördes i Nederländerna under 1994 innebar en ansenlig höjning av de sociala avgifterna vilken kompenseras av att skatten på löneinkomsten sänkts, och kommer att följas av ytterligare en skattelättnad från den 1 januari 1995. För de belgiska gränsarbetarna innebär reformen en avsevärd inkomstförlust eftersom de beskattas i sitt hemland(25).

Eftersom systemen för vissa finansieringsformer av socialförsäkringen, antingen det gäller skatter eller avgifter, ofta är tvetydiga upphäver de nationella regeringarna möjligheten att använda dessa betalningsformer "både för de personer som lyder under det nationella systemet för socialförsäkring och för dem som bor i landet men lyder under ett annat medlemslands socialförsäkringssystem". Härav följer att gränsarbetarna betalar sociala avgifter och åtnjuter socialförsäkringsförmåner i det land där de är anställda, samtidigt som de är med och betalar socialförsäkringssystemet i sitt hemland där de betalar skatt. De franska gränsarbetarna(26) råkar ut för just detta då de uppmanas att betala Contribution Social Generalisée (CGS) [Allmänna sociala avgifter, ö.a.] och sedan 1997 Contribution au Remboursement de la Dette Sociale (CRDS) [Skatt för återbetalning av socialskulden, ö.a.] i Frankrike(27).

| Top |

3.4 Tillfällig tullfrihet vid införsel av fordon

Två frågor gäller gränsarbetarnas användning av bilar som är registrerade i ett annat medlemsland än hemlandet(28). Först och främst den allmänna frågan om dubbelbeskattning av ett fordon som är registrerat i ett annat medlemsland än ägarens hemland(29), eftersom beskattning av motorfordon inte har samordnats ordentligt på europeisk nivå. Följdfrågan gäller fri körning i hemlandet med företagets bil, inköpt och registrerad i det land där företaget har sitt huvudkontor.

En rad petitioner har lagts fram inför parlamentet från gränsarbetare (främst mellan Tyskland och Danmark) som tvingats till minskad användning eller dubbel beskattning i hemlandet då bilen är inköpt och registrerad i det land de arbetar, särskilt gäller detta bilar som ägs av det företag de är anställda hos. Berörda myndigheter i vissa medlemsländer tillåter gränsarbetarna att använda tjänstebilen endast till att ta sig direkt och kortaste vägen från hemmet till gränsen nära deras arbetsplats. De tillåts inte att använda företagets bil till resor inom arbetet på nationellt territorium, eller till andra privata resor, trots att de sistnämnda är en del av företagets löneförmåner.

| Top |

3.5 Bristande information och samarbete mellan förvaltningar

De svårigheter som gränsarbetarna möter överallt i Europa beror på bristande information från olika inblandade, och framför allt på bristande information och samarbete mellan berörda nationella för valtningar. När det nya skatteavtalet mellan Frankrike och Italien trädde i kraft, där principen om beskattning i hemlandet infördes, skulle de italienska gränsarbetarna över en natt börja deklarera sin franska inkomst till den italienska skattemyndigheten utan att ha blivit informerade om det. Detta medförde att arbetarna, av italienska myndigheten för direktbeskattning, blev anklagade för att ha underlåtit att deklarera gränsöverskridande inkomst och anmodades att betala en straffavgift på 431% av skuldsumman. Den franska skattemyndigheten å sin sida fortsatte att källbeskatta gränsarbetarnas inkomst som nu också beskattades i Italien. Ett annat exempel är att det ofta tar mer än två år att förundersöka en förfrågan om pension i utlandet mellan Nederländerna och Tyskland, vilket medför allvarliga brister i det sociala skyddet för personer som har rätt till änkepension eller pension till föräldralösa, pension på grund av hel arbetsoförmåga eller på grund av olycksfall. Man skulle kunna räkna upp åtskilliga liknande exempel.

EURES(30) är ett europeiskt nätverk med uppgift att utveckla det informationsutbyte och det samarbete som föreskrivs i förordning nr 1612/68 om arbetares fria rörlighet. Särskilt gäller det information om arbetsmarknaden i andra medlemsländer, samt om livs- och arbetsvillkor i utlandet (inklusive beskattning och socialrätt). Inom nätverket EURES finns speciella strukturer för gränsregionerna, nämligen gränsöverskridande EURES, som inriktar sig på vissa pendlingsdistrikt som har ett stort flöde av gränsöverskridande arbetskraft. Det som skiljer dem från de andra nätverken är att de blandar in parter ifrån olika förvaltningar, som till exempel lokala samhällsaktörer, fackföreningar, arbetsgivare och arbetsförmedlingar. Deras verksamhet är alltid hårt knuten till verksamheten inom de interregionala fackföreningarna av vilka det idag finns trettioen stycken, som styrs av Europafacket.

Idag finns tretton gränsöverskridande EURES och ytterligare fyra stycken är under uppbyggnad.

| Top |

3.6 Gränsarbetarnas arbetsvillkor i Schweiz

Situationen för gränsarbetare som bor i Europeiska unionen och arbetar i Förbundsrepubliken Schweiz är på många sätt annorlunda än för de som bor och arbetar inom unionen(31).

Gränsarbetarnas arbetsvillkor inom Europeiska unionen grundar sig på den fria rörlighet som definierats i Romfördraget, och som också bekräftar principen om icke-diskriminering mellan gränsarbetare och inlänningar. Schweiz däremot har ett system för uppehåll och arbete som bygger på arbetstillstånd. Arbetstillståndet beviljas i allmänhet på ett år, där finns även uppgifter om att lönen ska respektera minimilönen i kantonen, vilken fastställts av Office cantonal du travail, [Kantonens förvaltning för arbete ö.a.]. Tillståndet beviljas endast om en arbetsgivare finns och efter att man kontrollerat att det inte finns några arbetssökande lokalt som skulle kunna utföra samma arbetsuppgift. När tillståndet upphör att gälla kan det förnyas ytterligare en ettårsperiod, men arbetstagaren kan inte byta arbetsgivare eller sysselsättning utan tillstånd från kantonen. Utfärdande av tillstånd inom varje kanton ska ta hänsyn till att en minimikvot av inhemsk arbetskraft ska finnas i varje företag(32).

De största svårigheterna som möter gränsarbetare i Schweiz, gäller det sociala skyddsnätet och är i stora drag följande(33).

När det gäller sjukförsäkring kan gränsarbetare med familj, som bor i ett land inom unionen och arbetar i Schweiz, ingå i det obligatoriska system som Förbundsstaten Schweiz har fastställt för den bofasta befolkningen. Systemet har nyligen omarbetats grundligt i den federala lag från mars 1994 (LAMAL), som trädde i kraft 1 januari 1996. Den nya lagstiftningen säger att gränsarbetarens sjukförsäkring upphör i och med pensionen eller om han blir heltids arbetslös, och i alla händelser om han slutar sin lukrativa sysselsättning i landet. Samtidigt införs ett villkor som säger att man ska bo i landet för att ha rätt till sjukförsäkringsförmåner. Detta betyder att de gamla arbetsvillkoren för gränsarbetarna inte längre gäller. Om gränsarbetaren förlorar sitt arbete mister han automatiskt de schweiziska försäkringsförmånerna och måste vidta åtgärder för att skaffa sig ett nytt skydd i hemlandet.

För de gränsarbetare som blir arbetslösa på heltid och har betalt avgifter i Schweiz gäller att bidragsbeloppet inte beräknas på den reella inkomsten, utan på en referensinkomst från ett motsvarande arbete i hemlandet. Denna inkomst är betydligt lägre än den reella, på vilken personen i fråga har betalat avgifter. Italienska(34) och franska gränsarbete är särskilt utsatta för detta problem.

När det gäller schweizisk förtidspension får gränsarbetarna socialförsäkringsförmåner och ersättning endast för de åkommor som orsakat förtidspensionen (ordinärt understöd). För övrigt (extraordinärt understöd som inlänningarna har rätt till) måste var och en garantera sitt eget sociala skyddsnät hos ett privat försäkringsbolag, antingen i Schweiz eller i hemlandet. Om arbetsskadan skulle göra sig påmind först ett år efter att personen slutat att arbeta i Schweiz, har han ingen rätt till förmåner.

Systemet som tillämpas vid åldersförsäkring är AVS. Ålders- och efterlevandeförsäkring: Det system som tillämpas är ålders- och efterlevandeförsäkring. Den tionde ändringen av denna trädde i kraft den 1 januari 1997. Ändringen ersatte "understöd till par",varvid makens/makans boningsort inte togs i beaktande då stödet räknades ut, med ett individuellt understöd till både maken/makan. Dessutom infördes det, i stället för det gamla understödet, nya understöd för fostrande uppgifter, som man endast kan dra nytta av om man bor i Schweiz. Dessutom finns det vissa förmåner vad gäller ålders- och invalidförsäkring som gränsarbetarna inte åtnjuter eftersom de inte bor i landet, trots att de betalt samma avgifter som andra lönearbetare i landet(35).

| Top |

Bilaga 1

STATISTIK ÖVER GRÄNSARBETARE I VÄSTEUROPA

HemlandMottagarlandGränsarbetare

Sverige

Norge

Danmark

Sverige

Danmark

Tyskland

Nordirland

Irland

Nederländerna

Tyskland

Belgien

Nederländerna

Belgien

Tyskland

Storbritannien

Frankrike

Frankrike

Belgien

Frankrike

Belgien

Tyskland

Frankrike

Frankrike

Italien

Tyskland

Schweiz

Österrike

Österrike

Tyskland

Österrike

Italien

Österrike

Italien

Frankrike

Italien

Frankrike

Italien

Spanien

Frankrike

Frankrike

Spanien

Spanien

Portugal

Finland

Sverige

Sverige

Danmark

Tyskland

Danmark

Irland

Nordirland

Tyskland

Nederländerna

Nederländerna

Belgien

Tyskland

Belgien

Frankrike

Storbritannien

Belgien

Frankrike

Luxemburg

Luxemburg

Luxemburg

Tyskland

Schweiz

Schweiz

Schweiz

Tyskland

Schweiz

Tyskland

Österrike

Liechtenstein

Österrike

Italien

Frankrike

Italien

Monaco

Monaco

San Marino

Frankrike

Spanien

Andorra

Andorra

Portugal

Spanien

1 000 (1995)

2 210 (1990)

480 (1995)

1 475 (1995)

1 180 (1994)

1 015 (1994)

3 300 (1996)

13 300 (1996)

15 470 (1994)

1 350 (1994)

13 256 (1995)

3 600 (1995)

3 948 (1995)

470 (1995)

381 (1993)

346 (1994)

12 000 (1995)

5 600 (1995)

27 800 (1995)

16 600 (1995)

9 800 (1995)

45 000 (1995)

73 940 (1995)

36 558 (1995)

31 129 (1995)

1 000 (1995)

8 270 (1995)

12 000 (1991)

1 459 (1987)

4 000 (1991)

596 (1991)

100 (1991)

1 700 (1995)

280 (1990)

5 000 (1995)

17 925 (1994)

3 302 (1995)

2 000 (1990)

500 (1990)

815 (1990)

?

?

?

Totalt: I genomsnitt ungefär 380 000 gränsarbetare i Europa mellan åren 1990 och 1995

Obs. Källorna till dessa uppgifter tas upp i kapitel 2 i studien.

II.

MottagarlandUrsprungslandAntalTotalt
SchweizFrankrike73.940 (1995) 
 Italien36.558 (1995) 
 Tyskland31.129 (1995) 
 Österrike8.270 (1995)149.897
TysklandNederländerna15.470 (1994) 
 Belgien3.948 (1995) 
 Frankrike45.000 (1995) 
 Österrike12.000 (1991) 
 Danmark1.180 (1994)77.598
LuxemburgFrankrike27.800 (1995) 
 Belgien16.600 (1995) 
 Tyskland9.800 (1995)54.200
MonacoFrankrike17.925 (1994) 
 Italien5.000 (1995)22.925
BelgienFrankrike11.006 (1993) 
 Nederländerna3.600 (1995) 
 Tyskland470 (1995)15.076
NederländernaBelgien13.256 (1995) 
 Tyskland1.350 (1994)14.606
FrankrikeBelgien6.301 (1993) 
 Italien1.700 (1995) 
 Spanien2.000 (1990)10.031

Obs. Källorna till dessa uppgifter tas upp i kapitel 2 i studien.


| Top |

Bilaga 2

SAMMANSTÄLLNING AV DE HUVUDSAKLIGA BILATERALA DUBBELBESKATTNINGSAVTALEN

Land System för beskattning av gränsarbetare Avtal 
Luxemburg -TysklandKällbeskattning. Ingen gränszon. Inga särskilda föreskrifter om gränsarbete.23.8.1958 och artikel 10 i tilläggsprotokoll av den 15.6.1973
Luxemburg - BelgienKällbeskattning. Ingen gränszon.Artikel 15.1 och 15.2 i avtalet av den 17.9.1979
Luxemburg - FrankrikeKällbeskattning. Ingen gränszon.1.4.1958, ändrat den 8.9.1970
Frankrike - TysklandBeskattning i hemlandet om arbete och bostad ligger i gränszonen (30 km på den tyska sidan och departementen Haut-Rhin, Bas-Rhin och Moselle på den franska sidan för franska gränsarbetare och 20 km för tyska gränsarbetare), i övrigt källbeskattning.21.7.1959 och artikel 13 i tilläggsavtalet av den 28.9.1989
Frankrike - BelgienBeskattning i hemlandet, gränszonen upptar 20 km på var sida av gränsen och återges i en lista på gränskommuner. Ett "gränsarbetarkort" ska uppvisas.Artikel 11.2 i avtalet av den 15.2.1971
Frankrike - ItalienBeskattning i hemlandet. Till gränszonen räknas franska departement och italienska regioner längs med gränsen.Artikel 15 i avtalet av den 5.10 1989
Frankrike - SpanienBeskattning i hemlandet, om arbete och bostad ligger i gränszonen på 10 km, vilken återges i en lista på kommuner i en bilaga till avtalet från 1961.

Artikel 15 i avtalet av den 27.6.1973

Artiklarna 1-5 i särskilt avtal från 1961

Frankrike - Schweiz

Schweiz - Tyskland

Två möjligheter: Källbeskattning för gränsarbetare som arbetar eller bor i kantonen Genève. Beskattning i hemlandet för gränsarbetare som bor eller arbetar i de kantoner som gränsar till Frankrike, med undantag för Genève.

Beskattning i hemlandet; gränszonen upptar 30 km på var sida om gränsen, och återges i en lista på distrikt. Tilläggsprotokollet från 1992 föreskriver en källavgift på 4,5% från och med 1 januari 1994.

9.9.1966. För gränsarbetare anställda i Genève gäller avtalet av den 29.1.1973, för övriga kantoner artikel 1 i avtalet 11.4.1983

Artikel 15 i avtalet av den 11.8.1971 och tilläggsavtal av den 21.12.1992

Schweiz - ÖsterrikeBeskattning i hemlandet med möjlighet till skatteuppdelning med en källskatt i Schweiz på 1% av den totala lönesumman, efter att skatten dragits av i hemlandet (rätten förbehålls kantonerna).Artikel 15 i avtalet av den 30.1.1974
Schweiz - ItalienKällbeskattning i kantonen Tessin, gränszonen uppgår till 20 km.9.3.1976

Italien - Österrike

Belgien - Tyskland

Beskattning i hemlandet om arbete och bostad ligger "nära gränsen". Gränszonen är inte definierad.

Beskattning i hemlandet om arbete och bostad ligger i gränszonen (lista på kommuner på bägge sidor av gränsen inom en linje 20 km från gränsen), i övrigt källbeskattning.

Artikel 15 i avtalet av den 29.6.1981

Artikel 15.3 i avtalet av den 11.4.1967 samt bifogat protokoll

Belgien - NederländernaBeskattning i hemlandet om arbete och bostad ligger i gränszonen (kommunlista på den belgiska sidan och regionlista på den nederländska), i annat fall källbeskattning. Ett undantag utgörs av nederländare som bor i Belgien sedan 1970, vilka fortfarande beskattas i Nederländerna (arbetsplats).Artikel 15.3 i avtalet av den 19.10.1970 samt punkterna IX och X i bifogat protokoll
Nederländerna - TysklandBeskattning i det land där personen arbetar. Situationen för gränsarbetaren med familj tas endast hänsyn till om minst 90% av den totala inkomsten (vilken ska utgöra 90% av hushållets totala inkomst om gränsarbetaren är gift) beskattats i det land där personen arbetar.16.6.1959 och artikel 1 i tilläggsavtalet av den 30.3.1980
Tyskland - ÖsterrikeBeskattning i hemlandet om arbete och bostad ligger inom gränszonen, 30 km på var sida om gränsen, i annat fall källbeskattning.4.10.1954 och artikel 9 i tilläggsavtalet av den 8.7.1992 samt punkt 24 i bifogat protokoll
Tyskland - DanmarkBeskattning i det land där arbetet utförs, inga särskilda bestämmelser om gränsarbete.Artikel 9.1 och 9.2 i avtalet av den 30.1.1962
Förenade kungariket - Irländska republikenBeskattning i det land där arbetet utförs, ingen distinktion.2.6.1976
Förenade kungariket - FrankrikeBeskattning i hemlandet.21.6.1963
Spanien - PortugalBeskattning i hemlandet. Gränszonen är inte definierad (en definition fanns dock i föregående avtal från den 29.5.1968).Artikel 15 i avtalet av den 26.10.1993
Danmark - SverigeBeskattning i det land arbetet utförs. Gränszonen är inte definierad men huvudsakligt arbete under minst sex månader (183 dagar) under det aktuella beskattningsåret gäller. 

Finland - Sverige,

Norge - Finland och

Norge - Sverige

Beskattning i hemlandet, om personen bor i en gränskommun mellan Finland och Sverige eller Finland och Norge

12.12.1989

Nordic Tax Treaty

Punkt VII i bifogat protokoll


| Top |

Bilaga 3

SYSTEM FÖR SKATT OCH SOCIALFÖRSÄKRING FÖR GRÄNSARBETARE INOM EU

LANDDIREKTBESKATTNING OCH SOCIALA AVGIFTERSÄRSKILDA FRÅGOR
Luxemburg - TysklandBeskattning och inbetalning av sociala avgifter i anställningslandet.-tillämpning av regeln om effektiv skattesats vid beskattning av gränsarbetarnas inkomster
Luxemburg - BelgienBeskattning och inbetalning av sociala avgifter i anställningslandet.
  • pensionsålder
  • regeln om effektiv skattesats vid beskattning av gränsarbetarnas inkomster
  • olika tidsfrister för övergång från sjukförsäkring till invalidförsäkring
  • indragning av arbetskontrakt i händelse av force majeure
  • skattetillägg
Luxemburg - FrankrikeBeskattning och inbetalning av sociala avgifter i anställningslandet.
  • regeln om effektiv skattesats vid beskattning av gränsarbetarnas inkomster
  • pensionsålder
  • tilläggspension
Frankrike - TysklandBeskattning i hemlandet om arbete och bostad ligger i gränszonen, annars källbeskattning.
  • regeln om att franska skatten dras av från den utländska om gränsarbetaren källbeskattas
  • CRDS och CSG i Frankrike
  • anhörigförsäkring i Tyskland
  • pensionsålder
  • olika kriterier för invaliditet
  • sjukvård över gränserna för pensionärens familj
Frankrike - Belgien

Beskattning i hemlandet om arbete och bostad ligger i gränszonen.

I Belgien: hög direktbeskattning och låga sociala avdrag (13%)

I Frankrike: låg direktbeskattning och höga sociala avdrag (18-24%)

Konsekvens: dubbla sociala avgifter för belgare som arbetar i Frankrike (de betalar sociala avgifter i Frankrike och skatt på inkomsten i Belgien).

  • CRDS och CSG i Frankrike, särskilda avdrag till socialförsäkring i Belgien
  • barnbidrag för belgare som arbetar i Frankrike
  • särskilda avgifter till socialförsäkring i Belgien
  • förtidspension (boendevillkor)
  • upphörande av arbete i förtid och tilläggspension i Frankrike
  • avbrott i yrkesutövning i Belgien
  • sjukvård över gränserna för pensionerade gränsarbetare
Frankrike - Italien

Beskattning i hemlandet om arbete och bostad ligger i gränszonen.

I Italien: hög direktbeskattning (22% av bruttolönen) och låga sociala avdrag.

I Frankrike: låg direktbeskattning och höga sociala avdrag (18-24%)

Konsekvens: dubbla sociala avgifter för italienare som arbetar i Frankrike (de betalar sociala avgifter i Frankrike och skatt på inkomsten i Italien).

  • CSG och CRDS i Frankrike
  • helt arbetslöshetsunderstöd för italienska gränsarbetare i Frankrike
Frankrike -SpanienBeskattning i hemlandet om arbete och bostad ligger i gränszonen. 
Italien - ÖsterrikeBeskattning i hemlandet om arbete och bostad ligger "nära gränsen". 
Belgien - TysklandBeskattning i hemlandet om arbete och bostad ligger i gränszonen.
  • anhörigförsäkring i Tyskland
  • förtidspension i Tyskland
  • indragning av arbetskontrakt i händelse av force majeure
  • sjukvård över gränserna för pensionerade gränsarbetare
Belgien - Nederländerna

Beskattning i hemlandet om arbete och bostad ligger i gränszonen. Undantag: nederländare som bor i Belgien sedan 1970 beskattas fortfarande i Nederländerna (arbetsplats).

Mycket hög beskattning i Belgien och höga sociala avgifter i Nederländerna (31,2%) där den framtida höjningen nyligen har kompenserats med en sänkning av direktskattesatsen (7,05%). Belgiska gränsarbetare betalar dubbla sociala avgifter.

  • socialförsäkringspremierna är netto i Belgien och höga i Nederländerna. Ej avdragsgilla i Nederländerna.
  • barnbidrag och sjukförsäkring för belgare som arbetar i Nederländerna
  • kriterier för pensionsberäkning
  • tilläggspension i Nederländerna
  • ingen "graviditetspeng" i Nederländerna
Nederländerna - Tyskland

Direktbeskattning och inbetalning av sociala avgifter i anställnings-

landet.

  • gränsarbetarens familjesituation tas endast hänsyn till om minst 90% av hans totala inkomst kan beskattas i det land han arbetar
  • regeln om effektiv skattesats
  • anhörigförsäkring i Tyskland
  • sjuk- och invalidförsäkring för nederländare som arbetar i Tyskland
  • tilläggspension

Tyskland - Österrike

Tyskland - Danmark

Beskattning i hemlandet om arbete och bostad ligger i gränszonen.

Beskattning och inbetalning av sociala avgifter i anställningslandet.

- system för förtidspension
Förenade kungariket - Irländska republiken

Direktbeskattning utan distinktion, både i anställningslandet och i hemlandet (Irländska republiken), enligt direktdebiteringsmetoden. Sociala avgifter betalas i anställningslandet.

I Irländska republiken: hög direktbeskattning och låga sociala avdrag (4,5%)

I Nordirland: låg direktbeskattning, höga sociala avdrag (8,5%) och löner som är 20% lägre än i Irländska republiken.

Konsekvens: dubbla sociala avgifter för irländare som arbetar i Nordirland, vilka betalar sociala avgifter i Nordirland och betalar skatt på inkomsten både i Nordirland och, för överskottet, i Irländska republiken

- statsanställda gränsarbetare i Nordirland
Spanien - PortugalBeskattning i hemlandet. Ingen definition av gränszonen. 
Finland - SverigeBeskattning i hemlandet om bostaden ligger i en gränskommun.-gränsöverskridande sjukvård för pensionerade gränsarbetare
Danmark - SverigeBeskattning och inbetalning av sociala avgifter i anställningslandet. 

European Parliament: 05/1997